Indikatorer på krisberedskapsförmåga. Slutredovisning av uppdrag i Krisberedskapsmyndighetens regleringsbrev för år 2007

Indikatorer på krisberedskapsförmåga Slutredovisning av uppdrag i Krisberedskapsmyndighetens regleringsbrev för år 2007 Anna Wolrath 2007-09-27 0433/2007

Titel: Indikatorer på krisberedskapsförmåga Utgiven av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) KBM:s dnr: 0433/20070433/2007 Skriften kan laddas ner från Krisberedskapsmyndighetens webbplats www.krisberedskapsmyndigheten.se

indikator indika`tor subst. ~n ~er [-o rer] ORDLED: in-dik-at-or-er ämne som indirekt påvisar förekomst eller tillstånd av ngt; spec. om ämne som utvisar surhetsgrad: gasindikator; strålningsindikator; syra-basindikator BET.NYANSER: a) om vissa mätinstrument {edetektor 1} b) utvidgat omständighet som tyder på ngt: en ~ på svag ekonomi HIST.: sedan 1840; till indicera 1 1 Nationalencyklopedins ordbok 3

Innehåll 1 Sammanfattning 7 2 Inledning 8 2.1 Uppdraget...8 2.2 Utgångspunkter och avgränsningar...8 2.3 Arbetets genomförande...10 2.4 Disposition...10 3 Indikatorer 11 3.1 Indikatorer som mätinstrument...11 3.2 Indikatorer på krisberedskapsförmåga...12 3.2.1 Indikatorer på krishanteringsförmåga...12 3.2.2 Indikatorer på operativ förmåga...13 3.2.3 Indikatorer på förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar...14 3.3 Indikatorer på försvarsförmåga...16 4 Förmågebedömning med indikatorer 17 4.1 Förtydligande av vissa indikatorer...18 4.2 Mall för förmågebedömning med indikatorer...18 4.3 Förmåga att vid ett regionalt avbrott i elförsörjningen, som varar i sju dygn, agera i sin roll....22 4.4 Förmåga att agera i sin roll vid regionala störningar i de elektroniska kommunikationerna som varar i sju dygn...24 4.5 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna...26 4.6 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid avbrott eller störningar i kommunaltekniska system...27 4.7 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid omfattande kemiska olyckor eller attentat...28 4.8 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid en pandemi...29 4.9 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid en epizooti/zoonos...30 4.10 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid olyckor eller attentat med radiologiska eller nukleära ämnen...31 4.11 Försvarsförmåga...32 5 Remissynpunkter 33 5.1 Myndigheterna är positiva till indikatorer på krisberedskapsförmåga...33 5.2 Kritiska synpunkter...34 5.3 Synpunkter på specifika frågor...35 5.3.1 Risk- och sårbarhetsanalyser...35 5.3.2 Återrapporteringskravet...35 5.3.3 Särskilda synpunkter beträffande länsstyrelsernas förmågebedömningar...36 5.3.4 Svårigheter med förmågebedömningen...36 5.4 Synpunkter på val eller formulering av indikatorer...36 4

6 Fortsatt arbete med förmågebedömningar 38 6.1 Återrapporteringskravet...38 6.2 Vilken förmåga bör samhället ha att hantera kriser?...38 5

1 Sammanfattning Krisberedskapsmyndigheten (KBM) hemställer varje år om en förmågebedömning från de myndigheter som ges särskilt ansvar i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Myndigheternas förmågebedömningar utgör den huvudsakliga grunden för den samlade bedömning av samhällets förmåga att hantera kriser som KBM lämnar till regeringen årligen. Myndigheternas förmågebedömningar görs utifrån ett antal scenarios som KBM har tagit fram och ska värderas enligt en fyrgradig skala. I dagsläget sker denna värdering helt utan stöd, vilket gör att den troligtvis skiljer sig åt mellan myndigheterna. Myndigheterna själva lyfter också fram svårigheten att avgöra vad som är god förmåga. Många upplever att förmågebedömningen är en alltför subjektiv produkt som görs på lös grund i vissa lägen. Avsaknaden av gemensamma bedömningsgrunder gör även att det är svårt att jämföra myndigheternas bedömningar med varandra och över tid. KBM har i regleringsbrevet för år 2007 fått i uppdrag att ta fram indikatorer på krisberedskapsförmåga (vilket definieras som krishanteringsförmåga 2, operativ förmåga och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar) samt försvarsförmåga. Dessa indikatorer ska användas av myndigheterna när de gör sin förmågebedömning. Indikatorerna ska vara generella och gemensamma för samtliga myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Myndigheternas egna bedömningar av sin respektive förmåga kommer även fortsättningsvis att vara en subjektiv produkt, vilket den också bör vara. Det KBM vill ha är myndighetens egen uppskattning av sin förmåga att hantera kriser. När förmågebedömningen görs utifrån gemensamma indikatorer kommer dock dessa uppskattningar att göras från en gemensam grund vilket ökar transparensen och gör dem lättare att följa. Indikatorerna kommer också att göra förmågebedömningarna mer jämförbara. Myndigheternas förmågebedömningar ska således ge underlag för KBM:s samlade bedömning av samhällets förmåga att hantera kriser. Samtidigt ska de vara angelägna och relevanta för myndigheterna själva. Vidare är det viktigt att formen för förmågebedömningen är okomplicerad och lättarbetad. För att indikatorerna ska kunna anpassas till myndigheternas och sektorernas olika verksamheter och ansvarsområden har KBM givit utrymme för myndigheterna att komplettera de gemensamma indikatorerna med sådana som är särskilt viktiga för den egna myndighetens respektive sektorns förmåga att hantera det angivna scenariot. Som vägledning och stöd till detta har KBM tagit fram exempel på indikatorer (utöver de obligatoriska) som bör vara centrala för flera myndigheters förmågor. 2 Benämns krisledningsförmåga i budgetpropositionen 2007 7

2 Inledning 2.1 Uppdraget I regleringsbrevet för 2007 ger regeringen KBM följande uppdrag: Krisberedskapsmyndigheten skall i samverkan med de myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap påbörja ett arbete med att ta fram indikatorer på krisberedskaps- och försvarsförmåga, såsom de definieras i regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV. Arbetet skall fortlöpande redovisas till Regeringskansliet (Försvarsdepartementet) och slutredovisas i samband med årsredovisningen. 2.2 Utgångspunkter och avgränsningar KBM har tolkat uppdraget att ta fram indikatorer på krisberedskaps- och försvarsförmåga som att det ska kopplas till ett återrapporteringskrav som förts in i regleringsbreven till de myndigheter som nämns i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. KBM har efter samråd med Försvarsdepartementet valt att tidigarelägga redovisningen av uppdraget till den 3 oktober 2007 i syfte att möjliggöra att indikatorerna läggs in redan i regleringsbreven för 2008. Återrapporteringskravet, och följaktligen också uppdraget att ta fram indikatorer, har explicita beröringspunkter med KBM:s arbete med risk- och sårbarhetsanalyser, förmågebedömningar och planeringsprocessen. En utgångspunkt för arbetet med att ta fram indikatorer på krisberedskapsoch försvarsförmåga har varit att utforma dem så att KBM får det underlag som krävs för att göra en samlad bedömning av samhällets förmåga. Det måste också säkerställas att bedömningsarbetet blir relevant och okomplicerat för de medverkande myndigheterna. Även om förmågebedömningen har utvecklats och förbättrats på en rad områden de senaste åren kvarstår ett antal grundläggande problem. Myndigheterna sätter betyg på sin egen och sektorns förmåga på en fyrgradig skala och redovisar detta till KBM. Eftersom det inte finns någon definition på vad de fyra stegen på skalan innebär är det dock svårt att tolka förmågebedömningarna. Uppfattningen om vad som är god förmåga varierar troligtvis, vilket gör det svårt att jämföra olika myndigheters förmågebedömningar med varandra. Svårigheten gäller även att jämföra en myndighets förmåga från år till år, särskilt om det inte är samma person som ansvarat för bedömningarna. KBM har intervjuat tolv myndigheter inom ramen för uppdraget. Så gott som samtliga av dessa har lyft fram svårigheten att avgöra vad som är god, god med viss brist, bristfällig respektive mycket bristfällig förmåga. Myndigheterna menar att bedömningen inte alltid är så välgrundad som de skulle önska och att subjektiviteten och godtyckligheten är stor. Gemensamma indikatorer på krisberedskaps- och försvarsförmåga kan vara ett stöd för myndigheterna när de gör sin bedömning. Att myndigheterna använder sig av gemensamma indikatorer på vad som är god förmåga kommer att öka transparensen i förmågebedömningen och ge 8

bättre kunskap om vilka faktorer myndigheterna tar hänsyn till när de bedömer sin respektive sektorns förmåga. Det kommer även att bli lättare att jämföra myndigheters förmågebedömningar med varandra och över tid. Det är dock viktigt att understryka att förmågebedömningen även fortsättningsvis kommer att vara en subjektiv bedömning av myndigheten och att indikatorerna inte kommer att vara heltäckande. Det kommer därför alltid krävas att KBM eller någon annan myndighet gör en samlad analys och bedömning av myndigheternas underlag. KBM delar regeringens uppfattning att indikatorerna bör vara generella och allmänt hållna, trots att det innebär att de blir trubbigare och till viss del säger mindre om den faktiska förmågan än vad mer verksamhetsanpassade kriterier skulle göra. Det är inte möjligt att utveckla kriterier som täcker in all den förmåga som behöver finnas inom krisberedskapen. Om allt ska kvantifieras är risken dessutom stor att det som inte är mätbart trängs undan. En utmaning i arbetet har varit att utforma indikatorer som inte är myndighets- eller sektorsspecifika utan gemensamma för samtliga myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, men samtidigt angelägna och relevanta för respektive myndighet. Indikatorerna behöver generera jämförbara förmågebedömningar som ändå lämnar utrymme för valfrihet och anpassning till den egna verksamheten. Vidare ska de kunna användas vid bedömningen av såväl myndigheternas som sektorernas förmåga. Den förmågebedömning som ska göras med hjälp av indikatorerna ska göras gentemot de scenarios som KBM har tagit fram och redovisas enligt skalan: god förmåga, i huvudsak god förmåga men med vissa brister, viss, men bristfällig förmåga respektive ingen/mycket bristfällig förmåga. När KBM gör sin samlade bedömning av samhällets förmåga är det framförallt myndigheternas motiveringar och kommentarer samt KBM:s egen analys som ligger till grund för bedömningen. Genom den bedömningsskala som används idag ger förmågebedömningen i första hand svar på frågan hur väl myndigheten bedömer sig (eller sektorn) klara av en viss krissituation. Endast i andra hand, genom de kommentarer som eventuellt lämnas av myndigheten, besvaras frågan vad det är som myndigheten bedömer sig (eller sektorn) klara av och vilka brister man bedömer sig ha. Även om värderingen enligt den fyrgradiga skalan kommer att vara mer transparent med indikatorer, är det även fortsättningsvis i motiveringarna och den fria texten som det mest kvalitativa innehållet ligger. KBM vill därför måna om att formen för förmågebedömningarna ska uppmuntra myndigheterna att beskriva sin förmåga i ord snarare än att endast sätta ett kryss i en ruta. 9

2.3 Arbetets genomförande Uppdraget har genomförts i samverkan med de myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. För att inte belasta dessa mer än nödvändigt samt för att möjliggöra dialog har KBM inte begärt in skriftliga underlag. Istället har KBM valt att intervjua den person som ansvarat för förmågebedömningen vid två myndigheter per samverkansområde. Totalt har tolv myndigheter intervjuats. För att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna gjordes ett strategiskt urval av myndigheter där särskild vikt lades vid deras resonemang kring krisberedskapsförmåga. KBM utgick ifrån myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser samt ifrån deras förmågebedömningar. Vid urvalet togs även viss hänsyn till myndighetens storlek och geografiska placering, för att få en spridning avseende dessa faktorer. De myndigheter som valdes ut för intervju var Livsmedelsverket och Styrelsen för psykologiskt försvar (samverkansområdet Teknisk infrastruktur), Luftfartsstyrelsen och Sjöfartsverket (samverkansområdet Transporter), Statens jordbruksverk och Statens veterinärmedicinska anstalt (samverkansområdet Farliga ämnen), Finansinspektionen och Försäkringskassan (samverkansområdet Ekonomisk säkerhet), Länsstyrelsen i Kronobergs län och Länsstyrelsen i Västmanlands län (samverkansområdet Geografiskt områdesansvar) samt Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen (samverkansområdet Skydd, undsättning och vård). I juni 2007 lämnade KBM en arbetslägesredovisning till Försvarsdepartementet där uppdragets övergripande slutsatser presenterades. Innan slutredovisningen lämnas till regeringen har den skickats ut på remiss till de myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. Remisstiden var sju veckor; från den 9 juli till den 27 augusti. I kapitel 5 återges de viktigaste remissynpunkterna. Innan indikatorerna tas i bruk av myndigheterna kommer KBM att ta fram ett presentationsmaterial för att tydliggöra och förenkla metoden. KBM kommer även att träffa representanter från så många myndigheter som möjligt vid samverkansområdesträffar, myndighetsmöten etc. för att informera och svara på frågor om hur förmågebedömningen ska utformas. 2.4 Disposition Rapporten är disponerad enligt följande. Kapitel 3 inleds med en allmän beskrivning av indikatorer som mätinstrument. Därefter följer resonemang kring indikatorer på krisberedskapsförmåga och försvarsförmåga samt de indikatorer KBM tagit fram. Kapitel 4 visar hur myndigheternas förmågebedömning kan se ut när den görs utifrån indikatorerna samt vilka indikatorer KBM valt ut för varje scenario. De viktigaste remissynpunkterna redovisas i kapitel 5. I kapitel 6 görs en framåtblick för det fortsatta arbetet med förmågebedömningar. 10

3 Indikatorer 3.1 Indikatorer som mätinstrument Uppföljning genom indikatorer är en metod som kan användas för att få en förenklad bild av något som är svårt att följa i sin helhet. Genom en sammansättning av väl valda indikatorer kan man få en översiktlig uppfattning av en komplex helhet och följa utvecklingen hos de nyckelaspekter som indikatorerna lyfter fram. Statskontoret skriver i sin rapport På tvären styrning av tvärsektoriella frågor om uppföljning genom indikatorer. Statskontoret skriver att indikatorer används i uppföljningen för att få en helhetsbild av utvecklingen inom ett tvärsektoriellt område vilket ofta leder till att antalet indikatorer blir stort. Statskontoret exemplifierar med Ungdomsstyrelsen som har tagit fram 190 indikatorer. 3 KBM vill av flera anledningar hålla nere antalet indikatorer. Om myndigheterna tvingas ta ställning till alltför många faktorer kompliceras systemet och syftet är, som nämnts ovan, ändå inte att få fram en modell som täcker in all nödvändig förmåga inom krisberedskapen. Tvärtom anser KBM att mycket av innehållet i myndigheternas förmågebedömningar ligger i motiveringarna. Med färre indikatorer att ta ställning till ökar förutsättningarna för myndigheterna att också lägga ner arbete på de skrivna kommentarerna. Statskontoret skriver också att indikatorerna ska signalera till det politiska och administrativa systemet vart utvecklingen är på väg samtidigt som de vanligtvis inte kan ses som resultatmått som omedelbart kan användas för att utvärdera en specifik åtgärd eller en viss myndighet. Uppföljning genom indikatorer fungerar enligt Statskontoret som ett komplement till och ofta en startpunkt för en mer ingående utvärdering. 4 Statens energimyndighet har nyligen tagit fram indikatorer för försörjningstrygghet på energiområdet. Dessa indikatorer är i huvudsak kvantitativa och baserade på statistiskt underlag, och är alltså av en helt annan karaktär än de generella indikatorer på krisberedskaps- och försvarsförmåga som KBM har tagit fram. Trots detta finns en rad gemensamma iakttagelser. Redan i förordet lyfter Energimyndigheten fram att indikatorer kan användas för att skapa gemensamma lägesbilder. De kan bidra med värdefull kunskap för att uppmärksamma tendenser samt fördela och prioritera begränsade nationella resurser till mest relevanta områden. Dock är det viktigt att poängtera (vilket såväl Energimyndigheten som Statskontoret också gör) att enskilda användare eller avgränsade geografiska områden kan avvika avsevärt från denna genomsnittliga lägesbild. 5 3 På tvären styrning av tvärsektoriella frågor, Statskontoret, 2006:13 4 På tvären styrning av tvärsektoriella frågor, Statskontoret, 2006:13 5 Indikatorer för försörjningstrygghet, Statens energimyndighet, 2007:04 11

3.2 Indikatorer på krisberedskapsförmåga I uppdraget anges att KBM ska ta fram indikatorer på krisberedskaps- och försvarsförmåga såsom de begreppen definieras i regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV. I detta beslut delas krisberedskapsförmåga upp i krishanteringsförmåga, operativ förmåga samt förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Indikatorerna nedan är ett resultat av de intervjuer som genomförts inom ramen för uppdraget samt av diskussioner som förts internt på KBM (med de personer som ansvarar för risk- och sårbarhetsanalyserna, förmågebedömningen och planeringsprocessen). KBM har sorterat indikatorerna under de fyra förmågor som nämns ovan (krishanteringsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar samt försvarsförmåga). Några indikatorer förekommer på flera ställen eftersom de påverkar fler än en förmåga. Indikatorerna är uppbyggda i två olika nivåer. Varje övergripande faktor som påverkar förmågan har underkategorier som i de flesta fall behövs för att indikatorn ska fungera med önskad effekt. Med dessa indikatorer vill KBM lyfta fram generella faktorer som är viktiga för flertalet myndigheters/sektorers förmåga. I förmågebedömningen kommer sedan ett fåtal indikatorer per scenario att väljas ut (se vidare kapitel 4). 3.2.1 Indikatorer på krishanteringsförmåga I regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV beskrivs krishanteringsförmåga enligt följande: Vad avser krishanteringsförmåga skall det inom verksamhets- eller ansvarsområdet finnas en god förmåga att vid allvarliga störningar leda den egna verksamheten, fatta beslut inom eget verksamhets- eller ansvarsområde, sprida snabb, korrekt och tillförlitlig information och vid behov kunna medverka i samordning och koordinering med andra aktörer och deras åtgärder. Krishanteringsförmågan är alltså förmågan att leda, samordna och informera om de åtgärder som samhället vidtar för att hantera allvarliga kriser. Krishanteringsförmågan innehåller även förberedande moment. Det är till stor del frågan om kunskapsuppbyggnad för att bättre kunna hantera en kris när den inträffar. 12

Leda, samverka och informera o Det finns en aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen o Det finns en krisledningsorganisation som utbildas och övas regelbundet o Krisledningen disponerar nödvändiga resurser i form av lokaler, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild och kan verka dygnet runt under minst en veckas tid o Det finns ett nätverk för samverkan och samverkansövningar genomförs regelbundet o Det finns rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Larm o Det finns övade larmrutiner o Det finns en utbildad och övad tjänsteman i beredskap (TiB) som är bemannad 24h/dygn 365 dagar/år Omvärldsbevakning o Det finns en omvärldsbevakning som tidigt kan varna för allvarliga kriser o Det finns rutiner och tekniskt stöd för att snabbt sprida information till den egna organisationen och andra aktörer Regelverk o Det finns legalt stöd för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns riktlinjer och policys för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns avtal som gäller vid scenariot o Ansvarsfördelningen mellan myndigheter är klargjord Praktisk erfarenhet o Upplevd skarp händelse hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot o Genomförd övning hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot 3.2.2 Indikatorer på operativ förmåga I regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV beskrivs operativ förmåga enligt följande: Vad avser operativ förmåga skall det inom verksamhets- eller ansvarsområdet finnas en god förmåga att snarast påbörja åtgärder för att hantera eller medverka i hanteringen av konsekvenserna av inträffade händelser, genomföra de åtgärder som krävs för att avhjälpa, skydda och lindra effekterna av det inträffade. De myndigheter och sektorer som ska förebygga och hantera den kris som inträffat i det beskrivna scenariot samt de som ska förebygga och hantera krisens övriga konsekvenser på samhället har operativt ansvar och bör således ha en operativ förmåga för scenariot. 13

Leda, samverka och informera o Det finns en regelbundet utbildad och övad ledningsorganisation som kan leda operativa insatser o Ledningsorganisationen disponerar nödvändiga resurser i form av lokaler, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild och kan verka dygnet runt under minst en veckas tid o Det finns rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Materiella resurser o Det finns materiella resurser att tillgå snart efter att scenariot inträffat o Det finns en uthållighet i de materiella resurserna om minst en vecka o Det finns en förmåga att omfördela interna materiella resurser samt en förmåga att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Personella resurser o Det finns regelbundet utbildade och övade personella resurser att tillgå snart efter att scenariot har inträffat o De personella resurserna kan verka under minst en vecka o Det finns möjlighet att omfördela personal inom myndigheten/sektorn samt att ta emot externa personella förstärkningsresurser Regelverk o Det finns legalt stöd för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns riktlinjer och policys för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns avtal som gäller vid scenariot o Ansvarsfördelningen mellan myndigheter är klargjord Praktisk erfarenhet o Upplevd skarp händelse hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot o Genomförd övning hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot 3.2.3 Indikatorer på förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar I regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV beskrivs förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar enligt följande: Vad avser förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar skall det inom verksamhets- eller ansvarsområdet finnas en god förmåga att motstå allvarliga störningar så att verksamheten kan bedrivas på en sådan nivå att samhället fortfarande kan fungera och säkerställa en grundläggande service, trygghet och omvårdnad om allvarliga störningar skulle inträffa. Oavsett om myndigheten/sektorn är huvudsakligen ansvarig för att förebygga och hantera krisen som inträffat i det beskrivna scenariot så har den ett ansvar att motstå allvarliga störningar i samhällsviktig verksamhet. 14

Detta innebär att myndigheten och sektorn har i uppgift att hantera krisens eventuella konsekvenser för den egna verksamheten, särskilt de delar av den egna verksamheten som kan beskrivas som samhällsviktig. Samhällsviktig verksamhet är verksamhet som uppfyller det ena eller båda av följande villkor: 1. Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. 2. Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad allvarlig kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt 6. Grundläggande säkerhetsnivå o Det finns en identifierad och fastlagd grundläggande säkerhetsnivå Redundans och robusthet i kommunikationssystemen o It o Tele o Radio Reservkraft o Det finns testad reservkraft med en uthållighet om minst en vecka Möjlighet att flytta den samhällsviktiga verksamheten till annan plats Materiella resurser o Det finns materiella resurser att tillgå snart efter att scenariot inträffat o Det finns en uthållighet i de materiella resurserna om minst en vecka o Det finns en förmåga att omfördela interna materiella resurser samt en förmåga att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Personella resurser o Det finns regelbundet utbildade och övade personella resurser att tillgå snart efter att scenariot inträffat o De personella resurserna kan verka under minst en vecka o Det finns möjlighet att omfördela personal inom myndigheten/sektorn samt att ta emot externa personella förstärkningsresurser Regelverk o Det finns legalt stöd för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns riktlinjer och policys för hur myndigheten/sektorn ska hantera scenariot o Det finns avtal som gäller vid scenariot o Ansvarsfördelningen mellan myndigheter är klargjord 6 Se vidare Samhällsviktigt! Ett första förslag till definition av samhällsviktig verksamhet ur ett krisberedskapsperspektiv, KBM, 0253/2005, 2006 15

Praktisk erfarenhet o Den skarpa händelsen hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot o Genomförd övning hade beröringspunkter med det beskrivna scenariot 3.3 Indikatorer på försvarsförmåga I regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV beskrivs försvarsförmåga enligt följande: Målet är att verksamheten kan anpassas utifrån den inriktning och hot- och riskbedömning som redovisas i proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar. Genom i huvudsak planering skall en god försvarsförmåga säkerställas i sådan samhällsviktig verksamhet som är väsentlig för samhällets grundläggande behov vid ett eventuellt framtida väpnat angrepp eller krig. Det som krävs för att det civila försvaret ska kunna lösa sina uppgifter vid höjd beredskap är i hög utsträckning samma förmåga som krävs vid allvarliga kriser i fred. Med andra ord bygger försvarsförmågan till stor del på att det i grunden finns en tillräcklig fredstida krishanteringsförmåga, operativ förmåga och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Osäkerheten är stor och planeringshorisonten är för lång för att det ska vara möjligt att göra en mer detaljerad planering för ett väpnat angrepp eller krig i dagsläget. Enligt KBM:s uppfattning bör samhället idag skapa möjligheter att växla upp förmågan inom det civila försvaret om det säkerhetspolitiska läget skulle försämras och ett krigshot uppstå. Därför bör inga åtgärder vidtas för det civila försvarets behov som går att hänskjutas till en anpassningsperiod. Indikatorerna på försvarsförmåga är följaktligen begränsade till sådana förmågor som inte kan skjutas upp till en anpassningsperiod. I förmågebedömningen kommer försvarsförmågan inte att vara kopplad till något scenario som KBM tar fram. Den händelse som försvarsförmågan ska möta upp är väpnat angrepp. Materiella resurser o Myndigheten/sektorn har tillgång till nödvändig materiel och lokaler som tar längre tid än fem år att skaffa Personella resurser o Myndigheten/sektorn har tillgång till den specialistkompetens som tar längre tid än fem år att bygga upp Säkerhet och robusthet i viss samhällsviktig infrastruktur o Myndigheten/sektorn har byggt samhällsviktig infrastruktur enligt riktlinjerna i planeringsinriktningens hemliga bilaga 16

4 Förmågebedömning med indikatorer I förmågebedömningen ska myndigheten ange vilken förmåga man anser sig (respektive sektorn) ha att bedriva sin verksamhet vid ett antal beskrivna scenarier. Vissa myndigheter är primärt ansvariga aktörer, i deras verksamhet ingår att förebygga och hantera den kris som inträffat. Till primära aktörer räknas även de myndigheter som ska hantera krisens konsekvenser på samhället. De sekundära aktörerna är inte huvudansvariga för att hantera krisen. Deras uppgift är snarare att hantera krisens eventuella konsekvenser för den egna verksamheten, dvs. upprätthålla verksamheten på en rimlig nivå. I det beskrivna scenariot behöver de primära aktörerna ha krishanteringsförmåga, operativ förmåga samt förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. De sekundära aktörerna har inget operativt ansvar utan behöver endast ha krishanteringsförmåga samt förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Som nämndes i inledningen (avsnitt 2.2) finns det en rad utgångspunkter och utmaningar i uppdraget med att ta fram indikatorer på krisberedskapsoch försvarsförmåga. Myndigheternas förmågebedömningar ska ge KBM det underlag som behövs för den samlade bedömningen av samhällets förmåga, något som också innebär att de ska göras gentemot de specifika scenarier som KBM tagit fram för förmågebedömningen. Vidare ska förmågan värderas enligt den fyrgradiga skalan god förmåga, i huvudsak god förmåga men med vissa brister, viss, men bristfällig förmåga respektive ingen/mycket bristfällig förmåga. Indikatorerna ska vara gemensamma för samtliga myndigheter som anges i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, men bör samtidigt lämna utrymme för valfrihet och anpassning till myndighetens respektive sektorns specifika verksamhet. De indikatorer som anges i kapitel tre kan ses som en bruttolista. För varje scenario som ska analyseras väljer KBM ut ett antal indikatorer som samtliga myndigheter ska ta ställning till. KBM bedömer att dessa indikatorer bör vara av vikt för de allra flesta myndigheters förmåga att hantera det beskrivna scenariot. Myndigheten kommer även ges möjlighet att välja ytterligare indikatorer för scenariot som man bedömer är avgörande för just den egna myndighetens förmåga att hantera det beskrivna scenariot. Den/de indikatorer som väljs av respektive myndighet kan antingen väljas från bruttolistan (som ger tips och förslag på faktorer som ofta är nödvändiga för att hantera kriser) eller väljas fritt. KBM anser att detta system ger en god balans mellan styrda, generella indikatorer som kan jämföras mellan myndigheter och över tid, och möjlighet för respektive myndighet att välja indikatorer som är särskilt viktiga för den egna verksamheten. 17

4.1 Förtydligande av vissa indikatorer De flesta indikatorer är relativt självförklarande men vissa kan behöva klargöras i särskild ordning. Leda, samverka och informera är en indikator på krishanteringsförmåga som finns med för samtliga scenarier. Denna indikator rymmer en väsentlig del av den förmåga som många myndigheter och sektorer behöver ha för att kunna bedriva sin verksamhet vid de beskrivna scenarierna. Leda, samverka och informera hade kunnat delas upp i tre olika indikatorer som alla hade varit viktiga och centrala för krishanteringsförmågan. Att KBM har valt att slå samman leda, samverka och informera till en indikator har främst praktiska skäl. Dessa faktorer behövs vid samtliga scenarier och eftersom KBM vill hålla nere antalet indikatorer för myndigheterna att ta ställning till för varje scenario blir det problematiskt om tre indikatorer är ständigt återkommande. Dessutom är förmågan att leda, samverka och informera knutna till varandra i hög grad. Övning och utbildning är ytterligare exempel på indikatorer som kunnat förekomma för samtliga beskrivna scenarier. KBM har istället valt att lägga in övning och utbildning under vissa andra förekommande indikatorer. Krisledningsorganisationen ska exempelvis vara utbildad och övad, liksom tjänstemannen i beredskap och de personella resurserna. Ingenting testar förmågan på samma sätt som en skarp händelse, vilket fångas upp av indikatorn praktisk erfarenhet. Myndigheterna kan välja att ta med praktisk erfarenhet då de hanterat en skarp händelse som haft beröringspunkter med det beskrivna scenariot. Det kan vara att den skarpa händelsen är av samma slag som det beskrivna scenariot eller att den skarpa händelsen prövat organisationens krisberedskap på ett likartat sätt (t.ex. att bedriva verksamhet med kraftigt nedsatt personalstyrka oavsett vilken händelse eller kris som föranlett detta). Ett annat bra sätt att testa förmågan att hantera en händelse är att öva den, varför även övning som haft beröringspunkter med det beskrivna scenariot finns med som underkategori till indikatorn praktisk erfarenhet. I inledningen (avsnitt 2.2 utgångspunkter och avgränsningar) lyfts det fram att indikatorerna inte täcker in all den förmåga som behöver finnas inom krisberedskapen samt att försök till heltäckande kriterier på förmåga riskerar att tränga undan faktorer som inte är mätbara. För god krisberedskapsförmåga är det exempelvis viktigt att myndigheten (respektive sektorn) har en anpassningsbar och kreativ organisation med pragmatiskt synsätt. Dessa mjuka värden har inte stöpts i indikatorer, men KBM vill betona vikten av dem och ser gärna att myndigheterna lyfter fram sådana egenskaper i sina förmågebedömningar. 4.2 Mall för förmågebedömning med indikatorer Varje indikator har underkategorier, vilket framgår i genomgången av indikatorerna i kapitel 3. För att undvika att den kvalitativa förmågebedömningen övergår i en krysslista anser KBM att dessa underkategorier bör finnas med i den kommentar som följer efter varje indikator (se mall och exempel nedan). 18

Indikatorerna är (vilket också framgår av genomgången i kapitel 3) sorterade under krishanteringsförmåga, operativ förmåga, förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar och försvarsförmåga. För varje scenario ska myndigheten, med stöd av de angivna indikatorerna, bedöma sin (respektive sektorns) totala förmåga att hantera scenariot. Myndighetens (respektive sektorns) krishanteringsförmåga, operativa förmåga samt förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar ska värderas enligt den fyrgradiga bedömningsskalan. På detta sätt kan myndigheten själv väga de olika indikatorernas betydelse för den egna verksamhetens (respektive sektorns) förmåga. Även dagens förmågebedömningar är uppdelade på fyra förmågor som myndigheten ska värdera. Dessa är förmåga att initiera, förmåga att leda, samverka och informera, förmåga att minska konsekvenserna samt förmåga att återställa funktion. Om nya förmågor läggs till bedömningen utan att andra tas bort sväller förmågebedömningen alltför mycket samtidigt som den riskerar att spreta med olika indelningar. Dagens förmågor har en koppling till krisens tidsförlopp. Tidsaspekten är en viktig faktor för krisberedskapen och det är även viktigt för förmågebedömningen. Om samhällets förmåga att hantera kriser går kraftigt nedåt i ett visst skede måste åtgärder sättas in. Tidsaspekten behöver finnas med i förmågebedömningen även när den görs utifrån indikatorer. Det kan ske på flera parallella sätt. Ett sätt är att koppla vissa indikatorer till vissa skeden av krisen. Omvärldsbevakning och larm är exempel på indikatorer som påverkar förmågan att initiera. Förmågan att leda, samverka och informera har en egen indikator med samma namn. Förmågan att minska konsekvenserna och förmågan att återställa funktion är främst aktuell för de myndigheter som har operativt ansvar vid scenariot, dessa förmågor korrelerar i hög utsträckning med den operativa förmåga som finns i mallen nedan. För att ytterligare lyfta fram tidsaspekten i förmågebedömningen kan de beskrivna scenarierna kompletteras med ett tidsperspektiv. Olika scenarier ställer olika tidskrav på vad som kan anses vara god förmåga. Som nämnts tidigare är det myndigheternas motiveringar och kommentarer i förmågebedömningen som utgör det viktigaste underlaget för KBM:s samlade bedömning av samhällets förmåga. För att särskilt få fram dessa anser KBM att myndigheterna bör beskriva konsekvenserna för samhället. Vilken blir konsekvensen för samhället utifrån myndighetens (respektive sektorns) angivna förmåga att hantera det beskrivna scenariot? Hur påverkas de verksamheter som kan anses vara samhällsviktiga? Myndigheterna ska bedöma sin egen respektive sin sektors förmåga enligt samma mall men i separata redovisningar. 19

Indikator vald av KBM (påverkar krishanteringsförmågan) Indikator vald av KBM (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Indikator vald av KBM (påverkar den operativa förmågan och förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av KBM (motstå störning) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 20

Nedan följer en illustration av hur hemställan om förmågebedömningarna kan se ut när den görs med stöd av indikatorerna enligt den framtagna mallen. De scenarier som är valda är samma scenarier som den senaste förmågebedömningen gjordes emot (2006/2007). Indikatorn leda, samverka och informera är en indikator som täcker in stora delar av krishanteringsförmågan och återkommer vid samtliga scenarier. Det kan hända att myndigheter väljer att beskriva denna indikator utförligt för förmågebedömningens första scenario och därefter referera bakåt till den första beskrivningen och endast kommentera eventuella variationer kopplat till de olika scenarierna. Detta anser KBM är helt acceptabelt. I det första scenariot, ett regionalt avbrott i elförsörjningen som varar i sju dygn, har KBM fyllt i mallen med en fiktiv myndighets svar för att ytterligare visa hur förmågebedömningen kan se ut när den görs med mallen ovan. 21

4.3 Förmåga att vid ett regionalt avbrott i elförsörjningen, som varar i sju dygn, agera i sin roll. För att ytterligare illustrera mallen är den ifylld av en fingerad myndighet för scenariot regionalt elavbrott. I planeringsinriktningen för 2006 slås fast att samtliga i krisberedskapsförordningen utpekade myndigheter, inklusive länsstyrelserna, bör i händelse av en fredstida kris kunna agera i sina roller med en uthållighet av minst en vecka. I förekommande fall gäller det även verksamhetskritiska delar av respektive sektor. Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Redundans och robusthet i kommunikationssystemen (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Reservkraft (påverkar den operativa förmågan och förmågan i samhällsviktig verksamhet) Möjlighet att flytta samhällsviktig verksamhet till annan plats Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Vår krisledningsorganisation övas regelbundet, det finns en plan med tydliga aktionsrutiner som är väl kända i organisationen, myndigheten har krisledningsplats utrustad med datorer och telefoner. Vi har etablerade nätverk och gemensamma handlingsplaner med de aktörer som vi är beroende av. Vi har även tillgång till WIS. Myndighetens förmåga att hantera ett elavbrott är till stor del beroende av hur väl vi klarar av att informera allmänheten om lägesbilden (för att förhindra överdriven oro). Vi har övad informationsavdelning inkl. växel. Delar av organisationen kan flyttas till callcenterverksamhet vid behov. It, tele, radio Vi har ingen reservlösning för vare sig it eller radio. Telefonin har dubbla system eftersom vi har såväl fasta som mobila telefoner. Testad reservkraft med uthållighet om minst en vecka Myndigheten har reservkraft som övas och testkörs regelbundet. Reservkraften kan gå 3 dygn med det bränsle som finns, därefter måste vi fylla på med diesel, endast ledningsorganisationen har reservkraft. Eftersom vi har flera regionkontor kan vi flytta delar av verksamheten relativt enkelt. Praktisk erfarenhet Vid stormen Gudrun fick vi verkligen testa vår förmåga att hantera ett regionalt elavbrott. Efter händelsen har vi även gjort en del justeringar i våra handlingsplaner. 22

Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga X God Operativ förmåga X Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar X Konsekvenser för samhället Givet att elavbrottet är lokalt blir konsekvenserna för samhället begränsade. I och för sig är det endast ledningsorganisationen som har tillgång till reservkraften med eftersom myndigheten har lokalkontor runt om i landet kan i princip all verksamhet flytta till ett område som inte är strömlöst. Alla register och datalagringar har back-up. 23

4.4 Förmåga att agera i sin roll vid regionala störningar i de elektroniska kommunikationerna som varar i sju dygn. I planeringsinriktningen för 2006 slås fast att samtliga i krisberedskapsförordningen utpekade myndigheter, inklusive länsstyrelserna, bör i händelse av en fredstida kris kunna agera i sina roller med en uthållighet av minst en vecka. I förekommande fall gäller det även verksamhetskritiska delar av respektive sektor. Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Redundans och robusthet i kommunikationssystemen (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Möjlighet att flytta samhällsviktig verksamhet till annan plats (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Materiella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information It, tele, radio Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, möjlighet att omfördela interna materiella resurser och att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser 24

Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 25

4.5 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna. För att få en bild av effekterna av omfattande avbrott i samhällsviktiga transporter se KBM:s rapport Omvärldsexempel 2005, Drivmedelsblockader i Europa. Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Materiella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, möjlighet att omfördela interna materiella resurser och att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 26

4.6 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid avbrott eller störningar i kommunaltekniska system Med kommunaltekniska system avses här dricksvattenförsörjning, avloppssystem och fjärrvärme. (Störningar i elförsörjningen behandlas i avsnitt 4.2) För mer information se sidorna 17-19 i Hot- och riskrapporten 2004. Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Möjlighet att flytta samhällsviktig verksamhet till annan plats (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 27

4.7 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid omfattande kemiska olyckor eller attentat Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Larm (påverkar krishanteringsförmågan) Materiella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Övade larmrutiner, utbildad och övad TiB bemannad 24h/dygn 365 dagar/år Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, möjlighet att omfördela interna materiella resurser och att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 28

4.8 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid en pandemi För mer information om pandemier se underlaget som KBM och Socialstyrelsen har tagit fram för pandemiplaneringen Att planera för en pandemi en vägledning. Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Omvärldsbevakning (påverkar krishanteringsförmågan) Materiella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Omvärldsbevakning som tidigt kan varna för allvarliga kriser, rutiner och tekniskt stöd för att snabbt sprida information till den egna organisationen och andra aktörer Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, möjlighet att omfördela interna materiella resurser och att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 29

4.9 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid en epizooti/zoonos Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Omvärldsbevakning (påverkar krishanteringsförmågan) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Omvärldsbevakning som tidigt kan varna för allvarliga kriser, rutiner och tekniskt stöd för att snabbt sprida information till den egna organisationen och andra aktörer Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 30

4.10 Förmåga att agera/upprätthålla funktioner vid olyckor eller attentat med radiologiska eller nukleära ämnen Leda, samverka och informera (påverkar krishanteringsförmågan och den operativa förmågan) Larm (påverkar krishanteringsförmågan) Materiella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Personella resurser (påverkar förmågan i samhällsviktig verksamhet) Indikator vald av myndigheten Indikator vald av myndigheten Regelbundet övad och utbildad krisledning, aktuell krisledningsplan som är känd i organisationen, krisledningen har resurser i form av lokal, tekniska system för bl.a. kommunikation och lägesbild, en veckas uthållighet, nätverk för samverkan, regelbundna samverkansövningar, rutiner och tekniskt stöd för information till allmänhet och media samt för intern information Övade larmrutiner, utbildad och övad TiB bemannad 24h/dygn 365 dagar/år Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, möjlighet att omfördela interna materiella resurser och att ta emot externa materiella förstärkningsresurser Snart efter inträffad händelse, uthållighet om minst en vecka, regelbundet utbildad och övad, möjlighet att omfördela personal internt, möjlighet att ta emot externa personella förstärkningsresurser Total förmåga för scenariot Behövs ej Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist Krishanteringsförmåga God Operativ förmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Konsekvenser för samhället 31