Klarar vi krisen? Klar v i k ris en? Klarar vi krisen? Krisberedskapsmyndigheten

Transkript

1 Klarar vi krisen? samhällets krisberedskapsförmåga 2007 kbm:s temaserie 2008:2

2 kbm:s temaserie 2008:2 Klarar vi krisen? samhällets krisberedskapsförmåga 2007

3 Titel: Klarar vi krisen? Samhällets krisberedskapsförmåga 2007 Utgiven av Krisberedskapsmyndigheten (KBM) Foton: sid 8 Ingvar Karmhed/Scanpix, sid 13 Anja Callius/Bildhuset/Scanpix, sid 16 Bosse Nilsson/Scanpix, sid 28 Erik Schrøder/Scanpix, sid 34 Fredrik Sandberg/ Scanpix, sid 38 Roger Larsson/Scanpix, sid 44 Rune Johansson/Scanpix, sid 50 Uwe Zucchi/Scanpix, sid 56 Ulf Palm/Scanpix, sid 62 Fredrik Johansson/Scanpix, sid 68 och sid 74 Fredrik Sandberg/Scanpix, sid 79 Anders Wiklund/Scanpix, sid 82 Roger Turesson/Scanpix Upplaga: ex ISSN: ISBN: KBM:s dnr: 1443/2007 Grafisk form: AB Typoform Skriften kan erhållas kostnadsfritt från Krisberedskapsmyndigheten, materielförvaltning. E-post: bestallning@kbm-sema.se Skriften kan laddas ned från Krisberedskapsmyndighetens webbplats kbm:s temaserie 2008:2

4 Innehåll Sammanfattning 5 1. Inledning 9 Om förmåga 9 Källor och tillvägagångssätt 11 Avgränsningar 13 Tidigare bedömningar 14 Läsanvisning Samhällets krisberedskapsförmåga 17 Krisledningsförmåga 18 Operativ förmåga 20 Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Avbrott i elförsörjningen 29 Krisledningsförmåga 31 Operativ förmåga 32 Samhällets förmåga att motstå störningen Avbrott i de elektroniska kommunikationerna 39 Krisledningsförmåga 40 Operativ förmåga 41 Samhällets förmåga att motstå störningen Avbrott i de kommunaltekniska systemen 45 Krisledningsförmåga 46 Operativ förmåga 47 Samhällets förmåga att motstå störningen 48

5 6. Avbrott i transporterna 51 Krisledningsförmåga 52 Operativ förmåga 53 Samhällets förmåga att motstå störningen Katastrof utomlands med många svenskar drabbade 57 Krisledningsförmåga 58 Operativ förmåga 60 Samhällets förmåga att motstå störningen Olycka med kemiska ämnen 63 Krisledningsförmåga 64 Operativ förmåga 65 Samhällets förmåga att motstå störningen Epizootier och zoonoser 69 Krisledningsförmåga 70 Operativ förmåga 71 Samhällets förmåga att motstå störningen Olycka med radioaktiva ämnen 75 Krisledningsförmåga 76 Operativ förmåga 77 Samhällets förmåga att motstå störningen Väpnat angrepp 83 Försvarsförmåga 84 Referenser 88

6 Sammanfattning Vilken förmåga har vi att motstå och hantera kriser? Frågan är lika viktig att ställa som den är svår att besvara. För att kunna besluta i frågor om samhällets säkerhet behöver statsmakterna veta vad samhället klarar av, och var bristerna finns. De aktörer som har i uppgift att hantera en kris måste också veta vilket stöd som övriga delar av samhället kan ge. Inte minst allmänheten, som ytterst får bära konsekvenserna när samhällets skydd fallerar, har rätt att få veta hur samhällets förmåga ser ut. Vår samlade krisberedskapsförmåga är summan av den förmåga som myndigheter, kommuner, företag och andra aktörer har var för sig och i samverkan med varandra. Det har gjorts flera fördjupningar om hur enskilda samhällssektorer klarar av påfrestningar av olika slag, och hur särskilda händelser slår mot olika delar av samhället. KBM:s granskning skiljer ut sig genom att avse hela samhällets förmåga att möta svåra händelser. Det är först när samspel och beroenden mellan olika sektorer finns med i analysen som det går att uttala sig om samhället som helhet. I den här rapporten bedömer KBM både hur väl rustat samhället är att möta de hot och risker som vi känner till och förbereder oss för, och hur väl vi klarar av händelser som vi inte har förutsett. KBM konstaterar att det finns stora brister i vår förmåga att motstå och hantera kriser. Samhället är dimensionerat för vardagen, och vid svåra påfrestningar klarar viktiga verksamheter inte av att leva upp till allmänhetens förväntningar. Krisberedskapsförmåga består av krisledningsförmåga, operativ förmåga och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. KBM gör bedömningen att samhällets krisledningsförmåga är i huvudsak god. Samhällsviktiga aktörer har en god förmåga att leda sin verksamhet, samverka inom den egna sektorn samt informera medier och allmänhet. Det är dock svårt för aktörerna att få en gemensam bild av situationen under en kris, och bristande uthållighet gör att förmågan till krisledning riskerar att försämras över tid. sammanfattning 5

7 Samhället har en god förmåga att klara operativa insatser i vardagen. Samhällets operativa förmåga vid allvarliga kriser bedömer KBM dock som bristfällig. Trots att det finns det finns omfattande personella och materiella resurser att tillgå kommer dessa inte att vara tillräckliga när samhället utsätts för riktigt svåra påfrestningar. Även för den operativa förmågan är bristande uthållighet ett problem. Trots att många verksamheter har reservkraft och viss möjlighet att flytta prioriterade delar av verksamheten bedömer KBM att förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är bristfällig. Detta beror framförallt på samhällets många kritiska beroenden. En störning drabbar ofta, direkt eller indirekt, flera samhällsviktiga verksamheter samtidigt. Många gånger är även reservlösningarna beroende av fungerande transporter och infrastruktur. KBM har särskilt bedömt samhällets förmåga att hantera åtta fredstida kriser samt ett väpnat angrepp. Det civila samhällets försvarsförmåga vid ett väpnat angrepp bedömer KBM som bristfällig, främst eftersom kompetensen inom det civila försvaret inte förnyas och specifika kunskaper därför riskerar att vara förlorade redan inom några få år. Tabellen nedan visar hur KBM bedömer de åtta fredstida situationerna. Samhället är dåligt skaffat att hantera händelser som stör eller slår ut viktig infrastruktur. Avbrott i elförsörjning eller elektroniska kommunikationer kan vara svåra att avhjälpa samtidigt som de får kännbara konsekvenser för stora delar av samhället. Också vid omfattande olyckor med farliga ämnen, framförallt radioaktiva sådana, finns stora brister i förmågan. 6 klarar vi krisen?

8 Tabell 1. Samhällets krisberedskapsförmåga vid åtta olika händelser. krisledningsförmåga operativ förmåga motstå störningar Avbrott i elförsörjningen Avbrott i elektroniska kommunikationer Avbrott i kommunaltekniska system Avbrott i transporterna Katastrof utomlands m. svenskar drabbade Olycka med kemiska ämnen Epizootier och zoonoser 1 Olycka med radioaktiva ämnen Förmågan är god Förmågan är i huvudsak god Förmågan är bristfällig Förmågan är mycket bristfällig 1. Epizootier är smittsamma djursjukdomar med stor utbredning. Zoonoser är sjukdomar som smittar från djur till människa. sammanfattning 7

9 8 klarar vi krisen?

10 1. Inledning Varje år får Krisberedskapsmyndigheten (KBM) i uppdrag av regeringen att göra en samlad bedömning av samhällets förmåga att hantera kriser. 2 Det är ingen lätt uppgift. Vår totala krisberedskapsförmåga är summan av den förmåga som myndigheter, kommuner, företag och andra aktörer har var för sig och i samverkan med varandra. Många samhällsviktiga aktörer gör egna bedömningar inom sina respektive verksamhetsområden. Det finns många rapporter av god kvalitet som avhandlar hur enskilda samhällssektorer klarar av olika slags påfrestningar, eller hur särskilda händelser slår mot olika delar av samhället. KBM har en bredare ansats, i enlighet med myndighetens tvärsektoriella uppgift. Den här rapporten skiljer ut sig genom att bedöma hela samhällets förmåga att möta svåra händelser. Det är först när samspel och beroenden mellan olika sektorer och regioner finns med i analysen som det går att uttala sig om samhället som helhet. Olika händelser ställer olika krav på samhället. Vår förmåga beror både på hur rustat samhället står att möta sådana hot och risker som vi känner till och förbereder oss för, och på hur väl vi klarar av händelser som vi inte har kunnat förutse. I den här rapporten bedömer KBM dels samhällets generella krisberedskapsförmåga, dels förmågan att motstå och hantera några av de större risker som det står inför. Resultatet är av intresse för många. För att kunna besluta i frågor om samhällets säkerhet behöver statsmakterna veta vad samhället klarar av, och var bristerna finns. De myndigheter, kommuner, företag och andra aktörer som har att hantera en kris när den uppstår behöver också kunskap om vilket stöd som finns att få från övriga delar av samhället. Inte minst allmänheten, som ytterst får bära konsekvenserna när samhällets skydd fallerar, har rätt att kräva vetskap om hur samhällets förmåga ser ut. Om förmåga I det här sammanhanget avser förmåga den robusthet och kapacitet som samhället behöver för att undvika och 2. Uppdraget återfinns i KBM:s regleringsbrev för år 2008, daterat inledning 9

11 hantera allvarliga kriser. Denna krisberedskapsförmåga delas in i krisledningsförmåga, operativ förmåga och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. 3 Krisledningsförmåga 4 avser en organisations förmåga att vid allvarliga störningar leda den egna verksamheten, fatta beslut inom eget verksamhetseller ansvarsområde, sprida snabb, korrekt och tillförlitlig information och vid behov kunna medverka i samordning och koordinering med andra aktörer och deras åtgärder. Krisledningsförmåga handlar alltså om förmågan att leda, samordna och informera om de åtgärder som samhället vidtar för att hantera allvarliga kriser. Krisledningsförmågan innehåller även förberedande moment. Med operativ förmåga menas den förmåga som aktörer på fältet behöver ha för att snarast påbörja och genomföra de åtgärder som krävs för att avhjälpa, skydda och lindra effekterna av det inträffade. De myndigheter och sektorer som ska förebygga och hantera en kris samt de som ska förebygga och hantera krisens övriga konsekvenser i samhället ska ha en operativ förmåga. Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar avser den förmåga som krävs för att verksamheten ska kunna bedrivas på en sådan nivå att samhället fortfarande kan fungera och ha en grundläggande service, trygghet och omvårdnad, även vid en allvarlig störning. Det innebär att myndigheten och sektorn har i uppgift att hantera krisens eventuella konsekvenser för den egna verksamheten. Det gäller särskilt de delar av den egna verksamheten som kan beskrivas som samhällsviktiga ur ett krisberedskapsperspektiv. En verksamhet är samhällsviktig ur ett krisberedskapsperspektiv 5 om den uppfyller det ena eller båda av följande villkor: 1. Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. 2. Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad allvarlig kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt. Till samhällsviktig verksamhet räknas bland annat hälso- och sjukvård, polis, räddningstjänst, energiförsörjning, transporter, livsmedelsförsörjning och finansiella tjänster. 3. Regeringsbeslut Fö2006/2843/CIV. 4. I beslutet skriver regeringen om krishanteringsförmåga, men begreppet har ändrats till krisledningsförmåga i och med budgetpropositionen för år 2008 (Prop. 2007/08:1). 5. Prop. 2007/08:92 Stärkt krisberedskap för säkerhets skull, s klarar vi krisen?

12 KBM bedömer samhällets förmåga att hantera allvarliga kriser enligt nedanstående skala. Förmågan är god Förmågan är i huvudsak god Förmågan är bristfällig Förmågan är mycket bristfällig Bedömningen att förmågan är god innebär inte att en kris passerar obemärkt, utan att samhället har de resurser och den kapacitet som krävs för att kunna lösa samhällsviktiga uppgifter vid en kris. Att förmågan är i huvudsak god men har vissa brister innebär att viss samhällsservice sätts åt sidan till förmån för mer akut verksamhet. Det kan exempelvis handla om att vissa operationer på sjukhusen ställs in eller att person- och godstransporter blir kraftigt försenade. Samhället har inte tillräckligt med resurser för att lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. För de drabbade framstår det som att samhället inte lever upp till sina åtaganden. Bristfällig förmåga kan till exempel innebära att person- och godstransporter ställs in, att allmänheten drabbas av kännbara ekonomiska förluster eller att någon form av ransonering införs. Samhällets resurser understiger kraftigt det som behövs för att lösa de uppgifter som är samhällsviktiga vid en kris. Att det inte finns någon förmåga eller att den är mycket bristfällig innebär att samhället står i det närmaste oförberett. Det är här viktigt att göra en distinktion mellan god förmåga och godtagbar eller tillräcklig förmåga. Det är inte självklart att samhällets förmåga att hantera en specifik kris är otillräcklig även om den är bristfällig. Vissa händelser är av en sådan dignitet att samhället omöjligt kan parera alla konsekvenser. Omvänt kan andra kriser vara av en sådan art att endast en god förmåga kan accepteras. De flesta samhällsviktiga verksamheter har idag inga uttalade krav på vad de ska klara av under en kris för att det ska anses godtagbart. KBM driver därför ett utvecklingsarbete i syfte att fastställa grundläggande säkerhetsnivåer. Det handlar alltså om miniminivåer för vad samhällsviktiga verksamheter ska klara av att leverera, till vardags och i kriser. Arbetet bedrivs i samverkan med berörda aktörer. Källor och tillvägagångssätt Analysen och bedömningarna i den här rapporten bygger på flera källor. Ett viktigt underlag är de särskilda förmågebedömningar som KBM har begärt in från de 47 myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskap Myndigheterna finns angivna i bilagan till förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. inledning 11

13 Begäran omfattar samtliga 21 länsstyrelser samt 26 centrala myndigheter. Årets bedömning är uppbyggd kring åtta tänkta fredstida situationer samt en situation med ett väpnat angrepp. De är: 1. avbrott i elförsörjningen 2. avbrott i de elektroniska kommunikationerna 3. avbrott i de kommunaltekniska systemen 4. avbrott i transporterna 5. katastrof utomlands med många svenskar drabbade 6. olycka med kemiska ämnen 7. epizootier och zoonoser 8. olycka med radioaktiva ämnen 9. väpnat angrepp. Myndigheterna har bedömt sin och sin sektors respektive sitt läns krisledningsförmåga, operativa förmåga samt förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar för var och en av de fredstida händelserna ovan. För händelsen med ett väpnat angrepp har de bedömt sin och sin sektors respektive sitt läns försvarsförmåga 7. Alla myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskap utom Skatteverket har lämnat underlag till KBM. Till stöd för bedömningen har vi bett myndigheterna att uttala sig om ett antal indikatorer ett antal faktorer som KBM bedömer som viktiga för en god beredskap. Det rör sig till exempel om tillgång till reservkraft, personal och materiel samt om förutsättningar för att sprida information och samverka med andra. Att systematiskt använda indikatorer för att bedöma förmågan ökar transparensen och ger bättre kunskap om vilka faktorer som beaktas i bedömningen. Det blir även lättare att jämföra myndigheters bedömningar med varandra och över tid. En annan central källa är de statliga myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser. Statliga myndigheter däribland de myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskap ska varje år analysera hot och risker inom sitt ansvarsområde. I denna analys ska myndigheterna särskilt beakta förmågan att hantera mycket allvarliga situationer inom sitt ansvarsområde. 8 Av de 47 myndigheter som har ett särskilt ansvar för krisberedskap har samtliga utom Skatteverket och Svenska kraftnät lämnat in en risk- och sårbarhetsanalys för år Dessutom använder vi ett stort antal andra källor. Det rör sig om Riksrevisionens granskningar, utvärderingar från övningar och inträffade händelser samt särskilda studier inom olika områden. I vissa fall har vi också komplet- 7. Försvarsförmåga avser verksamhetens förmåga till anpassning utifrån den inriktning och hot- och riskbedömning som redovisas i proposition 2004/05:5 Vårt framtida försvar. Detta innebär att myndigheten, i huvudsak genom planering, ska säkerställa sådan samhällsviktig verksamhet som är väsentlig för samhällets grundläggande behov vid ett eventuellt framtida väpnat angrepp eller krig förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. 12 klarar vi krisen?

14 terat materialet genom samtal med företrädare för berörda myndigheter. Utifrån det samlade underlaget bedömer KBM dels samhällets generella krisberedskapsförmåga, dels samhällets förmåga att hantera flera olika specifika kriser. Utifrån länsstyrelsernas bedömningar av länens förmåga har vi även bedömt krisberedskapsförmågan på regional nivå. Flera länsstyrelser har dock betonat att deras bedömningar bygger på ett otillräckligt underlag, och resultatet ska därför tolkas med viss försiktighet. Avgränsningar Även om materialet som ligger till grund för KBM:s bedömningar är omfattande är det inte uttömmande. För några mycket viktiga parter saknar KBM detaljerat underlag. Dit hör regeringen och Regeringskansliet. Regeringen är ytterst ansvarig för att leda riket, vilket bland annat innefattar att prioritera och omfördela resurser. Försvarsmakten är en annan viktig aktör som har fått förhållandevis litet utrymme i rapporten. KBM har inte systematiskt hämtat in underlag från Försvarsmakten. Genom utvärderingar av övningar och inträffade händelser finns dock ett visst underlag för att bedöma Försvarsmaktens förmåga att delta i samhällets krishantering. Flera av myndigheterna nämner även Försvarsmakten i sina förmågebedömningar. KBM hämtar inte heller in underlag från näringslivet eller kommunerna. Till stora delar är verksamheterna ändå representerade, eftersom myndigheterna ska ta hänsyn både till den egna verksamheten och till sin sektor respekinledning 13

15 tive sitt län när de bedömer förmågan. Bedömningar direkt från ansvariga verksamhetsföreträdare skulle dock vara mer tillförlitliga. En annan avgränsning är valet av scenarier. Vilket resultat som träder fram beror naturligtvis delvis på vilka händelser som analyseras. KBM har valt scenarierna för att täcka in olika typer av störningar och olika typer av insatser. Vissa av scenarierna slår ut viktiga resurser som nästan alla verksamheter använder sig av, så som elektricitet, elektroniska kommunikationer och transporter. Andra situationer ställer krav på särskilda operativa insatser från exempelvis polis, räddningstjänst och sjukvård. Sammantaget anser KBM att urvalet av scenarier ger en god grund för att bedöma inte bara förmågan att hantera de särskilda händelserna, utan även den generella krisberedskapsförmågan. KBM har det sammanhållande myndighetsansvaret för samhällets informationssäkerhet. Inom ramen för detta ansvar lämnar KBM varje år en lägesbedömning till regeringen. 9 I april 2008 lämnade KBM även, på uppdrag av regeringen, en handlingsplan för informationssäkerhet. 10 För en aktuell redovisning av samhällets förmåga på informationssäkerhetsområdet hänvisas till dessa rapporter. Tidigare bedömningar Det finns vissa skillnader mellan bedömningarna i den här rapporten och den bedömning av samhällets förmåga som KBM gjorde för år Avvikelserna har flera orsaker. Delvis förklaras de av att vissa förmågor har stärkts under året, medan andra har gått tillbaka. Men skillnaderna kan också bero på olikheter i scenarier, mätmetoder och källmaterial. Scenarierna har omarbetats något sedan tidigare år och det är första gången som indikatorer har använts för att mäta förmågan. Underlaget till den här förmågebedömningen är genomgående mer omfattande, detaljrikt och välanalyserat än någonsin tidigare. Läsanvisning I nästa kapitel redovisar vi en bedömning av samhällets generella krisberedskapsförmåga, uppdelad på krisledningsförmåga, operativ förmåga och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. För varje delförmåga redovisar vi dessutom en regional bedömning. Därefter följer ett kapitel för var och en av de situationer som KBM har analyserat särskilt. Först kommer de åtta fredstida händelserna och därefter 9. Krisberedskapsmyndigheten, Samhällets informationssäkerhet lägesbedömning Krisberedskapsmyndigheten, Handlingsplan för informationssäkerhet genomförande och förvaltande av den nationella informationssäkerhetsstrategin. 11. Krisberedskapsmyndigheten, Samhällets krisberedskap förmåga 2006/2007 (Planeringsprocessen 2007:3). 14 klarar vi krisen?

16 väpnat angrepp. Även här redovisar vi bedömningen per delförmåga. I slutet återfinns en referenslista där vi redovisar de källor som har legat till grund för bedömningarna. inledning 15

17 16 klarar vi krisen?

18 2. Samhällets krisberedskapsförmåga KBM gör bedömningen att samhällets krisledningsförmåga är i huvudsak god. Samhällsviktiga aktörer har en god förmåga att leda sin verksamhet, samverka inom den egna sektorn samt informera medier och allmänhet. Det är dock svårt för aktörerna att få en gemensam bild av situationen under en kris, och bristande uthållighet gör att förmågan till krisledning riskerar att försämras över tid. KBM bedömer att samhällets operativa förmåga är bristfällig. Trots att det finns det finns omfattande personella och materiella resurser att tillgå kommer dessa inte att vara tillräckliga när samhället utsätts för riktigt stora påfrestningar. KBM bedömer även att förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är bristfällig. Detta beror framförallt på samhällets många kritiska beroenden. En störning drabbar ofta, direkt eller indirekt, flera samhällsviktiga verksamheter samtidigt. Många gånger är även reservlösningarna beroende av fungerande transporter och infrastruktur. krisledningsförmåga operativ förmåga motstå störningar I detta avsnitt bedömer KBM samhällets generella krisberedskapsförmåga, alltså vår förmåga att motstå och hantera svåra påfrestningar av allehanda slag. Bedömningen bygger både på samhällets förmåga att hantera de scenarier som analyseras särskilt i rapporten, och på faktorer som KBM anser är viktiga vid många eller alla kriser. Till exempel gynnas samhällets förmåga vid alla typer av händelser av att det finns övade och utbildade krisledningsorganisationer och ändamålsenliga lokaler. Krishanteringssystemet bygger på ett underifrånperspektiv, där kommunerna och länen har centrala roller. För första gången bedömer KBM också Sveriges regionala krisberedskapsförmåga. KBM:s bedömning av länens krisberedskapsförmåga bygger till stor del på de uppgifter som länsstyrelserna har lämnat om länen i sina förmågebedömningar. Flera länsstyrelser har dock betonat att deras bedömningar är gjorda utifrån ett otillräckligt underlag, och resultatet ska därför tolkas med viss samhällets krisberedskapsförmåga 17

19 försiktighet. I vissa fall gör KBM en annan bedömning än länsstyrelsen. Krisledningsförmåga KBM bedömer att samhällets krisledningsförmåga är i huvudsak god. För att de ansvariga aktörerna ska kunna hantera en kris på ett tillfredsställande sätt måste de ha en förmåga att leda sin egen verksamhet, samverka med andra parter och informera dem som berörs. Det förutsätter att aktörerna snabbt kan upptäcka begynnande kriser, och att de kan larma när det behövs. Det är också viktigt att ansvarsförhållandena och regelverken är tydliga. Den 31 mars 2008 inledde Kansliet för krishantering sin verksamhet på Statsrådsberedningen. Bland huvuduppgifterna finns att förbereda, och samordna krishanteringen i Regeringskansliet. Kansliet kommer att vara bemannat dygnet runt och året om. Kansliet ska följa hot- och riskutvecklingen i omvärlden för att tidigt kunna uppmärksamma situationer eller händelser som kan komma att föranleda krishanteringsinsatser. KBM bedömer att inrättandet av Kansliet för krishantering stärker samhällets krisledningsförmåga. De flesta centrala myndigheter med särskilt ansvar för krisberedskap bedömer förmågan till krisledning som god eller i huvudsak god för både den egna organisationen och sin sektor. Motsvarande gäller för länsstyrelserna, som gör liknande bedömningar både för den egna myndigheten och för länet. Av myndigheterna med ett särskilt ansvar för krisberedskap uppger fyra av fem, inklusive samtliga länsstyrelser, att de har funktionen tjänsteman i beredskap (TiB) med bemanning 24 timmar per dygn, 365 dagar per år. Myndigheterna har i allmänhet aktuella krisledningsplaner och en väl fungerande krisledning som övas och utbildas regelbundet. I många fall är det dock oklart vilken uthållighet som finns i krisledningsorganisationerna. På det lokala planet har räddningstjänsten hög tillgänglighet. De övriga delarna av de kommunala verksamheterna, inklusive kommunledningen, har en lägre beredskap och TiB saknas på lokal nivå. De allra flesta av kommunerna har krisledningsplaner. Stora delar av de samhällsviktiga verksamheterna bedrivs av näringslivet. Dessutom har privata aktörer en betydande del av de resurser som behövs vid kriser. Det är därför viktigt med en fungerande samverkan som inte bara innefattar offentliga aktörer, utan även den privata sfären. Alla län ska ha ett regionalt råd för skydd mot olyckor och krisberedskap, där berörda aktörer bör ingå. I praktiken finns dock stora skillnader mellan råden i olika län när det gäller sammansättning och funktion. KBM bedömer att det finns en förberedd och övad samverkan inom många sektorer, och att näringslivet ofta deltar i samverkan. Flera exempel visar att förmågan att hantera kriser förbättras när samverkan mellan privata och offentliga aktörer fungerar. 18 klarar vi krisen?

20 Kriskommunikation är en mycket viktig och ibland underskattad del av krishanteringen. Informationskanalerna måste fungera mellan de ansvariga aktörerna, till medierna, till de drabbade och deras anhöriga samt till en nyfiken eller orolig allmänhet. Ett aktivt informationsutbyte redan på förvarningsstadiet ger aktörerna möjlighet att höja beredskapen i tid. Till exempel genomför KBM, tillsammans med SMHI, Räddningsverket och Vägverket, särskilda informationskonferenser när stora oväder är att vänta. Liknande arbetssätt kan användas även vid andra typer av händelser. Att olika aktörer har samma bild av situationen vid en kris, en gemensam lägesbild, är avgörande för samhällets krisledningsförmåga. En gemensam lägesbild utgör ett gemensamt beslutsunderlag och hjälper aktörerna att avhjälpa krisen på ett samordnat sätt. För att skapa förutsättningar för en gemensam lägesbild har KBM utvecklat ett webbaserat informationssystem (WIS). Idag används WIS av samtliga länsstyrelser samt av ett stort antal centrala myndigheter, kommuner, landsting och andra samhällsviktiga aktörer. Inom el- och telebranschen finns det särskilda rapporteringssystem för ledning och samordning. KBM menar att en bred uppslutning kring gemensamma system stärker krisledningsförmågan, och att det därför är fortsatt viktigt att öka antalet WIS-användare. Från tidigare krishändelser vet vi att hot och osäkerhet skapar en stor efterfrågan på information. Snabb och korrekt information till allmänheten vid kriser kan ibland vara av avgörande betydelse för krisens förlopp. Oro, kanske panik, måste ersättas med adekvat kunskap, råd och direkta anvisningar. Det har visat sig värdefullt att samverka när information ska spridas till allmänheten. Vid utbrottet av fågelinfluensa år 2006 upprättades till exempel ett myndighetsgemensamt callcenter. Resultatet blev att allmänheten fick samlad och lättillgänglig information samtidigt som ansvariga myndigheter avlastades. I samverkan med andra myndigheter har KBM även tagit fram en nationell webbportal för krisinformation, där allmänheten ska kunna få samstämmig information vid en kris. Medierna är oumbärliga som informationskanaler. De är snabba och når många. Erfarenheter visar också att medierna har en god förmåga att rapportera både från och till områden som är drabbade av svåra störningar. Det är därför viktigt att de ansvariga aktörerna förser medierna med korrekt och samordnad information. Det som når medierna kommer även att spridas till allmänheten. Medierna har ofta mycket information tidigt under en kris och de ansvariga aktörerna kan därför också använda dem som en informationskälla. Förmågan till krisledning påverkas negativt när viktiga resurser slås ut. Tillgång till elektricitet, elektroniska kommunikationer, personal och ändamålsenliga lokaler är grundförutsättningar för att krisledningsorganisationen ska fungera. Många samhällsviktiga aktörer har dock tillgång till reserv- samhällets krisberedskapsförmåga 19

21 lösningar för sin krisledning i form av reservkraft eller alternativa ledningsplatser. Det är oklart hur länge de samhällsviktiga verksamheterna kan upprätthålla fungerande krisledningsorganisationer. Mycket talar dock för att uthålligheten är en begränsande faktor. Sammantaget bedömer KBM att samhället har relativt goda möjligheter till krisledning. Samhällsviktiga aktörer är förberedda för uppgiften, och samverkan är ofta etablerad och övad inom respektive sektor. Samverkan mellan sektorerna är dock begränsad. Tekniska lösningar har förbättrat förmågan att kommunicera och att samordna information till allmänheten. Bristande uthållighet gör dock troligen att förmågan till krisledning blir sämre vid en utdragen kris. I figur 1 nedan bedömer KBM krisledningsförmågan på regional nivå. KBM bedömer att drygt en tredjedel av länen har en god förmåga till krisledning. Det som utmärker dessa län är bland annat att det finns krisledningsorganisationer som utbildas och övas regelbundet. Knappt två tredjedelar bedöms ha en i huvudsak god krisledningsförmåga. Bristerna ligger bland annat i att många mindre organisationer inte är tillräckligt uthålliga. När det gäller Stockholms län gör KBM bedömningen att samverkan försvåras av det stora antal offentliga och privata aktörer som finns i huvudstadsregionen. På motsvarande sätt är krisledningsförmågan i Gotlands län god på grund av att aktörerna är få. Den försöksverksamhet för samverkan som bedrivits på Gotland (GotSam) har ytterligare stärkt förmågan. Operativ förmåga KBM bedömer att samhällets operativa förmåga är bristfällig. Samhället behöver en operativ förmåga för att kunna avhjälpa kriser och minimera följdverkningarna av dem. Behovet av operativa insatser är i högsta grad situationsberoende. Vid störningar i samhällsviktiga system är åtgärderna i huvudsak inriktade på att återställa funktionen i infrastrukturen och att undsätta dem som riskerar att fara illa på grund av störningen. Om krisen istället har sitt ursprung i en stor olycka eller i spridningen av ett farligt ämne handlar det snarare om att spärra av, utrymma, sanera och utföra akuta sjukvårdsinsatser. Den operativa förmågan beror i mycket hög grad på tillgången till materiella och personella resurser. Vårt samhälle är dimensionerat för vardagen, och det är snarare regel än undantag att de samhällsviktiga verksamheternas ordinarie resurser inte räcker till vid större kriser. För att aktörerna ska kunna utföra sina uppgifter behöver de förstärkningar från andra delar av organisationen, från andra aktörer, från andra delar av landet, från andra länder eller från särskilda beredskapsresurser. Det är dock inte självklart att en krissituation kan hanteras på ett bra 20 klarar vi krisen?

22 Figur 1. Regional krisledningsförmåga. Förmågan är god Förmågan är i huvudsak god Förmågan är bristfällig Förmågan är mycket bristfällig samhällets krisberedskapsförmåga 21

23 sätt även om samhällets samlade materiella och personella resurser är tillräckliga. För att de ska kunna användas optimalt vid en kris, oberoende av vem som normalt äger eller förvaltar dem, måste det också finnas färdiga rutiner för att både lämna och ta emot stöd. Många verksamheter kan omfördela resurser inom organisationen, genom att låta viss verksamhet stå tillbaka till förmån för samhällsviktig sådan. Till exempel kan polisen omfördela personal för att upprätthålla avspärrningar vid utsläpp av farliga ämnen. Vid många kriser spelar stöd från andra aktörer en avgörande roll. Här har Försvarsmakten en särställning. Försvarsmakten har omfattande personella och materiella resurser, som inte är upplåst i annan verksamhet och därför kan sättas in med kort varsel. Dessutom kan Försvarsmakten bidra med expertkompetens om bland annat farliga ämnen. Även frivilligorganisationer har visat sig mycket värdefulla, bland annat i hanteringen av stormen Gudrun. Vid lokala eller regionala kriser kan angränsande områden bidra med materiel och personal. Detta kan exempelvis bli aktuellt om dricksvattenförsörjningen störs och det behövs tekniker med särskild kompetens, eller vid kemiska olyckor då tillgången till skyddsutrustning är en begränsande faktor. Det finns också internationella samarbeten genom vilka andra länder kan bidra med materiel och kompetens. Det finns också en rad särskilda beredskapsresurser som ska stärka förmågan just vid svåra påfrestningar. Det Svenska Nationella Ambulansflyget (SNAM) är en sådan. SNAM kan flytta skadade och samtidigt ge dem kvalificerad intensivvård. Andra exempel är Räddningsverkets regionala miljöskyddsdepåer som har utrustning och kompetens för att hantera kemiska olyckor, och den särskilda beredskapspolisen som kan stödja polisen vid avspärrningar, bevakning och andra enklare polisiära uppgifter. Sammantaget har samhället stora resurser. I många fall finns det även förberedda rutiner och avtal som gör att de kan utnyttjas fullt ut vid kriser. Trots detta ser KBM stora brister i samhällets operativa förmåga. Vid riktigt stora påfrestningar kommer inte ens samhällets samlade resurser att räcka till. Det gäller till exempel vid kärntekniska olyckor, och vid de avbrott i elförsörjningen och de elektroniska kommunikationerna som orsakats av omfattande oväder. Förstärkningsresurser kan dessutom sällan sättas in omedelbart. Ett för stort beroende av externa resurser kan därför försena viktiga insatser. Ofta brister också uthålligheten vid längre krisförlopp. Det är framförallt ett problem när de operativa insatserna är beroende av ett begränsat antal personer med särskild specialistkompetens. Vid en utdragen epizooti är exempelvis tillgången till spetskompetens för smittspårning och epidemilogi en gränssättande faktor. I figur 2 nedan bedömer KBM den operativa förmågan på regional nivå. 22 klarar vi krisen?

24 Figur 2. Regional operativ förmåga. Förmågan är god Förmågan är i huvudsak god Förmågan är bristfällig Förmågan är mycket bristfällig samhällets krisberedskapsförmåga 23

25 KBM bedömer att Skåne län är det enda som har en god operativ förmåga. Länet har sedan tidigare en upparbetad beredskap i och med kärnkraftverket i Barsebäck. Närheten till Köpenhamn gör dessutom att man snabbt kan mobilisera de operativa resurser som krävs för att hantera en kris. KBM bedömer vidare att den operativa förmågan är i huvudsak god i drygt hälften av länen. I vissa delar av landet finns etablerad samverkan för internationella förstärkningsresurser. Det gäller till exempel för Barentsregionen i norra Sverige och för Öresundsregionen i söder. Längs gränsen mot Norge finns det gränsräddningsråd. Uppsala län har en särskild samverkan med Åland inom ramen för kärnkraftberedskapen. I knappt hälften av länen bedömer KBM att den operativa förmågan är bristfällig. Samtliga så kallade kärnkraftslän har en bristfällig operativ förmåga på grund av brister i beredskapen för kärnkraftolyckor. Förmågan att hantera kärntekniska olyckor behandlas närmare i kapitel 10. Gotlands läns egna resurser räcker inte för att hantera stora olyckor och kriser med många skadade, Visby lasarett har till exempel endast 8 10 intensivvårdsplatser. Länets utsatta läge gör det mer tidskrävande och komplicerat att ta in förstärkning utifrån. Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar KBM bedömer att förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är bristfällig. Samhällsviktiga verksamheter är i mycket hög grad beroende av en fungerande omvärld. Elektricitet, elektroniska kommunikationer, vatten, värme, avlopp och transporter är avgörande för att de flesta verksamheter ska fungera. Utvecklingen mot ett effektivt och konkurrensutsatt samhälle har förstärkt detta beroende. Samhällsviktiga aktörer strävar idag efter slimmade organisationer, minimala lager och låga driftkostnader, vilket gör verksamheterna känsligare för störningar. Det är därför mycket viktigt att samhällets infrastruktur är robust. De aktörer som äger eller förvaltar samhällsviktig infrastruktur har också ett ansvar för att den är motståndskraftig. Att skapa robusthet och redundans i infrastrukturen är dock mycket kostsamt, och det kommer alltid att finnas sårbarheter i systemen. När infrastrukturen slutar fungera drabbas verksamheter olika hårt beroende på vilka alternativa lösningar som finns tillgängliga. När elektriciteten faller bort är tillgången till reservkraft av yttersta vikt. Många samhällsviktiga verksamheter har otillräcklig reservkraft, och konsekvenserna för samhället 24 klarar vi krisen?

26 av ett omfattande elavbrott kan därför bli mycket stora. Om de elektroniska kommunikationerna fallerar kan redundans i form av RAKEL 12, försvarets telenät och satellittelefoner hjälpa. Det är fortfarande bara en liten del av de samhällsviktiga verksamheterna som har tillgång till dessa lösningar. RAKEL kommer att vara fullt utbyggt år Då får verksamheterna större möjligheter att ansluta sig till systemet. Bortfall av fjärrvärme och dricksvattenförsörjning kan delvis pareras med värmestugor och portabla vattentankar. Sådana lösningar bedöms dock inte vara tillräckliga om störningarna inträffar i en storstadsregion. Lokalerna som en samhällsviktig verksamhet vanligtvis använder sig av kan bli obrukbara av olika skäl, exempelvis efter en olycka med kemiska eller radioaktiva ämnen. Förmågan att verka är då helt beroende av möjligheten att flytta verksamheten till annan plats. KBM bedömer att det är få samhällsviktiga verksamheter som har den möjlighet idag. Liksom för den operativa förmågan är tillgången till förstärkningsresurser många gånger avgörande för förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Vid lokala och regionala störningar kan effekterna av störningen mildras genom att resurser tas in från närliggande områden. Vid nationella kriser kan man även ta in viss hjälp från andra länder. Exempel på resurser som kan transporteras in i det drabbade området är vatten, drivmedel, kontanter och livsmedel. Sådana förstärkningar bygger dock på att transporterna fungerar, vilket inte alltid är fallet. Efter en storm, som är en möjlig orsak till störningar i infrastrukturen, kan det ta lång tid innan vägarna åter är farbara. Tillgängligheten på vägnätet är därför ofta en starkt gränssättande faktor för samhällets förmåga att motstå störningar. Ett problem är att det idag ofta saknas rutiner och regelverk för hur resurser ska prioriteras när de inte kan täcka alla samhällets behov. Det är till exempel oklart vilka verksamheter som ska ges företräde när transportkapaciteten är nedsatt, när elen inte räcker till eller när det råder drivmedelsbrist. Det är inte säkert att de resurser som finns kommer de samhällsviktiga verksamheterna till del. Endast i begränsad omfattning har samhället lyckats vidta åtgärder och skapa förmågor som mildrar konsekvenserna av allvarliga störningar. Ömsesidiga beroenden gör att samhället är särskilt känsligt för händelser som påverkar flera samhällsviktiga verksamheter samtidigt. KBM konstaterar att det ofta saknas uttalade krav på vad samhällsviktiga verksamheter ska kunna leverera under störda förhållanden. KBM tror att samhällets förmåga att motstå störningar kan stärkas avsevärt 12. Radiokommunikation för effektiv ledning. samhällets krisberedskapsförmåga 25

27 Figur 3. Regional förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. Förmågan är god Förmågan är i huvudsak god Förmågan är bristfällig Förmågan är mycket bristfällig 26 klarar vi krisen?

28 genom att grundläggande säkerhetsnivåer fastställs för samhällsviktiga verksamheter. I figur 3 bedömer KBM förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar på regional nivå. I knappt hälften av länen bedömer KBM att förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå störningar är i huvudsak god. Områden som präglas av landsbygd och mindre samhällen är robustare än storstadsregioner. Människorna där är vana att klara sig på egen hand och är inte lika sårbara för störningar och avbrott i teknisk infrastruktur. Områden som har drabbats av kriser och påfrestningar i verkligheten har dragit lärdom och stärkt sin förmåga. I drygt hälften av länen bedömer KBM att förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå störningar är bristfällig. Det moderna svenska samhället är inte byggt för att vara motståndskraftigt, och det är talande att de tre storstadsregionerna har en bristfällig förmåga. Mest reservkraft per invånare finns i Kronobergs län och minst finns i Stockholms län och Uppsala län. samhällets krisberedskapsförmåga 27

29 28 klarar vi krisen?

30 3. Avbrott i elförsörjningen 13 Vårt moderna samhälle är beroende av elektricitet, och ett elavbrott drabbar i stort sett alla verksamheter. Särskilt kännbara blir effekterna för energiproduktionen, de elektroniska kommunikationerna, den kommunaltekniska försörjningen och för transportväsendet. Om elavbrottet orsakas av en storm, som ofta är fallet, kommer framkomligheten på vägarna att vara en starkt gränssättande faktor för den operativa förmågan och förmågan att motstå störningen. KBM bedömer att samhällets krisledningsförmåga under ett långvarigt, regionalt elavbrott är i huvudsak god. Samhällets operativa förmåga samt förmågan i samhällsviktiga verksamheter att motstå händelsen bedömer dock KBM som bristfällig. krisledningsförmåga operativ förmåga motstå störningen Det finns inget scenario som är så övat och analyserat, eller som samhället har förberett sig lika mycket på att hantera, som ett elavbrott. Trots detta skulle ett avbrott i elförsörjningen få omfattande konsekvenser för väldigt många människor. Vårt samhälle är beroende av el för att uppfylla många av vardagens behov, som till exempel uppvärmning, belysning, matlagning, transporter, kommunikation och industriproduktion. Acceptansen för störningar är låg och minskar allt mer. Det är till och med så att vissa menar att tillgång till energi är en grundläggande rättighet, i likhet med till exempel rent vatten. Det är därmed viktigt att energiförsörjningen klarar att motstå olika typer av störningar. Den första januari år 2006 trädde nya regler om leveranssäkra elnät i kraft. Dessa regler ger elbolagen ytterligare incitament att öka robustheten i sina nät. Förhoppningen är att reglerna, genom att stärka hushållens och företagens rätt till kompensation, ska driva på investeringar för att förbättra elnäten. Trots en robust elförsörjning kan vi emellertid drabbas av 13. Bedömningen avser samhällets förmåga att hantera ett långvarigt regionalt avbrott i elförsörjningen. Myndigheterna har bedömt sin förmåga gentemot följande scenario: På grund av ett kraftigt oväder i början av december slås elförsörjningen ut i sju dygn. avbrott i elförsörjningen 29

31 elavbrott och då är det viktigt att samhällets övriga verksamheter i sin tur har en god förmåga att hantera och motstå störningen. Ett långvarigt avbrott i elförsörjningen kan bland annat orsakas av tekniska fel i anläggningar och stödsystem eller svåra naturhändelser som stormar, isbeläggningar och höga flöden. Andra orsaker till avbrott kan vara antagonistiska handlingar, som att någon eller några förstör en anläggning eller gör intrång i ett IT-system. Det svenska elsystemet från produktion till användning består dels av anläggningar för produktion av el, dels av elnät för överföringen till de slutliga användarna. Överföringen av el sker på tre nivåer. Den nationella nivån, stamnätet, ägs av staten via Svenska kraftnät. Stamnätet binder samman de flesta av de större produktionsanläggningarna med den underliggande nivån, regionnäten. Regionnäten ägs till största delen av Vattenfall, Fortum och Eon. Vissa produktionsanläggningar och större slutanvändare av el, bland annat större industrier och Banverket, är direkt anslutna till regionnäten. De allra flesta slutanvändare får dock sin el via de lokala elnäten, som ägs av cirka 170 olika företag. Nätägarna har ensamrätt och skyldighet att tillhandahålla el till kunderna inom sitt geografiska område. Ett avbrott på stam- eller regionnätet kan drabba väldigt många, men sådana elavbrott är sällsynta. Störningar på de högre systemnivåerna går normalt relativt snabbt att återställa och i annat fall går det att leda elen en annan väg. Bedömningen nedan grundar sig därför i huvudsak på ett långvarigt regionalt elavbrott. Vid ett långvarigt regionalt elavbrott är det troligen enstaka fel och skador på regionnät och ett stort antal skador och störningar i de lokala näten som behöver åtgärdas. I Sverige finns fyra myndigheter med ansvar för elförsörjning ur ett säkerhetsperspektiv. Dessa är Svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Energimarknadsinspektionen och Energimyndigheten. Svenska kraftnät är systemansvarig myndighet. Myndigheten är därmed ansvarig för produktionsanläggningarnas kopplingar till elsystemet samt för att, på kort sikt, säkerställa balansen mellan elproduktion och elförbrukning. Elsäkerhetsverket verkar för att förebygga att människor och egendom skadas av el. Energimarknadsinspektionen övervakar och har tillsyn över elmarknaden. Energimyndigheten har ett övergripande ansvar för energiförsörjningen, vilket inte inkluderar att förebygga eller operativt hantera elavbrott. Riksrevisionen har nyligen granskat statens insatser för att hantera omfattande elavbrott. Granskningen avser elavbrott i stamnätet som är så långvariga att viktiga samhällsfunktioner drabbas allvarligt. Riksrevisionen har inte bedömt hur sannolikt det är att ett sådant avbrott ska inträffa, eller samhällets förmåga att mildra konsekvenserna av det, genom reservkraft och andra åtgärder. Myndigheten bedömer att statens förmåga att hantera ett omfattande elavbrott är bristfällig. 30 klarar vi krisen?

32 Riksrevisionen pekar bland annat på att det saknas en samlad bild av risker och sårbarheter inom elförsörjningen och rekommenderar att regeringen förbättrar sin uppföljning av myndigheternas risk- och sårbarhetsanalyser. KBM delar i huvudsak Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer. Krisledningsförmåga KBM bedömer att samhällets krisledningsförmåga vid ett långvarigt regionalt elavbrott är i huvudsak god. Vid ett avbrott i elförsörjningen försvåras såväl ledning som samverkan och information. Samtidigt är elavbrott ett scenario som vi planerar och förbereder oss för. Många delar av samhället har övat sin förmåga att hantera ett elavbrott och på flera håll i landet är detta även en förmåga som har prövats flera gånger i verkligheten. Planering, förberedelser, övning och skarpa händelser stärker förmågan att hantera en verklig händelse. Krisinformation är lika viktigt som själva reparationsarbetet. Det elkunderna i första hand vill veta är när elen beräknas komma tillbaka och i andra hand vad felet beror på. Informationskanalerna är företagens kundcenter (telefon), bolagens webbplatser, kommunernas och länsstyrelsernas webbplatser, etermedier och andra direktkanaler som e-post och fax. Kundcentren får även in felanmälningar från kunder vilket ger information om var skadorna på näten finns. Samtliga medieformer är beroende av el för att producera och distribuera nyheter till sina mottagare. Flera medieformer förutsätter dessutom att mottagarna har el. Hushållen har blivit mindre sårbara för kortare elavbrott under senare år tack vare uppladdningsbara enheter som mobiltelefoner och bärbara datorer, men för längre avbrott behöver allmänheten fortfarande batteridrivna radioapparater för att hålla sig informerad. Så länge det finns bränsle i bilarna kan de också användas för att lyssna på radio i och ladda mobiltelefoner. Många medier har stor erfarenhet av att rapportera från områden som är utsatta för stora påfrestningar. De är därför vana att anpassa verksamheten till sådana situationer. Mediesektorns egen bedömning och erfarenheter från tidigare händelser visar att det krävs extrema påfrestningar på samhället för att mediesektorn inte ska kunna förmedla nyheter både från och till den drabbade regionen. Att elnätet ägs av 170 olika aktörer gör samverkan svår men viktig. Att bara ett bolag har tillstånd inom sitt geografiska område gör att det saknas konkurrens mellan nätbolagen. Detta underlättar samarbete. Elnätsföretagen har, i branschorganisationen Svensk energis regi, utvecklat en störningsberedskap för lokala och regionala störningar. Samarbetet gör det möjligt att ta fram en helhetsbild över situationen. Erfarenheter från tidigare händelser har visat att elbranschens samverkansorganisation fungerar väl. Bolagen lånar avbrott i elförsörjningen 31

33 utrustning av varandra och de förstärkningsresurser som Svenska kraftnät skapat inom elberedskapsverksamheten sätts in. Ansvarsfördelningen och befogenheterna är tydlig, både på myndighetsnivå och mellan myndigheter och bransch. Kommunerna är mycket viktiga aktörer vid ett långvarigt elavbrott. De kommer i många fall att behöva undsätta och evakuera människor samt hantera många av de övriga lokala konsekvenser som uppstår. Länsstyrelserna har en central roll som samordnare vilket bland annat innebär att de koordinerar länets resurser samt begär ytterligare stöd vid behov. Samtliga länsstyrelser bedömer både sin egen och länets krisledningsförmåga som god eller i huvudsak god. Operativ förmåga KBM bedömer att samhällets operativa förmåga vid ett långvarigt regionalt elavbrott är bristfällig. Om avbrottet har andra orsaker än kraftiga oväder är förmågan bättre eftersom vägarna då är framkomliga. Med operativ förmåga avses här förmågan att återställa funktionen i elnätet. Vilka aktörer som blir ansvariga för detta beror på vilka delar av elnätet som är ur funktion samt hur förutsättningarna för reparationsarbetet ser ut i övrigt. Den som äger elnätet ansvarar också för att återställa dess funktion. Till den operativa förmågan räknas även att hantera övriga indirekta effekter av elavbrottet. Exempelvis ska polisen bevaka värdedepåer, banker eller andra objekt där larmfunktionen har slagits ut, samt evakuera människor. Rikspolisstyrelsen bedömer att polismyndigheterna i allmänhet har tillräckligt med personal för att hantera uppgifterna. Om det skulle behövas ytterligare resurser kan även beredskapspolisen kallas in. Vid stora skador i elnäten krävs mycket reparationspersonal. Svenska kraftnät har underhållsingenjörer som på roterande basis ständigt är tillgängliga som vakthavande reparationsansvariga i olika delar av landet. För reservmaterial har Svenska kraftnät förråd med kraftledningsstolpar, reservkraftsaggregat, mobila kommunikationssystem med mera. Även nätföretagen har resurser. Dessutom grundutbildar Svenska kraftnät årligen ett antal civilpliktiga för reparationer på ledningar och anläggningar. 14 Dessa personer kan endast kallas in vid höjd beredskap. Vid fredstida händelser kan dock de som har tecknat frivilligavtal med Svenska kraftnät tas i anspråk. Såväl personal som reparationsmaterial kan ändå vara begränsande faktorer vid omfattande reparationsbehov. Både Svenska kraftnät och elbolagen har olika typer av fordon som kan 14. I budgetpropositionen för 2008 bedömer regeringen att utbildningen av kraftlednings-, ställverks- och kraftverksreparatörer med civilplikt inte längre behövs för att säkerställa förmågan inom det civila försvaret. KBM betalar ersättning för utbildningen till Svenska kraftnät fram till halvårsskiftet Sedan anses detta vara avslutat. 32 klarar vi krisen?