Institutionen för akvatiska resurser Siklöja Coregonus albula Fiskbestånd i hav och sötvatten Resursöversikt 213 Siklöja Vänern, Vättern och Mälaren UTBREDNINGSOMRÅDE Utbredningen omfattar knappt 2/3 av Sveriges yta och förmodas ha styrts av högsta kustlinjen och en svag vilja att migrera uppströms. Det innebär att den finns i Syd- och Mellansverige samt i de södra och östra delarna av Norrland. Siklöjan är allmänt förekommande i Bottenviken. LEK Leken sker från oktober till december på sand- och grusbottnar på varierande djup. Då ynglen kläcks fram på våren är det kritiskt med tillgång på rätt föda. VANDRINGAR På sommaren är siklöjan spridd över Bottenviken och på hösten vandrar den in till norra Bottenvikskusten för att leka. Vandringarna är sällan längre än 1 mil. I stora sjöarna vandrar siklöjan till lekplatser med lämplig miljö. Sommartid och tidig höst kan även temperatur styra vandringar då djupa fjärdar med kallare vatten föredras framför grunda, varmare områden. ÅLDER VID KÖNSMOGNAD I Bottenviken blir siklöjan könsmogen vid 1-3 års ålder och i stora sjöarna vid 2-3 års ålder. MAXIMAL ÅLDER OCH STORLEK Siklöjan blir 12-14 år och vanligen 15-2 cm, sällan över 3 cm. Siklöjan i Mälaren är betydligt större än i Vänern och Vättern. BIOLOGI Arten lever pelagiskt i stim. Födan består av planktoniska kräftdjur och insektslarver. Tillväxten varierar mellan områden. Liksom för många andra pelagiska fiskarter påverkas rekryteringen starkt av klimatfaktorer och födotillgång varför reproduktionsframgången varierar mycket från år till år. Yrkesfiske I Vänern fiskas siklöja sedan slutet av sextiotalet i huvudsak för romberedning vilket innebär att fisket bedrivs under sen höst och tidig vinter. Från början av 198-talet var de årliga fångsterna goda med en största fångst på 576 ton (1996). Från 1998 minskade fångsterna avsevärt men har de senaste åren legat på 25-35 ton. Medelfångsten av siklöja under perioden 197-213 är 296 ton. Fisket bedrivs med siklöjenät och försvåras periodvis av omfattande kiselalgblomningar, framför allt i Dalbosjön, samt på senare år av tidig isläggning. I Vättern var fisket på siklöja förr mer omfattande och som mest fångades 68 ton (1957). De senaste åren har inget riktat fiske bedrivits på grund av ett svagt bestånd och rapporterade årliga fångster på 1-2 kilo är bifångst i annat fiske (öringgarn). I Mälaren utvecklades fiske för romberedning i slutet av sextiotalet och som mest fångades över 2 ton siklöja (1984). År 199 minskade fångsterna radikalt och det visade sig att unga siklöjor saknades helt i beståndet. Årsfångsterna har därefter varit jämförelsevis svaga. De senaste 1 åren har de årliga landningarna av siklöja varit i genomsnitt cirka 1 ton. Fisket bedrivs med siklöjenät men en mindre mängd fångas även i fasta bottengarn. Kontraktsnummer 733-214 Projektnummer 27
Ton 6 4 2 Landningar, Vänern 1995 2 25 21 Landningar Medel landat 197-213 klimatförändringar. Rekryteringen i Vättern visade samband med födokonkurrens bland annat från tidigare starka årsklasser. I Vänern och Vättern är det troligt att storleken på utsättningarna av rovfisk, lax och öring, kan påverka siklöjebeståndens utveckling och status. I Vänern minskade beståndet betydligt i slutet av 199-talet och nästa goda föryngringar med ökande bestånd inträffade först 24 och 25. År 28 noterades på nytt god föryngring och 29-212 års undersökningar visade på fortsatt, genomsnittlig föryngring. Trenden under 2-talet har varit positiv och beståndet synes ha återhämtat sig. Figur 1. Yrkesfiskets landningar av siklöja i Vänern 1995-213 med medelvärde för landad siklöja 197-213. Ton 2 15 1 5 Landningar, Mälaren 1985 199 1995 2 25 21 Figur 2. Yrkesfiskets landningar av siklöja i Mälaren 1985-213. Miljöanalys och forskning Bestånden av siklöja i Vänern, Vättern och Mälaren övervakas sedan början av 199-talet med hjälp av hydroakustik och provtrålningar vilket ger fiskerioberoende kunskap om beståndsstorlek och rekrytering. Därutöver följs utvecklingen genom yrkesfiskets landningar. Studier av siklöjans rekrytering har visat på ett positivt samband mellan istäckets varaktighet och årsklasstyrka i Mälaren och Vänern vilket indikerar att arten kan vara känslig för Beståndet av siklöja i Vättern har varierat kraftigt över tiden beroende på att god rekrytering med starka årsklasser sker med flera års mellanrum. Vättern är en näringsfattig sjö och en stark årsklass medför ökad konkurrens om födan (djurplankton) för hela beståndet. Detta resulterar i försämrad kondition hos fisken till följd av svält vilket i sin tur ger svag rekrytering under påföljande år. Den senaste goda föryngringen noterades 24. Därefter har föryngringen varit svag och beståndet var fram till 212 på en låg nivå. Efter den kraftiga minskningen 199 var beståndet svagt under lång tid. Från senare år noteras god rekrytering under 28 och 211 och därefter ett växande bestånd. Vid tiden för undersökningarna (september) är vattnet temperaturskiktat och vuxen siklöja fångas bara under språngskiktet i de östra, djupare fjärdarna varför den skattade beståndsstorleken per hektar inte kan räknas upp till att gälla för hela Mälaren.
Antal per hektar 9 6 3 Beståndsutveckling och rekrytering, Vänern 1995 2 25 21 + >+ Period median >+ Figur 3. Rekrytering och beståndsutveckling i Vänern 1995-212. Med + avses nollårig siklöja och med >+ ettårig siklöja och äldre. Antal per hektar 8 6 4 2 Beståndsutveckling och rekrytering, Vättern 1988 1993 1998 23 28 + >+ Period median >+ Figur 4. Rekrytering och beståndsutveckling i Vättern 1995-212.. Åren 1989 och 1991 genomfördes inga undersökningar. Beståndsutveckling och rekrytering, Mälaren Antal/hektar + 12 Antal/hektar >+ 15 1 1 5 8 6 4 2 Beståndsstatus I Vänern har beståndsutvecklingen varit positiv de senaste tio åren och statusen bedöms som god. Beståndsutvecklingen över tid är inte homogen för hela Vänern utan kan periodvis skilja sig mellan huvudbassängerna Värmlandssjön och Dalbosjön. Om siklöjan i Vänern är uppdelad i åtskilda lekbestånd kan detta ha betydelse för förvaltningen. I Vättern har beståndsstatusen varit mycket svag under flera år på grund av utebliven god rekrytering. I Mälaren har beståndsutvecklingen först på senare år visat positiva tecken. Det är fortfarande osäkert det är en stabil förbättring varför beståndsstatus får anses osäker. Biologiskt råd I Vänern bedöms beståndet av siklöja för närvarande stabilt med regelbunden rekrytering. Fisketrycket föreslås oförändrat. Beståndet av siklöja i Vättern är fortsatt mycket svagt och bör inte utsättas för något fiske. I Mälaren har beståndet av siklöja visat på återhämtning de senaste 2 till 3 åren, men det är fortfarande osäkert om förbättringen är stabil. Fisketrycket är idag relativt lågt och bör inte öka. Förvaltning Vänern Fiske efter siklöja är tillåtet mellan 17 oktober och 17 december. Trålning är förbjudet sedan 26. Vättern - Fiske efter siklöja är förbjudet mellan 15 november och 31 december för en del av sjön. Mälaren - Fiske efter siklöja är förbjudet mellan 1 september och 14 oktober samt mellan 16 november och 15 juni. 28 21 212 + >+ Figur 5. Rekrytering och beståndsutveckling i Mälaren 28-212.
Bottenviken Yrkesfiske Siklöja i Bottenviken fångas för rommen och tas i huvudsak med trål i anslutning till leken under senhösten. I trålarna används en sorteringsrist för att undvika fångst av unga siklöjor som inte innehåller rom. Risten är obligatorisk från och med 29. Fiskets utveckling följer i stort sett beståndets utveckling. Efter en nedgång under slutet av 199-talen ökade fångsterna av siklöja fram till år 24, och minskade därefter fram till 28 för att sedan öka igen. År 212 landades drygt fyra gånger så mycket siklöja som bottenåret 1999 och 84 procent jämfört med landningarna toppåret 24. Ton 16 12 8 4 Landningar och andel fisk dödad genom fiske 1991 1996 21 26 211 Landning Andel fisk dödad genom fiske 8% 6% 4% 2% Figur 6. Yrkesfiskets landningar av siklöja i Bottenviken och andel fisk dödad av fisket (fiskeridödlighet). Fiskeridödligheten är här beräknad som procent döda fiskar av de åldersgruper som dominerar fångsterna (i det är fallet 1-3- åriga fiskar). Data från 1991-212. % Miljöanalys och forskning Den ökning hos bestånden som skedde från slutet på 199-talet fram till 24 berodde främst på de mycket starka årsklasserna som föddes 21-23. Siklöjans rekrytering bestäms i hög grad av temperatur och salthalt, men är också kopplad till lekbeståndets storlek och fisketryck. Årsklassernas storlek varierar därför kraftigt mellan år. År 29 inleddes fiskerioberoende provtrålningar med hydroakustik för att följa utvecklingen av siklöja och beståndets fördelning under hösten. Under denna period är förekomsten av siklöja högre inomskärs än vid utsjöområden, och andelen ungfisk varierar mellan områden. Beståndsstatus Efter en nedgång under slutet av 199-talen ökade beståndet av siklöja fram till år 24, och minskade därefter fram till 28 för att sedan öka igen. Ökningen berodde främst på de mycket stora årsklasserna som föddes 21-23 och 29-21. Årsklassen som är född år 21 är den tredje största sedan undersökningarna började, vilket har gett bra förutsättningar för ett fortsatt växande bestånd under de senaste åren, förutsatt att uttaget av fisket inte ökar markant. Andelen fisk (ett- till treåriga fiskar) som dör på grund av fisket har varierat mellan 34 och 58 procent av det totala beståndet sedan början på 199-talet och var 45 procent 212. Årsklassen som är född 211 är dock betydligt mindre, och utgör mindre än hälften av den som föddes 21. Detta tyder på att lekbeståndet blir mindre 213 och därmed också den fiskbara populationen, då storleken på årsklassen och beståndets storlek de kommande åren är starkt kopplade. Lekbeståndets storlek 212 ligger väl över undersökningsperiodens medelvärde, men på grund av att årsklassen 211 är jämförelsevis liten, samt att siklöjans rekrytering främst styrs av miljövariabler bör försiktighetsprincipen tillämpas.
Ålder ton 4 3 Ungfiskrekrytering och lekfisk tusental 2 16 12 antal timmar per år. Tiden de trålar är långt under antalet tråltimmar som båtarna i flottan trålar i genomsnitt. Om dessa båtar skulle tråla upp till den genomsnittliga tråltiden per båt, kan flottans totala ansträngning öka med upp till 2 procent. Försiktighetsprincipen bör därför tillämpas och antalet licenser/båtar bör inte utökas. 2 8 För beståndets långsiktiga utveckling bör fisketrycket inte öka. 1 1991 1996 21 26 211 Ungfiskrekrytering Lekfisk Figur 7. Här visas antal årsyngel av siklöja och biomassan hos lekmogen fisk. Lekbiomassan är den mängd fisk som är lekmogen och kan bidra till beståndets fortlevnad. Data från 1991-212. 6 5 4 Individer per ålder 4 Förvaltning Regelpaket för fiske med trål efter siklöja ger de yttre ramarna för fisket. Trålen måste vara utrustad med selektionspanel och inte ha mindre maskstorlek än 26 mm. Max 4 tillstånd får finnas samtidigt i hela Bottenviken. Detaljerade fiskeområden och tider bestäms årligen av fiskarena genom egenförvaltning. Fisketid 2 september-31 oktober. Se vidare FIFS 24:36 3 2 1-1 199 1995 2 25 21 Figur 8. Bubbeldiagram som illustrerar variationen i antal individer av olika åldrar. En stor årsklass, t.ex. årsklass 23 i grönt, kan dominera beståndet flera år framåt. Data från 1991-212. Biologiskt råd Analyser visar att det finns outnyttjad fiskekapacitet i flottan som potentiellt kan användas i framtiden. Data från 21-212 visar att det finns en del båtar som trålar ett lågt Lästips Bergenius, M.A.J., Gårdmark, A., Ustups D., Kaljuste O., Aho, T. (213). Fishing or the environment what regulates recruitment of an exploited marginal vendace (Coregonus albula) population? Advances in Limnology, 64: 57-7 De stora blå: Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. 24. Degerman & Ekman. Gullers Förlag, Karlstad. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 212. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Nors och siklöja. 213. I Vänern - årsskrift 213. Rapport nr. 77. Vänerns vattenvårdsförbund, Mariestad.
Vätterns pelagiska fiskbestånd. 213. I Årsskrift 212. Rapport nr. 116. Vätternvårdsförbundet, Jönköping.