Restaurang- och hotellhögskolans skrivråd 2013

Restaurang- och hotellhögskolan Örebro universitet Uppdaterad 2013-09-01 Restaurang- och hotellhögskolans skrivråd 2013 Råd för skrivande och examinationstexter på grund- och avancerad nivå vid Restaurang- och hotellhögskolan, Örebro universitet

Innehållsförteckning INTRODUKTION... 4 MÅLSÄTTNINGEN MED ATT SKRIVA VETENSKAPLIGA ARBETEN... 5 PLANERA SKRIVANDET... 5 EXAMINATIONSFORMER... 6 KURSSPRÅK... 6 TENTAMEN (SALSTENTAMEN)... 6 HEMTENTAMEN - DISPOSITION AV SVAR... 6 PM (PROMEMORIA) OCH RAPPORTER... 6 ESSÄ VETENSKAPLIGT REFLEKTERANDE... 7 IBUS REDOVISNING AV EGENSTUDIER... 7 PM, RAPPORTER, UPPSATSER OCH ANDRA STÖRRE SKRIFTLIGA ARBETEN... 8 TEMPUS... 9 FORMALIA... 9 Textens utformning... 9 RUBRIKER... 10 RANG 1 (FET, 16P, ARIAL)... 10 RANG 2 (FET, 14P, KURSIV, ARIAL)... 10 Rang 3 (fet, 12p, Arial)...10 REFERENSER I DEN LÖPANDE SKRIVTEXTEN... 11 ALLMÄNNA RÅD... 11 HUR LÅNGT GÄLLER EN REFERENS?... 11 EXEMPEL PÅ REFERENSER I DEN LÖPANDE TEXTEN... 12 ARTIKEL OCH TEXT MED FLERA FÖRFATTARE... 12 UPPSLAGSVERK, LEXIKON, ORDBÖCKER ÄVEN NÄR DE FINNS PÅ WEBBEN... 13 MUNTLIGA UPPGIFTER... 13 NYTRYCK AV GAMLA BÖCKER S.K. FAKSIMILER... 14 SEKUNDÄRKÄLLOR... 14 UPPREPANDE AV SAMMA REFERENS OCH IBIDEM (IBID.)... 15 WEB-ADRESSER OCH ANDRA INTERNETKÄLLOR... 15 ENDNOTES ETT HJÄLPPROGRAM FÖR REFERENSHANTERING... 16 REFERENSLISTAN KÄLLOR OCH ANNAT OTRYCKT MATERIAL... 16 ARKIV... 16 INFORMANTER, ENKÄTSVAR OCH IAKTTAGELSER... 17 ENKÄTSVAR... 17 FÄLTDAGBOK... 17 INTERVJUDOKUMENTATION... 17 LABORATORIEDOKUMENTATION... 18 OBSERVATIONSDOKUMENTATION... 18 REFERENSLISTAN LITTERATUR, ARTIKLAR OCH LIKNANDE... 18 ENSKILDA KAPITEL I EN ANTOLOGI... 18 ORDNINGEN PÅ NAMNEN I EN REFERENS... 19 FLERA TEXTER AV SAMMA FÖRFATTARE... 20 FLERA TEXTER FRÅN SAMMA ÅRTAL... 20 FÖRFATTARNAMN, REDAKTÖRER OCH FÖRKORTNINGAR I TEXT OCH REFERENSLISTA... 20 LAGAR OCH FÖRORDNINGAR... 20 LICENTIATS- OCH DOKTORSAVHANDLINGAR... 21 OUTGIVNA TEXTER ELLER PÅ GÅNG ATT UTGES... 21 2

PERIODISKA MEDIA SOM PUBLICERAS REGELBUNDET... 21 PUBLICERINGSÅRTAL OCH IBLAND OCKSÅ DATUM... 22 STUDENTUPPSATSER, EXAMENSARBETEN OCH ANDRA OPUBLICERADE VERK... 22 TITEL, VOLYM, SIDNUMMER... 22 TV-PROGRAM, FILM M.M.... 23 WEBSIDOR, ELEKTRONISKA DOKUMENT OCH TIDSKRIFTER... 23 ÖVRIGA SKRIVRÅD... 24 CITAT OCH CITERING... 24 TABELLER, FIGURER OCH BILDER... 24 FOTNOTER... 25 SIDNUMRERING... 25 SPRÅK... 26 FÖRSÄTTSBLAD KORREKT FRAMSIDA... 26 OPPOSITIONSEMINARIUM VIKTIGT, INTRESSANT OCH SPÄNNANDE!... 27 HUR GÖR MAN? FÖRSLAG TILL OPPOSITIONENS UPPLÄGG... 27 ERRATALISTA... 28 REFERENSLISTA TILL DENNA SKRIVRÅDSSAMLING... 28 Bilaga 1 Mall för matlagningslaboration Bilaga 2 Mall för sammanfattningssida i uppsats och rapport Bilaga 3 Mall för framsida till rapporter, uppsatser och andra examinationer 3

Introduktion Skrivandet av en promemoria (PM), en rapport eller en uppsats innebär att tillämpa ett vetenskapligt arbetssätt för att därigenom få tillfälle att fördjupa sina kunskaper inom ett avgränsat område inom sitt ämne. Ett uppsatsarbete innebär att man utifrån en problemställning genomför en undersökning som sedan presenteras i skriftlig form. Det är också en process i olika faser där även det talade ordet används vid presentation och opposition. Skriftliga hemuppgifter, PM, rapport- och uppsatsskrivande löper som en strimma genom alla tre åren vid Restaurang- och hotellhögskolan (i fortsättningen här kallad för RHS). Detta för att ge en vana att arbeta både självständigt och i grupp och på det sättet utveckla skrivförmågan genom varje arbete. Processen är därför minst lika viktig som produkten. I sin bok Vetenskapligt skrivande kreativa genvägar sammanfattar Karin Widerberg (2003, s. 18-19) följande om skrivandet: 1. Att skriva är ett arbete, som man blir skickligare i ju oftare och mer man skriver 2. Skrivandet kräver fasta arbetstider, då man kan koncentrerar sig ostört och allt annat får vika. Man måste därför planera tid och plats för skrivandet och låta andra aktiviteter anpassa sig därefter. 3. Man skriver för att utforska och förstå, för att komma underfund med något. Man väntar alltså inte med att skriva tills allt är klart. 4. Man skriver hela tiden. Man tar till pennan när man ska formulera problemet det hjälper en att snabbt komma till klarhet och man fortsätter att skriva sig igenom hela forskningsprocessen, igenom alla dess teoretiska och metodologiska övervägningar med mera. Den här sammanställningen av skrivråd är tänkt att vara ett hjälpsamt rättesnöre för allt rapporterande och examinerande vid RHS. Men som den vane vetenskaparen förstås ser, så finns det många fler sätt än de som här presenteras att rapportera vad man kommit fram till i sina studier. För enskilda uppgifter kan examinator anvisa andra skrivsätt än vad som föreslås i denna regelsamling, och då gäller förstås de anvisningarna före vad som står här. Det innebär att kursansvarige kan säga att en uppgift ska utföras på ett sätt som avviker mot skrivråden. Fråga alltid om du uppfattar skrivinstruktionerna som motstridiga! Denna sammanställning ersätter inte litteratur i metodkunskap utan skall ses som ett komplement till sådan litteratur. För den som ytterligare vill förkovra sig i textens utformning utöver vad som sägs här och i anvisad referenslitteratur rekommenderas boken Typografisk handbok av Christer Hellmark (2000). 4

Målsättningen med att skriva vetenskapliga arbeten Centrala färdigheter på universitetsnivå är förmågan att läsa, skriva, tala och tänka. Det är de sätt vi använders oss av för att meddela oss med varandra och vill vi få någon annan att förstå vad vi menar, så kräver det ett behärskande av konsten att kommunicera i tal och skrift. Att tänka, eller att reflektera kan ses som förmågan att kommunicera med sig själv och är kanske den viktigaste förmågan av alla. Skrivandet är en viktig del av din utbildning. Alla kurser som du går innehåller vanligen ett eller flera olika examinerande moment där du ska leverera en text som ett resultat av dina kunskapsinsikter. Oavsett om arbetet är skrivet som en inlämningsuppgift, PM, rapport, tentamen eller uppsats på B- eller C-nivå, är målet alltid detsamma: Att skriva så att andra förstår vad du har gjort och vad du är ute efter att belysa, rapportera eller redovisa. Att utveckla förmågan att självständigt avgränsa och bearbeta ett problemområde. Att utveckla färdigheter i att söka forskningsresultat och uppgifter i vetenskaplig litteratur och andra källor. Att utveckla färdigheter i att med olika metoder insamla data samt att sammanställa, bearbeta, analysera och tolka samt att presentera sina egna resultat enligt vetenskapliga och/eller konstnärliga principer. Att utveckla färdigheter i att sakligt och konstruktivt opponera på andra studenters arbeten. Samt att utveckla färdigheter i att diskutera sina egna arbeten och texter. Planera skrivandet Planeringsfasen är en mycket viktig del av skrivandet och av stor vikt här är att avgränsa och precisera ett problem för arbetet. Genom problemformuleringen väljer du också vad du vill försöka ta reda på. Ditt intresse för ett visst område måste avgränsas och skärpas. Detta kan du göra genom att till exempel formulera: Det du själv redan vet. Det andra redan vet genom tidigare forskning. De metoder du kan använda. Genom att reflektera över vad som är genomförbart, till exempel tidsmässigt och ekonomiskt. Ett väl avgränsat problem med klara frågeställningar och därtill vald/a lämplig/a undersökningsmetod/er är den bästa grunden för ett lyckat skrivarbete. Att formulera ett problem innebär att avgränsa ett område som man vill veta mer om, och i skrivandet förmedlar man inte bara de kunskaper man funnit utan skrivandet i sig självt är en väg till kunskap. Redaktör för revisionen av denna upplaga av skrivråden har varit lektor Richard Tellström. Restaurang- och hotellhögskolan Örebro universitet 5

Examinationsformer Kursspråk En universitetskurs språk är svenska om det inte uttryckligen står annat i kursplanen. Språket gäller också för inlämningsuppgifter och examinationer, både skriftliga och muntliga examinationer. Det är alltså inte tillåtet att i en kurs som ges på svenska skriva eller framföra examinationer på något annat språk. Om kurser eller vissa moment i kurser ges eller kan ges på annat språk än svenska ska det uttryckligen framgå av kursplanen. Se vidare i bilaga till Rektorsbeslut nr 70/2008, 2008-02- 181, Dnr: CF 10-72/2008, Kursplaner för utbildning på grundnivå och avancerad nivå - riktlinjer vid Örebro universitet. Tentamen (salstentamen) Salstentamen skrivs på många olika sätt. Vid vissa salstentor får man använda hjälpmedel, vid andra inte. En variant är där studenterna delges tentafrågor en tid innan examinationen och på så sätt får de tid att förbereda sig hemma. Studenterna tenterar sedan i sal som en vanlig salstenta men har då inte med sig någon litteratur eller anteckningar. Det som gäller för respektive tentamen anges i kursens studieanvisningar/studieplan. Hemtentamen - Disposition av svar Hemtentamen är en examinationsform som innebär att studenten får med sig frågor hem som sedan ska besvaras på samma sätt som man gör i en salstentamen. Kurslitteraturen eller annan litteratur används till hjälp för att formulera svaret. Tentamenssvarandet ska göras på egen hand och man får inte fråga någon om hjälp. Hemtentamen kräver både stor precision och bredd i svaret men till skillnad från salstentamen, är referenshanteringen mycket viktig. Det är även viktigt att referenser anges inte bara med namn och årtal utan också med sidhänvisning. Ett bra sätt att lösa hemtentamensfrågorna är att lägga mycket stor vikt vid svarets struktur. Låt t.ex. varje svar innehålla en kort inledning baserat på vad som efterfrågas, därefter en huvudtext med din argumentation och en relevant exemplifiering ur kursens litteratur, som också refereras noggrant, och så avsluta med en slutsats. PM (promemoria) och rapporter När man lämnar in PM, uppsatser och andra texter är det viktigt att namnge dokumenten på det sätt som kursansvarige säger. Anledning är att det blir mycket svårarbetat för kursansvarige i stora studentgrupper när dokument namnges på varierat sätt, t.ex. med förnamn eller utan namn alls. Namnge därför inte dokumenten med texter som här kommer min inlämning, hälsningar Pelle, utan istället med efternamn och uppgiftens namn, t.ex. så här: 6

Andersson & Kilanyi. PM 2 om Hotel Management Tänk på att man inte kan använda punkter eller andra specialtecken i filformatet. Se vidare nedan under rubriken Försättsblad. Vid elektronisk inlämning skall det ske i programmen Word och vid slutinlämning i PDF. Avvikelser från detta kan ske men då meddelar kursansvarige det uttryckligen. Texter som inlämnats i datorprogram som universitets inte arbetar med räknas som ej inlämnade. Essä Vetenskapligt reflekterande Essän är en vetenskapligt reflekterande och diskuterande text men friare i sin form än uppsatsen, inte sällan också mer populärvetenskapligt hållen. Essän är personlig skriven och kan bygga både på vetenskaplig-, fack- och skönlitteratur eller på andra källor. Den är inte aggressiv eller uttryck för ett eget känslomässigt utspel, utan den ska argumentera och väga argumenten, även om den kan vara betydligt mer spekulativ än vad t.ex. en vetenskaplig uppsats är. I sak och innehåll har den alltså samma stringens som andra vetenskapliga rapport- och uppsatsformer. Essän är ett analytiskt försök att beskriva ett ämne där en väldefinierad fråga ska diskuteras vetenskapligt med hjälp av flera olika exempel och med hjälp av referenslitteratur. Språket är lättfattligt och framställningen kombinerar analys med reflektion. Essän kan innehålla personliga åsikter och subjektiva tonfall som hämtar stöd i de exempel som författaren lyfter fram. Referenser kan förekomma i en essä och genom referenshanteringen (vanligen meddelad genom Harvard-parenteser) gör författaren tydligt vad som är eget reflekterande och vad som har stöd i referenserna. Essän är en vetenskaplig form där författaren ges möjlighet att utveckla sina egna tankar genom beskrivande, reflekterande, jämförande och motiverande. IBUS Redovisning av egenstudier Uppställningen på en text som ska redovisa vad man lärt sig i egenstudier kan göras på olika sätt. Ett sätt att göra det är enligt IBUS-modellen, där IBUS står för en förkortning som ska uttydas Inledning, Bakgrund, Undersökning och Slutsats. IBUS kan användas när man lägger stort fokus på besvarandet och skrivandet men inte själv gör någon särskild metodtillämpning eller materialinsamling, utan texten är mer i form av en redovisande och resonerande litteraturstudie. IBUS är också ett sätt att disponera sin text. Inledning Syftet med en inledning är att ge läsaren en uppfattning om vad det är för text som kommer och vilken fråga som kommer att behandlas. Var tydlig, uttryck dig exakt och tänk på att det du anger att du ska undersöka och besvara, måste också tas upp i den kommande texten. Bakgrund I bakgrunden tecknar du varför frågan är intressant och vilket sammanhang den återfinns i. I bakgrunden redogör du också för tidigare forskning i ämnet. 7

Undersökning I den utredande delen utvecklar du dina resonemang. Det är viktigt att läsaren kan följa din argumentation och förstår hur du kommer fram till det du gör, så du måste visa var du hämtar dina resonemang ifrån. Referenser är därför viktigt. Slutsats Dra slutsatser av det du resonerat om och argumenterat för, och se till att de frågeställningar som du beskrev i syftet också har behandlats och besvarats. PM, rapporter, uppsatser och andra större skriftliga arbeten I grunden skrivs alla vetenskapliga arbeten med samma sorts struktur. Det som skiljer mellan ett kort PM och en doktorsavhandling är omfattningen av de studier som ligger bakom och omfattningen av textmassan. Vidare skiljer sig analysnivåer och teorianknytning såväl i omfattning som djup. I alla vetenskapliga arbeten finns det formella krav på ett skriftligt arbete avseende disposition, försättsblad, tabeller och figurer, layout, referenser och källhänvisningar etc. Det måste vara logiskt och byggt kring en tydlig röd tråd. Oavsett vilken form som väljs ska en konsekvent uppläggning av arbetet eftersträvas. Det ställs olika krav beroende på vad det är för typ av arbete. I tabellen nedan ges exempel på några olika typer av skrivuppgifter som förekommer vid RHS. Hemtentamen Litteraturstudie PM/Rapport Uppsats Försättsblad Försättsblad Frågor Syfte och frågeställningar Resultat = svar på frågorna Referenser Resultat Referenser Försättsblad Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod/er Resultat Referenser Eventuella bilagor Försättsblad Sammanfattning Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Metod och material Resultat Diskussion Eventuell slutsats Referenser Eventuella bilagor IBUS Inledning Bakgrund Undersökning Slutsats Laborationsrapporter Researchrapporter Försättsblad Försättsblad Inledning Inledning Frågor Frågor Metod Metod Resultat Resultat Slutsats Slutsats Referenser 8

Tempus Vanligen skrivs akademiska texter, rapporter och uppsatser så att man alternerar verbens tidsformer mellan presens och imperfekt. Valet beror på vad man vill beskriva. För att förtydliga betyder presens nutid: Jag är, han börjar, hon läser. Imperfekt som numera också kallas för preteritum, är tempus för förfluten tid: Jag kom, han såg, hon segrade. Det är viktigt att vara konsekvent i tempusval så att texten inte ger ett rörigt intryck. Avsnitten i t.ex. en uppsatstext skrivs ofta (men inte alltid) på följande sätt: Abstract och sammanfattning Förord Inledning Bakgrund Syfte Metod och material Resultat Diskussion Slutsatser Vanligen i imperfekt Kan skrivas blandat i presens och imperfekt Kan skrivas blandat i presens och imperfekt Vanligen i imperfekt Presens Vanligen i imperfekt Vanligen i imperfekt Kan skrivas blandat presens och imperfekt Presens Var uppmärksam på att det finns avvikelser från dessa skrivsätt och därför gäller som alltid att man diskuterar med kursansvarig och/eller handledare om vad som är lämpligast i varje enskilt fall. Formalia För rapporter och uppsatser gäller följande punkter beträffande textens utformning. Informationen avser bland annat textstorlek, sidans utformning och marginaler samt sidnumrering. Rubriksättning och referenshantering förklaras ytterligare i separata avsnitt. Textens utformning Marginaler Överkant, Nederkant, Vänsterkant, Högerkant: 2,5 cm Ev. Sidhuvud och Sidfot 1,25 cm Typsnitt Times New Roman Storlek text 12 punkter Radavstånd 1,5 Text Vänsterställd (dvs rak vänstermarginal) Blankrad vid nytt stycke Använd hela sidan dvs ej sidbyte på grund av ny rubrik 1 Rubriksättning Önskvärt maximum tre rubriknivåer Referenssystem Harvardsystemet (referensparenteser) Fotnoter används endast för förklaringar Sidnumrering längst ner, mitt på sidan (med hänsyn till dubbelsidig kopiering) Sidnumrering visas första gången på den sida där innehållsförteckningen placeras, men man räknar sidorna alltid från försättsbladet/titelsidan, så framsidan är sidan 1 Bilagor anges i innehållsföreteckningen men ingår ej i den löpande sidnumreringen. I stället sidnumreras varje enskild bilaga inom själva bilagan. Sammanfattning enligt mallen i bilaga 1 1 Använd hela sidan, dock inte så att den nya rubriken hamnar längst ner på sidan. Justera i slutmanus med hjälp av sidbrytning. 9

Rubriker Rubriker skrivs i en till tre nivåer, från huvudrubrik till fallande underrubriker, enligt följande: Rang 1 (fet, 16p, Arial) Rang 2 (fet, 14p, kursiv, Arial) Rang 3 (fet, 12p, Arial) Radavståndet mellan rubriker i rang 1, 2 och 3 och det omedelbart efterföljande textavsnittet är bara en radmatning. Alltså ska det inte vara någon blankrad mellan rubrik och efterföljande text. Radavståndet mellan textavsnitt och en efterföljande rubrik i rang 1 är två blankrader. Radavståndet mellan textavsnitt och en efterföljande rubrik i rang 2 eller 3 är en blankrad. En blankrad kan sättas in mellan rubriker t.ex. när en rubrik i rang 1 omedelbart följs av en rubrik i rang 2, eller när en rubrik i rang 2 omedelbart följs av en rubrik i rang 3. Rubriker och underrubriker kan eventuellt numreras. Men Backman avråder från siffer- eller bokstavsmarkering i rubriker. Använd inte siffer- eller bokstavsmarkeringar i rubrikerna! De har ingen informativ funktion och bör reserveras för grammatikor, formler etc. där man upprepat måste gå tillbaka till samma passus (Backman 2008, s 49-50). Se även Språkrådets Svenska Skrivregler (2008, s 18-24), som har tydlig information om rubriksättning. Nedan följer några råd om rubriker ur Svenska skrivregler (ibid, s 18-19). Skriv rubriker med små bokstäver (dvs gemena, ej versaler, förutom första bokstav). Avsluta inte rubriker med punkt (undantaget radrubriker som i rubriknivå 4) eller kolon. Formulera korta men informativa rubriker, gärna med hjälp av aktiva verb. Avstava inte i rubriker. Använd inte fler än två rubriknivåer om inte finns goda skäl för det. Men man kan i vissa fall tänka sig fler nivåer. Dela upp långa rubriker på två rader, där den övre raden är kortare än den undre. Kontrollera att rubrikerna innehållsligt stämmer överens med texten som följer. Använd gärna rubriksättning med hjälp av ditt ordbehandlingsprogram, men tänk på att göra rubriknivåerna tydliga. 10

Referenser i den löpande skrivtexten Referenser är vetenskapens kärna, och det som skiljer en vetenskaplig text från en annan text, vilken som helst. Orsaken till referensernas stora betydelse är principen att all vetenskap ska bygga vidare på det som andra har skrivit, tänkt och fört fram. När vi skriver vetenskap brukar vi säga att man ställer sig på andras axlar för att se vidare och längre. Därför måste vi berätta vems axlar vi ställer oss på och det är det som vi gör med referenserna. Använder man andras kunnande, texter och insikter utan att referera till dem, räknas det som fusk. Det är förutom omoraliskt också ett brott mot den öppna vetenskapens grundtanke. Det är också ett formellt brott som kan resultera i disciplinåtgärder från universitetets disciplinnämnd och avstängning från undervisningen. Allmänna råd Den vetenskapliga litteraturen använder vanligt något av följande tre olika system för att ange referenser i löpande text: Harvard-systemet (referens i parenteser), Oxford-systemet (referens med notflagga och noter) respektive Vancouver-systemet (referens med siffror). De olika referenssystemen får aldrig blandas. Restaurang- och hotellhögskolan tillämpar, om inte annat anges, Harvardsystemet i alla sina skriv- och examinationsuppgifter Harvardsystemet dominerar bland de naturvetenskapliga, samhälls- och beteendevetenskapliga och de medicinska disciplinerna. Man skriver inom parentes författarens efternamn, följt av komma, samt publiceringsår. En Harvard-parentes ser vanligen ut så här: (Andersson, 2010). I vissa fall kan ett sidnummer anges i parentesen och då görs det så här: (Andersson, 2010, s. 23) I Hardvardsystemet kan man använda notflaggor för att förklara ord eller liknande, men inte för att ange referenser i noterna. För mer information se Backman (2008, s. 109-150). En speciell variant av Harvardsystemet är APA-manualen (American Psychological Association, 2009), som har en mycket detaljerad information om referenshantering. Referenslistan nedan är utformad enligt APA-systemet, se vidare http://www.apastyle.org/ Obs! Kursansvarig och examinator kan föreskriva att andra referenshanteringssystem än att Harvard-systemet ska användas i en uppgift, men då lämnas alltid särskilt besked om det i uppgiftens textinstruktion. Jarl Backman (2008) har utarbetat en manual på svenska som följer APA-manualen. Med hjälp av APA-manualen, Backmans metodbok och nedanstående text borde de flesta referenser kunna gå att hantera för rapportskrivning och uppsatser vid RHS. Hur långt gäller en referens? Notera att den angivna referensen gäller endast i den mening eller den text som den otvetydigt och klart syftar på. Det finns inget referenssätt som fungerar så att man kan skriva en referens sist i ett stycke och sedan låta den referensposten hänvisa till hela den föregående textmassan, eller låta en referens vara gällande till nästa referens anges. Istället bygger all vetenskaplig redovisning på noggrann, otvetydig och återkommande referenshänvisning, ibland i varje mening, där läsaren klart kan skilja på den kunskap som hämtats från källor och litteratur, och den som forskaren själv för fram. 11

Var noga med att hänvisa till källan första gången den används. Använder man en och samma referens återkommande för att berätta om fakta eller för att bygga påståenden i flera efterföljande meningar, måste man skriva på ett sådant sätt så att läsaren förstår att samma referens använts igen. Det kan t.ex.göras på följande sätt: De som med hjälp av olika kapital nått elitposition i det sociala rummet har makten att manipulera olika aspekter av matval (Curet och Pestle, 2010, s. 412). Författarna menar också att dessa elitgrupper genom historien har gått så långt att de i praktiken monopoliserat viss mat. Exempel på referenser i den löpande texten Här kommer några exempel på hur referenser kan se ut i den löpande texten: En stor del av den kunskap som vi inte ens ifrågasätter är så kallad tyst kunskap (Thurén, 1991, s. 213). eller Thurén (1991, s. 213) menar att en stor del av den kunskap som vi inte ens ifrågasätter är så kallad tyst kunskap. Om en referens har två författare skrivs alltid båda efternamnen ut i hänvisningen och man använder &-tecken: Genom problemformuleringen får vi en föreställning om vilken kunskap vi vill få ut av resultaten (Patel & Davidsson, 2003, s. 105). Om författarnas efternamn skrivs in i den löpande texten används och emellan, och inte ettecknet &: Patel och Davidsson (2003, s. 105) hävdar att vi genom problemformuleringen får en föreställning om vilken kunskap vi vill få ut av resultaten. Vid en referens där man vill visa något specifikt och exakt anger man alltid vilken sida man hämtat den redovisade kunskapen, citatet, modellen eller tabellen, ifrån. I Europa konsumerades 2008 i genomsnitt 232 ägg per europé och år (Eurostatistics, 2011, s. 212) Men man kan också utelämna sidhänvisningen och referensen fungerar då som en allmän hänvisning till verket ifråga. Man kan då skriva t.ex. före litteraturtitlarna, enligt följande Ett sätt att veta var världens olika vindistrikt finns är att titta i de många olika vinatlaser som finns utgivna (t.ex. Parker-Jones, 2003; Meyers, 2009). Artikel och text med flera författare Om en artikel eller bok har tre, fyra eller fem författare skrivs deras efternamn endast ut första gången. Därefter används det första efternamnet följt av m.fl. eller et al (se vidare nedan). 12

En bra problemställning kännetecknas av att den ställer en fråga som är vetenskapligt intressant (Dysthe, Hertzberg & Løkensgard Hoel, 2003). Enligt Dysthe m.fl. (2003) kännetecknas en bra problemställning också av att den ger möjlighet att argumentera och komma fram till vissa poänger. De menar vidare att en bra problemställning måste vara realistisk och fruktbar så att den är möjlig att behandla och utföra inom den givna tiden. I referenslistan anges förstås alla författare. Uppslagsverk, lexikon, ordböcker även när de finns på webben Uppslagsord i lexikon, ordböcker och encyklopedier av olika art, refereras vanligen genom att man anger uppslagsverkets namn och årtal. Därefter skriver man i referenslistan vilket uppslagsord man sökt på. En referens i löptext kan vara så här (SAOB, 2013). I referenslistans skriver man ut namnet och vad man sökt på, så här: SAOB (2013). Svenska Akademiens Ordbok, uppslagsordet picknick. Tillgänglig 12 april 2013 på URL: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ När man vill förtydliga begrepp eller ge definitioner kan man ibland behöva hänvisa till uppslagsverk som Nationalencyklopedin. Om man använder pappersutgåvan hänvisar man till det uppslagsord man sökt, i vilket band ordet står i och gör sedan en vanlig referens till ort och förlag. Refererar man från Nationalencyklopedin som finns på nätet så skriver man i löptexten (NE, 2013), och sedan i referenslistan: NE, (2013). Nationalencyklopedin, uppslagsordet hotell. Tillgänglig 14 maj 2013 på URL: http://www.ne.se/sok?q=hotell I texter om vin där man refererar till vinlexikon är det brukligt att man även anger sidnummer vid referens till uppslagsverk som Oxford Companion to Wine t.ex. (Robinson, 2006, s. 456). Det gör man eftersom man då refererar till ett specifikt uppslagsord. I referenslistan skriver man så här: Robinson, Jancis (red.), (2006). The Oxford companion to wine, 3. ed. Oxford : Oxford University Press. Muntliga uppgifter Referens till muntliga uppgifter från föreläsningar, undervisning, studiebesök, telefonsamtal eller liknande görs i löptexten på följande sätt: Bagerikulturen kan delas upp i en del som handlar om bageri, och en del som handlar om konditori (Andersson, 2011, muntlig uppgift). I referenslistan skrivs: 13

Andersson, Marie (2011). Egna anteckningar från studiebesök hos konditor Marie Andersson, Andersson bageri i Göteborg, för kurs MÅ1698, 10 mars 2011. Var observant på att muntliga uppgifter inte kan granskas av en läsare, varför man bör använda dem mycket sparsamt eller helst inte alls. Nytryck av gamla böcker s.k. faksimiler Om man vill hänvisa till en äldre bok/text som kommer i nytryck eller faksimil, kan man ibland behöva hänvisa till det ursprungliga tryckåret så att det tydligt framgår att man använder sig av en äldre referens men hämtar uppgiften från den text är publicerad i en nyare tryckning. Ett exempel: Här är det en bok från 1967 som kommit i nytryck 2008, och då skriver man så här: Den svenska husmanskosten innehåller många goda rätter (Wretman 2008 [1967]). I referenslistan skrivs: Wretman, T., (2008). Svensk husmanskost: en samling gamla svenska recept anpassade till vår tids moderna matlagningsmetoder [1967]. Stockholm: Forum. Sekundärkällor Huvudregeln vid källhänvisning i en vetenskaplig text är att alltid anlita primärkällan, dvs. den källa där något ursprungligen har beskrivits eller rapporterats, och inte sekundärkällan i vilken primärkällan åberopas. Genom att referera till en sekundärkälla förser man nämligen läsaren med tredjehandsuppgifter, vilket ökar risken för fel och missuppfattningar. Ibland kan det dock finnas skäl att hänvisa i andra hand t.ex. när primärkällan är svårtillgänglig. För primärkällan som man själv inte har läst ska då inga källhänvisningar finnas med i texten. I referenslistan tas endast sekundärkällan upp. Exempel: Uppsatsförfattaren har inte lyckats få tag i Elofssons studie från 1999 (som är primärkällan), men har tillgång till en bok av författaren Aronsson från 2006 där Elofssons forskningsresultat diskuteras (Aronsson är då sekundärkälla). Observera att i texten bör publiceringsåret 1999 för Elofssons text vara med då läsaren får en uppfattning om hur gammal Elofsson-referensen är. Då kan man referera till den ursprunglige Elofsson med hjälp av följande dessa tre varianter: Redan år 1999 uppmärksammades fenomenet av forskaren Marianne Elofsson (återges efter Aronsson, 2006, s. 15). Enligt Aronsson (2006, s. 15) belyser Elofsson problemet i sin text från 1999, på ett förtjänstfullt sätt. Tvärtemot denna uppfattning står Elofsson redan1999 och underströk då att det är främst dessa fyra första aspekter som man måste förhålla sig till. (citerad i Aronsson, 2006, s. 34). Eftersom uppsatsförfattaren inte har läst Elofsson-texten i original utan endast som den var återgiven i Aronsson-texten, refererar man alltid i både texten och i referenslistan till Aronsson. I referenslistan blir det så här (alltså ingen Elofsson med): Aronsson, Stella (2006). Att skriva vetenskaplig rapport. Lund: Studentlitteratur. 14

Det är dock alltid angeläget att man eftersöker primärkällan särskilt när man refererar till aspekter som är centrala för den text man skriver. Upprepande av samma referens och ibidem (ibid.) I löptexten är det tidsödande att läsa samma referens om och om igen och det försämrar läsförståelsen. Referensen kan ibland hacka sönder texten och bromsar flödet i länsande, samtidigt som man som författare måste visa var uppgifterna är hämtade ifrån. Som skribent finns det olika sätt att slippa skriva referensen om och om igen men ändå göra det tydlig för läsaren att man fortfarande hänvisar till den. Det vanligaste sättet är att skriva den första meningen med referensen, och meningen/meningarna som följer på ett sådant sätt att läsaren förstår att det är den senaste angivna referensen som fortfarande används: Receptionen är hotellets knutpunkt där både gäster och personal passerar (MacCarthy & Tomlinson, 1999). Det kan här exemplifieras med att i denna knutpunkt möts också hotellets olika personalkategorier och de utbyter olika slags information om problem, kvalitet och gästönskemål. Författarna understryker att receptionen är en plats där också yrkesgemenskap och företagslojalitet skapas. En annan variant är att använda förkortningen ibid. (lat. ibidem, på samma ställe ). Då hänvisar man till den referens man nyss använt och det ska då vara exakt samma referens och sida som man hänvisar till: Receptionen är hotellets knutpunkt där både gäster och personal passerar (MacCarthy & Tomlinson, 1999). Det är arkitektoniskt viktig att receptionen byggs så att gästen lätt kan se var den ligger när man kommer in i hotellet (ibid.). En tredje variant när man vill hänvisa till samma referens, men inte samma sida eller samma ställe i texten är att skriva op. cit (lat. opere citato, i samma verk ): Receptionen är hotellets knutpunkt där både gäster och personal passerar (MacCarthy & Tomlinson, 1999). Den bör utformas så att gäster och personal inte behöver stå på samma plats utanför disken för att kunna samtala med receptionspersonalen (op, cit,, s.163). Web-adresser och andra internetkällor Om man vill hänvisa till en elektronisk källa skriver man i texten organisation, författare eller rubrikord och årtal, d.v.s detsamma som referensen inleds med i referenslistan. Exempel: Enligt Livsmedelsverket (2008) är det hälsovådligt att.. 15

I referenslistan skrivs: Livsmedelsverket (2008). Risker med mat. Hämtad 2009-01-20 från http://www.slv.se/templates/slv_middlepage.aspx?id=690&epslanguage=sv Observera att man inte ska hänvisa till en webbadress i den löpande texten utan istället ange person eller organisation som ligger bakom. Endnotes Ett hjälpprogram för referenshantering Örebro universitetsbibliotek har ett program för hur man elektroniskt kan ordna sina referenser. Gå in på deras hemsida om du vill du arbeta med systemet och sök på ordet endnotes så kommer du fram till en beskrivning om hur de gör. Så här skriver man på sin hemsida (2013): EndNote är ett program för att hantera bibliografiska citeringar med huvudsakligen tre funktioner: - att göra det möjligt att bygga en egen databas där man kan förvara, sortera, ordna och leta bland sina litteraturhänvisningar samt infoga dessa referenser i den text man arbetar med. - att skapa förteckningar över citerade verk och bygga bibliografier i ett eget valt referenssystem. Läs mer om "bibliographic styles". - att vara ett hjälpmedel vid sökningar i bibliografiska databaser som underlättar nedladdning av referenser till EndNote. Referenslistan Källor och annat otryckt material Material som inte är tryckt i vanlig mening eller som är handskrivet och liknande, brukar kallas för källor. De förtecknas vanligen separat från litteraturen, och vanligen före litteraturen under rubriken Källor. I referenslistan anges både vilket material man använt sig av och vilken arkivförande organisation som materialet finns hos (som ibland kan vara en själv). Det är också bra att ange andra uppgifter som gör att det är enkelt att söka sig till källan, t.ex genom att uppge adress, arkivnummer och andra beteckningar.. Här följer några exempel på hur källmaterial kan förtecknas: Arkiv Menyer från ambassaders representationsverksamhet återfinns i Regeringskansliets arkiv, Fredgatan 8, Stockholm. Utrikesdepartementets arkiv, 1958-2005, dossier H121. URL: www.regeringen.se. Brevväxling mellan Tore Wretman och hans kockkollegor förvaras i Kungliga Biblioteket, Humelgården, Stockholm, dossier Privata brevväxlingar, TW 1947-1993. URL: www.kb.se. Handskrivna receptsamlingar 1730-1850 förvaras i Nordiska museets arkiv och bibliotek, dossier 52 Recept och kokboksanteckningar, Djurgårdsslätten, Stockholm. URL: 16

www.nordiskamuseet.se. Informanter, enkätsvar och iakttagelser Det egna materialet från intervjuer, enkäter eller observationsiakttagelser måste också refereras till. I löptexten används då ett skrivsätt som tydliggör att de uppgifter man lyfter fram kommer från det egna materialet. Ibland kan en uppgift vara så viktig att den speciella person som sagt det, lyfts fram. Oavsett om talespersoner görs helt anonyma, får påhittade namn eller om de framträder med sitt verkliga namn, så ska de ha en referens. Här följer några exempel på bra skrivsätt: Anonyma intervju- och enkätbesvarande informanter: De flesta intervjuade var positiva till hotellets service men i enkätsvaren är uppfattningen mer negativ. Intervjuperson med påhittad identitet: En intervjuperson berättar att han blev glad över gästernas reaktioner. Det är så starkt inombords att få bekräftelse på något som man jobbat så länge med. (Kocken Khalim, 26 år). Intervju med namngiven intervjuperson: Det var en ren slump att jag hamnade i det här yrket men jag är glad för den slumpen (Sandström, intervju, 2013). De refererade personerna redovisas i referenslistan under rubriken Källor : Intervjuer med kockar och hotellreceptionister på Plaza Hotel i Antwerpen genomförda 23 april 2004. Bandinspelningar och utskrifter från intervjuerna förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Enkätsvar Enkätsvar från uppsatsens informanter (35 stycken) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Fältdagbok Anteckningar från fältstudier vid daghemmet Smultronets, Västerås, måltidsstunder, 20-25 oktober 2004. Fältdagboken förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 123 45 Småstad. Intervjudokumentation Inspelningar i datafiler och utskrifter från samtal med anställda hos McDonalds, Köping. Materialet förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 123 45 Småstad. 17

Bandinspelningar och utskrifter från intervjuer med uppsatsens informanter (fyra stycken) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Laboratoriedokumentation Dokumentation från laboratorieförsök med smörsåser (protokoll 1-3) och mjölsåser (3-7) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Observationsdokumentation Protokoll från 23 observationer vid McDonalds, Köping. Protokollen förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 123 45 Småstad. Referenslistan Litteratur, artiklar och liknande Referenslistan börjar alltid på en ny sida. Namn på författare anges på ett konsekvent sätt. Skriver man endast initialer på förnamnet ska de vara så för alla referenser. Väljer man utskrivna förnamn så gör man det för alla namn. Mellannamn som författaren själv bara anger med en initial anges också i referenslistan med endast en initial. Nedan följer exempel på detaljutformningen i referenslistan av olika referenser enligt APAmanualen (American Psychological Association, 2009; 2010). Se även Backman (2008). Referenserna kan antingen sorteras under en enda rubrik (t.ex. Referenslista) eller under flera rubriker med olika slags detaljnivå efter olika slags storters referenser. De beror på hur många referenser man har och vilka olika slags typer de är. Generellt gäller att källor sorteras före litteratur och artiklar, och Internetsidor räknas som litteratur. Figur- och tabellförteckning, men också bildförteckning sorteras efter litteratur och artiklar. Ordningen ska normalt vara: Källor (t.ex. intervjuer, observationer, arkivmaterial osv) Litteratur (böcker, tidskriftsartiklar, internetsidor osv) Referenslistan ordnas alfabetiskt efter författares efternamn. Man delar inte in referenslistan efter olika publikationstyper, utan alla arrangeras i samma lista alfabetiskt. Enskilda kapitel i en antologi En antologi är en bok där flera olika författare skriver enskilda och egna kapitel men runt ett gemensamt tema. Antologin har vanligen en redaktör som ser till att bokens tema håller ihop. Om man vill referera till en text som finns i en textsamling, t.ex. en antologi eller annan bok där många författare skrivit enskilda kapitel i, refererar man på följande sätt: I löptexten anger man endast den kapitelförfattare man använt sig av, och endast i referenslistan anger man antologins redaktörer. Man refererar alltså inte i löptexten till hela antologins olika redaktörer eller författare. Principen för referensen i referenslistan är denna: 18

Andersson, Anna; Bertilsson, Bertil & Carlsdotter, Cecilia (2006). Dekantering i praktiken. Ingår i Anna Davidsson; Bertil Bengtsson & Cecilia Cederblad (Red.), Måltidens hantverk (sid 321-345). Örebro: Universitetsförlaget Referensen skrivs på detta sätt: eller Gustafsson, Inga-Britt & Inger M. Jonsson (2004). Måltidskunskap och hantverk i grundutbildning och forskning. Ingår i: Bernt Gustavsson (Red.), Kunskap i det praktiska (sid 51-68). Lund: Studentlitteratur. Prell, Hillevi (2002). Att undersöka ungdomars attityder till skollunchen med fokusgrupper. Ingår i: Helena Shanahan & Kajsa Ellegård (Red.), Kreativa metoder inom konsumentforskning i empirisk belysning (Rapport nr 32) (sid 91-103). Göteborg: Institutionen för hushållsvetenskap, Göteborgs universitet. I löptexten där man plockar ett kapitel ur en antologi, skriver man på det här sättet: För att skapa den ultimata måltidsupplevelsen är det även viktigt att få med alla sinnen; hörsel, syn, lukt, känsel och smak (Hansen, 2004). När man sedan ska skriva i referenslistan börjar man också med den författare som man refererat till i löptexten (här blir det alltså Hansen) men därefter också till den antologi som Hansens text ingår i: Hansen, Kai Victor (2004). Restaurantkunders måltidsopplevelser. Ingår i: Inga-Britt Gustafsson & Ulla-Britt Strömberg (Red.), Tid för Måltidskunskap. (Måltidskunskap Culinary Arts and Meal Science 1) (297-306) Örebro: Örebro universitet. Ordningen på namnen i en referens Principen är att ordningen på namnen i referensen är alltid på det sätt som de står angivna i en bok eller artikel. Har man flera olika referenser till en uppgift i sin text anges referenserna vanligen i årtalsordning: (Andersson, 1977; Petersson, 2004; Lundström, 2009). Men om en referens är mer viktig än de andra för den text man skriver så kan man ändra på ordningen för att betona att just en författare är viktigare än de andra: (Lundström, 2009; Andersson, 1977; Pettersson, 2004). Om flera källor menar samma sak avskiljs författarnamnen med ett semikolon: Om en undersökning görs på ett tillförlitligt sätt har den god reliabilitet (Thurén, 1991; Patel & Davidsson, 2003). 19

Flera texter av samma författare Vid flera texter av samma författare ordnas dessa efter publiceringsårtalet med det tidigaste först: McCarthy, John (2003). Hotel and tourism... McCarthy, John (2005). Managing Hotel Flera texter från samma årtal Om man vill hänvisa till texter som en författare skrivit samma år så används a, b, c för att skilja dem åt. Flera studier (Jonsson, 2002a, 2002b) visar att I litteraturlistan radas de förstås också i bokstavsordningen a, b, c. och efter årtalet anges a, b, c o.s.v.: Karlsson, Karin (2006a). B-vitaminets Karlsson, Karin (2006b). C-vitaminets Författarnamn, redaktörer och förkortningar i text och referenslista Endast upp till sex författare anges i referenslistan. Vid fler författare skrivs m.fl. Om kapitlet eller artikeln har sju eller fler författare anges alltid bara det första efternamnet följt av m. fl eller et al. Et al. är en förkortning av Et alias och används på samma sätt som det svenska m.fl. (med flera). Används både i texten och referenslistan. Vid två eller fler författare använd &-tecknet innan den sista författaren, så här: Andersson, Pettersson & Lundström. Används i texten. Skriv ut hela namnet i texten när det gäller en organisation eller institution, till exempel Folkhälsoinstitutet. Använd ej förkortningar om de inte är mycket väletablerade, men om man måste så skriv alltid ut förkortningen i klartext i referenslistan. Vid redaktörer till ett verk ska förkortningen (red.) stå inom parentes efter den sista redaktörens namn. Om det inte finns någon författare till en text blir dess titel eller rubrik huvuduppslag. Det betyder att den titeln eller rubriken hamnar i författarens position i referensparentesen. Lagar och förordningar Svenska lagar och förordningar samlas i SFS (Svensk författningssamling). När man hänvisar till en lag anger man inte tryckår och sida, utan i stället lag- och paragrafnummer och det lagmoment som man hänvisar till. I löpande text skriver man t.ex.: Enligt 1 kap. 9 i Högskolelagen (SFS 1992:1434) skall den grundläggande 20

högskoleutbildningen ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område som utbildningen avser. Lagar och förordningar behöver enligt akademisk skrivtradition inte förtecknas i referenslistan utan det räcker att man skriver i löptexten vilken SFS man använt sig av. Licentiats- och doktorsavhandlingar Efternamn, Förnamn (2006). Bokens titel. Avhandlingstyp. Förlagsort: Förlag. Observera att man anger om det är en licentiats- eller doktorsavhandling med förkortningen lic. eller diss. (disseration). I visa fall anger man också hur många sidor det är i avhandlingen. Berg, Christina (2002). Influences on schoolchildren s dietary selection (Göteborg Studies in Educational Sciences, 179). Diss. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Bergström, Nancy (1997). Mat i skrift: Recept och kultur i kokböcker. (Forskningsrapport, 22). Lic. Göteborg: Institutionen för hushållsvetenskap, Göteborgs universitet. Björck, Mia (1997). Hemarbetets modernitet: En fråga om kön, kunskap, tid och rum. Diss. Stockholm: Institutionen för arkitektur och stadsbyggnad, Kungliga Tekniska Högskolan. Outgivna texter eller på gång att utges Det förekommer att man använder texter som är i ett slags preliminärt stadium för att de ännu inte hunnit publiceras, antingen för att de inte är slutligt sammanskrivna eller för att de inte hunnit utges. Ibland kan det röra sig om preliminära konferensrapporter som ännu inte fått sin slutliga form. Självklart kan man förstås också använda sådana texter som referens. Det viktiga är då att betona att man använder sig ofärdiga texter som ännu inte är utgivna och de kan då förtecknas så här, där orden in press då betyder att texten är under utgivning: Gustafsson, Inga-Britt (2004) Culinary Arts and Meal Science; A New scientific research discipline. Food Service Technology. In press. Man kan också skriva Opublicerat manuskript eller liknande, allt i syfte att tydliggöra att texten inte är slutligt utgiven eller att den på annat sätt befinner sig i en process att ges ut. Det kan också vara ett sätt att tydliggöra att man använt sig av en text som aldrig kom att publiceras. Exempel på sådana texter kan t.ex. vara när man analyserar författarskap där ofullständiga bokmanus och skisser är en viktig källa, eller när man undersöker företags verksamheter som hastigt avbrutits av något skäl. Periodiska media som publiceras regelbundet Med detta begrepp avses tidningar, tidskrifter, vetenskapliga nyhetsbrev och liknande. Observera att författarna alltid ska anges i samma ordning som de står i arbetet ifråga. 21

Bergström, Kerstin; Solér, Cecilia & Shanahan, Helena (2005). Food purchasers practice in using environmental information. British Food Journal, 107, 306-319. Vid referens till en artikel i en dagstidning anges journalistens namn, rubrik på artikeln och tidningens namn. Saknas journalistnamn får tidningen vara referens. Varianterna kan se ut så här: eller Karlsson, Pelle (2008). Choklad är bra för hjärnan. Artikel i Göteborgs-Posten, del C, s. 34, 3 juni. Göteborgs-Posten (2008). Choklad är bra för hjärnan. Artikel utan angiven författare i del C, s. 34, 3 juni. Publiceringsårtal och ibland också datum Copyrightårtalet skrivs inom parentes efter författarnamnet (gäller vetenskapliga tidskrifter och böcker). För opublicerade källor anges det årtal verket skrevs. För övriga tidskrifter och dagstidningar anges årtal följt av exakt publikationsdatum. Björn, Bengt (2006, 12 september). Träning ger muskler. Piteå-Posten, B-delen, s. 4-5. Studentuppsatser, examensarbeten och andra opublicerade verk Uppsatser på C- och D-nivå kan ibland användas som källmaterial för att beskriva det intresse som finns för ett särskilt ämne, eller för att uppmärksamma att det har skrivits uppsatser om ämnet på såväl den egna institutionen som på andra universitet. Tryckta källor är som namnet säger böcker, tidskrifter, vetenskapliga skrifter och avhandlingar. Tryckta källor kan vara publicerade eller opublicerade, detta ska anges. En opublicerad tryckt källa kan till exempel vara en studentuppsats som endast lämnats in på en institution och inte lagts in i en databas. Doktorsavhandlingar kan ibland vara publicerade, som i Sverige, eller opublicerade, som är en vanlig tradition i Storbritannien. Det är i det här sammanhanget viktigt att man i referenslistan tydliggör att den text man refererar till är en uppsats på grund- eller avancerad nivå som man använt sig av som i det här exemplet: Alvarez Martinez, Oscar (2010). Branding Spain: analyzing the organizations behind the image of Spain in Sweden. Högskolan på Gotland, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap. Avancerad nivå, magisteruppsats. Det är också möjligt att skriva sist i referensen att man refererar till en opublicerad uppsats, opublicerad stencil eller liknande om man använt sig av ett sådant material, allt i syfte att tydliggöra vad det är för slags källmaterial som man använt sig av. Titel, volym, sidnummer Boktitel, tidskriftstitel samt volym kursiveras. 22

Versal (stor bokstav) används endast på första bokstaven i titel och undertitel. Undertitel skiljs åt från huvudtitel genom kolon. Ange hela tidskriftstiteln utskriven, till exempel Journal of Clinical Nutrition. Ange volymnummer på tidskrifter, tidningar och nyhetsbrev. Endast om varje utgåva börjar från sidan 1 anges utgåvans nummer i parentes efter volymnumret. För tidningar, indelade i sektioner med ny paginering (början från 1) i varje sektion, bör sektionsbeteckningen framgå, t.ex. B, 4-5. Om inte volym finns att tillgå ange månad (2006, september). Sidnummer anges vid del av verk inom parentes direkt efter titeln på boken (56-59). Kursiveras ej. Vid tidskrift anges sidnumret direkt efter volymnumret. TV-program, film m.m. Efternamn, Förnamn. (Producent). (2009, 3 januari). Namn på programmet [TV-program]. Utgivningsort: Ansvarig utgivare. För fler och utförligare exempel hänvisas till APA-manualen (American Psychological Association, 2001, s. 215-281). http://www.apastyle.org/ samt till Backman (2008). I Referenslistan förtecknas böcker, del av bok, avhandlingar, rapporter, periodika (d.v.s. tidningar, tidskrifter, vetenskapliga nyhetsbrev), elektroniska dokument och elektroniska tidskrifter, TV-program, film m.m. i en och samma lista och i alfabetisk ordning. Websidor, elektroniska dokument och tidskrifter Elektroniska källor är till exempel elektroniska tidskrifter, webbplatser och hemsidor. Till vetenskapliga tidskrifter som finns på nätet i en databas behöver inte Internetadress anges. Hänvisa till webbplatser och hemsidor genom att ange Internetadressen så direkt som möjligt i slutet och se till att adressen verkligen fungerar. Ange sökväg för webbsidor så här: Organisation (2006). Webbsidans ämne. Hämtad år-månad-dag från källa. Livsmedelsverket (2008). Risker med mat. Hämtad 2009-01-20 från http://www.slv.se/templates/slv_middlepage.aspx?id=690&epslanguage=sv För dokument (t. ex. rapporter) som finns på nätet är det viktigt att ni anger rapportnummer och anger sökväg. Om dokumentet finns i tryckt version behöver sökväg inte anges. Efternamn, Förnamn (2006). Dokumentets titel. Hämtad år-månad-dag från källa. Jordbruksdepartementet (2004). Hållbara laster: Konsumtion för en ljusare framtid (SOU 2004:119). Hämtad 2006-08-25 från http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/54/70/87cb8a2e.pdf 23