KVINNOR OCH BARN I VÄSTERBOTTEN

KVINNOR OCH BARN I VÄSTERBOTTEN STU DIEPLA N

Inledning En havande kvinna bör icke gå mellan skaklarna till en häst. Hon bör även akta sig för att bli rädd för eldsvådor. En katt fick ej gå under ett odöpt barns vagga, ty i så fall skulle barnet bli utsatt för maran. De skulle köra raskt till dopet för att barnet skulle bli raskt av sig. Badvatten efter barn hälldes icke ut, förrän man kastat eld i det eller spottat 3 gånger i det. Barn kastade lossnade mjölktänder i elden sägande att de skulle få en bentand för en guldtand. (Ur Folktro och folkmedicin i Burträsk, Västerbotten 1933, s. 126.) Barn och kvinnor var förr omgärdade av mycket skrock. Ovanstående är bara en liten del av den uppsjö på varianter av föreställningar hur kvinnor och barn skulle uppföra sig och behandlas för att inte själva råka ut för ont eller sätta ont på någon annan. Levnadsvillkoren var hårda för alla; för män som för kvinnor och barn. Aga tillgreps ofta, dels för att föräldrar trodde att det var så en bra uppfostran bedrevs, dels p.g.a. att föräldrar ofta var trötta och hårt ansatta av en krävande och otrygg försörjning. Även en husbonde hade rätt att dela ut husaga mot sitt tjänstefolk. Att barn lämnades ensamma hela dagar, inlåsta i stugan, när föräldrarna var på sina dagsverken var inte ovanligt. Från tidig ålder gick barnen ut och arbetade och bidrog till försörjningen så gott de kunde. Syftet med studieplanen är att få en inblick i den värld som kvinnor och barn befann sig i, vilka villkor som de var tvungna att anpassa sig efter och hur föreställningar, arbetssituation m m har förändrats fram till idag. Uppfostran, arbete, kläder, hygien, ogifta mödrar, barnmord, skrock och handarbete är exempel på diskussionsämnen som förekommer. Även deltagarnas egna kunskaper och erfarenheter från den egna bygden bör komma till diskussion vid varje avsnitt både det man hört berättats från äldre generationer och det man själv upplevt, tror, tycker och känner. Dokumentera gärna det som diskuteras tänk på att det som anses som självklart idag inte kommer att vara det för nästa generation! Länets museer, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkviet (DAUM) m fl tar gärna emot er dokumentation. Mycket nöje! Västerbottens läns hembygdsförbund Maria Paulsson 1

Kvinna med eller utan barn Många oönskade barn har gått hemska öden till mötes. I våra dagar kan det vara svårt att förstå hur man kan mörda sitt eget barn, men den hårda samhällsmoralen som rådde för 100 år sedan bidrog till desperata åtgärder. Ogifta kvinnor med barn blev oftast föraktade och utstötta, något som också med dagens mått kan vara svårt att förstå. Det ansågs vara farligt att ha en s k hora i sin omgivning, bl a för att hon kunde ge barnen horeskäver, d v s rakitis. Men de kunde också i vissa situationer föra lycka med sig, t ex om en jägare på väg ut i skogen mötte henne. Kvinnomöte var alltid olyckligt, men hormöte kunde vara bra för jaktlyckan, för horan var trots allt ingen riktig kvinna Gifta kvinnor utan barn betraktades inte heller som riktiga kvinnor. Att inte välsignas med ett barn, måste i grannskapets ögon bero på något som kvinnan straffades för, som t ex en pakt med djävulen att slippa barn och därmed smärtan att föda. En gravid kvinna å sin sida levde med en massa regler kring hur hon skulle föra sig för att barnet skulle bli lytesfritt. Det fanns t ex inte bara horeskäver : likskäver fick barnet om modern under graviditeten sett ett lik. Och om barnet hade fräknar hade modern högst sannolikt ätit ett ägg med fläckigt skal Hur kunde en ogift och gravid kvinna behandlas? Vilket mottagande fick barnet? Hur behandlades den blivande fadern, om han blev avslöjad? Vilka metoder för fosterfördrivning nyttjades? Vilka metoder för att bli gravid nyttjades inom folktron? Vilka metoder nyttjades som preventivmetod inom folktron? Hur gick en förlossning till för 100 år sedan? Vem hjälpte till? Vilka risker fanns? Hur försökte man undgå smärtan? Barnmord anledningar, straff, änglamakerskor. Diskutera regler, tydor och sägner om hur t ex ofödda eller mördade barn straffar sin mor, vad en segerhuva betydde, hur lyten och missbildningar förklarades, faddrar och faddergåvor och avslöjandet av bortbytingar m.m. Vad berättar denna folktro? Vad tror vi idag? Hur ser t ex faddergåvor ut idag? Frykman, Jonas, Horan i bondesamhället. Nyström, C H, När bödelsbilan gick på Bureheden. Västerbotten 1936. Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s. 43 241. http://www.genealogi.se/avrattade/files/21.html 2

Förvärsarbete För 100 150 år sedan bestod de flesta hushåll av självhushållning. Människor på landsbygd och i glesbygd slet hårt för sitt dagliga uppehälle. Samtidigt förvandlades samhället runt omkring industrialismen gjorde sitt intåg, människor drogs till tätorterna och nya möjligheter och arbetstillfällen uppstod. Barnen stod för en viktig del av försörjningen. Tidigt gav de sig ut och arbetade som småpigor och lilldrängar, ibland hemmavid, passande sina småsyskon eller ute i getarskogen. Men de arbetade också hos andra familjer med liknande sysslor. Vittnesmålen om usel behandling och i vissa fall ren misshandel är många, men även om stoltheten att kunna bidra till familjens försörjning. För kvinnor fanns några typiska kvinnoyrken att utbilda sig till och arbeta med, t ex sjuksköterska eller lärarinna. Vissa av yrkena krävde en ogift kvinna, vilket gjorde att man emellanåt fick välja mellan familj och yrkesliv. Vilken typ av förvärvsarbete kunde en kvinna i början av 1900-talet få anställning på? Hur kunde en ev. familjebildning påverka hennes karriär? Vilka utbildningar fanns för kvinnor? Hur gick barnen i skolan? Hur länge? Vilken typ av förvärvsarbete ansågs vara särskilt lämpliga för kvinnor? Vilken typ av förvärvsarbete ansågs särskilt olämpliga för kvinnor? Finns det några begränsningar idag? Skilde sig synen på lämpligt/olämpligt mellan stad och land? Diskutera skillnader och likheter beträffande pigor förr och pigor i den s.k. pigdebatten som har pågått med jämna mellanrum i våra dagar. Vad gör begreppet piga så laddat? Diskutera synen på barnarbete förr och nu med skillnader och likheter. Finns det acceptabla former av barnarbete? Fanns det oacceptabla former av barnarbete? Hallinder, Annika, Lantbrukskvinnan. Västerbotten 1990:3. Hallinder, Annika, Mejerska yrket som försvann. Västerbotten 1994:3. Liliequist, Marianne, Hjälpgummor och barnmorskor. Västerbotten 1985:3/4. Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s. 46 81, 102 122. Lindroth, Helena, Metelius, Ingrid, Distriktssköterskor. Västerbotten 1985:3/4. Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s. 158 164. Västerbotten 1975:3, Kvinnors arbete och liv. Västerbotten 1982:1, Kvinnliga fotografer i Västerbotten. Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år. 3

Menstruationer Menstruationsblod har varit en viktig ingrediens i folktro och medicin, som kunde sätta både ont och gott på mottagaren. Uppfattningen kring att både mensblod och kvinnan under menstruationsveckan varit orena har varit utbredd. Det fanns vissa uppgifter som en blödande kvinna inte fick göra, t ex stå dopfadder. Menstruationsskydd är numera en diskret historia, till skillnad mot den tid när det tvättades s k stoppdukar runt om i hemmen. För pigor kunde en arbetsuppgift bestå i att tvätta sin matmors använda stoppdukar. Längre tillbaka i tiden användes troligen inga skydd, utan blodet fick sugas upp i kjolarna. Detta är en enorm kontrast till dagens bindreklam, där man framhåller vikten av att inget får synas läckage är en smärre katastrof och där bindan är diskret samt vikten av att vara fräsch under dessa dagar. Hur ser utvecklingen av mensskydd ut: vad användes för 50 100 år sedan? Hur ser de ut idag? Hur och var skaffades de? Hur användes äldre mensskydd? Hur har man gjort reklam för mensskydd genom tiderna? Hur skötte man hygienen under dessa dagar förr? Hur rengjordes skydden? Hur kunde menstruationsblod användas inom folkmedicinen och folktron? Föreställningar kring den blödande kvinnan (rening, olämpligheten som fadder etc). Vad trodde man om blödningens funktion? Första gången hur, var och av vem fick man kunskapen om vad som hände eller vad som skulle hända? Vad kallade man menstruationer för i er bygd? Jämför, om möjligt, flickors/kvinnors respektive pojkars/mäns uttryck. Hur har uttrycken ändrats över tid? Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition. Etnolore 11. Skrifter från Etnologiska institutionen Uppsala universitet. Uppsala 1991. Tidnings- och tv-reklam genom tiderna, valfria tidningar och kanaler. 4

Kvinnliga handlag och hantverk Slöjd, handarbete och hantverk betraktas kanske idag främst som hobbyverksamhet, men bara några generationer bort var de en del av självhushållningen: garn spanns och tyg vävdes, bröd bakades, smör kärnades och lades i förråd. Idag köper vi våra kläder och vår mat, allt färre har tid och kunskap att ägna sig åt ett hantverk. Spinning, virkning, stickning, vävning, broderier, knyppling, mjölkning, bakning, smörkärning, sömnad dessa uppgifter har alla tillhört den kvinnliga sfären. Träslöjd tycks dock tillhört den manliga sfären. Numera kan de flesta ovan nämnda hantverk utföras av både kvinnor och män, men en del av dem har också upphört att utföras. Med dem har därmed också både kunskap och redskap gått förlorade. Hur ser dagens slöjd, hantverk och handarbeten ut? Hur såg era mammors och/eller far- och mormödrars hantverk och handarbeten ut? Vad användes hemma och vad såldes eller gavs bort i present? Ta reda på om er bygd har någon särskild slöjd- eller hantverkstradition, t ex en viss teknik, ett vävmönster, plagg eller föremål som bär bygdens namn, bröd eller kakor vars recept har ursprung från er bygd m.m. Vad var strikt kvinnligt respektive strikt manligt i slöjd-, handarbets- och hantverksarbetet? Hur är det idag finns det en uppdelning i manligt och kvinnligt slöjd-, handarbets- och hantverksarbete? Diskutera slöjd-, hantverks- och handarbetskunnandet när började detta avta? Vad är vinsten? Vad är förlusten? Vem har och förvaltar kunskapen idag? Kan handarbete, slöjd och hantverk ha upplevts som lustfyllt för dem som var i behov att göra allt själva eller var det enbart en nödvändighet? Västerbotten 1972:3, Tre träslöjder. Västerbotten 1974:3, Hemvävt: gammalt och nytt i västerbottnisk textiltradition. Västerbotten 1983:4, Rotkorgar. Västerbotten 1998:3, Textilarvet. Västerbotten 2004:2, Slöjder och slöjdare. 5

Kläder och hygien Idag är det en självklarhet och enkelt med daglig hygien och tvättmaskiner i hemmen. Förr var det varken lika självklart eller enkelt. Att tvätta var ett tungt arbete som utfördes vid någon brygga eller i en tvättstuga med tungrodda maskiner. Den bristande personliga hygienen tillsammans med fattigdom och trångboddhet gjorde att sjukdomar spreds fortare. Kläderna tillverkades ofta i hemmen, allt från det hemvävda tyget till färdigt plagg. Bekvämligheten kan kanske diskuteras, med dagens plagg i olika följsamma material. Antalet plagg som man hade skiljer sig också väsentligt från hur det är idag. Möjligen hade man några särskilda helgdagskläder för att bära i kyrkan. Kvinnors kläder förr och nu plagg, material, färger, former, funktion, förändring. Barnens kläder förr och nu plagg, material, färger, former, funktion, förändring. Spädbarnets skötning förr och nu: blöjbyten, blöjkvalitet, tvättning, klädsel. Kunde man se på kläder förr varifrån man kom, om man var gift eller ogift osv? Vilka budskap vill man signalera med kläder idag? Hur återanvände man kläder? Kroppslig hygien förr och nu, t ex tvätt av kropp och kläder, tandborstning, hygien under menstruationer eller efter en hård arbetsdag eller motionstimme, vilka tillfällen var/är viktigare än andra att vara ren vid, m.m. Läs beskrivningen av beckluva på s 349 i Barnet i folktron. Har något liknande förekommit i vårt län? Hur genomfördes avlusning i er bygd? Hur ser man på löss idag? Barnens kläder. Västerbotten 1982:4. Klädernas färg. Västerbotten 1982:4. Kvinnornas kläder. Västerbotten 1982:4. Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s 82 101, 178 194. Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition. Nybyggarens kläder. Västerbotten 1982:4. Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s 242 246, 344 358. 6

Barnuppfostran och utbildning Dagens barnuppfostran skiljer sig mycket från hur barnen uppfostrades för ett sekel sedan. Aga ansågs t ex vara en viktig del, något som är helt oacceptabelt idag. Barn skulle synas, men inte höras. Pojkar och flickor uppfostrades olika. Idag anser vi att det är viktigt för barnen att göra sig hörda, att ta mycket plats och framförallt görs ansträngningar för att pojkar och flickor ska uppfostras jämlikt. En tidig debut i arbetslivet gjorde att tiden för en sorgfri, lekfull barndom blev kort för många barn. Gudfruktighet, renlighet och respekt för auktoritärer var viktiga delar att lära sig, liksom att inte lägga till sig med några vanor som kunde tolkas som förmätna att veta och hålla sin plats var viktigt. Vi ser kanske som självklart att dagens barn och ungdomar har helt andra möjligheter att ta för sig och göra sin röst hörd, men är det verkligen så? Skillnader och likheter i barnuppfostran förr och nu. När räknades ett barn som vuxet för 100 år sedan? När räknas ett barn som vuxet idag? Gavs det utrymme för t ex pubertetskänslor och hur kan de ha hanterats? Vilken funktion hade skrämsel för diverse oknytt och vilddjur i barnuppfostran? Hur förbereder vi barnen för omgivande faror idag? Hur påverkar vår rädsla för att barn ska göra illa sig eller inte klara av saker? Vilken plats har lek och idrott i barnens uppfostran och utveckling? Jämför förr och idag. Utbildningsmöjligheter för barn och ungdomar förr och nu. Var gick barnen i skolan i er bygd? Hur länge? Berätta för varandra om vad ni lekte som barn samt vad ni hört och sett av äldre och yngre generationers lektraditioner. Andersson, Camilla, Rum för möten. Västerbotten 2006:4. Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s 123 177, 195 224. Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s 24 42, 314 358. Västerbotten 1979:1, Spela sten och andra lektraditioner i Västerbotten. Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år. Västerbotten 1999:3/4, På tröskeln till ett nytt årtusende. Wallentinsson, Maine, Barnuppfostran i förändring. Västerbotten 2006:4. Åhrén, Christina, En liten hink med vatten ger kunskap för livet. Västerbotten 2006:4. 7

Sista träffen Denna sista träff föreslås bli en aktivitets-, utflykts-, föreläsnings- eller filmkväll. Låt er inspireras av förslagen nedan. 1. Besök er närmaste hembygdsgård och sök efter barn- och kvinnohistoria bland miljöer och föremål. 2. Gör ett besök på Västerbottens Medicinhistoriska Museum i Umeå, om bl a sjuksköterskor och förlossningsvård. Boka besöket på www.medhistumea.se. 3. Se en film som belyser kvinnors arbete. http://www.vbm.se/imuseet/fotoarkivet/film.php visar vilka filmer som går att hyra från Västerbottens museum. 4. Besök DAUM och sök efter barn- och kvinnohistoria i deras samlingar. 5. Boka föreläsare från eller hos DAUM, er närmaste hembygdsförening, universitetet, museet, Rädda Barnen, Västerbottens läns hemslöjdsförening m fl. 6. Lek lekar, t ex de som finns i Västerbotten 1979:1, eller lekar från er egen barndom. Bjud in era barn eller barnbarn till den här träffen. 7. Gå eller anordna en kurs i något kvinnligt hantverk som intresserar er eller visa och berätta för varandra om ni själva har en hobby som anses vara typiskt kvinnligt hantverk. 8. Hyr en bagarstuga (går att göra hos flera hembygdsföreningar) och baka bröd tillsammans. 9. Boka ett besök i textilmagasinet på Västerbottens museum och titta på kläder från förr. 8

Litteraturlista Titel markerad med asterisk (*) finns att köpa på Västerbottens museum. Titel markerad med dubbel asterisk (**) finns enbart i årsboken av tidskriften Västerbotten. * Andersson, Camilla, Rum för möten. Västerbotten 2006:4, Barndomar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006. Barnens kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982. Frykman, Jonas, Horan i bondesamhället. Carlssons Bokförlag. Stockholm 1993. * Hallinder, Annika, Lantbrukskvinnan. Västerbotten 1990:3, Lantbruk. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1990. * Hallinder, Annika, Mejerska yrket som försvann. Västerbotten 1994:3, Om ost och ystning. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1994. Klädernas färg. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982. Kvinnornas kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982. Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn. Barnuppfostran bland nybyggare i Frostvikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850 1920. Umeå universitet. Umeå 1991. * Liliequist, Marianne, Hjälpgummor och barnmorskor. Västerbotten 1985:3/4, Sjukvård. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1985. * Lindroth, Helena, Metelius, Ingrid, Distriktssköterskor. Västerbotten 1985:3/4, Sjukvård. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1985. Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition. Etnolore 11. Skrifter från Etnologiska institutionen Uppsala universitet. Uppsala 1991. Nybyggarens kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982. Nyström, C H, När bödelsbilan gick på Bureheden. Västerbotten 1936, s 61 81. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1936. Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron. Tillblivelse, födelse och fostran. LTs förlag. Stockholm 1983. 9

* Västerbotten 1972:3, Tre träslöjder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1972. Västerbotten 1975:3, Kvinnors arbete och liv. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1975. Västerbotten 1979:1, Spela sten och andra lektraditioner i Västerbotten. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1979. ** Västerbotten 1982:1, Kvinnliga fotografer i Västerbotten. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982. * Västerbotten 1983:4, Rotkorgar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1983. * Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1992. * Västerbotten 1998:3, Textilarvet. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1998. * Västerbotten 1999:3/4, På tröskeln till ett nytt årtusende. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1999. * Västerbotten 2004:2, Slöjder och slöjdare. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2004. * Wallentinsson, Maine, Barnuppfostran i förändring. Västerbotten 2006:4, Barndomar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006. * Åhrén, Christina, En liten hink med vatten ger kunskap för livet. Västerbotten 2006:4, Barndomar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006. WEBBPLATSER http://www.genealogi.se/avrattade/files/21.html 10