de Satsar stort för att nå ut

Santusa är aymaraindian i Bolivia och en av kvinnorna som Maja Suslin kommer att följa under 50 år. Men sedan Maja fotograferade henne för åtta år sedan har Santusa skilt sig och försvunnit. Det ska bli spännande att se om vi hittar henne när vi åker tillbaka, säger Maja. Vi vet att hon har bröder på andra ställen i Sydamerika. de Satsar stort för att nå ut Projekt om stora och viktiga ämnen kräver målmedvetenhet, tålamod och en stark vilja att berätta något. Vi har träffat Ulla Lemberg och Maja Suslin, två kvinnliga fotografer som siktar högt och som gör det med besked. Text elin parmhed foto Ulla Lemberg och maja suslin F otopionjären Ulla Lemberg har drivit stora projekt om viktiga ämnen, som utsatta kvinnor och barn, i många år. «Se kvinnan» från 1983 blev både bok och utställning. Den visades bland annat på Moderna museet i Stockholm och blev oerhört omskriven i medierna. Då var hon fortfarande anställd fotograf på Aftonbladet där hon för övrigt hade 29 manliga kollegor och inga kvinnliga på den tiden. Nästa stora projekt handlade om våld mot kvinnor. «Den man älskar agar man?» ledde till att omkring hundra kvinnohus byggdes i Sverige. Projektet «Världens kvinnor» tog tio år att genomföra. Resorna betalade Ulla ur egen ficka. Men allt slit skulle betala sig. 1995 visades utställningen på Arbetets museum i Norrköping. Den hade 200 000 besökare, berättar Ulla Lemberg. Även Ullas följande utställning «Kära Barn» skulle bli en stor succé. Efter premiären i Stockholm 1998 köpte Svenska institutet, som har till uppgift att marknadsföra Sverige utomlands, rättigheterna. En utställningsturné till 50 olika platser i världen följde. «Kära Barn» blev den största succén som Svenska institutet någonsin haft under 65 år, säger Ulla. Större koncept Men med Ullas projekt handlar det inte bara om utställningar och böcker. Hon arbetar efter ett större koncept och håller i seminarier i anslutning till sina utställningar. Jag säger inte bara «här är en utställning», utan jag säger «vill reportage Stora projekt sid 83

Larina från Texas i Usa är den enda av de sex kvinnor Maja Suslin följer som är en karriärkvinna. Maja fick tag på henne via en radiokanal i staden Austin i Texas. Man ska veta vad man vill och vad man håller på med. ni ha min utställning måste ni också ta upp de här frågorna». Och det har de gjort på alla ställen. Dessutom har det blivit några dokumentärfilmer. En om barn som utsätts för sexuella övergrepp i Chile och en om trafficking i Moldavien. I höstas kom Ullas tredje helt egna bok «I want you to know» eller «Jag vill att du ska veta». Redan innan boken kom ställde hon ut projektet på såväl Arbetets museum i Norrköping som på Etnografiska museet i Stockholm. På utställningen i Norrköping träffade hon Victoria Saxby-Rosie, som bott i usa i 16 år, men som flyttat hem. Vi började prata om att ha en utställning i usa, säger Ulla. Det tog ett och halvt år att jobba på det, men sedan fick jag ställa ut i tre månader på Sveriges ambassad i Washington. Ytterligare en besökare på utställningen skulle komma att visa sig värdefull för Ulla. Maria Ekman som jobbar som informatör på Världsbanken i Washington dc kom dit och hon tyckte att det var så bra att hon sa «det här tycker jag att Världsbanken ska ha». För bara någon månad sedan plockades utställningen ned från Världsbanken. Då hade den hängt där i ett halvår. Men Ulla, och Victoria Saxby-Rosie, som fungerar som projektledare, låter det inte sluta där. Vi skulle ju vilja komma in på fn och ha en utställning där om den positiva förändringen av mansrollen och papparollen som skett i Sverige. «I want you to know» består av bilder från hela Ulla Lembergs över 40 år långa karriär. Boken tar, förutom den positiva bilden av mannen och pappan i Sverige i dag, upp saker som hiv, aids och våld mot kvinnor. För mig är det lika viktigt att se mansrollen förändras i ett positivt sammanhang som att minska utsläppen för klimatets skull. Hur har du orkat driva alla de här stora projekten? Men det är ju samtidigt väldigt stimulerande att driva egna projekt. Du får skapa det och bestämma över det. Det är både roligt och utvecklande. Men enormt jobbigt. Framför allt ekonomiskt. Livsprojekt för fram kvinnan Maja Suslin, frilansande pressfotograf med sportfoto och nyheter som passion, driver tillsammans med journalisten Ingrid Frideborgsdotter projektet «Kvinna i värl- sid 84 Kamera & Bild

Från Ulla Lembergs bok «I want you to know». Dianas systers dotter dog strax efter att hon fött sin baby och nu ska Diana bli babyns mamma. Ulla Lemberg fotograferade henne på ett sjukhus i Malawi, ett av världens fattigaste länder. När Ulla frågade vad Dianas systerdotter dött av blir svaret att det vet ingen. Att inte tala om att dödsorsaken är aids är inte så konstigt för precis som i många andra länder är det förenat med stor skam att dö i aids. foto: ulla lemberg Man får vara envis som attan och jobba häcken av sig för att få ihop det. den». Ett projekt som är tänkt att löpa över 50 år. Tanken är främst att synliggöra kvinnan och visa på olikheter och likheter för vanliga kvinnor i olika världsdelar. Vi vill visa kvinnan, men mer det vardagliga och inte karriärkvinnor, säger Maja Suslin. Fast vi har en karriärkvinna med i projektet. Men tanken är ändå att följa helt vanliga tjejer, från det att de är på väg in i vuxenlivet tills de blir gamla. Egentligen hade de tänkt fotografera ytterligare en kvinna, från ett muslimskt land, men Maja känner att sex kvinnor räcker. Just nu känns det som att vi inte orkar ta in en till i våra liv. Samtidigt som vi verkligen vill ha en muslimsk kvinna med i projektet. Jag tror att det skulle tillföra ganska mycket. Hösten 1998 åkte de på sin första resa. Då följde de Jasminah i Sydafrika. Projektet har även tagit dem till Vietnam, Bolivia, usa och söderhavsön Manihiki. De har också fotograferat och följt en svensk lesbisk kvinna. Framgångsrik utställning Utställningar och böcker var tionde år är målet. Den första rundan ställde de ut på både Arbetets museum i Norrköping och Galleri Kontrast i Stockholm. I Norrköping var det fantastiskt, säger Maja. De hade inte haft så mycket press på väldigt länge. Både tv och alla stora tidningar var där. Det var kul. Precis som för Ulla Lemberg är det tufft ekonomiskt att driva ett sådant här stort projekt. Med undantag från några stipendier har Maja och Ingrid bekostat allt ur egen ficka. Men vilka upplevelser! säger Maja. Det spelar ingen roll hur mycket det har kostat oss, för de upplevelser vi har fått kan inte värderas i pengar. Hur gör man för att lyckas med ett sådant här projekt? Man får vara envis som attan och jobba häcken av sig för att få ihop det. Vi är båda dåliga på att söka stipendier. Jag jobbar i stället och klarar det själv. Hur orkar man lägga ner så mycket pengar och så mycket tid? Men man får ju så otroligt mycket ut av det. Jag har lärt känna sex kvinnor i världen och deras syskon, föräldrar och vänner. Du får en helt ny syn på livet. I alla fall har jag fått det efter de här resorna. Hur då? När vi kom till Sydafrika så såg vi att hon var en fattig kvinna och man har ingen aning om vad de har för tankar. Men efter några reportage Stora projekt sid 85

1998 besökte Maja Suslin och Ingrid Fridebergsdotter Jasminah i Sydafrika. I höst åker de dit igen. foto: conny ekström ULLA LEMBERG Född 1946. Projekt Arbetar fortfarande med projektet «I want you to know» som blev bok förra året. Till alldeles nyligen hängde utställningen med samma namn på Världsbanken i USA. Åker också runt hela världen och håller seminarier och workshops. Övrigt Jobbade på Aftonbladet 1970 1985, därefter frilansfotograf. Webbplats www.ullalemberg.com veckor upptäckte vi att de är lyckligare på många områden än vad vi är. De hade familjen och barnen omkring sig och en fantastisk värmekänsla som jag saknar här i Sverige. Värmen vi möttes av där kommer jag aldrig att glömma. I bilderna på de sex kvinnorna har Maja försökt följa med och hitta stämningar. Och försökt vara så nära verkligheten som möjligt. När hon och Ingrid ställde ut i Norrköping fick Maja kommentarer som: «Varför är alla kvinnorna så glada på dina bilder?» och «Varför har du inga svartvita bilder?». Det var på något sätt som att bilderna skulle vara i svartvitt för att länderna var fattiga, och kvinnorna skulle helst gråta. Snarare bekräfta fördomar än tvärtom. Men så mycket glädje som jag kände, till exempel i Sydafrika, har jag inte träffat på någon annanstans. Det är ju klart att det inte bara finns glädje, men det som slog mig mest var den här innerligheten. Gör det stort för att nå ut Det kanske är så att projekt om stora och viktiga ämnen kräver höga målsättningar för att budskapet ska nå fram. Även om Maja Suslin tycker att 50 år kanske är lite väl mycket. 25 år hade räckt för mig, säger hon. Men samtidigt, om vi fullföljer de här 50 åren kommer vi att skriva historia och det tycker jag är häftigt. Är det viktigt att ha en utarbetad plan även om den ändras under resans gång? Jag tycker nog att det är ganska viktigt, säger Maja. Men det är häftigt att man kan ändra sin plan. Även Ulla Lemberg säger att det är viktigt att ha en klar målsättning och en klar plan för hur man ska nå målet. Man måste också vara totalt fokuserad och övertygad, säger Ulla. Man får heller inte vara rädd för att ändra sin plan. Man ska veta vad man vill och vad man håller på med. Men dagligen händer det saker i världen och jag vill vara ganska aktuell och inte bara göra någonting retrospektivt. sid 86 Kamera & Bild

MAJA SUSLIN Född 1952. Familj Lever med Sven Gustavsson, journalist på DN, två utflugna döttrar, fem barnbarn. Gör Frilansar som pressfotograf på heltid. Arbetar med det egna projektet «Kvinna i världen» på fritiden tillsammans med journalisten Ingrid Frideborgsdotter. Övrigt Älskar att fotografera sport och är beroende av att hitta bra vinklar när hon ska plåta sport. Blev fotograf i 35-årsåldern. Innan jobbade hon bland annat på Gotlands idrottsförbund. Webbplatser www.majasuslin.com www.fly.to/powerwoman foto: elin parmhed Toumiti är fiskare och pärlodlare på den lilla söderhavsatollen Manihiki. Hon är i stort sett den enda kvinnan som fortfarande bor kvar på ön där det bor cirka 400 människor totalt. Har du ofta förändrat dina projekt? Nä, men jag är inte rädd för det. Bilderna viktiga Både Ulla Lembergs och Maja Suslins projekt är starka i sig. Men hur pass viktig är kvaliteten på bilderna för att budskapet verkligen ska nå fram? Jätteviktig, säger Maja. Skulle jag inte känna att jag hade bra bilder med mig skulle jag aldrig visa dem. Bilderna måste hålla absolut högsta kvalitet, säger Ulla. Det får aldrig finnas en enda grej att anmärka på. Många gånger säger man att det inte är någon som ser det, men jag ser det. Det räcker. Kan bilderna bli för bra så att de överskuggar budskapet? Ja, det kan de faktiskt. De kan bli för estetiska. Salgados bilder kunde vara lite så. Men jag tror inte det gäller mina fotografier. Maja Suslin är lite inne på samma spår. Bilderna kan bli för bra. Jag vet att jag har en bild som är sådär läskigt vacker, säger Maja. I Sydafrika var det en kväll som var alldeles rosa och de kom med hästar. Det var nästan så att det blev hötorgskonst så den tog jag inte fram. Den kändes falsk fastän den inte var det. Mer än ett viktigt budskap Att driva projekt är mer än att föra fram något, berätta om något viktigt. I «Kvinna i världen» kommer man också att kunna följa Maja Suslins utveckling som fotograf och hur hon och hennes projektkollega Ingrid själva förändras. Det är verkligen mångbottnat, säger Maja. Det ger också en enorm personlig belöning. Hade jag inte haft det här tror jag inte att mitt vanliga jobb hade varit lika roligt. Det här projektet gör att jag uppskattar den vanliga delen av mitt liv också. Och vice versa. Man får så mycket tillbaka även om det är tufft, säger Ulla. Vill man bli rik ska man inte syssla med det här, men om man vill bli rik som människa, då kan man göra det. n reportage Stora projekt sid 87