VENG TEXT TOBIAS LILJEROTH FOTO MATTIAS FREDRIKSSON Johan Jonsson, en av många svenskar som hittat ett andra hem i Engelberg. 32 ÅKA SKIDOR ÅKA SKIDOR 33
Johan driver skidresebyrån Alpine Legends och har Engelberg som utgångspunkt på vintrarna. Det roliga är att mina absoluta första Alpresor med familjen gick till Engelberg. Det började med en sommarresa -86 och följdes upp med en skidresa -87. Då förstod jag väl inte riktigt hur speciellt det var, men -97 kom jag tillbaka i vuxen ålder med gäster och hade sådan där ofattbar tur med allt. Allt var som på vykort eller som i de sönderlästa Åka Skidor-tidningarna. Vi bodde på legendariska Hotel Hess (som tyvärr inte finns längre) och blev omhändertagna av Geny och Trudy. Vinkällaren och deras mat var outstanding. Snön var djup och ospårad och den nuvarande bergsguiden Remo Baltermia visade mig bergets hemligheter. Laub och Steinberg låg orörda länge, och Galtiberg var inte ens att tänka på de första dagarna efter snöfall. Det skulle ändå ligga ospårat dagen efter. Yucatan var the place to be och ägaren Roger Filliger langade ut dubbelt så många pitchers med öl som man beställde. Tilltugget (som ofta blev middag) var stora nachotallrikar. Dani hade knappt startat Okay Shop och vi svenskar var lätträknade. Det var ett gäng stenhårda killar från Nynäshamn som var dörrvakter på Spindle och som man inte gärna bråkade med. Man kan säga att det var lätt att bli förälskad i byn, berget och människorna som bodde där. Det kändes nästan overkligt att det fortfarande var så pass okänt bland skandinaver med tanke på hur bra det var (och fortfarande är såklart). Vintrarna efter det var valet ganska enkelt när det gällde var min vinterbas skulle vara. Det var dags att lämna Frankrike helt enkelt och sedan dess är Engelberg som att flytta hem. Jag och Niklas träffades första gången i Engelberg 2002, då vi båda kom dit som långhåriga säsongare som hade sett Engelberg i Free Radicalsfilmerna och lockats av 2 000 fallhöjdsmeter och Europas eget Mt Baker i snömängd. Niklas hade kört ned från Sverige i en Volvo 740 utan fönster på förarsidan och jag bodde på en bondgård 400 fallhöjdsmeter ovanför byn där vi fick spenvarm, färsk mjölk på trappen varje morgon. Lars Windlin vid Stand. Johan hittar bättre på Titlis än i sin egen ficka. Här i Never Sun. Tanken på ett hotell hade funnits ett tag som en dröm, men utan att ligga speciellt nära en faktisk verklighet. Vi började sedan båda på någon slags karriärsbana men kände att vi ville tillbaka och jobba med något som låg närmare skidåkningen och hjärtat. Så när chansen att ta över Ski Lodge Engelberg dök upp tog vi den direkt. Rollerna är ganska enkla. Jag jobbar med marknadsföring och med inredning och byggnationer, Niklas med siffror och organisation. Nuförtiden jobbar vi främst med förberedelserna inför säsongen, vilket gör att när man kommer fram i februari och mars någon gång så finns det viss tid för ja, vi kan kalla det marknadsundersökningar av närområdet. Eric och Niklas, lika delar skibums och entrepenörer. Eller, kanske mest skibums egentligen. 34 ÅKA SKIDOR ÅKA SKIDOR 35
Lasse och Maya med barnen Ellen, 3 år, och Hannah, 1,5. Wille Lindberg fångad i ett åk vars namn vi censurerat. Jag fastnade i säsongarlivet efter militärtjänsten. Val d Isère och Chamonix, två turer till Fernie i Kanada. Sen bodde jag två år i Stryn. Blev fast där, jobbade som korvstoppare på en fabrik. Jag hamnade i Engelberg runt 2003. Vi hittade liksom vårt mecka. Vi hade flängt runt hela världen och sedan hittade vi Engelberg. Men det är rätt mycket som har förändrat sig sedan då. Laub blir ju uppspårat på ett par timmar numera, det tog ett par veckor på den tiden att spåra upp allt. Man kunde verkligen åka ospårade åk, hela vägen från topp till botten. Man lär känna bybefolkningen väldigt fort här, jag kände fort att jag passade in ganska bra. Och jag träffade en lokal tjej. Hårdrocksfesten på Eden var en anledning till att jag och Maya fick ihop det. Vi körde distansförhållande och Skype ett tag, men sedan kom vi på att jag skulle försöka flytta ner. En månad senare var bilen packad och klar. Det var i september 2008 och jag har varit här sedan dess. Och nu är vi gifta och har två ungar. Jag lever väl ett ganska vanligt liv. Vi klarar oss bra eftersom Maya kommer härifrån och vi bor ganska billigt. Hon driver butiken Quattro-Sport ihop med sin kusin och jag jobbar som kabelmontör. Men nu har jag fått sparken eftersom de hörde att jag letade efter ett nytt jobb. Jag försöker att ta ett par dagar ledigt när Uddevalla Bad Boys kommer ner varje vinter, annars åker jag en dag i veckan. Fast om det är ett dump på väg in brukar jag försöka få ledigt från jobbet. 36 ÅKA SKIDOR ÅKA SKIDOR 37
Ännu en dag på berget för herr Jonsson. I början av 00-talet huserade jag i Oslo och verkade inom den glamorösa rivnings- och asbestbranschen. I januari 2002 hade jag sparat ihop nog med pengar tyckte jag, och skulle hälsa på en kompis som säsongade i Engelberg. Jag skulle vara här en vecka, det blev sex. Och sedan tolv år till. Numera tillbringar jag ungefär halva året i Engelberg. Det finns så otroligt mycket lättillgänglig offpist som man inte behöver hajka till flera stora åk på runt 1 000 fallhöjd inom ett relativt litet område, till exempel. Så här på ålderns höst (nåja, reds. anm.) uppskattar jag även att skidscenen är mycket starkare än partyscenen, det gör att det oftast finns peppade människor att åka med. En vanlig dag börjar med fem koppar kaffe och bra frukost till ljudet av lavinbomber som berättar att det snöat under natten. Sedan ser man till att vara först i kön till kabinen. Men istället för att stressa ut till de stora åken värmer man upp med hopp och lek närmare pisterna, helst runt Jochpass. När die-hard-localsen och stressäsongarna kollat så att snön sitter bra med sina förstaspår flyttar man så till den större terrängen och försöker kombinera mjölksyreträning i Laub med några klipphopp i Sulz. Efter en snabb lunch försöker man ta rygg på Bimba utför Galtiberg. I bussen på vägen tillbaka lyser solen och man bestämmer sig för att skippa sista åket och ta en till öl (Kloster, såklart) på Lodgen istället. Beslutet att inte äta hemma utan unna sig en Skiers Dinner är vid det här laget hur enkelt som helst, precis som att somna tidigt. Engelberg. 4 000 invånare. Och i runda slängar ett par procent av dom är svenska bummare. Titlis Oscar Scherlin tar för sig av Steinbergs puderfyllda skafferi. Dalstationen på Trübsee-Stans-kabinen har en kaffeautomat med Schweiz rivigaste och billigaste java. En franc! 38 ÅKA SKIDOR ÅKA SKIDOR 39
Matildas sämre hälft Mattias Hargin är inte helt oäven på att åka skidor han heller, och har Engelberg som bas mellan världscuptävlingarna. Hemmasonen Piers Solomon leker med skuggor Oskar loggar in ännu en dag på kontoret ihop med Piers Solomon. Jag kom till Engelberg första gången i februari 2002. Jag och två kompisar hade köpt en husbil som vi skulle bo i under vintern. Tanken var att ha basen i St Anton men där blev vi bortkörda redan första natten så vi fick dra vidare. Jag hade läst ett reportage om Engelberg som Mattias Fredriksson hade gjort och tyckte det såg riktigt bra ut, så vi drog dit. Först stannade vi kvar för att vi hittade en bra plats för husbilen och för att det var en sjukt bra säsong, så det var ingen idé att lämna när det var bottenlöst puder mest hela tiden. Men sedan träffade jag en schweizisk tjej och blev kvar. Även om förhållandet inte höll har jag stannat kvar sedan dess och det är absolut här jag hör hemma. Engelberg erbjuder mycket som får en att trivas. Givetvis är det skidåkning i toppklass med en lång säsong och det är för det mesta väldigt snösäkert. Byn kanske inte är den mysigaste men det är ändå en skön stämning och det är mycket bra folk som bor här. En annan grej som är viktig är att det ligger så centralt i Alperna och att det bara tar en dryg timme att köra till Zürich flygplats. Jag har precis fått barn så det kommer att ändra lite på hur mycket jag reser men då är det ju extra bra att ha ett sådant grymt berg fem minuters gångväg från lägenheten. Matilda var alpinåkare när hon kom till Engelberg. Det dröjde inte länge förrän hon bytte sida. Det är en kombination av flera saker som gjort att jag har fastnat för Engelberg. Framförallt är snön fantastisk, vi får så mycket nederbörd varje år, det ligger bra till för att få mycket snö. Berget är väldigt bra, det är långa stora åk och väldigt varierat. Även om det är betydligt fler svenskar här än på många andra mindre orter i Alperna så är den totala andelen relativt liten fortfarande. Vi är duktiga på att upptäcka nya orter och vi är kända för att vara där det händer tidigt och vara kräsna vad gäller bra åkning. Har man väl varit här är det lätt att fastna. Engelberg är inte den vackraste skidorten jag vet men mest genuina i mina ögon. Jag gillar mixen av locals och inflyttade schweizare, skibums, svenskarna som bor i byn och alla gäster. På vintern är min tillvaro ganska fri. Jag driver ett eget företag, en jobbsajt och den kan jag sköta varsomhelst ifrån. Jag har varit här i fem år nu och hoppas att jag stannar för alltid. Sedan är det klart att jag reser jättemycket, men det är där jag har mest prylar och mitt hem. Jag hoppas att det förblir så. * 40 ÅKA SKIDOR ÅKA SKIDOR 41