Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning.

SÄKER STRÅLMILJÖ Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning. Sammanfattning miljökvalitetsmålet är nära att nås. det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020. säker strålmiljö Den samlade bedömningen är att miljökvalitetsmålet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020. Det förutsätter dock att man kontinuerligt utvärderar styrmedel och effektiviserar de åtgärder som görs för att minska exponeringen av UV-strålning. Prognosen för de delar av miljökvalitetsmålet som omfattar strålskyddsprinciper, radioaktiva ämnen och elektromagnetiska fält bedöms vara positiv, utifrån redan beslutade styrmedel samt åtgärder genomförda före 2020. Däremot bedöms den del som handlar om exponering för UV-strålning inte vara möjligt att nå med i dag beslutade eller planerade styrmedel. För att uppnå avsedd effekt om att minska antal årliga hudcancerfall behöver myndigheten fortsätta dels att analysera riskgrupper och riskmiljöer, dels att fortlöpande utveckla mått och metoder för att kontinuerligt anpassa och utvärdera de insatser man genomför. Detta är ett långsiktigt och komplext arbete. Figur 15. Antal nya fall av hudcancer 1970 2009 Antal 1 500 1 200 Kvinna Man 900 600 300 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2009 KÄLLA: SOCIALSTYRELSEN Figuren visar antalet nya fall av hudcancer per år av formen malignt melanom. Antalet fall fortsätter att öka. Trenden är svår att vända, eftersom det tar tid att ändra människors attityder och beteenden som påverkar exponeringen för UV-strålning, exempelvis när det gäller solvanor. 272 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

De viktigaste styrmedelskategorierna för miljökvalitetsmålet är informativa och administrativa styrmedel. Exempel på befintliga styrmedel är information, råd och rekommendationer, vägledning och rådgivning, planer, utbildning samt regleringar. Regleringar kan exempelvis vara föreskrifter och normeringar, till exempel i form av referensvärden eller utsläppsvillkor. Vägledning och rådgivning kan exempelvis utgöras av tillsynsvägledning. En fördjupad utvärdering av befintliga styrmedel för miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö redovisas separat inom ramen för uppdraget med den fördjupade utvärderingen. Se även del 1 av den fördjupade utvärderingen för mer information 295. Miljökvalitetsmålet utveckling och bedömning Aktuell situation och utveckling för miljötillståndet Utvecklingen på flera områden inom miljökvalitetsmålet är positiv, inom andra områden går utvecklingen åt fel håll. Strålskyddet inom kärnteknisk verksamhet bedöms generellt vara acceptabelt och de uppmätta genomsnittliga persondoserna minskar över tid. Strålskyddsarbetet inom andra områden, såsom sjukvård och industri, uppvisar dock vissa brister. Uppföljningen av utsläppsreducering inom det icke-kärntekniska området kan förbättras, bland annat genom ett mer systematiskt arbete av Strålsäkerhetsmyndigheten. Halterna av radioaktiva ämnen i miljön, som en följd av utsläpp från olika verksamheter, fortsätter generellt att vara låga och halterna av cesium-137 från Tjernobylolyckan kommer att minska ytterligare med tiden. Målsättningen med den del av Säker strålmiljö som handlar om UV-strålning är att antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning ska vara lägre än de var år 2000. Antalet fall av hudcancer fortsätter dock att öka och målnivån bedöms vara svår att nå till 2020. Allmänhetens totala exponering för elektromagnetiska fält, EMF, bedöms inte ha ökat under de senaste åren och de uppmätta värdena ligger långt under gällande referensvärden för allmänheten. Teknisk utveckling och nya tillämpningar kan både minska och öka exponeringen framöver. För att begränsa exponeringen för strålning till människa och miljö använder Strålsäkerhetsmyndigheten främst administrativa styrmedel, till exempel föreskrifter som anger gränsvärden för utsläpp, referensvärden för exponering av elektromagnetiska fält samt utsläppsvillkor i miljötillstånd. Även informativa styrmedel används, exempelvis rekommendationer, vägledning och rådgivning. 295 Miljömålen på ny grund Naturvårdsverkets utökade årliga redovisning av miljökvalitetsmålen 2011. Reviderad version av rapport 6420. Rapport 6433, maj 2011. FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 273

säker strålmiljö Förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet Uppfyllelsen av miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö är i någon mån beroende av en positiv utveckling av miljökvalitetsmålen Skyddande ozonskikt och God bebyggd miljö, eftersom dessa kan bidra till en begränsning av exponeringen av UV-strålning. Att begränsa radonhalter är en del av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bedömer att utvecklingstrenden för att begränsa exponeringen för joniserande strålning inom arbetslivet och övriga miljön är positiv. Förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålet är att tillståndshavarna fortsätter att arbeta ambitiöst med strålskyddet, samt att myndigheten upprätthåller tillräcklig tillsyn och är pådrivande inom strålskyddsområdet. Dessutom krävs att de åtgärdsförslag som ges i den första versionen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall genomförs som planerat. Avfallsplanen behöver dessutom uppdateras med jämna mellanrum, så att ytterligare behov av åtgärder identifieras. Den UV-strålning människor exponeras för beror i första hand på beteende. Att påverka människors beteende i solen är svårt, eftersom det innefattar förändrade värderingar och attityder kring livsstil, utseende och solning. En annan svårighet i arbetet är att det tar lång tid att utveckla hudcancer, i vissa fall flera decennier. Det innebär att minskningen i antalet hudcancerfall inte sker direkt efter det att exponeringen för UV-strålning minskat, och att antalet fall av hudcancer kommer att fortsätta att öka en tid även efter exponeringen har minskat. Strålsäkerhetsmyndigheten bevakar forskning inom EMF-området och kartlägger kontinuerligt riskerna med elektromagnetiska fält. Myndighetens vetenskapliga råd lämnar årligen en rapport om det vetenskapliga läget när det gäller hälsorisker och elektromagnetiska fält. SSM rekommenderar sedan flera år att försiktighetsprincipen ska tillämpas på två områden: vid allmänhetens exponering för magnetfält från kraftledningar och vid användning av mobiltelefon. Bedömning och analys av gapet till att nå miljökvalitetsmålet Den samlade bedömningen är att miljökvalitetsmålet är nära att nås. Det finns i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020. Det förutsätter dock att de åtgärder som görs för att minska exponeringen av UV-strålning kontinuerligt utvärderas och effektiviseras. Detta är ett komplext och långsiktigt arbete. Gapet till att nå den del av miljökvalitetsmålet som handlar om UV-strålning är stort och kommer så att förbli fram till dess att förutsättningarna finns på plats eller fram till dess att den beskrivna miljökvaliteten eller tillståndet uppnås. Det bedöms inte vara möjligt att nå denna del med i dag beslutade eller planerade styrmedel. 274 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Gapet till att nå övriga delar av miljökvalitetsmålet, som rör strålskyddsprinciper, radioaktiva ämnen och elektromagnetiska fält, bedöms vara mindre. Dessa delar bedöms som möjliga att nå med i dag beslutade styrmedel samt med åtgärder genomförda före 2020. Skäl för bedömning och analys Bedömningen av miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö baseras på bedömning och prognos för de enskilda delområden som målet omfattar. Bedömningen anses vara relativt säker. Den samlade bedömningen av miljökvalitetsmålet baseras på att miljötillståndet, eller förutsättningarna för att nå det tillstånd som miljökvalitetsmålet beskriver, för de flesta delområden bedöms vara möjligt att nå till målåret 2020. Detta bidrar i betydande omfattning till måluppfyllelsen för hela miljökvalitetsmålet. Dessutom har det vägts in att styrmedel i form av information och regleringar bedöms vara beslutade eller planerade för delområdet som rör UV-strålning även om dessa styrmedel hittills inte har gett avsedd effekt. Uppföljning av genomförda styrmedel och åtgärder behöver göras i högre utsträckning, och genomförda insatser, exempelvis informationskampanjer, behöver kontinuerligt anpassas och utvärderas. UV-strålning som människor exponeras för beror i första hand på beteende. Det är svårt att få till en beteendeförändring eftersom det innefattar en förändring av värderingar och attityder kring livsstil, utseende och solning. Det krävs fortsatta analyser av riskgruppers attityder och solvanor, riskmiljöer samt utveckling av metoder för att öka möjligheten till mer effektiva kommunikationsinsatser och på sikt ett förändrat beteende. En svårighet är dock att utvärdera de insatser som genomförs i dag, då resultatet visar sig först om 10 20 år eller senare eftersom det tar lång tid att utveckla hudcancer. Ytterligare indikatorer måste också tas fram så att Strålsäkerhetsmyndigheten kan orientera sig om det aktuella läget för UV-strålningen och om det har skett några förändringar vad gäller exponering för UV-strålning. Underlag för bedömningen har huvudsakligen varit omvärldsanalys, indikatorer för Säker strålmiljö, miljöövervakning, uppföljning (exempelvis tillsyn och enkäter), kunskapsunderlag (exempelvis statistik och vetenskapliga rapporter från Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för UV och EMF) samt en omfattande kunskapsinhämtning internt inom myndigheten. Bedömningen har tagits fram i bred intern förankring och har avstämts med berörda externa myndigheter. Regional Bedömning Exponering för UV-strålning genom våra solvanor är huvudproblemet vad gäller att uppnå Säker strålmiljö. Hudcancerfallen ökar stadigt och det tycks svårt att åstadkomma nödvändiga beteendeförändringar. Mer än hälften av länen bedömer att miljökvalitetsmålet inte är möjligt att nå, endast ett län att det nås. Uppsala, FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 275

Gävleborg, Västernorrland och Jämtland noterar att radioaktivt cesium från Tjernobylolyckan fortsätter att klinga av och att halterna i allmänhet ligger under riktvärden. Miljökvalitetsmålets delar situation och utveckling säker strålmiljö Strålskydd När det gäller strålskydd ställs krav på att all verksamhet med strålning ska vara berättigad, det vill säga den måste göra mer nytta än skada. Vidare ställs krav på att strålskyddet ska optimeras i syfte att hålla stråldoserna så låga som rimligt möjligt, med hänsyn till ekonomiska och samhälleliga faktorer. De fastställda dosgränserna får inte överskridas. Andra principer som tillämpas är försiktighetsprincipen och användning av bästa möjliga teknik (Best Available Technique, BAT). Strålskyddet inom kärnteknisk verksamhet bedöms generellt vara acceptabelt. Samtliga kärntekniska anläggningar arbetar kontinuerligt med optimering av strålskyddet för att minska stråldoser och med ambitionen att använda bästa möjliga teknik för att reducera utsläppen av radioaktiva ämnen till miljön. Inga doser har under de senaste tio åren överskridit uppsatta gränser och det finns förutsättningar för att doserna ytterligare kommer att reduceras. Kravet på reducering av utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön följs upp av Strålsäkerhetsmyndigheten genom proaktiv tillsyn. Strålskyddsarbetet inom andra områden, såsom sjukvård och industri, uppvisar vissa brister. Det finns även ett behov av utbildning av vårdpersonal i syfte att öka medvetenheten om strålningsrisker. Uppföljningen av utsläppsreducering inom dessa områden kan också förbättras, bland annat genom ett mer systematiskt arbete av Strålsäkerhetsmyndigheten. Strålsäkerhetsmyndigheten har intensifierat tillsynen inom vården. Tillsynen omfattar alla typer av verksamhet med joniserande strålning inom sjukvården, inklusive avfallshantering. Tillsynsinsatserna har inte utvärderats, men Strålsäkerhetsmyndigheten har genomfört uppföljande inspektioner. Som ett resultat från dessa inspektioner har myndigheten konstaterat att det går att se förbättringar i strålsäkerheten mellan det första inspektionstillfället och uppföljningsinspektionen. Patientstrålskyddet hålls utanför miljömålsarbetet enligt före detta Miljömålsrådets bedömning 296. 296 Miljömålen nu är det bråttom! Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008 (ISBN: 978-91-620-1264-9) 276 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Vid exponering för lågfrekventa magnetfält från exempelvis kraftledningar rekommenderar Strålsäkerhetsmyndigheten att viss försiktighet iakttas. Försiktighetsprincipen ligger till grund för verksamheter som genererar elektromagnetisk strålning och är tillämpbar vid exponeringar där det inte finns säkerställda hälsorisker, exempelvis vid nybyggnation intill kraftledningar. Försiktighetsprincipen rekommenderas också av Strålsäkerhetsmyndigheten vid användning av handsfree vid mobiltelefoni. Viktiga styrmedel och aktörer Styrmedel är internationella rekommendationer från International Commission on Radiological Protection (ICRP), legala styrmedel, tillsyn, inspektioner och granskning, kontinuerligt informationsarbete, råd och rekommendationer. Exempel på viktiga aktörer är kärntekniska anläggningar och övrig industri samt aktörer inom sjukvård. Strålsäkerhetsmyndigheten är tillsynsmyndighet. I syfte att öka kompetensen i strålskyddsfrågor genomför Strålsäkerhetsmyndigheten regelbundet kurser för olika målgrupper, exempelvis kommunala tjänstemän och sjukvårdspersonal. Strålsäkerhetsmyndigheten har även medel för grundläggande strålskyddsforskning som tilldelas genom utlysning och som används för att säkerställa att strålskyddskompetensen i samhället utvecklas. Radioaktiva ämnen Utsläpp från verksamheter med strålning Stråldoserna till allmänheten från enskilda verksamheter bedöms för närvarande vara försumbara. I 2010 års uppföljning av Säker strålmiljö 297 konstaterades att det dåvarande delmålet Radioaktiva ämnen var uppfyllt. Det innebär att det individuella dostillskottet till allmänheten understiger 0,01 millisievert per person och år, från varje enskild verksamhet. År 2010 beslutade SSM att rapportering av utsläpp från och med 2011 ska ske enligt en rekommendation 298 från den Europeiska atomenergigemenskapen Euratom. Vid de kärntekniska anläggningarna pågår ett kontinuerligt arbete med utsläppsreducering. Den dos som allmänheten exponeras för till följd av radioaktiva utsläpp från kärntekniska anläggningar minskar (se figur 16). Under 2010 utsattes ingen ur allmänheten för en högre dos än 0,0003 millisievert. Detta är jämförbart med den dos vi alla exponeras för under några timmar från den naturliga bakgrundsstrålningen. 297 Miljömålen svensk konsumtion och global miljöpåverkan, de Facto 2010, Miljömålsrådets årliga uppföljning av Sveriges miljömål 298 (2004/2/Euratom) av den 18 december 2004 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 277

Figur 16. Stråldoser från kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar 1993 2010 säker strålmiljö Dos (millisievert) 0,1 0,01 0,001 0,0001 0,00001 0,000001 0,0000001 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Ringhals Studsviksanläggningarna Forsmark + SFR OKG + CLAB Barsebäck Westinghouse KÄLLA: STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN Stråldoserna från de utsläpp som sker från kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar ligger normalt långt under det gränsvärde som gäller för personer som bor i närheten (0,1 millisievert per år). Figuren visar stråldoser till personer som bor nära anläggningarna och som beräknas få de högsta doserna. Gränsvärdet är satt för att med god marginal se till att ingen person får en dos som är skadlig. Normalt ligger stråldosen från anläggningarna på några tusendelar av gränsvärdet. Utsläppens påverkan på växter och djur När det gäller möjlig påverkan på växter och djur på grund av utsläpp av radioaktiva ämnen har bedömningen länge varit att det inte föreligger någon risk med de kända utsläpp som sker i dag. En svårighet är att kunna bekräfta detta med hjälp av vetenskapligt grundade metoder och bedömningsgrunder, men internationell utveckling med bland annat ett ramverk för sådana bedömningar föreslaget av International Commission on Radiological Protection (ICRP) förväntas ge god vägledning i detta arbete. Direkta bedömningar av stråldoser, och därmed förknippade risker för växter och djur, görs nu i ökande grad parallellt med att doser beräknas för människor. Sådana utvärderingar bedöms i framtiden bli ett naturligt inslag i alla konsekvensbeskrivningar för verksamheter med joniserande strålning, vilka hittills ofta enbart har omfattat stråldos till människa. Omhändertagande av radioaktivt avfall Under arbetet med den fördjupade utvärderingen 2008 299 bedömde dåvarande ansvarig myndighet Statens Strålskyddsinstitut, SSI, att omhändertagandet av 299 Miljömålen nu är det bråttom, Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008 278 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

allt radioaktivt avfall är den mest prioriterade frågan i det fortsatta arbetet inom Säker strålmiljö med att begränsa strålning från radioaktiva ämnen. En ny delmålsformulering föreslogs: År 2020 ska det finnas lösningar för säkert omhändertagande av allt radioaktivt avfall, det vill säga Sverige ska då ha ett heltäckande avfallshanteringssystem där alla typer av radioaktivt avfall tas omhand på ett strålsäkert sätt. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att de slutliga lösningarna är på plats, men att det finns en förankrad strategi. För att uppfylla delmålet föreslog Statens Strålskyddsinstitut att en nationell plan för allt radioaktivt avfall skulle upprättas. Regeringen beslutade kort därefter om att en sådan plan skulle upprättas. Den 30 juni 2009 överlämnade Strålsäkerhetsmyndigheten till regeringen den första versionen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall 300. Denna plan fungerar som det övergripande styrmedlet för att uppnå lösningar för säkert omhändertagande av allt radioaktivt avfall 2020. Det finns lagkrav som ska säkerställa ett säkert omhändertagande av kärnavfall. När det gäller omhändertagande av använt kärnbränsle anses den del av miljökvalitetsmålet som handlar om radioaktiva ämnen vara uppnådd då regeringen fattar beslut om tillåtlighet till ett slutförvarssystem enligt miljöbalken och beviljar tillstånd till slutförvars- och inkapslingsanläggning enligt kärntekniklagen. Ansökningar om sådana tillstånd inkom till Strålsäkerhetsmyndigheten under 2011 och om ansökningarna kan beviljas utan omfattande kompletteringar bör beslut om tillåtlighet och tillstånd kunna fattas före 2020. När det gäller övrigt radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet finns i dag godkända eller planerade lösningar för kortlivat drift- och rivningsavfall. För långlivat avfall saknas ett genomarbetat förslag till slutförvarslösning, vilket är en förutsättning för att denna del av miljökvalitetsmålet ska kunna anses uppfylld. Nuvarande planering innebär att ett första förslag tas fram av industrin senast 2016, ett förslag som därefter granskas och vidareutvecklas. Radioaktivt avfall från icke-kärnteknisk verksamhet Det finns en obalans i hanteringen av radioaktivt avfall beroende på om det kommer från kärnteknisk eller icke-kärnteknisk verksamhet, det vill säga sjukvård, forskning och industri. För radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet finns en tydligt uttalad ansvarsfördelning i lagstiftningen. Dessutom finns krav på planer samt tillräckliga ekonomiska resurser för avfallshanteringen. Motsvarande tydlighet finns inte för radioaktivt avfall som kommer från icke-kärnteknisk verksamhet. Hanteringen av det radioaktiva avfallet från icke-kärntekniska verksamheter medför i dag inga strålskyddsproblem för allmänheten, men det långsiktiga ansvaret för omhändertagande och slutförvar för alla typer av radioaktivt avfall behöver fastställas. 300 Strålsäkerhetsmyndigheten, 2009. Nationell plan för allt radioaktivt avfall, SSM-rapport 2009:29 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 279

säker strålmiljö För att bringa avfallshanteringen utanför kärnteknikområdet till en jämförbar nivå med det kärntekniska avfallet (inklusive hanteringen av använt kärnbränsle), har den första versionen av den nationella avfallsplanen fokuserat på åtgärdsförslag för att förbättra omhändertagandet av radioaktivt avfall som härrör från icke-kärntekniska verksamheter som sjukvård och forskning. Förutsättningen för att nå denna del av Säker strålmiljö är att de åtgärdsförslag som ges i den första versionen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall verkligen genomförs. Ytterligare en förutsättning är att avfallsplanen uppdateras med jämna mellanrum för att säkerställa att ytterligare behov av åtgärder inom avfallshanteringen identifieras, också inom den kärntekniska sektorn. Planen ska uppdateras regelbundet, vilket borgar för att ytterligare aspekter av avfallshanteringen kommer att belysas och ytterligare behov av åtgärder identifieras före 2020. Strålsäkerhetsmyndigheten planerar att uppdatera planen för allt radioaktivt avfall under 2013. Strålsäkerhetsmyndigheten kommer att revidera planen så att den svarar upp mot de krav som det nya EU-direktivet (2011/70/EURATOM) ställer på nationella program avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Pågående arbete med den nationella avfallsplanen För närvarande pågår följande aktiviteter vid Strålsäkerhetsmyndigheten med syfte att genomföra åtgärdsförslagen i den första versionen av den nationella planen från 2009: Under 2011 och 2012 har Strålsäkerhetsmyndigheten och Tullverket gemensamt arbetat med att se över gränskontrollen av radioaktiva ämnen på uppdrag av regeringen. Myndigheterna redovisade till regeringen i februari 2012 och föreslog bland annat att Tullverket ges i uppdrag att kontrollera radioaktiva ämnen vid gränsen. Strålsäkerhetsmyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att redovisa en översyn av producentansvaret för produkter som innehåller radioaktiva ämnen. Producentansvaret är i behov av att förtydligas och förenklas, annars finns en risk att strålkällor hamnar utanför myndighetens kontroll. Översynen ska redovisas senast den 15 december 2012. Myndigheten har under 2011 inlett en översyn av de krav på avfallsplaner som ställs och inte ställs på verksamhetsutövare som arbetar med radioaktiva ämnen i den icke-kärntekniska sektorn. Detta arbete kommer att fortgå även under 2012. Myndigheten har även under 2011 börjat undersöka om det finns behov av att staten erbjuder säker mellanförvaring av radioaktivt avfall, inklusive kasserade strålkällor. En sådan lösning skulle kunna erbjudas för upphittat avfall, där ingen given ägare till avfallet finns och det dessutom kan komma att ta tid innan det kan gå till slutförvaring. Detta arbete kommer att fortgå även under 2012. 280 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Under 2012 startar Strålsäkerhetsmyndigheten en aktivitet angående naturligt förekommande radioaktiva ämnen (så kallat NORM, Naturally Occurring Radioactive Material). Det handlar framför allt om avlagringar i exempelvis vattenledningar där stora mängder vatten flödat under många år, och hur dessa avlagringar ska tas om hand. I dag hamnar den här typen av material ofta på skrotåtervinningsanläggningar eller vid stålverk och blir liggande i flera år. I arbetet ingår att se över om ett särskilt slutförvar för naturligt förekommande radioaktivt material kan komma att krävas. Beredskap för tillbud och haverier i kärntekniska anläggningar Förmågan att hantera olyckor eller andra händelser med radioaktiva ämnen bedöms ha ökat tack vare de senaste årens förstärkning av den nationella strålskyddsberedskapen. Fortsatta insatser behövs dock för att en tillräcklig beredskap ska kunna uppnås och vidmakthållas, framför allt vad det gäller kompetensen inom kärnsäkerhet och strålskyddsberedskap. Förmågan att hantera händelser eller olyckor med radioaktiva ämnen har förbättrats, men det kvarstår ett antal sårbara områden. Dessa områden kopplar till åtgärder på lång sikt, som till exempel att bygga upp och upprätthålla kompetens samt mät- och laboratorieresurser. Den nationella strålskyddsberedskapen kräver samarbete mellan ett flertal nationella och regionala myndigheter, kommuner, sjukvård, polis samt räddningstjänst ett samarbete som kontinuerligt ska vidmakthållas och förbättras. Internationellt deltar Strålsäkerhetsmyndigheten i IAEA:s internationella arbete för att förbättra ett system för assistans vid nukleära och radiologiska nödsituationer. Lärdomar av olyckan i Fukushima Frågeställningar som har lyfts efter händelserna i Fukushima i Japan i mars 2011 är bland annat ansvarsfördelning i Sverige för nukleära händelser, uthålligheten vid stora händelser, mätförmåga, internationellt samarbete och förmåga att ge och ta emot internationell assistans samt informationsbehov. Lärdomar från Fukushimahändelsen samt dessa frågeställningar kommer att positivt påverka utvecklingen av krisberedskapen. För händelser i kärnreaktorer bedöms krisledningsförmågan och den operativa förmågan vara i huvudsak god, även om den har brister. Exempel på kunskapsområden som har förbättrats de senaste åren är tekniska system för kommunikation, prognoser för hur mycket radioaktiva ämnen som frigörs vid en olycka (den så kallade källtermen), prognosmodeller för atmosfärisk spridning och förmågan till provtagning, mätning och analys. För händelser med radioaktiva ämnen bedöms krisledningsförmågan som god och den operativa förmågan i huvudsak som god, även om det finns vissa brister. FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 281

Under 2011 har Strålsäkerhetsmyndigheten kommit i mål med moderniseringen av systemet för kontinuerlig övervakning av strålmiljö i Sverige. En nordisk manual har tagits fram, som bland annat hanterar överenskommelser om tidig varning vid olyckor samt kommunikation mellan länderna. En annan nordisk manual ska färdigställas under 2012, som bland annat kommer att hantera referens-dosnivåer och kategorisering av andra relevanta åtgärder vid en kärnteknisk olycka. säker strålmiljö Styrmedel och aktörer Styrmedel för att begränsa utsläpp av radioaktiva ämnen är internationell vägledning för utsläpp och utsläppspåverkan, den nationella planen för allt radioaktivt avfall, legala styrmedel för exempelvis säkert omhändertagande av kärnavfall, bedömning av strålningens effekter på växter och djur samt reglering av den nationella strålskyddsberedskapen. Framgång inom detta område av Säker strålmiljö är beroende av den internationella utvecklingen av vägledning och verktyg. ICRP har publicerat både förslag till vägledande ramverk och stödjande data 301. Även utvärderingsverktyg, till exempel ERICA Tool och RESRAD-Biota, finns nu fritt tillgängliga 302. Pådrivande kommer också IAEA:s nyligen framtagna Basic Safety Standard (BSS) att vara, vilken påpekar att direkta utvärderingar av effekter på människa och miljö ska göras. Den författning som reglerar utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnkraftverk 303 håller på att revideras och i remissutgåvan 304 ingår krav på redovisning av konsekvenser för växter och djur. Exempel på viktiga aktörer är kärntekniska anläggningar och övrig industri. Internationella beslutande och rådgivande organ såsom ICRP tar bland annat fram förslag till vägledande ramverk och stödjande data. Strålsäkerhetsmyndighetens roll i detta sammanhang är bland annat att vara granskande myndighet för ansökningar om slutförvarssystem för omhändertagande av använt kärnbränsle. UV-strålning Exponering för UV-strålning orsakar hudcancer Antalet årliga hudcancerfall fortsätter att öka. Denna trend gäller för alla hudcancertyper och all tillgänglig information talar för att samtliga typer av hudcancer kommer att fortsätta öka i befolkningen. Ultraviolett strålning (UV-strålning) är den främsta orsaken till uppkomsten av hudcancer. Världshälsoorganisationen WHO:s forskningsorgan för cancer, International Agency for Research on Cancer 301 ICRP publikationer 91, 108 samt 114 302 http://www.erica-tool.com respektive http://web.ead.anl.gov/resrad 303 SSMFS 2008:23 304 dnr SSM2011-1767 282 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

(IARC), har klassificerat solstrålning och UV-strålning, inklusive UV-strålning från solarier, i riskgrupp 1, cancerframkallande för människor. Barn och deras föräldrar är prioriterade grupper Latenstiden för hudcancer är lång, tiotals år, och detta gör att det är svårt att se vilka effekter dagens skyddsinsatser kommer att ge. Ett sätt att försöka få en bild av det aktuella läget är att titta på befolkningens exponering för UV-strålning under ett år. Detta görs sedan 2005 med hjälp av en årlig enkätundersökning som ställer frågor om såväl sol- och solarievanor som skyddsbeteende hos den svenska befolkningen. Trots att det har förekommit variationer i den mängd UV-strålning som når jordytan, bedöms individens exponering främst bero på dennes beteende. De två målgrupper som Strålsäkerhetsmyndigheten har prioriterat är barn upp till 12 år samt vuxna kring barn. Orsaken till detta är att det är viktigt att grunda goda solvanor tidigt i livet. Barn har också känsligare hud än vuxna och om man bränner sig flera gånger som barn ökar risken att man som vuxen utvecklar malignt melanom. Insatser Riktade mot barn och unga För att nå ut till barn samarbetar Strålsäkerhetsmyndigheten med organisationer som träffar barn i sin verksamhet. År 2006 inleddes ett samarbete med Svenska Livräddningssällskapet, som varje år lär tusentals barn att simma. Genom samarbetet ska barnen lära sig att bete sig på rätt sätt i solen. Myndigheten har även under några år vidareutbildat lärare, som sedan arbetat vidare med frågan i sin undervisning. Strålsäkerhetsmyndigheten har tagit fram material som riktar sig till barn. Ett exempel är En bok om solen av författaren Pernilla Stalfelt. Boken skickades till samtliga förskolor i Sverige 2006 och till alla förskoleklasser 2007. Strålsäkerhetsmyndigheten och länsstyrelserna tog 2010 gemensamt fram en broschyr med förslag på hur barns utemiljöer kan utformas så att barnen skyddas från skadlig UV-strålning. Broschyren är ett stöd för kommuner och andra som planerar skolgårdar, förskolegårdar och parker. Arbete för att begränsa riskerna med solarier Strålsäkerhetsmyndigheten har föreskrifter om solarier för allmänheten. Bland annat får solarier, enligt föreskrifterna, inte ha en högre styrka än tropisk sol. Myndigheten samarbetar även med övriga nordiska myndigheter, som ansvarar för motsvarande regelverk. Genom samarbetet får myndigheterna en större tyngd i internationella sammanhang. De nordiska strålsäkerhetsmyndigheterna har föreslagit en åldersgräns på 18 år för att få använda solarium. En åldersgräns har redan införts i flera europeiska länder. Inom Norden har Island redan infört denna 18-årsgräns för solariebesök, och i Norge respektive Finland införs en 18-års- FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 283

säker strålmiljö gräns 1 juli 2012. I Sverige finns ett lagförslag om åldersgräns på 18 år för att få använda solarium i slutbetänkandet av utredningen om en samordnad reglering på kärnteknik- och strålskyddsområdet 305. Strålsäkerhetsmyndigheten uppmanade 2010 landets alla kommuner att överväga att sluta erbjuda allmänheten möjlighet att sola solarium i simhallar, fritids-, gym- och sportanläggningar. Uppmaningen fick stort genomslag, och flera kommuner har avvecklat sina solarier. I Sverige har kommunerna tillsynsansvar för solarier. Strålsäkerhetsmyndigheten stödjer deras arbete genom utbildningar och vägledning. En undersökning som Strålsäkerhetsmyndigheten låtit göra har visat att ungefär 30 40 procent av ungdomarna under 18 år solar i solarium. Det är troligt att en 18-årsgräns för solarier skulle minska exponeringen för UV-strålning för dessa ungdomar. Även i ålderskategorin mellan 18 och 24 år är andelen som solar solarium 30 40 procent, enligt Strålsäkerhetsmyndighetens årliga SCB-enkät om solvanor. Enkäten visar också att det hos dem som solar solarium inte är ovanligt att det uppstår en lätt form av brännskador, i form av hudrodnad och sveda, efter solariebesöket. Hudcancer ökar även i andra länder Ett ökande antal hudcancerfall kan ses i länder med en övervägande ljushyad befolkning, som exempelvis Australien, Nya Zeeland och de nordiska länderna. Det är svårt att bedöma vilka kampanjer och insatser som har varit lyckade. I Australien har det preventiva arbetet pågått i cirka 30 år. Erfarenheterna därifrån tyder på att man har lyckats åstadkomma en förbättring vad gäller antalet nya fall av malignt melanom, speciellt i de yngre åldersgrupperna. sociala och Kulturella faktorer styr solande Den del av Säker strålmiljö som handlar om UV-strålning bedöms inte vara möjlig att uppnå till 2020. I förutsättningarna ingår faktorer som myndigheten i praktiken inte råder över. Exponeringen för UV-strålning beror främst på vårt beteende, som grundar sig i sociala och kulturella faktorer. Detta innebär att myndigheten endast är en av flera påverkanskanaler. Ett förändrat skönhetsideal hos en riskgrupp är en faktor som skulle kunna leda till förändrade beteendet i solen, vilket i sin tur kan ge utslag i ett minskat antal fall av hudcancer. Individens exponering för UV-strålning beror alltså främst på hur man beter sig i solen och hur ofta man solar solarium. Informationen till allmänheten måste anpassas För att uppnå målsättningen med den del av miljökvalitetsmålet som handlar om UV-strålning behövs ett kontinuerligt informationsarbete som håller befolkningens kunskaper på en fortsatt hög nivå. Däremot räcker inte generell information för att 305 SOU 2011:18 284 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

man ska åstadkomma en beteendeförändring, utan det krävs att man lyckas ge en anpassad information som faktiskt har effekt. För att lyckas med detta krävs dels fortsatta analyser av riskgrupper och riskmiljöer dels att de insatser som genomförs också utvärderas. Detta är ett långsiktigt och komplext arbete. I vissa miljöer, till exempel längs stränder i Sverige och utomlands samt barns utemiljöer, är det möjligt att skapa förutsättningar för att individen, utan alltför stor ansträngning, själv ska kunna minska exponeringen för UV-strålning. Det kan åstadkommas exempelvis genom att skapa miljöer där det finns skugga vid stränder eller genom att placera populära redskap vid barns lekplatser i skuggan av växtlighet. Styrmedel och aktörer Målsättningen för UV-strålningen är att antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning är lägre än år 2000. Eftersom antalet årliga hudcancerfall fortsätter att öka bedöms det inte möjligt att nå det tillstånd som miljökvalitetsmålet beskriver, eller att skapa förutsättningar för att nå detta tillstånd, till målåret 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Styrmedel är framförallt information, regleringar, såsom allmänna råd och föreskrifter utfärdade av Strålsäkerhetsmyndigheten, samt utbildning. Information om UV-strålning som styrmedel tillämpas såväl för allmänheten som för offentliga som privata aktörer. Strålsäkerhetsmyndigheten utbildar kontinuerligt vidareförmedlare som i sin tur kan informera olika målgrupper om riskerna med överexponering för UV-strålning. Forskning och Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för UV ger viktigt kunskapsunderlag. Exempel på viktiga aktörer är privata aktörer och intresseorganisationer, till exempel solarieinnehavare och företag inom resebranschen. Kommunerna har tillsynsansvar över solarier. Strålsäkerhetsmyndigheten är normerande myndighet och tar fram regler och föreskrifter för exempelvis solarieinnehavare samt har en tillsynsvägledande roll för kommunerna. Elektromagnetiska fält Arbete för att minska Exponering för elektromagnetiska fält Strålsäkerhetsmyndigheten kartlägger kontinuerligt riskerna med elektromagnetiska fält, framför allt genom sitt vetenskapliga råd för EMF och hälsorisker, vilket vanligtvis årligen rapporterar om kunskapsläget. Försiktighetsprincipen är tillämpbar vid exponeringar där det inte finns säkerställda hälsorisker, men väl vetenskapligt grundade misstankar om hälsorisker. Vad gäller lågfrekventa magnetfält från kraftledningar finns en broschyr från 1996 med vägledning hur försiktighetsprincipen ska tillämpas 306. 306 Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Statens Strålskyddsinstitut, 1996. Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält en vägledning för beslutsfattare. http://www.av.se/webbshop/pdfroot/adi_477.pdf FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 285

säker strålmiljö Strålsäkerhetsmyndigheten vidtar nödvändiga åtgärder ifall nya riskområden identifieras. Eftersom nya tillämpningar för EMF utvecklas i snabb takt är det angeläget att behålla en separat del av miljökvalitetsmålet som behandlar EMFfrågor. Nya tillämpningar kan antingen öka exponeringen genom att antalet tilllämpningar ökar, eller minska exponeringen genom ny bättre teknik. Strålsäkerhetsmyndigheten planerar att förstärka sin förmåga att utöva miljöövervakning inom området under 2012. De nordiska strålsäkerhetsmyndigheterna konstaterade gemensamt under 2009 att man inte ser några hälsorisker med basstationer för mobiltelefoni eller trådlösa datornätverk 307. Ingen information har tillkommit sedan dess som har ändrat denna ståndpunkt. Hälsoeffekter För två tillämpningsområden finns i dag vetenskapligt grundade misstankar om att långtidsexponering även för låga exponeringsnivåer under referens- eller gränsvärdesnivå kan orsaka skadliga hälsoeffekter. Det gäller dels magnetfält från kraftledningar och andra elektriska installationer, dels vid användning av mobiltelefon. Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar i dagsläget att viss försiktighet iakttas i dessa fall. Myndigheten har under året genomfört en studie avseende magnetfält i bostäder som kommer att publiceras i en rapport under 2012. När det gäller elkänslighet är det enligt myndighetens bedömning inte ett strålskyddsproblem utan ett psykosomatiskt problem, eventuellt i kombination med annan sjukdom av medicinsk karaktär. Det är viktigt att orsakerna kartläggs och att de som drabbas får stöd och vård. Under 2011 har International Agency for Research on Cancer (IARC) klassificerat radiovågor som möjligen cancerframkallande för människor. Den totala statistiken över hjärntumörer i Sverige har dock utvecklas på ett sätt som inte tyder på att något dramatiskt skulle ha hänt med den totala riskbilden mellan 1990 och 2010, det vill säga under och efter den stora mobilintroduktionen i Sverige. De flesta vuxna har nu använt mobiltelefon så länge att en betydande risk skulle ha framkommit i statistiken. Om det finns någon risk med att använda mobiltelefon för vuxna kan man konstatera att den är liten. Samtidigt finns det fortfarande relativt få kraftfulla studier där barns mobilanvändning och möjliga hälsorisker har analyserats. I statistiken över hjärntumörer finns inga tecken på att den totala riskbilden för barn skulle ha ändrats på senare tid. Det är dock inte säkert att en ökad risk för barn på grund av mobilanvändning skulle ha hunnit visa sig i denna statistik. Barn har helt enkelt inte brukat mobiler tillräckligt lång tid för att detta skulle ha visat sig. Ett antal studier har också visat att barn i jämförelse med vuxna absorberar en relativt större mängd energi i hjärnan när mobilen trycks mot örat under samtal. 307 http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/global/pressmeddelanden/2009/091116nordenemf.pdf 286 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

Styrmedel och aktörer De viktigaste styrmedel som påverkar exponeringen för elektromagnetiska fält är försiktighetsprincipen, allmänna råd, rekommendationer och föreskrifter utfärdade av Strålsäkerhetsmyndigheten, tillsynsvägledning framtagen av Strålsäkerhetsmyndigheten och Socialstyrelsen samt information. Forskning och Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för EMF och hälsorisker ger viktigt kunskapsunderlag. Privata aktörer, exempelvis mobiloperatörer, är viktiga aktörer. Strålsäkerhetsmyndigheten har även ett ansvar för att öka kunskapen om elektromagnetiska fält exempelvis genom utbildning till exempel för kommunala tjänstemän. Kopplingar till generationsmålet Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö kopplar till flera av generationsmålets strecksatser. De viktigaste kopplingarna finns i de båda strecksatserna om människors hälsa och konsumtionsmönster för varor och tjänster: Människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas. samt Konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt. Samtliga delar av miljökvalitetsmålet kopplar till dessa strecksatser genom att de pekar på att strålskyddsprinciper ska tillämpas så att exponering för strålning och antal hudcancerfall begränsas, samtidigt som nyttan av de företeelser som leder till exponeringen beaktas. Stråldoserna till allmänheten från enskilda verksamheter bedöms för närvarande vara försumbara, och vid de kärntekniska anläggningarna pågår ett kontinuerligt arbete med utsläppsreducering. Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att den rådande utvecklingstrenden för att begränsa exponeringen av joniserande strålning inom arbetslivet och övriga miljön är positiv. Detta sammantaget bidrar till måluppfyllelsen av generationsmålets strecksats om människors hälsa. Direkta bedömningar av stråldoser, och därmed förknippade risker för växter och djur, görs nu i ökande grad parallellt med att doser beräknas för människor. Sådana utvärderingar bedöms i framtiden bli ett naturligt inslag i alla konsekvensbeskrivningar för verksamheter med joniserande strålning, vilka hittills ofta enbart har omfattat stråldos till människa. Strålskyddsarbetet inom sjukvård och industri uppvisar vissa brister och uppföljningen av utsläppsreducering inom dessa områden kan förbättras. Förutsättningarna för att uppnå miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö är att tillståndshavarna fortsätter att arbeta ambitiöst med strålskyddet, samt att myndigheten FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 287

säker strålmiljö upprätthåller tillräcklig tillsyn och är pådrivande inom strålskyddsområdet, vilket också ger ökade möjligheter till att strecksatsen om hälsa uppnås. Vad gäller den del som rör UV-strålning i miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö krävs en förändring av människors värderingar, livsstil och attityder kring utseende och solning. Exponeringen för UV-strålning beror främst på vårt beteende, som grundar sig i sociala och kulturella faktorer. Solvanor är kopplade till de skönhetsideal som finns i dagens samhälle och som förespråkar en solbränd hy. Att vara solbränd förknippas dessutom med hälsa. Styrmedel för att nå delområdet om UV-strålning och miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö bedöms vara beslutade eller planerade, även om dessa hittills inte har gett avsedd effekt. Uppföljning av genomförda styrmedel och åtgärder behöver göras i högre utsträckning och genomförda insatser, exempelvis informationskampanjer, behöver anpassas och utvärderas kontinuerligt. Det krävs fortsatta analyser av riskgruppers attityder och solvanor, riskmiljöer samt utveckling av metoder för att öka möjligheten till mer effektiva kommunikationsinsatser och på sikt ett förändrat beteende. En svårighet är att utvärdera de insatser som genomförs i dag, då resultatet visar sig först om 10 20 år eftersom det tar lång tid att utveckla hudcancer. När det gäller elektromagnetiska fält, EMF, bedöms inte allmänhetens totala exponering ha ökat under de senaste åren och de uppmätta värdena ligger långt under gällande referensvärden för allmänheten. Befintliga styrmedel bedöms vara tillräckliga för att nå miljökvalitetsmålet. Försiktighetsprincipen, som är ett viktigt styrmedel, utgör ett stöd för myndigheterna vid beslut i frågor om hälsorisker och elektromagnetiska fält och har lett till ökad medvetenhet och kännedom hos både myndigheter och allmänhet. Teknisk utveckling och nya tillämpningar kan leda till att exponeringen för elektromagnetiska fält både minskar och ökar. Därför behöver miljöövervakningen utvecklas i takt med att nya tillämpningar utvecklas, till exempel inom IT-, transport- och säkerhetssystem. Andra källor till joniserande strålning i miljön som kopplar till den första strecksatsen är främst radon, byggnadsmaterial, strålning från marken och kosmisk strålning. Den del av miljökvalitetsmålet som rör radioaktiva ämnen, särskilt utsläpp och avfallshantering, kopplar även till följande strecksats i generationsmålet: Kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen. De föreslagna åtgärderna som ges i den första versionen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall bidrar till att uppnå generationsmålets strecksats om resurseffektiva kretslopp. Avfallsplanen behöver uppdateras med jämna mellanrum, så att ytterligare behov av åtgärder identifieras, vilket är Strålsäkerhetsmyndighetens ansvar. Det finns lagkrav som ska säkerställa ett säkert omhändertagande av kärnavfall. När det gäller omhändertagande av använt kärnbränsle anses den del av miljökva- 288 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

litetsmålet Säker strålmiljö som handlar om radioaktiva ämnen vara uppnådd och bidrar därför till att nå generationsmålets strecksats om resurseffektiva kretslopp. För övrigt radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet finns i dag godkända eller planerade lösningar för kortlivat drift- och rivningsavfall. För långlivat avfall saknas ett genomarbetat förslag till slutförvarslösning, vilket är en förutsättning för att denna del av miljökvalitetsmålet ska kunna anses uppfylld. Nuvarande planering innebär att ett första förslag tas fram av industrin senast 2016. De delar av miljökvalitetsmålet som rör radioaktiva ämnen och elektromagnetiska fält kopplar till generationsmålets strecksats: Den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljö bevaras, främjas och nyttjas hållbart. Stråldoserna till allmänheten från enskilda verksamheter bedöms för närvarande vara försumbara. Bedömningen har länge varit att det inte föreligger någon risk för möjlig påverkan på växter och djur med de kända utsläpp av radioaktiva ämnen som sker i dag. Det finns dock en svårighet i att kunna bekräfta detta med hjälp av bedömningsgrunder och vetenskapligt grundade metoder, men internationell utveckling med bland annat ett ramverk för sådana bedömningar föreslaget av ICRP förväntas ge god vägledning i detta arbete. Direkta bedömningar av stråldoser och risker för växter och djur görs nu i allt högre utsträckning parallellt med att doser beräknas för människor. I framtiden bedöms sådana utvärderingar bli ett naturligt inslag i alla konsekvensbeskrivningar för verksamheter med joniserande strålning, vilka hittills ofta enbart har omfattat stråldos till människa. Internationell utveckling av vägledning och verktyg är viktig i arbetet med att nå Säker strålmiljö och generationsmålets strecksats om biologisk mångfald. Detta ges bland annat av ICRP, som har publicerat förslag till vägledande ramverk och stödjande data 308, samt IAEA, som har tagit fram den internationella strålskyddsstandarden Basic Safety Standard (BSS) vilken påpekar att direkta utvärderingar av effekter på människa och miljö ska göras. När det gäller EMF strävas det efter att begränsa fältstyrkan i boendemiljön och andra miljöer där människor vistas i den fysiska planeringen. Avvägningar görs dock om det är möjligt att vidta åtgärder för att begränsa exponeringen till rimliga kostnader och konsekvenser. Övriga strecksatser kopplar inte direkt till någon specifik del av miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö. Kopplingar finns emellertid dels mellan energianvändning, energiproduktion och naturresurshushållning, dels Säker strålmiljö, eftersom viss energiproduktion sker med kärnkraft. Det är dock ingen självklarhet att minskad kärnenergipro- 308 ICRP publikationer 91, 108 samt 114 FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 289

duktion leder till ökad måluppfyllelse. Skulle kärnenergiproduktionen upphöra helt minskar dock naturligtvis risken för oförutsedda utsläpp från denna sektor. Genom EU:s lagstiftningsarbete med exempelvis krav på bästa tillgängliga teknik (BAT) kan miljöpåverkan påverkas genom exempelvis utsläppsminskningar. Analys av delmålen varför gick det som det gick? DELMÅL: Radioaktiva ämnen (2010) säker strålmiljö År 2010 ska halterna i miljön av radioaktiva ämnen som släpps ut från alla verksamheter vara så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas. Det individuella dostillskottet till allmänheten ska understiga 0,01 msv per person och år från varje enskild verksamhet. Delmålet anses vara uppnått. Stråldoser som allmänheten exponeras för från enskilda verksamheter är låga och utsläppen av radioaktiva ämnen till miljön är låga. Några bidragande faktorer till att delmålet har uppnåtts är ett gott strålskyddsarbete, att en nationell avfallsplan för allt radioaktivt avfall har tagits fram samt att referensvärden för effekter från joniserande strålning på växter och djur har tagits fram inom internationella projekt. DELMÅL: Hudcancer (2020) År 2020 ska antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning inte vara fler än år 2000. Delmålet bedöms inte vara möjligt att nå. Antalet hudcancerfall fortsätter att öka. Det tar tid och är svårt att ändra människors beteenden och attityder till solning och UV-strålning. Dessutom tar det många år innan ett ändrat beteende syns i form av minskande antal hudcancerfall. DELMÅL: Elektromagnetiska fält (kontinuerligt) Riskerna med elektromagnetiska fält ska kontinuerligt kartläggas och nödvändiga åtgärder ska vidtas i takt med att sådana eventuella risker identifieras. Delmålet bedöms nås med redan vidtagna åtgärder. Dagens exponering för elektromagnetiska fält anses generellt sett inte innebära något miljö- eller hälsoproblem. Den nationella miljöövervakningen har visat att allmänhetens exponering för elektromagnetisk strålning är mycket låg jämfört med gällande referensvärden. Strålsäkerhetsmyndigheten kartlägger kontinuerligt riskerna med elektromagnetiska fält. Bedömning av regionala delmål De nationella delmålen regionaliserades av de flesta länen. Delmålen för utsläpp av radioaktiva ämnen och för elektromagnetiska fält bedöms med några undantag 290 STEG PÅ VÄGEN FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖMÅLEN 2012

som uppnådda. I dessa fall är bristande underlag och osäkerhet om riskerna skäl till en mer negativ bedömning. Inget län anser att målet för hudcancer är möjligt att nå. Några län har lagt till egna mål för till exempel radon, beredskap för radioaktiva utsläpp eller ingen uranbrytning. Områden för ytterligare insatser Sammanfattningsvis kan det konstateras att ytterligare kunskapsunderlag behövs. Fler utvärderingar av befintliga styrmedel och deras effekter skulle öka förmågan att nå miljökvalitetsmålet samt underlätta prioriteringar av insatta medel och insatser. Effektuppföljning av insatta styrmedel kan dock vara svårt, exempelvis för den del av Säker strålmiljö som handlar om UV-strålning, eftersom det tar lång tid att utveckla hudcancer (tiotals år). Bättre kunskapsunderlag kan erhållas genom forskning, som bedöms vara ett viktigt styrmedel för att miljökvalitetsmålet ska kunna uppnås. Strålskydd De förutsättningar som Strålsäkerhetsmyndigheten anser behövs för att uppnå miljökvalitetsmålet är att myndigheten upprätthåller tillräcklig tillsyn och är pådrivande inom strålskyddsområdet vid kärnkraftverken samt inom sjukvård och industri. Strålskyddsarbetet inom sjukvård och industri uppvisar vissa brister och behöver utvecklas, exempelvis genom bättre lagefterlevnad inom sjukvården. Det finns även ett behov av utbildning av vårdpersonal i syfte att öka medvetenheten om strålningsrisker. Strålsäkerhetsmyndigheten har intensifierat tillsynen inom vården. Tillsynen omfattar alla typer av verksamhet med joniserande strålning inom sjukvården inklusive avfallshantering. Tillsynsinsatserna har inte utvärderats, men Strålsäkerhetsmyndigheten har genomfört uppföljande inspektioner. Som ett resultat från dessa inspektioner har myndigheten konstaterat att det går att se förbättringar i strålsäkerheten mellan det första inspektionstillfället och uppföljningsinspektionen. Patientstrålskyddet hålls utanför miljömålsarbetet enligt före detta Miljömålsrådets bedömning 309. Kraven på utsläppsminskningar inom det icke-kärntekniska området behöver följas upp bättre, bland annat genom ett mer systematiskt arbete av Strålsäkerhetsmyndigheten. 309 Miljömålen nu är det bråttom! Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008 (ISBN: 978-91-620-1264-9) FÖRDJUPAD UTVÄRDERING AV MILJÖKVALITETSMÅLEN 291