Bilaga 7 ARBETSMATERIAL 2015-08-03 KARLSKRONA KOMMUN Vattenskyddsområde för Johannishusåsen Riskinventering med förslag till åtgärder Kalmar den 2015 VATTEN OCH SAMHÄLLSTEKNIK AB
SAMMANFATTNING Inrättandet av ett vattenskyddsområde är ett sätt att skydda och verka för en hög kvalitet på dricksvattnet, genom att riskfyllda verksamheter och åtgärder regleras. För att få bättre kunskap om hur Johannishusåsens vattentäkt kan skyddas har underlaget till skyddsområde i detta dokument kompletterats med en riskinventering, riskbedömning och förslag på åtgärder för vissa risker. Vattenverksamheten ingår dock inte i riskanalysen och riskanalysen går inte heller närmre in på risker i samband med sabotage och krigssituationer, utan en särskild riskanalys som fokuserar på detta rekommenderas. Riskinventeringen har genomförts inom hela tillrinningsområdet och omfattar alla riskobjekt, såväl befintliga föroreningskällor och verksamheter som eventuellt framtida riskobjekt. Även delar av tillrinningsområdet som eventuellt inte kommer att ingå vattenskyddsområdet har inventeras för att ligga som ett underlag för avgränsningen av vattenskyddsområdet. Inventeringen av riskerna baseras på kartmaterial, muntliga uppgifter samt en kompletterande studie i fält. Eftersom detaljerade uppgifter om riskfaktorer och olyckor i området saknas presenteras främst ett resonemang om riskerna. Ett försök görs dock även att genom värdering av sannolikhet och konsekvenser för de olika inventerade riskkällorna rangordna dem, i olika klasser; från mycket stor risk till liten risk. Ingen var riskerna har klassats som mycket stor risk. För de risker som klassats som stor risk måste risken reduceras, varför förebyggande och/eller förberedande åtgärder är nödvändiga. De största riskerna bedöms vara Vägtrafik avseende olyckor Lagring av petroleumprodukter i cisterner Enskilda avlopp inom primär zon Djurhållning, jord- och skogsbruk avseende växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel För de måttliga riskerna behöver förebyggande och/eller förberedande åtgärder övervägas. Nedanstående risker bedöms som måttliga. Vägdagvatten Enskilda avlopp inom sekundär och tertiär zon Brunnar, energianläggningar/värmepumpar Jord- och skogsbruk avseende arbetsmaskiner Markarbeten och täktverksamhet Förorenad mark Transformatorer Uppställning av fordon och fordonstvätt -1-
För se risker som bedöms medför liten risk ska förebyggande åtgärder (till exempel egenkontroll och avvikelsehantering) upprätthållas, vilket gäller för: Användningen av hushålls- och trädgårdskemikalier Hushållsavfall och annat avfall Övrig miljöfarlig verksamhet Baserat på riskanalysen krävs åtgärder för att vissa identifierade risker ska bedömas som acceptabla. Många av de identifierade riskerna kan hanteras genom förbud eller reglering av verksamheter, vilket kan innebära förhöjda kostnader, men inte alltid. Vissa åtgärder får också ett genomslag på fler än en identifierad risk. Åtgärderna ska ta ner riskerna till acceptabla nivåer med största kostnadseffektivitet och vara långsiktigt hållbara. Kostnaden har uppskattats för de olika åtgärdsförslagen och jämförts med bedömd förändring av sannolikheten och konsekvensen. Det bedöms kosta mest att vidta åtgärder avseende de enskilda avloppen inom primär zon respektive tätning av diken för att minska riskerna vid trafikolyckor eller vägdagvatten. -2-
Innehållsförteckning SAMMANFATTNING... 1 1 BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Geologi och geohydrologi... 2 1.3 Föroreningsspridning i grund- och ytvatten... 2 1.3.1 Allmänt... 2 1.3.2 Slutsats... 3 1.4 Klorid i grundvattnet... 3 1.4.1 Hillerslätt... 4 1.4.2 Vång... 4 1.4.3 Resultat... 4 2 RISKINVENTERING... 5 2.1 Allmänt om riskinventering... 5 2.1.1 Vattenverksamhet... 5 2.1.2 Sabotage, krig, kris och klimatförändringar... 5 2.1.3 Verksamheter och markanvändning... 6 2.2 Vägar... 9 2.3 Bebyggelse... 12 2.3.1 Lagring av petroleumprodukter i cisterner... 12 2.3.2 Brunnar, energianläggningar och värmepumpar... 12 2.3.3 Enskilda avlopp... 12 2.3.4 Användning av hushålls och trädgårdskemikalier... 15 2.3.5 Uppställning av fordon samt fordonstvätt... 15 2.3.6 Hushållsavfall och annat avfall... 15 2.4 Föroreningsbelastande verksamheter... 15 2.4.1 Djurhållning samt jord- och skogsbruk... 15 2.4.2 Markarbeten och täktverksamhet... 15 2.4.3 Förorenad mark... 15 2.4.4 Transformatorer... 15 2.4.5 Miljöfarlig verksamhet... 15 3 RISKBEDÖMNING... 17 3.1 Allmänt om riskbedömning... 17 3.2 Mikrobiologiska barriärer... 20 3.2.1 Mikrobiologiska barriärer - allmänt... 20 3.2.2 Mikrobiologiska barriärer - Karlskrona VV... 21 3.3 Naturlig mikrobiologisk avskiljning... 22 3.3.1 Naturlig mikrobiologisk avskiljning - allmänt... 22 3.3.2 Naturlig mikrobiologisk avskiljning - Johannishusåsen... 25
4 RISKANALYS... 26 4.1 Stor risk... 27 4.1.1 Vägtrafik - olyckor... 27 4.1.2 Lagring av petroleumprodukter i cisterner... 30 4.1.3 Enskilda avlopp inom primär zon... 31 4.1.4 Djurhållning samt jord- och skogsbruk - växtnäringsämnen.. 35 4.1.5 Jord- och skogsbruk - Kemiska bekämpningsmedel... 37 4.2 Medelstor risk... 38 4.2.1 Vägdagvatten... 38 4.2.2 Enskilda avlopp inom sekundär och tertiär zon... 38 4.2.3 Brunnar, energianläggningar / värmepumpar... 38 4.2.4 Djurhållning samt jord- och skogsbruk -arbetsmaskiner... 39 4.2.5 Markarbeten och täktverksamhet... 39 4.2.6 Förorenad mark... 39 4.2.7 Transformatorer... 40 4.2.8 Uppställning av fordon samt fordonstvätt... 40 4.3 Liten risk... 40 4.3.1 Användning av hushålls och trädgårdskemikalier... 40 4.3.2 Hushållsavfall och annat avfall... 41 4.3.3 Övrig miljöfarlig verksamhet... 41 5 ÅTGÄRDSFÖRSLAG OCH KOSTNADER... 42 5.1 Åtgärdsförslag och kostnadsbedömning... 42 Bilaga Bilaga 7A Bilaga 7B Lista över enskilda avlopp och brunnar med fastighetsbeteckning och adress Grundvattnets transporthastighet
1 BAKGRUND OCH FÖRUTSÄTTNINGAR 1.1 Bakgrund Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och det behöver skyddas för att säkra en långsiktig tillgång till rent vatten. Inrättandet av ett vattenskyddsområde är ett sätt att skydda och verka för en hög kvalitet på dricksvattnet, genom att riskfyllda verksamheter och åtgärder regleras. För att säkra en hållbar dricksvattenförsörjning till invånarna ska konstgjort grundvatten framställas vid Johannishusåsen, se figur 1. Verksamheten bygger på två infiltrationsområden med respektive två brunnsområden. Råvatten ska tas från den befintliga ytvattentäkten Lyckebyån och behandlas i Karlskrona kommuns vattenverk i Lyckeby. Figur 1. Översikt över Johannishusåsen. Med hänsyn till att det aktuella området har stor betydelse för vattenförsörjningen i Karlskrona kommun är det nödvändigt att grundvattentillgången skyddas på ett sådant sätt att utnyttjandet för vattenförsörjningsändamål inte äventyras. Därför ska ett relevant vattenskyddsområde skapas för Johannishusåsen. För att få bättre kunskap om hur vattentäkten kan skyddas har underlaget till skyddsområde kompletterats med en riskinventering, riskbedömning och förslag på åtgärder för vissa risker. -1-
Som ett led i arbetet med miljöledningssystem arbetar kommunen kontinuerligt med riskinventering. Detta för att möjliggöra snabba åtgärder i anslutning till tänkbara olyckor med olika typer av kemikalier eller andra föroreningar inblandade, så att skador på yt- och grundvattnet kan undvikas eller minimeras. Nedan redogörs kortfartat om geologin, hydrogelogin och grundvattnets strömningsförhållanden i området, det redovisas utförligare i det tekniska underlaget till skyddsområdet. 1.2 Geologi och geohydrologi Johannishusåsen ligger i Ronneby kommun i Blekinge och är en rullstensås som bildades när den senaste inlandsisen smälte undan. Johannishusåsen utgörs av en serie ryggformade grusavlagringar vilka finns i centrum av den flacka nord-sydliga sprickdalgången i berggrunden. Åsen har en delvis rundad form med svallsand och glacial lera på sidorna. Jordlagren i Johannishusåsen kan indelas i fem, blandkorniga, undre grovkorniga, finkorniga, övre grovkorniga samt organiska jordlager. Inom de centrala delarna av åsen finns flack åker- och hagmark som bryts av där åsen sticker upp med trädbevuxna höjdåsar. På sidorna av åkermarken finns mer kuperad skogsmark. Inom tillrinningsområdet för Johannishusåsen finns flera bäckar/diken. Grundvatten uppträder i alla de ovan nämnda lagerenheterna i jord och berg. De olika enheterna uppvisar dock väsentligt olika hydrauliska egenskaper. De undre grovkorniga jordlagren utgör genom sin omfattning, sitt läge och sin höga vattengenomsläpplighet, områdets huvudakvifer. De finkorniga jordlagren kan betraktas som en svårgenomtränglig men inte helt tät barriär vid grundvattnets passage ned till de undre grovkorniga jordlagren. Den omättade eller luftade zonens mäktighet varierar mellan cirka 2 och 15 m. Den vattenmättade zonens mäktighet är cirka 15 m. Det vatten som infiltreras i åsen kommer inte att blanda sig helt med det naturliga grundvattnet utan en viss skiktning kommer att ske. De olika produktionsbrunnarna kan således generera vatten med olika andel infiltrerat vatten respektive naturligt grundvatten. 1.3 Föroreningsspridning i grund- och ytvatten 1.3.1 Allmänt Föroreningarnas egenskaper viktiga för hur föroreningsspridningen blir och även hur utsläpp skett och utsläppets storlek är faktorer som kan inverka på spridningsförloppet. -2-
Spridningshastigheten i markytan och i grundvatten varierar bl.a. beroende på lokala förhållanden som topografi, växtlighet, jordlagerföljd, avstånd till grundvattenytan och årstid. En förorenings spridningstid i ytvatten beror bland annat på vattenhastigheten (vattenföringen) och isförhållanden. Vattenhastigheten varierar beroende bland annat på vattendragets lutning och sektionsareans storlek. Dessutom varierar hastigheten inom sektionen, med i regel högst hastighet i mitten av vattendraget samt nära vattenytan. Vissa generaliseringar avseende spridningshastigheten kan göras utifrån vattendragets tvärsnittsarea (dike/bäck) och lutning, se Fel! Hittar inte referenskälla.1. Tabell 1. Generaliserad rinnhastighet i dike och bäck (Naturvårdsverket, 2003) Lutning i m/km Dike m/s Bäck m/s 1 0,4 (ca 1,4 km/h) 0,6 (ca 2,2 km/h) 5 0,7 (ca 2,5 km/h) 1,1 (ca 4 km/h) 10 0,9 (ca 3,2 km/h) 1,5 (ca 5,4 km/h) 1.3.2 Slutsats De varierande jordlagren gör att grundvattnets hastighet kan variera mellan några mm/år till 100 m/h. Bäckarna/dikena vid Johannishusåsen har en lutning på omkring 10 30 m/km, vilket ger en flödeshastighet på cirka 3-5 km/timme. En mängd ämnen transporteras dock med en hastighet som avviker från vattnets på grund av på dess fysikaliska egenskaper, ackumuleringsförmåga och beständighet mot kemisk och biologisk nedbrytning. Föroreningskällor och riskabla verksamheter bör grovindelas i t.ex. petroleumprodukter, bekämpningsmedel, växtnäringsämnen, oorganiska salter, lösningsmedel, fenoler, köldbärarvätskor och mikroorganismer. 1.4 Klorid i grundvattnet Vid till exempel halkbekämpning av vägar kan salt spridas till grundvattnet. De spårämnesförsök med koksaltlösning som gjordes vid Hillerslätt under 2006 och vid Vång under 2008 ger förutom kontroll på anläggningens kapacitet även uppgifter om anläggningens påverkan av omgivningen. Nedan beskrivs delar av spårämnesförsöket, det beskrivs även i det förslaget till skyddsområde. Eftersom försöket genomfördes med koksalt kan man få en bild av hur grundvattentäkten reagerar på salttillförsel. Försöken skedde under förhållanden som så långt möjligt efterliknade en verklig driftsituation. Grundvattnet pumpades runt i åsen, varför doserad koksaltlösning med tiden delvis kunde återfinnas i det recirkulerade grundvattnet. Detta kunde mätas som en stigande salthalt i uttagsbrunnarna. Tillförd klorid ökar kloridhalten i grundvattnet varvid också konduktiviteten i vattnet ökar. Genom att följa konduktivitetsförändringarna i -3-
brunnar, observationsrör och ytvattenpeglar går det att få en god uppfattning om hur grundvattnet rör sig i marken och hur fort detta sker. 1.4.1 Hillerslätt Spårämnesförsöket gjordes genom att koksaltslösning tillfördes infiltrationsbassängerna under 6 dygn, totalt cirka cirka 4,85 ton klorid 1. Grundvattnets naturliga kloridhalt i området var cirka 15 20 mg/l och infiltrationen av koksalt innebar att den ökade till 24 27 mg/l under den tid försöken pågick. Brunnarna i norr påverkades fortare än brunnarna i söder. Återfångsten av klorid mätt under 1000 timmar var ca 52%. Under en längre tidsperiod tyder detta på en återfångst på 75 85 %. Av den totala återfångsten skedde cirka 75 % i de norra brunnarna och cirka 25 % i de södra. 1.4.2 Vång Under spårämnesförsöket tillfördes koksaltlösning under drygt 5 dygn, totalt 3,5 ton klorid. Åsens naturliga kloridhalt var cirka 20 mg/l och den teoretiska ökningen blev cirka 13 mg/l. Konduktiviteten var i princip konstant första månaden men steg sedan sakta under ett par veckor fram till ett platåvärde. Brunnarna närmast infiltrationen påverkades mest och de längst från minst. Vång norras brunnar påverkades bara långsamt eftersom huvudflödet i åsen är riktat från norr till söder. En stor del av koksaltmängden återfanns i magasinet också efter försöket och allt hade inte kommit fram till brunnarna. Visst läckage till ytvatten skedde, men vattnet bredde även ut sig över hela Vång och diffunderade snabbt ut i en stor vattenvolym. Den konduktivitet som mättes i ytvattenflödet vid Kasakulle under försöket antyder att en del av grundvattenflödet från Johannishusåsen letar sig ut som källflöden till ytvattnet, men även att andra saltare flöden, från vägen, lantbruk, avlopp eller mossar, påverkar ytvattnens konduktivitet. 1.4.3 Resultat Under försöket påverkades grundvattnet märkbart men då infiltrerades koksaltslösningen direkt i infiltrationsanläggningen. Kloridhalt i infiltrerat vatten översteg inte tillåten kloridhalt i dricksvatten enligt dricksvattenföreskrifterna (SLVFS 2001:30), vilken är 100 mg/l. Jämför man belastningen som dessa försök innebär halkbekämpning med salt en avsevärt mindre belastning och därmed bör dricksvattnets kvalitet inte hotas av halkbekämpning av vägar. 1 Slutrapport fullskaleförsök Hillerslätt 2006-2007, Arbetsmaterial 2007-06-12, Sweco Viak -4-
2 RISKINVENTERING 2.1 Allmänt om riskinventering En riskinventering ska normalt genomföras inom hela tillrinningsområdet och bör omfatta alla riskobjekt, såväl befintliga föroreningskällor och verksamheter som eventuellt framtida riskobjekt (Naturvårdsverket, 2010). Även delar av tillrinningsområdet som eventuellt inte kommer att ingå vattenskyddsområdet bör inventeras för att ligga som ett underlag för avgränsningen av vattenskyddsområdet. Inom det aktuella området för Johannishusåsen förekommer verksamheter, vilka vid olyckor eller ovarsamhet kan åstadkomma allvarliga skador på grundvattnet. Riskobjekten kan delas upp i de olika kategorierna: Vattenverksamhet Sabotage, krig, kris och klimatförändringar Verksamheter och markanvändning i tillrinningsområdet 2.1.1 Vattenverksamhet Vattenverksamheten i sig kan bl.a. medföra risker genom: Entreprenadarbeten nära vattentäkt Vattenbrist eller kvalitetsförsämring p.g.a. överuttag Infiltration av ett förorenat ytvatten Denna riskkategori ingår inte i riskanalysen för utformning av vattenskyddsområde, dock bör dessa risker hanteras av huvudmannen för vattentäkten. Förebyggande åtgärder och tekniska barriärer är viktiga redskap för att minska risken i dessa avseenden. 2.1.2 Sabotage, krig, kris och klimatförändringar Vattenförsörjningen är en känslig sektor för sabotage och i samband med kris och krig. Syftet skulle kunna vara att angripa viktiga totalförsvarsfunktioner eller att drabba civilbefolkningen och överbelasta samhället i stort. Risker rör bland annat åverkan på fasta installationer vilket motverkas genom fysiskt skydd. En särskild riskanalys som fokuserar på risker i samband med sabotage och krigssituationer rekommenderas och detta bör inarbetas i beredskapsplanen. Även aktsamhet beträffande informationsspridning om vattentäktens utformning och sårbarhet bör iakttas. Klimatförändringar i sydöstra Sverige innebär att det kan det bli torrare sett till hela året, men med nederbördsrikare perioder. Tänkbara problem som kan komma ifråga vid nederbördsrika perioder är att mer vatten i omlopp innebär att föroreningar lättare (snabbare) kan sprida sig till grundvattnet och markbundna föroreningar kan frigöras i samband med översvämningar. Enskilda avloppsanläggningar kan bli överbelastade och olika föroreningskällor (cisterner m.m.) kan bli översvämmade. -5-
Extrema väderförhållanden kan även leda till en ökad allmän olycksfrekvens på grund av exempelvis mycket regn eller ogynnsamma förhållanden som orsakar halka. En tänkbar åtgärd för att minska riskens omfattning kan vara att se till att räddningstjänsten, direkt vid första olycksinsatsen, har god beredskap och kunskap om vattenmagasinets betydelse för vattentäkten. 2.1.3 Verksamheter och markanvändning De risker som kan regleras genom skyddsföreskrifterna är verksamheter och markanvändning inom tillrinningsområdet. Inventeringen baseras på kartmaterial, muntliga uppgifter samt en kompletterande studie i fält. Detta ger att åtminstone följande verksamheter/anläggningar kan utgöra presumtiva risker: Vägar (trafikdagvatten, vägsaltning, farligt gods, olyckor, släckvatten) Bebyggelse (uppvärmning, cisterner, trädgårdsskötsel m.m.) Enskilda avlopp Djurhållning, jordbruk och skogsbruk (bekämpningsmedel, gödselspridning, markbearbetning, dräneringar) Markarbeten (schaktning och påverkan på markförhållandena så att markens naturliga rening minskar, läckage från fyllnadsmassor och arbetsmaskiner) Täktverksamhet (borrningar för energianläggningar, dricksvatten etc.) Föroreningskällorna som inventerats bedöms med avseende på föroreningens typ, koncentration, varaktighet och möjlighet till sanering. Föroreningens koncentration beror bland annat på utsläppsmängd, uppehållstid, föroreningens egenskaper och avklingningstid, ex. biologisk nedbrytningstid. Vägar Av det farliga godset som transporteras varje år på våra vägar utgörs ca 75 % av petroleumprodukter (råolja, diesel, bensin, fotogen m.m.). Olyckor med transport av farligt gods kan medföra att stora mängder förorenande ämnen sprids till omgivningen inom en kort tid och som punktutsläpp. Olyckor sker statistiskt sett på alla typer av vägsträckor och de kan orsaka stora utsläpp av förorenande ämnen, koncentrerat i både tid och rum. Faktorer som har stor betydelse för olycksrisken är bland annat trafikbelastning, vägstandard och hastighetsbegränsningar liksom växtlighet inom vägområdet. Ökad frekvens av skyfall och översvämningar i samband med klimatförändringar innebär att sannolikheten för påverkan kan komma att öka. Dagvatten från vägar kan utgöra en beaktansvärd diffus föroreningskälla för grund- och ytvatten. Föroreningar utgörs bland annat av restprodukter väg-, däck- och fordonsslitage i form av suspenderat fast material, syreförbrukande ämnen, metaller (framförallt Cd, Cr, Cu, Pb och Zn), organiska föroreningar, salt, oljeprodukter och näringsämnen. Vid beläggningsarbete på vägar kan föroreningsmängden i dagvattnet öka, dels genom att vattnet tar upp ämnen från de material som läggs på vägbanan, dels genom användningen av maskiner vilka kan läcka drivmedel, olja m.m. -6-
Bebyggelse Stora volymer skadliga ämnen hanteras bland annat i samband med uppvärmning av bostäder. De största riskerna med oljecisterner är läckage, transporter och påfyllning. Berg- och jordvärmeanläggningar kan påverka vattenkvaliteten. De största riskerna med dessa typer av anläggningar uppstår vid anläggningen. Schaktningsarbeten, sprängning, perforering av ett grundvattenskyddande jordlager, förorening av grundvattnet vid borrning samt återfyllnad med jordmassor kan medföra påverkan på grundvatten. Olyckor som kan innebära läckage av oljor och drivmedel från arbetsmaskiner är dock den största risken. Går värmeanläggningen sönder finns risk för att vätskan i anläggningen läcker ut och förorenar grundvattnet, dagens köldbärarvätskors har dock måttligt miljöfarliga egenskaper. Berg- och jordvärme ska anmälas till kommunen. Ett otillräckligt renat avloppsvatten kan leda till smittspridning via patogener som bakterier, virus och parasiter. Det finns ett flertal dokumenterade fall med smittspridning som haft sitt ursprung i utsläpp från enskilda avlopp. Det krävs väldigt små mängder bakterier (typiskt 100-tal), för virus räcker det med en enda för att insjukna. Avloppsvatten utgör också en risk på grund av innehållet av läkemedelsrester som inte kan avlägsnas vid vanlig rening och som därför tillförs grundvattnet. Många bekämpningsmedel och hushållskemikalier utgör en risk för vattentäkter inte enbart då de används för yrkesmässigt bruk utan även vid privat bruk. Rester av bekämpningsmedel kan vid låga halter påverka vattenkvaliteten och nedbrytningen av många medel är långsam vilket gör att ämnena stannar kvar länge i marken och då de väl når grundvattnet är nedbrytningen och fastläggningen liten. Exempel på sådana kemikalier kan vara bekämpningsmedel mot insekter och ogräs, lösningsmedel, rengöringsmedel och färg. Parkering och uppställning av fordon kan innebära risk för läckage av drivmedel, både till följd av läckage och vid t.ex. bensinstöld. Fordonstvätt kan ske med olämpliga produkter som tillförs grundvatten. Detta innebär en risk för förorening av vattentäkten genom att föroreningar kan föras med grundvattnet. Hushållsavfall och annat avfall som hanteras på ett olämpligt sätt, till exempel genom tillfälliga eller mer långvariga upplag på bostadsfastigheter utgör en risk för förorening av grundvattnet då avfall kan innehålla en mängd olika förorenande ämnen. För att effekterna av upplag av hushållsavfall ska innebära någon nämnvärd risk för vattentäkten bedöms att omfattningen i sådant fall måste vara relativt stor. -7-
Föroreningsbelastande verksamheter Djurhållning, växtodling och verksamhet som hör därtill kan innebära risk för vattentäkten, främst genom bekämpningsmedelsanvändning och gödselspridning samt genom dikning och uttag för bevattning. Knappt 50 % av den svenska åkerarealen behandlas med bekämpningsmedel. Mycket av den påverkan som har konstaterats i grundvatten härrör från tidigare användning av bekämpningsmedel utanför åkermark. Många bekämpningsmedel är svårnedbrytbara och har hög toxicitet vilket gör att de under en lång tid framöver kan komma att utgöra en allvarlig risk för försämrad vattenkvalitet. Även hantering och förvaring av bekämpningsmedel kan utgöra stora risker för påverkan på dricksvattnet. Det finns huvudsakligen två typer av växtnäringsämnen i jord och skogsbruket; handelsgödsel (kemiskt framställt) och naturgödsel (djurspillning). Hantering av växtnäringsämnen omfattar bland annat lagring, transport och spridning. Gemensamt för den mesta gödselhanteringen är att det ofta hanteras betydande mängder inom ett begränsat område eller inom en begränsad tid vilket leder till att växtnäringsämnen kan läcka till grundvattnet antingen från ett och samma ställe (t.ex. gödselstad) eller inom en kort tidsperiod, men utspritt över ett större område (till exempel kopplad till sådd under våren). Klimatförändringar med bl.a. ökad frekvens av skyfall och översvämningar innebär att riskerna för påverkan kan komma att öka. Inom djurhållning, jord- och skogsbruk används även arbetsmaskiner såsom traktorer och skogsmaskiner. I samband med olyckor och vid uppställning av fordon samt hantering av drivmedel och oljor finns risk för läckage. Läckage av hydraulolja förekommer generellt oftare än läckage av drivmedel, men risken för påverkan på vattenkvaliteten bedöms inte vara lika stor som vid läckage av diesel. En byggnad inom lantbruket som annars inte utgör någon större miljörisk kan vid brand ge stora utsläpp av miljöfarliga ämnen om stora kvantiteter konstgödsel, bekämpningsmedel eller andra kemikalier förvaras på plats. Genom släckvattnets avrinning kan ämnen från lagrade varor eller byggnadens konstruktioner nå recipienten. Täktverksamheter, liksom större schaktnings- eller grävningsarbeten, medför ett tunnare lager av skyddande jord över grundvattnet. Fastläggning och nedbrytning av föroreningar sker framförallt i markens allra översta del. Vidare ökar grundvattenbildningen när vegetationen tas bort vilket kan medföra en ojämnare vattenkvalitet och en ökad försurningspåverkan. Riskerna är som störst under tiden som arbetet pågår och minskar om det påverkade området får en täckande vegetationsyta eller om ytan hårdgörs. Nedlagda täkter kan utgöra en risk för vattentäkten om dumpning av avfall förekommer. Även under arbetets genomförande finns risk för spridning av petroleumprodukter till mark -8-
och vatten vid läckage av drivmedel och oljor. Vid markarbeten bör alltid ett minsta avstånd till högsta grundvattenstånd sparas. Markföroreningar kan utgöra en risk för vattentäkter genom utlakning av föroreningar till grundvattnet. I samband med översvämningar, grävning och schaktning inom förorenade områden kan det finnas risker med ökad utlakning av föroreningar till vattentäkten. Transformatorer är vanligt förekommande och används för att transformera ström till lägre spänningsnivåer till bland annat hushållsel. Transformatorer förekommer i två varianter, dels markförlagda och dels stolphängda. Markförlagda transformatorer har i allmänhet skyddsanordningar mot oljeläckage, vanligen i form av ett underliggande betongtråg som samlar upp läckande olja. Stolpmonterade transformatorer har i allmänhet inget skydd mot läckage. Isolerolja kan i äldre transformatorer vara PCB-förorenad. PCB är förbjudet i Sverige eftersom det är mycket miljö- och hälsoskadligt då det är bioackumulerbart och mycket stabilt (svårnedbrytbart). Det genomförs åtgärder för att byta ut PCB-förorenad isolerolja mot nya typer av vegetabiliskt baserad isolerolja som är biologiskt nedbrytbara, och som är mindre skadliga för hälsa och miljö. Den långa livslängden hos transformatorer innebär dock att det kan finnas transformatorer kvar som innehåller PCB. Transformatorolja är lättflyktig med låg viskositet och får därför vid läckage en stor spridning till mark och vatten. Risker för läckage är i huvudsak relaterade till överhettning och brand samt blixtnedslag. Miljöfarlig verksamhet avser vad som definieras som miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Beroende på typ av verksamhet kan riskerna inom ett vattenskyddsområde vara stora. Nedan beskrivs de allvarligaste presumtiva föroreningsriskerna inom tillrinningsområdet för aktuell del av Johannishusåsen. 2.2 Vägar Rakt igenom området i nord-sydlig riktning passerar länsväg 669 och det finns mindre enskilda vägar som ansluter till den. På länsväg 669 var trafikbelastningen per dygn (årsmedeldygnstrafiken, ÅDT) enligt Trafikverket 760 fordon och 60 lastbilar 2004 (senaste mätningarna), se figur 2 och 3. 2 Sommartid är det generellt högre trafikflöden. Utöver trafiken på väg 669 förekommer trafik med personbilar, lastbilar och arbetsmaskiner på mindre vägar inom hela området och inom jord- och skogsbruksfastigheter. 2 http://gis.vv.se/tfk2/tfk/indextikk.aspx?config=tikk -9-
Figur 2. Vägar inom Johannishusåsens avrinningsområde med ÅDT (årsmedeldygnstrafiken) för väg 669. -10-
Figur 3. Teoretiskt medeldygnsflöde och årsmedeldygnstrafiken på väg 669. 3 Enligt trafikverkets väginformation är väg 669 förbjuden för transporter med farligt gods, transporter kan dock förekomma till fastigheter inom området. Skyltad hastighet var 70 km/h vid mätningarna 2004 och uppmätta medelhastigheter under dagtid (06.00-22.00) och nattetid (22.00-06.00) på vägen under mätperioderna år 2004 visas i tabell 2. 4 Som framgår av tabellen ligger medelhastigheten för samtliga fordon under alla mätperioder knappt 5 km/h över tillåten hastighet, vilket kan öka olycksrisken. Tabell 2. Medelhastighet år 2004 på väg 669. Dag Natt Dag Natt Uppmätt hastighet (km/h) Medel för alla mätperioder Medel under den mätperiod med högst medel Personbilar utan släp 77 78 81 84 Personbilar med släp 67 78 72 87 Lastbilar utan släp 74 64 78 91 Lastbilar med släp 75 75 80 80 Medel alla fordon 73 74 78 86 Enligt statistik från STRADA har det mellan 2003-01-01 och 2012-10-17 hänt fem olyckor på väg 669 eller angränsande enskilda vägar. 5 Ingen av dessa har inträffat inom föreslaget vattenskyddsområde. Eftersom en olycka kan orsaka stora utsläpp av förorenande ämnen, koncentrerat i både tid och rum, så är risken för negativ påverkan på vattentäkten stor vid en olycka. Hur stora 3 http://gis.vv.se/tfk2/tfk/indextikk.aspx?config=tikk 4 Tabell utifrån data från trafikverkets hemsida, http://gis.vv.se/tfk2/tfk/indextikk.aspx?config=tikk 5 Utifrån statistikrapport från STRADA, via mejl från Magnus Sandberg på Trafikverket -11-
effekterna blir beror bland annat på närheten till vattentäkten och förekomsten av naturliga barriärer. Eftersom länsväg 669 bitvis går mitt på åsen utgör den en extra stor föroreningsrisk. Vägdagvattnet från väg 669 avvattnas generellt via diken eller direkt ut på angränsande marker, vilket kan innebära en snabb spridning av förorenat vatten i händelse av olycka med utsläpp av exempelvis bensin. Vissa uttagsbrunnar ligger dessutom mycket nära väg 669. En olycka på fel plats kan innebära mycket allvariga konsekvenser till katastrofala för vattenkvalitén. Drift- och underhållsarbeten på vägen riskerar att påverka vattenkvaliteten negativt, samtidigt som det är nödvändigt för att minska risker för olyckor. Trafikverket utför idag inte någon kemisk halkbekämpning av vägen. 2.3 Bebyggelse Större delen av befolkningen i skyddsområdet är utspridd på olika gårdar, men några hus är samlade i närheten av infiltrationsdammarna vid Hillerslätt och i Vång, en bit väster om infiltrationsdammarna. 2.3.1 Lagring av petroleumprodukter i cisterner Vid Miljö- och hälsoskyddsenheten i Ronneby kommun finns ingen anmäld cistern för uppvärmning av bostad inom föreslaget skyddsområde. Det finns därermot två cisterner (farmartankar), på fastigheterna Vång 15:3 samt Hillerslätt 1:4 (se markägareförteckning i bilaga 9 till Förslag till skyddsområde). 2.3.2 Brunnar, energianläggningar och värmepumpar Hos Miljö- och hälsoskyddsenheten i Ronneby kommun finns uppgifter om fyra bergvärmepumpar inom tillrinningsområdet, tre av dessa är lokaliserade till Hillerslätt 1:4, 1:5 och 1:9 inom primär zon (se bilaga 9, Förslag till skyddsområde). Enligt SGU:s brunnsarkiv (SGU 2015) finns det två energibrunnar inom Hillerslätt 1:9, se bilaga 7A. Utöver energibrunnarna så finns det, enligt SGU:s brunnsarkiv, sex borrade brunnar i området, varav fem finns inom primär skyddszon och en inom sekundär. Två av brunnarna anges användas för enskild vattentäkt (Hillerslätt 1:18 och Hillerslätt 1:20), tre har annan användning (Hillerslätt 1:5 och två inom Johannishus 1:2) samt för en brunn saknas det uppgift om använding (Hillerslätt 1:5). 2.3.3 Enskilda avlopp Fastigheterna inom utredningsområdet är inte inkopplade till det kommunala VA-nätet. 28 fastigheter med enskilda avlopp finns inom tillrinningsområdet, se bilaga 7A. Inom primär zon finns 15 stycken, varav 13 ligger vid Hillerslätt och 2 vid Vång. Utöver dessa finns 11 fastigheter inom den sekundära -12-
skyddszonen, varav 10 ligger nära gränsen vid Vång och 1 i norra delen av Hillerslätt, samt två inom tertiär zon vid Vång. De enskilda avloppsanläggningarnas status inventerades 2014. 6 av WSP. Inventeringen visade på betydande brister på flertalet anläggningar. Många anläggningar är utdaterade och inte anlagda enligt god praxis och inte heller tillståndsgivna. Avloppsanläggningarnas status har bedömts av WSP enligt Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2006:7) om små avloppsanläggningar, se figur 4. 6 Inventering enskilda avlopp Johannishusåsen. 2014-03-31 WSP Karlskrona -13-
Figur 4. Översiktskarta som visar status på enskilda avloppsanläggningar inom föreslaget vattenskyddsområde. -14-
2.3.4 Användning av hushålls och trädgårdskemikalier Omfattningen av pågående och framtida användning av hushålls- och trädgårdskemikalier inom området är svår att bedöma, men behöver inte vara försumbar trots att det finns få boende inom området. 2.3.5 Uppställning av fordon samt fordonstvätt Nuvarande och framtida potentiell påverkan på vattentäkten från fordonstvätt är svår att bedöma. Tvättning av bilar och arbetsfordon kan antas förekomma. Antalet parkerade/uppställda fordon är okänd, men bedöms kunna förekomma i enstaka fall. 2.3.6 Hushållsavfall och annat avfall Det finns ingen känd olämplig hantering och inga kända upplag av hushållsavfall eller annat avfall inom tillrinningsområdet. 2.4 Föroreningsbelastande verksamheter 2.4.1 Djurhållning samt jord- och skogsbruk Djurhållning, växtodling och verksamhet som hör därtill återfinns mitt uppe på åsen, inom den primära skyddszonen, se figur 5. Användningen av bekämpningsmedel och gödningsämnen i området är inte undersökt. Hos Miljö- och hälsoskyddsenheten vid Ronneby kommun finns i dag två anmälda cisterner inom jordbruk inom föreslaget skyddsområde. Cisternerna är ovan jord och finns på fastigheten Vång 15:3 (diesel, 2 m 3 ) och Hillerslätt 1:4 (olja, ev. diesel). 2.4.2 Markarbeten och täktverksamhet Markarbeten såsom olika typer av schaktarbeten kan vid olika tillfällen förekomma inom tillrinningsområdet. I tillrinningsområdet finns en grustäkt för husbehov, belägen vid infiltrationsbassängerna vid Hillerslätt, se figur 6. 2.4.3 Förorenad mark Utifrån en karta på hemsidan för Länsstyrelsen i Blekinge län finns det bara ett potentiellt förorenat område i närheten av vattentäkten (plantskolan/handelsträdgården i Vång). 2.4.4 Transformatorer Förekomsten av transformatorer är inte undersökt men bör kunna förekomma inom området. 2.4.5 Miljöfarlig verksamhet Miljö- och hälsoskyddsenheten vid Ronneby kommun har inga miljöfarliga verksamheter registrerade (utöver jordbruk) inom föreslaget skyddsområde. -15-
Figur 5. Markförhållanden inom aktuell del av Johannishusåsen. Figur 6. Husbehovstäkten vid Infiltrationsbassängerna i Hillerslätt, 2013-11-18. -16-
3 RISKBEDÖMNING 3.1 Allmänt om riskbedömning Risk är ett uttryck för den fara som en oönskad händelse innebär för miljö, människor och materiella värden. Vanligen fås risken för oönskad händelse genom att multiplicera sannolikheten att en viss händelse ska inträffa med storleken av konsekvenserna av detta. Hur dessa faktorer ska värderas bygger framförallt på kännedom om frekvens och konsekvenser av tidigare inträffade jämförbara händelser, och förekomst av riskfaktorer inom det område där riskanalysen ska göras. Risk kan också innehålla en subjektiv komponent, inte bara sannolikhet och konsekvens. En riskanalys för vattenproduktion görs företrädesvis för hela försörjningskedjan, från råvatten till kran, för att på så sätt kunna urskilja de mest allvarliga riskerna. Man möjliggör också på så sätt optimering av barriärer, mikrobiologiska såväl som fysiska. (Lindhe, 2010; WHO m fl.). Att lyfta ur delsystem ur försörjningskedjan gör att det ibland blir svårt att på ett systematiskt sätt dra slutsatser om hur en incident i delsystemet påverkar slutkonsumenten i form av kvalitet och kvantitet. I samband med inrättande av vattenskyddsområden är det ofta inte möjligt eller rimligt att beräkna kvantitativa sannolikheter för olika riskkategorier och enskilda riskobjekt. Kvalitativa uppskattningar kan då beaktas när riskbedömningar görs. Hur stor risk de enskilda identifierade riskerna utgör för vattentäkten bedöms bero på framförallt följande: Sannolikheten för utsläpp Närheten till grundvattnet, hur mäktig den omättade zonen är Jordlager, den omättade zonens sammansättning och genomsläpplighet Utsläppens storlek Utsläppens varaktighet eller frekvens Det totala antalet utsläpp I en riskanalys bör objektiva bedömningar göras av den relativa storleken av de olika riskfaktorerna ovan. Eftersom detaljerade uppgifter om riskfaktorer och olyckor i området saknas presenteras främst ett resonemang om riskerna. Ett försök görs dock även att genom värdering av sannolikhet och konsekvenser för de olika inventerade riskkällorna rangordna dem, i olika klasser; från mycket stor risk till liten risk. Riskinventeringen har gjorts utifrån Livsmedelsverketes handbok Riskoch sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjning (Livsmedelverket, 2007). I handboken används följande definitioner: -17-
Sannolikhet (händelsefrekvens): hur ofta en oönskad händelse bedöms kunna inträffa i genomsnitt under en oändligt lång tid. Utgår vanligtvis från statistik, erfarenheter och goda fackkunskaper, men nya trender, exempelvis när det gäller hotbilder och klimat, bör också vägas in. Konsekvens: den negativa följd en oönskad händelse har för leverans, kvalitet och ekonomi Konsekvensen baseras bland annat på områdets sårbaret. Sannolikheten och konsekvensen har kassas som liten, medelstor, stor eller mycket stor utifrån kriterierna i tabell 3. Konsekvensklassningen i denna analys avser ett leveransfel som kan innebära att konsumenten erhåller ett undermåligt vatten som kan bero på att åtgärder inte varit möjliga eller på grund av att bristande vattenkvalité inte upptäcks. Ett leveransfel kan i denna bemärkelse också avse att inget vatten levereras till konsumenterna under en viss tid som i sin tur kan bero på ett komponentfel, eller ett händelseförlopp med flera incidenter som orsakar undermålig vattenkvalité och därmed ett leveransstopp, se figur 7. Tabell 3. Kriterier för sannolikhets- och konsekvensklassning. Kriterier för sannolikhetsklassning a) Händelsen är okänd i branschen S1 b) Enligt en fackmässig bedömning kan händelsen inte uteslutas c) Enligt säkerhetsanalysen har händelsen liten sannolikhet S2 S3 S4 K1 K2 K3 K4 a) Branschen känner till att händelsen inträffat de senaste fem åren b) En fackmässig bedömning visar att händelsen kan inträffa de närmaste 10 50 åren c) Enligt säkerhetsanalysen har händelsen medelstor sannolikhet a) Det är känt i branschen att händelsen inträffar årligen b) Händelsen har inträffat eller varit nära att inträffa i den egna anläggningen c) En fackmässig bedömning visar att händelsen kan inträffa de närmaste 1 10 åren d) Enligt säkerhetsanalysen har händelsen stor sannolikhet a) Händelsen förekommer nu och då i den egna anläggningen b) Enligt säkerhetsanalysen har händelsen mycket stor sannolikhet Kriterier för konsekvensklassning a) Kvalitet: Obetydlig påverkan på vattenkvaliteten. Inga anmärkningar enligt dricksvattenföreskrifterna b) Leverans: Normal leverans till användarna kan upprätthållas a) Kvalitet: Tillfälliga anmärkningar som berör många användare eller otjänligt vatten som berör enstaka användare b) Leverans: Kortvarigt leveransavbrott (några timmar) till ett begränsat område. Inga sårbara abonnenter drabbas. a) Kvalitet: Otjänligt vatten som berör många användare b) Leverans: Långvarigt avbrott (dagar) i leveransen till ett begränsat område. Även sårbara abonnenter drabbas. a) Kvalitet: Otjänligt vatten med fara för liv och hälsa. b) Leverans: Långvarigt leveransavbrott som drabbar ett stort antal användare. Sårbara abonnenter drabbas. -18-
Figur 7. Konceptuell modell över relationen mellan kvalitets och kvantitetsrelaterade brister (Lindhe, 2010) Sannolikheten och konsekvensen för respektive händelse har sedan placerats in i riskmatrisen i tabell 4. Tabell 4. Riskmatris. Konsekvens Sannolikhet K1 K2 K3 K4 liten medelstor stor mycket stor S4 - mycket stor S3 - stor S2 - medelstor S1 - liten Risknivåerna ges av färgerna i matrisen och har följande innebörd: Svart: Akut risk förebyggande och/eller förberedande åtgärder måste genomföras omedelbart Röd: Risken måste reduceras förebyggande och/eller förberedande åtgärder är nödvändiga Gul: Aktiv riskhantering förebyggande och/eller förberedande åtgärder ska övervägas Grön: Förenklad riskhantering förebyggande åtgärder (till exempel egenkontroll och avvikelsehantering) ska upprätthållas Med förebyggande åtgärd avses åtgärd som begränsar sannolikheten för en oönskad händelse medan förberedande åtgärd avser åtgärd som begränsar konsekvensen av en oönskad händelse. -19-
3.2 Mikrobiologiska barriärer 3.2.1 Mikrobiologiska barriärer - allmänt För att reducera risker kopplade till vatten och miljö används vanligtvis olika former av barriärer. Det går att utforma barriärerna på tre sätt, se figur 8. Föroreningskällan stängs inne Förhindra spridningsförutsättningarna Skydda recipienten/konsumenten Figur 8. Möjliga barriärer för att reducera risker kopplade till vatten/miljö. När reduktion eller avskiljning sker genom en barriär benämns avskiljningen ofta som log-reduktion. Med en log-reduktion avses en potens avskiljning med basen 10, vilket innebär att 1 log reduktion motsvarar 90 % avskiljning, 2 logreduktion motsvarar 99 % avskiljning, 3 log-reduktion motsvarar 99,9% avskiljning o.s.v. Mikrobiologiska risker avser sjukdomsutbrott till följd av undermålig vattenkvalitet med avseende på bakterier, parasiter och virus. Vad som menas med undermålig kvalitet finns det många definitioner på, men ett vedertaget gränsvärde i Sverige brukar vara en smittad individ per 10 000 konsumenter och år. Traditionellt har den dominerade strategin varit att bygga upp barriärer i vattenverken dimensionerade utifrån halter och reduktion av indikatorbakterier. Allteftersom har branschen mer och mer övergått till att arbeta förebyggande med råvattentäkten i kombination med framtagna barriärer vid bland annat vattenverken. Utan ett effektivt råvattenskydd riskerar man att behandla ett succesivt försämrat råvatten med skenande produktionskostnader och/eller ökade risker för sjukdomsutbrott. Graden av barriärverkan bestäms inte lika lätt för konstgjord grundvattenbildning som för ytvattenverk då förhållanden vid konstgjord grundvattenbildning varierar mellan olika anläggningar och systemen förlitar sig ofta till de naturliga förutsättningar som existerar där marken fungerar som medium -20-
för att rena vattnet. Generellt förekommer förorenat grundvatten där de naturliga förutsättningarna till rening är som sämst (Engblom, Lundh 2006) För att säkerställa ett hälsosamt vatten krävs arbete med kvantifiering av risk och barriärverkan. Från flera håll påpekas vikten av multipla barriärer för att erhålla en tillfredsställande barriärverkan, men framförallt så fås ett mer robust system som fungerar även vid störning av en enskild process. (Lindhe, 2010; Bartram, J et al, 2009; Bäckström et al, 2013; m fl.) Godkända mikrobiologiska barriärer enligt Svenskt Vatten samt livsmedelsverket är: Kort konstgjord infiltration av ytvatten (<14 dagar) Kemisk fällning med efterföljande filtrering Långsamfiltrering Primär desinfektion (klor, ozon, UV-ljus) Membranfiltrering (porvidd <0,1 mikrometer, omvänd osmos) Generellt gäller att en incident i råvattnet är allvarligare då det når fler konsumenter än om det sker längre fram i försörjningskedjan, under exempelvis distribution. En annan vanlig missuppfattning är att grundvatten är mer eller mindre opåverkat och risken för ett mikrobiologiskt sjukdomsutbrott anses som mycket liten. Historiskt har detta inte visat sig stämma. Grums 1980, Sälen 1986, Mark 1995 och Söderhamn 2003 har alla varit sjukdomsutbrott med grundvatten som vattentäkt (Ottoson, 2012). 3.2.2 Mikrobiologiska barriärer - Karlskrona VV Karlskronas vattenförsörjning har efter ombyggnad två mikrobiologiska barriärer, exklusive förbehandlingen av vattnet från Lyckebyån, infiltration <14 dagars uppehållstid och UV. En allvarlig incident avseende kvalitet i Johannishusåsen kan få mycket omfattande konsekvenser om det inte upptäcks då vattnet inte behandlas i ett separat system, utan når samtliga konsumenter efter behandling i Karlskrona vattenverk, vilket uppgår till ca 46 000. Exponeringsförutsättningarna vid undermålig kvalitet bedöms därför som höga. Karlskronas vattenförsörjning är dock inte lika känsligt vad gäller kvantitet då vattenförsörjningen är uppbyggd med alternativa vattentäkter. Således får en incident i Johannishusåsen som drabbar kvantiteten inte lika allvarliga konsekvenser som om det gäller kvalitet. Hur stor den mikrobiologiska risken är beror främst på råvattnets kvalitet, reningseffekten och till vilken grad processen är tillförlitlig. Tidigare sjukdomsutbrott visar på att det ofta berott på en kombination av dåligt råvatten och ett systemfel i vattenförsörjningen. Att ha ett råvatten av så hög kvalitet som möjligt är därför kritiskt för att säkerställa ett säkert dricksvatten. -21-
3.3 Naturlig mikrobiologisk avskiljning 3.3.1 Naturlig mikrobiologisk avskiljning - allmänt 14 dygns uppehållstid krävs av Svenskt Vatten för att konstgjord infiltration ska räknas som en mikrobiologisk barriär och för att infiltrerat ytvatten ska konverteras till grundvatten. Det är svårt att fastställa hur stor rening som sker vid konstgjord/inducerad infiltration, därför anges vanligtvis 14 dygns uppehållstid för att säkerställa en tillfredställande reduktion av patogener. De platsspecifika förhållanden och reningsgraden kan variera stort mellan olika platser, varför 14 dygns uppehållstid kan verka grovt och utan någon egentlig grund i vilken avskiljning som kan förväntas ske. Bakterier, virus och protozoer (t ex Cryptosporidium) med fekalt ursprung som når ett grundvatten befinner sig normalt inte i sin naturliga miljö och kommer således att dö bort med tiden samtidigt som viss fastläggning sker i åsen. Reduktionen av mikroorganismer vid infiltration sker genom ett flertal fysiska, kemiska och biologiska fenomen. Merparten av dessa faktorer är platsspecifika och svåra att påverka. De faktorer som är enklast att inverka på gäller konstruktion och drift vilket i sin tur berör uppehållstiden, transportsträckan, grundvattenhastighet, vattenmättnadsgrad, biohud och andra organismer. Studier har visat att avskiljningen av mikrobiologiska patogener inte sker linjärt. Mikrobiologisk transport försvåras redan de första metrarna då avlagringar av suspenderade partiklar och filtrerat material orsakar igensättningar och bildar en biohud. Den viktigaste faktorn för nedbrytning av virus i grundvatten är troligen de naturliga mikroorganismerna. Den största avskiljningen sker de första 1-10 dagarna beroende på hur snabbt vattnet förflyttar sig i marken, se figur 9 och figur 10 (Engblom, Lundh, 2006). Figur 9. Sammanställning av reduktionsfaktorn från olika fältstudier i förhållande till avstånd. Studierna avser såväl virus, bakterier och parasiter. (Engblom, Lundh 2006). -22-
Figur 10. Sammanställning av reduktionen från olika fältstudier i förhållande till uppehållstid. Den sneda röda linjen är en uppskattad lägsta avskiljning, d.v.s. worst case. Vertikala linjen markerar 14 dygns uppehållstid. Studierna avser såväl virus, bakterier och parasiter. (Engblom, Lundh 2006) Virus anses vara den typ av mikroorganism som kan tränga längst in i ett grundvattensystem. Vissa undersökningar indikerar att uppehållstider på 50-60 dygn krävs för tillfredställande virusreduktion jämfört med de 14 dygn som godkänts för att klassas som mikrobiologisk barriär. Sammanfattningsvis indikerar gjorda studier på en hög avskiljning efter 14 dygn, se figur 10. Vid ett worst case erhålls ändå en avskiljning på ca 4 log-reduktion, vilket är likställt en väl fungerade UV och kemisk fällning tillsammans med direktfiltrering. Uppehållstiden är en viktig parameter, men ger inte hela bilden. Hur stor avskiljning som sker beror också på hur vattnet förflyttar sig genom marken. Rör sig vattnet fort, med hänseende till porhastighet, blir kontakttiden mellan mikroorganismerna och partiklar kortare. Därmed minskar också filtreringen och adsorptionen. Studier visar på att reduktionen per meter minskar vid högre hastigheter men reduktionen per dag ökar. Mätt i avstånd kan virus transporteras så långt som 900 m i en akvifär med grovkornigt material. Koliforma bakterier kan transporteras upp till 450 m i olika jordar. Vidare spelar vattenmättnadsgraden, eller den omättade zonen, en betydande roll för reduktionen av mikroorganismer. Transport av bakterier sker endast i vattenfyllda porer, vilket innebär att ju längre sträcka en organism behöver ta sig genom omättad zon, desto mindre risk att den verkligen når fram. Försök tyder på att gränsskiktet mellan luft och vatten påverkar virus på sådant sätt att deras yttre membran ändras vilket leder till att de blir mindre benägna att infektera (Thompson m.fl. 1998) Detta gränsskikt finns alltså inte i den mättade zonen. Förekomsten av organiskt material påverkar också reduktion av -23-
virus då material mättar gränsskiktet vilket hindrar virus från att fastna och inaktiveras. Engblom och Lundh föreslår också att Livsmedelverkets rekommendation på 14 dygns uppehållstid kompletteras med ett minsta avstånd mellan infiltrationsoch uttagspunkter på 40 m. Enligt deras studie tycks ett avstånd på 40 m vara tillräckligt för en reduktion på 4-8 log reduktion av virus, se figur 11. Figur 11. Sammanställning av reduktionen från olika fältstudier i förhållande till transportsträcka. De snabba akvifärerna är punkter och fyrkanter, de långsamma är trianglar och sneda fyrkanter (Engblom, Lundh 2006). Baserat på Engblom och Lundh s studie ges ett förslag på dimensionering med avseende på uppehållstid och avstånd som krävs för en viss reduktion. Akvifärer delas enligt förslaget upp i långsamma eller snabba som sen ligger till grund för vilken reduktion som kan förväntas, se tabell 5. Tabell 5. Förslag på dimensionering, minimal uppehållstid och reduktion som krävs för reduktion av olika grad (Engblom, Lundh 2006). Långsam (1-3 m/dag) Snabb (>25 m/dag) Uppehållstid (dygn) Avstånd (m) Uppehållstid (dygn) Avstånd (m) Erhållen logreduktion >5 10 Ca 1 25 3 >14 15 Ca 1,5 40 4 >25 20 Ca 2 80 5 >35 30 Ca 3 >80 6-24-
3.3.2 Naturlig mikrobiologisk avskiljning - Johannishusåsen Karlskrona kommuns vattenförsörjning kommer vid idrifttagande av Johannishus infiltrationsförläggning att lägga stor tillit till den rening som sker genom naturliga processer i åsen, allteftersom vattnet rör sig genom materialet. 14 dygns uppehållstid krävs av Svenskt Vatten för att konstgjord infiltration ska räknas som en mikrobiologisk barriär och för att infiltrerat ytvatten ska konverteras till grundvatten. Infiltrationen i Johannishusåsen sker över ett större område med varierande egenskaper. Längst i norr vid Hillerslätt är den hydrauliska konduktiviteten hög och grundvattnet färdas fort medan vattnet transporthastigheten vid Vång är avsevärt lägre, se bilaga 7A. Avstånden är dock så pass stora (>260 m) mellan infiltrationsområdet och uttagsbrunnarna att en generell god reduktion av mikroorganismer från det infiltrerade ytvattnet kan förväntas. Baserat på Engblom och Lundh s studie bör erhållen log-reduktion uppgå till 6 log-reduktion eller 99,9999 %. Detta värde kan antas representativt för reduktionen av mikroorganismer från infiltrationsbassängerna, men behöver nödvändigtvis inte representera reduktionen av mikroorganismer som härstammar från verksamheter på åsen. Naturlig grundvattenbildning sker kontinuerligt och bidrar givetvis till de vattenmängder som pumpas upp. Då föroreningskällan kan ligga betydligt närmre än vad infiltrationsbassängerna gör i förhållande till uttagsbrunnarna kan också en betydligt lägre reduktion ske. Därmed blir områdena närmast uttagsbrunnarna kritiska. -25-