Staffan Edmar (artikel i Festskrift till professor Hans Aili 2014-10-28) Gymnasiereformer och klassiska språk under fem årtionden Bakgrund. Gymnasiet och studentexamen I skolpropositionen år 1950 om enhetsskola behandlade departementschefen gymnasiet mycket kortfattat: först sedan den nioåriga grundskolan genomförts skulle det, menade han, vara dags att förändra gymnasiet och studentexamen. En provisorisk gymnasiereform ansågs emellertid nödvändig och skolöverstyrelsen fick i uppdrag att framlägga förslag. På grundval av detta beslöts år 1954 om ett provisoriskt gymnasium, där det traditionella realskoleväsendet förutsattes vara rekryteringsbas i avvaktan på att enhetsskolan blev fullt genomförd. Den viktigaste nyheten var tillkomsten av en allmän linje (med social, resp. nyspråklig gren) vid sidan av latinlinjen (med halvklassisk, resp. helklassisk gren) och reallinjen (med biologisk, resp. matematisk gren). På var och en av linjerna skedde uppdelningen på grenar i de två högsta ringarna. Vid mindre gymnasier, där elevantalet i första ringen bara räckte till två intagningsklasser, fanns inte alltid en allmän linje, men genom s.k. A-kombinationer i de två högsta ringarna fick eleverna möjlighet att också där avlägga examen på social och nyspråklig gren. 1 Det som därefter ganska omgående behövde förändras var formerna för studentexamen. Anledningen härtill var den kraftigt ökande tillströmningen av elever i gymnasiets avgångsklasser. Antalet censorer kunde inte ökas i proportion till ökningen av antalet elever i avgångsklasser: år 1957 godkändes 7 07 avgångselever, år 1958 7 866, år 1959 8 498, år 1960 9 16 och vårterminen 1961 10 452. För vårterminen 1962 var antalet elever i gymnasiets avgångsklasser 12 49 och för vårterminen 196 drygt 14 500. Denna starka ökning av antalet avgående gymnasister medförde ett så stort behov av censorer att det inte blev möjligt att med en oförändrad censorsverksamhet genomföra studentexamen mot slutet av 1950-talet. Våren 1950 var antalet censorer 71: omkring år 1960 skulle det vid en oförändrad omfattning av censorskontrollen krävas omkring 200 censorer och efter ytterligare några år nära 00. Censorskontrollen måste alltså minskas. Så skedde också genom att den 1 Allmän källhänvisning: Thorén 196, Studentexamen 100 år och Uddholm 1984, Svenska klassikerförbundet 195-1985..
genomsnittliga förhörstiden per elev reducerades och antalet elever i examensgrupper ökades liksom genom att man avskaffade den särskilda bedömningen av de skriftliga proven som villkor för att delta i den muntliga prövningen. Genom dessa och liknande åtgärder kunde studentexamen anpassas utan att man måste ge upp det som av många ansågs vara dess huvudsakliga uppgift: att konkretisera studiemålen och ge besked om i vilken utsträckning de hade uppnåtts. 1960-talet. Latinlinjen fram till sista studentexamen När den sista studentexamen på latinlinjen ägde rum1968 uppgick antalet latinstudenter till 149, varav ca 00 helklassiker. Linjen var då organiserad som tre- eller fyraårig: på den treåriga linjen studerades latin sammanlagt 22 veckotimmar, på den fyraåriga sammanlagt 2 veckotimmar. Som framgår av timplanen studerades grekiska i de två högsta årskurserna under sammanlagt 12 veckotimmar. Timplan för treårig latinlinje år 1960 2 Anmärkning. Denna timplan tar inte upp timtal för Teckning, Musik och Gymnastik med lek och idrott samt Frivilliga ämnen. Timtal inom parentes avser orienteringskurs. Vid jämförelser mellan undervisningstiden för skolämnen vid denna tid (veckotimmar) och vid senare tillfällen (undervisningstimmar om 60 minuter) har begreppet klocktimme brukat användas. Efter bortfall av lovdagar, helger och tid för skrivningar kan vid ett 2 SOU 196:42, s. 944. 2
veckotimsystem antalet effektiva undervisningsveckor för ett läsår beräknas till 2; en veckotimme om 40/45 minuter under 2 nettoveckor motsvarar drygt 22 klocktimmar. Efter erforderliga multiplikationer kan konstateras att nettoundervisningstiden i latin på den treåriga latinlinjen i början på 1960-talet motsvarade ca 480 klocktimmar och nettoundervisningstiden i grekiska ca 260 klocktimmar. I kursplanerna för ämnet latin angavs för varje läsår omfattningen av den kurs som skulle studeras. När det gäller den totala latinkursen enligt 1954 års kursplan omfattade den fram till år 1968 för - eller 4-årigt latingymnasium 95 sidor prosa och 1 200 versrader poesi. 1954 års kursplan innebar emellertid också ändrad lydelse av själva målet för latinstudiet. Till undervisningsuppgiften skulle höra att ge eleverna någon kännedom om latinets språkhistoriska betydelse och därigenom främja deras språkstudier i övrigt. Av de båda högsta ringarnas prosakurs borde därför cirka 20-25 sidor utgöras av ett urval av sen-, medeltids- och nylatin. En minskning av textkursen jämfört med vad som gällt vid föregående undervisningsplan var anledning till att också studentstilarna (översättning från latin till svenska) gjordes lättare. Ibland blev dessa kortare än tidigare och försågs med vägledande rubrik eller ingress, ibland även med upplysningar om ords betydelse. Det bör nämnas att eleverna i första ring på den fyraåriga latinlinjen fick en ganska omfattande kurs i historia, vilken avsåg bl.a. Greklands och Roms historia under antiken. Det bör också nämnas att latinet under 1900-talets första hälft under ett antal år hade gjort en intressant extratur in på den fyraåriga reallinjens område under 6 veckotimmar, i ring III och i ring IV. Realarna skulle inhämta grunderna beträffande latinets ordförråd och grammatik och få någon orientering i latinsk terminologi. 1967-1992. Den humanistiska linjen: Klassiska varianter Chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade 0 juni 1960 elva sakkunniga för att verkställa utredning om den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation. Bertil Junel (docent i latin och läroverksrektor) fick uppdraget att tjänstgöra som huvudsekreterare hos de sakkunniga men kort därefter måste han begära sitt entledigande av hälsoskäl (sjukdom som kom att kräva lång konvalescens). Huvudsekreterare blev i stället Lennart Sandgren (docent i matematik och läroverksrektor).
I enlighet med gymnasieutredningens förslag sjösattes läsåret 1966/67 en helt ny gymnasieorganisation. Den kom att omfatta fem linjer: en humanistisk, en naturvetenskaplig, en samhällsvetenskaplig, en ekonomisk och en teknisk linje. För latinets del innebar det nya gymnasiet stora förändringar. Den tidigare latinlinjen ersattes av humanistisk linje, där allmän språkkunskap under veckotimmar blev ett obligatoriskt ämne. Syftet med det nya ämnet var att ge förtrogenhet med de på latinet och grekiskan baserade gemensamma dragen hos svenskan och de mest lästa moderna främmande språken samt att uppodla sinnet för språkets funktioner och förmedla kännedom om de klassiska språkens kulturhistoriska roll. Alvar Ellegård författade en innehållsrik och mycket uppskattad lärobok i ämnet med titeln De internationella orden. En annan god lärobok var författad av Erik Wikén och Bo Einarsson: Allmän språkkunskap. Timplan för humanistisk linje år 1967 Ämne Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs Allmän inriktning Allmän inriktning Halvklassisk variant Allmän inriktning Svenska 4 4 Engelska B-språk C-språk 4 4 4 4 Halvklassisk variant + för två moderna språk Allmän språkkunskap Latin 7 7 Historia 2 4 4 2 2 Religionskunskap Filosofi 2 2 Psykologi 2 1 Samhällskunskap 4,5 2 Matematik 5 Naturkunskap 5 Konst- o. musikhistoria 1 1 1 Musik el. teckning 1 1 1 Gymnastik Timmar till förfogande 1 1 1 1,5 1,5 Totalsumma årskurs 4 2 2 0 29,5 På den humanistiska linjen kunde man studera ämnet latin frivilligt inom en halvklassisk variant i årskurserna 2 och och då under sammanlagt (7+7) 14 veckotimmar. Vid s.k. särskild samordnad gymnasieskola, som kunde inrättas i små gymnasieregioner, omfattade latinundervisningen 12 veckotimmar. Den som valde att studera enligt halvklassisk variant Läroplan för gymnasiet (Lgy 65), s. 71. 4
bytte mot latin bort allmän språkkunskap, som i princip förutsattes ingå i latinämnet. Vidare avstod man från vissa kurser i samhällskunskap, 1 veckotimme av psykologikursen om 2 veckotimmar och ett modernt språk i sista årskursen (se timplan, kursivstil markerar variantens veckotimtal). Nettoundervisningstiden i latin vid halvklassisk variant om 14 veckotimmar var ca 00 klocktimmar (att jämföra med de tidigare redovisade 480 klocktimmarna på latinlinjen). Grekiska kunde jämte latin studeras inom ramen för en helklassisk variant i årskurserna 2 och under sammanlagt (4+4=) 8 veckotimmar i utbyte mot moderna språk. Dessa kunde dock väljas tillbaka som frivilliga ämnen (utökad studiekurs). Ett bekymmer var emellertid att eleverna hade att välja grekiska vid samma tidpunkt som de valde latin och att det kunde tyckas svårt att börja med två klassiska språk samtidigt. På initiativ av Svenska Klassikerförbundet startades därför en försöksverksamhet med grekiska enbart i årskurs, vilken slog väl ut, och i 1982 års reviderade timplan togs grekiska upp som ett reguljärt alternativämne med 6 veckotimmar i årskurs. Samtidigt beslöts att grekiska skulle kunna studeras även av elever som inte valt latin. Nettoundervisningstiden i grekiska vid 8, respektive 6 veckotimmar var ca 180, respektive 15 klocktimmar (att jämföra med tidigare redovisade 260 klocktimmar grekiska på latinlinjen). Enligt 1965 års läroplan var läskursen i latin för halv- och helklassisk variant 55 sidor prosa (Monumentum Ancyranum, Ciceros brev, prov på kejsartidens prosa m.m. angavs som lämplig litteratur) och 700 versrader poesi (Catullus, Ovidius, Horatius nämndes). För grekiskans del angavs 0 sidor grekisk prosa och 250 versrader poesi (bl.a. Homeros). Bortfallet av studentskrivningarna i latin i det nya gymnasiet lämnade mer tid till kulturhistoria, vilket gjorde latinundervisningen mer innehållsrik och varierad än tidigare. Detta uteslöt inte att kursplanen när det gällde språkstudiet var väl genomtänkt. Textläsning, grammatik, ordkunskap, litterär analys och studieteknik behandlades erfaret och med omdöme av kursplaneförfattarna, som var metodiklektorn Bengt Melin vid Lärarhögskolan i Stockholm och Bertil Junel, vid denna tid skolråd vid Skolöverstyrelsen. 4 Antalet latinelever per årskull sjönk efter reformen 1965 men till en början måttligt. Hösten 1966 var antalet latinelever i årskurs 2 på latinlinjen ca 100 och under den efterföljande hösten 1967 var antalet latinelever i årskurs 2 inom halv- och helklassiska varianter 2 01, dvs. en minskning med ca 800. Av bevarat statistiskt material från läsåren 1968/69 198/84 framgår att under denna period av sexton år varierade antalet latinelever i 4 Se Läroplan för gymnasiet (Lgy 65), s. 154 176: Allmän språkkunskap, Latin och Grekiska. 5
årskurs 2 inom klassiska varianter mellan talen 968 och 1 977. 5 Det genomsnittliga elevantalet i latin per årskurs under dessa sexton år var alltså ungefär 1 00 och latinkursen omfattade då 240 klocktimmar, i regel fördelade på två läsår. Antalet studerande i grekiska på helklassisk variant var under samma period ungefär 200 årligen. Antalet gymnasieskolor med humanistisk linje ökade stadigt under 1970-talet. Läsåret 1981/82 var deras antal 176. Svenska Klassikerförbundet hade vid denna tid en mycket aktiv sekreterare, nämligen Olof Marcusson. Han lät trycka och distribuera till berörda skolor ett färgglatt informationsmaterial Humanistisk linje Halvklassisk/Helklassisk variant, att distribuera till gymnasister i årskurs 1. Foldern beskrev hur studiet av latin och grekiska var upplagt i årskurserna 2 och, därtill kompletterat med korta uttalanden om vilken glädje och nytta ett antal kända personer haft av sina studier (professor Alvar Ellegård, författaren Bo Setterlind, radiomannen Lennart Hyland, professor Gustav Korlén m.fl.). Denna informationsverksamhet fortsatte sedan i en något annorlunda form på Svenska Klassikerförbundets webbplats. Av gjorda elevenkäter framgick att nyfikenhet på historia och äldre kulturer var ett viktigt motiv för mångas val av kurser i latin och klassisk grekiska. Ett annat skäl var att latinet är grund för ett internationellt ordförråd och att nya ord ständigt bildas på latinska och grekiska baser. När man studerar latinsk/grekisk text på originalspråket är det en hisnande upplevelse, angav de studerande, att komma i närkontakt med människor som för mycket länge sedan uttryckt liknande känslor, tankar och erfarenheter som vi gör idag. Vidare har grekiskromersk litteratur inspirerat generationer av poeter och romanförfattare. Läsåret 1982/8 utgjorde antalet elever på klassiska varianter sammanlagt ca 1 400, motsvarande 40 % av antalet elever på humanistisk linje i årskurs 2. Linjens återstående elever detta läsår, drygt 2100 elever, följde således en kurs i allmän språkkunskap, som ju innehöll ett visst mått av bl.a. latinsk ordkunskap. Med anledning av proposition 1990/91:85 beslöt riksdagen att det skulle finnas enbart två högskoleförberedande gymnasieprogram den 1 juli 1992: Naturvetenskapsprogrammet (med naturvetenskaplig och teknisk gren) och Samhällsvetenskapsprogrammet (med ekonomisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig gren). I riksdagsbeslutet 1991 angavs en garanterad undervisningstid dels totalt för programmen under tre år, dels för resp. ämne på programmen. För ett högskoleförberedande program som Samhällsvetenskapsprogrammet skulle den garanterade undervisningstiden vara lägst 2 180 timmar om 60 minuter. Latin med allmän 5 Uddholm 1984, s. 5.. 6
språkkunskap hade på denna timplan 240 garanterade undervisningstimmar om 60 minuter och Grekiska, alternativt Fördjupning i humaniora 110 garanterade undervisningstimmar. 6 Som tidigare nämnts ingick allmän språkkunskap som en integrerad del i latinämnet. Vid mycket små gymnasier förekom att det anordnades samläsning mellan latin och allmän språkkunskap under av latinämnets 7 veckotimmar. Vid de stora förändringarna av gymnasieskolan 1991 kom latinämnet, i läroplanen tidigare kallat Latin, att benämnas Latin med allmän språkkunskap. Ämnet allmän språkkunskap upphörde då som separat ämne. 1992-2000. Samhällsvetenskapsprogrammet: Humanistisk gren. Skolans kommunalisering Statsbidraget spelar stor roll för kommunernas drift av skolväsendet. För verksamheten i gymnasieskolan lämnades sedan år 1971 ett statligt allmänt driftbidrag med 100 % av de faktiska kostnaderna för löner till skolledare och lärare enligt gällande timplan. Kommunerna skulle svara för övriga skolkostnader. Detta statsbidrag till gymnasieskolan förändrades emellertid radikalt fr.o.m. 1 januari 199 efter föredragning av finansministern. 7 Enligt förslaget skulle det till skolväsendet specialdestinerade statsbidraget inordnas i det generella statsbidragssystemet för kommunerna. Statens bidrag till kommunal verksamhet inom olika sektorer hälso- och sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg, skola etc. lades alltså genom riksdagsbeslut samman i en gemensam påse utan detaljreglering. Sedan 1 januari 199 finns alltså inte längre ett särskilt statsbidrag som är destinerat till just skolväsendet. Tanken med förändringen var att kommunerna skulle få en större handlingsfrihet beträffande prioritering mellan de olika verksamhetsområdena. Ur elevernas och lärarnas synvinkel kan dock statsbidragsförändringen knappast framstå som en positiv åtgärd, i synnerhet inte om kommunernas ekonomi är dålig eller om kommunerna prioriterar annat på bekostnad av resurser till skolan (jfr t.ex. lektorstjänsterna som mer eller mindre försvann efter kommunaliseringen, eftersom det var billigare för en kommun att anställa lärare utan forskarutbildning). I riksdagsbeslutet stryks under att det är viktigt att utvecklingen inom de olika verksamheterna i det nya statsbidragssystemet följs upp. 8 6 Betänkande 1990/91:UbU16, s. 7. 7 Proposition 1991/92:150, Kompletteringspropositionen för budgetåret 1992/9, del II Kommunal ekonomi, s. 149. 8 Betänkande 1991/92:FiU29, s. 56-57. 7
I proposition 1991/92:157 bekräftades att eleverna skulle ha rätt till ett garanterat antal timmars undervisning dels totalt, dels för de olika ämnena i respektive nationella program. I proposition 1992/9:250 lanserades senare som mått för utbildningens omfattning i gymnasieskolan begreppet gymnasiepoäng. För varje ämne skulle antalet gymnasiepoäng motsvara antalet minsta garanterade undervisningstimmar i ämnet. 9 I propositionen presenterades också förslag till åtgärder för att stimulera till en kursutformad gymnasieskola och vidare aviserades en ny läroplan som skulle vara gemensam för bl.a. gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen och tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1994 (Läroplan för det frivilliga skolväsendet, Lpf 94). Arbetsgivaransvaret för lärares löner och arbetsvillkor hade i ett tidigare sammanhang förts över från staten till kommunerna. 10 Fram till utgången av år 1999 var gymnasielärares undervisningsskyldighet 504 klocktimmar för läsår. Vid millennieskiftet avskaffades i avtalsförhandling undervisningsskyldigheten som begrepp vid kommunal läraranställning. I stället fastslogs, att en kommunal lärartjänst med ferier för den anställde skulle innebära ett läsår om 45,5 timmar i veckan: 5 timmar reglerad arbetstid på skolan och 10,5 timmar förtroendearbetstid. Fördelningen av den reglerade tiden mellan undervisning och andra arbetsuppgifter (bl.a. mentorskap, administration, möten och fortbildning) skulle bestämmas i dialog mellan chef och lärare. Avtalet gäller alltjämt. En gymnasielärare på ett högskoleförberedande program torde i dag ha en undervisning motsvarande 600 gymnasiepoäng. Till bilden av det nya läraravtalet hör slutligen att varje kommun med lokalt lärarfack kan avtala om avsteg från huvudregeln om ferietjänstgöring (t.ex. semestertjänst med 40 timmars arbetsvecka). Det är en viktig fråga vilka effekter nämnda två kommunaliseringar åren 199 och 2000 fått för rekryteringen till läraryrket (alla kategorier). 2000-2011. Samhällsvetenskapsprogrammet: Inriktning Språk Redan i mitten på 90-talet (prop.1995/96:206, bet.1996/97:ubu5) ersattes begreppet minsta garanterade undervisningstid för enskilt ämne med riktvärde för undervisningstid i ämnet. 11 Ett par år senare i proposition 1997/98:169 ansåg föredragande statsrådet att det nu fanns skäl att ta ytterligare ett steg i detta avseende genom att göra skillnad på gymnasiepoäng och 9 Proposition 1992/9:250, s. 0. Betänkande 199/ 94: UbU2. 10 Se proposition 1989/90:41 samt betänkande 1989/90:UbU9. 11 Se proposition 1995/96:206, s. 10-11och 28, samt betänkande 1996/97:UbU5. 8
undervisningstid: begreppet gymnasiepoäng skulle inte längre vara ett mått på den faktiska undervisningstiden för en kurs i ett ämne utan i stället ett mått på den beräknade arbetsinsatsen från elevernas sida. En förändrad gymnasieskola med bl.a. en sådan poängplan infördes den 1 juli 2000. Nu skulle undervisningen styras inte av tid för undervisning utan av mål för undervisningen. 12 Det blev därmed skolledningens sak att bedöma hur många lärartimmar som skulle behövas för undervisning i en kurs om 100 poäng, en bedömning som skulle komma att variera från kommun till kommun beroende bl.a. på skolans ekonomi och på skolledningens uppfattning om ämnets art och om kursdeltagarnas förmåga att arbeta självständigt med ämnesstoffet (antalet lärartimmar har enligt undersökningar av Lärarnas Riksförbund kunnat variera mellan 110 och 50). Till bilden hör att införandet av målstyrning och ett förändrat poängbegrepp förde med sig att de centrala kursplanerna sällan innehöll kvantifierbara mått för kursens omfattning. År 2000 utbyttes generellt på alla program begreppet gren mot två eller flera inriktningar. Humanistisk gren på Samhällsvetenskapsprogrammet delades således upp i två inriktningar, nämligen inriktningarna Kultur resp. Språk. Det var inom inriktning Språk som Latin med allmän språkkunskap kunde väljas. Ämnet modulindelades enligt aviserade principer och kom att omfatta tre kurser: Latin A om 100 poäng, Latin B om 100 poäng och Latin C om 100 poäng. Kurserna byggde på varandra. I grekiska blev det två kurser: Klassisk grekiska A och Klassisk grekiska B om vardera 100 poäng. Utifrån rapporter från gymnasielärare i klassiska språk har Svenska Klassikerförbundet gjort en sammanställning av antalet elever, som följt de olika kurserna i latin resp. klassisk grekiska under läsåren 2002/0 2010/11. Man kan sammanfatta antalet studerande under dessa nio år så här: under perioden studerade per läsår i genomsnitt drygt 1 600 elever Latin A, i genomsnitt drygt 600 elever Latin B och i genomsnitt närmare 100 elever Latin C. Klassisk grekiska studerades årligen av närmare 100 gymnasister. Minskningen av antalet studerande på B- och C-nivåerna fr.o.m. år 2000 torde ha föranletts av att en modulindelad gymnasieskola ger en extra skjuts åt lättare och därför mer lockande kurser om 100 poäng och då på bekostnad av svårare kurser. En annan orsak kan vara att vissa val av kurser om 100 poäng i moderna språk och matematik men inte av kurs i klassiskt språk ger en extra meritpoäng vid ansökan till högskola. 12 Se proposition 1997/98:169, s. 27 28 samt betänkande 1998/99:UbU 9
Från 2011. Det humanistiska programmet: Inriktning Språk Enligt utredningen Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola borde de högskoleförberedande gymnasieutbildningarna ge en bättre förberedelse för vidare studier än vad som tidigare varit fallet. Vidare borde de högskoleförberedande programmen uppmuntra till och ge möjligheter till fördjupning i ämnen som har stor betydelse för fortsatta studier. 1 Poängplanen för Humanistiskt program med inriktning Språk innehåller gymnasiegemensamma ämnen (obligatoriska på alla gymnasieprogram), programgemensamma ämnen (obligatoriska för programmets inriktningar Kultur resp. Språk) samt följande ämnesval: Poängplan för Humanistiskt program med inriktning Språk 14 Gymnasiegemensamma ämnen 1150 poäng: Engelska 200 poäng Historia 200 poäng Idrott och hälsa 100 poäng Matematik 100 poäng Naturkunskap 100 poäng Religionskunskap 50 poäng Samhällskunskap 100 poäng Svenska 00 poäng Programgemensamma ämnen Filosofi Moderna språk Människans språk o 50 poäng: 50 poäng 200 poäng 100 poäng Inriktning Språk 400 poäng: Latin - språk och kultur 1 100 poäng Språk 00 poäng enligt följande: Moderna språk, latin språk och kultur 2-, klassisk grekiska språk och kultur 1-2, modersmål och teckenspråk (4 kap. 1 gymnasieförordningen) Programfördjupning 00 poäng Inom ramen för 00 poäng kan studeras moderna språk, latin språk och kultur 2-, klassisk grekiska språk och kultur 1-2, humanistisk och samhällsvetenskaplig specialisering (t.ex. arkeologi) m.fl. kurser enligt förteckning gjord av skolverket. Det är skolhuvudmannen som beslutar vilka kurser som ska erbjudas lokalt. Gymnasiearbete 100 poäng Arbetet ska utgå från ett centralt kunskapsområde, t.ex. språk, språkvetenskap, litteratur, historia, kulturhistoria. Individuellt val Summa 200 poäng 2500 poäng 1 SOU 2008:27. 14 Skolverket, Gymnasieskola 2011, s. 242. 10
Det är oreglerat vad 100 gymnasiepoäng innebär i fråga om klocktimmar undervisningstid för varje enskilt ämne. För kurs om 100 poäng är som jag ser det en undervisningstid om 87 klocktimmar en rimlig utgångspunkt. Enligt 16 kap. 18 skollagen 15 har elever på högskoleförberedande program nämligen rätt till minst 2 180 undervisningstimmar om 60 minuter för hela sin gymnasietid, som beräknas motsvara totalt 2500 poäng (< 5 poäng per dag under 100 effektiva veckor). Nämnda antal undervisningstimmar motsvarar 87 % av gymnasietidens totala poängtal, dvs. 87 klocktimmar per 100 gymnasiepoäng. Det humanistiska programmets inriktning Språk erbjuder utöver studier i engelska om 200 poäng språklig utbildning i betydligt högre grad än något annat gymnasieprogram. En elev med denna inriktning kan, utan att använda det individuella valet och utrymmet för programfördjupning, studera upp till 500 poäng moderna språk, jämfört med 200 poäng på det nya samhällsvetenskapsprogrammet som annars är det program som erbjuder flest poäng i moderna språk. Det humanistiska programmet har därför en mycket viktig uppgift att fylla, om Sverige ska leva upp till de mål EU har ställt upp, nämligen att alla invånare ska ha språkkunskaper i två språk förutom modersmålet. Den inledningsvis nämnda gymnasieutredningen hade föreslagit att såväl Samhällsvetenskapsprogrammets inriktningar Kultur och Språk som Estetiska programmets fyra inriktningar skulle gå samman i ett gemensamt program för Estetik och Humaniora. Så blev emellertid inte regeringens förslag till riksdagen. Jämte ett reviderat Estetiskt program tillskapade regeringen i stället ett nytt och separat program kallat Humanistiskt program och då med enbart inriktningarna Kultur och Språk. Programmet med humanistisk inriktning fick alltså inte ett så varierat innehåll som utredningen tänkt utan ett mer begränsat. Elevantalet på det nya programmet har hittills inte heller blivit så stort. Det låga totalantalet elever på det humanistiska programmet torde även bero på att vissa kommuner inte erbjuder programmet. Tidigare erbjöd dessa kommuner motsvarande utbildning inom inriktningarna Språk och Kultur på Samhällsvetenskapsprogrammet men de torde ha förbisett att dessa inriktningar nu flyttats bort från detta program till det nybildade humanistiska programmet. 15 SFS 2010:800. 11
Hur kan språkstudiet stärkas i framtidens gymnasium? Det är en brist att vissa kommuner sedan läsåret 2011/12 inte erbjuder sådan språklighumanistisk utbildning, som tidigare tillhandahölls på Samhällsvetenskapsprogrammets inriktningar Språk och Kultur. Det humanistiska programmets möjlighet att fördjupa sig i språk och lära mer om människan som kulturbärare är av stor betydelse i ett samhälle som är så internationaliserat som vårt. Språklärarnas Riksförbund och Svenska Klassikerförbundet har den 2 september 201 i skrivelse till ansvariga för högskoleförberedande program i kommun/skola framhållit vikten av att det humanistiska programmet marknadsförs och finns som valmöjlighet för kommunens/skolans ungdomar. 16 Detta budskap behöver föras fram åter igen och med större kraft. När det gäller de valbara kurserna i latin och klassisk grekiska är det vid elevernas kursval viktigt att dessa kurser får en tydlig position bland valalternativen för inriktning Språk. Det bör vara naturligt för eleverna inom denna inriktning att få fullfölja latinstudiet med fortsättningskursen Latin språk och kultur 2. Vidare är det angeläget att skolhuvudmännen bland de tre programfördjupningskurserna om vardera 100 poäng och de två kurserna för Individuellt val om vardera 100 poäng gör det möjligt för elever att välja kurserna Latin eller Klassisk grekiska språk och kultur 1, alternativt 1+2. Det bör också göras möjligt för elever inom inriktning Kultur att, med användande av utrymmet för programfördjupning och det individuella valet, studera Latin språk och kultur 1. Före kommunaliseringen av skolan fanns en riktlinje om att undervisning ska anordnas i språk som franska, italienska, latin, klassisk grekiska, ryska, spanska och tyska, om antalet elever som önskar studera språket uppgår till minst fem. Det är angeläget att principen för start av undervisningsgrupp i språk blir likartad för alla elever i riket. Bestämmelsen i skollagen 1 kap. 8 om att alla ska ha lika tillgång till utbildning kan inte sägas vara uppfylld, om undervisning i ett visst språk anordnas för minst fem deltagare i kommunen X men icke för samma antal deltagare i kommunen Y. I avvaktan på en riktlinje för start av undervisningsgrupp i språk kan tidigare riktlinje sägas representera god praxis. För kurs om 100 poäng är det idag gymnasieskolans rektor som tilldelar lärare ett visst antal klocktimmar för genomförandet av kursen. Vid rektors bedömning av hur många undervisningstimmar som behövs kan inte uteslutas att skolans ekonomiska situation spelar en roll. Skollagen 1 kap. 9 17 slår emellertid fast att utbildningen inom skolväsendet ska vara 16 Classica 201:2, s. 2. 17 SFS 2010:800 12
likvärdig inom varje skolform. Lärarnas Riksförbund har i en undersökning daterad 28 oktober 201 visat på stora skillnader beträffande hur mycket undervisningstid som tilldelas samma slag av kurser vid olika gymnasieskolor. Förbundet anser det nödvändigt att staten fastställer ett lägsta timtal för kurs om 100 poäng samtidigt som den klarlägger huvudmännens skyldighet beträffande ett särskilt stöd till elever som behöver det. Pågående livliga skoldebatt kan förhoppningsvis leda till en reglering av frågan om ett lägsta timtal för kurs om 100 poäng, en angelägen åtgärd för framtidens språkutbildning. Svenska Klassikerförbundet har slutligen i början av detta år distribuerat en informationsfolder Vad är Inriktning Språk på det humanistiska gymnasieprogrammet? till rektor och latinlärare vid gymnasieskolor med bl.a. humanistiskt program. Foldern visar på latinets användbarhet och betydelse för förståelsen av de moderna språken, samtidigt som den ger exempel på grekisk-romersk kultur som fortfarande är till nytta och glädje. Foldern avses bli använd vid den information som vid studievägsval ges både till elever i åk 1 på vissa program och till deras föräldrar. Vidare förutsätts den bli distribuerad till kommunernas studie- och yrkesvägledare. Det är viktigt att Svenska Klassikerförbundet fortsätter med denna informationsverksamhet. Jag ska avsluta med några ord av den tidigare utbildningsministern Bengt Göransson. Han har en klart positiv inställning till gymnasiestudier i klassiska språk. I sin bok Tankar om politik 18 skriver han exempelvis följande: Den grundläggande utbildningen i skolan måste vara generell och täcka områden som kan sägas höra hemma i en allmän bildningstradition. Jag gick själv i latingymnasiet, min dröm var att bli latinlärare. Jag läste därför också klassisk grekiska på gymnasiet. Jag läste latin på högskolan. - - - I stället för att bli latinlärare kom jag via sommararbete i resebranschen att ägna mig åt affärsverksamhet i den branschen större delen av mitt arbetsliv. Var därför mina latinstudier bortkastade? Inte alls, jag har aldrig ångrat mitt linjeval och jag har tvärtom ofta haft påtaglig nytta av just latinet. Trälandet med översättningen från latin lärde mig att respektera orden och deras valörer. Inte minst i affärssammanhang upptäckte jag att jag skrev ganska bra offerter, bättre än många av mina ekonomi- och marknadsföringsutbildade kolleger som gärna överdrev och gav löften de fick ångra, därför att de inte ansträngde sig att finna det korrekta och pregnanta uttrycket i sina säljerbjudanden. Min slutsats är: Det är inte nödvändigt att alla medborgare kan en smula latin eller klassisk grekiska. Men det är nödvändigt att ett antal kan det. Staffan Edmar 18 Göransson 2011, s. 82-8 1
Artikelförfattaren har varit lektor i latin och grekiska vid högre allmänna läroverket i Solna och har därefter sysslat med utbildnings- och forskningsfrågor som departementssekreterare och departementsråd i utbildningsdepartementet och som föredragande och kanslichef i riksdagens utbildningsutskott. Sedan år 1992 VD för Edmar Editor ab. Har författat bl.a. läroböcker för skola och självstudier: Vivat lingua Latina! (7:e uppl.), Vivat litteratura Latina! (:e uppl.), Ditt latin. En språklig och kulturhistorisk promenad. Steg I IV, Från alfa till Antigone (2:a uppl.) samt Iter Felis (Ivar Arosenius Lillans Kattresa för nöjes skull överförd till latin). Har vidare utvecklat nätkurserna Latin för alla www.latinforalla.net och Från alfa till Antigone. Det klassiska Greklands språk och kultur www.klassiskagrekland.se Bibliografi Betänkande 1989/90:UbU9. Kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. på skolområdet. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 1990/91:UbU4. Ansvaret för skolan. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 1990/91:UbU16. Gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 1991/92:FiU29. Den kommunala ekonomin. Stockholm. Finansutskottet Betänkande 1991/92:UbU 2. Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 199/94:UbU2. Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 1996/97:UbU5. Vissa skolfrågor. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 1998/99:UbU Gymnasieskolan. Stockholm. Utbildningsutskottet Betänkande 2009/10:UbU. Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan. Stockholm. Utbildningsutskottet Departementspromemoria, Nytt statsbidragssystem för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna (Allmänna förlaget, 1990:2) A. Ellegård, De internationella orden: lärobok i allmän språkkunskap för gymnasiet. (Stockholm: SÖ-förlag, 1966) B. Göransson, Tankar om politik (Stockholm: Ersatz, 2011) Läroplan för gymnasiet, Skolöverstyrelsens skriftserie 80 (Stockholm. Skolöverstyrelsen, 1965) Proposition 1989/90:41 Kommunalisering av statligt reglerade lärartjänster. Stockholm Utbildningsdepartementet Proposition 1990/91:18 Ansvaret för skolan. Stockholm. Utbildningsdepartementet 14
Proposition 1990/91:85. Växa med kunskaper om gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Stockholm. Utbildningsdepartementet Proposition 1991/92:150. med förslag om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/9, m.m. (kompletteringproposition). Stockholm: Finansdepartementet Proposition 1991/92:157, Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor. Stockholm. Utbildningsdepartementet Proposition 1992/9:250 Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux. Stockholm. Utbildningsdepartementet Proposition 1995/96:206. Vissa skolfrågor m.m. Stockholm. Utbildningsdepartementet Proposition 1997/98:169. Gymnasieskola i utveckling kvalitet och likvärdighet. Stockholm. Utbildningsdeprtementet Proposition 2008/09:199 Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan. Stockholm. Utbildningsdepartementet SFS 2010:800. Skollag. Stockholm.Utbildningsdepartementet SFS 2010:209 Gymnasieförordningen. Stockholm.Utbildningsdepartementet Skolverket, Gymnasieskola 2011 (Stockholm, Fritzes, 2011) SOU 196:42. Gymnasieutredningen. Ett nytt gymnasium. Betänkande. (Stockholm: Fritzes, 196) SOU 1992:94 Läroplanskommittén, Skola för bildning (Stockholm: Fritzes, 1992) SOU 2008:27. Gymnasieutredningen. Framtidsvägen en reformerad gymnasieskola. Betänkande. (Stockholm: Fritzes, 2008) Svenska Klassikerförbundet, Classica 201:2 Svenska Klassikerförbundet, http://www.klassikerforbundet.se B. Thorén, Studentexamen 100 år (Stockholm: Natur och Kultur, 196) A. Uddholm, Svenska klassikerförbundet 195-1985 (Svenska klassikerförbundet, 1984) E. Wikén och B. Einarsson, Allmän språkkunskap för gymnasiet. (Stockholm. Svenska bokförlaget, 1967) 15