Regeringskansliet Näringsdepartementet Enheten för fiske, jakt och rennäring 103 33 Stockholm REMISSYTTRANDE N2015/1591/FJR 2015-09-15 Remissyttrande avseende redovisning av regeringsuppdrag om älgförvaltning (NV- 00687-14) Med anledning av rubricerad remiss lämnar Sveaskog nedanstående yttrande. Sammanfattande synpunkter Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning om att det mesta pekar på att älgförvaltningen utvecklas i rätt riktning. Sveaskog anser också att Naturvårdsverket identifierat några av de viktiga förbättringsområden som återstår för att uppnå en ännu bättre måluppfyllnad i förhållande till riksdagsbeslutets intentioner. Sveaskog anser att utvärderingen i mycket större utsträckning skulle ha refererat till riksdagsbeslutet och då speciellt mot kapitel 5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras vilket tydligt anger vad införandet av det nya älgförvaltningssystemet syftade till att uppnå. Älgförvaltningsområdesnivån infördes för att möjliggöra förvaltning av i huvudsak egna älgstammar. Sveaskog anser att det är logiskt att denna nivå anger inriktning och är styrande över älgskötselområden och licensområden där genomförandet ska ske. Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning om att dialog och samverkan är av stor vikt i älgförvaltningen. I de allra flesta fall fungerar också dialogen och samverkan mellan markägare och jägare på ett utmärkt sätt. Sveaskog anser inte att inflytandefrågan i älgförvaltningsgrupperna behöver ses över eller bör ändras. Det är rimligt att markägarna även i fortsättningen måste ha det större inflytandet i älgförvaltningen, i enlighet med riksdagsbeslutet. Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning att älgförvaltningssystemet idag är underfinansierat och behöver en stabil och långsiktig finansiering. En långsiktigt stabil finansiering bör åstadkommas genom att den statliga fällavgiften ersätts av en något högre avgift på det statliga jaktkortet. Sveaskog delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att finansieringsfrågan behöver hanteras i en särskild utredning. Sveaskog anser inte att frågan om IT-system behöver utredas ytterligare. Frågan om IT-stöd till älgförvaltningen är utredd och presenterad i Naturvårdsverkets förstudie till den nya älgförvaltningen. Älgdata behöver endast kompletteras med det data och de funktioner som finns angivna i förstudien. Sveaskog Förvaltnings AB (publ) Besöksadress Telefon Telefax Internet Orgnr Säte 105 22 Stockholm Torsgatan 4 08-655 90 00 08-655 94 14 www.sveaskog.se 556016-9020 Stockholm
Detaljerade synpunkter på remissens olika avsnitt 4. En ny ekosystembaserad älgförvaltning Sveaskog står bakom intentionerna med en lokalt förankrad och ekosystembaserad älgförvaltning. Det bör däremot förtydligas att en ekosystembaserad älgförvaltning är ett medel för att uppnå huvudsyftet med det nya älgförvaltningssystemet, vilket är att komma till rätta med de utmaningar som det gamla systemet misslyckades med och istället åstadkomma en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurserna. Naturvårdsverkets utvärdering och redovisning borde tydligt ha refererat till de utmaningar som beskrivs i propositionen i kapitel 5.1 Dagens älgförvaltning behöver förändras och ange om implementeringen av det nya älgförvaltningssystemet redan medfört eller har förutsättningar för att möta de angivna utmaningarna: Betesskador på skog Betets inverkan på trädslagssammansättning och biologisk mångfald Trafikolyckor med älg Arbetsintensiv administration Bristande helhetssyn Bristande styrning Sveaskog menar vidare att utredningen tydligt borde ha adresserat följande i propositionen angivna frågeställningar: Hur rättssäker är älgförvaltningen, gäller samma regelverk oavsett var i landet man bor? Tillämpas ekosystemansatsen så att beslut fattas på den lägsta lämpliga nivån? I älgförvaltningen är detta älgförvaltningsnivån vilken hanterar en egen älgstam och för vilken vi kan erhålla kvalitetssäkrat beslutsunderlag. I vilken grad är älgförvaltningen produktionsanpassad så att avskjutningen anpassas till betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten? I vilken omfattning finns och används styrmedel för att öka måluppfyllelsen? På sidan 7, första stycket i redovisningen ges intrycket att älgförvaltningsgruppens samråd med älgskötselområdena skulle utgöra det enda underlaget för framtagande av älgförvaltningsplan. Samrådet är vare sig det enda eller det viktigaste underlaget till älgförvaltningsplanen. Av Naturvårdsverkets föreskrifter framgår att insamlade fakta, inkomna synpunkter som inhämtats vid samråd samt övergripande riktlinjer i länets älgförvaltningsplan ska utgöra grund för älgförvaltningsplanen. 6.1 Finansiering Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning att älgförvaltningssystemet idag är underfinansierat och behöver en stabil och långsiktig finansiering. Älgförvaltningssystemet är beslutat av riksdagen och Sveaskog anser att tex. Länsstyrelsernas administrativa kostnader i första hand ska täckas genom anslag av staten. Det bör övervägas att återinföra ett maxbelopp på hur mycket Länsstyrelserna får ta från älgvårdsfonderna för att täcka sina administrativa kostnader. Resterande del av kostnaderna i älgförvaltningen bör finansieras via det statliga jaktkortet. Det skulle ge en stabil finansiering med lite administration. Detta förslag möts ibland av argumenten att jägarna i detta fall ensamma skulle finansiera älgförvaltningen, vilket är helt fel. De ojämförligt största kostnaderna i älgförvaltningen är kopplade till älgarnas foder och de skador älgarna åsamkar de areella näringarna. Dessa kostnader står markägarna för.
Sveaskog delar inte Naturvårdsverkets uppfattning att finansieringsfrågan behöver hanteras i en särskild utredning. Den nya älgförvaltningen behöver finansiering nu och frågans lösning får inte skjutas på framtiden med en utredning. 6.2 Älgförvaltningsgrupper SAMVERKAN OCH ROLLFÖRDELNING Sveaskog anser att ansvarfördelningen mellan älgförvaltningsgruppen och älgskötselområden redan idag är tydlig. Naturvårdsverkets redovisning grundar sig på utvärderingen som anger att det är otydligt hur ansvar fördelas mellan de olika nivåerna i älgförvaltningen. Sveaskog anser att detta är en missuppfattning. Det är inte en otydlighet, utan snarare ett uttryck för en ovilja att acceptera riksdagsbeslutet om det nya älgförvaltningssystemet. Eftersom älgförvaltningssystemet bygger på att älg ska förvaltas i stora områden som är biologiskt motiverade (ÄFO) och styrda av arvoderade grupper så måste också det största inflytandet över älgförvaltningen finnas i ÄFO-planerna och utövas i älgförvaltningsgrupperna. Det är också på den förvaltningsnivån som det går att få ett tillförlitligt faktaunderlag. Riksdagsbeslutet anger att förändringar i älgförvaltningsplanen bör föranleda revideringar i älgskötselområdenas planer och tydligare än så är svårt att uttrycka gällande vilken nivå som skall vara styrande. Om Naturvårdsverket avser att i föreskrifterna förtydliga detta ännu mer så välkomnas det av Sveaskog. Sveaskog välkomnar det nya älgförvaltningssystemets delegerande av ansvar till de som berörs av besluten samt att dialog och samverkan har givits större fokus och formaliserats. Naturvårdsverkets utredning, En ny ekosystembaserad älgförvaltning i sikte, ifrågasätter markägarnas större inflytande i älgförvaltningsgruppen samtidigt som Naturvårdsverkets förslag, som det anges i redovisningen, är otydligt i denna fråga. Utredningen är enligt Sveaskogs uppfattning både principiellt felaktig och visar på att utvärderarna i denna del inte förstått, eller bortsett ifrån, förarbetena och avsikterna med det nya älgförvaltningssystemet. Det framgår tydligt både av Maria Norrfalks utredning och propositionen att avsikten med det nya älgförvaltningssystemet är att öka markägarnas delaktighet och inflytande i älgförvaltningen. Det ursprungliga förslaget om älgförvaltningsgruppernas sammansättning var att de skulle bestå av 3 markägare och 2 jägare. Dvs en klar och tydlig övervikt för markägarna. Detta mötte så stort motstånd bland jaktintressena att den politiska kompromissen blev 3 + 3, men där ordföranden utses bland markägarna och där ordföranden har utslagsröst. Detta är alltså en svagare variant av den ursprungliga idén, sett från markägarnas synpunkt. Det är självklart att markägarna har ett större inflytande än jägarintressena, eftersom markägarna bär alla kostnader som viltet orsakar i skogsbruket. Jakträtten är knuten till markägandet och i de fall markägarna väljer att inte upplåta jakträtten så har markägarna inflytandet över jakten. Sveaskog äger jakträtten på sitt markinnehav och upplåter genom en partiell nyttjanderätt till jaktlagen rätten att jaga och det är därför orimligt att inflytandet skulle vara helt jämställt. Markägarna har även krav i lag (Skogsvårdslagen) på att etablera acceptabla föryngringar efter avverkning. Då måste också markägarna ha rådighet över skogens utveckling. Det kan nämnas att det även inom föreningsvärlden och i styrelser är en vanlig praxis att ordförande har utslagsröst om det vid röstning blir lika röstetal. Kort sagt, samrådet bör inte och ska inte vara ett samråd mellan fullt jämställda parter då ansvaret bärs av den ena parten. Markägaren som har ansvaret för skogens skötsel med alla dess värden kopplade till ekonomi, miljö och sociala värden måste också ha större inflytande.
Sveaskog anser att Naturvårdsverkets formulering att älgförvaltningsgrupperna endast utgör ett stöd åt Länsstyrelserna är en allt för svag formulering. Älgförvaltningsgrupperna utför ett omfattande och mycket viktigt arbete i älgförvaltningen. Det är deras arbete som ska göra att förvaltningsplaner och avskjutningsmål är faktabaserade och via samråden även lokalt förankrade. Älgförvaltningsgruppernas roll och betydelse behöver lyftas fram och förtydligas. Föreskrifterna behöver tydliggöra under vilka förutsättningar Länsstyrelserna ska fatta beslut som går emot älgförvaltningsgruppen. I de fall älgförvaltningsgruppen utarbetat en älgförvaltningsplan i enlighet med föreskrifterna, med beaktande av bästa tillgängliga faktaunderlag och synpunkter inhämtade vid samråd, och denna plan samtidigt leder mot länets övergripande mål, då bör denna plan beslutas av Länsstyrelsen. Sveaskog delar uppfattningen att samråden i större utsträckning behöver hanteras lika i länen. Sveaskog bifaller förslaget att Naturvårdsverket utarbetar en vägledning för samråd. Sveaskog bifaller förslaget att Naturvårdsverket utarbetar en vägledning för älgförvaltningsgruppernas ansvar och arbetsuppgifter. I framtagandet av dessa vägledningar bör det nationella klövviltsrådet tydligt involveras. UTBILDNING Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning om att fortlöpande utbildning av älgförvaltningsgrupperna behövs. Detta har hittills skötts på olika sätt. Vi förordar att gemensamma utbildningar för markägare och jägare hålls i regi av Länsstyrelserna. 6.3 Adaptivitet Plan- och beslutsprocess bör anpassas så att ÄBIN-resultat för innevarande år kan utgöra beslutsunderlag för avskjutning under samma års jakt. Kraven i föreskrifter (13 och 47 i NFS 2011:7) medför att Länsstyrelsens beslut måste tas så tidigt under året, att nya ÄBIN-resultat inte har hunnit presenteras i alla län. AVVIKELSE FRÅN PLANERAD AVSKJUTNING Sveaskog bifaller Naturvårdsverkets avsikt att behålla nuvarande formulering i föreskrifterna avseende vad som ska anses vara en väsentlig avvikelse i avskjutning i förhållande till älgskötselplanen. Föreskrifterna borde tydliggöra Länsstyrelsernas ansvar att följa upp vilka styrmedel som finns och vilka åtgärder som vidtas för att uppnå en hög måluppfyllelse. IT-SYSTEM Sveaskog anser att Naturvårdsverkets redovisning beskriver nuvarande lösning för IT-system på ett i stora drag korrekt sätt. Intentionerna med ett enda IT-system för älgförvaltningen är lovvärt och var under lång tid avsikten. Sveaskog anser att utvecklingen av Älgdata.se har tagit väldigt lång tid och att alltför stort fokus varit på att lösa Länsstyrelsernas administrativa frågor på bekostnad av innehåll och funktionalitet som efterfrågas i älgförvaltningsgrupperna, inom älgskötselområden och från markägarsidan. Under överskådlig framtid får ambitionen istället vara att Älgdata.se ska utgöra stöd för älgförvaltningsområdesnivån. För den i älgförvaltningssystemet underliggande jaktområdesnivån med älgskötselområden, licensområden samt oregistrerade områden är behoven delvis annorlunda och på denna nivå är förutsättningarna klart sämre att kunna samordna i ett gemensamt system. Den viktigaste skillnaden rör hanteringen av ekonomi mellan jaktlag och markägare. Det har också rått skilda uppfattningar om innehåll och funktionalitet för älgskötselområden och jaktlagsnivån.
Sveaskog anser att Älgdata.se har förutsättningar att möta de behov som finns på älgförvaltningsområdesnivån om vidareutvecklingen fortgår och möter de kriterier som ursprungligen formulerades i förstudien till ett gemensamt IT-system. Sveaskog anser inte att någon ytterligare utredning om ett samlat IT-system för älgförvaltningen är nödvändig. Modellen med Älgdata.se som portal med all väsentlig information främst för älgförvaltningsgrupper och Länsstyrelse, är bra och strukturmässigt helt rätt. Att i nuläget utveckla Älgdata.se för att möta alla behov tex. hantering av ÄSO-specifika funktioner är inte kostnadsmässigt försvarbart. Detta hanteras bäst i de tre befintliga och väl fungerande undersystemen (Moosecare, Jaktrapport och Viltdata) som idag är direkt sammankopplade med Älgdata.se. Via dessa säkerställs en mer lokal anpassning och även sammankoppling med andra system, exempelvis företagsspecifika system för fakturering. De upplevda problem med flera olika system som utredningen tar upp beror sannolikt främst på att introduktion av nya IT-system ofta är svår och att det tar tid att lära sig nya arbetssätt. Sveaskog anser att ansvaret för det samlade IT-systemet även fortsättningsvis bör ligga hos Länsstyrelsens centrala IT-enhet, samt att den befintliga referensgruppen med representation av alla direkt berörda intressentorganisationer bör leva kvar och eventuellt utvecklas. Referensgruppen, som i enighet sagt sig stå bakom nuvarande modell med Älgdata.se och tre nämnda undersystem, säkerställer bred förankring i beslut rörande den fortsatta driften och vidareutvecklingen. Även upplägget med ett s.k. IT-förvaltningsobjekt där Älgdata.se sammankopplas med Länsstyrelsernas nya system för jaktadministration, Jaktadm, är naturlig och bra. Utveckling av Älgdata.se måste fortsätta Sveaskog delar Naturvårdsverkets uppfattning att Älgdata.se behöver vidareutvecklas. Utredningen pekar på ett antal områden där Älgdata.se idag inte uppfyller användarnas behov och önskemål. Vi delar denna uppfattning, framför allt utifrån behoven inom älgförvaltningsgruppernas arbete, och ser följande delar som mest prioriterade att börja med: - Automatisk överföring av ÄBIN-resultat och foderprognoser från Skogsstyrelsen. - Automatisk överföring av information om trafikolyckor med älg från Viltolycka.se - Automatisk ifyllnad av älgförvaltningsplaner med data som finns i databasen - Integration med beräkningsverktyget Älgfrode i förvaltnings- och skötselplaner - Kommunikationsportal mellan LST-ÄFG-ÄSO, främst avseende dokument såsom gällande förvaltnings- och skötselplaner, samrådsprotokoll etc. Det är helt naturligt vid utveckling av nya IT-system att de mest fundamentala delarna utvecklas och driftsätts först och att ytterligare funktionalitet utvecklas i senare skede. Älgdata.se har idag en stabil grundfunktionalitet som i stort fungerar väl, men det är nu av yttersta vikt att systemet kompletteras med ovanstående funktionalitet så snabbt som möjligt. Först när dessa funktioner är i drift kan systemet anses uppfylla de ursprungliga intentionerna med en samlad IT-portal även ur ett älgförvaltningsgruppsperspektiv. Herman Sundqvist Skogschef, Sveaskog Ronny Löfstrand Jakt- och klövviltschef, Sveaskog