LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND

Transkript

1 LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND REMISSYTTRANDE Er ref N2015/08683/FJR Ert datum Regeringen Näringsdepartementet Stockholm Remiss om regeringsuppdrag m.m. om kronhjort Lantbrukarnas Riksförbund har beretts tillfälle att lämna synpunkter på Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om förvaltning av kronhjort, med flera förslag om kronhjort från andra parter. Bakom detta yttrande står även de tre skogsägarföreningarna Norra Skogsägarna, Norrskog och Mellanskog. Sammanfattning LRF vidhåller att de av LRF föreslagna reglerna för förvaltningen, allmän jakt på hind och kalv av kronhjort samt möjlighet till skyddsjakt på årskalv med stöd av 26 jaktförordningen (1987:905) samt bilaga 4 till förordningen, är de bäst lämpade reglerna för att på kort tid effektivisera jakten på kronhjort och för att minska de svåra skadorna av kronhjort i jord- och skogsbruk. Det ska betonas att LRF:s förslag till utökad, allmän jakt är ett komplement till jakt inom kronhjortskötselområden (KSO). Med hänsyn till de skador som befintlig och framtida kronhjortstam åstadkommer och kommer att åstadkomma är det viktigt att, som Naturvårdsverket (NV) har gjort, markera att det ska finnas ett val för traktens markägare. Om de vill ha en stam av kronhjort eller inte. LRF:s uppfattning är att det inte ska finnas kronhjort över hela landet. Där så är lämpligt och möjligt ska kronhjorten förvaltas så att väl avvägd jakt kan bedrivas. Men första frågan ska vara om det är möjligt i förhållande till jord- och skogsbruk i trakten. Det är inte kronhjortens väl och ve som är den tyngsta frågan. Kronhjorten är ingen fråga om rättvisa. Fördelningen av kronhjort i naturen kommer aldrig att bli rättvis. En stor del av de av NV föreslagna skärpningar av regelverket för KSO är bra. Kombinationen av skärpta regler för KSO och ett reellt alternativ till KSO i form av den av LRF föreslagna långa, allmän jakttiden på hind och kalv gör att den enskilda markägaren kan välja vilken form av förvaltning som bäst passar fastighetens förutsättningar. Något sådant val finns inte i dag, eftersom den WETTERIN, ANDERS, anders.wetterin@lrf.se Lantbrukarnas riksförbund Stockholm Besöksadress Franzéngatan 6 \\z84cfvs001\341240users$\sa016\documents\n fjr LRF.docx Tfn Växel Tfn växel Lantbrukarnas Ekonomi AB Säte Stockholm Org.nr SE

2 REMISSYTTRANDE 2(6) korta, allmänna jakten på kalv av kronhjort inte har någon populationsreglerande effekt. LRF avstyrker bestämt NV:s förslag om viss möjlighet till licensjakt på kronhjort inom områden som är registrerade som älgjaktområde, men som inte ligger inom ett KSO. Förslaget om att samordna förvaltningen av älg och kronhjort i det som nu är älgförvaltningsområden (ÄFO) har fördelar. Inte minst därför att ÄFO:s genomsnittliga storlek i landet medför att de är bättre lämpad indelning för förvaltning av kronhjort än befintliga kronhjortskötselområden. Samtidigt måste betonas att det kommer att ställas avsevärt högre krav på arbetsinsats, kunskap och faktaunderlag i de blivande förvaltningsgrupper som skulle ersätta älgförvaltningsgrupperna. Det kommer att ställa krav på utbildning för förvaltningsgrupperna, goda inventeringsunderlag etc. Detta kommer att medföra större kostnader. Fällavgifter för kronhjort kommer aldrig att kunna finansiera ett förvaltningssystem som inkluderar kronhjort. Enligt LRF:s bestämda uppfattning måste en förbättrad kronhjortsförvaltning stödjas med utökad skattefinansiering. För inventeringar och för förvaltningen i sig. Sveriges jord- och skogsbruk har inte råd med en kronhjortsexplosion. Vi måste någon gång lära oss av älg-, rådjurs- och vildsvinsexplosionerna. Den här gången måste staten ta ansvar och underlätta förvaltningen - innan det är för sent. LRF:s överväganden NV föreslår en form av licensjakt på kronhjort inom områden som är registrerade som älgjaktområde, men som inte ligger inom ett KSO. Av någon anledning kallar NV inte sitt förslag licensjakt, men i juridisk mening är det som beskrivs en licensjakt. Förslaget skiljer sig från de nu gällande reglerna för licensjakt på älg. Först ska den tänkta förvaltningsgruppen rekommendera om det är lämpligt att länsstyrelsen beslutar om licensjakt inom förvaltningsområdet, därefter ska länsstyrelsen avgöra om det är lämpligt inom förvaltningsområdet och slutligen ska länsstyrelsen pröva om någon, efter anmälan till länsstyrelsen, kan få jaga kronhjort på licens. Det innebär att det blir mer omständligt, skönsmässigt och rättsosäkert än licensjakt för älg. När det gäller älg har man rätt att få licensjakt, när man disponerar den av länsstyrelsen beslutade minimiarelen. Då gäller prövningen bara hur många djur som får fällas. Förslaget om licensjakt på kronhjort avstyrks bestämt. Det behov som finns av jakt utanför KSO, även på vuxen kronhjort, löses med hjälp av lång, allmän jakttid på hind och kalv. Allmän jakt löser uppgiften helt

3 REMISSYTTRANDE 3(6) utan omfattande byråkrati, förslag och beslut i flera led samt ökade administrativa kostnader. Till skillnad mot licensjakt. I NV:s redovisning beskrivs tänkbara inventeringsmetoder för kronhjort och svårigheterna med dessa. LRF instämmer i att det behövs robusta och pålitliga inventeringsmetoder för kronhjort. LRF vill särskilt påpeka att bristen på ett eller flera system för inventering av kronhjort inte får hindra mer effektiv förvaltning av kronhjort på kort sikt. Framför allt får inte möjlighet att fälla hindar och kalvar under allmän jakt fördröjas, i väntan på att inventeringsmetoder utprovas och kvalitetssäkras. Sådan metodutveckling och utvärdering tar lång tid, ofta flera år. De växande problemen med kronhjortsskador i gröda och skog är så stora att vi inte kan vänta på färdiga inventeringsmetoder. Kronhjorten är ingen hotad art. Det finns enligt senaste uppskattningar ca kronhjortar i landet och stammen ökar med ca 10% per år. NV föreslår att förvaltningen av kronhjort och älg fogas in i samma system, som i grova drag ska följa samma modell som älgförvaltningssystemet. Det finns flera skäl för förslaget. Att älgförvaltningssystemet redan är operativt och att det finns begränsade resurser tillgängliga är två av de tyngsta argumenten. Inte minst är resursfrågan viktig. Det är svårt att tro att finansiering och intresserade, ofta ideellt arbetande, människor skulle räcka till två separata system för de båda arterna. Det finns dessutom biologiska skäl för att samförvaltning av två eller flera klövviltarter. Däremot är det inte givet att de befintliga älgförvaltningsområdena (ÄFO) är lämpade för förvaltning av kronhjort. Dels ska de i princip vara utformade för att omfatta en älgstam. Kronhjort utnyttjar sina hemområden på annat sätt än älg. Rent biologiskt är ÄFO därmed troligen ofta inte helt lämpade för kronhjort. I de fyra nordligaste länen är många ÄFO mycket stora, arealer på mer än 1 miljon ha förekommer. I sådana ÄFO kommer det ofta att finnas kronhjort i en liten del av ÄFO. Vilket gör att arbetet med kronhjort kommer att skilja sig mycket från älgen. LRF motsätter sig ändå inte idén med samförvaltning indelad efter ÄFO. Vi har ingen annan, lämplig förvaltningsindelning och resurserna är begränsade. ÄFO:s genomsnittliga storlek i landet medför att de är bättre lämpade som indelning för förvaltning av kronhjort än befintliga kronhjortskötselområden. Samtidigt måste betonas att det kommer att ställas avsevärt högre krav på arbetsinsats, kunskap och faktaunderlag i de blivande förvaltningsgrupper som skulle ersätta älgförvaltningsgrupperna. Det kommer att ställa krav på utbildning för förvaltningsgrupperna, goda inventeringsunderlag etc. Detta kommer att medföra större kostnader. Fällavgifter för kronhjort kommer aldrig att kunna finansiera ett förvaltningssystem som inkluderar kronhjort. Enligt LRF:s bestämda uppfattning måste en förbättrad kronhjortsförvaltning stödjas

4 REMISSYTTRANDE 4(6) med utökad skattefinansiering. För inventeringar och för förvaltningen i sig. Det är inte rimligt att ledamöter i förvaltningsgrupper ska ha ett så lågt arvode som 5000 kr per år, när även kronhjort ingår i uppdraget. Ersättningen måste höjas avsevärt. Ett av NV:s förslag om KSO på sidan 27 i redovisningen, innebär att ett KSO får registreras med avsikten att hindra kronhjortsetablering i det planerade KSO. Det är väl tänkt i den meningen att gällande regler innebär att KSO bara får inrättas för att vårda/gynna stammen. Däremot blir förslaget inte rimligt i den meningen att det kommer att innebära både omfattande statlig administration på länsstyrelsen och ideellt arbete för att administrera det som i praktiken är allmän jakt. Behov att hindra eller minska etablering av kronhjort löses bäst, enklast och utan kostnader med allmän jakt. För det behövs inget utom en ändring i jaktförordningens bilaga 1, om allmän jakt på kronhjort. Naturvårdsverkets förslag om jakttid har i regeringsuppdraget blivit knapphändigt redovisat, vad gäller jakttiden inom KSO. På sidan 5, sista stycket, under rubriken Avgränsning gör NV klart att verkets förslag om att älg och kronhjort ska förvaltas i samma system innebär att jakttiden inom KSO ska pågå till och med 28 (29) februari. Detta är senare i texten inte närmare berört. LRF instämmer i NV:s förslag om jakttid till och med sista februari. Eftersom jakten på kronhjort är svår bör jakttiden vara så rymlig som möjligt. Det bör övervägas om den allmänna jakttid på kronhjort som LRF (LRF avser hind och kalv) med flera föreslagit, även ska omfatta februari månad. Skåne har av historiska skäl ett eget förvaltningssystem för kronhjort. Avsikten är att skydda den s.k. nominatunderarten av kronhjort. Systemet bygger på begränsad och strikt reglerad jakt i kronhjortsreservatet och allmän jakt utanför, det senare i syfte att hindra nominatunderarten från uppblandning med andra, kontinentala kronhjortar som härstammar från hjorthägn. LRF anser att förvaltningen i Skåne lett till oacceptabla skador i jord- och skogsbruk. De av LRF föreslagna reglerna, allmän jakt på hind och kalv samt skyddsjakt på årskalv, ska därför gälla hela landet utan undantag. NV föreslår att länsstyrelsen ska ha möjlighet att avsätta ledamot i en förvaltningsgrupp som väsentligt missköter sitt uppdrag. LRF tillstyrker förslaget. Det bör även övervägas om den organisation som nominerade ledamoten ska ha rätt att återkalla sin nominering. Om en ledamot i förvaltningsgruppen i praktiken inte företräder det intresse som denne nominerats av. NV berör länsstyrelsernas beslut om skyddsjakt endast översiktligt. Bland förslagen finns bara en notering om att den tänkta, nationella

5 REMISSYTTRANDE 5(6) förvaltningsplanen för älg och kronhjort bör hantera fördjupad vägledning om skyddsjakt. Om regeringen beslutar om allmän jakt och skyddsjakt med stöd av 26 jaktförordningen enligt LRF:s förslag, kommer en del av behovet av skyddsjakt att falla bort. Men behovet av att skydda sig mot skador av vuxen kronhjort inklusive vuxna handjur och under tid när allmän jakt inte är tillåten, kommer att kvarstå. Det är därför viktigt att länsstyrelserna får tydliga riktlinjer om snabba och generösa beslut om skyddsjakt. Kronhjorten ökar i landet. Därför måste beslut om skyddsjakt förenklas och avdramatiseras, för att förvaltningen ska fungera även utanför jakttid. Det är inte minst av stor psykologisk betydelse för drabbade markägare att skyddsjakt meddelas generöst och utan tidsspillan. Den enskilda behåller sin rådighet inför situationen och känner sig inte maktlös. Förslag från Jägarnas Riksförbund Jägarnas Riksförbund (JRF) har föreslagit en tredelad modell för förvaltningen där Skånes nu gällande, särskilda regelverk lämnas oförändrat. I den del av Sverige där septemberjakt på älg är tillåten föreslår JRF allmän jakt utan begränsningar och i resterande del av Sverige (utom Skåne) föreslås allmän jakt på hind och kalv. I båda senare fallen ska den allmänna jakten finnas som komplement till jakt i KSO. Jägarnas Riksförbund framför ett viktigt argument för allmän jakt även på handjur, i de norra delarna av landet. Kronhjorten har där ingen historisk förekomst. LRF:s förslag om utökad, allmän jakt innebär att den allmänna jakten ska vara ett av två alternativ i förvaltningen. Allmän jakt ska väljas där KSO av olika anledningar är ett sämre alternativ för markägaren. I Norrland förekommer kronhjorten enbart som en följd av människans tidigare flyttning av kronhjorten dit. Det kan finnas skäl till allmän jakt även på handjur, i det område där septemberjakt på älg bedrivs. Jakt på kronhjort i skogsdominerad, norrländsk terräng är mycket svår. Därför kan varje möjlighet att fälla hjort, inklusive handjur, vara av stor vikt. Enligt LRF:s uppfattning bör det därför övervägas om KSO i Norrland ska vara en form av undantag eller slopas helt. LRF:s ställningstagande när det gäller Norrland bygger på att kronhjorten i skogsmark är mycket svårjagad. All reglering av jakten, utöver allmän jakttid, kommer att försvåra jakten och bromsa avskjutningen. Sveriges jord- och skogsbruk har inte råd med en kronhjortsexplosion. Vi måste någon gång lära oss av älg-, rådjurs- och vildsvinsexplosionerna. Den här gången måste staten ta ansvar och underlätta förvaltningen - innan det är för sent. I Skogsstyrelsens meddelande nr , Kunskapsplattform för skogsproduktion - Tillståndet i skogen, problem och tänkbara insatser och åtgärder,

6 REMISSYTTRANDE 6(6) poängteras att klövviltstammarnas storlek är en samhällsfråga som är större än att den ska hanteras enbart av skogssektorn och jägarintressen LRF instämmer i det och vill med detta yttrande tydligt markera att staten måste skapa regelverk för jakt på kronhjort som gör det möjligt att förvalta och begränsa skadeverkningar av kronhjort, oavsett var i landet de uppkommer. Genom att ge den enskilda möjlighet att fritt välja den förvaltning av kronhjort som gynnar jord- och skogsbruk i trakten. Det vill säga det ska finnas en reell möjlighet att välja om kronhjort ska förekomma eller inte förekomma i ett i visst område. LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Thomas Bertilsson Enhetschef Anders Wetterin Expert jakt och vilt