1994-2014 med. En jubileumsskrift.

1994-2014 med En jubileumsskrift.

Ekologiska Ungdomsstiftelsen 2014 text»susanne Åkesson layout» Max Ahlborn styrelse» Per Gahrton (ordförande) Lena Lindström Ulf Holm Yvonne Ruwaida Linda Norrman Åsa Domeij Helena Leander

Ekologiska ungdomsstipendiater ger hopp! Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt att arbeta för en bättre, fredligare, miljövänligare värld. För det mesta är det en hoppfull och entusiasmerande verksamhet. Men det händer förstås att jag drabbas av total pessimism och hopplöshet när jag betraktar den krassa verkligheten. Då tänker jag på de ekologiska ungdomsstipendiaterna, både de som fått Ekologiska Ungdomsstiftelsens stipendier, och de många som ansökt. Sammanlagt handlar det om hundratals ungdomar som skrivit till oss och berättat om konkreta projekt de haft på gång eller i tankarna för att lämna sitt bidrag till världsförbättringen. Jag slutar aldrig att glädjas och imponeras över hur mycket handlingskraft, hur mycket framtidsförhoppningar, det finns bland ungdomar i Sverige. Inte minst har jag gång på gång slagits av den praktiska och målmedvetna ansatsen i ansökningarna. När jag var i tjugoårsåldern på 1960-talet var vi också många som ville skapa en bättre värld. Men var vi lika handlingsinriktade, lika praktiska? Jag tror det har skett en positiv utveckling, där de övergripande och viktiga idéerna i många ungdomars hjärnor omvandlas till något konkret, något påtagligt, något som en person eller en liten grupp människor kan göra här och nu. Även om inte regimer störtas, samhällssystem revolutioneras, regeringar byts ut, blir det ändå resultat av alla de projekt stipendiaterna hittar på och jobbar med. Idén till Ekologiska Ungdomsstiftelsen kom ganska naturligt när jag närmade mig min 50-årsdag (som inföll den 2 februari 1993). Jag har inget emot fest och firande, men jag ville absolut inte ha fler prylar. Därför lät jag sprida att jag gärna ville ha pengar till en grundplåt för en ungdomsfond. Många nappade på det. Lite senare blev jag invald i EU-parlamentet, som ju delar ut överdrivet generösa ersättningar och traktamenten. Miljöpartiet beslöt att överskottet skulle skänkas till gröna ändamål. Det blev några tusenlappar i månaden till fonden. Också andra, framförallt Ulf Holm, har bidragit. Vi har inte gjort några fantastiska placeringar och har knappast någon avkastning, men jag är glad att kunna fastslå att vårt kapital tryggar utdelning av stipendier så länge jag lever även om jag skulle bli rejält gammal. Ekologiska Ungdomsstiftelsens stipendier till påhittiga och framtidsinriktade ungdomar är en av de mest meningsfulla verksamheter jag ägnat mig åt, hela tiden tillsammans med en engagerad grupp styrelsemedlemmar. Tillsammans, Ekologiska ungdomsstiftelsens styrelse, vårt lilla kansli, och framförallt alla ungdomar som ansöker om våra stipendier, har vi gjort skillnad och knuffat världen en liten bit i rätt riktning. Den här skriften presenterar fyra av dem som fått Ekologiska ungdomsstiftelsens stipendium sedan starten för 20 år sedan. Jag hoppas att stipendiaternas framgångar ska inspirera fler ungdomar att tro på sin idé och att det går att förändra världen även med små medel. Per Gahrton Styrelseordförande Ekologiska Ungdomsstiftelsen

HÅLLBART ÄR LÖNSAMT Från början fanns skräp. Väldigt mycket skräp som samlades i högar utanför lägenheten i Kathmandus slum. När högarna växt sig stora skyfflades de ner i floden, samma flod som toaletterna tömdes i och som var arbetsplats åt kvinnor som 14 timmar om dagen vadade med cementsäckar på huvudena för att transportera till byggena. I lägenheten bodde Björn, en 19-åring som flyttat från Sverige för att se något nytt. En 19-åring utan kapital men med massor av vilja och envishet. Det var grunden till Watabaran, ett företag som återvann papper i Nepal som sedan såldes som julkort i Sverige. Målsättningen var att få bort skräpet från floden och skapa arbetstillfällen som bygger upp istället för att bryta ner människor. När Björn blev nominerad till EKU:s stipendium hade han precis tagit beslutet att satsa på sin verksamhet i Nepal. Björn tog emot stipendiet på Miljöpartiets kongressfest 2004. - Det var enormt betydelsefullt att få träffa engagerade människor på prisutdelningen som trodde på det jag gjorde. Det kändes som en bekräftelse på att jag har gjort rätt val. Det var också första gången som jag fick prata inför en större publik och förstod att jag var ganska bra på det. Idag är föreläsningarna både en inkomstkälla och ett sätt att sprida idén att hållbart är lönsamt. Stipendiets tio tusen kronor fick Björns företag Watabaran att gå runt. - Tio tusen var mycket pengar på den tiden, särskilt i Nepal. Vi sålde mycket runt jul, men sedan var det ju ett helt år till nästa jul. Jag kunde inte ta ut lön på tre år. Företaget Watabaran blev startskottet för flera nya företag i Nepal, och lärde Björn hur företag som är hållbara blir mer lönsamma. - Min bästa investering någonsin var att lära mina anställda att läsa och skriva. För en månadskostnad på 150 kronor för en lärare fick jag alla mina 20 anställda läs- och skrivkunniga. Det ökade effektiviteten i företaget något enormt. Tidigare kommunicerade alla anställda verbalt, vilket bäddade för massor av missförstånd och andrahandsinformation. När vi kunde börja använda skriftliga instruktioner fick alla i företaget samma syn på vad vi skulle producera och när. Ett av Nepals största problem är brain-drain, dvs att välutbildade nepaleser flyttar utomlands istället EKU 20 år» 4

Namn: Björn Söderberg Fick stipendiet: 2004 Ålder då: 22 Ålder idag: 32 Fick stipendiet för: Att ha startat pappersåtervinningsföretaget Watabaran i Nepal. Gör idag: Driver Fair Enterprise Network och föreläser om hållbart företagande. Utnämndes till årets talare 2008 och fick Göteborgspriset för hållbar utveckling 2012. för att bidra till utvecklingen på hemmaplan. Björn har startat webb-byrån Websearch, som rekryterar unga talanger som inte har råd att gå på universitetet. - Vi betalar deras utbildning mot att de jobbar minst fyra år på företaget. På så sätt löser vi problemet med att rekrytera högutbildad arbetskraft samtidigt som några unga får chansen att utbilda sig och få ett bra jobb. Under de fyra åren som de arbetar hos oss hinner de ofta gifta sig och på så sätt ökar möjligheterna att de stannar i landet. Watabaran ombildades 2010 till Shuba briqettes, ett företag med målsättningen att ta fram miljövänligt bränsle som är effektivare och billigare än ved. Nepal står inför en enorm energikris och affärsidén att återvinna istället för att hugga ner den sista skogen på Himalayas sluttningar kan kännas självklar, men branschen är tuff. - Vi har haft problem med gangsters och korruption i brickettföretaget. Stora intressen står på spel på energimarknaden och de låter oss inte komma in där utan strid. Så idag är det tveksamt om vi kan fortsätta med verksamheten. Det känns tufft. Björn hade en dröm om att ha 1000 anställda. Den drömmen är inte lika viktig idag. - Jag vill att mina företag ska göra nytta och vara exempel för andra. Om det är något som jag vill dela med mig av till framtida stipendiater så är det att följa sina drömmar, att göra det man tror på. Var inte rädd för att misslyckas. Man kan inte förvänta sig att förändring är enkelt. Har man inte misslyckats så har man inte försökt. De som gör skillnad, det är inte de som är smartast, utan de som fortsätter i motgång. Det är där man gör nytta till slut. J EKU 20 år» 5

Namn: Linda Norrman Fick stipendiet: 2012 Ålder då: 23 Ålder idag: 25 Fick stipendiet för: Projektet Hållbart Mentorskap som för samman studenter med yrkesverksamma inom hållbarhetsfrågor. Gör idag: Projektledare för Hållbart Mentorskap och läser första året på masterprogrammet Environmental Communication and Management på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.

TRYGGA MÄNNISKOR TAR HÅLLBARA BESLUT Linda Norrmans projekt Hållbart Mentorskap har en långsiktig positiv miljöpåverkan. Genom att föra samman studenter och yrkesverksamma bidrar projektet till ett mer hållbart samhälle, både ekologiskt och socialt. Projektet är en del av den ideella föreningen Sustainergies, en karriärsplattform för hållbarhetsintresserade studenter. Hållbart Mentorskap drivs helt ideellt av Linda och hennes projektkollega Lina Cederlöf. EKU:s stipendium år 2012 blev den katalysator som behövdes för projektets fortsättning. - Med EKU:s stipendium fick vi den farten som vi hade väntat på. Vi kunde köra programmet ett år till och dessutom utveckla det med en förberedande utbildningsdel och nu siktar vi på att starta Hållbart Mentorskap i både Göteborg och i södra Sverige. Vi vågade ta programmet ett steg till. Hela Sustainergies verksamhet syftar till att fylla det gap som idag finns mellan hållbarhetsintresserade studenter och yrkeslivet, där Hållbart Mentorskap är det projekt som jobbar med den personliga utvecklingen. Både Lindas och Linas erfarenhet är att det idag erbjuds ytterst få sammanhang inom universitetsvärlden där just den personliga utvecklingen hos studenterna står i fokus. Som student får man teoretiska verktyg för att ta sig an verkligheten men när frågar någon vad studenterna egentligen vill? Och vilka jobb som egentligen finns där ute? - Jag har gått igenom fyra års högskolestudier utan att någonsin fått veta vad som händer utanför väggarna. Det är nog väldigt vanligt. En klassiker är karriärdagen, som ordnas en gång om året, då studenter kan träffa företag i en monter. Vi vill skapa långsiktiga kontakter mellan generationer. Studenterna får träffa en äldre version av sig själv det ger trygghet att veta hur framtiden kan se ut. Men det är inte bara studenterna som lär sig något i programmen, även mentorerna får nya perspektiv på sin yrkesroll samtidigt som de får ta del av upplevelsen att se en annan människa växa som person. - Jag har haft studenter som har kommit till mig och sagt att programmet har förändrat deras liv. Det syns i våra siffror vi har nästan 250 sökande på tio platser. I urvalet vill vi se personer som verkligen vill jobba med sin personliga utveckling och bidra till ett hållbart samhälle. Trygga människor tar bättre beslut. Det är den långsiktiga nyttan med mentorskapsprogrammet. Linda är dock orolig för att miljöfrågan läggs allt för mycket på en individuell nivå idag. Miljöfrågan avspeglas i det individuella samhälle som råder idag. Det måste hända saker på strukturell nivå. - Vi kan inte begära av varje enskild individ att välja mellan en massa miljömärkningar, och tro att det löser miljöproblemen. Det måste bli lätt att välja rätt. Idag finns tankar på att göra Hållbart Mentorskap permanent och hitta långsiktig finansiering. Kanske finns aktörer som kan tänka sig att betala för en enskild studentplats, istället för hela programmet. Linda vill uppmuntra fler entreprenörer att söka stipendier som EKU:s. - Se det inte bara som pengar utan en fantastisk möjlighet till en grundplåt som kan göra mycket för världen! J EKU 20 år» 7

DET HAR HÄNT MYCKET Miljön och den pågående miljöförstöringen var ett hett ämne i samhällsdebatten när Malin gick på gymnasiet i början av 1990-talet. Ändå var bristen på undervisningsmaterial om miljö i skolorna stor. Malin skulle göra ett specialarbete och kände att hon ville göra något som kunde komma till konkret nytta. Resultatet blev skriften 46 sidor om miljön. - Jag fick kontakt med miljökontoret i Köping. Där jobbade unga, nyanställda tjejer som brann för miljön. De uppmuntrade mig att göra undervisningsmaterialet och de bekostade också upptryckningen. Sedan åkte jag runt till alla mellanstadieskolor i kommunen och delade ut materialet till lärare och rektorer. Det var svårt att få tid att träffa dem, men när de väl insåg att detta var något som kunde komma till nytta var de flesta positiva. Efter gymnasiet ville Malin fortsätta utveckla sitt miljöengagemang genom en universitetsutbildning, men det visade sig vara svårt. - Allt som fanns var utbildning för att bli miljöoch hälsoskyddsinspektör. Jag kommer från en gedigen lärarsläkt, och funderade på att bli naturvetenskapslärare i stället. Men efter ett sabbatsår hittade jag en civilingenjörsutbildning på KTH i Stockholm, där jag efter tre års studier kunde välja inriktningen Environmental Engineering. Så det valde jag. - Det hände mycket på de här åren jag läste på universitetet. Medvetenheten ökade och flera utbildningar inom miljö kom till. Jag läste klart min utbildning och lyckades till slut forma den precis som jag ville ha den. Idag jobbar Malin med att effektivisera ledningssystemen på Landstinget Västmanland. Tjugo år efter undervisningsmaterialet upplever hon att miljötänket finns integrerat på ett sätt hon knappt kunnat drömma om. - I vårt ledningssystem ingår miljöintegreringen på ett självklart sätt. I förskolor och skolor jobbar de med miljön redan från början. Alla förskolebarn vet exakt hur man källsorterar och varför man gör det. Det har hänt mycket på de här tjugo åren. Samtidigt har tempot ökat. Det är både lättare och svårare att leva miljövänligt idag. - Den här ständiga expansionen, att allt ska bli snabbare och bättre kan göra mig trött. Så länge vi konsumerar mer kommer de miljöförbättringar vi gör att ätas upp. Vi måste byta tankesätt och livsstil. Jag hoppas inte det sker med en käftsmäll, utan gradvis. Det är bara tjugo år sedan Malins gymnasiearbete var det enda undervisningsmaterial om miljö som fanns i skolorna i Köping. Det blev till och med uppmärksammat i en artikel i tidningen Miljöaktuellt. Idag är miljöfrågorna visserligen integrerade i samhället, men långt ifrån lösta. Har dagens EKU-stipendiater den lösning som vi behöver för de kommande tjugo årens omställning?! J EKU 20 år» 8

Namn: Malin Helander Fick stipendiet: 1995, EKU:s första stipendiat Ålder då: 19 Ålder idag: 38 Fick stipendiet för: Undervisningsmaterialet 46 sidor om miljön Gör idag: Jobbar som förbättringsledare på Landstinget Västmanland

VÅGA GÖRA DET DU TROR PÅ Patrik Eriksson var en av EKU:s mer ovanliga stipendiater. Patrik fick stipendiet för att han inspirerar människor att leva mer solidariskt i sin vardag, och hjälper människor att inse att den militaristiska världsordningen är vansinnig, som Per Gahrton skrev i kommentaren till 2001 års stipendiat. Patrik är kanske den enda av EKU:s stipendiater som riskerat ett långt fängelsestraff för sitt engagemang. Aktionen var en del av Greenpeaces kampanj för att stoppa kärnvapenupprustningen i världen. - Vi var på en gummibåt utanför en militärbas nära Los Angeles med syftet att vara i vägen under de timmar som sjöfarten stoppas, och missilen ska skjutas upp. Vi lyckades stoppa uppskjutningen med 40 minuter, sedan sköt den amerikanska militären upp missilen ändå, trots att vi var där. När vi gick i land väntade FBI på oss, och vi blev fängslade. Det var väldigt tydligt att den amerikanska staten inte ville att några protester skulle höras. De hotade med dryga böter och långa fängelsestraff. Till slut blev vi utsläppta mot borgen. Två månader efter aktionen hände 11 september-attacken och världen förändrades i en mer militaristisk riktning. - Till en början gav vår aktion en möjlighet att prata om kärnvapen, civil olydnad och vilken värld vi vill ha. Men 11 september gjorde det väldigt svårt att driva kampanjen vidare. Utrymmet för att tala om nedrustning var minimalt i USA. Och det innebar en väldig press på mig och min familj hemma. Stipendiet innebar framför allt ett moraliskt stöd och en möjlighet till uppmärksamhet för min situation. Idag är Patrik programchef för Greenpeace Norden. Han har fortsatt engagera sig i miljö- och nedrustningsfrågor men har också breddat sitt engagemang genom att ha jobbat med fattigdomsoch rättighetsfrågor på Action Aid en period. När intervju görs har Patrik precis kommit hem från Ryssland, där han har koordinerat insatsen för att få hem 30 Greenpeaceaktivister som hade varit EKU 20 år» 10

Namn: Patrik Eriksson Fick stipendiet: 2001 Ålder då: 25 Ålder idag: 32 Fick stipendiet för: Att genom civil olydnad försöka stoppa en uppskjutning av en kärnvapenmissilrobot i USA. Gör idag: Programchef för Greenpeace Norden. i ryskt fängelse. Aktivisterna fängslades efter en protest mot uppstarten av oljeproduktion i ryska Arktis. - Jag tycker det är otroligt viktigt med människor som vågar göra saker de tror på. De här aktivisterna satt längre i fängelse än vad jag gjorde, men jag kunde verkligen känna igen mig i deras situation. Det var skönt att kunna bidra till deras frisläppande, även om det var absurt med en amnesti för ett brott som de inte begått. - Jag var mer peppad än någonsin efter att ha jobbat med Arktis-aktivisterna. I många delar av världen krymper det demokratiska utrymmet, och då är det viktigt med människor som vågar ta plats och använda sig av civil olydnad för att stoppa eller påpeka den katastrofala väg vi är på väg att ta. Jag ser det som en viktig del i ett demokratiskt samhälle. Patriks optimism lyser igenom trots att mycket går för långsamt. - För några år sedan beräknades att 300 000 människor dör varje år av klimatförändringar. Det är inte försent att stoppa utvecklingen mot ännu mer katastrofala effekter, men efter klimatmötet i Köpenhamn 2009 har inte mycket blivit bättre. Färre och färre politiker är beredda att ta ett ansvar. Men samtidigt finns otroligt många andra aktörer - människor, företag, grupper som agerar och det kommer till slut att bli en ostoppbar kraft. J EKU 20 år» 11

STIPENDIATER 1994-2014 Ekologiska ungdomsstiftelsen har delat ut stipendier i tjugo år, med undantag för ett par år då antalet sökande var för lågt för att dela ut stipendiet. Stiftelsens resurser kommer i dagsläget att räcka ungefär lika länge till. Listan över unga miljökämpar som gör skillnad i världen växer varje år. 1995 Malin Brodén (idag Malin Helander), Köping, 5000 kr. För: Undervisningsmaterialet 46 sidor om miljön. Motivering: För att hon på ett enkelt, inspirerande och kreativt sätt förmedlat sitt miljöengagemang till andra ungdomar. 1996 Helena Sörensen, Waxholm, 10 000 kr. För: Miljöbok för barn i förskoleåldern. Motivering: Boken är mycket pedagogiskt upplagd till glädje både för barn och förskollärare. 1998 Henrik Hedinge, Gislaved. 10 000 kr. För: Har arrangerat miljöprojekt i skolan och på fritiden inom ramen för Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen. Motivering: Projekten har valts inom en imponerande bred sfär alltifrån energifrågor och återvinning till praktisk naturvård. 2001 Patrik Eriksson, Stockholm, 10 000 kr. För: Civil olydnadsaktion för att hindra uppskjutningen av en militär testrobot i USA. Motivering: Världen behöver modiga människor som Patrik Eriksson som till priset av betydande personligt offer inspirerar människor att leva mer solidariskt i sin vardag. 2004 Björn Söderberg, Visby, 10 000 kr. För: Företaget Watabaran i Nepal, som ägs av de anställda och tillverkar visitkort, julkort och andra presentartiklar. Motivering: Watabaran bygger på solidaritet, ekologi och självförsörjning i kooperativa former, men syftar också till försäljning av varor på en internationell marknad. 2006 Jenny Petersson, Vänersborg, 10 000 kr. För: Påverkansarbete för ekologisk mat i skolan. Motivering: Jenny har med stort engagemang och framåtanda ägnat sitt projektarbete på gymnasiet åt att informera om och påverka för att få mer ekologisk mat i skolan. EKU 20 år» 12

2008 Andreas E Sjöstedt, Lund, 10 000 kr. För: Klädföretaget Living mind, som producerar miljövänliga och etiskt hållbara kläder. Motivering: Andreas har genom sitt företag konkretiserat sin ambition att bidra till ett hållbart samhälle och ökar samtidigt människors medvetenhet om den relativt okända klädbranschens miljöpåverkan. 2009 Johanna Mjörnheim och Anne-Lie Karl, Stockholm, 10 000 kr. För: Företaget Tredje Hand, som säljer omdesignade secondhandkläder. Motivering: Johanna och Anne-Lie inspirerar med sitt initiativ andra om de stora möjligheter som finns i att ge nytt liv i kläder genom att designa om och sälja via webbshop. 2010 Sara Blomqvist, Malmö, 10 000 kr. För: HBTQ Underwear, en miljövänlig underklädeskollektion riktad till HBTQ-gruppen. Motivering: Saras verksamhet visar på ett helhetstänk kring miljö, etik och jämställdhet som visar riktningen för framtidens företagande. 2011 Commutify, sex studenter från Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg 10 000 kr. För: Samåkningsapplikationer för web och smartphones. Motivering: Samåkning är ett enkelt och effektivt sätt att minska energiförbrukning och massbilism, och som tack vare projektets utveckling av modern teknik nu kan bli enklare för både företag och privatpersoner. 2012 Linda Norrman, Uppsala 15 000 kr. För: Projektet Hållbart mentorskap, som sammanför studenter och anställda inom hållbarhetsområdet. Motivering: Ett mentorskapsprogram där yrkesverksamma och studenter, med delat intresse för hållbarhetsfrågor, får en unik möjlighet att mötas och utvecklas tillsammans. 2013 Susanne Ringström, Stockholm, 15 000 kr. För: Designprojektet möbelbibliotek där människor kan låna möbler istället för att köpa dem. Motivering: Susannes idé är innovativ och har potential för att skapa en ny lösning för hållbar konsumtion. 2014 We Kare - Rebecca Rehn och Anna Wennberg, Bangkok/Uppsala, 15 000 kr. För: We Kare utbildar barn och unga i Thailand och Sverige för en hållbar utveckling. Motivering: We Kare har en nyskapande idé och satsar personligt engagemang i projektet samt har förankring i både Sverige och Thailand. mgångar ska inspirera fler ungdomar att tro på sin idé och att det går att förändra världen även med små medel. EKU 20 år» 13