RiTill SL:s riktlinjer för äldre och resenärer med funktionsnedsättning

RiTill SL:s riktlinjer för äldre och resenärer med funktionsnedsättning AB Storstockholms Lokaltrafik

2

Förord SL-trafiken är till för alla! Människor ska kunna leva sina liv självständigt utan begränsande hinder. Resor är en stor del av våra liv och i Stockholmsområdet är SL:s trafik det naturliga valet för många. Att SLtrafiken också ska vara ett naturligt val för invånare med olika typer av funktionsnedsättningar är en självklarhet. SL:s styrelse beslutade i november 2010 att anta en långsiktig tillgänglighetsplan med målet att SL:s allmänna kollektivtrafik ska upplevas som det mest attraktiva resealternativet för resenärer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet för alla resenärer är ett prioriterat arbetsområde inom SL. Alla SL:s medarbetare ska bidra till att det ovan ställda målet uppnås. I det arbetet är dessa riktlinjer ett viktigt arbetsredskap. Riktlinjerna, RiTill, utgör den ambition som SL ska eftersträva. Hur, när och till vilken kostnad ambitionsnivån uppnås, fastställs i Genomförandeplan. Riktlinjerna har under hösten 2010 remitterats till SL:s samverkansråd med representanter från länets handikapporganisationer samt till alla enheter inom SL:s organisation. Riktlinjerna ska tillämpas i SL:s verksamhet och projekt. Madelene Raukas TF Verkställande direktör Augusti 2011 3

Förord Ordlista 1. Inledning 2. Lagar, regler och riktlinjer 3. SL:s arbetssätt för tillgänglighet 4. Hela resan 5. Bemötande 6. Utformning i fysiska miljöer 7. Nivåskillnader 8. Taktila markeringar 9. Fordon 10. Kommunikativ tillgänglighet 11.Störningar och ersättningstrafik 12. Drift och underhåll 13. Index 14. Lästips och referenser 4

1. Inledning 6 1.1 Läsanvisning 6 1.2 SLL:s program för delaktighet 7 1.3 SL:s långsiktiga tillgänglighetsplan och handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013 7 1.4 SL:s mål 7 1.5 Arbetssätt 8 1.6 Funktionsnedsättningar och behov i kollektivtrafiken 8 2. Lagar, regler och riktlinjer 10 3. Verktyg för ökad tillgänglighet 12 3.1 Upphandling, avtal och projekt 12 3.2 Synpunkter, samråd och samarbete 13 4. Hela resan 15 4.1 Planera resan 15 4.2 Köpa och använda biljett 15 4.3 Att ta sig till terminal, station eller hållplats 16 4.4 Vistas, orientera sig och ta till sig information på station, terminal eller hållplats 18 4.5 Ta sig ombord, hitta sittplats och ta sig av fordonet 20 5. Bemötande 20 5.1 Ledsagarservice 21 5.2 Rampservice 21 5.3 Utbildning 21 5.4 Tillgänglighetsgaranti 22 6. Utformning i fysiska miljöer 23 6.1 Busshållsplatser 23 6.2 Bussterminaler 26 6.3 Stationer i spårtrafiken 27 6.4 Kombinerad buss och spårhållplats 30 8. Taktila markeringar 34 8.1 Busshållplatser 34 8.2 Bussterminaler 36 8.3 Kombinerad buss- och spårvagnshållplats 35 8.4 Spårtrafik 35 8.5 Hissar, trappor och rulltrappor 39 9. Fordon 40 9.1 Buss 40 9.2 Spårfordon 41 10. Kommunikativ tillgänglighet 48 10.1 Skriftlig information 48 10.2 Hörbar information 50 10.3 Alternativa format 51 10.4 SL Contact Center 52 10.5 Informationsmaterial och SL:s webbplats 52 10.6 Kampanjer och evenemang 52 10.7 Reklam 52 11. Störningar och ersättningstrafik 54 11.1 Planerad störning 54 11.2 Akut störning 54 11.3 Akut situation 54 11.4 Ersättningstrafik 54 11.5 Informationschecklistor 55 12. Drift och underhåll 57 13. Index 58 14. Lästips och Referenser 60 7. Nivåskillnader 32 7.1 Hissar 32 7.2 Trappor 33 7.3 Rulltrappor 33 7.4 Ramper 33 5

1. Inledning SL:s riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning och äldre resenärer (RiTill) beskrivs i förevarande dokument. Riktlinjerna beskriver hur SL ska arbeta för att skapa en tillgänglig kollektivtrafik där alla resenärer, oavsett ålder eller funktionsnedsättning, har samma möjligheter att resa med den allmänna kollektivtrafiken. Riktlinjerna behövs för att skapa en samsyn hos alla som arbetar med uppbyggnad av infrastruktur, utför eller planerar SL:s trafik. Eftersom förutsättningarna för allmän respektive särskild kollektivtrafik skiljer sig åt, har SL valt att inte behandla färdtjänst och sjukresor i dessa riktlinjer. RiTill ska fungera som verktyg för SL:s medarbetare att utforma stationer och fordon så att de bli tillgängliga för alla resenärer. Syftet med RiTill är att sammansälla och beskriva alla lagkrav och riktlinjer som SL måste följa när det gäller att erbjuda full tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. RiTill är ett samlat dokument för: Lagstiftning Tolkning och förtydligande av lagstiftning Verktyg för att skapa en standard för SL:s utformning av tillgänglighetsåtgärder Verktyg för ökad kunskap RiTill utgör den ambintionsnivå som SL ska eftersträva. RiTill Nivå SL:s ambitionsnivå utifrån lagar och förordningar På de områden där europeiska eller nationella riktlinjer saknas har SL utarbetat riktlinjer för utformning av den fysiska miljön på stationer och utformning av fordon som ger full tillgänglighet. RiTill vänder sig till SL, de trafikentreprenörer som utför trafik på SL:s uppdrag, samt andra leverantörer, myndigheter och kommuner som SL samverkar med. Genom att samordna och effektivisera insatserna ska tillgängligheten för resenärer med funktionsnedsättning öka. I de fall ansvaret är delat eller helt ligger på en annan huvudman ger riktlinjerna SL:s representanter ett underlag för att kunna verka för enhetlighet. De senaste 10-20 åren har samhället börjat ställa fler och strängare krav på tillgänglighet till den offentliga miljön för alla människor, oavsett funktionsnedsättning. Under 2000-talet antogs flera EU-direktiv och nationella lagar som ställde krav på full tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. 2010 1.1 Läsanvisning Riktlinjerna är indelade i olika kapitel. Det är inte nödvändigt att läsa dokumentet från pärm till pärm utan dokumentet kan med fördel användas som uppslagsverk. I kapitel 2 listas de lagar och förordningar som ställer krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i kollektivtrafiken. I kapitel 3-12 bekrivs hur SL ska arbeta för att uppfylla kraven på tillgänglig kollektivtrafik. Tid 6

1.2 SLL:s program för delaktighet Stockholms läns landsting (SLL) antog i februari 2010 ett program för delaktighet för personer med funktionsnedsättning Mer än bara trösklar. Visionen för den fysiska tillgängligheten är: Personer med funktionsnedsättning lever oberoende och deltar fullt ut på livets alla områden. De har full tillgång till den fysiska miljön och till de transporter som de har behov av, samt till alla verksamheter och tjänster som SLL och dess entreprenörer erbjuder. Programmet är ett styrdokument för alla landstingets förvaltningar och bolag samt för verksamheter som Stockholms läns landsting har avtal med. Varje förvaltning/bolag ska tillämpa de delar av programmet som är adekvata för deras verksamhet. Programmet är indelat i tre områden: Bemötande Kommunikativ tillgänglighet Fysisk tillgänglighet 1.3 SL:s långsiktiga tillgänglighetsplan och handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013 Det tidigare handlingsprogrammet för ökad tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning löpte ut vid årsskiftet 2010. Nuvarande långsiktig tillgänglighetsplan gäller mellan åren 2011-2021. SL har även tagit fran en handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013. Utöver dessa dokument tillkommer RiTill - SL:s riktlinjer för äldre och resenärer med funktionsnedsättning. Målet för tillgänglighetsarbetet är att SLs allmänna kollektivtrafik ska vara det mest attraktiva resealternativet för resenärer med funktionsnedsättningar. Tillgängligheten ska vara så god att fler resenärer med funktionsnedsättningar aktivt väljer den allmänna kollektivtrafiken framför andra färdsätt, som t.ex. färdtjänst. För att uppnå målet måste det både vara fysiskt möjligt och så pass attraktivt att den allmänna kollektivtrafiken väljs framför andra resealternativ. Handlingsplanen för 2011-2013 har två fokusområden, kunna resa och vilja resa. För att nå målet krävs konkretisering och nedbrytning av målbild och målformulering. Det görs i handlingsplan för tillgänglighet 2011-2013 samt i SL:s framtida genomförandeplaner. Utöver det tas årliga budget- och aktivitetslistor fram, som i detalj beskriver vad som ska genomföras. En annan viktig förutsättning för att nå målet är ett ökat samarbete med kommunerna i Stockholms län, men också med många andra aktörer inom samhällsplaneringen. Både den långsiktiga tillgänglighetsplanen och handlingsplanen för tillgänglighet 2011-2013 förbättringar i tillgängligheten för alla typer av funktionsnedsättningar. 1.4 SL:s mål SL ska erbjuda alla i Stockholms län en väl utbyggd, attraktiv och lättillgänglig kollektivtrafik på spår och väg. SL ska genom sin verksamhet bidra till en långsiktigt hållbar utveckling av regionen. SL:s tre kärnvärden är: enkelhet, pålitlighet och helhetssyn. Kärnvärdena ska genomsyra all SL-trafik. SL:s strategiska karta innehåller SL:s verksamhetsidé, vision, värderingar och mål. Tillsammans med planeringsförutsättningar och direktiv från SLL utgör den strategiska kartan grunden för SL:s strategiska planering, genomförande och uppföljning. Genom SL:s arbete med tillgänglighet bidrar SL till en hållbar utveckling. SL:s mål för tillgänglighet är att SL:s allmänna kollektivtrafik ska upplevas som det mest attraktiva resealternativet för resenärer med funktionsnedsättning. 7

1.5 Arbetssätt RiTill ska följas i SL:s verksamhet och projekt. Avsteg från riktlinjerna ska förankras hos SL:s tillgänglighetsexpertis och samverkansråd. Vid stora avsteg skall SL:s ledningsgrupp hantera ärendet. När riktlinjer saknas, ska nedanstående metodik följas. SL:s tillgänglighetsexpertis ska kontaktas och rådfrågas. Metod när riktlinje saknas: 1. Kontakta SL:s tillgänglighetsexpertis 2. Klargör vad som ska göras, vilka och hur många som berörs. 3. Undersök om det finns lagar, föreskrifter, regler eller allmänna råd för området från någon myndighet. 4. Samråd med de organisationer för personer med funktionsnedsättning som SL samverkar med samt internt inom SL 5. Undersök vilka erfarenheter som finns hos andra som arbetar med liknande frågor 6. Gör ett förslag på tillvägagångssätt 7. Remittera förslaget till de organisationer för personer med funktionsnedsättning som SL samverkar med samt internt inom SL 8. Genomför prov 9. Utvärdera prov 10. Formulera den nya riktlinjen och sprid erfarenheterna till de organisationer för personer med funktionsnedsättning som SL samverkar med samt internt inom SL. 1.6 Funktionsnedsättningar och behov i kollektivtrafiken I det här kapitlet presenteras några av de funktionsnedsättningar som många av SL:s resenärer har, och en kort beskrivning av de speciella behov dessa medför. En person med funktionsnedsättning har en nedsatt eller saknad kapacitet i en eller flera kroppsfunktioner. Funktionsnedsättningen kan vara fysisk eller psykisk. Ett handikapp eller ett funktionshinder uppstår i mötet med en miljö som inte är anpassad efter de förutsättningar en person med funktionsnedsättning har. Statistiska centralbyrån uppskattar att ungefär 20 procent av Sveriges befolkning har någon form av permanent funktionsnedsättning, där rörelsehinder och allergier hör till de största grupperna. Stockholms län har knappt två miljoner invånare, vilket skulle betyda att cirka 400 000 av dessa har någon form av funktionsnedsättning. I Stockholms län fanns det år 2010 cirka 71 000 personer med så stora funktionsnedsättningar att de beviljats färdtjänst. Ungefär 25% av gruppen färdtjänstresenärer reser i SL-trafiken med Accesskort. Med hjälp av rätt personal och bemötande bedöms det att upp till en tredjedel av dagens färdtjänstresor istället skulle kunna göras med den allmänna kollektivtrafiken. Demografi, hälsotillstånd och tillgänglighet till den allmänna kollektivtrafiken styr hur många färdtjänstresenärer länet kommer få framöver. Den personliga servicen är extra viktig för personer med funktionsnedsättning. Tekniska hjälpmedel och ny teknik är bra och kan hjälpa många men kan inte helt ersätta den hjälp en levande människa kan ge. Alla ska vara välkomna till SL. 1.6.1 Olika funktionsnedsättningar Befolkningens förutsättningar och sammansättning förändras över tid. Med hjälp av modern teknik utvecklas hjälpmedel som ökar funktionsförmågan och självständigheten. Med god hjälp och service kan personer med funktionsnedsättning få en rörelsefrihet som de tidigare har saknat. 8

Resenärer med funktionsnedsättning har ofta begränsat med alternativ. När någon del i en resa inte är möjlig att genomföra kan det förhindra hela resan. Personer med tillsynes lika funktionsnedsättningar kan ha mycket olika upplevelser och erfarenheter. Långt ifrån alla funktionsnedsättningar är synliga. Nedsatt syn, en utvecklingsstörning eller kognitiva svårigheter kan vara svåra för en utomstående att upptäcka. Hög ålder medför ofta små nedsättningar av flera funktioner. Ofta är det lättare att få gehör för funktionsnedsättningar som är synliga än de som inte syns. Nedsatt rörelseförmåga Nedsatt gångförmåga kan uppstå för att man inte har krafter, har ont, har dålig balans eller koordination eller inte kan styra sina rörelser. Gångsvårigheter kan leda till att man inte kan gå långa sträckor, inte klarar lutningar, har svårt att gå på ojämnt eller halt underlag eller har lätt för att falla. Gångsvårigheter medför att man behöver korta avstånd vid bytespunkter, ett jämt och fast underlag utan branta lutningar varken i längs- eller sidled, stöd att hålla sig i, tätt placerade sittplatser med mera. Det är också extra viktigt för den här gruppen att hinna sätta sig innan bussen eller tåget kör vidare. Nedsatt arm- och handfunktion Nedsatt arm- och handfunktion kan innebära svårigheter att röra händer och armar, smärta, kraftlöshet, dålig precision, avsaknad av greppfunktion med mera. Orkar man inte lyfta armarna blir räckvidden kortare och det blir svårt att öppna dörrar, hantera dörröppningsknappar och att hålla i sig. Andra moment som kan ställa till stora problem är svårhanterliga biljettautomater och att ta sig genom spärrar. Nedsatt kognitiv förmåga Många människor har medfödda och förvärvade nedsättningar i centrala funktioner som till exempel medför svårigheter att orientera sig, svårigheter att förstå logiska utformningar eller svårigheter att läsa. De kan också vara svårt att sortera och uppfatta viktig ljudinformation. Den här gruppen behöver tydlig information i form av bild och skrift. Skyltar som kompletteras med symboler är extra viktiga för den här gruppen. Trafiken ska i möjligaste mån vara planerad så att resenären upplever att det är lätt att förstå hur de ska resa. Många har svårt att fråga då de blir stressade eller har talsvårigheter, vilket gör det viktigt att personalen är öppen och aktiv i kundmiljöerna och på eget initiativ erbjuder hjälp till den resenär som ser ut att behöva det. Synnedsättning Personer med nedsatt syn har stora svårigheter att överblicka omgivningen och uppfatta nivåskillnader i djup- och sidled. De behöver tydliga visuella kontrastmarkeringar och de som använder vit käpp är hjälpta av kännbara (taktila) markeringar. Gravt synskadade och blinda behöver tydliga riktmärken och akustisk vägledning. Hörselnedsättning Personer med hörselskador har svårigheter att uppfatta ljud och tal och blir distraherade av bakgrundsljud. Visuell information underlättar för resenärer med hörselskador, och döva är helt beroende av den. Många döva personer har teckenspråk som sitt modersmål och svenska som andraspråk. Information på teckenspråk kan därför i vissa fall vara mer tillgänglig än skriven information. Allergi och elöverkänslighet Allergiker är en mycket stor grupp i samhället. Besvär av pälsdjur, dofter och tobakslukt kan yttra sig på många olika sätt och svårast är akuta astmaanfall. Miljön i den allmänna kollektivtrafiken kan innehålla många allergiframkallande faktorer och därför är det viktigt att de markerade zonerna för pälsdjursförbud efterlevs och att speciell hänsyn visas i dessa zoner (ledarhundar är undantag och får vistas i samtliga delar i fordonen). Användandet av doftfria rengöringsmedel underlättar också resandet för allergiker. 9

Elöverkänslighet innebär att personer med hälsobesvär kopplar dessa till elektriska eller magnetiska fält eller elektromagnetisk strålning. I kollektivtrafiken anses främst mobiltelefoner eller själva resan vara de största problemen. 2. Lagar, regler och riktlinjer En ökad tillgänglighet handlar om den demokratiska rätten att kunna röra sig fritt och kunna verka i samhället. SL ställer höga krav både på egen personal och på de entreprenörer som anlitas i trafiken. SL följer de lagar och riktlinjer som finns i Sverige och förväntar sig detsamma av alla som arbetar i verksamheten. Resenärernas behov ska vara styrande för planering, utförande och utveckling av SL:s trafik. Det måste därför finnas en stor lyhördhet för resenärernas behov. Det gäller inte minst de särskilda behov som resenärer med funktionsnedsättningar har i kollektivtrafiken. FN-konvention FN har utarbetat en konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Syftet med konventionen är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Sveriges riksdag och regering har antagit FN-konventionen. EU-direktiv om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende funtktionshindrade i järnvägssystemet, 2008/164/EG Syftet med direktivet är att öka tillgängligheten till järnvägstransport för människor med funktionsnedsättning. Detta omfattar tillgängligheten till offentliga platser inom infrastrukturen (däribland sationer). Direktivet ställer krav på utforming av infrastruktur (däribland stationer) och fordon. EU:s förordning om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer. Nr 1371/2007 Tågresenärernas rättigheter omfattar rätt till information om tjänsten före och under resan. Personer med funktionsnedsättning bör ha samma möjlighet att resa med tåg som andra medborgare. 10

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att informera personer med funktionsnedsättning om möjligheterna att utnyttja järnvägsförbindelserna. Visuella och hörbara system bör användas. Förordningen gäller alla tågresor och alla järnvägsföretag i EUgemenskapen. EU:s förordning om passagerares rättigheter vid busstransport nr 181/2011 Förordningen syftar till att säkerställa ett långtgående skydd för passagerarna, som är jämförbart med det som gäller för andra transportsätt, oavsett var de reser. Personer med funktionsnedsättning bör ha samma möjligheter att resa med buss som andra medborgare har. Utformning av nya terminaler bör sträva efter att ta hänsyn till behoven hos personer med funktionsnedsättning i enlighet med kraven på design för alla. Medlemsstaterna bör sträva efter att förbättra befintlig infrastruktur när detta är nödvändigt för att transportörer ska kunna säkerställa tillträde för personer med funktionsnedsättning. Personalen bör få lämplig utbildning för att kunna tillgodose de behov som personer med funktionsnedsättning har. Organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning bör konsulteras när innehållet i utbildning om funktionsnedsättning utformas. All information av betydelse ska kunna lämnas i alternativa former som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik, slutbetänkande av utrednignen om en ny kollektivtrafiklag, så kallad Lundinutredningen. Utredningen ger förslag till hur resenärsrättigheter i kollektivtrafiken kan stärkas i den svenska lagstiftningen. Särskild vikt ska läggas vid behoven hos personer med funktionsnedsättning. Förvaltare av bytespunkter ska vara skyldiga att till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer lämna information om bytespunktens tillgänglighet. Utredningen ger även förslag till rättigheter för passagerarna vid förseningar. Transportörer i lokal och regional kollektivtrafik får inte med hänvisning till funktionsnedsättning neka personer ombordstigning. Ledsagning ska erbjudas på de fullt tillgängliga bytespunkter som kollektivtrafikansvarig myndighet i länet utpekat. Bussdirektivet och Buss 2010 För bussar finns ett särskilt direktiv, bussdirektivet 2001/85/EG, som anger krav på bussars kaross och inredning. Buss 2010 utgör en avtalsbilaga vad gäller fordonskrav för bussar vid alla sorters trafikupphandlingar och fungerar som stöd vid fordonsinköp. Från patient till medborgare I maj år 2000 antog den svenska riksdagen en nationell handlingsplan för handikappolitiken, Från patient till medborgare (reg. Prop. 1999/2000:79). Ett av målen i handlingsplanen är att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättningar i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Det handikappolitiska arbetet ska inriktas på att identifiera och undanröja hinder för sådan delaktighet. Regeringen bedömer att insatserna ska fokuseras på tre områden: Att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer Att skapa ett tillgängligt samhälle Att förbättra bemötande I den nationella handlingsplanen finns målet att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning senast år 2010. Koll Framåt År 2006 fick dåvarande Vägverket och Banverket, nuvarande Trafikverket, i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram för kollektivtrafikens utveckling. Målet med handlingsplanen, Koll Framåt, är att resandet med kollektivtrafiken ska fördubblas fram till år 2020. Ett av fem delområden som ska prioriteras högst är: Kraftsamling för en användbar kollektivtrafik för personer med funktionsnedsättningar 11

Trafikverket är sektormyndighet för området tillgänglig kollektivtrafik. Boverkets föreskrifter I juni 2001 fastställde riksdagen ändringar i plan- och bygglagen som bland annat innebär att tydliga krav på tillgänglighet ska ställas vid färdigställande och ändring av allmänna platser. Boverket har på uppdrag av regeringen utarbetat föreskrifter och allmänna råd, Boverkets föreskrifter och allmänna råd om undanröjande av enkelt avhjälpta hinder till och i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser. Föreskriften är tillbakaverkande vilket innebär att den gäller retroaktivt. Ansvaret ligger hos fastighetsägarna som ska se till att alla enkelt avhjälpta hinder mot lokalernas och platsernas tillgänglighet och användbarhet åtgärdas. Målsättningen i föreskriften var att alla enkla hinder skulle vara undanröjda senast år 2010. Lagen gäller självklart alla SL:s kundmiljöer och externa lokaler. Boverket har också utarbetat föreskriften, Boverkets föreskrifter och allmänna råd om tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga på allmänna platser och inom områden för andra anläggningar än byggnader. Föreskriften ställer krav på att allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader, nybyggnation eller ombyggnation av ska göras tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Både HIN och ALM finns på Boverkets hemsida, www.boverket.se Språklagen Den 1 juli 2009 trädde den nya språklagen i kraft. Språklagen reglerar språkets ställning i samhället. Bland annat stärker språklagen betydelsen av teckenspråket och säger även att språket i offentlig verksamhet ska använda klarspråk, det vill säga vara vårdat, enkelt och begripligt. Även den grafiska utformningen ska vara tydlig. 3. Verktyg för ökad tillgänglighet 3.1 Upphandling, avtal och projekt Det är viktigt att SL redan i upphandlingsskedet ställer rätt krav på tillgänglighet för att efterleva de lagkrav som ställs på SL inom området. SL:s tillgänglighetsexpertis ska därför alltid kontaktas och involveras i hela upphandlingsprocessen. Vid anbudsutvärdering ska tillgänglighetsaspekterna tillmätas stor betydelse. Vid upphandling ska: Bästa möjliga tillgänglighet alltid eftersträvas. Minimikraven för god tillgänglighet får inte kompromissas bort. Kontroll ske mot SL:s Rutin för inköp och upphandling. SL:s tillgänglighetsexpertis kontaktas Varje projekt ha en person som har ansvar för tillgänglighetsfrågorna genom hela procesesen. I Stockholms Läns Landstings program 2011-2015 för delaktighet för personer med funktionsnedsättning, Mer än bara trösklar, ställs krav på att varje förvaltning, där det är tillämpligt, vid beställning, upphandling och avtal för in ett avsnitt om: Bemötande Kommunikativ tillgänglighet Fysisk tillgänglighet Krav på uppföljning och möjlighet till ekonomisk reglering ska finnas, där överenskommelser inte har fullföljts. 12

3.2 Synpunkter, samråd och samarbete SL:s resenärer ska kunna lämna synpunkter och komma med klagomål både via telefon, brev, e-post och via webbplatsen, www.sl.se. Synpunkterna ska registreras och slussas vidare till rätt ansvarsområde. Alla ärenden ska besvaras inom två veckor om resenären så önskar. För att nå SL:s mål på tillgänglighetsområdet krävs att samarbete sker med flera andra parter. Det är också viktigt att utgå från hela resan -perspektivet. SL:s riktlinjer: SL ska skapa förutsättningar för att resenärer med funktionsnedsättning är delaktiga i utvecklingen av kollektivtrafiken och samråda med berörda organisationer som en naturlig del i arbetet SL ska utföra professionella test och utvärderingar i nära samarbete med handikapporganisationerna Tillgänglighetskonsekvensbeskrivning Ett av de verktyg som SL arbetar med för att säkerställa att tillgängligheten för resenärer med funktionsnedsättning hela tiden beaktas är tillgänglighetskonsekvensbeskrivningar. Tillgänglighetskonsekvensbeskrivning ingår i mallen för styrelsebeslut. SL:s riktlinjer Konsekvenser för tillgänglighet ska beskrivas i underlaget för alla beslut hos ledningsgruppen SL:s tillgänglighetsexpertis kan kontaktas för att få hjälp att beskriva konsekvenserna 13

Bild 4.1 Planera sin resa Bild 4.2 Köpa sin biljett Bild 4.3 Ta sig till plattformen Bild 4.5Information om sin resa Bild 4.6 Ta sig ombord på fordonet Bild 4.4 Orientera sig på plattformen Bild 4.8 Kliva av fordonet Bild 4.9 Ta sig från plattformen Bild 4.7 Åka buss 14

4. Hela resan 1 Hela resan-perspektivet utgår ifrån synsättet att hela resan, från dörr till dörr, ska vara tillgänglig för resenärer med funktionsnedsättning. Det ska vara enkelt för alla resenärer att planera och genomföra en resa som är bekväm och säker. Förflyttningen till station eller hållplats är en kommunal angelägenhet och ligger således utanför SL:s planansvar. Därför är kommunikationen mellan de olika parterna viktig för att hela resan ska kunna genomföras. För SL:s del innebär det att följande ska vara tillgängligt för alla resenärer: Planera resan Köpa och använda biljett Ta sig till terminal, station eller hållplats 4.2 Köpa och använda biljett 4.2.1 Betalsystem 3 SL:s betalsystem består bland annat av ett elektroniskt plastkort, SL Access-kort. Färdtjänstkortet är ett SL Access-kort med all nödvändig information om rättighet till färdtjänst laddat på kortet. Färdtjänstresenären kan passera genom SL:s spärrar med hjälp av SL Access-kortet. Grundläggande tillgänglighetskrav på biljettautomater är att alla resenärer ska komma åt, kunna se, klara av och kunna förstå biljettautomaten. Trafikpersonalen ska vid behov erbjuda information om betalsystemet och hjälpa till att genomföra betalningen. Tillgänglighetskraven på biljettautomater och betalautomater kan sammanfattas och beskrivas enligt bilden nedan. Vistas, orientera sig och ta till sig information på terminal, station eller hållplats Ta sig ombord, hitta sittplats och ta sig av fordonet 4.1 Planera resan 2 Det ska vara möjligt för alla resenärer, oavsett funktionsnedsättning, att planera sin resa genom de verktyg som SL erbjuder, se vidare kapitel 10 Kommunikativ tillgänglighet. 15

När SL ingår samarbetsavtal som möjliggör resa med SL-biljetter är det viktigt att säkerställa god tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. Spärrkiosker, SL Center och andra försäljnings- och informationsplatser som SL råder över ska vara utrustade med hörslingor som är tydligt utmärkta med skyltar och vara tillgängliga för personer med rörelsenedsättning. Det ska finnas linjenätskartor och papper och penna till hands för att underlätta kommunikationen för exempelvis döva. Kortläsare i buss och vid spärrar Bakgrunden till kortläsaren/validatorn ska vara i avvikande färg. Avläsningspunktens mitt ska vara placerad 800 1 000 mm över golv. Om behov finns kan två kortläsare i olika höjder användas. 4.2.2 SL Contact-center och försäljningsombud 4 Den verksamhet som erbjuder försäljning av biljetter och kundservice under SL:s varumärke innefattas av SL:s riktlinjer för tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning, om de är placerade i SL:s eller annan kollektivtrafikaktörs lokaler. För att ett biljettförsäljningsombud ska anses som tillgänglig ska det vara möjligt att: Ta sig in genom entrén Ta sig fram till försäljningsdisken Köpa sin biljett Ta till sig information Detta ställer krav på utformning av entré, fritt utrymme mellan entré och försäljningsdisk samt att försäljningsdisken har en höjd som gör det möjligt för personer i rullstol att köpa biljett. Entrén ska vara dimensionerad för eldriven rullstol, minst 800 mm bred och utan tröskel. Finns tröskel ska den inte vara högre än 25 mm och vara avfasad. Trösklar, dörrkarmar och helglasade partier i dörrar ska vara kontrastmarkerade. Kontrastmarkeringen ska vara minst 200 mm bred samt sitta på två nivåer; strax under ögonhöjd för både stående och sittande, det vill säga mellan 1 400-1 600 mm och ca 900 mm över golv. Automatiska skjutdörrar till entréer är att föredra. Vid platsbrist måste ibland slagdör användas. De ska då utrustas med automatisk dörröppning eller öppning med manöverdon. Manöverdonet ska placeras minst 700 mm men helst 1 000 mm från hörn. Slagdörren ska även vara utrustad med sensorlist som stoppar dörren om något kommer i vägen. 4.3 Att ta sig till terminal, station eller hållplats 4.3.1 Förflyttning och nivåskillnader 5 Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser ska alltid vara tillgängliga. Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, ramper eller hissar, se kapitel 7 Nivåskillnader. Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4 Vistas, orientera sig och ta sig till station, terminal eller hållplats. Sittplatser längs vägen Sittplatser ska finnas i anslutning till trappor och ramper samt utefter långa gångpassager med minst 75 meters mellanrum, gärna tätare. 16

Vegetation Starkt doftande växter kan vara allergiframkallande och bör undvikas längs med gångstråk. Växtligheten ska underhållas noga för att inte riskera att skymma belysning och information eller utgöra snubbel- eller halkrisk. Buskar och andra väster ska inte heller placeras så att de skapar otrygga miljöer. Gångvägar Gångvägar i anslutning till stationslägen ska anpassas efter till följande riktlinjer: Gångvägarna ska vara fria från ojämnheter och brunnar och vara minst 1 800 mm breda Gångvägen ska vara fri från fasta hinder såsom bänkar och skyltstolpar Lutningen på gångvägen ska vara lika med eller flackare än 1:50 Gångvägen ska ha god belysning och vara separerad från cykelväg och bilkörfält med räcke eller kantsten Snövallar ska placeras så att de inte utgör något hinder längs med gångvägen Gångtunnel Gångtunnlar kan ibland uppfattas som otrygga. Det är därför viktigt att tänka på följande funktioner när man utformar gångtunnlar: Möjlighet att följa väggen med käpp I första hand ska passager över spår byggas planskilda. Vid planskildhet är det viktigt att trappor kompletteras med ramp eller hiss, se avsnitt 7 Nivåskillnader. Passager över spår i plan ska vara utformade så att alla resenärer, oavsett funktionsnedsättning, kan uppfatta varningsmarkeringar och enkelt kan passera över spåret. Passager över spår i plan ska: Vara ljud- och ljusreglerad Ha vita kupolplattor i dubbla rader före och efter spår Utformas på sådant sätt att det är möjligt att passera med rullande hjälpmedel 4.3.2 Närtrafik För resenärer med rörelsehinder kan anlutande sträcka till terminal, station eller hållplats kännas lång. Då kan närtrafiken vara ett alternativt, eftersom närtrafiken syfte är att komma nära resenärernas bostäder. Närtrafik kan vara trafik som är linjelagd eller anropsstyrd, eller en kombination av dessa. Inom närtrafiken används låggolvade mindre bussar eller låggolvade specialfordon Förarna är specialutbildade och anpassar sitt bemötande och körsätt utifrån resenärens behov. Närtrafiken är anpassad till äldre Skyltning som ger god vägvisning Kontrastmarkering som underlättar orientering God belysning Övergångsställe och gångpassage över spår Övergångsställen ska placeras på lämpliga platser i anslutning till stationslägen. SL förordar att övergångsställna utformas enligt den så kallade Stockholmsmodellen. Bild 4.10. Exempel på närtrafikbuss 17

eller personer med funktionsnedsättning men kan även användas av samtliga resenärer som innehar SL-färdbevis. Närtrafiken ingår i den allmänna kollektivtrafiken och trafikerar områden där många äldre bor och vistas. Målet med närtrafiken är att minska behovet av färdtjänst och färdtjänstresor med taxi samt underlätta för resenärer att göra lokala resor och ta sig till den övriga allmänna kollektivtrafiken. 4.3.3 Angöring och infartsparkering 6 Angöring Angöring (av- och påstigning) för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska finnas i nära anslutning till stationsläget eller terminalen, helst inom fem meter från entrén. Angöringsplatsen ska: Vara tydligt skyltad, upplyst och placerad så att den inte hindrar övrig trafik Ha kantstenar som är avfasade till nollnivå med en lutning på max 1:12 Infartsparkering Parkeringsplatser för resenärer ska placeras så nära entrén som möjligt, helst inom 10 meter från entrén. Minst två platser, eller 5 procent av det totala antalet parkeringsplatser, ska vara reserverade för fordon med speciellt parkeringstillstånd. Parkeringen ska: Placeras så att resenären slipper gå omvägar på grund av hinder såsom höga trottoarkanter Utformas så att minst en av de reserverade platserna blir 5 meter bred för att medge att rullstol kan lyftas in via ramp eller lift från sidan av fordonet. Minimibredd för parkeringsplats som tillåter förflyttning av rullstol och bil är 3,6 meter. Vara tydligt skyltad och markerad på markbeläggningen Ha god belysning, se avsnitt 4.3.3 Belysning Inte luta mer än 1:50 i längs- och sidled Utformas med jämn och halkfri markbeläggning. Markbeläggningen får gärna vara i avvikande material så att det blir enklare att uppfatta skillnaden mellan gång- och körytor. Vara väl underhållen och snöröjd Kantstensparkering bör undvikas i möjligaste mån eftersom det kan innebära att i- och urstigning sker i gata. Om i- och urstigning sker mot trottoar ska trottoaren vara fri från hinder och vara minst 3 meter bred. Cykelparkering ska finnas där cykel är ett vanligt transportsätt att ta sig till stationsläget och där det finns utrymme. Den ska vara väl avgränsad, eftersom felparkerade cyklar är ett hinder för framförallt personer med synnedsättning som käppar sig fram. 4.4 Vistas, orientera sig och ta till sig information på station, terminal eller hållplats 4.4.1 Bekväma byten 7 Korta och snabba byten är en avgörande faktor för kollektivtrafikens attraktivitet. Detta, i samband utrymmesbrist, leder ofta till lösningar med bytespunkter i olika nivåer. Byten mellan olika trafikslag medför ofta långa transportsträckor. Detta ställer stora krav på planering och utformning av bytespunkter. För personer med nedsatt rörelseförmåga är det viktigt att emellanåt kunna sitta ned och vila och personer med kognitiva funktionsnedsättningar behöver tydlig vägvisning. 4.4.2 Möblering 8 I SL:s kundmiljöer ska inredning och fristående enheter placeras så att de inte är i vägen för blinda 18

eller synskadade personer och de ska gå att upptäcka av en blind person som använder käpp. Inredning och alla fristående enheter ska ha en tydlig kontrast gentemot bakgrunden och ha avrundade kanter. Enheter som är monterade under 2 100 mm höjd och som sticker ut mer än 150 mm ska markeras av ett hinder/skydd som sitter högst 300 mm över golvnivå och som kan upptäckas med käpp. Informationstavlor, reklamskyltar, papperskorgar och annat ska vara placerade så att synskadade kan känna av dessa med sin käpp. Alternativt kan de vara placerade i tydliga möbleringszoner, se avsnitt 10.7 Reklam. Fler exempel på hinder är fribärande trappor utan skydd på undersidan, automater, pelare och hängande skyltar. För att resenärer snabbt ska kunna identifiera att de befinner sig i en SL-miljö är det viktigt att hela SL-systemet konsekvent håller sig till samma grafiska informationsprofil. Viktiga komponenter är till exempel färgsättning, utseende och placering av skyltar. Sittplatser För personer med begränsad rörelseförmåga är det viktigt att kunna sitta ned och vänta före avresa eller för att vila under längre förflyttningar. Antalet sittplatser ska anpassas till antalet resenärer och väntetid. Sittbänkar ska finnas på alla plattformar med ca 10-15 meters avstånd, inklusive de bänkar som finns i eventuella väderskydd. Vid busshållplatser ska det finnas minst en sittbänk, men vid hållplatser med många resenärer ska antalet utökas. Samtliga hållplatser och stationer ska ha sittplatser med armstöd. Höjden på armstöden ska vara 700 mm och armstödens övre del ska vara utstickande i förhållande till sittytan. Sittplatserna ska vara utrustade med ryggstöd, ha god sitthöjd, 470-500 mm, och vara kontrasterande mot omgivningen. Om sittplatserna är placerade vid en vägg behöver de inte ha ryggstöd. Om det finns ett väderskydd på hållplatsen ansvarar SL för sittplatsen inne i väderskyddet. Övrig möblering ansvarar respektive väghållare för. 4.4.3 Belysning 9 Befintlig gatubelysning är den grundläggande ljuskällan på anslutande sträckor. Den allmänna och förstärkta belysningen ska vara placerad i förhållande till vegetation och övrig omgivning så att hållplatsen upplevs som trygg. Belysningen ska: Inte vara bländande. Ljuskällan ska vara avbländad mellan 0 och minst 30 grader mot horisontalplanet Inte vara uppåtriktad från golv/mark i gångstråk Fungera förstärkande på kontraster och oönskade skuggbildningar ska undvikas 4.4.4 Externa lokaler 10 Eftersom SL:s mål är att hela resan ska vara tillgänglig för alla resenärer gäller det även att externa lokaler och kundmiljöer ska vara anpassade för personer med funktionsnedsättning. Bild 4.11. Exempel på utformning av sittbänk Kommersiell verksamhet, exempelvis bagerier och blombutiker, kan ibland sprida dofter/partiklar som kan upplevas besvärande av resenärer med allergi. 19

SL:s riktlinje är att inga starka dofter/allergener ska finnas längs gångstråken i SL:s lokaler. Ventilationen, såväl i de kommersiella verksamheternas lokaler och i gångstråken, ska vara utformat för att undvika detta. Det är också viktigt att verksamheterna inte ställer ut sina varor eller reklamskyltar i gångstråken så att de riskerar att vara i vägen för exempelvis personer med synnedsättning. Inre möblering som är anpassad för personer med funktionsnedsättning. Doftfri tvål ska finnas. Genomarbetade rutiner för städning. Doftfria rengöringsmedel ska användas. I boken Bygg ikapp handikapp finns mer information om utformning av tillgänglig toalett. 4.4.5 Utrustning - knappar 11 En tryckknapp ska vara lätt att trycka på samtidigt som den inte ska aktiveras ofrivilligt. 2-5 N är ett bra riktvärde för den kraft som ska krävas för att trycka in knappen. För att knappen ska kunna uppfattas med känseln ska den skjuta ut ca 5-10 mm från underlaget. I intryckt läge får knappen inte ligga under panelytan eller i hylsa. Touchknappar är inte lämpliga för personer med synnedsättning eller nedsatt koordinationsförmåga, men kan vara en fördel för personer med svaga händer. Touchknappar kan fungera som ett komplement till tryckknappar eller tvärt om. 4.4.6 Tillgänglig toalett 12 SL har ansvaret för de toaletter som finns på pendeltågsstationer. Minst en toalett på de stationer där det finns toaletter, ska ha måtten 2 200 x 2 2000 meter för att vara tillgänglig för personer med nedsatt rörelseförmåga. För toaletter i SL-trafiken, oavsett storlek ska följande funktioner finnas: Bild 4.12. Placering av inredning på en tillgänglig toalett 4.5 Ta sig ombord, hitta sittplats och ta sig av fordonet 13 Det ska vara möjligt för alla resenärer med funktionsnedsättning att ta sig ombord, hitta en sittplats och ta sig av fordonet på ett tryggt och säkert sätt, se vidare avsnitt 9 Fordon. Tydlig och enhetlig vägvisning och skyltning av toaletten, både med bokstäverna RWC och piktogram. Lättmanövrerade lås, exempelvis handtag med låsfunktion. Larmutrustning. Anropsknappar ska finnas på toalettens armstöd, vid dörr på höjden 20 mm och 70 mm. 20

5. Bemötande 5.1 Ledsagarservice 14 SL ska erbjuda ledsagning till alla som anser sig ha behov av det på alla tunnelbanestationer, vissa pendeltågsstationer och vid viktiga och stora bytespunkter. Ledsagning ska ske från fordon till fordon men omfattar inte bärhjälp. Ledsagning ska erbjudas som en åtgärd vid större ombyggnationer, ersättningstrafik, krångliga omvägar med mera. Ledsagning och personlig service uppfattas ofta som mer attraktivt än tekniska hjälpmedel och andra informationsinsatser. Ledsagning ska enkelt kunna beställas på flera olika sätt, exempelvis genom telefon och webb, som är anpassade efter behovet hos resenärer med funktionsnedsättning. Ledsagningssystemet ska vara enhetligt och likartat utformat inom hela SL-systemet. Ledsagning ska finnas med i alla avtal och den som utför ledsagning ska genomgå en speciell utbildning med fokus på bemötande. SL:s ledsagning är även en del av det nationella ledsagningssystemet som syftar till att ta fram ett samordnat system inom Sverige för ledsagning i samband med tågresa. 5.2 Rampservice 15 Rampservice ska användas som åtgärd när avståndet mellan plattform och fordon inte går att överbrygga på annat sätt. Rampservice innebär att personal finns på plats för att lägga ut ramp för att underlätta på- och avstigning. Rampservicen kan vara förbeställd eller spontan. 5.3 Utbildning 16 All personal i SL:s kollektivtrafik, såväl i trafiktjänst som kundservice, ska genomgå en grundutbildning för bemötande av resenärer med funktionsnedsättning. Trafikutövaren har ansvaret för utbildningen som Bild 5.1 Ledsagning i SL-trafiken. ska vara genomförd inom ett år efter trafikstart och omfatta minst en arbetsdag. Grundutbildningen ska följas upp med regelbunden skriftlig information och en kortare repetitionsutbildning inom fem år. SL:s utbildningsmaterial tas fram i samråd med SL:s tillgänglighetsexpertis och representanter från länets handikapporganisationer. Deltagaren ska efter avslutad utbildning: Ha ökad kunskap om olika funktionsnedsättningar Vara bättre rustad att möta olika resenärer med funktionsnedsättnings behov av stöd och service Ha bättre beredskap inför mötet med resenärer med dolda funktionsnedsättningar Vara medveten om egna och andras attityder till personer med funktionsnedsättning Kunna reflektera över det egna beteendet och hitta goda förhållningssätt och lösningar i mötet med varje enskild resenär 21

Inse att det inte finns färdiga lösningar utan att varje situation är unik Ha praktiserat som resenär med olika funktionsnedsättningar i SL-trafiken Kunna hantera relevanta tekniska hjälpmedel, som ramp, nigningsfunktion etc SL:s riktlinjer: All personal inom SL, SL Kundtjänst och hos trafikentreprenörerna ska följa SL:s riktlinjer för tillgänglighet, RiTill Bussföraren ska alltid låta en låggolvsbuss niga vid stopp vid hållplats Ramp ska alltid användas när en resenär behöver det Så långt det är möjligt ska föraren stanna bussen längs med och intill hållplatsens kantsten Vid akuta störningar ska trafikpersonal vara extra uppmärksamma och söka upp resenärer med funktionsnedsättning, eftersom de kan behöva extra stöd i oväntade situationer. Personalen ska alltid vara uppmärksam på resenärer med funktionsnedsättning och äldre, och fråga om de behöver hjälp. 5.4 Tillgänglighetsgaranti 17 SL ska erbjuda en särskild resegaranti för resenärer med funktionsnedsättning. Syftet är att personer med funktionsnedsättning ska få ersättning om resan inte går att genomföra på grund av bristande tillgänglighet. Exempel på brister kan vara hissar som är ur funktion eller att en buss som enligt tidtabellen ska ha lågt insteg uteblir och att turen istället körs med en buss med högt insteg. 22

6. Utformning i fysiska miljöer 6.1 Busshållsplatser 6.1.1 Fysisk utformning och möblering 18 Utformning av busshållplatser varierar beroende på utrymmesmöjligheter, trafiksituation, gångbanebredder samt möjlighet till väderskydd eller ej. Väghållarna (kommuner, Trafikverket och enskilda väghållare) ansvarar för den fysiska utformningen av anläggande av kantsten, markbeläggning och taktila och kontrasterande markeringar på hållplatsen. SL ansvarar för att det finns information samt eventuellt väderskydd på hållplatsen. Vägverket har tillsammans med ett par kommuner i Stockholms län och SL tagit fram rikltinjer för hur busshållsplatser ska se ut. Utformningen varierar beroende på antalet resande och geografiska förutsättningar. Det finns tre klasser och utformingen beror på antalet påstigande på respektive plats. Exempelvis föreslås inget väderskydd på hållplaster som har mindre än 20 påstigande per dag. För personer med funktionsnedsättningar, som exempelvis nedsatt syn eller rörelseförmåga, är det viktigt att i förtid veta var i förhållande till hållplatsen som bussen kommer att stanna. Om två bussar anländer till busshållplatsen samtidigt kan båda stanna och släppa av och på passagerare. Om en tredje buss anländer samtidigt får den stanna för att släppa av passagerare men måste sedan åka fram till stoppunkten för att hämta upp passagerare. Detta är extra viktigt för resenärer som har svårt att förflytta sig längre sträckor eller har nedsatt syn. Se bild 6.1 nedan. Bild 6.1. Tre bussar angör samtidigt hållplatsen - den tredje måste vänta tills de två första har kört iväg och därefter köra fram till påstigningspunkten. Bild 6.2 Illustration av busshållplats 23

Vid på- och avstigning via ramp (oftast vid bussens andra dörrpar) är det viktigt att ytan utanför dörrparet hålls fri från möblering och träd eftersom av- och påstigning via ramp kräver ett utrymme på minst 2 300 mm, gärna 2 500 mm, för att få plats med ramp och rullstol, se bild 6.3 nedan. För att underlätta för resenärer med allergiska besvär ska väderskydden inte ha askkoppar eller allergiframkallande växter. Hållplatsstolpe Om påstigningspunkten inte är placerad vid väderskyddets framkant eller om det inte finns något väderskydd, ska hållplatsstolpe finnas. Vid påstigningspunkten ska taktila markering finnas. Sittplatser Bild 6.3. Fritt avstånd till fast föremål vid rampförsedd dörr Samtliga hållplatser med väderskydd ska ha sittplatser. Sittplatserna ska utformas enligt riktlinjerna i avsnitt 4.4.2 Möblering. 6.1.2 Information 19 Hållplatsen ska vara tydligt urskiljbar och kunna upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning på väderskydd, topptavlor på hållplatsstolpar och informationstavlor ska vara utformade enligt SL:s grafiska profil. För fler riktlinjer kring information, se avsnitt 10 Kommunikativ tillgänglighet. Informationstavlor ska placeras så att underkanten på tavlan sitter 1 000 mm över mark. Sittbänkar, biljettautomater eller andra hinder får inte placeras framför en informationstavla. Bild 6.4. Manövereringsyta 1,5 m för rullstol. Kantsten Kanststenshöjden på busshållplatser ska vara 160-170 mm. Om spårfordon angör samma hållplats som buss ska höjden anpassas efter fordonens olika förutsättningar, se avsnitt 6.4 Kombinerat buss och spårvagnshållplats. På busshållplatser och bussterminaler med många resenärer ska det finnas realtidsinformation både talad (prator) och skriftlig. För mer information se avsnitt 10 Kommunikativ tillgänglighet. Väderskydd Ett standardväderskydd har storleken 5 000 x 2 000 mm. Väderskyddets framkant ska placeras i höjd med påstigningspunkten. Om det inte är möjligt, exempelvis på grund av utrymmesbrist, ska hållplatsstolpen placeras vid påstigningspunkten. Bild 6.5. Illustration av placering av pratorknapp och högtalare i väderskydd. 24

6.1.3 Förflyttning och nivåskillnader 20 Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 Att ta sig till terminal, station och hållplats. Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, ramper eller hissar, se kapitel 7 Nivåskillnader. Angöring för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska alltid finnas i nära anslutning till busshållplatserna, se avsnitt 4.3.3 Angöring och infartsparkering. Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 Möblering. Övergångsställen vid bussterminaler och busshållplatser ska utformas enligt den så kallade. Stockholmsmodellen, se handboken Stockholm - en stad för alla, Stockholms stad 2001. 6.1.4 Taktila och kontrasterande markeringar 21 Påstigningspunkten ska markeras med taktila och visuella plattor, se kapitel 8 om taktila markeringar, avsnitt 8.1 Busshållplatser. 6.1.5 Belysning 22 Befintlig gatubelysning är den grundläggande ljuskällan på busshållplatser. Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor så att god läsbarhet uppnås. Den allmänna och förstärkta belysningen ska utformas enligt riktlinjerna i avsnitt 4.4.3 Belysning. 6.2 Bussterminaler 23 En bussterminal är en bytespunkt för en eller flera busslinjer och trafikeras därför av många bussar och besöks av människor. Inom SL:s trafikområde har över 90 procent av bussterminalerna anslutningar till pendeltåg, tunnelbana eller spårväg. De är ofta stora till ytan och utgör en komplex miljö. Terminalerna ställer stora krav på den som ska orientera sig och förflytta sig mellan olika trafikslag. Det ska vara enkelt att orientera sig för resenärer med nedsatt syn, hörsel och kognitiv förmåga och det får inte finnas några fysiska hinder för personer med nedsatt rörelseförmåga. 6.2.1 Fysisk utformning och möblering 24 En bussterminal består av flera hållplatslägen. Den fysiska utformningen av hållplatserna ska vara i enlighet med den standard för busshållplatser inom Stockholms län som beskrivs i avsnitt 6.1 Busshållplatser. 6.2.2 Information 25 Varje enskilt hållplatsläge ska ha motsvarande information som beskrivs i avsnitt 6.1.2 Information. Tydlig och enhetlig information är extra viktig på stora bussterminaler. För personer med kognitiv funktionsnedsättning måste terminalerna utformas så att de är enkla att förstå och orientera sig på. Tydliga informations- och vägvisningsskyltar, gärna kompletterade med piktogram underlättar för resenärerna att orientera sig. Informationen ska placeras och vara utformad så att god läsbarhet uppnås för såväl stående som sittande personer i rullstol och barn. För personer med synnedsättning är det viktigt att kunna komma nära intill informationen. SL ska vid varje enskilt projekt överväga om taktil karta kan underlättar för resenärer med synnedättning. Skyltning ska finnas till: Hållplatslägen, anslutande trafikslag och anslutande målpunkter. 25

Toalett, biljettförsäljning, hiss och taxi. Dynamiska skyltar ska finnas i väntsalar eller vid centrala punkter. Vid fler än tre hållplatslägen ska det finnas en terminalkarta och eventuellt även en taktil karta. För mer information om skyltning se avsnitt 10.1.1 Skyltning. Hållplatsernas olika lägen ska vara tydligt markerade och ha god läsbarhet på långt håll. Hållplatsernas olika lägen ska även markeras med bokstäver i relief. För mer information, se avsnitt 10.1 Skriftlig information. Hörbar information ska beskriva relevant reseinformation och ska i möjligaste mån vara samma information som finns i text. För riktlinjer kring god hörbarhet, se avsnitt 10.2 Hörbar information. 6.2.3 Förflyttning och nivåskillnader 26 Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 Att ta sig till terminal, station och busshållplats. Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, ramper eller hissar, se kapitel 7 Nivåskillnader. Angöring för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska alltid finnas i nära anslutning till busshållplatserna, se avsnitt 4.3.3 Angöring och infartsparkering. Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 Möblering. Övergångsställen vid bussterminaler och busshållplatser ska utformas enligt den så kallade. Stockholmsmodellen se handboken Stockholm - en stad för alla, Stockholms stad 2001. Bild 6.6. Illustration av bussterminal 26

6.2.4 Taktila och kontrasterande markeringar 27 De taktila och kontrasterande markeringarna på bussterminaler ska ha samma utformning som vid enskilda busshållplatser, se kapitel 8 om taktila markeringar, avsnitt 8.1 Busshållplatser, för utformning. På bussterminaler ska viktiga målpunkter, exempelvis trappor, hissar, informationstavlor och biljettkiosker, vara kontrastmarkerade, antingen via materialval eller med hjälp av förstärkta kontrastmarkeringar. Ytan framför hissar, rulltrappor och gångtrappor i samtliga våningsplan ska kontrastmarkeras med vita fält. Trappa och hiss inomhus är exempel på målpunkter som kan ha taktila ledstråk. Taktila markeringar ska finnas inomhus vid informationsobjekt, såsom pratorer, se avsnitt 8.2.2 Inomhus- taktila markeringar. 6.3 Stationer i spårtrafiken Spårtrafiken delas upp i tunnelbana, pendeltåg och lokalbana. Av- och påstigningsplatserna kan vara stationer under eller över mark. SL har hela ansvaret för tunnelbanestationer samt hållplatser och stationer på lokalbanor. På pendeltågsstationerna delas ansvaret för olika funktioner mellan SL och Trafikverket. Riktlinjerna är dock samma för samtliga kundmiljöer. 6.3.1 Fysisk utformning och möblering 29 Plattformarna ska så långt det är möjligt vara raka eftersom svängda plattformar skapar ett avstånd mellan spårfordon och plattform, vilket kan innebära förflyttningssvårigheter för personer med nedsatt rörelseförmåga eller personer med rullstol och rullator. 6.2.5 Belysning 28 Belysningen på bussterminaler ska ha samma utformning som vid enskilda busshållplatser. Utöver detta är det viktigt att alla förflyttningsvägar har god belysning. Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor och vid andra punkter där det finns behov, se avsnitt 4.4.3 Belysning. Bild 6.7. Illustration på plant insteg Bild 6.8. Instegsavstånd, (H) Höjdled, (B) Sidled. 27

Om avståndet mellan plattform och fordon inte uppfyller kraven ska detta i första hand överbyggas med lösningar på plattformen. I andra hand kan tekniska lösningar på fordonet övervägas, se avsnitt 9.2.1 På- och avstigning. Om det inte är möjligt att uppnå dessa instegsavstånd måste SL:s tillgänglighetsexpertis tillfrågas för att diskutera möjliga lösningar. Instegsavståndet mellan fordon och plattform ska vara max 60 mm i sidled (B) och 45 mm i höjdled (H). Instegsavstånd Plattformar som trafikeras av spårfordon ska vara i nivå med spårfordonets instegshöjd. Ambitionen är att instegsavståndet mellan plattform och spårvagn inte överstiger 50 mm i sidled (B) och 30 mm i höjdled (H). Vid svårigheter i befintlig infrastruktur kan undantag göras men instegsavståndet får aldrig överstiga 60 mm i sidled (B) och 45 mm i höjdavstånd (H), se bild 6.9. Skyddsräcke Skyddsräcken ska finnas på plattformar som ligger mellan två körbanor, har förbipasserande cykelbana eller ligger i anslutning till nedåtgående sluttningar. Skyddsräckena hindrar rullstolar, rollatorer och barnvagnar från att hamna utanför plattformskanten. Skyddsräcken fungerar också som en strukturerande och vägvisande åtgärd för synskadade. Bild 6.9. Illustration av tunnelbanestation 28

Väderskydd Antalet väderskydd eller plattformstak ska dimensioneras efter antalet av- och påstigande resenärer. Varken väderskydd eller annat fast föremål får hindra på- och avstigning för personer med funktionsnedsättning. Det krävs minst 1 500 mm fritt utrymme för manövrering av rullstol. Sittplatser Samtliga stationer ska ha sittplatser med. För utformning av sittplaster, se avsnitt 4.4.2 Möblering. 6.3.2 Information 30 busshållplatser ska utformas enligt den så kallade Stockholmsmodellen, se handboken Stockholm - en stad för alla, Stockholms stad 2001. 6.3.4 Taktila och kontrasterande markeringar 32 Varningsmarkeringar ska finnas längs med plattformskant. Se kapitel 8 om taktila markeringar, avsnitt 8.4 Spårtrafik för mer information. 6.3.5 Belysning 33 Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor. Den allmänna och förstärkta belysningen ska utformas enligt riktlinjerna i avsnitt 4.4.3 Belysning. Hållplatsen ska vara tydligt urskiljbar och kunna upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning och informationstavlor ska vara utformade enligt SL:s grafiska profil. För fler riktlinjer kring information, se kapitel 10 Kommunikativ tillgänglighet. Informationstavlor ska placeras så att underkanten på tavlan sitter 1 000 mm över mark. Sittbänkar, biljettautomater eller andra hinder får inte placeras framför en informationstavla. 6.3.3 Förflyttning och nivåskillnader 31 Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 Att ta sig terminal, station och hållplats. Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, ramper eller hissar, se avsnitt 7 Nivåskillnader. Angöring för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska alltid finnas i nära anslutning till busshållplatserna, se avsnitt 4.3.3 Angöring och infartsparkering. Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 Möblering. Övergångsställen vid bussterminaler och 29

6.4 Kombinerad buss- och spårhållplats Kombinerad hållplats för buss och spårvagn kan utformas på flera sätt. Antingen kan den främre delen av plattfomen vara anpassad för spårvagn och den andra delen för buss. Ett bättre alternativ är att anpassa hela hållplatsen så att både buss och spårvagn kan angöra samma yta. När både buss- och spårtrafik trafikerar samma hållplats behöver utformningen av hållplatsen utformas utifrån fordonens olika egenskaper. Det gäller framförallt plattformshöjd och på- och avstigningspunkter. Utgångspunkten är att instegsavståndet ska vara så litet som möjligt både när spårvagn och buss angör hållplatsen. 6.4.1 Fysisk utformning och möblering 34 Instegsavstånd Plattformshöjden ska vara 270-305 mm när den trafikeras av både buss och spårvagn. I varje projekt kärvs en särskild utredning för att hitta den optimala plattformshöjden då olika fordon varierar i utformning. Om hög plattformshöjd ska användas måste en specialsten användas som i praktiken styr bussen ut från plattformen så att hjulhusen eller bussdörrarna inte slår i plattformskanten. Ambitionen är att instegsavståndet mellan plattform och spårvagn inte överstiger 50 mm i sidled (B) och 30 mm i höjdled (H). Vid svårigheter i befintlig infrastruktur kan undantag göras men instegsavståndet får aldrig överstiga 60 mm i sidled (B) och 45 mm i höjdavstånd (H), se bild 6.10. Bild 6.10. Illustration av kombinderad buss och spårvagnshållplats 30

Skyddsräcke Skyddsräcken ska finnas på plattformar som ligger mellan två körbanor, har förbipasserande cykelbana eller ligger i anslutning till nedåtgående sluttningar. Skyddsräckena hindrar rullstolar, rullatorer och barnvagnar från att hamna utanför plattformskanten. Skyddsräcken fungerar också som en strukturerande och vägvisande åtgärd. Väderskydd Antalet väderskydd eller plattformstak ska dimensioneras efter antalet av- och påstigande resenärer. Varken väderskydd eller annat fast föremål får hindra på- och avstigning för personer med funktionsnedsättning. Det krävs minst 1 500 mm fritt utrymme för manövrering av rullstol. Fritt utrymme vid rampförsedd bussdörr ska vara minst 2 300 meter. Sittplatser Samtliga hållplatser ska ha sittbänkar med framskjutna armstöd. För utformning av sittbänkar, se avsnitt 4.4.2 Möblering. 6.4.2 Information 35 Hållplatsen ska vara tydligt urskiljbar och kunna upptäckas på långt håll. Hållplatsskyltning och informationstavlor ska vara utformade enligt SL:s grafiska profil. För fler riktlinjer kring information, se kapitel 10 Kommunikativ tillgänglighet. Större nivåskillnader ska överbyggas med trappor, ramper eller hissar, se kapitel 7 Nivåskillnader. Angöring för färdtjänstfordon, taxibilar och privatfordon med tillstånd ska alltid finnas i nära anslutning till bussterminaler och stationsentréer, se avsnitt 4.3.3 Angöring och infartsparkering. Möblering vid gångstråk ska placeras och utformas så att den inte utgör hinder, se avsnitt 4.4.2 Möblering. Övergångsställen vid hållplatser, terminaler och stationer ska utformas enligt den så kallade Stockholmsmodellen, se handboken Stockholm - en stad för alla, Stockholms stad 2001. 6.4.4 Taktila och kontrasterande markeringar 37 På kombinerade buss- och spårvagnshållplatser ska det finnas en taktil och visuell varningsmarkering längs hela plattformen. Det ska också finnas en taktil markering vid påstigningspunkten för buss, se avsnitt 8.3 Kombinerad buss- och spårvagnshållplats. 6.4.5 Belysning 38 Förstärkt belysning ska finnas vid informationstavlor. Den allmänna och förstärkta belysningen ska utformas enligt riktlinjerna i avsnitt 4.4.3 Belysning. Informationstavlor ska placeras så att underkanten på tavlan sitter 1 000 mm över mark. Sittbänkar, biljettautomater eller andra hinder får inte placeras framför en informationstavla. 6.4.3 Förflyttning och nivåskillnader 36 Gångvägar och anslutningar till och från hållplatser ska alltid vara tillgängliga, se avsnitt 4.3 Att ta sig till terminal, station och hållplats. 31

7. Nivåskillnader 39 För personer som har svårt att gå kan det vara besvärligt att förflytta sig på sträckor med nivåskillnader. Hissar är en förutsättning för att rullstols- och rullatoranvändare och många med gångsvårigheter ska kunna ta sig till och från många plattformar i SL-trafiken. Hissar, rulltrappor och trappor ska kontrastmarkeras med vita fält enligt kapitel 8 Taktila och kontrasterande markeringar. 7.1 Hissar 40 Det är viktigt att resenärerna kan lita på att SL:s hissar fungerar. Det är tyvärr vanligt att hissar vandaliseras och används till annat än de är tänkta för. Det ställer stora krav på drift och underhåll för att säkerställa att hissarna fungerar som de ska. Hissar får gärna utformas i glas och bör kameraövervakas för att öka tryggheten för resenärerna. Hissar ska inte placeras avskilt eller i prång. Hissar ska städas vid behov så att god tillgänglighet uppnås. Nya hissar ska vara utrustade med talad information som annonserar vilken våning hissen stannar på Där hissen stannar vid mer än två våningsplan ska hissen förses med tal invändigt samt digital skylt som anger vilket plan hissen stannar vid Manöverpanel Manöverpanelerna både på insidan och utsidan av hissen ska placeras med underkanten 800-900 mm över golv och ska inte vara placerad närmare hörn än 1 000 mm. Manöverpanelen inne i hissen ska vara vinklad utåt, helst 45 grader. Knapparna ska vara taktila och kontrasterande, se avsnitt 4.5 Utrustning - knappar. Alla tryckknappar ska vara stora, tydliga och enkla att trycka på. Manöverpanelerna, där knapparna sitter, inne i hissen och på utsidan ska placeras på höjden 800-900 mm över golv, vara vinklade utåt, helst 45 grader, Alla stationsentréer ska ha hiss, om inte tillgängligheten är tillgodosedd på annat sätt. Hissar ska följa den europeiska hissnormen SS EN 81-70. Hissar ska vara tydligt och konsekvent kontrastmarkerade och vägen fram till hissen ska vara tydligt skyltad och kompletterad med piktogram för hiss. Ledstråk till inomhushissar utformas enligt avsnitt 8 Taktila och kontrasterande markeringar. Följande funktioner ska finnas i en hiss: Audiellt och visuellt larm Kamera Nödtelefon Automatisk dörröppning Utvändig och invändig ankomstsignal Bild 7.1 Utformning av hiss. 32

och ska inte vara placerade närmare ett hörn än 700 mm men helst 1 000 mm. Knapparna ska ha taktil markering i form av relief. Korta ord eller symboler ska användas. 7.2 Trappor 41 Många olyckor som inträffar på SL:s stationer beror på att personer ramlar i gångtrappor eller i rulltrappor. När trappor utformas är det viktigt att se till att alla risker för personskador minimeras. Trapporna bör vara raka och ha minst två trappsteg. Alla trappsteg inom samma trappa ska ha samma trappstegshöjd och djup. Djupet ska anpassas så att hela fotbladet ryms. Rekommenderad trappstegshöjd är ca 150 mm. Utskjutande trappnosar ska undvikas för att minimera snubbelrisk. Beroende på resenärsflöde ska trappornas bredd anpassas för att klara av kapacitetskraven. Trappor med fler än 11-15 trappsteg eller en lyfthöjd på 5 meter eller högre ska delas upp med mellanliggande vilplan. Trappor ska kontrastmarkeras enligt riktlinjerna i kapitel 8 Taktila och kontrasterande markeringar. Ledstänger ska finnas på båda sidor om trappen och de ska fortsätta 300 mm förbi första och sista trappsteget. Vid bredare trappor kan det behövas en ledstång i mitten. Fribärande trappor ska skärmas av och tydligt kontrastmarkeras så att personer med synnedsättning inte riskerar att gå in under trappan. En trappas ljushet och anläggningens belysning ska samverka så att det är enkelt att uppfatta varje enskilt steg. Ledstråk till trappa utformas på samma sätt som till hiss, med två parallella rader med lister, se avsnitt 8 Taktila och kontrasterande markeringar. Ledstråken ska gå till trappans närmaste kant. 7.3 Rulltrappor Huvudsyftet med rulltrappor är att öka kapaciteten på stationer med många resenärer och att höja komforten vid stora nivåskillnader. Rulltrappor är inte i första hand en tillgänglighetsåtgärd även om de kan vara till hjälp för personer som har svårt att gå. De ska alltid vara kontrastmarkerade och välbelysta. Vid rulltrappans början och slut, kan det gärna ligga en plåt eller motsvarande i avvikande material som både hör- och kännbart visar var rulltrappan är. 7.4 Ramper 42 I det här kapitlet beskrivs ramper på och vid stationer. Ramper i fordon beskrivs i kapitel 9.1 På- och avstigning. En ramp får inte överstiga tio meter i längd och ska inte överbygga en nivåskillnad över 500 mm. Samma gångförbindelse bör inte ha fler än tre ramper med mellanliggande vilplan. I undantagsfall kan fyra ramper accepteras men vid större nivåskillnader ska det finnas en hiss. Ramper ska utformas enligt följande: Rampen får luta högst 1:20 (5%) Rampen ska vara minst 1,5 meter bred Bredden bör vara minst 1 500 mm och rampen ska ha en jämn och halkfri yta Vid två efterföljande ramper ska det finnas ett vilplan på minst 1 300 x 2 000 mm mellan ramperna Det ska finnas ett avåkningsskydd på minst 40 mm I början och slutet på ramper ska det finnas kontrastmarkeringar Ledstänger ska finnas på båda sidor om rampen. Ledstängerna ska fortsätta 300 mm förbi rampen. 33

8. Taktila och kontrasterande markeringar 43 I SL:s kundmiljöer ska det finnas taktila (kännbara) och kontrasterande markeringar för att underlätta orienteringen för resenärer med synnedsättning. Det finns olika typer av markeringar beroende på markerningens funktion. Exempelvis används olika taktila och kontrasterande markeringar för att varna resenärer för hinder eller fara och för att leda resenärer till målpunkter, exempelvis hiss, trappa och pratorer. Följande typer av taktila och kontrasterande markeringar finns: Bild 8.1. Taktila markering vid påstigningsplats på busshållplats. Taktil markering vid busshållplatser för att markera påstigningspunkten Varningsmarkering längs plattformskanter i spårtrafiken, både inomhus och utomhus. Taktil markering i biljetthallar för att markera spärrlinjen Ledstråk till målpunkter, exempelvis trappor och hissar. Kontrastmarkering vid trappa, hiss och rulltrappa. Ledstråk kan bestå av både naturliga ledstråk, till exempel väggar och räcken, och konstgjorda ledstråk, till exempel metallister som skruvas fast i golvet. Naturliga ledstråk ska i möjligaste mån användas som en del av ledstråket. Varningsmarkeringarna längs plattformen har alltid högsta prioritet i SL-trafiken och utformning av ledstråk och varningsmarkeringar på plattformen ska skilja sig åt. Bild 8.2. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats läggas i anslutning till kupolplattorna, 90 grader mot kantsten, för vägledning in i väderskyddet. Om ledståket ändrar riktning ska riktningsändringen markeras så att resenären som föjler ledstråket uppmärksammar riktningsförändringen. En sådan markering kallas valyta. Valytor utformas med dubbla rader med sinusplattor vid vändpunkten, se bild 8.3 nedan. Om bussen inte stannar i höjd med väderskyddet ska det finnas en valyta vid väderskyddet som uppmärksammar resenären på riktningsändringen för att hitta in till väderskyddet, se bild 8.3 och 8.4. Längs kantstenen ska vita, kontrasterande plattor anläggas i två rader. 8.1 Busshållplatser 44 Området där resenärer stiger på bussen ska markeras med svarta kupolplattor, 300-350 mm stora. Vita sinusplattor, 300-350 mm stora, ska Bild 8.3. Illustration av valyta för att hitta till väderskydd. 34

Bild 8.4. Illustration på valyta för att hitta till väderskydd. 8.2 Bussterminaler Varje hållplatsläge i bussterminaler ska utformas på samma sätt som busshållplatser, se avsnitt 8.1 Busshållplatser. Bild 8.6. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats, varningsmarkering längs plattformskant och valyta vid väderskydd på kombinderad buss- och spårvagnshållplats. I terminalen ska det finnas taktila ledstråk för att underlätta orienteringen för synskadade. Bild 8.7. Illustration av taktil markering vid påstigningsplats på kombinerad buss- och spårvagnshållplats. 8.4 Spårtrafik 46 8.4.1 Utomhus Varningsmarkering längs plattform Bild 8.5. Exempel på taktila och kontrasterande stråk och valyta. 8.3 Kombinerad buss- och spårvagnshållplats 45 Längs plattformskanten ska det finnas en taktil och visuell varningsmarkering. Den visuella kontrastmarkeringen läggs närmast platformskanten. Bredden på kontrastmarkeringen varierar beroende på vilken typ av spårtrafik som trafikerar hållplatsen. På kombinerade buss- och spårvagnshållplatser ska det finnas en taktil och visuell varningsmarkering längs hela plattformen. Det ska också finnas en taktil markering där resenärerna stiger på bussen. Den vita kontrastmarkeringen ska vara 600-700 mm bred. Innanför kontrastmarkeringen läggs sinusplattor, 300-350 mm breda. Området där resenärerna stiger på bussen ska markeras på samma sätt som vid busshållplatser, se illustration 8.6. Bild 8.8. Taktil varningsmarkeringar utomhus, kontrastmarkering saknas. 35

Ibland kan det behövas ledstråk för att underlätta för resenären att hitta till utgången på stationen. I dessa fall ska det finnas en valyta som markerar riktningsändring, se illustration 8.9. Stavar med måtten 400x30 mm som skruvas fast på befintligt golvmaterial. Avståndet i linje mellan stavarna är 20 mm. Avståndet mellan listerna är 130 mm. Stavar som skruvas fast i måttanpassade golvplattorna. Stavarna har måtten 270x30 mm. Avståndet mellan stavarna är 20 mm och avståndet mellan listerna är 115 mm. Varningsmarkering längs plattform Bild 8.9 Illustration på valyta för att markera utgång på station. Tunnelbana Plattformskanten ska ha en 900 mm bred kontrastmarkering. Den taktila varningsmarkeringen ska vara minst 300 mm bred. Pendeltåg Längs plattformskanten ska det finnas en taktil och visuell varningsmarkering. Den taktila varningsmarkeringen läggs innanför det vita kontrastfältet med tre parallella rader med metallister. Om den taktila markeringen är rätt utformad kan synskadade känna metallisterna med hjälp av käppen eller fötterna. Metallisterna ska ligga med 115 mm mellanrum i bredd och vara minst 115 mm långa. Det maximala avståndet mellan två efterföljande lister får max vara 30 mm, se illustration 8.10. Kontrastmarkeringen och den taktila varningsmarkeringen ska utformas enligt Trafikverkets riktlinjer. Lokalbanor, inklusive spårvagn Plattformskanten ska ha en 600-700 mm bred kontrastmarkering. Den taktila varningsmarkeringen ska vara 300-350 mm bred. 8.4.2 Inomhus Taktila markeringar Inomhus består de taktila markeringarna av metallister. Antalet listrader i bredd visar om det är en varningsmarkering eller ett ledstråk. Listerna kan bestå av mässingsstavar som skruvas fast i golvet. Stavarna har lätt rundade hörn och är svagt avfasade upptill för att underlätta för käppens svepande rörelse och minimera snubbelrisk. Bild 8.10 Taktil varningsmarkering inomhus. Om det går ett ledstråk vinkelrätt från den taktila varningsmarkeringen ska riktningsändringen markeras så att resenären som föjler varningsmarkeringen eller ledstråket uppmärksammar riktningsförändringen. Valytan utformas enligt illustration 8.11. Exempel på vanligt förekommande utformning på taktila markeringar: 36

Bild 8.11. Taktil valyta och ledstråk inomhus. Bild 8.13. Typritning för taktila markeringar mellan brandglaspartier och taktil varningsmarkering. Ledstråk Det är viktigt att kunna skilja på varningsmarkeringar längs plattformskanten och markeringar i form av ledstråk, som leder till trappa eller andra målpunkter. Trappor och hissar på plattformen är så kallade målpunkter. Ledstråk till trappa och hiss utformas med två parallella rader med lister till/från plattformarna. Ledstråken ska gå till trappans närmaste kant. Ledstråket till hiss ska gå till det hörn på hissen där manöverpanelen sitter. Bild 8.14. Ledstråk till dörren närmast utgången i brandglaspartiet. Bild 8.12. Taktil valyta och ledstråk till hiss. Ledstråk kan även användas för att hjälpa synskadade att hitta till utgången i de fall utgångarna är försedda med brandglaspartier. Ledstråket ska då ansluta till dörren närmast utgången. Se bild 8.13 och 8.14. Bild 8.15. Ledstråk till gångförbindelse mellan plattformar. 37