Regeringens svar på svenska (google översättning) A. Syfte och allmänna skyldigheter (artiklarna 1-4 )

Regeringens svar på svenska (google översättning) A. Syfte och allmänna skyldigheter (artiklarna 1-4 ) Definitioner (artikel 2 ) 1. Domstolsverket strävar ständigt efter att se till att principen om allas likhet inför lagen fullt konsekvenser för dess verksamhet. En stor del av sina ansträngningar i detta sammanhang avser tolkning och personlig behandling i domstolarna samt förebyggande och bekämpning av diskriminering i myndighetens verksamhetsområde. Med särskild hänvisning till rättigheter för personer med funktionsnedsättning, följande åtgärder är relevanta i detta sammanhang. I sina 2010 brevet till Sveriges domstolar, regeringen tilldelade Domstolsverket att lämna årliga rapporter om sina ansträngningar att uppnå de delmål som anges i strategin för genomförande av handikappolitiken, 2011-2016. Myndigheten beskriver i sin rapport för 2013 hur en inledande undersökning genomfördes förra hösten i form av en enkät ut till ett strategiskt urval av domstolarna att bedöma i vilken utsträckning domstolspersonal är tillräckligt förtrogen med de förutsättningar och behov hos personer med funktionsnedsättning. Undersökningen visade att förståelsen av konventionen bland domare och annan domstolspersonal behöver förbättras. Beträffande stöd domstolarna kan erbjuda en person med funktionshinder vid domstolsförhandlingar, undersökningen visade att de administrativa tjänstemän ansvariga har den bästa kompetensen för att ge det. Under hösten 2013 kommer Domstolsverket att lansera en e - utbildning som utvecklats i samråd med handikapporganisationer och fokuserar på hur personer med funktionsnedsättning behandlas. Deltagarna kommer att informeras om regeringens avsikter, relevant lagstiftning och FN-konventionen etc. Syftet är att se till att som ett resultat av detta e - utbildning, kommer all personal vid Sveriges domstolar skaffa sig ökad kunskap och förståelse för de förutsättningar och behov som personer med funktionsnedsättning. Dessutom kommer tillgänglighetsperspektivet vara en del av alla befintliga program verkställande utbildningar och kurser i professionell behandling av personer med funktionshinder i slutet av

året. Statistiken kommer att sammanställas på antalet anställda deltar sådan utbildning. Om, till följd av en allvarlig hörsel eller tala hinder, kräver någon tolk, t.ex. teckenspråkstolk, kan domstolarna bedriva en sådan person i enlighet med kapitel 5, 6 i den svenska rättegångsbalken. Om ett brottmål är inblandade, är domstolarna skyldiga enligt samma bestämmelse för att göra en sådan tolk tillgänglig. När det gäller ökad medvetenhet, ge information och ökad kunskap inom statliga myndigheter, regionala och lokala myndigheter, se svaret att utfärda 2. 2. Sveriges handikappolitik bygger på konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och sprida kunskap om det här dokumentet och säkerställa stöd för det är en oupphörlig strävan. Som en del i detta pågående arbete är regelbundna möten med landets handikapporganisationer för att diskutera Sveriges internationella arbete för de mänskliga rättigheterna, och regeringen avsätter även medel för att göra det möjligt för dessa organisationer att vara en del av den svenska delegationen vid möten i statliga parter etc. I Dessutom ger regeringen cirka 180 miljoner kronor per år i statsbidrag för att stödja handikapporganisationerna i deras insatser för att uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället för personer med funktionshinder. Som rapporterats på fråga 3, har 22 myndigheter fått i uppdrag att se till att förverkliga alla mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning i enlighet med CRPD inom deras verksamhetsområde. För att öka medvetenheten om konventionen, den svenska Myndigheten för handikappolitisk samordning ( Handisam ), tilldelades av regeringen under 2010 att lansera en kommunikationsinitiativ som syftar till att hjälpa kommuner och landsting att genomföra konventionens bestämmelser. Som en del av denna uppgift, Handisam gick med i Svensk Handikappförbundet och Svenska Kommuner och Landsting att organisera elva konferenser runt om i landet deltog lokala och regionala fullmäktigeledamöter och tjänstemän samt med företrädare för handikapporganisationer.

En viktig komponent i denna strävan att öka medvetenheten om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är den svenska arvsfonden. Fonden är en oberoende statlig myndighet organiserad som en provision av permanenta experter. Dess medlemmar utses av regeringen och dess uppgift är att bidra till att främja ideell verksamhet till förmån för personer med funktionshinder. Rättigheterna för denna grupp är ett prioriterat område. Under 2012 distribuerade Sverige Arvsfondsdelegationen cirka 123 miljoner kronor för projekt inriktade på personer med funktionsnedsättning drivs antingen av eller i samarbete med handikapporganisationer. Ett sådant projekt är Agenda 50 drivs av Svenska Handikappförbunden, som syftar till att sprida kunskap och information om betydelsen av och innehållet i konventionen. Som en del av detta projekt, har utbildnings-och informationsmaterial tagits fram som riktar en rad olika aktörer, bland annat handikapprörelsen, med förslag till hur de rättigheter som anges i konventionen kan tillämpas i deras arbete. 3. Regeringens strategi för genomförandet av handikappolitiken bygger på konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Handikappolitiken är sektorsövergripande och 22 nationella organ är speciellt uppdrag att genomföra konventionens mål i sina respektive politikområden. Varje myndighet har fastställt mål för sin specifika sektor. Strategin betonar starkt behovet av en ordentlig uppföljning, det kräver myndigheterna att årligen rapportera om vilka åtgärder de har vidtagit och hur dessa har påverkat situationen för personer med funktionshinder. Dessutom har Handisam fått i uppdrag att utveckla ett sammanhållet system för att beskriva, följa upp och analysera utvecklingen och effekterna av regeringens handikappolitik. I uppdraget ingår att utveckla indikatorer för att följa upp hur situationen för personer med funktionshinder har påverkats, sammanställning och analys av resultaten av de strategiska myndigheternas arbete, och komplettera statistik och annan dokumentation med olika typer av dialog, både med personer med funktionshinder och med handikapporganisationer.

För att ytterligare stärka genomförandet av konventionen, både i enskilda politikområden och över hela linjen, pågår ett arbete med att se till att nuvarande statistiska studier, också har möjlighet att göra jämförelser mellan situationen för personer med funktionshinder i det svenska samhället och för dem som inte har. För att studera mer i detalj vilka hinder det förra mötet och hur de ser på sin situation, en webbpanel används består av 2 000 personer med funktionsnedsättning. När det gäller dem som på grund av sin funktionsnedsättning inte kan svara på webbenkäter, kvalitativa intervjustudier eller fokusgrupper används, beroende på frågan som diskuteras. Data samlas in i samråd med handikapprörelsen och analyseras i den årliga uppföljningen. Uppföljningen presenteras varje år både i en lägesrapport och på Handisam webbplats. I rapporten föreslås också förbättringar att regeringen tar därefter ställning till. Som ett komplement till Handisam uppdrag har SCB fått i uppdrag att rapportera om och föreslå utveckling av data som gör det möjligt för regeringen att följa upp hur situationen för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning utvecklas över tiden inom olika samhällsområden. Så långt det är möjligt, är dessa data för att ge underlag för uppföljning av utvecklingen under perioden 2011-2016. SCB levererade sin rapport om uppdraget i mars 2013, samt att materialet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Arbete pågår också för att utveckla ett uppföljningssystem som visar hur Sveriges kommuner går framåt i sina ansträngningar för att genomföra konventionen. 4. Under sina senaste mandat har regeringen genomfört en rad reformer för att förbättra möjligheterna för personer med olika typer av funktionshinder som minskar både arbetsförmåga och deras möjligheter att få anställning. I detta sammanhang kan det noteras att ytterligare resurser har gjorts tillgängliga för främjandet av anställning med lönebidrag och trygg anställning med Samhall AB. Extra medel har lämnats till den svenska Arbetsförmedlingen för att se till att rätt stöd ges till personer med funktionshinder vars arbetsförmåga är nedsatt. Utöver dessa initiativ är " ny start " jobb och andra former av anställningsstöd om komplettering av

åtgärderna speciellt riktade till personer med kapacitetsnedsättandehandikapp. De regeringar strategi för handikappolitiken omfattar arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen fick ansvar för ett antal speciella delmål. Målen syftar till att öka sysselsättningsnivån för personer med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga, och gör matchningsprocessen mellan arbetsgivare och arbetstagare med funktionshinder effektivare. Socialförsäkringssystemet är också omfattas av strategin och Försäkringskassan är ansvarig för ett antal delmål. Ett mål är att bidra till full delaktighet för personer med funktionshinder i arbetslivet och i hela samhället genom strategiska åtgärder. Ett annat mål är att öka kunskapen om skillnaderna i beslutsfattandet avseende individuellt stöd. För åren 2012-2014 godkände regeringen särskilda insatser till förmån för personer som inte längre omfattas av en sjukförsäkring och som är väl utanför arbetsmarknaden. Som ett resultat av de två initiativ Boost för kulturarvet och utveckling anställning på Samhall, har fler personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av ett funktionshinder fått arbete. För att öka medvetenheten om vilket stöd som finns för personer med funktionsnedsättning, har Arbetsförmedlingen tilldelats genomföra en informationskampanj under 2012. Sedan januari 2013 Arbetsförmedlingen genomför ett praktikprogram för personer med funktionshinder. För att förbättra möjligheterna i arbetslivet Programmet erbjuder personer med funktionsnedsättning praktik inom statliga myndigheter. Programmet kommer att pågå i minst tre år. I 2013 budgetpropositionen, förklarade regeringen att insatser för personer med funktionshinder behövde vara mer flexibel. Därför föreslås det att det i framtiden speciell introduktion och uppföljningsstöd ( SIUS ) skulle kunna kombineras med utveckling och trygghet i anställningen. Det förändrade också den personliga assistenten stödprogrammet så att det kan kombineras med utveckling och trygghet i anställningen, som ett alternativ till leverantör utsläppsrätter. Arbetsförmedlingen rapporterar att det har haft en positiv effekt.

Regeringen riktade också ytterligare resurser till SIUS -programmet för att göra det lättare för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga att få arbete. Finansieringen uppgick till 55 miljoner kronor för 2013 och 110 miljoner för 2014. För att understryka vikten av att upprätthålla en hög standard vid bedömningen av funktionshinder och arbetsförmåga, Regeringen gav Arbetsförmedlingen under 2013 för att rapportera om hur processen att identifiera funktionshinder och bedöma arbetsförmåga kan förbättras och om hur myndighetens arbete i detta område kan intensifieras. År 2011 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att överväga insatser för sysselsättningspolitiken för personer med funktionshinder som minskar deras arbetsförmåga ( Dir 2011:59 ). De utredningsrapporter" Sankta trösklar - högt i tak " ( SOU 2012:31 ) och " Arbetshjälpmedel OCH försäkringsskydd Nämnden Arbete in Lika villkor " ( SOU 2012:91 ) bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Antalet registrerade arbetslösa personer med funktionshinder på Arbetsförmedlingens böcker har ökat sedan 2008 från cirka 40 000 personer till drygt 80 000 i dag. Samtidigt, finns 85 000 registrerade personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga sysselsatta genom olika typer av anställnings stöds. Två faktorer i synnerhet ligger bakom det ökade antalet arbetslösa med funktionsnedsättning. För det första, den ekonomiska nedgången väckt den av finanskrisen 2008 och 2009 orsakade många människor, både med och utan funktionshinder, att förlora sina jobb. Den andra faktorn som påverkade utvecklingen var en rad reformer i sjukförsäkringssystemet. I mitten av 2008, bland annat nya regler infördes för sjukpenning tillsammans med införandet av en rehabiliteringskedja, och den begränsade sikt sjukersättning mekanismen avskaffades. Ett resultat av detta är att människor i större utsträckning har överförts från sjukförsäkringen till program som drivs av arbetsförmedlingen för att finna, få och behålla ett arbete. Regeringen har genomfört en sjukförsäkringsreform med syfte att effektivisera processer och öka möjligheterna för sjukskrivna att återgå till arbete och ge fler människor möjlighet att försörja sig genom lönearbete. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har

utökat sitt partnerskap för att stödja personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga att få eller återfå sin arbetsförmåga. Centralt för myndigheternas samarbete är tidiga och aktiva insatser utifrån individuella behov. En försvårande faktor är de attityder i samhället som gör det svårt för personer med funktionsnedsättning. Handisam driver en kampanj i nära samarbete med NSPH ett nätverk av patient-, användar service och familjeorganisationer inom området psykiatri, som syftar till att öka medvetenheten om personer med psykiska funktionshinder och på så sätt minska fördomar och negativa attityder. I kampanjen ingår en mängd olika kommunikationsinitiativ. Utvärderingar har visat att allmänhetens inställning genom denna kampanj har blivit mer positiva till personer med psykiska funktionshinder. Under 2013 och 2014 kommer kampanjen att fokusera på förstärkta insatser inom arbetslivet. 5. Handikapporganisationerna har en mycket viktig roll att spela som rådgivande partner, och regeringen stöder dem därför ekonomiskt och har även etablerat handikapp rådgivande kommittéer på alla nivåer inom den offentliga sektorn. På nationell nivå, ministern för barn-och äldre möter representanter för handikapprörelsen för strategiska samråd om politikens innehåll och utveckling. Av de 22 strategiska byråer i uppdrag att genomföra svenska handikappolitiken på grundval av den nationella strategin, har 14 etablerat samråd med handikapporganisationer. Ytterligare sju har inlett arbetet med att upprätta sådana samråd. På lokal nivå, 88 procent av Sveriges 290 kommuner uppger att de har inrättat någon form av samråd med handikapporganisationer. Det är upp till de berörda offentliga organen för att säkerställa att dessa samråd är tillgängliga oavsett funktionsförmåga, både vad gäller information och lokaler. Dessutom har Handisam inrättat ett funktionshinder rådgivande kommitté tillsammans med tre nationella handikapporganisationer. Syftet är att föra en dialog med fokus på Handisam uppgift i det handikappolitiska området. Dessa samråd härrör från ett avtal som grundar sig på Europarådets uppförandekod för medborgarinflytande i beslutsprocessen. Handikapp rådgivande

kommitté sammanträder tre gånger per år, och Handisam anordnar även en halvdag tematisk dialog med handikapporganisationerna varje år. Detta evenemang besöktes av alla strategiska byråer. I samband med detta arbete, och i samråd med handikapporganisationer, har Handisam tagit fram riktlinjer för hur samråd mellan den offentliga sektorn och handikapprörelsen kunde fastställas. Dessa riktlinjer samråds också bygger på ovanstående kod. Varje år de statliga kontrollerna av hur handikapp rådgivande kommittéer och andra former av samråd framskrider, både på nationell myndighetsnivå och på kommunal nivå. 6. Svensk handikappolitik och lagstiftning gäller för samhället som helhet, inklusive personer som tillhör etniska minoriteter. Båda bygger på principen om lika värde för alla medborgare och individens frihet och värdighet. Sveriges nationella minoriteter är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Ett av målen med regeringens strategi om nationella minoriteter är att ge en bättre chans att påverka beslutsfattandet på nationell, regional och lokal nivå i frågor som påverkar en etnisk minoritet. Åtgärderna omfattar införande av samrådsmöten där företrädare för regeringen och minoriteternas organisationer har deltagit. Ett jämställdhetsperspektiv har integrerats i den strategi för de nationella minoriteterna. 7. Det finns inga självstyrande områden som sådana i Sverige. Sametinget inrättades för 20 år sedan är en viktig komponent i självbestämmande för samerna, som är en av Sveriges ursprungsfolk. Detta parlament är i två delar, varav den ena är en offentligt vald församling medan den andra är en statlig myndighet. B. Särskilda rättigheter Jämlikhet och icke - diskriminering (artikel 5 ) 8. Principen om icke - diskriminering är en grundläggande och självklar utgångspunkt i svenska lag. I konstitutionen fastställs att

offentliga institutioner är att motverka diskriminering av människor på grund av bland annat funktionshinder ( regeringsformen 1 kap 2 ). Den europeiska konventionen om förbud mot diskriminering har också ingått svenska lagstiftningen. Dessutom har en omfattande diskrimineringslagen ( 2008:567 ) funnits i Sverige sedan 2009, vilket ger skydd mot diskriminering av personer på grund av deras kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Denna lag ger ett brett skydd mot diskriminering på grund av funktionshinder, som omfattar i stort sett alla samhällsområden. Antidiskriminerings bestämmelser gäller arbetsliv, utbildning, sysselsättningspolitiska verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet och yrkesmässigt erkännande, medlemskap i vissa organisationer, varor, tjänster och bostäder, offentliga möten och offentliga evenemang, hälsa och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning. Offentlig anställning avses här alla offentliga myndigheter, det vill säga överallt där anställda i statliga eller kommunala myndigheter samverkar med allmänheten och privatpersoner. 9. Följande åtgärder har vidtagits för att se till att internationella avtal såsom konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning återges på svenska så att intentionerna i den ursprungliga texten är korrekt uttryck. I förordningen ( 1990:1070 ) om offentliggörande av Sveriges Internationella avtal, Etc, klargör vilka avtal som ska publiceras. Grundregeln är att detta gäller för alla avtal som är bindande för Sverige och som har ingåtts av regeringen. Detsamma gäller för ändringar, reservationer och förklaringar som påverkar de publicerade avtalen och någon anmälan om att ett sådant avtal har upphört att gälla. För att säkerställa att registrering och offentliggörande av internationella avtal är så fullständig som möjligt, är fackministerierna som krävs för att förse UD både med texterna till de avtal som de har framställts och med den information som behövs för publicering av sådana avtal.

Ministeriet som ansvarar för ett internationellt avtal, bör i god tid se till att texten är översatt till svenska, om dokumentet ska undertecknas i ett svenskt språkversion eller om den ska dras inför riksdagen. Avdelningen för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt vid utrikesministeriet bör höras så tidigt som möjligt i processen. De språktjänster vid ministeriet har specialist erfarenhet översätta fördrag och kan hjälpa till med översättningar till svenska. Avdelningen för rätts och språklig Utkast Översyn vid justitieministeriet ska kontaktas när terminologiska frågor uppstår. Före offentliggörandet, är den enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt på Utrikesdepartementet ansvarar för att eventuella avtal ännu inte finns i den svenska versionen översätts till svenska. Ministeriet som har särskilt ansvar för ett visst avtal är alltid ansvarig för att kontrollera att översättningen av det. När det gäller översättningen av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, är det normala förfarandet att regeringens expertmyndighet på handikappfrågor, Handisam, presenterar ett utkast till översättning som sedan behandlas i Regeringskansliet. 10. Diskrimineringslagen ( 2008:567 ) innehåller bestämmelser som ålägger arbetsgivare att vidta skäliga stöd -och anpassningsåtgärder i arbetslivet ( 2 kap, 1 ). Förbudet mot diskriminering gäller i de fall då arbetsgivaren genom skäliga stöd-och anpassningsåtgärder kan se till att en arbetstagare, en arbetssökande eller en yrkespraktikant med ett funktionshinder kommer i en jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder. Det innebär att en arbetsgivare inte får fästa vikt vid eventuella begränsningar i en persons förmåga att utföra ett arbete som ett funktionshinder kan innebära om dessa begränsningar skulle kunna elimineras eller minskas genom stöd-och anpassningsåtgärder så att de mest väsentliga arbetsuppgifter kan släppas. Arbetsgivare är emellertid inte skyldig att ta stöd-och anpassningsåtgärder som kan anses oskäligt. När fallen bedöms, måste både ekonomiska förutsättningar och rätt arbetsgivare att organisera arbetet som de finner lämpligt beaktas. Vad kan anses oskäligt avgörs från fall till fall. Vid bedömningen av vad som är rimligt eller inte, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt arbetsgivarens ekonomiska status och andra villkor, typ och grad av

den anställdes funktionshinder och utformningen och varaktigheten av hans / hennes anställning. Kostnaderna skall ses i relation till arbetsgivarens ekonomiska situation och bedömningen bör fokusera på arbetsgivarens förmåga att stå för kostnaderna. Bedömningar av vad som är rimligt bör också ta hänsyn till bestämmelserna i arbetsmiljölagen och annan befintlig lagstiftning, eftersom åtgärder som en arbetsgivare är skyldig att vidta enligt arbetsmiljölagen är normalt anses rimliga under diskrimineringslagen också. Dessutom bör tekniska och annan utveckling tas hänsyn eftersom något oskäligt vid en viss tidpunkt kan anses rimligt senare som ett resultat av denna utveckling och kräver en ny bedömning. Om det inte finns tillräckligt skäl för att kräva att en arbetsgivare vidta stöd-och anpassningsåtgärder i fråga, är diskriminering inte förekommer. Detsamma gäller om det visar sig att stöd-och anpassningsåtgärder inte skulle undanröja eller på ett tillfredsställande sätt minska effekterna av funktionshindret. Diskriminering inom högre utbildning är också förbjudet. Förbudet gäller i de fall en utbildningsanordnare genom skäliga åtgärder i fråga om tillgänglighet och användbarhet av lokalerna, kan se till att en person med funktionshinder, som söker eller har antagits till utbildning enligt högskolelagen (1992 : 1434 ), eller till utbildning som kan leda till en examen enligt lagen om tillstånd att utfärda vissa examina ( 1993:792 ), som kommer i en jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder. ( 2 kap, 5 diskrimineringslagen ). Kravet på anpassningsåtgärder gäller tillgänglighet och användbarhet av lokaler. Detta kan innebära förändringar i design och layout av lokalerna, om funktioner såsom höga trösklar, vägg till vägg mattor, avsaknaden av en hiss, placering av dörröppnare, utformning av toalettutrymmen och liknande. Det kan också handla om att säkerställa god ventilation för personer med allergier, hörselslingor och god akustik för personer med nedsatt hörsel, bättre färgkontraster och belysning för synskadade etc. Det täcker inte tillgänglighet eller användbarhet av exempelvis kurslitteratur eller annan undervisning eller inlärningshjälpmedel. Ansvaret för högskolan för att vidta anpassningsåtgärder är begränsat till vad som anses rimligt. En viktig faktor är kostnaden. Detta ska vägas mot institutets ekonomiska situation, det vill säga bedömningen är att i första hand fokusera på institutionens förmåga att bära kostnaderna ( prop. 2007/ 08 :. 95 s. 507ff ). Beslutet vid ett universitet eller högskola

som drivs av regeringen bestämmer får, beträffande utbildning enligt lagen ( 1992:1434 ) Högskoleförordningen, överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot förbudet mot diskriminering i kapitel 2. 5, 2 ( 4 kap 18 diskrimineringslagen ). Frågan om att utvidga skyddet mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet för att omfatta alla områden av det offentliga livet som omfattas av diskrimineringslagen har varit föremål för en utredning inom Regeringskansliet. Utredningen resulterade i departementspromemorian " Bortom rättvisa ord " ( Ds 2010:20 ). Det föreslås att förbudet mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet bör utvidgas till alla samhällsområden som omfattas av diskrimineringslagen, det vill säga arbetslivet, utbildning, sysselsättningspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag, start eller bedrivande av näringsverksamhet och yrkesmässigt erkännande,, medlemskap i vissa organisationer, varor och tjänster och bostäder, offentliga möten och offentliga evenemang, hälso-och sjukvården, socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen, studiestöd, värnplikt och civilplikt samt offentlig anställning. Regeringen avser senare att lägga fram ett lagförslag till riksdagen om otillräcklig tillgänglighet som en form av diskriminering. Det svenska Statskontoret fick i uppdrag att göra en kostnads konsekvensanalys av lagförslaget om bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Riksdagen har i juni 2012 antagit ett meddelande där insatserna att regeringen skyndsamt återkommer med ett lagförslag om otillräcklig tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning som en form av diskriminering ( bet. 2011/12 : AU11 och rskr. 2011/12 : 267 ). Enligt riksdagen, en grundläggande förutsättning för att genomföra denna reform är en ekonomiskt ansvarig genomförande. Rimlig bedömning och genomförandegrad är två viktiga aspekter. Dessa frågor kan behöva klargöras ytterligare. Det måste, enligt riksdagen, se till att reformen båda är förenliga med god förvaltning inom den offentliga sektorn och tar hänsyn till förutsättningarna för affärsutveckling.

11. Diskrimineringsombudsmannen har till uppgift att försöka se till att diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder inte förekommer i alla områden av det offentliga livet. Ombudsmannen krävs också för att främja utvecklingen av lika rättigheter och möjligheter oavsett ovanstående skäl. Dessutom är det ombudsmannen att erbjuda vägledning och att i övrigt bidra möjliggöra någon utsätts för diskriminering att hävda sina rättigheter. Som en del av sin verksamhet, är byrån också skyldiga att informera, utbilda, diskutera och i övrigt samarbeta med offentliga organ, företag, enskilda och organisationer samt att övervaka både den internationella utvecklingen och forsknings-och utvecklingsarbete. Ombudsmannen krävs också att rekommendera lagändringar eller andra åtgärder mot diskriminering till regeringen och att initiera andra lämpliga åtgärder (avsnitt 1-3 i akten om DO [ 2008:568 ] ). Diskrimineringsombudsmannen får föra talan som grundas på diskriminering på uppdrag av en privatperson som samtycker till en sådan kurs. Diskrimineringslagen omfattar såväl privat som offentlig verksamhet. Följaktligen är ombudsmannen kan företräda enskilda talan mot antingen privat eller offentlig verksamhet. 12. DO kan företräda offer för diskriminering i domstol, men det krävs i första hand att söka en uppgörelse med den som utsatts att enskilda för diskriminering ( 4 kap 1 diskrimineringslagen ). Under 2012 mottog ombudsmannen 485 påståenden om diskriminering på grund av funktionshinder, fördelade per sektor enligt följande : Arbetsförmedlingen etc 19, arbetsliv 87, som inhyser 14, försäkring / bank 10, hälso -och sjukvård 82, medlemskap 8, företag / yrkes aktivitet 3, offentlig anställning 15, restaurang / butik 20, socialförsäkring etc 12, socialtjänst 62, utbildning 58, andra varor och tjänster 22, andra klagomål enligt diskrimineringslagen 73. Från och med den 1 januari 2009 har ombudsmannen nått en förlikning i 20 fall. Ersättningsbeloppet utbetalas till offren i dessa fall varierade från 20 000 kronor till 100 000. De fall täckte följande

områden : arbetsliv 4, utbildning 2, hälso -och sjukvård 1, varor och tjänster 13. Ombudsmannen har väckt talan i 11 fall som rör diskriminering på grund av funktionshinder, inom följande områden : arbetsliv 3, utbildning 1, socialtjänst 1, varor och tjänster 6. I ett av de fall som Diskrimineringsombudsmannen förde till rättegång, domstolen slagit fast att käranden hade diskriminerats. Målet gällde en kvinna som hade tillämpats för att ta ut en sjukförsäkring politik på uppdrag av sin dotter men fick avslag med motiveringen att kvinnan uppbär vårdbidrag ( för vård av ett barn med funktionshinder ). Domstolen konstaterade i sin dom att både mor och dotter hade missgynnats av försäkringsbolaget styre och beordrade företaget att betala dem totalt 150 000 kronor i ersättning diskriminering. 13. När kommittén fattar ett beslut i ett enskilt förfarande överklagande i det fakultativa protokollet, analyserar regeringens beslut i varje enskilt fall och beslutar vilka konsekvenser och eventuella åtgärder som den medför. Hittills har kommittén endast lämnat synpunkter och rekommendationer i ett fall, som beskrivs nedan. Innan Sverige anslöt sig till FN-konventionen, gjordes en studie av dess 50 artiklar och hur de förhåller sig till den svenska lagstiftningen och andra villkor i Sverige. Slutsatsen blev att den svenska lagstiftningen var i linje med konventionen och det fakultativa protokollet och att därför inga lagändringar krävdes, även om mycket återstår att göra i det handikappolitiska området innan Sverige kan anses uppfylla de skyldigheter och krav som anges i dokumenten i alla avseenden. Kommittén med de sina synpunkter och kommentarer i HM mot Sverige den 19 april 2012. De åtgärder som vidtagits har preciserats i regeringens utlåtande till utskottet den 26 oktober 2012, enligt följande. Regeringen är förhindrad att ompröva HM: s bygglov ansökan, men beskriver i sitt utlåtande hur man ska gå tillväga för att på nytt ansöka om bygglov och hur man ansöker om en förändring i den lokala planen. Dessutom beskriver uttalandet vilka rättigheter som klaganden har enligt svenska lagstiftningen när det

gäller uppfyllandet av hans / hennes behov. Regeringens ståndpunkt är att den svenska lagstiftningen är i linje med FNkonventionen och att inga lagändringar behövs. Enligt regeringens uppfattning är plan-och bygglagen inte rätt lagstiftande forum för att uppfylla klagandens behov. Regeringen hade kommitténs rekommendationer översatta, och åsikter och översatt text skickades både till klaganden och företrädare för handikapporganisationer. Organisationerna har också informerats muntligt. Kommitténs synpunkter och rekommendationer finns ytterligare tillgängliga på regeringens webbplats för mänskliga rättigheter i tillgänglig form. Kvinnor med funktionsnedsättning (artikel 6 ) 14. Grunden för den svenska handikappolitiken är fastställd i den nationella handlingsplanen " Från patient till medborgare " ( prop. 1999/2000 : 79 ). Vid godkännande av handlingsplanen antog riksdagen båda målen för handikappolitiken och inriktningen på politiken arbete inom detta område. I sin tredje och sista uppföljningen av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken ( prop Comm 2009/19 : 166 ), gjorde regeringen klart att de handikappolitiska målen och politiken fokus skulle förbli oförändrad, det vill säga målet skulle fortsätta att vara en socialt sammanhållet samhälle som syftar till att göra det möjligt för människor i alla åldrar med funktionsnedsättning att delta fullt ut i samhällslivet, med tonvikt på jämlika levnadsvillkor för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning. När det gäller inriktningen på handikappolitiska arbetet, kommer arbetet att fortsätta att göras i framtiden för att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhällslivet för flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionshinder, för att förebygga och motverka diskriminering och skapa medel och möjligheter till självständighet och självbestämmande. Dessa grundläggande principer är att understryka vikten både av delaktighet i det offentliga livet för personer med funktionsnedsättning och av kravet på jämställdhet mellan könen. När det gäller frågan om kvinnor och barn från andra än svenska etnisk bakgrund betonas att den svenska handikappolitiken och

lagstiftningen gäller för alla samhällsmedlemmar, inklusive personer från de tidigare nämnda bakgrunder. 14 i den officiella statistiken förordningen ( 2000:100 ) anges att individuellt baserade officiell statistik skall vara uppdelad efter kön om inte särskilda skäl talar mot det. Barn med funktionshinder (artikel 7 ) 15. En av principerna i regeringens strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, som antogs av riksdagen år 2010, är att barn ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter om frågor som berör dem. En studie om hur svenska lagstiftning och praxis överensstämmer med de rättigheter som anges i konventionen om barnets rättigheter ( Ds 2011:37 ) konstaterade att barns rätt, i förhållande till deras ålder och mognad, att påverka sin situation genom till exempel att uttrycka sina åsikter fritt i alla frågor som rör dem, är inskriven i lag i flera områden. Man noterade också att denna rätt sträcker sig till ett antal olika faktorer. Dessa inkluderar barnets förmåga att bilda sina egna åsikter i frågor, lämplig information för att underlätta denna process, interaktion med föräldrar eller vårdnadshavare, och vissa komplicerade och känsliga frågor. Från den 1 januari 2011, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ( 1993:387 ) innehåller en bestämmelse om att när ett barn är föremål för en viss åtgärd, är att barn ska förses med relevant information och möjlighet att uttrycka sina egna åsikter, som skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barn med funktionshinder är dock sällan ges möjlighet att yttra sig i till exempel planering, förberedelse eller uppföljning av verksamhet till stöd för sin utveckling, välbefinnande och dag till dag liv. Om de ska kunna utnyttja denna rätt, bör barnen erbjudas information och dialog om stödåtgärder som är anpassade till deras specifika funktionshinder, ålder och behov. Handisam har fått i uppdrag av regeringen - i samarbete med Svenska Kommuner och Landsting och i samråd med Barnombudsmannen i Sverige - för att samla erfarenheter och sprida information om metoder och strategier för hur barn och ungdomar med funktionshinder kanske bäst påverka

beslut som berör dem. En rapport om detta mandat presenterades i november 2012. Barnombudsmannen i Sverige är en statlig myndighet med uppgift att företräda barn när det gäller deras rättigheter och intressen med utgångspunkt i FN: s konvention om barnets rättigheter ( barnkonventionen ). Ombudsmannen övervakar efterlevnaden av barnkonventionen i samhället och skjuter för dess genomförande i Sveriges kommuner, landsting / regioner och myndigheter. En av byråns uppgifter är att uppmärksamma brister i hur barnkonventionen tillämpas i Sverige och att föreslå ändringar i lagar och förordningar. Ombudsmannen rapporterar till regeringen varje år. Dessa rapporter innefattar analyser och rekommenderade förbättringar för barn. Dessutom är ombudsmannen skyldig enligt lag att informera och bilda opinion i frågor som rör barns rättigheter och intressen. Ombudsmannen bedriver regelbunden dialog med barn, särskilt i utsatta situationer, att lära sig om sin situation och för att få deras synpunkter på relevanta frågor. Eftersom plikt ombudsmannen är att representera alla barn, detta inkluderar barn med funktionshinder. Barnombudsmannen i Sverige har en viktig roll att informera barn och ung människas om sina rättigheter. På regeringens begäran informationsmaterial om dessa rättigheter har producerats. Dessa inkluderar en publikation med titeln " Jag vill säga något! " Som riktar sig barn och ungdomar i tre olika åldersgrupper och som innehåller en guide för att användas i skolundervisning eller i andra sammanhang av liknande slag. Ombudsmannen har också fått i uppdrag av regeringen att utveckla en barnvänlig version av barnkonventionen. Både denna version och barnkonventionen i sin helhet har översatts till landets minoritetsspråk och är också tillgängliga för barn med olika funktionshinder. Att öka medvetenheten ( art.8 ) 16. Det är viktigt att se till att ett funktionshinderperspektiv finns i alla offentliga program som syftar till att förändra negativa attityder gentemot personer med funktionshinder. Detta bidrar till att skapa en situation där alla medborgare kan respekteras som fullvärdiga medlemmar i samhället som kan njuta av de mänskliga rättigheterna, oavsett funktionsförmåga. Den informationsverksamhet och

kampanjer som genomförs för detta ändamål riktas både politiska företrädare och tjänstemän samt till allmänheten. Arbetsförmedlingen är en kampanj med titeln " Se Styrkor! " Som uppmuntrar arbetsgivare att fokusera på människors förmågor och färdigheter snarare än på hinder och handikapp. Det är också att informera arbetsgivare, personer med funktionshinder och andra berörda parter om det stöd den kan ge de anställda med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga. Handisam är igång en informationskampanj i nära samarbete med den nationella samverkan för bättre psykisk hälsa, vars syfte är att höja medvetenheten om personer med psykiska funktionsnedsättningar och på så sätt minska fördomar och negativa attityder. Kampanjen omfattar en rad olika informationsaktiviteter. Utvärderingar har visat att allmänheten har blivit mer positiva till personer med psykiska funktionshinder som ett resultat av denna kampanj. Användandet av "ambassadörer" med egen erfarenhet av psykisk funktionsnedsättning har visat sig vara en framgångsrik strategi. Som i all kommunikation är det viktigt att hitta en balans i det meddelande som lägger över så att det inte finns någon risk för att komma fram till ett "offerperspektiv" i motsats till ett rättighetsperspektiv. Tillgänglighet (artikel 9 ) 17. Diskrimineringslagen ( 2006:567 ) ger skydd mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Bestämmelserna kräver att arbetsgivare och leverantörer av högre utbildning för att vidta rimliga stöd-och anpassningsåtgärderna avseende lokaler tillgänglighet ( se svaret att emittera 10 ). Närmare bestämmelser om tillgänglighet i den byggda miljön, både i förhållande till nya byggprojekt och återuppbyggnad, finns i planoch bygglagen ( 2010:900, PBL ). Enligt denna lag måste byggnaden vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse - eller orienteringsförmåga. Också enkelt avhjälpta hinder ska tas bort för att förbättra tillgängligheten, både i lokaler dit allmänheten har tillträde och på allmänna platser.

En ny plan-och bygglag trädde i kraft i maj 2011, som kräver kommunala plan-och byggkommittéer att överväga en byggnads tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse - eller orienteringsförmåga vid bedömning av bygglovsansökan. Tidigare kunde bygglov beviljas trots att en byggnad inte uppfyllde de grundläggande kraven på tillgänglighet. De lagändringar innebär att bristerna är mer sannolikt att följas på ett tidigt stadium, som rimligen kan förväntas för att förbättra efterlevnaden av lagen. Liksom tidigare är dock fortfarande ligger ansvaret för att säkerställa att byggnaden är uppförd i enlighet med tillgänglighetskraven med byggentreprenören. I samband med införandet av den nya plan-och bygglagen, antog regeringen en ny plan-och byggförordningen ( 2011:338 ). Enligt denna förordning, länsstyrelserna är att övervaka i vilken utsträckning den nya lagen och dess bestämmelser genomförs av de kommunala planerings -och byggnadskommittéer. Vid behov, länsstyrelserna och Boverket, Boverket är att erbjuda kommittéer vägledning och stöd. Den Boverket, Boverket är också att följa upp, analysera och regelbundet sammanfatta erfarenheterna från tillämpningen av plan-och bygglagen och dess åtföljande bestämmelser. Myndighetens Uppdraget skall redovisas till regeringen. För att underlätta införandet av den nya lagstiftningen, tillsatte regeringen en särskild kommitté, " Den nya plan-och bygglagen- The Right Way" ( M2010 : 01 ). Dess uppgift var att organisera och genomföra utbildnings-och kompetenshöjande program som fokuserar på den nya lagen och inriktning kommuner, länsstyrelser och nationella organ. Kommittén lade fram sin slutrapport i december 2012. Under 2012, ett nytt svenskt kollektivtrafiklagen ( 2010:1065 ) trädde i kraft, som reglerar bland annat om ansvar kommuner och landsting för regional kollektivtrafik. Denna typ av transporter står för den överväldigande merparten av all kollektivtrafik i Sverige. Lagen innehåller en bestämmelse om att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att ta fram mål och åtgärder med en viss tidsperiod för att anpassa kollektivtrafiken till de behov som personer med funktionshinder. Dessutom, de är att i deras tillhandahållande transportprogramlinjer och trafikplatser som är fullt tillgängliga för alla resenärer, inklusive personer med

funktionshinder. En nationell myndighet har rätt att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Samma regionala myndigheterna ansvarar för att ingå avtal om kollektivtrafik. I dessa avtal fastställs de krav som ska uppfyllas av de kollektivtrafikföretagen. Som regel innehåller de bestämmelser som kräver fordon som används för kollektivtrafik ska anpassas för personer med funktionsnedsättning. Sverige har riktlinjer för internet tillgänglighet. Titeln " Vägledning för webbutveckling ", har de tagits fram av E-delegationen och riktar sig till officiella organ. Deras allmänna rekommendationen är att utveckling bör baseras på WCAG 2.0, nivå AA. WCAG står för Web Content Accessibility Guidelines och i sin tur innehåller ett brett spektrum av rekommendationer för hur webbinnehåll kan göras mer tillgänglig. Genom att följa dessa rekommendationer, kan designers göra webbsidor mer tillgängliga för personer med funktionshinder av olika slag. Regeringens strategi för genomförandet av handikappolitiken, har ett mandat som kräver den svenska rättskammarkollegiet att utvecklas - inom ramen för upphandlingsstöd och i samarbete med både Konkurrensverket och Handisam - en guide utformad för att se till att både upphandlingar och kontrakts avrop genomförs på ett sådant sätt att de garanterar användbarhet och tillgänglighet för alla medborgare, oavsett funktionsförmåga. De nationella Procurement Services på Svenska Legal Kammarkollegiet har fått i uppdrag att aktivt uppmuntrande, under 2011-2016, utveckling av fler IT - lösningar av allmän karaktär som kan användas av så många medborgare som möjligt, oavsett funktionsförmåga. Dessutom är byrån för att främja utvecklingen av ett system med upphandlingskrav som utformats för att ge köparna en närmare förståelse av begrepp som användbarhet och tillgänglighet. Den resulterande systemet är att vara på samma sätt som den för att sätta gröna upphandlingskriterier som utvecklats av Svenska Miljöstyrningsrådet. 2010 års Upphandlingsutredningen föreslog i sitt betänkande " Good Business - En strategi för hållbar offentlig upphandling " ( SOU 2013:12 ) att en nationell kriterier inställningsprogrammet för det sociala området utvecklas så snart som möjligt, liknande den som utvecklats i miljöområdet. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Dessutom har de nya EU-direktiven om offentlig upphandling innehåller

bestämmelser om tillgänglighet. Arbete pågår i Sverige för att genomföra dessa direktiv. De EU-direktiv som ska genomföras i den svenska lagstiftningen inom två år efter sin in i EU - lagstiftningen, vilket beräknas ske i början av 2014. Likhet inför lagen ( artikel 12 ) 18. Förklaringar av arbetsoförmåga inte längre är en juridisk institution i Sverige, efter att ha avskaffats 1989. Svensk lag har två institutioner som rör den typ av substituerade beslut som nämns i listan över frågor : administratörer och suppleanter. Vikariat är mindre påträngande av de två, och är i allmänhet baserad på personens samtycke. En administratör har större befogenheter än en ersättare. Beslut om att placera en person i vikariat eller administratorship fattas av en domstol. Förutom dessa regler, är individer med fullständig juridisk kompetens alltid rätt att bevilja en annan person fullmakt att hjälpa dem med deras personliga angelägenheter, finansiellt eller på annat sätt. Grundregeln när man väljer mellan en ersättare och en administratör är att det som är minst ingripande för den enskilde ska utses. Dessutom måste de åtgärder som vidtas vara anpassade till behoven hos individen i varje fall. En administratorship, till exempel, kan vara begränsad till endast vissa specifika uppgifter eller för att en viss andel av egendom. En ersättare kan utses i fallet med personer som, på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagad hälsa eller liknande tillstånd behöver hjälp med att hävda sina rättigheter, förvalta sin egendom eller letar efter deras personer ( 11 kap 4 i lagen om de föräldrabalken ). En administratör kan utses i fråga om personer som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagad hälsa eller liknande tillstånd inte är i stånd att ta hand om sig själva eller sin egendom ( 11 kap 7 lagen om The Children och föräldrabalken ). En administratör kan inte utses, men om det är tillräckligt att individen får hjälp av en ställföreträdare eller på något annat mindre ingripande sätt, t ex av en släkting eller en auktoriserad juridiskt ombud. Individen kan inte

längre fatta beslut i frågor som faller under administratorship men annars har rätt att bestämma över sina egna angelägenheter. Om du inte längre behöver en ersättare eller en administratör, är vikariat eller administratorship att avslutas ( 11 kap i Lagen om föräldrabalken ). 19. Se svaret på fråga 18. Tillgång till rättslig prövning (artikel 13 ) 20. Den regel som kräver statliga myndigheter att göra aktiva insatser för att se till att deras lokaler, information och aktiviteter är tillgängliga har varit i kraft sedan 2001. Vid införandet av regeln, regeringen hävdade att myndigheterna måste sträva särskilt för att säkerställa att alla medborgare, oavsett kapacitet, kan besöka dem, kan få tillgång till deras information och kan arbeta i deras lokaler. Det handlar om allt från att kunna komma in i kontor på förekomsten av allergiframkallande växter i lokalerna och förekomsten av hörsel hjälpmedel. En rapport från Handisam ( se fotnot 2 ) visar att tillgänglighet i domstolarna håller på att förbättras, även om utvecklingen har gått långsamt. Enligt Domstolsverket, kommer en e - kurs att lanseras i slutet av 2013 med titeln " Domstolarna är till för alla ", och ett av de ämnen som kommer att utformningen av lokalerna. Byrån har postat information på sin webbplats beskriver vad tekniska hjälpmedel finns tillgängliga i svenska rättssalar. Vid sidan av videokonferensutrustning kan det till exempel vara hörselhjälpmedel i form av ljudförbättringsenheter, hörlurar och öronsnäckor. Om, till följd av en förhandling eller talsvårigheter, behöver någon tolk, t.ex. teckenspråkstolk, kan domstolarna bedriva sådan person enligt kapitel, 6 tredje stycket i den svenska rättegångsbalken. Där brottmål är inblandade, är detta förfarande obligatoriskt, enligt samma bestämmelse.

Den svenska Brottsoffermyndigheten tillhandahåller informationsmaterial tillgängligt för offer i alternativa format. 21. Det finns inga formella hinder för en person med funktionshinder att bli en jurymedlem eller lekmän. Förutom kravet på att personen i fråga måste vara svenska medborgare och får inte ha en administratör, föreskriver svenska lagen att endast personer som är lämpliga för uppdraget i fråga om dom, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter kan utses som lekmän och jurymedlemmar. Lekmän och nämndemän väljs av kommunfullmäktige eller landstinget och det är dessa organ som bedömer lämpligheten i varje enskilt fall. Frihet och trygghet för de personer ( art.14 ) 22. Generellt sett, domstolar gör ingen skillnad mellan personer med funktionshinder och personer utan när man beslutar sanktioner. Straff bestäms inom den aktuella omfattningen av straff enligt straffvärdet för brottet i fråga ( 29 kap 1 i den svenska brottsbalken ). Vid bedömningen av straffvärdet kan dock domstolarna ser det som en förmildrande omständighet, om till exempel den åtalade, till följd av en allvarlig psykisk störning eller känslomässig upphetsning, eller av någon annan orsak, hade en markant minskad förmåga att kontrollera sina handlingar eller uppskatta deras konsekvenser ( 29 kap 3 i den svenska brottsbalken ). I de fall där en person har begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning, kan en domstol besluta att införa en annan än fängelse påföljd, och har möjlighet att begå den personen till rättspsykiatrisk vård ( kap 31, 3 Svensk brottsbalken ). Sådana att bereda inte har en fast tidsram. I stället är det noga med att upphöra så snart som personen i fråga anses inte längre lida av en allvarlig psykisk störning, eller när det inte längre är nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes psykiska tillstånd och personliga situation som helhet, till hålla den personen i psykiatrisk tvångsvård ( 13 i Forensic mental sjukvårdslagen [ 1991:1129 ] ).

Alltså den tid en person har åtagit sig att rättspsykiatrisk vård inte är kopplad till omfattningen av straff för brottet, men till den personens mentala tillstånd. Det innebär att en fånge kan i vissa fall förbli i vård för en kortare period och i andra för en längre period än vad som varit fallet om han eller hon hade dömts till fängelse för brottet i fråga. 23. Enligt svenska lag får ingen påföljd åläggas en person för ett brott som begåtts innan han eller hon fyller femton ( 1 kap 6 i den svenska brottsbalken ). Om ett brott har begåtts av en person under arton år, kan domstolen bestämma fängelse endast om det finns synnerliga skäl för det ( 30 kap 5 i den svenska brottsbalken ). Om domstolen finner att sådana skäl föreligger och att påföljden ska vara fängelse, är den person som döms till sluten ungdomsvård i stället ( 30 kap 5 i den svenska brottsbalken ). Men detta gäller inte om det, med tanke på åldern på svaranden när åtal väcks, eller någon annan omständighet, finns särskilda skäl för att avstå från en sådan kurs. Sluten ungdomsvård är att finnas vid särskilda ungdomshem ( 1 i lagen om verkställighet av institutionsvård av en minderårig [ 1998:603 ] ). Personer under arton år döms till fängelse får inte placeras tillsammans med fångar som fyllt 18 år, om inte detta bedöms vara i deras intresse ( 2 kap lagen om fängelse [ 2010:610 ] ). Detsamma gäller i fråga om en person under arton år och som hålls häktad i ( 2 kap 3 lagen om internering [ 2010:611 ] ). Om en person under arton år döms till rättspsykiatrisk vård, gäller samma regler om behandling, i förekommande fall, som för andra former av psykiatrisk tvångsvård. Det finns ingenting i den svenska lagstiftningen för att uttryckligen förhindra att barn och vuxna från att ges psykiatrisk tvångsvård i samma vårdenhet. Rapporten för Psykiatri lagen Utredningen ( SOU 2012:17 ) innehåller ett förslag till en ny psykiatrisk tvångsvård ( innehåller tvångsvård som enligt gällande lag ges i form av rättspsykiatrisk vård ). Den föreslagna nya lagen innehåller en bestämmelse om att barn och vuxna ska ges vård för sig, utom när det är bäst för barnet att göra på annat sätt ( 5 kap 2 ). Förslagen i rapporten bereds inom Regeringskansliet.