Tamråtta Rattus norvegicus (domesticus)

Tamråtta Rattus norvegicus (domesticus) Historia: Brunråttan (Rattus norvegicus) kommer mest sannolikt ifrån centrala delar av Asien men finns idag utspridda över hela världen. Eftersom brunråttan kan leva i så olika biotoper är den bra på att anpassa sig och kan äta nästan allt. Vår vanliga tamråtta härstammar från brunråttan, vilket man har svårt att tro när man stöter på den mångfald av olika namn en helt vanlig tamråtta kan ha, däribland Indisk takråtta och kinesisk takråtta. Allmänt: En tamråtta kan bli uppåt 27cm lång och med en 23cm lång svans. Normalvikten ligger på ungefär 300g hos honor. Hanarna blir större med sina 500-700g. Däremot har man hört talas om råttor med en otrolig vikt av 1.3 kg! Vid bra skötsel och bra utfodring kan man räkna med att en råtta kan bli uppåt 2-3 år. En tamråtta mår oftast inte bra ensam och att köpa två rekommenderas. Tamråttan är ett flockdjur och trivs inte bra ensam. En människa kan tyvärr inte ta en annan råttas plats, råttan får inte samma sociala utbyte som en medlem av samma art kan ge. Könsbestämmning: Honans avstånd mellan vulva och anus är mycket kortare än hanens avstånd från penis till anus. Hanen har dessutom en markant längre bakkropp och en väl synlig pung redan vid ung ålder. Hantering: Råttan som hanteras mycket och som alltid får vara med blir snabbt väldigt tam och personlig. Vid hantering måste man tänka på att använda båda händerna, särskilt om råttan är ung och ovan. Sätt den gärna på axeln där de genast brukar känna trygghet. Lyft aldrig en råtta i svansen! Svansen är en förlängning av råttans ryggrad och orsakar smärta pga. deras tunga kroppsbyggnad om man lyfter dem i svansen. Djur som är vana vid hantering bits inte, däremot får man vara försiktig med små barn som kan stressa djuret. Det är också bra för barn att lära sig att ta ansvar för ett djur, men någon vuxen måste alltid ha huvudansvaret. Djur av samma kön som vuxit upp tillsammans samsas bra under hela livet. Buren: Råttans bör vara minst 0,06 m², t ex 60 x 30 x 30 cm och gärna hög, enligt jordbruksverket lagar., men en rymlig bur uppskattas alltid. Bottenmaterial bör bestå av spån eller allra helst miljöströ, då dessa bättre absorberar upp råttans urinlukt. Använd inte tidningspapper, då det börjar lukta ganska fort. Ett hus eller dyliknande uppskattas också av råttan, då den vill gärna söka skydd om den blivit skrämd. Hängande krukor och hängmattor är också de omtyckta, då en råtta älskar alltid att klättra. Leksaker i form av träleksaker, rör och stegar tillfredställer råttans lekbehov. Hålls bur och inredning ren blir det genast mycket trevligare för Dig och din råtta! Även trägrenar och gnagarstänger bör alltid finnas tillgängligt för deras vilja at gnaga. Tänk på att råttan är en gnagare och deras framtänder alltid växer och behöver tittas till så att de inte växer fel. Lägg aldrig in något som ni tror kan vara farligt för den att äta på, alla gnagare testar allt ifall det går att äta. Foder: Råttor är allätare och fodret bör bestå huvudsakligen av en gnagarblandning (består av vete, olika fröer och groddar, godis och torkad frukt) som finns att köpa hos oss, gärna också tillskott av lite animaliskt t ex. muspellets och hundfoder. De bör också få färskfoder varje dag i form av olika grönsaker, frukt, pasta, ris, ägg m.m. Saltsten är också att rekommendera. Hö kan de också få, däremot äter inte råttor hö men kul har de! Vatten bör finnas i form av en vattenflaska och ska bytas varje dag. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott och finns att köpa hos oss. För fet mat och för lite motion brukar i allmänhet leda till övervikt, vilket i sig är sjukdomsframkallande. Försiktig med

solrosfrön och annan fet mat till råttor! = fettbildande. Dålig balans i foderstaten kan visa sig i både förstoppning eller diarré. För att förebygga detta kan man som tumregel tänka sig att själv kunna äta/dricka det som ges till råttan! Sjukdomar: Problemet med att behandla små djur mot sjukdomar består av att det är oftast för sent att behandla sjukdomen när de väl visar symtom. Råttorna kan gå och vara sjuka utan att du vet om det, men om man sätter in behandling direkt när man ser symtomen kanske man har tur att kunna häva sjukdomen. Så kontakta ALLTID veterinär för vidare råd när ditt djur är sjukt! Råttsnuva (Mykoplasmos) Symtom: Råttan rosslar, fnyser och nyser rött sekret ur nosen och även ur ögonen kan det rinna rött, råttan magrar av. Först vill jag säga att det som kommer ur råttans nos och ögon INTE är blod, det är råttans sekret som är rödfärgat. Detta kan visa sig vid stress men även andra sjukdomar så använd uteslutningsmetoden. Ibland kan du se spår i buren och på väggarna att den är förkyld eftersom det kan finnas röda stänk. Placera råttan i en mindre bur och håll den varm. Du kan även ge råttan lite ljummet honungsvatten. Råttsnuva är mycket smittsamt och det är mycket viktigt att kontakta veterinär under ett tidigt skede! Råttsnuva behandlas med antibiotika men fungerar sällan om råttan har gått sjuk under en lång tid = bakterierna angriper lungorna. Förväxla EJ med vanlig förkylning. Man räknar med att alla råttor är symptomfria smittbärare av denna sjukdom, men sjukdomen bryter inte ut förens vid hög stress och svagt immunförsvar. Allergier Symtom: Råttan får småsår runt nacke, öron, mun, och/eller ibland även ner över skuldrorna. Råttan kliar sig också mera än vanligt. Utesluts ohyra kan detta vara orsaken till klådan. Låt råttan gå på en proteinfattig diet (inget kött, ägg, vete eller mjölkprodukter m.m) i ungefär en vecka. Pröva också med att bada råttan med ett milt schampo, i hälsokostaffärer finns ett medel som heter Arnicaessens, blanda den som det står på flaskan och badda råttans utslag med det morgon och kväll så försvinner det snart. Du får också prova dig fram till om det är något som råttan är allergisk mot. Har det inte blivit bättre inom två veckor kontakta veterinär för råd. Tandproblem Symtom: Dålig aptit och dräglande, eller i värsta fall ingen aptit, avmagring och dålig lukt från munnen. Precis som hos alla gnagare växer råttans framtänder under hela sitt liv. Detta gör att tänderna växer fel om råttan har ett felaktigt bett eller har fått en skada i käkarna. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i munnen, och tänderna kan till och med växa upp i näshålan. Har der inte blivit något sår i munnen kan tänderna klippas hos oss eller hos veterinär. Tänderna måste sedan efter det kanske alltid klippas, detta måste ständigt hållas koll på så att din råtta inte mår dåligt av det. Kontakta veterinär för vidare råd.

Gerbil (Meriones unguiculatus) Historia: Den mongoliska gerbilen (Meriones unguiculatus) är den vi har i fångenskap idag, och den härstammar från halvökenområdena i Mongoliet och norra Kina. Gerbilen kallas också ibland för ökenråtta eller ökenspringråtta, men alla är samma art alltså den mongoliska gerbilen. Allmänt: Kroppsstorlek varierar mellan 10-12 cm med en svans ungefär lika lång som kroppen. Hanarna blir alltid större än honorna och har en normalvikt på 80-100g. Honorna är något slankare med sina 70-90g. Vid god skötsel kan gerbilen bli uppåt 3-4 år. En gerbil mår inte alls bra ensam och att köpa två rekommenderas. Gerbilen är ett utpräglat monogamt flockdjur och trivs inte bra ensam. En människa kan tyvärr inte ta en annan gerbils plats. En gerbil kan till och med bli så fäst vid sin burkamrat att den kan långsamt tyna bort av sorg om kamraten gått bort! Djur av samma kön som vuxit upp tillsammans samsas bra under hela livet, om ett nytt djur skall sättas in till en äldre måste det nya djuret vara ungt! Gerbiler som inte känner varandra kan lätt döda varandra om de får tillfälle. Ett nytt ungt djur accepteras lättare när det vänjs successivt vid det äldre. Könsbestämmning: Honans avstånd mellan vulva och anus är mycket kortare än hanens avstånd från penis till anus. Hanen har dessutom en något längre bakkropp och en synlig pung vid vuxen ålder. Hantering: Gerbilen är byggd till att springa och detta får man tänka på speciellt vid hantering. Använd båda händerna, särskilt om gerbilen är ung och ovan. Kupa händerna försiktigt och lyft djuret underifrån. Är djuret ovan så kan man hålla ett stadigt grepp i svansroten så att den inte hoppar iväg, gerbiler har nämligen inget koncept om höjder! Ta inte längre ut på svansen för om de samtidigt blir rätta kan de släppa skinnet runt sin svans i ett försök att undkomma rovdjur. Djur som är vana vid hantering bits inte, däremot får man vara försiktig med små barn som kan stressa djuret. Det är också bra för barn att lära sig att ta ansvar för ett djur, men någon vuxen måste alltid ha huvudansvaret. Djur av samma kön som vuxit upp tillsammans samsas bra under hela livet. Buren: Gerbilens bur bör vara minst 0,06 m², t ex 60 x 30 x 30 cm enligt jordbruksverket lagar, men en rymlig bur uppskattas alltid. Bottenmaterial bör bestå av tjockt lager med miljöströ eller aspflis vilket ger utlopp för gerbilens grävbehov. Använd inte tidningspapper, då trycksvärtan kan vara giftig! Ett hus eller dyliknande uppskattas också av gerbilen, då den vill gärna söka skydd om den blivit skrämd av en snabb rörelse. Leksaker i form av träleksaker, papprör och stegar i trä kan med säkerhet ger till gerbilen, då de med lätthet förstör plastleksaker vilket kan vara en fara för deras säkerhet om de råkar svälja bitar. Även trädgrenar och gnagarstänger bör alltid finnas tillgängligt för deras vilja at gnaga. Tänk på att gerbilen är en utpräglad gnagare och deras framtänder alltid växer och behöver tittas till så att de inte växer fel. Lägg aldrig in något som ni tror kan vara farligt för den att äta på, alla gnagare testar allt ifall det går att äta. Foder: Gerbiler är allätare och fodret bör bestå huvudsakligen av en gnagarblandning (består av vete, olika fröer och groddar, godis och torkad frukt) som finns att köpa hos oss, gärna också ett litet tillskott av lite animaliskt t ex. muspellets och hundfoder. Lite färskfoder kan ges varannan dag i form av olika grönsaker, frukt, pasta, ris, ägg m.m. Saltsten är också att rekommendera. Hö är uppskattat då de både äter av det och använder

det till att bygga bo. Vatten bör finnas i form av en vattenflaska och ska bytas varje dag. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott och finns att köpa hos oss. För fet mat och för lite motion brukar i allmänhet leda till övervikt, vilket i sig är sjukdomsframkallande. Försiktig med solrosfrön och andra feta fröer till gerbiler! = fettbildande. Dålig balans i foderstaten kan visa sig i både förstoppning eller diarré. För att förebygga detta kan man som tumregel tänka sig att själv kunna äta/dricka det som ges till gerbilen Sjukdomar: Problemet med att behandla små djur mot sjukdomar består av att det är oftast för sent att behandla sjukdomen när de väl visar symtom. Gerbilerna kan gå och vara sjuka utan att du vet om det, men om man sätter in behandling direkt när man ser symtomen kanske man har tur att kunna häva sjukdomen. Så kontakta ALLTID veterinär för vidare råd när ditt djur är sjukt! Slagsmål: Sår brukar normalt sett inte vara något problem, men om du är orolig för infektion, så kan du tvätta såret med klorhexdin. Blir inte såret bra efter ett par dagar bör du kontakta veterinär för råd. Benbrott Symtom: Gerbilen haltar och/eller har svårt att ta sig fram. Om det är ett slutet brott, kan man inte göra så mycket. Håll djuret varmt, se till att den kan komma åt med att äta och dricka. Om din gerbil äter och dricker, kommer den troligen att repa sig efter ca en vecka, och skutta som vanligt. Blir gerbilen däremot inte bättre och vägrar äta bör du kontakta veterinär för råd. Kal nos Symtom: Avsaknad av päls runt nosen. Är huden inte röd och irriterad kan man utesluta allergi. Bor gerbilen i en gallerbur? I så fall har den gnagt på gallren och skavt av sin päls på nosen. Detta är inget allvarligt så länge nosen inte bli irriterad, men det kan förebyggas genom att ge gerbilen mycket sysselsättning. Är däremot nosen svullen och gerbilen kliar sig kan den vara allergisk mot burspånet. Vissa gerbiler tål inte oljorna i vårt spån av barrträd, så annat bottenmaterial rekommenderas. Kontakta veterinär för vidare råd. Epilepsi Symtom: Gerbilen får ryckiga attacker och kan sitta som paralyserade i ungefär en minut. Anfallen kan utlösas av stress, snabba förändringar i miljön och snabba förändringar i ljus. Man räknar med att ungefär 20 % av alla gerbiler har epileptiska anfall, däremot är de helt ofarliga, djuret lider inte av att ha epilepsi. Lämna gerbilen ifred tills den börjar bete sig normalt. Dessa anfall är inget att oroa sig för men de kan se hemska ut. Tandproblem Symtom: Dålig aptit och dräglande, eller i värsta fall ingen aptit, avmagring och dålig lukt från munnen. Precis som hos alla gnagare växer gerbilens framtänder under hela sitt liv. Detta gör att tänderna växer fel om gerbilen har ett felaktigt bett eller har fått en skada i käkarna. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i munnen, och tänderna kan till och med växa upp i näshålan. Har der inte blivit något sår i munnen kan tänderna klippas hos oss eller hos veterinär. Tänderna måste sedan efter det kanske alltid klippas, detta måste ständigt hållas koll på så att din gerbil inte mår dåligt av det. Kontakta veterinär för vidare råd.

Guldhamster (Mesocricetus auratus) Historia: Den domesticerade guldhamstern (Mesocricetus auratus) har sitt ursprung från en hona med ungar som grävdes upp i karga Syrien 1930, därav deras egentliga namn syrisk guldhamster. Guldhamstern lever i tunnlar under jord där de också förvarar sin föda som de först förvarar i sina karaktäristiska kindpåsar. Allmänt: En guldhamster blir uppåt 15cm lång med en mycket kort svans på ungefär 1-2cm. Generellt sett brukar honan bli något större än hanen och väga ungefär 180g. Hanen väger ungefär 150g. Vid bra skötsel och utfodring kan man räkna att en guldhamster blir ungefär 2-3 år. En guldhamster är till skillnad från många andra gnagare ensamlevande och tycker inte om sällskap av sin egen art. Kanske ett bra djur för dig som bara vill ha en? Enda tidpunkt de tål varandra är då en hona och hane möts vid parningstiden. Guldhamstern är vanligen nattaktiv men kan vänjas om så att de är vakna dagtid. Könsbestämming: Honans avstånd mellan vulva och anus är mycket kortare än hanens avstånd från penis till anus. Hanen har dessutom en längre, treknatig bakkropp och en synlig pung. Hantering: Vid hantering är det mycket viktigt att vara lugn och bestämd, och inte skrämma djuret. En skrämd hamster har som försvar att ställa sig på bakbenen och ge ifrån sig ett knorrande ljud, gör den detta är det bäst att lämna den ifred ett tag. Prata med den så att den förstår att det är någon där, så slipper den att bli överraskad. Kupa försiktigt händerna och plocka försiktigt in händerna underifrån. När guldhamstern väl är van vid dig kan man ta upp den i ett grepp över ryggen. Djur som är vana vid hantering bits inte, däremot får man vara försiktig med små barn som kan stressa djuret. Det är också bra för barn att lära sig att ta ansvar för ett djur, men någon vuxen måste alltid ha huvudansvaret. Buren: Guldhamsterns bur bör vara Minst 50 x 25 x 20 cm enligt Jordbruksverkets lagar samt ha ett hus, men en rymlig bur uppskattas alltid. Bottenmaterial bör bestå av spån eller allra helst miljöströ, då dessa bättre absorberar upp guldhamsterns urinlukt. Använd inte tidningspapper, då det börjar lukta ganska fort och kan vara giftigt. Ett hus eller dyliknande måste finnas, då den vill gärna söka skydd om den blivit skrämd. Använd mjukt papper till hamstern då den gärna vill bädda sitt hus. Grenar och gnagarstänger bör alltid finnas tillgängligt för deras vilja at gnaga. Tänk på att guldhamstern är en gnagare och deras framtänder alltid växer och behöver tittas till så att de inte växer fel. Lägg aldrig in något som ni tror kan vara farligt för den att äta på, alla gnagare testar allt ifall det går att äta. Foder: Guldhamstern är allätare och fodret bör bestå huvudsakligen av en gnagarblandning (består av vete, olika fröer och groddar, godis och torkad frukt) som finns att köpa i djuraffärer, också tillskott av animaliskt t ex. muspellets och hundfoder. De bör också få en liten del färskfoder varje dag i form av olika grönsaker, frukt, pasta, ris, ägg m.m. Saltsten är också att rekommendera. Hö kan de också få, då det också används till boet. Vatten bör finnas i form av en vattenflaska och ska bytas varje dag. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott och finns att köpa hos oss. För fet mat och för lite motion brukar i allmänhet leda till övervikt, vilket i sig är sjukdomsframkallande. Försiktig med solrosfrön och andra feta fröer till hamstrar! = fettbildande. Dålig balans i foderstaten kan visa sig i både förstoppning eller diarré. För att förebygga detta kan man som tumregel tänka sig att själv kunna äta/dricka det som ges till hamstern!

Sjukdomar: Problemet med att behandla små djur mot sjukdomar består av att det är oftast för sent att behandla sjukdomen när de väl visar symtom. Hamstern kan gå och vara sjuka utan att du vet om det, men om man sätter in behandling direkt när man ser symtomen kanske man har tur att kunna häva sjukdomen. Så kontakta ALLTID veterinär för vidare råd när ditt djur är sjukt! "Wet tail" Symtom: Vattnig diarré, blir kletig runt bakdelen, sköter inte pälsen, står hopkrupen, tappar aptiten, blir uttorkad, avmagrad och irriterad. Det är en mycket allvarlig sjukdom som kan sluta med dödsfall efter 1-7 dagars sjukdom, mycket viktigt att kontakta veterinär om du misstänker Wet tail! Tandproblem Symtom: Dålig aptit och dräglande, eller i värsta fall ingen aptit, avmagring och dålig lukt från munnen. Precis som hos alla gnagare växer hamsterns framtänder under hela sitt liv. Detta gör att tänderna växer fel om hamstern har ett felaktigt bett eller har fått en skada i käkarna. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i munnen, och tänderna kan till och med växa upp i näshålan. Har der inte blivit något sår i munnen kan tänderna klippas hos oss eller hos veterinär. Tänderna måste sedan efter det kanske alltid klippas, detta måste ständigt hållas koll på så att din hamster inte mår dåligt av det. Kontakta veterinär för vidare råd. Förkylning Symtom: Nosen rinner och ögonen klibbar igen. Placera hamstern i en mindre bur och håll den varm. Du kan även ge hamstern lite ljummet honungsvatten. Hamstern kan lätt bli förkyld om någon annan i familjen är det, samt är gnagare mycket känsliga för drag. Skulle hamstern inte bli bättre inom en vecka bör du kontakta veterinär för råd. Foderinpackningar i kindpåsarna Symtom: Svullna kinder, tycks aldrig tömma kindpåsarna, förlorad aptit. Foder eller bottenmaterial klumpar ihop sig i kinderna och kan även får vassa kanter. Ej att förväxla med tumörer! Se till att dvärghamstern har mycket att drick och kontakta veterinär för råd, har dvärghamstern fått sår av foderinpackningarna är prognosen dålig.

Rysk vintervit dvärghamster (Phodopus sungoris) Historia: Den vintervita dvärghamstern (Phodopus sungoris) kommer ifrån kalla delar av Sibirien och Manchuriet. Sitt namn har den fått genom att pälsen blir vit på vintern vid rätt belysning, att successivt dra ner på belysningen när dagarna blir kortare. Samlingsnamnet för den vintervita dvärghamstern och sin släkting campbells dvärghamster är sibirisk dvärghamster, men för att hålla dem åt bör var och en kallas för sitt rätta egentliga namn. Alla arter av dvärghamster lever i hålor under jord där de också förvarar sin föda som de först förvarar i sina karaktäristiska kindpåsar. Allmänt: En vintervit dvärghamster blir ungefär 7cm lång med en nästan obefintlig svans. Både hona och hane är lika stora och väger ca 35g. Vid bra skötsel kan man räkna att en vintervit dvärghamster blir ungefär 3 år. Dvärghamstern går att ha i par eller i större grupper av samma kön. Kravet är att de är ihopsatta i mycket ung ålder annars kan lätt konflikter uppstå. Dvärghamstern är vanligen nattaktiv men kan vänjas om så att de är vakna dagtid. Könsbestämning: Honans avstånd mellan vulva och anus är kortare än hanens avstånd från penis till anus. Könsbestämning på unga dvärghamstrar kan vara svårt! Hantering: Vid hantering är det mycket viktigt att vara lugn och bestämd, och inte skrämma djuret. En skrämd dvärghamster har som försvar att lägga sig på rygg och ge ifrån sig ett knorrande ljud, gör den detta är det bäst att lämna den ifred ett tag. Prata med den så att den förstår att det är någon där, så slipper den att bli överraskad. Kupa försiktigt händerna och plocka försiktigt in händerna underifrån. När dvärghamstern väl är van vid Dig kan man ta upp den i ett grepp över ryggen. Djur som är vana vid hantering bits inte, däremot får man vara försiktig med små barn som kan stressa djuret. Det är också bra för barn att lära sig att ta ansvar för ett djur, men någon vuxen måste alltid ha huvudansvaret. Djur av samma kön som vuxit upp tillsammans samsas i regel bra under hela livet. Buren: Dvärghamsterns bur bör vara Minst 40 x 20 x 20 cm enligt Jordbruksverkets lagar samt ha ett hus, men en rymlig bur uppskattas alltid. Bottenmaterial bör bestå av spån eller allra helst miljöströ, då dessa bättre absorberar upp guldhamsterns urinlukt. Använd inte tidningspapper, då det börjar lukta ganska fort och kan vara giftigt. Ett hus eller dyliknande måste finnas, då den vill gärna söka skydd om den blivit skrämd. Leksaker i form av bollar, rör och stegar uppskattas. Även trägrenar och gnagarstänger bör alltid finnas tillgängligt för deras vilja at gnaga. Tänk på att den dvärghamstern är en gnagare och deras framtänder alltid växer och behöver tittas till så att de inte växer fel. Lägg aldrig in något som ni tror kan vara farligt för den att äta på, alla gnagare testar allt ifall det går att äta. Foder: Dvärghamstern är allätare och fodret bör bestå huvudsakligen av en gnagarblandning (består av vete, olika fröer och groddar, godis och torkad frukt) som finns att köpa i djuraffärer, gärna också tillskott av lite animaliskt t ex. muspellets och hundfoder. De bör också få en liten del färskfoder varannan dag i form av olika grönsaker, frukt, pasta, ris, ägg m.m. Saltsten är också att rekommendera. Hö kan de också få, då det också används till boet. Vatten bör finnas i form av en vattenflaska och ska bytas varje dag. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott om man känner att djuret inte får en allsidig kost. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott och finns att köpa hos oss. För fet mat och för lite motion brukar i allmänhet leda till övervikt, vilket i sig är sjukdomsframkallande. Försiktig med solrosfrön och andra feta fröer till

dvärghamstrar! = fettbildande. Dålig balans i foderstaten kan visa sig i både förstoppning eller diarré. För att förebygga detta kan man som tumregel tänka sig att själv kunna äta/dricka det som ges till dvärghamstern! Sjukdomar: Problemet med att behandla små djur mot sjukdomar består av att det är oftast för sent att behandla sjukdomen när de väl visar symtom. Hamstern kan gå och vara sjuka utan att du vet om det, men om man sätter in behandling direkt när man ser symtomen kanske man har tur att kunna häva sjukdomen. Så kontakta ALLTID veterinär för vidare råd när ditt djur är sjukt! Förkylning Symtom: Nosen rinner och ögonen klibbar igen. Placera hamstern i en mindre bur och håll den varm. Du kan även ge hamstern lite ljummet honungsvatten. Hamstern kan lätt bli förkyld om någon annan i familjen är det, samt är små gnagare mycket känsliga för drag. Se till att dvärghamstern äter och dricker, blir den inte frisk inom en vecka bör du kontakta veterinär för råd. Foderinpackningar i kindpåsarna Symtom: Svullna kinder, tycks aldrig tömma kindpåsarna, förlorad aptit. Foder eller bottenmaterial klumpar ihop sig i kinderna och kan även får vassa kanter. Ej att förväxla med tumörer! Se till att dvärghamstern har mycket att drick och kontakta veterinär för råd, har dvärghamstern fått sår av foderinpackningarna är prognosen dålig. Tandproblem Symtom: Dålig aptit och dräglande, eller i värsta fall ingen aptit, avmagring och dålig lukt från munnen. Precis som hos alla gnagare växer dvärghamsterns framtänder under hela sitt liv. Detta gör att tänderna växer fel om hamstern har ett felaktigt bett eller har fått en skada i käkarna. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i munnen, och tänderna kan till och med växa upp i näshålan. Har der inte blivit något sår i munnen kan tänderna klippas hos oss eller hos veterinär. Tänderna måste sedan efter det kanske alltid klippas, detta måste ständigt hållas koll på så att din hamster inte mår dåligt av det. Kontakta veterinär för vidare råd.

Kinesisk dvärghamster (Cricetulus griseus) Historia: Den kinesiska dvärghamstern (Cricetulus grisens) kommer ifrån kalla delar av Mongoliet, Manchuriet och Kina. Alla arter av dvärghamster lever i hålor under jord där de också förvarar sin föda som de först förvarar i sina karaktäristiska kindpåsar. Detta var också den första av de fyra olika dvärghamsterarter som hölls i fångenskap. Allmänt: Utseendemässigt skiljer sig den kinesiska dvärghamstern från de övriga tre, då den saknar den 'rundhet' som annars är karaktäristisk för dvärghamstrarna. Den är längre och smalare byggd. Även huvudet är långt och snarare muslikt. En kinesisk dvärghamster blir ungefär 9-10cm lång med en svans på 2-3cm. Vid bra skötsel kan man räkna att en kinesisk dvärghamster blir ungefär 3 år. Den kinesiska dvärghamstern går att ha enskilt eller i par, större grupper rekommenderas inte. Kravet är att de är ihopsatta i mycket ung ålder annars kan lätt konflikter uppstå. Den kinesiska dvärghamstern är vanligen nattaktiv men kan vänjas om så att de är vakna dagtid. Könsbestämning: Honans avstånd mellan vulva och anus är kortare än hanens avstånd från penis till anus. Hanen har dessutom en markant längre bakkropp och en väl synlig pung vid vuxen ålder. Hantering: Vid hantering är det mycket viktigt att vara lugn och bestämd, och inte skrämma djuret. En skrämd dvärghamster har som försvar att lägga sig på rygg och ge ifrån sig ett knorrande ljud, gör den detta är det bäst att lämna den ifred ett tag. Prata med den så att den förstår att det är någon där, så slipper den att bli överraskad. Kupa försiktigt händerna och plocka försiktigt in händerna underifrån. När dvärghamstern väl är van vid Dig kan man ta upp den i ett grepp över ryggen. Djur som är vana vid hantering bits inte, däremot får man vara försiktig med små barn som kan stressa djuret. Det är också bra för barn att lära sig att ta ansvar för ett djur, men någon vuxen måste alltid ha huvudansvaret. Djur av samma kön som vuxit upp tillsammans samsas bra under hela livet. Buren: Dvärghamsterns bur bör vara minst 40 x 20 x 20 cm enligt Jordbruksverkets lagar samt ha ett hus, men en rymlig bur uppskattas alltid. Bottenmaterial bör bestå av spån eller allra helst miljöströ, då dessa bättre absorberar upp guldhamsterns urinlukt. Använd inte tidningspapper, då det börjar lukta ganska fort och kan vara giftigt. Ett hus eller dyliknande måste finnas, då den vill gärna söka skydd om den blivit skrämd. Leksaker i form av bollar, rör och stegar uppskattas. Även trägrenar och gnagarstänger bör alltid finnas tillgängligt för deras vilja at gnaga. Tänk på att den kinesiska dvärghamstern är en gnagare och deras framtänder alltid växer och behöver tittas till så att de inte växer fel. Lägg aldrig in något som ni tror kan vara farligt för den att äta på, alla gnagare testar allt ifall det går att äta. Foder: Dvärghamstern är allätare och fodret bör bestå huvudsakligen av en gnagarblandning (består av vete, olika fröer och groddar, godis och torkad frukt) som finns att köpa i djuraffärer, gärna också tillskott av lite animaliskt t ex. muspellets och hundfoder. De bör också få en liten del färskfoder varannan dag i form av olika grönsaker, frukt, pasta, ris, ägg m.m. Saltsten är också att rekommendera. Hö kan de också få, då det också används till boet. Vatten bör finnas i form av en vattenflaska och ska bytas varje dag. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott om

man känner att djuret inte får en allsidig kost. Vattenlösliga vitamindroppar är också det ett bra tillskott och finns att köpa hos oss. För fet mat och för lite motion brukar i allmänhet leda till övervikt, vilket i sig är sjukdomsframkallande. Försiktig med solrosfrön och andra feta fröer till dvärghamstrar! = fettbildande. Dålig balans i foderstaten kan visa sig i både förstoppning eller diarré. För att förebygga detta kan man som tumregel tänka sig att själv kunna äta/dricka det som ges till dvärghamstern! Sjukdomar: Problemet med att behandla små djur mot sjukdomar består av att det är oftast för sent att behandla sjukdomen när de väl visar symtom. Hamstern kan gå och vara sjuka utan att du vet om det, men om man sätter in behandling direkt när man ser symtomen kanske man har tur att kunna häva sjukdomen. Så kontakta ALLTID veterinär för vidare råd när ditt djur är sjukt! Förkylning Symtom: Nosen rinner och ögonen klibbar igen. Placera hamstern i en mindre bur och håll den varm. Du kan även ge hamstern lite ljummet honungsvatten. Hamstern kan lätt bli förkyld om någon annan i familjen är det, samt är små gnagare mycket känsliga för drag. Se till att dvärghamstern äter och dricker, blir den inte frisk inom en vecka bör du kontakta veterinär för råd. Foderinpackningar i kindpåsarna Symtom: Svullna kinder, tycks aldrig tömma kindpåsarna, förlorad aptit. Foder eller bottenmaterial klumpar ihop sig i kinderna och kan även få vassa kanter. Ej att förväxla med tumörer! Se till att dvärghamstern har mycket att drick och kontakta veterinär för råd, har dvärghamstern fått sår av foderinpackningarna är prognosen dålig. Tandproblem Symtom: Dålig aptit och dräglande, eller i värsta fall ingen aptit, avmagring och dålig lukt från munnen. Precis som hos alla gnagare växer dvärghamsterns framtänder under hela sitt liv. Detta gör att tänderna växer fel om hamstern har ett felaktigt bett eller har fått en skada i käkarna. Framtänder som inte nöts ner kan leda till sår i munnen, och tänderna kan till och med växa upp i näshålan. Har der inte blivit något sår i munnen kan tänderna klippas hos oss eller hos veterinär. Tänderna måste sedan efter det kanske alltid klippas, detta måste ständigt hållas koll på så att din hamster inte mår dåligt av det. Kontakta veterinär för vidare råd.