Lärares utbildning och undervisning i skolan

2007:8 Lärares utbildning och undervisning i skolan Kartläggning och analys

MISSIV DATUM DIARIENR 2007-06-19 2006/190-5 ERT DATUM 2006-08-24 2007-02-01 ER BETECKNING U2006/5719/S U2007/326/S Regeringen Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm Uppdrag om obehöriga lärare Regeringen gav den 24 augusti 2006 Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av och orsakerna till att personer utan föreskriven lärarutbildning anställs i det offentliga skolväsendet och i fristående skolor. Uppdraget ändrades genom regeringsbeslut den 1 februari 2007. Statskontoret lämnar härmed rapporten Lärares utbildning och undervisning i skolan Kartläggning och analys (2007:8). T.f. generaldirektör Folke K Larsson har beslutat i detta ärende. Utredningschef Annika Nordlander Finn, avdelningsdirektör Anita Bashar Aréen, avdelningsdirektör Maria Ingelsson, föredragande, och avdelningsdirektör Jan Möller var närvarande vid den slutliga handläggningen. Enligt Statskontorets beslut Maria Ingelsson POSTADRESS: Box 8110, 104 20 Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: 08-454 46 00. FAX: 08-791 89 72. statskontoret@statskontoret.se www.statskontoret.se

Innehåll Sammanfattning 1 Inledning 9 1.1 Bakgrund 9 1.2 Statskontorets uppdrag 10 1.3 Några viktiga utgångspunkter 10 1.4 Metod och uppläggning av studierna 12 1.5 Disposition av rapporten 14 2 Lagens krav på lärares utbildning 17 2.1 Skollagens krav vid anställning och användning av lärare 17 2.2 Examensordningens krav för lärarexamen 18 2.3 Utveckling av regelverket 19 3 Lärares utbildning och undervisning en nationell bild 23 3.1 Pedagogisk utbildning i olika skolformer 23 3.2 Lärares utbildning i grundskolans årskurser 1 5 26 3.3 Lärares utbildning i grundskolans årskurser 6 9 29 3.4 Lärares utbildning i gymnasieskolan 32 3.5 Manliga och kvinnliga lärares utbildning 35 3.6 Regionala skillnader i lärares utbildning 40 3.7 Sammanfattande bedömningar 42 4 Tillsvidareanställda lärare utan lärarexamen utbildning och arbetslivserfarenhet 45 4.1 Utbildningsnivå 45 4.2 Pedagogisk utbildning och erfarenhet 46 4.3 Utbildning och arbetslivserfarenhet i ämnet 49 4.4 Sammanfattande bedömningar 52 5 Orsaker till att andelen lärare utan föreskriven utbildning varierar 55 5.1 Skolformer och årskurser 55 5.2 Kommunala och fristående skolor 58 5.3 Ämnen 63 5.4 Manliga och kvinnliga lärare 66 5.5 Skolans läge och storlek 67 5.6 Sammanfattande bedömningar 70 6 Några bakomliggande orsaker till att lärare utan föreskriven utbildning undervisar i skolan 73 6.1 Tillgång på utbildade lärare 73 6.2 Dimensionering av lärarutbildningen 74 6.3 Lärarutbildningens utformning 76 6.4 Vidareutbildning av lärare 78 6.5 Elevernas valfrihet 81 6.6 Ekonomi 83 6.7 Arbetsrätt 84 6.8 Sammanfattande bedömningar 87 7 5

7 Några avslutande kommentarer 89 7.1 Lärares behörighet ett svårtolkat begrepp 89 7.2 Resultaten måste tolkas utifrån lagens krav 90 7.3 Orsakssambanden är komplexa 91 7.4 Lärdomar om statistik över lärares utbildning 93 Bilagor 1 Statskontorets uppdrag 95 2 Förteckning över intervjuade personer 101 3 Enkät om lärares undervisning och utbildning 107 4 Teknisk beskrivning av enkät- och registerstudien 125 5 Statistiska centralbyråns tekniska rapport om enkät- och registerstudien 135 6 Resultattabeller från enkät- och registerstudien 155 6

Sammanfattning Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att kartlägga och analysera förekomsten av och orsakerna till att personer utan föreskriven lärarutbildning anställs i det offentliga skolväsendet och i fristående skolor. 1 Uppdraget har genomförts som två separata studier en kvantitativ och en kvalitativ. Den kvantitativa studien bygger på en större enkät- och registerundersökning och syftar till att kartlägga hur lärarnas utbildning ser ut i förhållande till deras undervisning. Den kvalitativa studien bygger i huvudsak på intervjuer med företrädare för kommuner och huvudmän för fristående skolor och syftar till att ge ett underlag om orsakerna till att den bild som presenteras i kartläggningen ser ut som den gör. Enligt skollagen är skolhuvudmännen skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. För tillsvidareanställning som lärare krävs i princip lärarexamen med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser. Undantag från båda bestämmelserna är dock möjliga under vissa förutsättningar. Statskontorets kartläggning visar att det i praktiken förekommer att lärare undervisar utan att ha en lärarexamen med inriktning mot undervisning i aktuella skolformer, årskurser och ämnen. Hälften av undervisningen i grundskolan bedrivs av lärare som har både svensk lärarexamen med inriktning mot skolformen och årskursen där de undervisar och tillräcklig utbildning i undervisningsämnet. Motsvarande siffra i gymnasieskolan är en tredjedel. Lärare utan utbildning både för årskursen och i ämnet är vanligare i fristående än i kommunala skolor. Det är också vanligare i slöjd, bild, musik och vissa språk (främst spanska och modersmål) än i svenska, matematik, samhällsorienterande och naturorienterande ämnen. I gymnasieskolans yrkesämnen är andelen lärare med föreskriven utbildning relativt låg, men många yrkeslärare har ämneskompetens genom arbetslivserfarenhet inom den aktuella branschen. Fler manliga än kvinnliga lärare saknar utbildning både för årskursen och i ämnet. När det gäller geografiska skillnader är det svårt att se något mönster. Av de tillsvidareanställda lärarna saknar drygt en av tio i grundskolan och drygt två av tio i gymnasieskolan lärarexamen. De flesta av dessa har eftergymnasial utbildning. Omkring åttio procent har deltagit i en lärarutbildning och en majoritet av dessa har inte mer än tio poäng kvar till en lärarexamen. 1 Regeringsbeslut III:4, 2006-08-24, U2006/5719/S, Uppdrag om obehöriga lärare samt regeringsbeslut II:4, 2007-02-01, U2007/326/S, Ändring i uppdrag om obehöriga lärare. 7

Statskontorets undersökning tyder på att variationerna i lärarnas utbildning i viss utsträckning kan förklaras av strukturella skillnader. Exempelvis gör det stora antalet ämnen och kurser i gymnasieskolan det svårare att där få tag i lärare med adekvat utbildning. Rektorer prioriterar också generellt sett ämneskompetens högre ju äldre eleverna är. Detta kan förklara att andelen lärare med utbildning i undervisningsämnet är något högre i de senare än i de tidigare åren i grundskolan, medan andelen som har lärarexamen är högre. När det gäller skillnader mellan huvudmän respektive kön är de strukturella faktorerna, enligt studien, inte lika betydande som förklaringsfaktorer. Att de fristående skolorna i viss mån kan ha svårare än de kommunala att rekrytera och omplacera lärare kan vara förklarande faktorer. Statskontorets bedömning är dock att en del av förklaringen till skillnaderna mellan kommunala och fristående huvudmän ligger i skillnader i kunskap och inställning till lagens krav på lärares utbildning. Totalt sett är en majoritet av lärarna kvinnor, men könsfördelningen varierar kraftigt mellan olika lärarkategorier. Studien visar att det underrepresenterade könet i olika grupper av lärare, i viss mån, också i lägre utsträckning har utbildning för både årskursen och ämnet. Strävan efter en jämnare könsfördelning skulle kunna vara en förklaring till skillnaderna mellan könen. Enligt studien finns det även ett antal generella bakomliggande faktorer till att lärare utan föreskriven utbildning undervisar i skolan. Exempel på sådana faktorer är dimensioneringen och utformningen av lärarutbildningen samt brist på satsningar på och incitament till vidareutbildning av lärare. Skolan är en stor och komplex verksamhet som anpassar sig till förändringar i långsam takt. När elevkullarna vandrar genom skolsystemet förändras behovet av lärare i olika skolformer och årskurser. Nya ämnen tillkommer, andra försvinner eller förlorar i popularitet. Lokala gymnasieprogram och - kurser används som ett medel i konkurrensen om eleverna, även om det är svårt att hitta lärare med lämplig utbildning för undervisningen. Samtidigt riskerar lärare som hade en lämplig utbildning när de anställdes att med tiden ha en utbildning som inte svarar mot skolans behov. Arbetsrättsliga hänsyn gör att tillsvidareanställda lärare ibland omplaceras till tjänster som ligger utanför deras formella kompetens. Orsakssambanden är således komplexa och i skolans vardag väger ibland andra hänsyn i praktiken tyngre än lärarnas formella utbildning. 8

1 Inledning 1.1 Bakgrund Enligt den officiella statistiken har nittio procent av de tillsvidareanställda lärarna i grundskolan och drygt åttio procent av de tillsvidareanställda lärarna i gymnasieskolan lärarexamen. 2 Om man i stället utgår från samtliga lärare som tjänstgjort under minst en månad under läsåret är andelen med lärarexamen något mindre. Om man jämför kommunala och fristående skolor är det en större andel lärare i de kommunala skolorna som har lärarexamen. Andelen lärare med lärarexamen är också högre bland kvinnor än bland män. Vidare varierar andelen med lärarexamen mellan olika ämnen samt från kommun till kommun. I den officiella statistiken saknas uppgifter om hur många lärare med lärarexamen som undervisar i de årskurser respektive ämnen som de har utbildning för. För att öka kunskapen om detta har såväl Skolverket 3 som Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet 4 genomfört kombinerade enkätoch registerstudier över lärare i grundskolan. Enligt Skolverkets studie var andelen lärare i årskurserna 1 6 med såväl lärarutbildning som utbildning i undervisningsämnet högst i matematik och svenska med 85 procent. I årskurserna 7 9 var andelen lärare med både lärarutbildning och utbildning i undervisningsämnet högst i franska, med 74 procent, och lägst i spanska, med 38 procent. Enligt lärarförbundens studie var andelen lärare i årskurserna 7 9 med rätt utbildning högst i tyska, med 72 procent, och lägst i spanska, med 23 procent. I genomsnitt utgjordes, enligt denna studie, 54 procent av lärarnas undervisningstid av undervisning i ämnen som de är utbildade för. I budgetpropositionen för år 2007 aviserade regeringen att skollagens behörighetskrav för lärare ska skärpas. Den 21 december 2006 fattade regeringen beslut om nya direktiv till Lärarutredningen (U 2006:07, dir. 2006:140). Enligt dessa ska utredarens uppdrag omfatta även regler om behörighet för lärare. Bland annat av detta skäl behövs ökad kunskap om 2 Uppgifterna bygger på den officiella statistik som Skolverket har publicerat avseende läsåret 2006/07. I den officiella statistiken används begreppet pedagogisk högskoleexamen för att beteckna lärarexamen, förskollärarexamen och fritidspedagogexamen. I denna rapport används dock genomgående begreppet lärarexamen för att beteckna samtliga dessa examina. 3 Skolverket (2005). Undervisningen per ämne i grundskolan hösten 2002 Resultat av en undersökning om lärares undervisning och utbildning i undervisningsämnet. 4 Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet (2006). Alla har rätt till utbildade lärare! En rapport om andelen lärare i skolår 7 9 som har rätt lärarutbildning. 9

hur lärarsituationen ser ut i skolorna samt vilka faktorer som påverkar denna. 1.2 Statskontorets uppdrag Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att kartlägga och analysera förekomsten av och orsakerna till att personer utan föreskriven lärarutbildning anställs i det offentliga skolväsendet och i fristående skolor. 5 Av uppdraget framgår att kartläggningen ska ge en nationell bild av i vilken utsträckning kommuner och fristående skolor anställer personer utan föreskriven lärarutbildning när det gäller dels pedagogisk högskoleexamen, dels om lärarna har en utbildning för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Vidare sägs att kartläggningen bör ta hänsyn till bland annat skillnader mellan skolformer, huvudmän och ämnen. Kartläggningen ska också ge en bild av vilken utbildning och erfarenhet som lärare utan föreskriven utbildning med tillsvidareanställning har. I den kvalitativa analysen ska Statskontoret ge en bild av varför andelen lärare utan föreskriven utbildning varierar mellan skolformer, huvudmän, ämnen samt kön. Analysen ska fokusera på grundskolan och gymnasieskolan, men så långt det är möjligt även omfatta särskolan och den kommunala vuxenutbildningen. I första hand ska analysen avse tillsvidareanställda lärare. Statskontoret skulle enligt regeringsbeslutet ha redovisat uppdraget till regeringen senast den 31 maj 2007. Enligt överenskommelse har denna tidpunkt senarelagts till den 21 juni 2007. Uppdraget redovisas i sin helhet i bilaga 1. 1.3 Några viktiga utgångspunkter Omfattning med avseende på skolformer Statskontorets uppdrag omfattar det offentliga skolväsendet och fristående skolor. Det övergripande syftet med kartläggningen är att ge en nationell bild av i vilken utsträckning kommuner och fristående skolor anställer personer utan föreskriven lärarutbildning. Den kartläggning som Statskontoret har genomfört omfattar hela det offentliga skolväsendet, det vill säga även de skolor som har staten eller landstinget som huvudman. Studien omfattar således följande skolformer: för- 5 Regeringsbeslut III:4, 2006-08-24, U2006/5719/S, Uppdrag om obehöriga lärare samt regeringsbeslut II:4, 2007-02-01, U2007/326/S, Ändring i uppdrag om obehöriga lärare. 10

skoleklass, grundskola, sameskola, specialskola för döva och hörselskadade, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning (komvux), obligatorisk särskola, gymnasiesärskola, vuxenutbildning för utvecklingsstörda (särvux) samt svenskundervisning för invandrare (sfi). Tyngdpunkten i redovisningen i den här rapporten ligger på läget i grund- och gymnasieskolan. Om anställning och användning av lärare Som framgått av det föregående ska Statskontoret enligt regeringens uppdrag kartlägga i vilken utsträckning kommuner och fristående skolor anställer personer utan föreskriven lärarutbildning när det gäller lärarexamen och utbildning för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. I uppdraget hänvisas dock även till den skyldighet som kommuner och landsting har att för undervisningen i skolan använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. För att formellt uppfylla kravet i uppdraget skulle uppgifter behöva tas fram över vilken undervisning varje enskild lärartjänst vid anställningstillfället var tänkt att omfatta. Vidare skulle det krävas information om huruvida den enskilde läraren vid anställningstillfället hade en lärarexamen med just denna inriktning. En sådan kartläggning har inte varit möjlig att göra inom ramen för uppdraget och skulle inte heller ge svar på frågan om en lärare efter anställningen kommit att undervisa i de skolformer, årskurser eller ämnen som han eller hon har utbildning för. Statskontoret har därför valt att i stället undersöka i vilken utsträckning de lärare som undervisat under en given tidsperiod (i praktiken höstterminen 2006) har haft en utbildning som svarat mot de ämnen eller årskurser som de undervisat i. Detta angreppssätt har av Statskontoret bedömts ge bästa möjliga underlag för att bedöma konsekvenserna av skärpta behörighetsregler med avseende på skolform, årskurs och ämne. Lärare utan föreskriven utbildning Statskontorets kartläggning ska enligt uppdraget ge en bild av vilken utbildning och erfarenhet som lärare utan föreskriven utbildning med tillsvidareanställning har. Det framgår inte tydligt av skollagen vilken utbildning som är tillräcklig för undervisning i olika skolformer, årskurser och ämnen. För att genomföra kartläggningen i denna del har det dock varit nödvändigt att definiera vilken lärargrupp som ska studeras. Statskontoret har valt att i denna del av kartläggningen studera de lärare som enligt registeruppgifter inte har lärarexamen. 11

1.4 Metod och uppläggning av studierna Utredningen består av två separata delar, dels en kvantitativ studie som bygger på en större enkät- och registerstudie, dels en kvalitativ studie, som i huvudsak bygger på intervjuer med företrädare för kommuner och fristående skolor. Som utgångspunkt för utredningsarbetet genomfördes dels vissa litteraturstudier, dels öppna intervjuer med anställda vid berörda myndigheter och organisationer på central nivå. Utifrån dessa underlag formulerade vi ett antal hypoteser till att det förekommer att lärare undervisar utan att ha utbildning avsedd för den undervisning de bedriver. Dessa hypoteser har legat till grund för utformningen av intervjuundersökningen. Den kvantitativa studien Enkät- och registerstudien har utformats för att så långt möjligt svara mot Lärarutredningens behov av dataunderlag för fortsatta och fördjupade analyser. Statskontoret har ansvarat för utformningen av studien. Skolverket har bistått med expertkompetens och Statistiska centralbyrån har svarat för det praktiska genomförandet av studien. Erfarenheter från likartade undersökningar som Statistiska centralbyrån tidigare genomfört för Skolverkets och lärarförbundens räkning har beaktats. Som urvalsgrund för undersökningen användes registret över pedagogisk personal. Enkäten sändes till ett urval av 40 000 personer ur en population om totalt 154 543 personer, vilka enligt registret undervisade i någon av de aktuella skolformerna höstterminen 2006. Urvalet uppgick därmed till drygt 25 procent av den totala populationen. Samtliga lärare som tjänstgjort minst en månad ingick, även de som endast undervisat enstaka timmar i veckan. Av hela lärarpopulationen tjänstgör 85 procent huvudsakligen inom grundskolan eller gymnasieskolan. För att säkerställa ett urval med tillräckligt antal individer i skilda redovisningsgrupper indelades (stratifierades) populationen efter skolform och för vissa skolformer efter nivå eller efter huvudman. Grupper (strata) med färre än 3 000 personer totalundersöktes. Eftersom en lärare kan ha flera tjänster har vid grupperingen (stratifieringen) en tjänst prioriterats med avseende på skolform, nivå och huvudman. Prioriteringen har gjorts efter personens tjänstgöringsomfattning. Om två tjänster hade samma omfattning fick slumpen avgöra vilken tjänst som valdes. Enkäten innehöll frågor om vilken skolform, vilka årskurser och vilka ämnen en lärare undervisat i samt frågor om lärarens utbildning och tidigare arbetslivserfarenhet. I enkäten ingick även frågor om lärarens önskemål i 12

fråga om undervisning och syn på utbildningens betydelse. Vidare ställdes en öppen fråga med möjligheter att lämna kommentarer. Eftersom uppgifterna till registret över pedagogisk personal samlades in hösten 2006, avsåg även frågorna i enkäten denna termin. Enkäten finns återgiven i bilaga 3. Totalt besvarade 24 991 personer enkäten, vilket motsvarar en svarsfrekvens på drygt 62 procent. I gruppen sameskolan svarade endast 27 procent av de utvalda. Med hänsyn till den låga svarsfrekvensen i kombination med gruppens litenhet redovisas inte data för sameskolan i rapporten. I fråga om övriga undergrupper varierade svarsfrekvensen mellan 53 (grundskola med fristående huvudman) och 68 procent (grundläggande vuxenutbildning). Svarsfrekvensen var högre för de tillsvidareanställda lärarna jämfört med de tillfälligt anställda och den ökade med tjänstgöringens omfattning. Personer med lärarexamen svarade i högre grad än personer utan sådan examen. De som arbetade i skolor med offentlig huvudman svarade i högre grad än de som arbetade i fristående skolor. Enkätuppgifterna har kompletterats med uppgifter rörande den pedagogiska högskoleutbildning och den ämnesutbildning som de svarande haft. Dessa uppgifter har hämtats från registret över pedagogisk personal och universitets- och högskoleregistret. En närmare beskrivning av genomförandet av studien och de antaganden som ligger till grund för redovisningen av statistik finns i bilagorna 4 och 5. Den kvalitativa studien Intervjuerna på huvudmannanivå har bestått av öppna men riktade frågor. Vid intervjuerna har vi utgått från en intervjuguide med frågor som togs fram utifrån litteraturstudier och intervjuer i studiens inledande skede om möjliga orsaker till dagens situation. Urvalet av kommuner har gjorts för att i möjligaste mån täcka in relevanta aspekter som kommunstorlek, geografiskt läge, närhet till universitet eller högskola med lärarutbildning samt skillnader i förekomsten av fristående skolor. De kommuner som ingår i urvalet har också, enligt den officiella statistiken, en varierande andel lärare med lärarexamen. Studien omfattar följande 13 kommuner: Bjurholm, Göteborg, Karlshamn, Kiruna, Köping, Nynäshamn, Skinnskatteberg, Sundbyberg, Tidaholm, Torsås, Umeå, Vaggeryd och Värmdö. Valet av kommunala skolor i respektive kommun har på motsvarande sätt gjorts för att täcka in olika skolformer och skolor med skiftande geografiskt läge. Valet av fristående skolor har inte följt kommunurvalet. Vid valet av dessa har vi försökt att täcka in skolor med dels varierande geografiskt läge 13

och skilda skolformer, dels såväl större koncerner som enskilda mindre skolor. Vi har också inkluderat både skolor med allmän inriktning och skolor med olika pedagogisk eller religiös inriktning. I den utsträckning det funnits inspektionsrapporter från Skolverket att tillgå, har dessa använts för att ta fram bakgrundsinformation om skolorna. Merparten av de intervjuade är rektorer eller skolchefer, men även skolpolitiker, personalsekreterare, fackliga representanter och lärare har intervjuats. Totalt sett bygger studien på intervjuer med drygt 120 personer på huvudmannanivå. Till detta kommer intervjuer med drygt 20 personer vid myndigheter och organisationer på central nivå samt närmare ett hundratal samtal med lärare i olika sakfrågor. Dessa lärare har själva kontaktat Statskontoret med anledning av enkäten. En förteckning över intervjuade personer finns i bilaga 2. Projektarbetet Arbetet har genomförts av en projektgrupp inom Statskontoret som bestått av Maria Ingelsson, projektledare, Anita Bashar Aréen och Jan Möller. Claes Elmgren, Marja Lemne och Leif Lundberg har ingått i en intern referensgrupp. En särskild samrådsgrupp har varit knuten till projektet. Samrådsgruppen har bestått av: Ulla Gummeson, Sveriges Kommuner och Landsting; Silja Jundin, Skolverket; Lena Linnerborg, Sveriges Skolledarförbund; Anna- Lena Lundberg, Lärarförbundet; Andreas Mörck, Lärarnas Riksförbund och Johanna Tunhammar, Friskolornas Riksförbund. Gruppen har haft en rådgivande roll. Statskontoret svarar ensamt för innehållet i denna rapport. 1.5 Disposition av rapporten I kapitel 2 beskrivs kortfattat skollagens krav på lärares utbildning samt examensordningens krav för lärarexamen. Därefter presenteras i kapitlen 3 och 4 övergripande resultat från den kvantitativa studien. Kapitel 3 ger en översiktlig bild av i vilken utsträckning det förekommer lärare utan föreskriven lärarutbildning samt vilka variationer som finns i detta avseende. Kapitel 4 fokuserar på frågan om vilken utbildning och vilka erfarenheter som tillsvidareanställda lärare utan föreskriven lärarutbildning har. Fokus i redovisningen ligger på läget i grund- och gymnasieskolan. I kapitlen 5 och 6 redovisas den kvalitativa studien av orsakerna till att det förekommer att lärare undervisar i skolan utan att ha utbildning för den 14

undervisning de bedriver. Kapitel 5 fokuserar på frågan varför andelen lärare utan föreskriven utbildning varierar mellan skolformer, ämnen, huvudmän, kön och geografiska lägen. I kapitel 6 beskrivs några bakomliggande orsaker till att undervisning bedrivs av lärare utan föreskriven utbildning. Även här ligger fokus i redovisningen på grund- och gymnasieskolan. Några avslutande kommentarer och synpunkter med anledning av den genomförda undersökningen redovisas i kapitel 7. I bilaga 6 finns ett antal kompletterande tabeller över grundskolan och gymnasieskolan samt tabeller över särskolan och komvux. I tillägg till den övergripande presentation av resultaten av enkät- och registerstudien som lämnas i denna rapport överlämnas frekvenstabeller över resultaten i Excel-format till Utbildningsdepartementet och Lärarutredningen. Den avidentifierade filen med det insamlade datamaterialet överlämnas i SPSS-format till Skolverket. 15

16

2 Lagens krav på lärares utbildning I det här kapitlet ges en bild av de krav på utbildning hos lärare som arbetar i skolan som ställs i skollagen. Eftersom kravet på lärarexamen är centralt i lagstiftningen ges också en beskrivning av de krav som examensordningen ställer på en lärarexamen. Såväl skollagens krav som kraven på lärarutbildningen har förändrats över tiden. De lärare som i dag är verksamma i skolan har anställts vid olika tidpunkter och har genomgått olika former av lärarutbildningar. I kapitlet ges därför även en kort beskrivning av viktiga steg i utvecklingen av regelverket. 2.1 Skollagens krav vid anställning och användning av lärare Regler om anställning av lärare i offentliga skolor Av 2 kap. 4-4 d skollagen (1985:1100) framgår vilka krav som ska ställas vid tillsvidareanställning av lärare. Behörig att utan tidsbegränsning anställas som lärare i det offentliga skolväsendet är den som har svensk lärarexamen, eller motsvarande äldre utbildning, med huvudsaklig inriktning på den undervisning anställningen avser. Behörig är också den som av Högskoleverket har fått ett behörighetsbevis, det vill säga som har bedömts ha motsvarande utländsk lärarutbildning samt tillräckliga kunskaper i svenska. Den som inte är behörig får ändå anställas utan tidsbegränsning, om det saknas behöriga sökande och om det finns särskilda skäl samt om den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att den sökande är lämpad att sköta undervisningen. Enligt 2 kap. 5 skollagen får den som inte uppfyller kraven enligt 4 anställas som lärare för högst ett år i sänder. En sådan regel är nödvändig då en tidsbegränsad anställning annars skulle strida mot lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS). 17

Regler om användning av lärare i offentliga skolor Enligt 2 kap. 3 skollagen är kommuner och landsting 6 är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. Regler om lärare i fristående skolor Bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 skollagen om behörighet och anställningsvillkor för lärare gäller också för fristående skolor. 7 En waldorfskola behöver dock inte tillämpa dessa bestämmelser. 8 Undantaget för waldorfskolor har motiverats med att skolorna behöver ha möjlighet att behålla och utveckla sin pedagogiska inriktning. En fristående skola ska vidare uppfylla vissa villkor för att bli godkänd av Skolverket. Dessa villkor är angivna i skollagen. Ett av dessa är att skolan i undervisningen använder lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak ska bedriva. Undantag kan göras då personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. 9 2.2 Examensordningens krav för lärarexamen I bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) examensordningen anges vilka krav som ska uppfyllas för olika examina, bland annat lärarexamen. Lärarexamen uppnås efter fullgjorda 120, 140, 160, 180, 200 eller 220 poäng. 10 I utbildningen ska tre utbildningsområden ingå: Ett allmänt utbildningsområde om 60 poäng Ett utbildningsområde med en eller flera inriktningar om minst 40 poäng mot ämne eller ämnesområde Ett utbildningsområde med en specialisering om minst 20 poäng 6 De statliga skolformerna specialskolan och sameskolan ska tillämpa bestämmelserna i 2 kap. 3 5 skollagen (1985:1100). Detta är angivet i de förordningar som reglerar skolorna. 7 9 kap. 16 b skollagen (1985:1100). 8 Undantaget gäller bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 skollagen (1985:1100) enligt 1 kap. 4 a, 1 a kap. 4 a, 2 kap. 4 a förordningen (1996:1206) om fristående skolor. 9 9 kap. 2 skollagen (1985:1100). 10 Med poäng avses genomgående den poängskala som gäller till och med vårterminen 2007. 18

Kraven för att få en lärarexamen varierar beroende på i vilken skolform, årskurs och ämne läraren ska undervisa i: För undervisning i förskoleklassen, grundskolans tidigare år och i modersmål krävs minst 140 poäng. För undervisning i grundskolans senare år och i gymnasieskolan (dock inte yrkesämnen i gymnasieskolan) krävs 180 poäng inklusive en respektive två fördjupning(ar) till minst 60 poäng i relevant(a) ämne(n) eller ämnesområde(n). För undervisning i yrkesämnen i gymnasieskolan krävs 120 poäng. I stället för inriktning och specialisering krävs omfattande yrkeserfarenhet samt en relevant högskoleutbildning om minst 60 poäng eller motsvarande utbildning. För undervisning i svenska respektive samhällskunskap i grundskolans senare år krävs minst 60 poäng och i gymnasieskolan minst 80 poäng i ämnesområden som är relevanta för dessa ämnen. För undervisning i modersmål krävs inriktning om minst 60 poäng i relevant ämnesområde. Därutöver anges att för lärarexamen med inriktning mot undervisning i förskoleklass och grundskolans tidigare år ska studenten ha fördjupad kunskap i läs- och skrivinlärning och i grundläggande matematikinlärning. För grundskolans senare år och gymnasieskolan ska studenten ha fördjupad kunskap i att analysera och bedöma elevers kunskapsutveckling samt ha god kunskap i betygssättning. I det allmänna utbildningsområdet ska minst 10 poäng vara praktik. Dessutom ska minst 10 poäng per inriktning vara praktik. För att få lärarexamen ska studenten ha fullgjort ett examensarbete om 10 poäng. I examensbeviset ska anges vilka inriktningar och specialiseringar som studenten har fullgjort och för vilken undervisning eller verksamhet utbildningen är avsedd. 2.3 Utveckling av regelverket Krav vid anställning och användning av lärare Fram till år 1991 var lärarnas anställningar statligt reglerade. Även om lärarna var anställda av kommunerna var deras anställningsformer reglerade i skolförfattningar. I dessa författningar var således villkoren för behörighet för olika typer av läraranställningar reglerade. Lärarnas anställningsvillkor och löner fastställdes genom förhandlingar mellan Arbetsgivarverket och huvudorganisationerna på det statligt reglerade arbetstagarområdet. Det var möjligt för enskilda att överklaga kommunens anställningsbeslut till Skolöverstyrelsen. Myndigheten hade befogenhet att ändra beslut och anmoda 19

kommunen att anställa den klaganden. Det fanns också regler om dispens från behörighetskraven, i form av behörighetsförklaring och lokala dispenser. 11 När lärarnas anställningar kommunaliserades år 1991 upphävdes de statliga detaljreglerna. I stället infördes allmänna kompetenskrav i skollagen. Enligt dessa krav ska läraren ha en utbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning som anställningen avser. Detta ska gälla kontinuerligt och inte enbart vid anställningstillfället. 12 Begreppet behörig infördes i skollagen först år 2000. Syftet med ändringen i lagen angavs i propositionen vara att förtydliga lagen genom att utbildningskraven anges i termer av examen. Förändringen av skollagen var också en anpassning till EG-direktiv som rör ömsesidigt erkännande av examen. Tanken var att öka rörligheten på arbetsmarknaden och lärares möjligheter att få sin utbildning bedömd och godkänd för anställning i annat EU-land. Reglerna skulle också underlätta för kommunerna att göra bedömningen kring den enskildes formella kompetens. I propositionen anges att en jämförelse kan göras med övrig lagstiftning som gäller reglerade yrken, där denna modell är regel. 13 För fristående skolor infördes bestämmelserna om anställning och användning av lärare först den 1 juli 2002. Utformning av lärarutbildningen Från år 1968 utbildades lärare för de olika stadierna i grundskolan samt för gymnasieskolan i separata utbildningslinjer. År 1988 infördes en grundskollärarlinje med inriktning mot årskurserna 1 7 respektive 4 9. Lärarutbildningen för såväl grundskolan som gymnasieskolan bedrevs då som olika linjer med en tydlig inriktning, till exempel mot naturorienterande eller samhällsorienterande ämnen. Det fanns åtta olika examina: barn- och ungdomspedagogisk examen, bildlärarexamen, grundskollärarexamen (med inriktning mot år 1 7 eller 4 9), gymnasielärarexamen, hushållslärarexamen, idrottslärarexamen, musiklärarexamen och slöjdlärarexamen. 11 Behörighetsförklaring utfärdades av Skolöverstyrelsen och innebar att läraren ansågs uppfylla villkoren för behörighet. För behörighetsförklaring krävdes en utbildning som i det närmaste låg i nivå med motsvarande lärarutbildning samt lång och väl vitsordad tjänstgöring som lärare. Lokal dispens från kraven på behörighet kunde meddelas av länsskolnämnden. Detta innebar att förordnandet för en tidsbegränsat anställd obehörig lärare kunde ändras till att gälla tillsvidare utan tidsbegränsning. Lokal dispens gällde enbart i den kommun där läraren var anställd. 12 Prop. 1990/91:18, s. 37 38. 13 Prop. 1998/99:110, s. 49 50. Jämför med lagen (1985:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården. 20

Den senaste reformen av lärarutbildningen genomfördes år 2001. Den tidigare utbildningen ersattes med en programutbildning. De åtta examina ersattes med en enda lärarexamen. Inom den nya lärarexamen kan en lärarstudent få examen med inriktning mot olika ämnen och åldrar. Syftet med reformen var att underlätta samarbete mellan lärare med olika inriktningar och att lärarna skulle kunna undervisa elever i olika åldrar i fler ämnen. Reformen innebar att valfriheten ökade för lärarstudenterna eftersom den enskilde individen i stor utsträckning kan utforma sin egen utbildning. Det antal poäng i undervisningsämnet som har krävts för undervisning i olika ämnen, årskurser och skolformer har förändrats över tiden. Vid äldre lärarutbildningar för låg- och mellanstadiet, som till exempel låg- eller mellanstadielärarutbildning, framgår inte antalet poäng i undervisningsämnena i examensbeviset. 21

22

3 Lärares utbildning och undervisning en nationell bild Det här kapitlet ger en översiktlig bild av i vilken utsträckning lärare undervisar utan att ha utbildning avsedd för den undervisning de bedriver samt vilka variationer som förekommer i detta avseende. Fokus ligger på variationer mellan olika skolformer, huvudmän och ämnen, det vill säga de dimensioner som kartläggningen enligt uppdraget explicit ska omfatta. Därtill har vi valt att avslutningsvis i kapitlet kortfattat beskriva variationer med avseende på lärarens kön samt regionala skillnader. I kapitlet beskrivs utbildning i form av dels lärarexamen för den skolform och årskurs som undervisningen bedrivs i, dels utbildning i undervisningsämnet. Resultaten redovisas genomgående i termer av heltidstjänster för hela populationen. 14 Den enkät- och registerstudie som redovisningen baseras på har resulterat i ett mycket omfattande material, som denna översiktliga redovisning inte ger full rättvisa. De aspekter som vi har valt att lyfta fram här är sådana som vi har bedömt som intressanta i relation till den kvalitativa analysen som presenteras i kapitlen 5 och 6. Fokus i redovisningen ligger därför på situationen i grund- och gymnasieskolan. I bilaga 6 finns kompletterande tabeller över grund- och gymnasieskolan samt tabeller över särskolan och komvux. 3.1 Pedagogisk utbildning i olika skolformer En överblick över förhållandena i de skolformer som ingår i undersökningen presenteras i tabell 3.1. 15 Här redovisas utbildning i form av lärarexamen för den skolform och årskurs som undervisningen bedrivs i. 14 Detta innebär att andelssiffrorna i tabellerna motsvarar hur stor andel av undervisningen som bedrivs av lärare med utbildning för skolformen, årskursen och ämnet i fråga. Ingen hänsyn tas till hur stor andel av en enskild lärares tjänst som undervisningen i fråga avser. Definitionen av en heltidstjänst utgår från angivna undervisningstimmar i enkäten. Summan heltidstjänster i tabellerna kan variera något, på grund av att de vikter som har använts vid omräkningen till populationsnivå inte kompenserar för partiellt bortfall. En närmare beskrivning av hur data har bearbetats och kategoriserats finns i bilaga 4. 15 I gruppen sameskolan svarade endast 27 procent av de utvalda. Med hänsyn till den låga svarsfrekvensen i kombination med gruppens litenhet har vi valt att inte redovisa data över sameskolan. 23

Tabell 3.1 Förekomsten av lärare med lärarexamen för den skolform och årskurs de undervisar i, efter skolform Lärarexamen Antal heltidstjänster Lärarexamen för skolform och årskurs för annan skolform/ årskurs Ingen lärarexamen Samtliga lärare 144 965 62 % 17 % 21 % Förskoleklass 14 253 90 % 0 % 10 % Grundskola 81 592 65 % 17 % 17 % Specialskola 1 579 36 % 40 % 24 % Gymnasieskola 31 844 48 % 20 % 31 % Komvux* 5 496 53 % 18 % 28 % Obligatorisk särskola** 5 110 43 % 31 % 26 % Gymnasiesärskola 2 252 25 % 42 % 33 % Särvux*** 569 38 % 22 % 40 % Sfi 2 270 58 % 2 % 41 % Tillsvidareanställda lärare 120 353 66 % 18 % 15 % Förskoleklass 12 631 93 % 0 % 7 % Grundskola 68 958 69 % 18 % 12 % Specialskola 1 248 35 % 43 % 22 % Gymnasieskola 25 281 55 % 23 % 22 % Komvux* 4 231 59 % 21 % 20 % Obligatorisk särskola** 4 311 44 % 33 % 23 % Gymnasiesärskola 1 836 28 % 43 % 28 % Särvux*** 374 39 % 23 % 38 % Sfi 1 481 67 % 2 % 31 % *) Till komvux (kommunal vuxenutbildning) räknas grundläggande vuxenutbildning och komvux på gymnasial nivå/påbyggnadsutbildningar. **) Till obligatorisk särskola räknas grundsärskola och träningsskola. ***) Till särvux (vuxenutbildning för utvecklingsstörda) räknas särvux motsvarande grundsärskola, särvux motsvarande träningsskola och gymnasial särvux. Andelen lärare utan lärarexamen varierar avsevärt mellan olika skolformer. Förskoleklassen har relativt sett flest lärare med lärarexamen och särvux och sfi lägst. Grundskolan och gymnasieskolan är de två i särklass största skolformerna. Andelen lärare med lärarexamen är klart högre i grundskolan än i gymnasieskolan. Genomgående i alla skolformer gäller att merparten av lärarna är tillsvidareanställda. Bland dessa är andelen lärare med lärarexamen högre än bland de visstidsanställda. Andelen lärare med lärarexamen är därför lägre när man ser på samtliga lärare. Variationsmönstret mellan skolformerna är i stort sett likartat oavsett om man studerar samtliga eller endast tillsvidareanställda lärare. En jämförelse av enkätundersökningens uppgifter om andelen lärare med lärarexamen kan göras mot den officiella statistik för läsåret 2006/07 som 24

har publicerats av Skolverket. Det visar sig att andelen lärare utan lärarexamen är något högre i vår kartläggning. 16 Uppgifterna bygger i båda fallen på samma registerdata och skillnaderna beror på att olika definitioner har använts. 17 Till skillnad mot den officiella statistiken visar vår studie också i vilken utsträckning lärare med lärarexamen har utbildning för just den skolform och den årskurs som de undervisar i. Omkring hälften av gymnasielärarna har gymnasielärarexamen. I grundskolan har närmare sju av tio lärare en grundskollärarexamen med inriktning mot de årskurser där de undervisar. I specialskolan för döva och hörselskadade och i gymnasiesärskolan arbetar en relativt hög andel lärare med lärarutbildning för andra årskurser än de undervisar i. Av tabell 3.2 framgår i vilken utsträckning lärarna i särskolan och särvux har en specialpedagogisk påbyggnadsutbildning eller speciallärarutbildning. Framför allt i dessa skolformer är en sådan pedagogisk påbyggnadsutbildning en viktig merit i synnerhet en sådan utbildning med inriktning mot utvecklingsstörning. 16 Enligt Skolverkets statistik saknar 10 procent av de tillsvidareanställda och 16 procent av samtliga grundskollärare en pedagogisk högskoleexamen. Uppgifterna avser lärare omräknat till heltidstjänster och inte personer. Motsvarande siffror enligt vår studie är 12 respektive 17 procent. När det gäller lärarna i gymnasieskolan saknar enligt den officiella statistiken 17 procent av de tillsvidareanställda och 26 procent av samtliga gymnasielärare pedagogisk högskoleexamen, mot 22 respektive 31 procent enligt vår studie. 17 Våra uppgifter bygger på det antal timmar per vecka som lärarna i enkäten har uppgett sig undervisa, medan den officiella statistiken bygger på den tjänstgöringsgrad som skolorna har inrapporterat. Dessutom likställs i den officiella statistiken, i motsats till i uppgifterna från vår studie, de personer som fått behörighetsförklaring av Skolöverstyrelsen, lokal dispens från länsskolnämnd eller lärarbehörighetsbevis från Högskoleverket med personer som har lärarexamen. 25

Tabell 3.2 Förekomsten av lärare med pedagogisk påbyggnadsutbildning i särskola och särvux, efter skolform Antal heltidstjänster Specialpedagogisk utbildning Inriktn. mot utvecklingsstörning Annan inriktning Speciallärarutbildning Inriktn. mot utvecklingsstörning Annan inriktning Ingen pedagogisk påbyggnadsutb. Samtliga lärare 7 931 26 % 13 % 12 % 6 % 45 % Obligatorisk särskola* 5 110 28 % 12 % 12 % 6 % 43 % Gymnasiesärskola 2 252 22 % 13 % 10 % 7 % 55 % Särvux** 569 30 % 19 % 22 % 11 % 34 % Tillsvidareanställda lärare 6 522 29 % 14 % 14 % 6 % 42 % Obligatorisk särskola* 4 311 30 % 14 % 13 % 5 % 38 % Gymnasiesärskola 1 836 24 % 13 % 12 % 8 % 51 % Särvux** 374 42 % 24 % 32 % 15 % 38 % *) Till obligatorisk särskola räknas grundsärskola och träningsskola. **) Till särvux (vuxenutbildning för utvecklingsstörda) räknas särvux motsvarande grundsärskolan, särvux motsvarande träningsskolan och gymnasial särvux. Av lärarna i här aktuella skolformer har mellan hälften och två tredjedelar någon form av pedagogisk påbyggnadsutbildning. Det förekommer att lärare har mer än en sådan utbildning. Den högsta andelen lärare med pedagogisk påbyggnadsutbildning finns i särvux och den lägsta i gymnasiesärskolan. 3.2 Lärares utbildning i grundskolans årskurser 1 5 I det följande analyserar vi mera i detalj de lärare som undervisar i grundoch gymnasieskolan. Här redovisas utbildning i form av såväl lärarexamen för den skolform och årskurs där undervisningen bedrivs som utbildning i undervisningsämnet. Av tabell 3.3 framgår förhållandena i grundskolans årskurser 1 5 uppdelat efter huvudman. Med utbildning i undervisningsämnet avses här minst 10 poäng i ämnet alternativt en examen där ämnet ingår utan att antalet poäng framgår av examensbeviset, vilket är det vanliga vid äldre lärarutbildningar för låg- och mellanstadiet. 26

Tabell 3.3 Förekomsten av lärare med lärarexamen för den skolform och årskurs de undervisar i samt utbildning i undervisningsämnet* i grundskolans årskurser 1 5, efter huvudman Lärarexamen för skolform/årskurs Lärarexamen för annan skolform/årskurs Ingen lärarexamen Antal heltidstjänster Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Samtliga lärare 39 692 60 % 19 % 7 % 3 % 7 % 5 % Offentliga skolor 37 056 61 % 18 % 7 % 3 % 7 % 4 % Fristående skolor 2 637 51 % 21 % 7 % 3 % 9 % 9 % Tillsvidareanställda lärare 35 056 63 % 19 % 7 % 2 % 6 % 3 % Offentliga skolor 32 907 63 % 18 % 7 % 2 % 6 % 3 % Fristående skolor 2 149 53 % 22 % 7 % 3 % 8 % 7 % *) Med utbildning i undervisningsämnet avses minst 10 poäng alternativt att ämnet ingår i lärarutbildningen men att antal poäng inte framgår i examen. Tabellen visar att nära nio av tio lärare i årskurserna 1 5 har lärarexamen och nästan åtta av tio har lärarexamen med inriktning mot undervisning i dessa årskurser. De flesta är tillsvidareanställda och skillnaderna är små mellan grupperna tillsvidareanställda och samtliga lärare. Av de tillsvidareanställda lärarna har 63 procent både lärarexamen för den skolform och årskurs som de undervisar i och utbildning i undervisningsämnet, vilket vi har valt att kalla föreskriven utbildning. Lärare i fristående skolor uppfyller inte utbildningskraven i samma utsträckning som lärare i kommunala skolor. Det gäller oavsett vilken skärning som väljs: utbildning för såväl årskurs som ämne, lärarexamen för årskursen, någon typ av lärarexamen eller utbildning i undervisningsämnet. Det är vanligare i fristående skolor att lärare med lärarexamen undervisar i ämnen de inte har utbildning i. Andelen tillsvidareanställda lärare är lägre i fristående skolor, men skillnaderna är ungefär lika stora oavsett om samtliga eller endast tillsvidareanställda lärare studeras. Skattningarna är relativt känsliga för hur utbildningskraven har definierats. Om man väljer den striktare ämnesutbildningsgränsen minst 20 poäng eller examen där ämnet ingår men poäng inte framgår, sjunker antalet personer med föreskriven utbildning bland tillsvidareanställda lärare från 63 till 56 procent. Tabell 3.4 visar förhållandena i grundskolans årskurser 1 5 i olika ämnesgrupper. 27

Tabell 3.4 Förekomsten av lärare med lärarexamen för den skolform och årskurs de undervisar i samt utbildning i undervisningsämnet* i grundskolans årskurser 1 5, efter ämnesgrupp Lärarexamen för skolform/årskurs Lärarexamen för annan skolform/årskurs Ingen lärarexamen Antal heltidstjänster Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Samtliga lärare 39 692 60 % 19 % 7 % 3 % 7 % 5 % Utan utb. i ämnet Samhällsorienterande 5 200 63 % 25 % 3 % 2 % 4 % 3 % Naturorienterande 3 575 63 % 26 % 4 % 2 % 4 % 2 % Matematik 7 267 64 % 19 % 5 % 3 % 6 % 3 % Svenska 11 839 71 % 11 % 5 % 2 % 8 % 2 % Engelska 2 725 59 % 28 % 3 % 2 % 4 % 3 % Moderna språk (utom engelska) 1 268 41 % 23 % 2 % 1 % 19 % 15 % Praktiskestetiska ämnen 5 738 40 % 18 % 18 % 5 % 7 % 12 % Idrott 2 079 43 % 18 % 19 % 4 % 13 % 4 % Tillsvidareanställda lärare 35 056 63 % 19 % 7 % 2 % 6 % 3 % Samhällsorienterande 4 589 65 % 24 % 3 % 2 % 4 % 2 % Naturorienterande 3 233 64 % 25 % 3 % 2 % 4 % 2 % Matematik 6 561 65 % 19 % 4 % 3 % 6 % 3 % Svenska 10 745 72 % 11 % 5 % 2 % 8 % 2 % Engelska 2 426 62 % 27 % 3 % 2 % 3 % 3 % Moderna språk (utom engelska) 1 028 48 % 27 % 2 % 1 % 13 % 10 % Praktiskestetiska ämnen 4 722 45 % 18 % 21 % 5 % 5 % 5 % Idrott 1 752 46 % 18 % 20 % 5 % 8 % 3 % *) Med utbildning i undervisningsämnet avses minst 10 poäng alternativt att ämnet ingår i lärarutbildningen men att antal poäng inte framgår i examen. Högst andel lärare med utbildning för såväl årskurs som ämne återfinns i svenska och lägst i praktisk-estetiska ämnen och idrott. En förhållandevis hög andel lärare i praktisk-estetiska ämnen och idrott har lärarexamen med utbildning i undervisningsämnet, men med inriktning mot annan årskurs. Ämnesgruppen moderna språk har en relativt låg andel lärare med lärarexamen. Även när det gäller utbildning i ämnet ligger denna grupp lågt. I dessa årskurser består över 90 procent av undervisningen i ämnesgruppen moderna språk av ämnet modersmål. Bland tillsvidareanställda lärare i detta ämne 28

ligger andelen med såväl lärarexamen för årskursen som ämnesutbildning på 50 procent, det vill säga något högre än för gruppen som helhet. Bland lärare i naturorienterande (NO) och samhällsorienterande (SO) ämnen är andelen med lärarexamen och med lärarexamen för årskursen förhållandevis hög. Det är vanligt förekommande att undervisningen i NO- respektive SO-ämnena sker integrerat. 18 Det är dock inte ovanligt att lärarnas utbildning är inriktad mot de olika ämnen som ingår i respektive ämnesblock det vill säga biologi, fysik, kemi och teknik i NO-blocket respektive geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap i SO-blocket. Det som redovisas för dessa lärare i tabell 3.4 är om de har utbildning i något av de ämnen som ingår i blocket och det är det totala antalet poäng i alla NO- respektive SO-ämnen som räknas. Trots detta är andelen lärare med utbildning i undervisningsämnet lägre än i svenska, matematik och idrott. 3.3 Lärares utbildning i grundskolans årskurser 6 9 Tabeller motsvarande dem för grundskolans årskurser 1 5 redovisas här för årskurserna 6 9. Här avses med utbildning i undervisningsämnet minst 20 poäng i ämnet alternativt examen där ämnet ingår utan att antalet poäng framgår. Tabell 3.5 visar förhållandena uppdelat efter huvudman. Tabell 3.5 Förekomsten av lärare med lärarexamen för den skolform och årskurs de undervisar i samt utbildning i undervisningsämnet* i grundskolans årskurser 6 9, efter huvudman Lärarexamen för skolform/årskurs Lärarexamen för annan skolform/årskurs Ingen lärarexamen Antal heltidstjänster Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Med utb. i ämnet Utan utb. i ämnet Samtliga lärare 41 899 42 % 11 % 19 % 6 % 14 % 9 % Offentliga skolor 38 478 43 % 11 % 20 % 5 % 13 % 9 % Fristående skolor 3 422 33 % 11 % 15 % 9 % 20 % 13 % Tillsvidareanställda lärare 33 903 46 % 11 % 22 % 6 % 11 % 4 % Offentliga skolor 31 397 47 % 11 % 22 % 5 % 10 % 4 % Fristående skolor 2 505 38 % 11 % 16 % 10 % 18 % 8 % *) Med utbildning i undervisningsämnet avses minst 20 poäng alternativt att ämnet ingår i lärarutbildningen men att antal poäng inte framgår i examen. 18 Omkring 50 procent av undervisningstimmarna i SO-ämnen och omkring 70 procent av undervisningstimmarna i NO-ämnen avser undervisning där ämnena inom respektive block har integrerats. 29

I årskurserna 6 9 är andelen lärare som har föreskriven utbildning för såväl årskurs som ämne lägre än i årskurserna 1 5 bland tillsvidareanställda 46 jämfört med 63 procent. Det är också relativt sett färre som har någon typ av lärarexamen liksom lärarexamen för årskursen. Däremot är det relativt sett något fler lärare i årskurserna 6 9 som har utbildning i undervisningsämnet. Observera att vi här har ställt striktare krav på ämneskompetensen än i årskurserna 1 5. I årskurserna 6 9 är skillnaderna mellan kommunala och fristående skolor något större än i årskurserna 1 5. Även här är skattningarna känsliga för hur utbildningskraven har definierats. Om man väljer att räkna bort de lärare som har examen där ämnet ingår men poäng inte framgår, och endast räkna med dem som har minst 20 poäng angivna i examensbeviset, sjunker andelen tillsvidareanställda lärare med både lärarexamen för årskursen och utbildning i ämnet från 46 till 34 procent. Vid gränsen 40 poäng är andelen 28 procent. Av tabell 3.6 framgår hur situationen ser ut i olika ämnesgrupper i grundskolans årskurser 6 9. 30