HUSHÅLLENS EKONOMI UNDER 40 ÅR 1971 2011 Del 5. Hur ekonomin har utvecklats för olika hushållstyper Maria Ahrengart Institutet för Privatekonomi September 2011
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Hushållens ekonomi under 40 år... 3 1. Inledning... 3 2. Sammanfattning... 4 3. Typhushållens ekonomi... 5 3.1 Enpersonshushållet... 6 3.2 Tvåbarnsfamiljen... 7 3.3 Folk-/garantipensionären... 8 3.4 Ålderspensionär med tilläggspension jämfört med ålderspensionär med folk- /garantipension... 9 3.4.1 Hur ser jämförelsen ut efter skatt och bidrag?... 11 3.4.2 Jämförelse efter skatt när folk-/garantipensionären inte har BTP... 12 Källförteckning... 13 September 2011 Institutet för Privatekonomi 2 (13)
Hushållens ekonomi under 40 år Det här är den femte och sista delrapporten i vår serie om sammanlagt fem delrapporter som belyser hushållens ekonomi sedan början av 1970-talet. Rapportserien görs med anledning av Fickekonomens 40-årsjubileum 2011. I varje års upplaga av Fickekonomen har vi redovisat ekonomin för ett antal typhushåll. Mellan åren sker det förändringar i hushållens ekonomi eftersom löner, skatter, bidragssystem, priser och annat utvecklas på olika sätt. I den här delrapporten tittar närmre på hur ekonomin har utvecklats för de typhushåll som vi har följt sedan första upplagan av Fickekonomen 1971. 1. Inledning I vårt arbete på Institutet för Privatekonomi ser vi hur människors privatekonomi påverkas av allt från låg- och högkonjunkturer till nya reformer, system eller regelförändringar beslutade av Riksdagen. Det kan till exempel handla om att man blir arbetslös eller får ändrade ekonomiska förutsättningar till följd av en skattereform eller ett nytt pensionssystem. Men även utan yttre händelser förändras villkoren för människors privatekonomi genom livet. Man kanske studerar, börjar arbeta, blir sambo, gifter sig eller separerar, får barn eller blir pensionär. Varje ändrad livssituation innebär nya omständigheter för privatekonomin. Varje år sedan 1971 har vi i skriften Fickekonomen beskrivit de viktigaste skatte- och socialförsäkringsreglerna, och hur de påverkar människors ekonomi. Skriften innehåller fakta om vilka skydd och stöd som man har rätt till vid arbetslöshet, sjukdom, som förälder och som pensionär. Där finns också information om vad det kostar att leva för olika åldrar och olika typer av hushåll. I år firar Fickekonomen 40 år. Skriften är unik i sitt slag och 40- årsfirandet har föranlett den här rapportserien där vi tar upp många av de ekonomiska händelser som har påverkat hushållen sedan 1971. Analysen om hushållens ekonomi under 40 år delas upp i fem delrapporter. Den första delen presenterar en översikt av vad som har hänt med hushållens inkomster under dessa år. Den andra delrapporten går igenom hushållens tillgångar. Därefter följer en tredje del om hushållens utgifter, en fjärde om boende och lån, och avslutningsvis en rapport om den ekonomiska utvecklingen för de typhushåll som vi har följt under 40 år. September 2011 Institutet för Privatekonomi 3 (13)
2. Sammanfattning Här visar vi hur ekonomin har utvecklats sedan början av 1970-talet för tre olika typer av hushåll: ett hushåll med en ensamstående löntagare, ett med en tvåbarnsfamilj där de båda vuxna är löntagare och ett hushåll med en ensamstående folk-/garantipensionär. Vi följer hushållens ekonomi genom att göra nedslag vart femte år och se hur bruttoinkomst, disponibel inkomst och kvar till har utvecklats över åren. Kvar till representerar hur mycket hushållen har kvar att röra sig med efter nödvändiga levnadsomkostnader. Hushållens kvar till är ett intressant mått eftersom det visar hur mycket hushållen kan lägga på annat än det mest nödvändiga, och kan på så sätt sägas vara ett slags mått på utvecklingen av hushållens standard och ekonomiska välfärd. Under 40-årsperioden sedan 1971 har kvar till ökat med 80 procent för enpersonshushållet med en löntagare, med 100 procent för tvåbarnsfamiljen med två löntagare och med drygt 100 procent för folk-/garantipensionären. Alla tre typhushållen har alltså fått någon form av ekonomisk välfärdshöjning under de här 40 åren. Om vi ser till vad det handlar om i pengar blir bilden emellertid något modifierad. För löntagarhushållen handlar förbättringen om flera tusenlappar i månaden medan den stannar på några hundralappar för folk- /garantipensionären. Även om samtliga av våra typhushåll, speciellt löntagarhushållen, har fått en förbättrad ekonomi när vi jämför 2011 med 1971, har det varit stora svängningar under åren. Efter en första positiv femårsperiod för löntagarhushållen minskade reallönen och kvar till under kommande tioårsperiod. Inte förrän år 2006 var kvar till tillbaka på minst samma nivå som 1976. Typhushållet med två löntagare och två barn har haft en något bättre utveckling än hushållet med en ensamstående löntagare. Det beror dels på att hushållet med två löntagare har kunnat dra nytta av två reallöneökningar och två jobbskatteavdrag, dels på att tvåbarnsfamiljen får barnbidrag och har utgifter för barnomsorg. Barnbidraget har ökat i fast penningvärde sedan början av 70-talet och dessutom minskade taxan till barnomsorgen i och med maxtaxereformen år 2002. Även om tvåbarnsfamiljen har haft en större förbättring än enpersonshushållet betyder det inte att hushållets pengar räcker bättre. Tvåbarnsfamiljen har ju samtidigt flera personer att försörja. Också folk-/garantipensionären har märkt av svängningar i ekonomin under 40-årsperioden även om de inte har varit lika kraftiga som för löntagarhushållen. Vi jämför också utvecklingen av bruttopension och disponibel inkomst för en folk- /garantipensionär med en ålderspensionär med tilläggspension. Jämförelsen visar att det har skett en inkomstutjämning mellan de båda pensionärshushållstyperna, framför allt när det gäller den disponibla inkomsten. För våra exempelhushåll har den disponibla inkomsten ökat med 85 procent för folk-/garantipensionären men minskat med 3 procent för tilläggspensionären. 1971 var tilläggspensionärens disponibla inkomst 110 procent högre än folk-/garantipensionärens, i år är skillnaden nere på 10 procent. Även om vi följer specifika hushållstyper här är det mycket som gäller generellt för löntagaroch pensionärshushåll. Löntagare har som grupp fått reallöneökningar och skattesänkningar under perioden, vilket har lett till högre disponibla inkomster och mer över efter att det nödvändigaste är betalt. Även folk-/garantipensionärer har fått det bättre som grupp eftersom folkpension och pensionstillskott höjdes regelmässigt under 70-talet och början av 80-talet. Dessutom har skatten sänkts de senaste åren. September 2011 Institutet för Privatekonomi 4 (13)
3. Typhushållens ekonomi Redan i den första skriften av Fickekonomen för fyrtio år sedan fanns ett avsnitt med exempel på hur ekonomin kunde se ut för några vanliga hushåll. Tidstypiskt från Fickekonomen 1971 är sidan där man ska fylla i uppgifter för att se hur ekonomin påverkas om hemmafrun börjar arbeta. Samma år slopades sambeskattningen av makar, och det blev ekonomiskt lönsamt för familjen att båda i hushållet förvärvsarbetade, vilket också märktes i kvinnornas sysselsättningsgrad. 1970 yrkesarbetade 59 procent av kvinnorna och i slutet av 1980-talet var andelen uppe i drygt 80 procent. I varje års upplaga av Fickekonomen har sedan ekonomin för några olika typhushåll fortsatt att redovisas. Det har också funnits en beskrivning av de vikigaste skatte- och socialförsäkringsreglerna och tabeller som redovisar nödvändiga levnadskostnader för olika åldrar. Med hjälp av detta kan vi nu följa hur privatekonomin har utvecklats sedan början av 70-talet. Tre typhushåll har vi följt ända sedan starten 1971, och det är dessa som redovisas i den här rapporten. Det är ett hushåll med en ensamstående löntagare, en tvåbarnsfamilj där båda föräldrarna jobbar men en arbetar deltid 75 procent och ett hushåll med en ensamstående folk-/garantipensionär utan tilläggspension och förmögenhet. Typhushållen är identiskt lika mellan åren, exempelvis har barnen i tvåbarnsfamiljen samma ålder år från år. På så sätt går det att tydligare se just hur förändringar i skatter, barnbidrag, pension och andra regelverk påverkar hushållens ekonomi. För dem som har haft arbete har löneutvecklingen varit god. Reallönen har stigit med 35 procent för arbetare och 52 procent för tjänstemän mellan 1971 och 2009. Men de reala lönerna har inte utvecklats i en jämn takt över åren. Det har varit stora variationer i utvecklingen och därmed också i hushållens köpkraft. Under perioden 1971 1994 stod reallönerna mer eller mindre stilla. Nästan hela uppgången kommer från andra halvan av 1990-talet och framåt. Från och med år 1996 har löntagarhushållen fått reallöneökningar varje år, bortsett från krisåret 2008 när tjänstemännen fick en reallönesänkning på drygt 1 procent. En tydlig trend när det gäller ersättningarna från samhällets trygghetssystem, är att de har gått från att vara ett inkomstrelaterat skydd till att mer ha karaktären av ett grundskydd. Maxbeloppet i ersättningsnivåerna har inte följt med löneutvecklingen vilket har lett till en urholkning av stöden. Andra tydliga trender är att ersättningarna från socialförsäkringen har blivit mer flexibla och/eller individualiserade. Mer om hur hushållens sysselsättning, löner, ersättningar från trygghetssystemen och skatter har utvecklats sedan början av 1970-talet redovisas i den första delrapporten om hushållens ekonomi under 40 år, Del 1. Hushållens inkomster och ersättningar, maj 2011. I det här avsnittet tittar vi närmre på hur ekonomin har utvecklats för typhushållen. Det gör vi genom nedslag vart femte år där vi tittar på bruttoinkomst, disponibel inkomst, och kvar till. Den disponibla inkomsten är hushållets samtliga inkomster (lön, pension, eventuella bidrag och stöd) efter skatt. Kvar till är ett slags mått på hushållens ekonomiska standard. Det visar hur mycket av den disponibla inkomsten som hushållen har kvar till övrigt när det mest nödvändiga är betalt. Detta ska räcka till exempelvis semester, sparande, bil, fritidsintressen, restaurangbesök och annat, dvs. till annat än det mest nödvändiga. Vissa hushåll har dock specifika utgifter som också behöver täckas av kvar till. Det kan till exempel vara utgifter för glasögon, linser, läkemedel eller utrustning till följd av kroniska sjukdomar eller handikapp, avbetalningar på studielån osv. Dessutom bor de typhushåll vi följer i hyresrätt. Hushåll i bostadsrätt eller småhus har tillkommande utgifter för räntor, amorteringar, underhåll och annat. September 2011 Institutet för Privatekonomi 5 (13)
Kronor per månad 3.1 Enpersonshushållet Diagram 1 illustrerar hur ekonomin har utvecklats för ett typhushåll med en ensamstående löntagare. Nedslag görs vart femte år. Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde. En jämförelse mellan 2011 och 1971 visar att hushållet har haft en god utveckling. Sedan 1971 har kvar till ökat från 5 100 kronor i månaden till 9 200 kronor, dvs. med 4 100 kronor eller 80 procent. Mycket av den goda ökningen beror på att reallönen har ökat under perioden, dvs. lönen har ökar betydligt mer än vad utgifterna har gjort. Diagram 1. Enpersonshushåll 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, Brutto Disponibel inkomst "Kvar till" Tittar man på hur det har sett ut perioden mellan 1971 och 2011 framträder dock en mer komplicerad bild. Det har varit stora svängningar i hushållets ekonomi. Efter en positiv första femårsperiod 1971 1976 när reallönen steg med 20 procent och kvar till ökade med närmare 1 400 kronor i månaden, följde två dystrare femårsperioder när reallönen föll med 12 respektive 4 procent. Kvar till minskade vilket betydde att hushållet fick försämrad ekonomi. Oljekriser, långvarig internationell lågkonjunktur, varvskris och sjunkande export är några av de viktigare makroekonomiska faktorerna bakom den negativa utvecklingen för hushållet. Perioderna därefter har varit bättre med stigande reallön, om än i mer måttlig takt. Hushållets reallöneökning var 4 procent perioden 1986 1991, 7 procent 1991 1996, 14 procent 1996 2001 och 8 procent 2001 2006. De sänkta reallönerna åren omkring skiftet mellan 70- och 80-tal fick dock, tillsammans med höjt skattetryck, till följd att enpersonshushållets kvar till inte nådde upp till samma nivå som 1976 förrän 2006, hela tjugo år senare. Den senaste femårsperioden har hushållet haft en mycket god utveckling med en reallöneökning på nära 19 procent. Dessutom har skatten sänkts tack vare jobbskatteavdragen. Sett till nedslagen vart femte år under 40-årsperioden har hushållet allra mest kvar att leva för i år. September 2011 Institutet för Privatekonomi 6 (13)
Kronor per månad 3.2 Tvåbarnsfamiljen Diagram 2 visar bruttoinkomst, disponibel inkomst och kvar till för en typfamilj med två barn som är fyra respektive sex år gamla. En förälder arbetar heltid och en deltid på 75 procent. Sett till 40-årsperioden har tvåbarnsfamiljens ekonomi en likartad utveckling som enpersonshushållets ekonomi. Det beror på att båda är löntagarhushåll och har påverkats likartat av reallöneutveckling, skatteförändringar och prisförändringar. Med två löntagare i familjen har dock tvåbarnsfamiljen fått extra draghjälp av två reallöneökningar och de senaste årens jobbskatteavdrag. Sedan 1971 har hushållets kvar till ökat med 7 200 kronor, från 7 200 kronor till 14 400 kronor, dvs. med 100 procent. Diagram 2. Tvåbarnsfamilj (en heltid, en deltid, barn 4 resp. 6 år gamla) 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Brutto Disponibel inkomst "Kvar till" Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, En ytterligare skillnad mellan hushållen är att barnfamiljen får barnbidrag och har utgifter för barnomsorg. Just barnbidraget är ett av de få stöd inom socialförsäkringen som har blivit mer generöst sedan början av 70-talet. Sedan 1971 har barnbidraget ökat ca 350 kronor per månad i fast penningvärde och därutöver har flerbarnstillägget tillkommit. Kvar till förbättrades kraftigt mellan 2001 och 2006. Det kan förklaras av maxtaxereformen inom barnomsorgen som infördes 2002. Reformen innebar att ett tak sattes för hur hög barnomsorgsavgiften kunde vara. Resultatet blev att de flesta fick sänkta avgifter. Tidigare kunde avgifterna dessutom variera mer mellan olika hushåll bl.a. beroende på i vilken kommun man bodde och hur många timmar barnen vistades på förskolan. För vårt exempelhushåll med två barn inom barnomsorgen innebar maxtaxan en utgiftsminskning på 1 600 kronor per månad, vilket motsvarar 1 800 kronor i dagens penningvärde. September 2011 Institutet för Privatekonomi 7 (13)
Kronor per månad 3.3 Folk-/garantipensionären Grundskyddet inom ålderpensionen utgjordes tidigare av folkpension och pensionstillskott. Det fanns också ett särskilt grundavdrag för pensionärer som innebar att pensionärernas skatt reducerades eller helt bortföll om pensionen var låg. I samband med det nya pensionssystemet ersattes folkpension och pensionstillskott av en garantipension och det särskilda grundavdraget togs bort. Diagram 3 visar utvecklingen av bruttoinkomst, disponibel inkomst och kvar till för vårt typhushåll med en folk-/garantipensionär född 1937 eller tidigare. Diagram 3. Ensamstående folk-/garantipensionär, född 1937 eller tidigare 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Brutto Disponibel inkomst "Kvar till" Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, 1971 var folkpensionen 90 procent av basbeloppet per år och skattefri. Därefter har folkpensionen höjts flera gånger och var 1984 uppe i 96 procent av basbeloppet. Pensionstillskottet har höjts ännu mer, från 6 procent av basbeloppet 1971 till 56,9 procent. Garantipensionen är högre än folkpensionen men är till skillnad från folkpensionen skattepliktig. Garantipensionen är 2,1814 prisbasbelopp per år för ogifta födda 1937 eller tidigare och 2,13 prisbasbelopp för ogifta födda senare. För gifta är pensionen 1,9434 prisbasbelopp för födda 1937 eller tidigare och 1,9 prisbasbelopp för gifta födda senare. Som kompensation för den högre beskattning som slopandet av det särskilda grundavdraget för pensionärer innebar höjdes nivån på garantipensionen jämfört med folkpensionen. Tanken var att de båda åtgärderna, höjd men beskattad pension, i princip skulle kvittas mot varandra så att det inte blev någon ekonomisk effekt för pensionärerna. I praktiken fick dock de flesta en något höjd pension även efter skatt eftersom kompensationen för det slopade särskilda grundavdraget beräknades utifrån den högsta kommunalskatten i landet. Alla garantipensionärer som bodde i en kommun med lägre skattesats blev därmed lite överkompenserade. Mellan åren indexeras/värdesäkras folk-/garantipensionerna med förändringen i prisbasbeloppet. Det betyder, givet att inga regelförändringar sker, att pensionsinkomsten i September 2011 Institutet för Privatekonomi 8 (13)
stort följer prisökningarna för en genomsnittlig konsumtionskorg. Det har dock gjorts flera avsteg från den här principen under åren. Den ekonomiska krisen på 90-talet innebar att de flesta av ersättningarna från socialförsäkringen sänktes och att villkoren för att kunna få ersättning blev mer restriktiva. Krisen blev märkbar även för pensionärerna. Åren 1993-1998 gjordes den årliga indexeringen av pensionerna utifrån ett nedjusterat basbelopp. Det innebar att pensionärerna kontinuerligt tappade i köpkraft under den här perioden eftersom inflationen/utgifterna ökade mer än pensionsinkomsten. Först 1999 räknades pensionerna åter upp med hela förändringen i prisbasbeloppet. Vårt typhushåll från Fickekonomen har vare sig tilläggspension eller förmögenhet. Det innebär att inkomsten är så pass låg att hushållet har rätt till fullt bostadstillägg för pensionärer. I början av 1970-talet var bostadstilläggen kommunala och varierade mellan olika kommuner. För vårt typhushåll täckte bostadstillägget hela hyran i början av 70-talet men bara 93 procent av hyran i år. Dagens regler säger att bostadskostnad upp till 5 000 kronor i månaden som mest ersätts med 93 procent av hyran. Sedan 1971 har folk-/garantipensionärens kvar till ökat med 660 kronor, eller med 103 procent. Även om ökningen är stor procentuellt sett handlar det inte om några stora belopp. Ökningen är från den låga nivån på 640 kronor 1971 till 1 300 kronor i år. Beloppet kan jämföras med kvar till för hushållet med en ensamstående löntagare där kvar till ökade med 80 procent sedan 1971, dvs. med 23 procentenheter mindre än folk- /garantipensionärens. Räknat i kronor har dock löntagarens kvar till ökat med drygt 3 000 kronor mer än folk-/garantipensionärens. 3.4 Ålderspensionär med tilläggspension jämfört med ålderspensionär med folk-/garantipension Fram till och med 2000-talet gällde för alla pensioner att de skulle följa prisutvecklingen. De var alltså inflationsskyddade och gav därmed ingen förändrad köpkraft. Under den ekonomiska krisen på 1990-talet gjordes dock avsteg från den här principen när pensionerna skrevs upp med ett nedjusterat basbelopp. Sedan det nya pensionssystemet infördes, där första utbetalningen skedde 2001, indexeras den utbetalade tilläggspensionen (ATP-pensionen) och inkomstpensionen med hjälp av följsamhetsindex. Följsamhetsindex följer i princip utvecklingen av inkomsterna i landet, istället för priserna. Pensionen räknas dock inte upp lika mycket som inkomsterna ökar, ett avdrag på cirka 1,6 procentenheter görs före indexeringen. Garantipensionen indexeras fortfarande med prisbasbeloppet. Att det numera finns olika metoder för indexering betyder att olika typer av pensionärshushåll, dvs. tilläggs- /inkomstpensionärer relativt garantipensionärer får olika stora procentuella förändringar av sin pension mellan åren. Det finns också pensionärer som har delar av sin pension från tilläggs-/inkomstpension och delar från garantipensionen. Dessa delar indexeras då på olika sätt. Diagram 4 visar hur bruttopensionen har utvecklats sedan 1971 för en folk-/garantipensionär jämfört med en tilläggspensionär med 6,5 pensionspoäng, vilket var det maximala antalet möjliga pensionspoäng inom ATP-systemet. Båda är födda 1937 eller tidigare. Enbart den pension som samhället står för finns med i analysen, dvs. ingen hänsyn tas till eventuell tjänstepension. September 2011 Institutet för Privatekonomi 9 (13)
Kronor per månad Diagram 4. Bruttopension för folk-/garantipensionär resp. ålderspensionär med tilläggspension, födda 1937 eller tidigare 20000 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Folk-/garantipensionär Tilläggspensionär (6,5 pensionspoäng) Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, När vi jämför 2011 med 1971 kan vi se att folk-/garantipensionären har fått en real förbättring medan tilläggspensionären en lägre bruttopension i fast penningvärde idag än för 40 år sedan. Det har alltså skett en inkomstutjämning mellan folk-/garantipensionärer och pensionärer med vanlig ålderspension under den senaste 40-årsperioden. I 2011 års penningvärde har folk-/garantipensionären fått pensionen höjd från 3 600 kronor per månad till 7 800 kronor, en ökning med 117 procent. I det här beloppet finns dock även effekten av kompensationen för slopandet av det särskilda grundavdraget med. Tilläggspensionärens bruttopension har sjunkit med 6 procent, från 17 800 kronor per månad till 16 700 kronor. Bakom den negativa utvecklingen ligger dels att pensionerna inte skrevs upp med hela prisökningen under flera år på 90-talet till följd av den ekonomiska krisen, dels att bromsen i pensionssystemet, som slår till om pensionssystemet är i obalans, har slagit till två år i rad nu och minskat pensionerna till både 2010 och 2011. Perioden 2002 2009 innebar följsamhetsindexeringen däremot att tilläggspensionerna, liksom inkomstpensionerna, ökade mer än priserna. Tilläggspensionärens köpkraft ökade varje år under den här perioden. Den sammantagna effekten av köpkraftsförstärkningen åren 2002 2009 och bromsen 2010 och 2011 är dock att nivån nu är lägre än vad den skulle ha varit om den gamla indexeringen med prisbasbeloppet hade gällt. Det viktigt att tänka på att folk-/garantipensionärens procentuellt sett stora förbättring har skett från en mycket låg nivå. Fortfarande är kvar till inte många kronor, se diagram 3. Kvar till ska räcka till mycket, till exempel mer omfattande vårdkostnader, glasögon och annat. September 2011 Institutet för Privatekonomi 10 (13)
Kronor per månad 3.4.1 Hur ser jämförelsen ut efter skatt och bidrag? Inkomstutjämningen blir ännu tydligare när vi tittar på hur den disponibla inkomsten har utvecklats för de båda pensionärstyperna, se diagram 5. Den disponibla inkomsten är den inkomst hushållet förfogar över när skatten är betald och hushållet har fått de transfereringar (här bostadsbidrag) som det har rätt till. Eftersom jämförelsen görs efter skatt tas hänsyn även till effekten av kompensationen av det slopade särskilda grundavdraget. Folk-/garantipensionären i vårt exempel saknar förmögenhet och andra inkomster än folk- /garantipension och har därför rätt till fullt bostadstillägg för pensionärer. För att kompensera för höjda bostadskostnader har politikerna flera gånger under 40-årsperioden höjt bostadstillägget. Dessutom följer de inkomstgränser som reglerar hur mycket bostadstillägg man kan få prisutvecklingen. Det gör att bostadstillägget inte sänks mellan åren när folk- /garantipensionen indexeras upp med prisbasbeloppet. Diagram 5. Disponibel inkomst för folk-/garantipensionär med BTP resp. ålderspensionär med tilläggspension, födda 1937 eller tidigare 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Folk-/garantipensionär Tilläggspensionär (6,5 pensionspoäng) Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, På 40 år har den disponibla inkomsten ökat med 85 procent för folk-/garantipensionären men minskat med 3 procent för tilläggspensionären. I kronor räknat motsvarar det en ökning från ca 5 800 kronor till ca 10 700 kronor per månad för folk-/garantipensionären och en minskning från ca 12 300 till ca 12 000 kronor per månad för tilläggspensionären. 1971 var tilläggspensionärens disponibla inkomst 112 procent högre än folk-/garantipensionärens, i år är skillnaden nere på 12 procent. September 2011 Institutet för Privatekonomi 11 (13)
Kronor per månad 3.4.2 Jämförelse efter skatt när folk-/garantipensionären inte har BTP De folk-/garantipensionärer som inte har rätt till bostadsbidrag har inte närmat sig övriga pensionärers disponibla inkomster lika mycket, se diagram 6. Det gäller de folk- /garantipensionärer som har andra inkomster och/eller en förmögenhet över en viss nivå. I år gäller att årsinkomster över ca 93 000 kronor för ogift och ca 83 000 kronor för gift pensionär minskar bostadstillägget. Förutom pensioner och arbetsinkomster beaktas också inkomst av näringsverksamhet och kapital, samt 15 procent av förmögenhet över 100 000 kronor för ogift och 200 000 kronor för gifta. Permanentbostaden räknas inte med i tillgångarna. Diagram 6. Disponibel inkomst för folk-/garantipensionär utan BTP resp. ålderspensionär med tilläggspension, födda 1937 eller tidigare 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 1971 1976 1981 1986 1991 1996 2001 2006 2011 Folk-/garantipensionär Tilläggspensionär (6,5 pensionspoäng) Alla belopp är uttryckta i 2011 års penningvärde Källa: Institutet för Privatekonomi, Även utan bostadstillägget har den procentuella utvecklingen av disponibelinkomsten för folk-/garantipensionärerna varit god, plus 83 procent sedan 1971, jämfört med minus 3 procent för ålderspensionären. Utan bostadstillägget är den disponibla inkomsten dock så låg för folk-/garantipensionären att även om det har skett en inkomstutjämning så är det fortfarande stora skillnader. Det skiljer drygt 5 400 kronor i månaden i disponibel inkomst mellan de båda pensionärstyperna. 1971 var tilläggspensionärens disponibla inkomst drygt 240 procent högre än folk- /garantipensionärens, i år är skillnaden 83 procent. I kronor handlar det om att tilläggspensionärens pension har minskat med drygt 300 kronor i 2011 år prisnivå, medan folk-/garantipensionärens pension har ökat med knappt 3000 kronor sedan 1971. De disponibla inkomsterna har närmat sig varandra med ca 3 300 kronor. Orsaker bakom utjämningen är bland annat att folkpension och pensionstillskott höjdes regelmässigt under 70- och 80-talen och att bromsen i pensionssystemet har minskat ålderspensionärens pension de senaste två åren. September 2011 Institutet för Privatekonomi 12 (13)
Källförteckning Fickekonomen, årliga skrifter åren 1971 2011, Institutet för Privatekonomi, Hushållen under 35 år, 1971 2006, Institutet för Privatekonomi, SCB: diverse statistik och rapporter September 2011 Institutet för Privatekonomi 13 (13)