Havre som foder till häst Feeding oats to horses Anders Herlin Summary Oats is a very important and useful feedstuff for horses following forage. Feeding oats contains most of the nutrients needed by the horse but there are concerns on calcium and the dietary cation anion balance (DCAB) as these are low in oats. It is suggested that oats is fed together with some Lucerne as this feed is high in calcium and DCAB. Starch content is relatively low in oats compared to other grains and the oat starch is of a quality that is mainly digested in the small intestines and the risk for acidification in the large intestines is small. But the amount of oats that s fed per meal and how the oats is fed in relation to the forage will affect the amount of starch entering the large intestines. New varieties high in fat simplifies feeding of fat as it may be beneficial in the muscle metabolism and to cool more horses being a more nervous type. Bakgrund Havre är nog de fodermedel, förutom vallfoder, som ha den största användbarheten till häst. Hästar bör utfodras med i första hand vallfoder för att mag-tarm kanalen skall fungera optimalt och störningsfritt. Men för att uppfylla hästens övriga näringsbehov så räcker havre långt. Det finns dock en del som måste uppmärksammas vid utfodring av havre. Det finns begränsningar i mängden som kan utfodras och havren kan behöva kompletteras med andra fodermedel för att tillsammans med vallfodret ge en gedigen foderstat till de flesta hästkategorier.
Att havre har stor användbarhet till häst konstaterade redan Sveriges första hippolog CF Wrangel som i sitt stora verk Handbok för hästvänner (Wrangel, 1911) beskrev havren som både det allmännaste och bästa och att Hafren är för hästen hvad köttet är för människan.. Wrangel skriver vidare att hafren innehåller alla nödvändiga näringsämnen i lämpligaste sammansättning och form. Wrangel beskrev även en intressant anomali angående havre i jämförelse med andra fodermedel då han först konstaterar han att i undersökningar av havrens smältbarhet (utförda på häst) är ca 10 % högre för korn och bönor och 20 % högre för majs än för havre för att sen konstatera att havren ändå bekommer hästen bättre än korn och bönor. Längre fram i denna artikel kommer förklaring till detta. Antalet hästar har sedan dess lägsta antal senaste hundra åren, 1970, stadigt ökat. Den senaste uppskattningen gav ett antal på ca 271 000 hästar (SJV, 2004). Mängden foder som används har följdaktigt också ökat. I jordbruksverkets statistik över tillverkat och importerat foder från åren 1997 2004 har fodermängden ökat från 27 000 ton (SJV, 2003) till nästan 49 500 ton (SJV, 2005). Användning av havre (kärna) i tillverkade och importerade hästfoder har under åren 1997 2004 legat på en relativt stadig nivå runt 20 %. Omfattningen av gårdsförsäljningen av havre direkt till hästägare har inte gått inte att uppskatta. Det finns jämförelsevis få undersökningar har genomförts med havre på häst. I en litteraturgenomgång av Youngs och Forsberg (1987) omfattande 175 publikationer men enbart 3 % av arbetena var försök på häst. Även om många fler vetenskapliga undersökningar av havre tillkommit sen dess är relativt få gjorda på häst i relation till undersökningar på andra djurslag.
Havren är ett mycket användbart fodermedel och har en viktig roll i utfodring av de flesta hästkategorierna. Havre kan utan problem utgöra 90 % av kraftfodret (Meyer och Coenen 2002). Denna artikel skall behandla havren som hästfoder och sammanfatta några av de senaste rönen kring utfodring med havre till häst. Havrens sammansättning och näringsvärde Enligt den vanliga råanalysen innehåller havre mer växttråd, mindre kvävefria extraktivämnen än de andra vanliga spannmålsslagen och inte minst mer 2-3 ggr mer råfett (Tabell 1). Den skalfria nakna havren har hög protein- och fetthalt och en växttrådhalt i nivå med vete. Tabell 1. Spannmålens sammansättning enligt råanalys (g/kg torrsubstans) Vete Korn Havre Skalad eller naken havre Råprotein 121 122 110 160 Växttråd 30 62 141 35 Kvävefria 806 761 654 682 extraktionsämnen (NFE) Råfett (eter 25 27 61 101 extraktion) Total aska 18 28 34 22 Källa: Spörndly, (2003) Det finns en del skillnader i råanalysens sammansättning mellan havresorter (Tabell 2). Innehållet av fett, protein och växtråd kan variera relativt mycket mellan sorter.
Tabell 2. Den organiska substansens sammansättningen i några olika havresorter (g/kg torrsubstans) (beräknat från 1996 års fältförsök. 32 g aska inkluderas i torrsubstansen). Freja Petra Matilda Rhinnon (lågfett) (högfett) (naken) Råprotein 121 113 138 148 Växttråd 96 102 108 47 Kvävefria 691 711 635 698 extraktionsämnen (NFE) Råfett (eter 60 42 87 75 extraktion) Råanalysens mått växttråd och kvävefria extraktivämnen (som är en beräknad rest) avser beskriva kolhydraternas sammansättning men detta är ger inte någon bra bild över hur näringsämnena. Man vill helst dela upp kolhydraterna i ena sidan i socker och stärkelse och i å sidan i strukturella kolhydrater. Detta därför att dessa smälts på olika ställen i hästens magtarmkanal. Med en sk NDF-analys (Neutral Detergent Fiber) kan de strukturella kolhydraterna uppskattas. NDF ger oss det ungefärliga innehållet av cellulosa, hemicellulosa och lignin men inte pektin. Havre är det spannmålsslag som innehåller minst stärkelse och relativt mycket fiber (Tabell 3).
Tabell 3. Kolhydratfraktioner i vete korn och havre (g/kg torrsubstans) Vete Korn Havre NDF (Neutral 138 229 358 Detergent Fiber) Stärkelse 644 518 338 Pektin 26 22 21 Socker 31 24 10 Källa: Spörndly, 2003 Fettsyrasammansättningen i havre domineras av oljesyra (18:1) och linolsyra (18:2) som tillsammans (i ungefär lika delar) utgör mer än 80 % av fettsyrainnehållet. I vissa sorter (Matilda) är innehållet av oljesyra vara klart högre (46 %) än i linolsyra (34 %) (Mattson, 1998). För hästar har inte lika stora krav på amimosyrasammansättning som andra enkelmagade djur som grisar och fjäderfä. Det är endast lysin som det anges behov att uppfylla för föl och unghästar. Detta behov anges till 0,8 g lysin per MJ för de yngsta (föl 3-4 månader) och 0,4 g lysing per MJ för de äldsta unghästarna (19-36 månader). Havre innehåller ca 0,5 g lysin per MJ vilket gör att föl till och med 6 månader kan behöva något proteintillskott av god kvalitet. Spannmål innehåller generellt låga halter av kalcium och höga halter av fosfor. Kroppens syra-bas balans kvantifieras av katjon anjon balansen (summan av milliekvivalenter av natrium och kalium minus summan av milliekvivalenter för klor och svavel per kg ts) är låg (tabell 4). Gräs har generellt höga halter av kalcium (6 g/kg ts) och lägre halt av fosfor (3,5
g/kg ts). Klöver och lusern har ytterligare högre halter av kalcium (15-17 g/kg ts). Katjonanjon balansen ligger normalt på 5-600 meq/kg ts) i gräs och vallbaljväxter. Tabell 4. Innehåll av mineralämnen och katjon - anjonbalans (CAB) i spannmål (g/kg torrsubstans) Vete Korn Havre Skalad eller naken havre Kalcium 0,3 0,4 0,7 0,8 Fosfor 3,7 4,0 3,7 4,6 CAB meq 13 15-32 Källa Spörndly (2003) Energivärdet (omsättbar energi) i spannmål beräknas efter innehållet i den organiska substansen i råanalysen, smältbarheten av den organiska substansen hos idisslare och omräkningsfaktorer (Jansson m.fl.., 2004) (Tabell 5). Tabell 5. Energivärden i spannmål (MJ / kg TS). Beräknad efter Jansson m.fl. (2004). Vete Korn Havre Naken havre Organiska 88 86 75 77 substansens smältbarhet, % * Omsättbar 13,3 12,8 11,2 12,3 energi, MJ / kg TS * enl Spörndly,(2003)
Mellan sorter kan det vara intressant att notera att energihalten är ca 5 % högre i högfettsorten Matilda jämfört lågfettsorten Petra. Högst energihalt har den nakna sorten Rhiannon (Tabell 6). Tabell 6. Energivärden i några havresorter. Freja Petra Matilda högfett Rhiannon lågfett (Naken) Omsättbar 11,2 11,0 11,6 11,9 energi, MJ / kg TS Utfodring av havre Hästens digestion av foder börjar med sönderdelningen av fodret med tänderna. Hästen har även en väl utvecklad känslighet i läpparna för fodrets smak och lukt. Havre är i sammanhanget mycket smakligt (Houpt, 1983). Under tuggandet sker en kraftig sönderdelning av fodret. Havren har fördelen kontra andra spannmålsslag att den kan utfodras hel. Havren behöver krossas endast till hästar med tandproblem och till unghästar under tandömsning. Konsumtionshastigheten av havre för varmblodiga hästar är normalt 10 min per kg havre vilket är kort jämfört vallfoder som tar 40 min per kg foder (Meyer och Coenen, 2002). Salivinblandningen i havre blir också mindre än för vallfoder. I magen sker sen en viss mjölksyra jäsning och saltsyra tillsätts för att förbereda fodret för den enzymatiska nedbrytningen. Det är då viktigt att den konsumerade mängden havre inte är för stor då det här kan ske störningar som just beror på bristande inblandning av saliv och surgörning.
Från magen portioneras nästan kontinuerligt foder till tunntarmen för den enzymatiska nedbrytningen. Här skall fett, protein och stärkelse brytas ned till de upptagningsbara näringsämnena fettsyror, glycerol, aminosyror och glukos. Stötdoser av fett, som när olja utfodras, kan innebära problem då hästen inte har någon gallblåsa som kan möta fluktuationer i fetttillförseln till tunntarmen. Fett utfodras alltså jämt fördelat i fodret. Fett bör inte utfodras mer än 75 100 g/100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle (Jansson m.fl., 2004). För stärkelse så finns begränsningar i hur mycket som kan brytas ned i tunntarmen. I svenska rekommendationer anges detta till 200 g stärkelse/100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle (Jansson m.fl., 2004). Stärkelse som osmält passerat tunntarmen kommer orsaka störningar och ph sänkningar i första hand blindtarmen. Dessa störningar kan vara ganska subtila som sämre fibersmältbarhet och lägre vitaminproduktion av en rad B-vitaminer eller så orsakas stora störningar som kolik, med risk för mycket svåra följder. Men nu beror detta på vilken typ av stärkelse som utfodras. I en studie av Meyer et al. (1995) jämfördes nedbrytningen av stärkelse i tunntarmen från bl a havre, korn och majs. Tunntarmssmältbarheten för stärkelse var 80 90 % för havre oberoende av krossning och dos eller om den gavs ensamt eller tillsammans med hö. Tunntarmssmältbarhet för majsens stärkelse var 30 % och 26 % för korn. Malning och värmebehandling ökade smältbarheten väsentligt till 90 % för dessa foder. Liknande resultat fann de Fombelle et al. (2004) som studerade stärkelsens nedbrytning i tunntarmen från olika fodermedel och i kombination med olika nivåer av fiberinnehållet i foderstaten. Havrens stärkelse hade högst smältbarhet av de jämförda fodermedlen (vete, korn, majs foderbönor och potatis). Ett högt fiberinnehåll påskyndade passagehastigheten genom tunntarmen men detta påverkade inte stärkelsens smältbarhet. Det var alltså stärkelsens botaniska ursprung som hade störst betydelse för
smältbarheten i tunntarmen. I svenska studier har Palmgren-Karlsson et al. (2000) visat att en ökad inblandning av havre i foderstaten kan ge sämre fibersmältbarhet. I denna studien skedde utfodringen 2 gånger per dag och höet utfodrades 15 minuter före havren. I en studie jämförde Zeyner et al. (2004) olika doser hö på en konstant havregiva (1 kg/100 kg levande vikt och dag) och utfodringsordning. Höet utfodrades 30 minuter före havren och vice versa. Utfodring av minst 0,83 kg hö/100 levande vikt och dag 30 minuter före havregivan motverkade försurning i grovtarmen. Beteendestörningar försvann när högivan ökade till 1 kg/100 kg levande vikt och dag. Ett sätt att motverka försurning av grovtarmen när hästen kapacitet att smälta mer stärkelse i tunntarmen kan man utfodrad jästkultur som skyddad från den omilda behandling som sker tidigare i mag-tarmkanalen (Medina et al., 2002). Fysiologiska effekter vid utfodring av havre till häst Vid upptag av glukos (från stärkelse) från tunntarmen ökar blodglukoshalten inom 1,5 till 2 timmar (Jose-Cunilleras et al., 2004). Då kroppen vill hålla en konstant halt av blodglukos utsöndras insulin som underlättar transporten av glukos in i cellerna och lagring av glukos som glykogen. Vid arbete eller då blodsockerhalten sjunker kommer glukos åter mobiliseras från glykogenet. Hästens evolutionära bakgrund har gjort den anpassad till upptag av näring från jäsningsbara fibrer och inte från lättsmälta fodermedel som ger fluktuationer i blodsockernivån. Utfodring av lättsmälta kolhydrater, socker och stärkelse, till häst ökar risken för insulin resistens, fetma, kolik, fång och muskelproblem (Hoffman, 2003).
Genom att det idag finns havresorter med relativt höga fetthalter är det av intresse att diskutera hur detta kan påverka hästen. Den fysiologiska effekten av fett eller lipider i olika nivåer i foder har undersökts av bl. a. Hambleton et al. (1980). I huvudsak har dessa studier visat att utfodring av fett inte påverkar hästarna negativt. Hyyppa et al. (1999) fann att utfodring av fett inte påverkade påfyllnaden av glykogen efter ett träningspass hos hästar som var anpassade till fettutfodring. Inte heller Pagan et al. (1995) fann några negativa effekter av fettutfodring (400 ml soja olja per dag under sju månader motsvarande 12 % av energiintaget). Tvärtom, var slutsatsen att det finns positiva effekter på djurens glukosreglering med minskade toppar av blodglukos och insulin efter utfodring när fett ersätter stärkelse. Detta kan i sin tur leda till att blodsockerhalten inte faller så mycket vid kraftig ansträngning. Även Crandall et al. (1999) fann vid utfodring av fettillskott lägre blodsockernivåer under 3 timmar efter utfodring än när enbart spannmål utfodrades. Insulinhalten var lägre efter utfodring och under arbetstest. Kortisolhalten i plasma var lägre under arbetstest för fettutfodrade hästar än för kontrollutfodrade hästar ( sweet feed /spannmål/hö). Fettutfodrade hästar drack mer vatten än kontrollutfodrade hästar. Extra fett i foderstaten kan påverka hästens beteende. Olika fettkomponenter är viktiga byggstenar i hjärnan och involverade i funktionen av cellmembran (Bourre et al., 1993). I ett försök med råttor har man (Carrie et al. (2000) visat på betydelsen av fiskolja (omega-3 fettsyror). Tillskott av fiskolja gav ett mer undersökande beteende hos unga råttor, medan denna effekt inte fanns hos äldre råttor. Yngre råttor som fick tillskott, hade bättre inlärning än råttor som ej fick tillskott, medan äldre råttor med tillskott hade sämre inlärning än råttor utan tillskott av fiskolja.
I en studie där hästar gavs majsolja och sojalecitin blev hästarna lugnare och hade mindre reaktion på plötsligt uppdykande föremål (Holland et al., 1996) jämfört med hästar som gavs en kontrollfoderstat med enbart spannmål och hö. I en svensk studie (Herlin et al., 2005) jämfördes högfettssorten Matilda med lågfettssorten Petra på ridhästar i ett change-over försök avseende ridbarhetsegenskaper. Slutsatserna var att det extra fettillskottet (som matilda havren gav) på ca 200 g per häst och dag främst påverkade några individer (3 st ston) på ett positivt sätt (bättre lydnad och ridbarhet) medan flertalet av de andra hästarna som var valacker och en hingst inte påverkades nämnvärt i någon riktning. Den låga katjon-anjon balansen (CAB) i havre påverkar negativt (Review av Cooper, 2005). Hos hästar som utfodrades på med låga nivåer CAB var ph i blodet lägre än hos hästar som fick höga nivåer CAB (Wall et al., 1992). Dessutom fann Popplewell et al. (1993) att hästar som utfodrats med foder med låg CAB (10 meq/kg ts) hade en lägre prestationen än hästar som utfodrats med en hög CAB (295 meq/kg ts). Men andra resultat har inte varit lika entydiga (Cooper, 2005). Dock måste man beakta att kalcium verkar utsöndras mer vid låg CAB nivå i fodret (McKenzie et al., 2003) vilket kan leda till en förödande benskörhet! Slutsatser Havre av god kvalitet kan användas till flertalet hästkategorier. Hästar som uppvisar fetma, har risk för att få fång eller har andra omsättningsproblem eller låga energibehov behöver inte tillskottsutfodras med havre eller andra kraftfoder. Till högpresterande hästar är havre ett utmärkt foder som är smakligt och inte riskerar orsaka så stora matsmältnings problem om man utfodrar begränsade mängder per måltid. Även till unghästar och avelsston är havre ett utmärkt och prisvärt fodermedel. Havren måste kompletteras med någon kalciumkälla då den innehåller mer fosfor än kalcium. Havrens kajon-anjonbalans är låg vilket sannolikt behöver
beaktas för att undvika skelettproblem och hålla ph i blod på en passande nivå. Användning av havresorter med hög fetthalt kan bidra till förbättrad glukosomsättning och sparande på muskelglykogen. Det kan finnas fördelar med ökad fetthalt i havren på hästarnas beteende och användbarhet. Referenser Bourre JM, Bonneil M, Clement M, Dumont O, Durand G, Lafont H, Nalbone G & Piciotti M 1993. Function of dietary polyunsaturated fatty acids in the nervous system. Prostaglandins Leukot Essent Fatty Acids 48, 5-15 Carrie I, Guesnet P, Bourre JM & Frances H. 2000. Diets containing long-chain n-3 polyunsaturated fatty acids affect behaviour differently during development than ageing in mice. Br J Nutr 83, 439-447 Cooper S:R. 2005. Electrolyte balance of performance horses. Oklahoma State University Crandall KG, Pagan JD, Harris P & Duren SE. 1999. A comparison of grain, oil and beet pulp as energy sources for the exercised horse. Equine Vet. J. Suppl. 30, 485-489. de Fombelle, A, Veiga, L., Drogoul, C. & Julliand, V. 2004. Effect of diet composition and feeding pattern on the prececal digestibility of starches from diverse botanical origins measured with the mobile nylon bag technique in horses. J. Anim. Sci. 82, 3625-3634 Hambleton PL, Slade LM, Hamar DW, Keinholz EW & Lewis LD. 1980. Dietary fat and exercise conditioning effect on metabolic parameters in the horse. J. Anim. Sci. 51, 1330-1339. Holland, J.L., Kronfeld, D.S. & Meacham, T.N. 1996. Behaviour of Horses Is Affected by Soy Lecithin and Corn oil in the Diet. J. Anim. Sci. 74, 1252 1255 Jansson, A. m.fl. 2004. utfodringsrekommendationer till häst. SLU augusti 2004
Jose-Cunilleras, E., Taylor, L. E & Hinchcliff, K. W. 2004. Glycemic index of cracked corn, oat groats and rolled barley in horses. J. Anim. Sci. 82, 2623-2629 Herlin, A.H. Rundgren, M & Lundberg, M. 2005. Feeding, riding properties and behaviour. Poster presented at the EAAP conference in Uppsala Hoffman R. M. 2003. Carbohydrate Metabolism in Horses In: Recent Advances in Equine Nutrition, S.L. Ralston and H.F. Hintz (Eds.) International Veterinary Information Service (www.ivis.org), Ithaca, New York, USA Houpt, K.A.1983. Taste preferences in horses. Equine Practitioner 5, 22-26. Hyyppa S, Saastamoinen & Reeta Poso A. 1999. Effect of a post exercise fat-supplemented diet on muscle glycogen repletion. Equine Vet. J. Suppl. 30, 493-498. Mattsson, B. 1998. Framställning av specialsorter i havre. Stencil rapport till SLF McKenzie EC, Valberg SJ, Godden SM, Pagan JD, Carlson GP, MacLeay JM, & DeLaCorte FD. 2003 Comparison of volumetric urine collection versus single-sample urine collection in horses consuming diets varying in cation-anion balance. Am J Vet Res. 64, 284-91. Medina B, Girard ID, Jacotot E, & Julliand V. 2002. Effect of a preparation of Saccharomyces cerevisiae on microbial profiles and fermentation patterns in the large intestine of horses fed a high fiber or a high starch diet. J Anim Sci. 80, 2600-2609. Meyer, H. & Coenen, M. 2002. Pferdefütterung. 4e upplagan. Parey Buchverlag Berlin Meyer H, Radicke S, Kienzle E, Wilke S, Kleffken D, & Illenseer M. 1995 Investigations on preileal digestion of starch from grain, potato and manioc in horses. Zentralbl Veterinarmed A. 42, 371-81 Pagan, J.D., Burger, I. & Jackson, S.G. 1995. The ong term effects of feeding fat to two year thoroughbreds in training. Equine vet. J., Suppl. 18, 343-348.
Palmgren-Karlsson, C., Lindberg, J.E. & Rundgren, M. 2000. Associative effects on total tract digestibility in horses fed different rations grass hay and whole oats. Livest. Prod. Sci. 65, 143-153 Popplewell, J.C., Topliff, D.R., Freeman, D.W., & Breazile, J.E. 1993. Effects of dietary cation-anion balance on acid-base balance and blood parameters in anaerobically exercised horses. Proc. Thirteenth Equine Nutr. Physiol. Symp. Gainesville, FL. 191. SJV. 2005. Jordbruksverkets foderkontroll 2004. Jordburksverket Rapport 2005:11 SJV. 2004. Ny hästräkning genomförd. Jordbruksverket. Pressmeddelande 2004-12-08 SJV. 2003. Jordbruksverkets foderkontroll 2002. Jordbruksverket Rapport 2003:8 Spörndly, R. 2003. Fodertabeller för idisslare. (R. Spörndly red.) SLU, Institutionen för husdjurens utfodring och vård. Rapport 257 Youngs, V.L. & Forsberg, R.A. 1987. Oat, in: Nutritional Quality of Cereal grains: Genetic and Agronomic Improvement, (Red: R.A. Olson och K.J. Frey) Madison, WI, 457-499. Wall, D.L., D.R. Topliff, D.W. Freeman, D.G. Wagner & J.E. Breazile. 1992 Effects of dietary cation-anion balance on urinary mineral excretion in exercised horses. J. Equine Vet. Sci. 12,. 168. Wrangel, C.G. 1911-13. Handbok för hästvänner. Faksimilutgåva. Walter Ekstrands Bokförlag. Lund 1978. Zeyner, A. Geißler, C. & Dittrich, A. 2004. Effects of hay intake and feeding sequence on variables in faeces and faecal water (dry matter, ph value, organic acids, ammonia, buffering capacity) of horses J. Anim. Physiol. a. Anim. Nutr. 88, 7 19