Liten handbok för dig som har gnagare

Liten handbok för dig som har gnagare 1

Att tänka på innan du köper gnagare Tänk alltid igenom beslutet länge och väl innan du köper husdjur. De flesta gnagare är mer lättskötta än till exempel en hund, men de kräver fortfarande tid och engagemang. Är du beredd att lägga ner den tiden och det engagemanget? Det är vanligt att folk köper gnagare till sina barn, tyvärr är det också vanligt att barnen tröttnar på dem. Då måste du som förälder vara beredd att ta över ansvaret. Köp inte en för ung gnagare Fråga säljaren om hur gammal gnagaren är innan du köper den. Det är viktigt att ungarna får vara tillsammans med mamman en tid efter födseln. De behöver få näring via modersmjölken och umgås med andra av samma art. Det finns minimikrav (se tabellen) för tidigaste ålder när ungarna får tas från mamman, men de får gärna vara tillsammans någon vecka längre än så. Marsvin Guld- och dvärghamster Gerbil Brunråtta Chinchilla Hus-, tagg- och gräsmus Degusråtta 4 veckor 3 veckor 3 veckor 3 veckor 7 veckor 3 veckor 5 veckor Vill ha sällskap De flesta gnagare är sociala och blir lätt understimulerade därför säger djurskyddslagstiftningen att de alltid ska leva tillsammans i par eller eventuellt något större grupper (undantaget guldhamster) av samma art. Gnagare mår dåligt av att leva ensamma, så när du köper gnagare måste du därför vara beredd på att köpa två stycken, inte bara en. Oftast är det bästa att köpa syskon, eftersom det är större chans att de kommer överens. Det är viktigt att tänka på att de flesta gnagararter förökar sig fort. Vill man undvika det ska man inte köpa djur av olika kön. 2 3

Kan vara svåra för barn att hantera Många föräldrar köper gnagare som första husdjur till sina barn. Tänk på att det kan ta ett tag att få dem tama och att en del kan vara svåra för barn att hantera. Många av de mindre gnagarna, till exempel hamstrar och råttor, är snabba och kan bitas när de känner sig stressade. Läs på Samla på dig kunskap innan köpet om gnagares beteenden och deras behov. Tänk på att du som ägare också måste känna till och följa de lagar och föreskrifter som finns för ditt djur. Många förlitar sig på att de som arbetar i djuraffär har tillräckligt med kunskap. Men eftersom det bara finns krav på att en i personalen ska ha speciell utbildning, är risken att det finns kunskapsbrister hos de andra som jobbar där. Teckna försäkring Tänk på att alltid försäkra ditt djur då oväntade kostnader kan uppstå om ditt djur blir sjukt. Flera försäkringsbolag har försäkringar för smådjur. Skötsel Hantering De flesta gnagare är små och snabba och kan vara svåra att hantera. Alla typer som vi har som husdjur är bytesdjur i naturen och kan bli rädda och stressade av att bli fasthållna. Det bästa är att hitta en uppfödare som haft gnagaren redan när den var liten, så att den är van vid människor. Om din gnagare verkar väldigt rädd för dig är det viktigt att träna den i små steg. Var alltid lugn och gör inga hastiga rörelser när du är nära den. Sedan kan du bara vara vid buren, 4 5

när det fungerar handmata den, när det fungerar klappa den försiktigt, och så vidare. När din gnagare är trygg med att ha dig nära kan du försöka lyfta upp den och hantera den på andra sätt. Buren Behoven är olika för olika typer av gnagare det är viktigt att tänka på det när du inreder buren. I djurskyddslagstiftningen ställs bara minimikrav på burens utformning och mått, men du kan göra så mycket mer för en billig peng. Till exempel inreda med kartong, kvistar, mossa och ris sådant det går att gnaga på eller bygga bo i. De flesta gnagare (förutom marsvin) gillar att klättra därför är det en god idé att bygga på höjden istället för på bredden i buren. Gnagare tycker inte om stora öppna ytor, därför är det bra att erbjuda dem olika typer av gömställen. Det finns många olika burmodeller för gnagare och det kan vara svårt att veta vilken som är bäst för just ditt djur. Generellt sett är det bättre att köpa en stor bur än en liten. Även om gnagare är små så har de stort rörelsebehov. En bur med plastbotten, tak och galler på sidorna ger den bästa ventilationen. Köp hellre en hög bur än en bred (om den inte är avsedd för marsvin). Det finns forskning som visar att djur kan bli stressade av burar i starka färger därför är neutrala nyanser att föredra. Finns möjligheten är det bra om gnagare kan röra sig fritt ibland. Bygg gärna också en rasthage. 6 7

Enligt lagstiftningen krävs detta för hållandet av respektive art: Marsvin Guld-och dvärghamster Gerbil Brunråtta Chinchilla Hus-, tagg- och gräsmus Degusråtta Inredning där de kan söka skydd. Gnagmaterial. Bolåda/bohåla med tak. Rent och torrt bomaterial som kan flätas samman. Gnagmaterial. Bolåda/bohåla med tak. Rent och torrt bomaterial som kan flätas samman. Antingen gångsystem av rör eller bomaterial som de kan gräva gångar i. Ren och finkornig sand att sandbada i. Gnagmaterial. Rent och torrt bomaterial som kan flätas samman. Gnagmaterial. Bolåda/bohåla med tak. Rent och torrt bomaterial. Ren och finkornig sand att sandbada i. Hyllor/grenar i olika höjd till alla djur i buren. Gnagmaterial. Bolåda/bohåla med tak. Rent och torrt bomaterial som kan flätas samman. Gnagmaterial. Bolåda/bohåla med tak. Rent och torrt bomaterial. Ren och finkornig sand att sandbada i. Spaningshylla eller annan utsiktsplats. Gnagmaterial. Foder Gnagares framtänder växer hela livet. De behöver därför saker att gnaga på, till exempel knäckebröd, råa rotfrukter och kvistar med bark, för att tänderna inte ska bli för långa. Blir de det kan det ge stor smärta och till slut leda till att djuret inte kan äta. Guldhamster, dvärghamster, gerbiler, brunråttor och möss ska alltid ha fri tillgång på foder. Det beror på att de har snabb ämnesomsättning. De är 8 9

allätare det gör att de behöver animaliskt (kött) och vegetabiliskt (grönsaker, frukt, baljväxter) foder. Vissa djurägare gör eget foder av mat de har hemma. Gnagare är sällan kräsna och brukar äta det mesta som erbjuds. Det kan dock vara svårt att veta om djuret får i sig tillräckligt av olika näringsämnen, och gnagare blir lätt överviktiga. Ett bra alternativ är då att ge råttpellets/gnagarpellets som är utformat så att djuret ska få i sig alla grundläggande näringsämnen. Pellets kan de ha fri tillgång på, sen kan du komplettera med olika grönsaker, nötter, frön, ägg och så vidare. Det ska inte ges i för stor mängd! Det finns många olika fröblandningar för gnagare, men de innehåller ofta mycket fett och socker. De ska därför bara ges som godis ibland. Det kan vara lätt att blanda ihop råttpellets/gnagarpellets och fröblandningar, var därför uppmärksam på vad du köper till din gnagare. Marsvin, chinchillor och degusråttor ska alltid ha fri tillgång på grovfoder, som hö eller gräs, med bra näringsinnehåll. Hö finns att köpa i djuraffärer, men det är ännu bättre om du kan få tag på det direkt från en bonde. De brukar ha bra koll på näringsinnehållet. Hö ska utgöra den största delen av fodergivan (80%), sen kan man komplettera med pellets och bladgrönsaker såsom mörka salladsblad och blast från rotfrukter. Det går även bra att ge frukter och andra grönsaker, men mest som godis. Degusråttan får lätt diabetes och ska därför ges söta saker som frukt i väldigt liten mängd. Vid grovfoderbrist (brist på hö) kan djuren få trumsjuka det innebär att funktionen i mage och tarm upphör och att dessa organ då kan fyllas med gas. Det är mycket plågsamt och kan leda till att djuret avlider. Marsvin klarar sig inte på vanlig gnagarpellets utan måste ha marsvinspellets, dock endast som komplement till hö och ca en sked/dag. Marsvin kan inte tillverka C-vitamin själva. Därför måste det ges genom kosten, 10mg/dag för vuxna djur och 30mg/dag för växande och dräktiga. Antingen kan du ge gnagaren C-vitaminrika grönsaker som paprika, kål och broccoli, eller köpa vitamindroppar. En del tillsätter vitamindroppar i dricksvattnet, men det bryts ner och försvinner under dagen. C-vitaminbrist kan leda till skörbjugg. Sjukdomar Gnagare är bytesdjur och blir lättare tagna av rovdjur om de inte verkar friska. När de är sjuka försöker de därför bete sig som vanligt så länge som möjligt. Det är en orsak till att det ofta tar lång tid att upptäcka att en gnagares hälsa inte är som den ska. Var observant på olika symptom. Rinnande ögon och nos är vanliga tecken på sjukdom, liksom ovårdad päls, nysningar, snuva och andra ljud när djuret andas. Här beskriver vi några av de vanligaste sjukdomarna som gnagare kan drabbas av. Förvuxna tänder Tänder som växer och blir för långa är vanligt hos de flesta gnagare. Oftast beror det på att djuret inte fått tillräckligt med gnagmaterial så att tänderna kan slipas ned. Det kan också bero på medfött bettfel, som gör att man regelbundet måste söka upp en veterinär för att få tänderna nedslipade. Vanliga symptom är långa, felvuxna tänder, dräglande längs haka och hals, svårigheter att tugga och svälja samt avmagring. Misstänker du att ditt djur har problem med tänderna är det viktigt att kontakta veterinär. Fetma De flesta gnagare utfodras på fel sätt med en diet som innehåller för mycket fett och socker. Det leder ofta till fetma. Därför är det viktigt att ge rätt foder i rätt mängd. Gnagares burar ska vara så pass stora att djuren har goda 10 11

möjligheter att röra på sig. Fetma kan leda till följdsjukdomar, som problem med blodcirkulation och leder. Luftvägssjukdomar Olika typer av luftvägssjukdomar är vanliga hos gnagare. Chinchilla, degus och marsvin kan få lunginflammation orsakad av stress, dålig utfodring, dragig miljö, med mera. Symptomen kan till exempel vara rinnande nos och ögon, svårigheter att andas och nedsatt aptit. Hos råttor och möss är det vanligt att mykoplasmaorganismer ger lunginflammation och luftvägsinfektioner. De sprider sig lätt och även foster kan smittas, via livmodern. Andra symptom är nysningar, igensvullna ögon, rött sekret och biljud från lungorna. Det är viktigt att snabbt kontakta veterinär vid misstanke om luftvägssjukdom eftersom att det annars finns risk för att den blir kronisk. Tumörer Tumörer förekommer framförallt hos mindre gnagare och visar sig som en utbuktning någonstans på kroppen. Det finns både elakartade och godartade, men båda sorterna växer oftast fort. Även en godartad tumör kan vara besvärande på grund av dess storlek. Tumörer förväxlas ibland med fettknölar och det är viktigt att ta djuret till veterinär för att ta reda på vad knölen är. Den behandling som finns är operation, men alla veterinärer vill inte utföra en sådan på grund av bristande kunskap. Det finns även stor risk för att en ny tumör utvecklas på en annan del av kroppen även efter ett ingrepp. 12 13

Beteendeproblem Stressade djur kan få olika typer av beteendestörningar. Hos gnagare är det vanligt att de tuggar på inredningen i buren, springer mycket i springhjulet, är aggressiva mot djurägare eller andra djur i buren och att de plockar päls från sig själva och andra djur. Undvik understimulering genom aktivering I vissa fall beror det förändrade beteendet på sjukdom och då ska du ta djuret till veterinären. Men det vanligaste är att det är något i omgivningen som det inte mår bra av. Ofta kan gnagare vara understimulerade, då är det viktigt att fundera över vad man kan göra för att den ska må bättre. Köpa större bur, ha mer inredning i den och skaffa fler saker som gnagaren kan aktivera sig med är några saker som du kan tänka på. Det är bra att byta ut en del av inredningen i buren med jämna mellanrum, det ger stimulans till gnagaren. Det är också roligt att tänka ut vad djuret skulle kunna ha glädje av. Bara fantasin sätter gränser, gå ut i naturen och samla in pinnar och grenar, mossa, träbitar, fjolårsgräs, kottar etcetera. Gör gärna egna stegar, hängmattor, tygbroar och hus. Springhjul - bra eller dåligt? Springhjul är inte alltid att rekommendera som motionsform för gnagare. Deras små ben kan fastna och bli illa skadade, samt att de kan bli stressade av att springa i hjulet. Ett tunnelsystem (finns att köpa i djuraffärer) samt djupa strölager så att djuren själva kan gräva gångar kan vara ett bättre och mer naturligt sätt att ge gnagare stimulans och motion. Dock kan det finnas vissa enstaka individer som inte vill springa i tunnlar eller gräva. I dessa fall kan de behöva få tillgång till ett hjul för att kunna motionera ordentligt. Motions- och aktivitetsbollar som man stoppar ner gnagare i är inte att rekommendera. I en sådan boll har gnagaren ingen som helst kontroll och kan inte själv välja om den vill motionera eller inte. 14 15

Lagstiftning I Djurskyddslagen finns övergripande bestämmelser om djurskydd medan Djurskyddsförordningen är mer detaljerad. Utöver det har Jordbruksverket ett antal olika föreskrifter med mer specifika bestämmelser för olika typer av djur. Djurskyddslagen 2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. 4 Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. 9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. 3 Kaniner och gnagare ska ha tillgång till gnagmaterial. 11 Kaniner och gnagare ska hållas i en för sysselsättning berikad miljö. 20 Guldhamstrar, dvärghamstrar, gerbiler, brunråttor och möss ska ha fri tillgång till foder. Kaniner, marsvin, chinchillor och degusråttor ska ha fri tillgång till grovfoder såsom hö eller gräs. Förändringar av foderstaten till kaniner, marsvin, chinchillor och degusråttor ska ske successivt. Detta gäller särskilt vid övergång från hö till färskt gräs. Marsvin ska ges daglig tillförsel av vitamin C. På jordbruksverkets hemsida www.jordbruksverket.se kan du hitta all lagstiftning om djurskydd. Det är ditt ansvar som djurägare att se till att regelverket följs. Djurskyddsförordningen 22 Den som transporterar levande djur skall ha tillsyn över djuren och vidta de åtgärder som behövs för att djuren under lastning, transport och urlastning inte skall skadas eller orsakas lidande. Föreskrifter om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m.av djur avsedda för sällskap och hobby; 1 Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl. Tidpunkten för, och tillvägagångssättet vid, sammanförandet av djur till par eller grupp ska väljas med hänsyn till djurens art, ålder och kön samt andra omständigheter, så att risken för osämja minimeras. 16 17

Läs mer om gnagare och deras behov Ju mer du läser på om den typen av gnagare som du har eller funderar på att skaffa dig desto större möjlighet har du att ge den/dem ett bra liv. Nedan tipsar vi om några sidor där du hittar bra information om gnagare: Djurklinken Roslagstull www.djurklinikenroslagstull.se Veterinären.nu www.veterinaren.nu Vi vill tacka: Maria Karlsson, student vid utbildningen Etologi och djurskyddsprogrammet på Sveriges lantbruksuniversitet för att du hjälpt oss med underlaget till den här broschyren. Pontus Ljunghill för ditt arbete med textbearbetningen. Mirja Ullvig och Djurkliniken Roslagstull för era kloka synpunkter. 18 19

Vilka är vi? Djurskyddet Sverige har cirka 12 000 medlemmar och är en av Sveriges största djurskyddsorganisationer. Vi är en rikstäckande organisation med ca 60 anslutna djurskyddsföreningar. Vi har arbetat i över 100 år för att hjälpa djuren. Foto: istockphoto Tryck: Urban Print, juni 2014. Vår vision är ett samhälle där människor visar respekt och medkänsla för alla djur. Vi jobbar för att djur ska behandlas väl, oavsett om de lever vilt, hålls för människans sällskap eller föds upp för att bli mat. Alla djur ska ha rätt att utföra sina naturliga beteenden och skyddas från lidande. När djur avlivas eller slaktas ska det ske på ett smärtfritt sätt. Vi opinionsbildar och påverkar politiker för att förbättra djurskyddslagstiftningen. Vi finns representerade i olika arbetsgrupper och kommittéer samt är remissinstans åt departement och myndigheter. Vårt arbete finansieras i huvudsak av medlemsavgifter, arv och gåvor. Djurskyddet Sverige har 90-konto, 90 01 06-6, verksamheten kontrolleras därmed av Svensk Insamlingskontroll. 20 DJURSKYDDET SVERIGE, Virkesvägen 10, 120 30 Stockholm Telefon: 08-673 35 11 E-post: info@djurskyddet.se Hemsida: www.djurskyddet.se PG: 90 01 06-6