Projekt-09.05.07 BTI:s Europakommittée Palermo, 4-5.10.2007 Teser om medlemsrekrytering och organisering Sammanfattning av de viktigaste reglerna för framtidens fackförening Diskussionsunderlag av Vasco Pedrina, andre ordförande för Europa-regionen I många europeiska länder tappar facket medlemmar, styrka och inflytande. Det leder till att de anställdas inflytande på arbetsplatsen och i samhället försvagas. Facket måste finna nya organiseringsstrategier och konsekvent tillämpa dem operativt ute på fältet för att stoppa den här trenden och gjuta nytt liv i den fackliga rörelsen. Följande teser är avsedda som ett inlägg i debatten om utmaningarna mot den europeiska fackföreningsrörelsens blotta existens och därmed också mot våra medlemsorganisationer inom byggnads- och träindustrin. 1. Problem och orsaker 1.1 Problem Problemen är likartade i många europeiska länder: Sjunkande medlemssiffror Försvagade nätverk bland de fackliga arbetsplatsombuden, Länkarna mellan representanterna på arbetsplatsen (företagsråd, personalkommittéer) och fackliga organisationer försvagas, Överbelastade ledare, Brist på unga aktivister, Minskande mobiliseringskapacitet, Minskat socialt och politiskt inflytande. 1.2 Orsaker Det finns olika faktorer som lett till den här utvecklingen. Även om varje land har sina speciella förhållanden, så är orsakerna ofta desamma: Trender på arbetsmarknaden Strukturella förändringar, såsom en växande tjänstesektor och privatisering, Växande och diversifierade migrantströmmar, Ökad osäkerhet i relationerna på arbetsmarknaden, etc., Växande inflytande från det finansiella kapitalet på den produktiva sektorn. Sociala och politiska trender Konsumtionssamhälle med en ökande social individualisering och minskande solidaritet; Brist på stora sociala och politiska rörelser (som 68-rörelsen och antikärnkraftsrörelsen i Västeuropa, eller Solidarność i Östeuropa, eller andra sådana folkliga proteströrelser) som ökar intresset för att gå med i facket och frambringa en ny generation av ledare; 1
De politiska länkarna mellan generationerna försvinner; De politiska partierna på vänsterkanten och de fackliga organisationerna glider isär; Nyliberala och nykonservativa strömningar, som ifrågasätter det traditionella sociala partnerskapssystemet; Nykorporativistiska tendenser (sektoriell isolering, övergivande av fackliga stridsåtgärder) i delar av den fackliga rörelsen; Bilden av facket som byråkratiskt (särskilt i de östeuropeiska länderna). 2. Faktorer för att framgångsrikt vända trenden En av förutsättningarna för att en facklig organisation ska lyckas är att det finns en facklig sociopolitisk vision och övertygande strategiska svar på de genomgripande förändringarna i samhället och ekonomin. Därutöver finns det ett antal faktorer som beskriver en facklig organisations styrka och framgångar (deras relativa betydelse kan variera från ett land till ett annat): antalet medlemmar och fackets utbredning inom sektorer och företag (facklig organisationsgrad); graden av facklig integrering av alla samhällsgrupper, såsom invandrare, kvinnor tillfällig arbetskraft, etc. kvaliteten och omfattningen på de nätverk som finns mellan de fackliga arbetsplatsombuden; fackliga ledares kvalitet och antal; tillräckliga resurser inom organisationen; flexibiliteten i de fackliga strukturerna i förhållande till de strukturella förändringarna på arbetsmarknaden samt företagens, regeringarnas och de överstatliga politiska institutionernas antifackliga strategier (se även punkt 1.2); förmågan att mobilisera arbetarna och att strejka; förhandlingsskicklighet och målmedvetenhet; förmågan att driva igenom kollektivavtal i praktiken; politisk makt, d.v.s. socialt och politiskt inflytande; styrkan i det internationella nätverket. 3. För en framgångsrik medlemsrekrytering och en förstärkt facklig organisering 3.1 Utveckla närvaron på gräsrotsnivå Om man vill blåsa nytt liv i medlemsrekryteringen måste de fackliga ombuden vara ständigt och systematiskt närvarande ute på fältet. Metoderna som tillämpas för medlemsrekrytering och facklig organisering är olika från ett land till ett annat. I vissa länder och förbund överlåts medlemsrekryteringen på de fackliga arbetsplatsombuden. På andra håll är det huvudsakligen en uppgift för de fackliga funktionärerna. Men det står klart att medlemsrekryteringen i en tid av djupgripande ekonomiska och sociala förändringar inte kan bedrivas från skrivbordet eller enbart delegeras till de fackliga arbetsplatsombuden och medlemmarna i företagsråden. 2
Förklara medlemsrekryteringen som högsta prioritet och konsekvent genomföra den genom fackliga funktionärer med tillämpning av metoden ledning med gemensamma målsättningar (MBO). Utveckling av en ny typ av fackliga funktionärer som tillbringar minst 50% av sin arbetstid på fältet, söker direkta kontakter med arbetarna på plats (byggarbetsplatsen, fabriken, kontoret), och verkar för en dynamisk, kampvillig facklig organisation. Utbildning och förberedelse av de nya fackliga funktionärerna för deras arbete på gräsrotsnivå. Inkludera det växande antalet invandrare, kvinnor och arbetare i osäkra arbetsförhållanden i rekryteringsarbetet. 3.2 Stärka nätverken mellan arbetsplatsombuden Fackliga arbetsplatsombud är våra direkta kontaktpunkter med medlemmarna och övriga arbetare, de stöder oss i medlemsrekryteringen och utgör nyckeln till en hållbar mobiliseringsförmåga. För att komplettera arbetet med medlemsrekrytering och åstadkomma en bättre facklig organisering måste nätverket mellan de fackliga arbetsplatsombuden stärkas och utvecklas, och ombuden måste få särskild utbildning och uppmuntran. I den strategiska planeringen måste utvecklingen av stödet till nätverket av arbetsplatsombuden i samtliga organisatoriska enheter förklaras vara ett högprioriterat ledaransvar och verkställas på ett effektivt sätt. Användning av pragmatiska metoder, erfarenhetsutbyte, tillämpning av bästa praxis, samt hänsynstagande till de faktiska förhållandena och utvecklingsnivåerna i olika organisatoriska enheter är nycklarna till framgång. 3.3 Utveckla mobiliseringsförmågan 3.4 Den fackliga organiseringen kan bli mer effektivt inte minst genom att man förbättrar mobiliseringsförmågan på industriell och politisk nivå. En facklig organisation formas och stärks genom att man genomför stridsåtgärder och kampanjer. Genom mobilisering och social kamp identifierar sig medlemmarna och arbetarna med facket. Banden stärks: öppna konflikter är den bästa fackliga skolan och banar vägen för en framgångsrik rekrytering. Anställda, särskilt arbetare, lär sig vad solidaritet innebär genom gemensamma aktioner, inte genom böcker eller moralisering. I sådana aktioner utvecklas deras fackliga medvetenhet. Det är fackets ansvar att främja denna utveckling och se till att denna medvetenhet mognar, så att den leder till varaktigt engagemang och entusiasm. 3
Mobiliseringsförmågan kan man bara bygga upp genom ett fokuserat och ständigt pågående fackligt organiseringsarbete, med andra ord, genom en stark facklig närvaro på gräsrotsnivå. Mobiliseringsförmågan är också till stor del beroende av att det finns en flexibilitet i fackets struktur och kultur. Om ett fackförbund är öppet för intersektoriellt samarbete och inte satsar på sektoriell självständighet som sin enda trossats även om den också kan vara väl så viktig, är det flexibelt och kan utveckla sin potential för aktioner och stridsåtgärder på ett målinriktat sätt genom att anpassa sig till olika sektoriella behov och delar av organisationen. 3.4 Verka för intern demokrati Ett fackförbunds makt är beroende av dess förmåga att forma medlemmarna och arbetarna till en öppen och demokratisk rörelse, som utnyttjar varje tillfälle att försvara och främja arbetarnas intressen. Samtidigt är det viktigt för fackförbunden att bevara sitt oberoende gentemot politiska partier, framför allt för att vinna större trovärdighet i politiska frågor.. De faror som lurar är byråkratisering och en benägenhet till konservatism. Och fackliga strukturer kan ha en tendens till att fjärma sig från medlemmarna, särskilt om medlemmarna är relativt passiva och omedvetna om sin roll och sina rättigheter inom organisationen. Organisationen och särskilt dess ledare måste vara medvetna om dessa faror och resolut bekämpa dem. Fackliga strukturer och aktiviteter måste uppmuntra medlemmarna att vara delaktiga i beslutsprocesserna; d.v.s. de demokratiska principerna måste tillämpas på samtliga nivåer inom organisationen. På ledningsnivå måste det också finnas en beredskap att ta risker i samband med konflikter på arbetsmarknaden en förutsättning för framgångsrika stridsåtgärder. En integrerad del av den interna fackliga demokratin är principen enighet i mångfald, vilket innebär att olika fackliga idéer och tendenser inte är dåliga i sig själva, utan att de i den aktiva demokratins intresse måste passa in i tiden och, återigen, vara fokuserade på de gemensamma målen. 3.5 Utbildning av fackliga funktionärer Den fackliga styrkan är också beroende av antalet ledare och deras kvalitet; d.v.s. förmågan att utveckla och stimulera dem så att de äger för ledarskapet viktiga kompetenser. Sådana egenskaper är viljan utveckla sig själv, trovärdighet, självkritik, målinriktning, respekt för kollegernas arbete, laganda, förmåga att kommunicera, och en deltagarbaserad ledarstil. Samtidigt måste man säkerställa att alla fackliga ledares verksamhet ständigt är baserad på principerna rekrytering av, stöd till och mobilisering av medlemmar. Utmaningen är att rekrytera lämpliga ledare, att utbilda dem för att på ett professionellt sätt kunna fullgöra sina uppgifter inom rörelsen, och att förse dem med viktiga förhållningssätt: starka fackliga övertygelser, sociala ideal, (Social) rättskänsla 4
kampvilja, utveckling av ledarskapskompetens och stöd för en deltagarbaserad ledarstil, respekt för medlemmar och arbetare, systematisk orientering av facket mot medlemsrekrytering, medlemsstöd och medlemsmobilisering, samt insikten att engagemanget i facket i slutändan bidrar till att bygga det sociala och rättvisa samhälle vi alla önskar oss. Därför måste våra ledare och arbetsplatsombud genomgå vidareutbildning och delta i debatter om policyprinciper. Deras verksamhet måste vara baserad på grundläggande fackliga värderingar, såsom frihet, jämställdhet, solidaritet, rättvisa och fred, och vara präglade av en vision om ett bättre samhälle. På den grunden utvecklas ett fackförbund, genom handling och eftertanke, genom förmåga att mana fram symboler och positiva känslor, genom att bygga en känsla av samhörighet och identitet, och genom att öka sin attraktivitet. 3.6 Bygga gränsöverskridande nätverk Mot bakgrund av kapitalismens globalisering är en av grundpelarna i den fackliga makten att bygga upp och stärka de gränsöverskridande fackliga nätverken. I det internationella fackliga arbetet måste arbetarna uppleva sitt fackförbund som en engagerad och pådrivande kraft. Det innebär att fackets medarbetare och funktionärer som anförtrotts denna internationella verksamhet också definierar och fullgör sina uppgifter med sikte på medlemsrekrytering och organisering. Våra internationella aktiviteter och kampanjer måste vara inriktade på arbetarnas konkreta behov och främja dem. På det sättet motiverar vi också arbetsplatsombuden och de fackliga ledarna att engagera sig i ett dynamiskt europeiskt och internationellt fackligt arbete som ett sätt att förändra de aktuella maktförhållandena. Internationellt fackligt arbete måste bli en integrerad del av det dagliga fackliga arbetet i olika organisationer. För det ändamålet kan exempelvis följande insatser direkt eller indirekt främja den fackliga rekryteringen: Det fackliga stödet till de europeiska företagsråden och länkarna till vårt fackliga nätverk inom EU och Europa måste utnyttjas för att stärka de fackliga organisationerna och rekrytera arbetare till facket. Facket och de europeiska företagsråden i de multinationella företagens hemländer spelar en viktig roll när det gäller att initiera, förhandla och omsätta internationella ramavtal i praktiken. De internationella ramavtalen utgör en grund för erkännandet av fackliga organisationer i de multinationella företagens fabriker, kontor och byggarbetsplatser, och banar på det sättet väg för den fackliga organiseringen. Fackförbunden måste engagera sig på nationella och internationella nivåer, t.ex. i Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna, och verka för att regeringarnas upphandlingspolicies ska få en social utformning (inklusive rätten att bilda fackföreningar). Det gör det möjligt att avsevärt förbättra arbetarnas arbets- och sociala villkor på byggarbetsplatser och att lokala fackföreningar får tillträde till arbetsplatserna, vilket gör det möjligt för dem att rekrytera medlemmar. 5
På nationell och internationell nivå måste facket engagera sig för skogscertifiering. I certifierade skogar måste skogsbolagen garantera bildandet av fackföreningar och rätten att förhandla om kollektivavtal. Det ger facket möjlighet att rekrytera medlemmar. När man utbildar och väcker kollegernas medvetenhet måste det meningsfulla i ett gränsöverskridande samarbete systematiskt integreras i utbildningssystemet för arbetsplatsombud och ledare. 4 Avlägsna de strukturella hindren för facklig organisering Syftet med fackliga organisationer och fackliga strukturer är att försvara de anställdas intressen. Mot bakgrunden av de djupgående förändringarna på arbetsmarknaderna och företagens, många politikers och överstatliga politiska institutioners antifackliga strategier måste de vara både flexibla och starka. Ett stort antal parallella fackförbund (multi-unionism) inom en bransch eller i ett land kan utgöra strukturella hinder för ett framgångsrikt fackligt organiseringsarbete. Grundläggande arbetsprinciper Den fackliga makten kommer till uttryck både i medlemmarnas solidaritet och fackföreningarnas enighet på ett företag samt i strukturerna mellan företagen: vår styrka ligger i enighet i mångfalden och inte i en organisatorisk fragmentering. Det är därför som fackförbunden i medlemmarnas intresse i sin politik och sina strukturer måste rikta in sig på att uppnå denna nödvändiga fackliga enighet, så att man kan agera gemensamt gentemot arbetsgivare, regeringar och överstatliga institutioner. Inom en sektor bör facket förena sin styrka och tillsammans driva på organiseringen för att få till stånd fungerande fackliga strukturer i de mindre organiserade sektorerna. vpe-rbe-mhe, 15.05.07 6