Den hopplösa regionfrågan? DEN HOPPLÖSA REGIONFRÅGAN? TOMAS MITANDER D en svenska regionfrågan har en lång och trasslig historia. Att skapa en ny regional indelning av Sverige som bättre svarar mot samhällets utmaningar har till och från varit en aktuell fråga sedan andra värdskrigets slut. Vilka utmaningar som samhället ansetts stå inför och på vilket sätt en ny regionindelning kan vara en del i att hantera utmaningarna har skiftat och fått olika betoning över tid (Johansson 2013; Mitander 2015). Förutom en imponerande rad av utredningar har frågan också resulterat i ett antal administrativa reformer och försök som har lett oss in i den regionala röra som kännetecknar den svenska regionala nivån idag. Möjligheten att skapa kommunalförbund som övertar länsstyrelsernas utvecklingspolitiska ansvar från länsstyrelser från 2002 och möjligheten att skapa permanenta regionkommuner som ersätter landstingen från 2009 är två centrala anledningar till den svenska rörigheten. Reformerna har lett till att det finns tre möjliga huvudmän för den regionala utvecklingspolitiken; indirekt valda kommunalförbund, direktvalda regionkommuner och statliga länsstyrelser. Samtidigt finns stora geografiska och befolkningsmässiga skillnader mellan olika svenska regioner med samma administrativa status, som exempelvis Gotland (57000 personer) och Västra Götalandsregionen (1 639 500 personer). Den regionala röran kan betraktas som en konsekvens av försök att hantera samhällsutmaningar som har blivit en samhällsutmaning i sig själv. I regeringens kommittédirektiv som utfärdades i juli 2015 och som strukturerar nästa utredning av de svenska regionernas framtid, slås bland annat fast att den rådande situationen inte är ändamålsenlig och effektiv (Regeringen, Dir. 2015:77). Men frågan är vilket ändamål som avses och vad som ska vara effektivt? För att få grepp om frågan finns det anledning att ta ett steg tillbaka och se den svenska utvecklingen i ett lite större sammanhang. Europa beskrivs idag som i en ny våg av regionalisering som skiljer sig från tidigare processer av decentralisering och regionalisering(green 2002; Mitander, Säll, Öjehag 2013). Det som betraktas som nytt är att regionerna på ett sätt som inte varit fallet tidigare vinner större autonomi i relation till centralstaten (Keating 1998; Loughlin 2008). Tidigare har uppgifter och ansvarsområden förvisso delegerats till regional nivå men nu kännetecknas utvecklingen av en ökad självständighet för regionerna (Loughlin 2008). Denna självständighet bör förstås i sammanhanget av vilken roll regionerna förväntas spela i samhällsbyggandet. Den tidiga regionalpolitiken som Mitander, Tomas (2016) Den hopplösa regionfrågan? i P O Norell & Lennart Nilsson (red) Värmländska utmaningar politik, ekonomi, samhälle, kultur och medier. Karlstads universitet: SOM-institutet. 49
Tomas Mitander var sammanknuten med uppbyggandet av expansiva välfärdsstater handlade om att skapa förutsättningar för en närvarande stat som erbjuder likvärdig samhällsservice i olika delar av statens geografiska territorium. Regionalpolitiken kom att betraktas som ett medel för att motverka urbaniseringens koncentrerande logik i förhållande till möjligheter till arbete och välfärd. Utlokalisering av statliga myndigheter och regionala omfördelningssystem är exempel på hur ett centraliserat perspektiv på regionalpolitiken fungerade (Mitander, Säll och Öjehag 2013). I takt med att välfärdsstaten trycks tillbaka som en konsekvens av finansiell press och nya ideologiska vindar skiftar också regionalpolitiken inriktning. Från att ha kännetecknats av en förståelse för regioner som delar i ett centralstyrt föredelningssystem betraktas regionerna allt mer som ansvariga att driva sin egen utveckling. Statsvetaren Line Säll beskriver utvecklingen i Sverige som att en konkurrensrationalitet har kommit att tränga ut både ambitioner om omfördelning och deltagande ur den regionala politiken (Säll 2014). Regionernas funktion har i allt större grad utvecklats till att handla om att skapa förutsättningar för sin egen överlevnad och utveckling genom att delta i en global konkurrens om resurser (Öjehag-Pettersson 2015). När regionfrågan var uppe för förhandling efter ansvarskommitténs slutbetänkande 2007 var just regionernas förmåga att möta samtidens globaliserade utmaningar ett centralt argument för den föreslagna reformen att bilda större och färre regioner. Regionernas förstärkning legitimerades av ett ökat behov av autonomi och manöverutrymme för att kunna agera som sin egen lyckas smed (Mitander 2015). I den värmlandska processen var även om frågor om välfärd och identitet fanns med debatten runt frågan präglad av en tillväxtorienterad förståelse för regionens funktion, där global konkurrenskraft och förmågan att locka till sig välutbildade människor och investeringar stod i centrum (Mitander 2015). Den process som startades efter ansvarskommitténs slutbetänkande 2007 inleddes med en relativt hög intensitet av förhandlingar och sonderingar mellan regionala aktörer. Uppgiften att formera nya regionkonstallationer som svarade mot de olika kriterier som i enlighet med kommitténs rekommendationer skulle drivas underifrån. Det vill säga, regionala aktörer skulle själva förhandla och sedan inkomma med förslag på nya regioner till regeringen. Processen kom dock att drabbas av pyspunka som den statlige utredaren Mats Sjöstrand uttryckte det och det inledningsvis entusiastiska engagemanget tycktes rinna ut i sanden (SVD 29/9 2011). En viktig andledning till det var att den dåvarande alliansregeringen 2009 gav Gotland och Halland status som regionkommuner. Förvisso i den form av regionbildning som ansvarskommittén föreslog med direktvalda organisationer och ett sammanhållet ansvar för sjukvård och utvecklingspolitik men utan att ta hänsyn till de skal- och funktionskriterier som kommittén satt upp. Med anda ord framstod de funktionella kraven på nya regionbildningar som bortblåsta vilket öppnade fältet för att inte bilda större eller färre regioner överhuvudtaget. När Löfvenregeringen nu tar upp frågan igen, är det en betydligt mer statsstyrd 50
Den hopplösa regionfrågan? process som initieras som i dialog med regionala aktörer ska lämna förslag på en ny regional indelning av Sverige med väsentlig färre län och landsting än idag. I det här kapitlet kommer regionfrågan att belysas ur ett medborgarperspektiv i Värmland. Tidigare forskning har pekat på att det saknas ett medborgerligt engagemang i frågan (Lidström 2009) även om det inte saknas åsikter hos medborgare (Mitander 2012). Frågan framstår som att den kännetecknas av ett slags avstånd mellan den formella politiken och medborgares åsikter och tyckande. När frågan undersöktes i Värmland år 2010 fanns det exempelvis stora skillnader mellan hur de politiska partierna ställde sig i frågan och hur partiernas sympatisörer svarade (Mitander 2012). Ambitionen med det här kapiltet är att förutom att visa hur de värmländska medborgarna har svarat på frågan om en framtida regionbildning för Värmland också undersöka den distans till frågan som kommit till uttryck i andra undersökningar (Nilsson 2011; Lidström 2009) och resonera om hur vi eventuellt kan förstå den. En större region? Den första fråga som jag vill närma mig gäller hur respondenterna har svarat om det vore fördelaktigt att bilda en större region än den nuvarande. Den enkätfråga som ligger till grund för analysen är utformad som tre alternativa regionbildningar. Antingen att gå samman med Västra Götaland, att bilda en Svealändsk region åt öster eller att Värmland ska bilda en egen regionkommun i linje med Gotland eller Halland. Frågans konstruktion gör att det går att vara positiv till både bildandet av en större region och bildandet av en värmländsk regionkommun. För att få en bild av inställningen till en större region överhuvudtaget är det därför intressant att ta reda på hur många som har svarat att de tycker att en större region kan vara en bra idé respektive hur många som endast anser att bildandet av en värmländsk regionkommun är en bra idé. Figur 1 visar resultatet. Diagrammet visar ett det finns en svag övervikt bland de svarande som ställer sig positiva till att bilda en Värmländsk regionkommun jämfört med de som ställer sig positiva till att bilda en större region. Resultatet gäller både om frågan besvaras med hur respondentgruppen som helhet har svarat på frågan eller om de som ställt sig positiva till antingen en större region eller en värmländsk regionkommun. Jämfört med en tidigare mätning visar resultatet att gruppen som tagit ställning till frågan om en större region genom att endast uttrycka ett positivt omdöme om att behålla regiongränserna eller förstora regionen har blivit relativt större. Det är med andra ord jämfört med mätningen 2010 en betydligt mindre andel respondenter som både uttryckt sig positiva till en större region och förslaget att behålla nuvarande gränser. Ett resultat som kan tolkas som att frågan polariserats sedan mätningen 2010. 51
Tomas Mitander Figur 1 Inställningar till större eller oförändrad regionstorlek (procent) 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Positiva till Värmländsk regionkommun Positiva till större region Endast positiva till Värmländsk regionkommun Endast positiva till större region Kommentar: Frågan lyder: I dag diskuteras den geografiska indelningen av Sverige när det gäller ansvaret för bland annat hälso- och sjukvård och regional utveckling. I diskussionen om en framtida regionbildning för Värmland förs det fram olika alternativ. Vilken är din uppfattning? Värmland bör bilda en egen regionkommun, Värmland bör ingå i Västra Götalandsregionen och Värmland bör ingå i en region i Svealand Procentsatsen utgörs av de andelar som svarat Mycket bra eller Ganska bra att bilda en Värmländsk regionkommun respektive antingen Västra Götalandsförslaget eller Svealandsförslaget. N= 1363 I den här mätningen har det inte ingått frågor om hur respondenterna ställer sig till tänkbara konsekvenser av en regionförstoring. Vad tidigare forskning visat är att en större region förväntas ha både positiva och negativa konsekvenser. De positiva konsekvenserna handlar om förutsättningar för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Till de negativa konskvenserna hör demokratins funktion och att en regional identitet kan komma att brytas ned (Mitander 2012, Nilsson 2011, Lidström 2010). I min avhandling undersökte jag åsikter och föreställningar om regionalisering i Värmland närmare genom att granska utredningar, mediedebatt och genom fokurgrupper med medborgare mellan 2007 och 2011. Det som kom fram var att regionfrågan på ett övergripande sätt framförallt kopplades till frågor om ekonomisk tillväxt i utredningar och mediedebatt. I fokusgrupperna fanns en tydligare anknytning till frågor om välfärd och identitet (Mitander 2015). Åt vilket håll? Nästa fråga som nu ska studeras lite närmare handlar om hur respondenterna har svarat på de föreslagna alternativ till framtida regionbildningar som presenteras i enkäten. Som redan nämnts fick de alltså ta ställning till att antingen bilda en värmländsk regionkommun med oförändrade gränser, att gå samman med Västra 52
Den hopplösa regionfrågan? Götaland eller att ingå i en relativt ospecificerad svealändsk regionbildning. I tabellen nedan redovisas hur enkäten besvarats. Tabell 1 Preferenser i regionfrågan (procent och balansmått) Mycket Ganska Varken bra Ganska Mycket Ingen bra bra eller dåligt dåligt dåligt upp- Balansförslag förslag förslag förslag förslag fattning Summa mått Värmland bör bilda en egen regionkommun 28 16 15 8 8 25 100 28 Värmland bör ingå i Västra Götalandsregionen 7 14 14 12 19 24 100-10 Värmland bör ingå i en region i Svealand 7 15 18 13 17 29 100-8 Kommentar: Balansmåttet uttrycker produkten av andelen som utryckt en positiv åsikt minus andelen som uttryckt en negativ åsikt, samtliga svarande ingår i procentbasen. Se kommentaren till Figur 1 för att läsa frågeformuleringen. Sammanfattningsvis finns ett alternativ som får starkast stöd i mätningen: att bilda en värmländsk regionkommun. Det är det enda alternativet som får en positiv övervikt i balansmåttet. Både förslaget att gå samman med Västra Götaland och att bilda en Svealandsregion får en negativ övervikt bland respondenterna. Det finns några saker med resultatet som är värt att betona. För det första skiljer sig preferenserna i jämförelse med den undersökning som gjordes 2010. I Figur 2 jämförs mätningen 2014 med 2010. Diagrammet visar hur opinionen i Värmland har utvecklats mellan mätningarna. När det gäller förslagen att bilda en Värmländsk regionkommun och att bilda en Svealändsk region ser resultaten liknande ut. Skillnaden som är tydlig mellan de två mätningarna handlar om att förslaget att gå samman med Västra götalandsregionen har tappat stöd och blivit det alternativ som nu får svagast stöd. En viktig tänkbar förklaring till skillnaden är naturligtvis att när den första mätningen genomfördes pågick förhandlingar mellan Värmland och Västra Götalandsregionen om ett eventuellt sammangående. Vid det andra mättillfället hade den ambitionen resulterat i att Västra Götalandsregionen röstade ner förslaget att fortsätta förhandla med Värmland. Alternativet kan med andra ord framstå som politiskt dött. Något som talar för en sådan tolkning är att de övriga alternativen inte har vunnit motsvarande stöd som ett sammangående med Västra Götaland har tappat, vilket kan tolkas som att anhängare av att gå samman med Västra Götaland inte längre ser något realistiskt eller önskvärt alternativ. 53
Tomas Mitander Figur 2 Inställning till framtida regionindelningar (Balansmått) 35 30 25 20 15 10 5 2010 2014 0-5 -10-15 Värmländsk regionkommun Gå samman med västra götaland Bilda en Svealändsk region Kommentar: Se Figur 1 för att läsa frågeformuleingen N 2010 = 991, N 2014= 1363 När respondenterna bryts ned i undergrupper baserat på faktorer som tidigare uppvisat förklaringskraft för att förstå vilka preferenser som uttalas i regionfrågan går det också att se en mer nyanserad bild av hur opinionen i frågan har förändrats bland regioninnevånarna. I tabellen nedan illustreras andelar av respondenter som har ställt sig positiva till de olika regionförslagen uppdelat på ålder, utbildningsgrad, politisk orientering och vilken del av Värmland man är bosatt i. Det går också att utläsa hur gruppernas positiva inställning förändrats mellan mätningen 2010 och 2014. Det finns ett antal observationer att göra i tabellen som är värda att lyfta fram i anslutning till vad som hänt med preferenserna i frågan när en sammanslagning med Västra Götalandsregionen framtår som ett politiskt dött alternativ. Som redan konstaterats har inte de övriga alternativen vunnit den förlorade sympatin. Samtidigt finns det skillnader mellan olika grupper av respondenter i det här avseendet. För det första är det äldre, högutbildade, högerorienterade och boende i östra Värmland som i störst utsträckning har minskat sin sympati för förslaget att gå samman med Västra Götalandsregionen, även om samtliga grupper (förutom unga) är mindre positiva till förslaget 2014 än 2010. För det andra, gällande utbildningsgrad visar det sig att respondenter med hög utbildning nu uppvisar en betydligt starkare sympati för att bilda en värmländsk regionkommun, år 2010 var gruppen bland de 54
Den hopplösa regionfrågan? Tabell 2 Syn på regionindelning. Förändring andel positiva till förslagen (procent) Värmländsk Gå samman med Bilda en regionkommun Västra Götaland Svealändsk region 2010 2014 +/- 2010 2014 +/- 2010 2014 +/- Ålder Unga 29 32 + 3 13 13 0 10 12 + 2 Äldre 53 50-3 40 28-12 26 27 + 1 Utbildning Låg 49 54 + 6 29 23-6 16 25 + 9 Hög 31 41 + 10 38 27-11 26 30 + 4 Politisk orientering Höger 42 44 + 2 36 26-10 23 30 + 7 Vänster 46 45-1 29 22-7 19 22 + 3 Boendeområde (Del av Värmland) Norra 45 45 0 30 24-6 24 26 + 2 Östra 43 44 + 1 26 16-10 28 30 + 2 Västra 45 46 + 1 33 28-5 18 19 + 1 Karlstad 43 44 + 1 31 24-7 18 24 + 6 Kommentar: Urvalet av de bakgrundsvariabler som redovisas i tabellen är baserat på signifikanta skillnader mellan undergrupper i logistisk regression. Andelen uttrycker de som svarat att förslagen är ganska bra eller mycket bra. mest skeptiska till det alternativet, även om så fortfarande är fallet så är skillnaden mellan gruppen högutbildade och övriga betydligt mindre vid 2014 års mätning. Respondenter med låg utbildning har stärkt en redan stark preferens för att bilda en värmländsk regionkommun, samtidigt är det också den grupp av respondenter vars positiva inställning till en Svealändsk regionbildning har ökat mest. För det tredje har gruppen av respondenter som identifierar sig som högerorienterade på den politiska skalan minskat sitt stöd för att gå samman med Västra Götalandregionen, ett stöd som istället främst ökats för en Svealandsregion. För det fjärde går det fortfarande att se en tydlig geografisk tendens för vilka preferenser som anges i frågan. När förhandlingarna med mellan Värmland och Västra Götaland spruckit får det starkast effekt för de som bor i Östra Värmland som tydligt ökar sitt stöd för ett Svealandsalternativ som det rimliga alternativet för en regionförstoring. I västra Värmland ses fortfarande Västra Götaland som det bästa alternativet för en större region även om stödet minskat med fem procentenheter. 55
Tomas Mitander En annan relaterad aspekt som bör betonas är att andelen som svarar att de saknar uppfattning i frågan har minskat, det är med andra ord fler som tar ställning till var och en av förslagen 2014 än 2010. I diagrammet nedan illustreras skillnaderna. Figur 3 Andel respondenter som angett att de saknar uppfattning om framtida regionindelningar (procent) 40 35 30 25 20 15 2010 2014 10 5 0 Värmländsk regionkommun Västra götaland Svealand Även om samma mönster upprepas för vilka alternativ som flest respondenter anger att se saknar en uppfattning både vid 2010 och 2014 års mätning om så är nivåerna genomgående lägre för samtliga alternativ. Sammantaget anger alltså fler respondenter att de har en uppfattning i frågan samtidigt som summan av de som uttrycker en positiv uppfattning inte ökar. I de undergrupper som ses i tabellen ovan är det tydligt att det minskade stödet för Västra Götalandsalternativet inte flyttat över i samma utsträckning till de andra alternativen. Det finns alltså en växande grupp som inte tycker att något av alternativen är bra förslag. En hållning som ger ytterligare fog för att närma sig den distans mellan regionfrågan och medborgare som på olika sätt lyfts fram inom forskningen. Den hopplösa regionfrågan? Av de som har svarat på enkätfrågan om de föreslagna alternativa regionindelningarna är det 28 procent av respondenterna som endast gett negativ respons på frågan som helhet. Det vill säga att de fall där de uttryckt en åsikt om något av förslagen så har de ställt sig negativt utan att ställa sig positivt till något annat 56
Den hopplösa regionfrågan? förslag. Frågeställningen ger med andra ord inte ett alternativ som de kan ställa sig bakom. Regionfrågan tycks på så sätt för en relativt stor andel respondenter framstå som en hopplös fråga som den presenteras i enkäten 1. Om det går att tala om att regionfrågan kännetecknas av en distans mellan medborgare och den etablerade politiken bör den här gruppen kunna betraktas som en spännande väg för att förstå mer om relationen. Det kan naturligtvis finnas många tänkbara anledningar till att ställa sig negativ till de alternativ som presenteras. Att det exempelvis finns andra alternativ än de som presenteras i frågan. Det är samtidigt rimligt att tänka sig att gruppen representerar människor som inte knyter några funktionella fördelar eller förhoppningar till hur den regionala nivån är organiserad. En viktig aspekt ur ett sådant perspektiv är naturligtvis vad regionfrågan uppfattas handla om. Vilka frågor står på spel? Som nämnts tidigare har frågan i Värmland i debatten haft en tonvikt på tillväxtfrågor och utvecklingspolitik. Regionfrågan har i stor utsträckning situerats i en ram där regionens globala konkurrenskraft betraktas som nyckel och som den rationalitet som i första hand gör frågan begriplig. Samtidigt har andra frågor, som rätten till en god välfärd eller frågor om regional identitet funnits närvarande i debatten men på ett sätt där de underordnas i förhållande till tillväxtdimensionen (Mitander 2015). I Tabell 3 redovisas olika undergrupper av respondenter som ger en mer nyanserad bild av de som inte angett någon positiv preferens i förhållande till regionfrågan i Värmland. Tabell 3 Andel respondenter som inte anger en positiv preferens Andel som inte ser något positivt alternativ Kön Män 24 Kvinnor 34 Subjektiv klass Arbetare 34 Jordbrukare 23 Tjänstemän 23 Högre tjänstemän 20 Företagare 28 Syn på Värmlands framtid Positiv 22 Negativ 24 Vet ej 38 Ideologi Vänster 27 Höger 32 Kommentar: Urvalet av redovisade bakgrundsvariabler är baserat på en logistisk regressionsanalys av vilka undergrupper av respondenter som uppvisar signifikanta skillnader. 57
Tomas Mitander En första observation är att kvinnor i högre utsträckning än män saknar en positiv preferens i regionfrågan. En tolkning av det kan ligga i linje med tidigare forskning om kvinnors inflytande och relation till regional utvecklingspolitik där politikområdet uppfattas som mansdominerat både i termer av representation och ett rådande maskulint tolkningsföreträde (Rönnblom och Hudsson 2007; Forsberg och Lindgren 2010). Att kvinnors distans till regionen som lösning på samhällsproblem när tillväxt och utvecklingspolitik dominerar debatten om regionfrågan är ur ett sådant perspektiv inte förvånande. När det kommer till klassbakgrund är arbetare och företagare de grupper som i högst utsträckning saknar positiva preferenser i frågan. Även om det är svårt att dra några slutsatser om varför dessa grupper skiljer ut sig går det att identifiera några olika spår i förhållande till attityder om att en regionreform skulle medföra betydande lösningar för utvecklingspolitiska samhällsproblem. I en tidigare studie av diskussioner om den Värmländska regionfrågan kan möjligvis följande röster ge uttryck för sådana attityder (Mitander 2015). Det första citatet är taget ur en fokusgrupp med regionmedborgare: Man 2: ( ) vi får ju inte mer skattemedel per capita även om man slår ihop fem län det är lika mycket folk som jobbar och inte jobbar. Sen är ju frågan vart man ska lägga vägar och så, så att det gynnar näringslivet. Men har du en budget i familjen på hundra kronor spelar det ingen roll om hur du flyttar om vem som ligger i vilken säng, om ni byter över och underslaf, det är hundra kronor i alla fall. Jag förstår inte tanken (Mitander 2015:148). Citatet illustrerar attityden att regionens välgång, utveckling och skatteintäkter egentligen inte uppfattas som relaterad till regionens geografiska och funktionella gränser. Istället är det andra dynamiker och mekanismer som avgör förutsättningarna. Regionfrågan blir på så sätt en utvecklingspolitisk icke-fråga. Ett annat citat, som kommer från en ledarskribent, ser ut så här: Bakom hela storregiontänkandet ligger antagandet om att man administrativt kan bygga tillväxt, men det är planekonomiskt tänkande. Det offentliga kan underlätta genom mindre regleringar, skatter och annat. Resten får vi göra själva (Mitander 2015:181). Citatet illustrerar en liknande attityd där administrativa gränsdragningar och tillväxtdynamiker tydligt hålls isär från varandra. Invändningen mot att regionfrågan är lösningen på eventuella problem är att den politiska sfären är fundamentalt separerad från den ekonomiska. I tabellen går det också att utläsa att gruppen som känner sig osäker på Värmlands framtida utveckling också är benägen att sakna positiva preferenser i regionfrågan och att detsamma gäller för gruppen högerorienterade i något större utstäckning än vänsterorienterade. 58
Den hopplösa regionfrågan? Avslutningsvis Det finns sammanfattningsvis några poänger i det här kapitlet som är värda att lyfta fram. För det första visar undersökningen att regionfrågan som politisk fråga har kommit att skifta karaktär mellan mätningarna 2010 och 2014. Det är färre som anger att de saknar uppfattning i frågan och när det gäller frågan om att föredra en regionförstoring eller en oförändrad regional geografi för Värmland tycks frågan ha polariserats. Det är betydligt färre som anger båda preferenserna. I sak går det också att se vissa skillnader men också likheter i de båda mätningarna. När det gäller andelar som är positiva till att bilda en större region respektive att behålla nuvarande gränsdragningar är det fortfarande en svag övervikt för att bilda en värmländsk regionkommun. Svealandsalternativet och förslaget att bilda en värmländsk regionkommun behåller ungefär samma popularitet 2014 som framkom vid 2010 års mätning. Däremot tappar Västra Götalandsalternativet kraftigt i sitt stöd och framstår som det totalt sett minst attraktiva förslaget. Det tappade stödet för en Västra Götalandslösning har dock inte fullt ut ersatts av stöd för något av de alternativa förslagen, vilket manifesteras i en relativt stor grupp av respondenter som inte ser något av alternativen som ett bra förslag. Den andel respondenter som framstår som mest distanserad från regionafrågan i Värmland uppvisar också särskilda klass- och könskaraktäristika. Ett resultat som pekar mot att det finns klart skilda erfarenheter och attityder till vad som står på spel i den regionala politiken och framförallt hur en regional reform kan bidra till att möta de utvecklingspolitiska utmaningar som samhället står inför idag. Not 1 Det är värt att notera att det i enkäten också finns möjlighet att föreslå andra regionbildningar men att denna möjlighet har använts i liten utsträckning också av dessa 28%. Referenser Forsberg, Gunnel. & Lindgren, Gerd. (red.) (2010) Nätverk och skuggstrukturer i regionalpolitiken. Karlstad: Karlstad University Press Gren, Jörgen (2002) Den perfekta regionen?, Lund: Studentlitteratur Johansson, Jörgen (2013) Regionalpolitikens utveckling: Mellan politisk kamp och ekonomisk nytta i Mitander, T., Säll, L., & Öjehag-Pettersson, A. Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos Keating, Michael (1998) The New Regionalism in Western Europe Territorial Restructuring and Political Change Cheltenham:Edward Elgar Publishing Ltd Lidstöm, Anders (2009) Vill norrlänningarna ha större regioner i Lidström, Anders (red.) Kan norra Sverige regionaliseras? Beslutsprocesser och medborgarperspektiv Umeå: Umeå universitet 59
Tomas Mitander Loghlin John (2007) Reconfiguring the state: trends in rerritorial governace in European states i Regional and federal studies, 17(4), 2007: 285-403 Mitander, Tomas (2015) Regio Ex Machina Om det regionala medborgarskapets villkor. Karlstad university press: Karlstad Mitander, Tomas (2012) Regionfrågan i Värmland i Nilsson, Aronsson och Norell (red) Värmlandska landskap politik, ekonomi, samhälle, kultur, medier.karlstad: Karlstad University press Mitander, Tomas Säll, Line och Öjehag-Pettersson, Andreas (2013) Introduktion i Mitander, T., Säll, L., & Öjehag-Pettersson, A. Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos Nilsson, Lennart (2011) Sveriges regionalisering Varthän? i Nilsson, Lennart (red.) Västsvensk demokrati i tid och rum SOM-institutet Göteborg: Göteborgs universitet Regeringen, Dir. 2015:77 Rönnblom, Malin & Hudson, Chris (2007) Tillväxt revisited röster om tillväxt och utveckling i Gnosjöregionen i Kommunal politik och ekonomi V11:1 SVD 2011 29/9 Regionfrågan har avstannat Säll, Line (2014). Regionalpolitikens diskursiva grunder och gränser: om politik, makt och kunskap i det regionala samhällsbyggandet. Diss. Karlstad: Karlstads universitet Öjehag-Pettersson, Andreas (2015) Space craft Globalization and Governmentality in Regional Development Karlstad: Karlstad university studies 60