Folk- och bostadsräkningarna

INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 1 november 1960. II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder, civilstånd m.m. = Census of the population in 1960. II, Population in localities by sex, age and marital status etc. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1960_02

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 1 NOVEMBER 1960 II FOLKMÄNGD INOM TÄTORTER EFTER KÖN, ÄLDER OCH CIVILSTÄND STATISTISKA CENTRALBYRÅN 78.09.04 Biblioteket STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1961

OFFICIAL STATISTICS OF SWEDEN POPULATION AND VITAL STATISTICS CENSUS OF THE POPULATION IN 1960 II POPULATION IN LOCALITIES, BY SEX, AGE AND MARITAL STATUS Tiden-Barnängen tryckerier ab Stockholm 1961

Till KONUNGEN Statistiska centralbyrån får härmed överlämna den andra delen av redogörelsen för 1960 års folkräkning, avseende folkmängden inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd. Medverkande vid utarbetandet har varit byrådirektören Thure Lindh och förste aktuarien Folke Lublin. Geografisk expert beträffande tätortsredovisningen har varit docenten Erik Bylund, och själva avgränsningsarbetet har utförts av fil. mag. Hans Ylander. Stockholm den 14 september 1961. GUSTAF BERGLUND Underdånigst INGVAR OHLSSON

V INNEHÅLLSFÖRTECKNING CONTENTS Text Sid. Svensk-engelsk ordlista VI Engelsk översikt VI Inledning 1 Tätortsavgränsningen 2 Tabellernas innehåll 6 Tabeller Tab. 1. Folkmängd efter kön och civilstånd i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1960 1 Tab. 2. Folkmängd efter kön och ålder i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1960 34 Anmärkningar till tab. 1 och 2 101 Tab. 3. Folkmängd i vissa orter, som i fråga om bebyggelse uppfyller tätortsbetingelserna, med under 200 men med minst 150 invånare den 1 november 1960 102 Bilaga. Avvikelser från 1950 års tätortsredovisning m. m. 105 Text Page Swedish-English vocabulary VI English summary VI Introduction 1 Determining of locality boundaries 2 Contents of the tables 6 Tables Table 1. Population in localities with at least 200 inhabitants, by sex and marital status 1 Table 2. Population in localities with at least 200 inhabitants, by sex and age 34 Notes for tables 1 and 2 101 Table 3. Population in certain localities with under 200 but at least 150 inhabitants 102 Appendix. Differences from registration of localities in 1950, etc. 105

VI SWEDISH-ENGLISH VOCABULARY Anmärkningar Båda könen Därav Folkmängd Förut gifta Gifta Hela befolkningen Invånare (Inv.) Kommun Kvinnor (Kv) Xotes Both sexes Of which Population Widowed and divorced Married.. Total population Inhabitants Community Women Köping (Köp.) Market town Län County Män (M) Men Ogifta Single Ort Place Stad Town Summa Total Tätort(er) Locality(ies) Tätortens belägenhet Situation of locality Ar Year SUMMARY The second part of the Report of the Census of the Population in 1960 primarily contains information about localities and the distribution of population in these localities by sex, age and marital status. All groups of houses with at least 200 inhabitants are counted as localities, if the distance between the houses normally does not exceed 200 meters. In certain cases, when otherwise an unreal borderline would have been placed, distances somewhat less or more than 200 meters have been used. Summer cottages and uninhabited houses as well as houses only used as working places have also been counted as houses. Roads, parking places, parks, sportsgrounds, graveyards, storing yards, railway areas, habour areas etc. are not counted as breaks in the built-up areas. The locality boundaries have been made independently of the administrative units. The locality division has been made by an geographical expert. On special maps the localities' contours have been placed, and in each particular case this has been done in co-operation with representatives of the communities and area experts from the counties. With the help of these maps the local census organisations have marked what people belong to the different localities.

1 INLEDNING Som en första etapp av 1960 års folkräkning har en bearbetning skett av mantalslängderna för år 1961. I den första folkräkningsvolymen har, som ett resultat av denna bearbetning, meddelats uppgifter om folkmängden den 1 november 1960 inom varje kommun, församling och kyrkobokföringsdistrikt med fördelning efter kön, ålder och civilstånd. Föreliggande andra volym innehåller motsvarande uppgifter för varje tätort med minst 200 inv. Liksom beträffande första volymen har manuskripttabellerna framställts direkt av elektroniska databehandlingsmaskiner, varefter tryckning skett enligt offsetmetod. I närmast följande folkräkningsvolymer kommer ytterligare resultat att redovisas från folkräkningens första etapp. Därvid kommer uppgifter att redovisas för olika indelningar och områden, såsom län, landskap, fögderier, pastorat m. m. Vidare kommer att lämnas uppgifter om utrikes födda personer och utlänningar samt om personer som kvarstår i bok över obefintliga. Folkräkningens andra etapp, som avser yrke, näringsgren, utbildning m. m., kräver en manuell preparering av uppgifterna i de av allmänheten ifyllda folkoch bostadsräkningsblanketterna. De folkräkningsvolymer som innehåller resultaten från denna etapp kommer senare att utges av trycket.

2 TÄTORTSAVGRÄNSNINGEN Uppgifter om tätorter har meddelats vid varje folkräkning sedan år 1900. En sammanfattande redogörelse för metoder m. m. i fråga om tätortsredovisningen vid de olika folkräkningarna finns publicerad i 1950 års folkräkning, del I, sid. 31 ff. Av denna redogörelse framgår bl. a. att redovisningen t. o. m. år 1945 endast avsåg tätorter på den egentliga landsbygden (dvs. landsbygden utom köpingar och municipalsamhällen). Städer, köpingar och municipalsamhällen ansågs nämligen i sin helhet kunna räknas som tätorter (»administrativa tätorter»), varför någon avgränsning av dessas tätbebyggda delar icke gjordes. Vid avgränsningen av tätorter (»icke-administrativa tätorter») på den egentliga landsbygden medräknades icke orter, där jordbruksbefolkningen var betydande. Vid 1950 års folkräkning utfördes för första gången tätortsavgränsning för hela landet utan att någon principiell skillnad gjordes för städer och landsbygd; icke heller undantogs orter med stor jordbruksbefolkning. Principen var att den faktiska bebyggelsen och icke administrativa gränser skulle vara avgörande vid avgränsningen av tätorterna. Dock frångicks av praktiska skäl denna princip i de fall där en stads, en köpings eller ett municipalsamhälles gräns endast obetydligt avvek från den faktiska bebyggelsen; i sådana fall följdes den administrativa gränsen. Såsom obetydliga avvikelser räknades dels glesbebyggda områden innanför gränsen med mindre än 200 inv., dels tätbebyggda områden utanför denna gräns, ävenledes med mindre än 200 inv. Dessa båda slag av avvikelser saknade större betydelse och kunde i stort sett antagas uppväga varandra. Vid 1960 års folkräkning har principen att endast den faktiska bebyggelsen och icke administrativa gränser skall vara avgörande för tätorternas utsräckning tillämpats generellt. Endast beträffande Stockholms stad har ett undantag gjorts så att stadens fåtaliga glesbygdsbefolkning inräknats i tätorten. Bebyggelsens utsträckning har sålunda varit avgörande för vad som skall anses vara en tätort och för hur långt denna skall anses sträcka sig. Därvid har (liksom vid 1950 års folkräkning) avståndet mellan husen varit utslagsgivande. År 1950 fastställdes ingen direkt regel om avståndet mellan husen i en tätort (i regel räknades dock med upp till 200 meter). Denna gång har en exaktare regel uppställts i detta avseende. Det har dock ansetts nödvändigt att göra regeln något tänjbar för att variationerna i fråga om bebyggelsetyp icke skulle förorsaka mindre lämpliga avgränsningar. En gemensam nordisk definition av tätort har fastställts vid det statistiska chefsmötet 1960, sedan omfattande diskussioner förekommit vid olika sammanträden med det nordiska utskottet för befolknings- och arbetskraftsstatistik. Definitionen på tätort (tätbebyggt område) är följande:»som tätbebyggt område räknas alla hussamlingar med minst 200 inv., såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter. Avståndet kan dock tillåtas överstiga 200 meter, när det gäller hussamlingar inom en större orts influensområde. Å andra sidan bör maximigränsen mellan husen sättas lägre än

3 200 meter, där bebyggelsens karaktär så påkallar, nämligen då i små tätorter ingen tydlig tätortskärna (centrum, city) framträder och i de fall, då gränsen mellan tätort och landsbygd är diffus, med andra ord då bebyggelsen i tätorten icke framstår som avsevärt tätare än inom övriga närliggande bebyggda områden. Vid avgränsningen av tätbebyggda områden medräknas också obebodda hus, inräknat hus som uteslutande användes som arbetsplats. Som hus tillhörande tätortsbebyggelse betraktas dock ej jordbrukets ekonomibyggnader, såvida dessa är fritt liggande i förhållande till huvudegendomen. Frågan huruvida sommarbebyggelse skall inräknas eller ej hänskjutes till de enskilda ländernas avgörande. Anstalter o. d., som är belägna utanför tätbebyggt område, räknas som tätort, såvida anstaltens bofasta personal med familjer osv., men utan patienter, utgör minst 200 personer. Även om avståndet mellan husen överstiger 200 meter, skall det icke betraktas som avbrott i bebyggelsen, när det mellan husen belägna området utnyttjas till allmännyttigt ändamål såsom vägar, parkeringsplatser, parker, idrottsplatser och kyrkogårdar; detsamma gäller sådana obebyggda områden som lagerplatser, järnvägslinjer och kajer. Uppdelningen i tätbebyggda och glesbebyggda områden företages oberoende av den administrativa indelningen. Hussamlingar som utgör en direkt fortsättning av ett tätbebyggt område i en grannkommun, inräknas sålunda i detta område vid tätortsredovisningen.» Som framgår av definitionen har frågan om huruvida sommarbebyggelse skall inräknas eller ej hänskjutits till de olika ländernas avgörande. För Sveriges del har sommarstugor i princip jämställts med annan bebyggelse. Då det ju emellertid fordras minst 200 inv. (dvs. 200 mantalsskrivna personer) för att tätort skall anses föreligga, och sommarstugornas ägare med familjer endast i undantagsfall torde vara mantalsskrivna där, blir aldrig de renodlade sommarstugeorterna räknade som tätorter. Däremot blir regeln av betydelse när det gäller blandade orter (med både egentliga boningshus och sommarstugor); här påverkas avgränsningen av att sommarstugorna medräknas. I sådana fall där två eller flera eljest icke sammanväxta orter sammanbinds av ett smalt band av sommarstugor (t. ex. längs en strand) har dock, för att sammanläggning till en enda tätort skall undvikas, den i definitionen ingående undantagsbestämmelsen tillämpats»att maximigränsen mellan husen sättes lägre än 200 meter där bebyggelsens karaktär så påkallar». De variationer i fråga om godtagbart avstånd mellan husen, som tätortsdefinitionen medger, har möjliggjort en avgränsning, som tar hänsyn till den väsentligt olika bebyggelsestrukturen i olika delar av riket. För de flesta tätorter har ett avstånd, som ligger mellan 150 och 200 meter, ansetts vara lämpligast. I tätbebyggda jordbruksbygder har i regel ett avstånd på omkring 150 meter tilllämpats. Om 200-metersregeln här skulle ha följts, skulle vidsträckta områden utan annan bebyggelse än spritt liggande småbruk ha räknats som tätorter. Även vid bebyggelse längs en väg eller en strand skulle ibland 200-metersregeln ha medfört orimligt långsträckta tätortsbildningar; genom att gå ned till 150 meter har i många sådana fall en uppdelning skett i två eller flera tätorter. I skogsbygderna och ödemarkerna har däremot i allmänhet avstånd på drygt 200 meter tolererats. En del norrländska samhällen, som är typiska handelscentra, är nämligen så glest bebyggda att en alltför snäv gränsdragning skulle ha medfört att de icke hade räknats som tätorter. Om en tätort uppsplittrats av vatten, såsom en flod eller ett sund, har i princip samma regler följts som om den vore uppdelad av obebyggd mark. I mera tveksamma fall, då vattnets bredd upp-

4 går till omkring eller något under 200 meter, har hänsyn tagits till omständigheterna; exempelvis har förekomst av broförbindelse ansetts utgöra ett stöd för en sammanslagning. Folkräkningarna t. o. m. år 1945 avsåg den kyrkobokförda befolkningen och grundade sig i huvudsak på av pastorsämbetena gjorda utdrag ur församlingsböckerna. Då pastorsämbetena ansågs äga god lokalkännedom uppdrogs åt dessa att med ledning av instruktioner från statistiska centralbyrån utmärka vilka personer som bodde i de olika tätorterna. Trots att uppgifterna granskades av statistiska centralbyrån och blev föremål för en stundom omfattande skriftväxling, och trots att olika myndigheter, såsom överlantmätare och länsarkitekter, fick taga del av uppgifterna, måste en tämligen stark subjektivitet anses ha påverkat avgränsningen. Även vid 1950 års folkräkning, som avsåg den mantalsskrivna folkmängden och där pastorsämbetenas medverkan eljest var tämligen ringa, var det pastorsämbetena som utförde tätortsavgränsningen i flertalet län. Beträffande tre län överläts dock åt geografisk expertis, såsom ett försök, att med hjälp av kartor och flygbilder göra avgränsningen. Närmare uppgifter härom kan erhållas ur 1950 års folkräkning, del I, sid. 34 35. Den nuvarande metoden kan i korthet beskrivas på följande sätt: Åt geografisk expertis har anförtrotts att i enlighet med tätortsdefinitionen göra avgränsningarna på kopior av olika slag av kartmaterial (ekonomiska kartor, flygfoton, grundoch översiktskartor m. m.). Till stor del har kopior av lantmäterikontorens, med hänsyn till fastighetsbildningen, å jourförda kartor anskaffats. Efter en preliminär avgränsning, vilken vid behov skett efter jämförelse med senaste flygbild, har kartorna tillställts överlantmätarna, och representanter för kommunerna har beretts möjlighet att studera de på kartorna utritade tätortsgränserna och inkomma med synpunkter härpå liksom även på tätorternas benämning. Därefter har för varje län sammanträde hållits med överlantmätaren, länsbostadsdirektören, länsarkitekten och den av centralbyrån anlitade experten samt i många fall även distriktslantmätare, representanter för större städer m. fl. Därvid har avgränsning, namnfrågor m. m. i detalj genomgåtts och avgränsningen vid behov (t. ex. vid känd nybebyggelse) korrigerats. Därefter har kartorna tillställts kommunernas granskningsorgan som instruerats att i folkräkningens mantalslängd utmärka tätorternas befolkning. Endast i de fall där granskningsorganet funnit att de på kartan inritade gränserna ej varit helt aktuella har avvikelser från dessa gränser fått ske. I sådana fall skulle hänsyn tagas till nybebyggelse, där inflyttning skett senast den 1 november 1960 (folkräkningstidpunkten). Det har givetvis knappast kunnat undvikas att kartornas typ och ålder ibland inverkat på exaktheten i avgränsningen. I ungefär hälften av länen har ekonomiska kartor funnits att tillgå och i dessa län är avgränsningen tillförlitligast, särskilt i områden för vilka kartor nyligen utgivits. Även i de fall där gränsdragningen kunnat göras på översiktskartor o. d. efter jämförelse med flygbilder har i regel en tillfredsställande gränsdragning kunnat ske. För en mindre del av tätorterna har emellertid avgränsningen i brist på användbara kartor måst ske direkt på flygbilderna, och i sådana fall kan identifieringen av fastigheterna ha varit svår och uppgifterna därför blivit något osäkrare. Kartmaterialet med de inritade tätortsgränserna kommer att arkiveras hos statistiska centralbyrån. Många av rikets överlantmätare har även överfört gränsdragningen till lantmäterikontorets kartor. Sedan materialet inkommit till folkräkningen har i görligaste mån kontrollerats, att de kommunala granskningsorganen utfört avprickning av den inom tätort boende befolkningen i enlighet

5 med avgränsningen på kartan. Där man kunnat misstänka felaktigheter har undersökning skett, och fel som framkommit har rättats till. Man kan dock icke utesluta möjligheten av att i en del kommuner utmärkningen av tätortsbefolkningen icke är helt tillfredsställande. Såväl olikheter i bebyggelsens omfattning som de nya principerna och avgränsningsmetoderna har medfört att i många fall tätorter vid 1950 års folkräkning sammanförts, uppdelats, uteslutits eller avgränsats på annat sätt. Därtill kommer att namnet i många fall ansetts böra ändras. Sålunda har de 1950 ofta förekommande långa tätortsbenämningarna, där namnen på tätortens olika delar ingick, konsekvent utbytts mot enkla namn, där namnet på den dominerande tätortsdelen kommit till användning i de fall något allmänt använt gemensamt namn för hela tätorten icke funnits. I en bilaga redogöres för de väsentligaste avvikelserna från 1950 års redovisning, dvs. för fall där en tätort från 1950 uteslutits, sammanförts med annan tätort, uppdelats på flera tätorter, fått ändrad benämning e. d. I bilagan lämnas även andra upplysningar, t. ex. huruvida närliggande tätbebyggda områden inräknats eller icke i sådana fall, där tvekan härom kan uppstå. På vilket sätt de vid 1960 års folkräkning tillämpade avgränsningsprinciperna inverkat på jämförbarheten med 1950 års siffror har ännu icke kunnat närmare analyseras. Då avgränsningen utförts innan invånarantalet varit känt, har en hel del orter avgränsats som senare visat sig ha mindre än 200 inv. Antalet sådana orter uppgår till över 400. Då dessa orters invånarantal framkommit vid bearbetningen och torde vara av visst intresse, meddelas i en särskild tabell (tab. 3) invånarantalet i avgränsade orter, som visat sig ha under 200 men minst 150 inv. Dessa orter uppgår till 247, men säkerligen är icke alla sådana orter medtagna; ofta har det nämligen klarlagts på förhand att en ort haft mindre än 200 inv., varför avgränsning ej skett. I många fall har såsom framgår av bilagan de i tab. 3 upptagna orterna redovisats som tätorter 1950, men avfolkning eller ändrad avgränsning har medfört att invånarantalet gått ner under 200. Orter som befunnits ha mindre än 150 inv. har icke redovisats, enär en förteckning över dessa orter endast skulle omfatta en mycket ringa del av alla förekommande sådana småorter.

6 TABELLERNAS INNEHÅLL De båda huvudtabellerna, tab. 1 och 2, upptager samtliga tätorter med minst 200 inv. I tabellerna finns uppgift om den kommun, i vilken tätorterna ingår enligt indelningen den 1 januari 1961. I de fall där en tätort är delad på två eller flera kommuner har uppdelningen på dessa kommundelar skett. Tätorterna upptages efter den ordning i vilken kommunerna redovisas i statistiska centralbyråns publikationer, bl. a. i del I av 1960 års folkräkning. Inom varje län redovisas först landskommuner, därefter köpingar och sist städer. Inom varje kommun redovisas tätorterna i alfabetisk ordning. Tätorter som är delade på flera kommuner eller län har upptagits under den kommun, där huvuddelen av tätortens befolkning bor. De olika kommun- eller länsdelarna för dylika tätorter namnes i den vanliga ordningsföljden. Tab. 1 redogör för hur tätorternas befolkning fördelar sig efter kön och civilstånd. Civilståndsuppgifterna avser folkräkningstidpunkten den 1 november 1960. I fråga om civilstånd särskiljes ogifta (inräknat barn), gifta samt förut gifta (dvs. änklingar, änkor och skilda). Tab. 2 innehåller uppgifter om hur tätortsbefolkningen fördelar sig efter kön och ålder i kombination. Åldern anges i femårsklasser upp till 75 år. Åldersfördelningen avser födelseår och motsvarar således i princip närmast åldern den 31 december 1960. Sålunda avses med 0 i år personer födda 1956 19C0, med 5 9 år personer födda 1951 1955 osv. Tab. 3 innehåller, såsom tidigare berörts, avgränsade tätorter som i fråga om bebyggelse uppfyller tätortsbetingelserna, men vilkas invånarantal befunnits understiga 200 men ej 150.

1 Tab. 1. Folkmängd efter kön och civilstånd i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1960 Population in localities with at least 200 inhabitant, by sex and marital status Se redogörelsen för tabellernas innehåll i textavdelningen samt bilagan.

2 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 2

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 3 3

4 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 5

17 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 2 1960 års folkräkning II

33 TAB. 1 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH CIVILSTÅND I TÄTORTER MED MINST 200 INV. 3 1960 års folkräkning II

34 Tab. 2. Folkmängd efter kön och ålder i tätorter med minst 200 invånare den 1 november 1960 Se redogörelsen för tabellernas innehåll i textavdelningen samt bilagan.

Population in localities with at least 200 inhabitants, by sex and age 35

36 TAB. 2 (forts.). FOLKMÄNGD EFTER KÖN OCH ÅLDER I TÄTORTER MED MINST 200 INV.

4. 1960 års folkräkning II 49

5 1960 års folkräkning II 65

6-1960 års folkräkning II 81

6* 1960 års folkräkning II 83

101 Anmärkningar till tab. 1 och 2 Notes for tables 1 and 2 1) Delar av den under Stockholms stad förda tätorten Stockholm är belägna inom Järfälla och Huddinge kommuner, Stocksunds och Danderyds köpingar samt Nacka, Sundbybergs, Solna och Djursholms städer i Stockholms län. 2) Del av den under Västmanlands län förda tätorten Orresta är belägen inom Arsunda kommun i Uppsala län. 3) Del av den under Västmanlands län förda tätorten Kvicksund är belägen inom Hällby kommun i Södermanlands län. 4) Del av den under Blekinge län förda tätorten Brömsebro är belägen inom Söderåkra kommun i Kalmar län. 5) Del av den under Kristianstads län förda tätorten Valje är belägen inom Sölvesborgs stad i Blekinge län. 6) Del av den under Kristianstads län förda tätorten Båstad är belägen inom Kamps kommun i Hallands län. 7) Del av den under Älvsborgs län förda tätorten Lilla Edet är belägen inom Inlands Torpe kommun i Göteborgs och Bohus län. 8) Del av den under Sivsborgs län förda tätorten Fåglavik är belägen inom Larvs kommun i Skaraborgs län. 9) Del av den under Sivsborgs län förda tätorten Gustavsfors är belägen inom Holmedals kommun i Värmlands län, samt del av den under Skaraborgs län förda tätorten Gullspång är belägen inom Visnums kommun i Värmlands län. 10) Del av den under Uppsala län förda tätorten Skutskär är belägen inom Valbo kommun i Gävleborgs län.

102 Tab. 3. Folkmängd i vissa orter, som i fråga om bebyggelse uppfyller betingelserna för att räknas som tätorter men där invånarantalet befunnits uppgå till 150 men understiga 200 Population in some localities with at least 150 but under 200 inhabitants Förteckningen upptager icke alla dylika orter; se vidare berättelsens text

TAB. 3 (forts.). FOLKMÄNGD I VISSA ORTER MED UNDER 200 INV. 103

104 TAB. 3 (forts.). FOLKMÄNGD I VISSA ORTER MED UNDER 200 INV.

AVVIKELSER FRÅN 1950 ÅRS TÄTORTSREDOVISNING M. M. Differences from registration of localities in 1950, etc. Här upptages alla vid 1950 års folkräkning redovisade tätorter som nu uteslutits, sammanförts med andra tätorter, uppdelats på flera tätorter, fått ändrad benämning e. d. Tätorterna upptages i samma ordning som i 1950 års folkräkning; dock har de tätorter, som 1950 särskildes men 1960 sammanförts till en tätort, upptagits i följd även i de fall då därigenom 1950 års ordningsföljd brytes. Tätorterna redovisas 1960 alltid med ett enda namn medan 1950 för en del tätorter förekom benämningar där tätortens olika delar ingick, åtskilda av förkortningarna "m." (= med) och "o." (= och). I sådana fall meddelas här dels den längre benämningen 1950, dels samma tätorts namn 1960. Då annat ej angives, är det dock endast Bilaga fråga om en namnförändring som icke beror på ändring av tätortens omfattning; de 1950 särskilt nämnda tätortsdelarna ingår sålunda även 1960 i tätorten. Tätorter med oförändrat namn samt nytillkomna tätorter medtages endast i sådana fall där i anmärkningskolumnen förekommer upplysning om inräknande av visst namngivet område e. d. Tätortsavgränsningen i detalj 1960 har gjorts oberoende av 1950 års avgränsning, varför mindre olikheter förekommer beträffande både tätorter raed oförändrade och tätorter med förändrade namn. Dessa olikheter i fråga om avgränsningen beror dels på ändringar av bebyggelsens utsträckning, dels på den i texten omnämnda nya avgränsningsmetoden.

106 AVVIKELSER FRÅN 1950 ÅRS TÄTORTSREDOVISNING (forts.)

AVVIKELSER FRÅN 1950 ÅRS TÄTORTSREDOVISNING (forts.) 107