VÄGBELÄGGNIN GAR PÅ LANDSBYGDENS ALLMÄNNA VÄGAR I SVERIGE DEN i JANUARI 1941

Transkript

1 S T A T E N S V Ä G I N S T I T U T STOCKHOLM RAPPORT 13 VÄGBELÄGGNIN GAR PÅ LANDSBYGDENS ALLMÄNNA VÄGAR I SVERIGE DEN i JANUARI

2 FÖRTECKNING Ö V E R RAPPORTER FRÅN SVENSKA VÄGINSTITUTET O C H STATENS VÄGINSTITUT 1. Erfarenheter från provvägen vid Bålsta under åren 1932 och 1933, av N. von Matern och S. Hallberg Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Hyvelblandning på kustvägen norr om Kalm ar år 1935, av N. von M atern Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari I Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Maskinblandning av grusvägbana Södra Åsbo , av G. B esko w... * Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari Möjligheter till ökad användning av sulfitlut i Sverige... * Bomullsväv som inlägg i bituminösa beläggningar av S. Hallberg och A. Hjelmér Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige den 1 januari

3 VÄGBELÄGGNINGAR PÅ LANDSBYGDENS ALLMÄNNA VÄGAR I SVERIGE DEN i JANUARI 1941 L å NDETS v å g IN G E N JÖ R E R ha till statens väginstitut lämnat uppgifter rörande längden av olika vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar den 1 januari Uppgifterna äro sammanställda i tabell 1 och grafiskt framställda på diagrammet fig. 1. Beläggningarna ha indelats i följande grupper: Grupp I (huvudsakligen permanenta vägbeläggningar): Till denna grupp hänföras gatsten, cementbetong (även tunn cementbetong,»vibrobetong») samt högvärdiga asfaltbeläggningar, vad de senare beträffar även dylika utförda som tunt slitläger. Med högvärdiga asfaltbeläggningar förstås här beläggningar framställda i blandningsmaskin och av sådan kvalitet, att de kunna nedslitas och ej tarva regelbundna, ofta upprepade ytbehandlingar. Grupp I I (huvudsakligen halv permanent a vägbeläggningar): T ill denna grupp hänföras beläggningar, erhållna genom indränkning eller ytbehandling av en makadam- eller grusvägbana med bituminösa bindemedel, cementbruk o. d. Indränknings- och ytbehandlingsbeläggningar äro grupperade på asfaltmakadam, tjärmakadam och emulsionsmakadam efter det bindemedel, som använts huvudsakligen vid anläggningen. Grupperingen avser sålunda icke de bindemedel, som senare blivit använda vid underhållet. Enär det i vissa fall visat sig svårt att erhålla fullständiga uppgifter om använda bindemedel, förefinnes viss osäkerhet beträffande längden av de olika slagen av indränkningsoch ytbehandlingsbeläggningar. Till grupp II föras även vissa enkla typer av bituminösa beläggningar såsom ytbehandling av grusväg, hyvelblandning och emulsionsbetong. Grupp III: Denna grupp omfattar grus- och makadamvägar, behandlade med dammbindande medel, såsom oljor, sulfitlut och hygroskopiska salter, vanligen utan efterföljande grusning. De vanliga, obehandlade grus- och makadamvägarna hava sammanförts under beteckningen grupp IV. Längden i km av de olika grupperna vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige sedan år 1930 framgår av tabell 2. Skillnaden i väglängd år från år för de olika grupperna för åren framgår av tabell 3, där en ökning av väglängden inom gruppen betecknats med + tecken och en minskning med tecken.

4 Vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar Grupp I. Län Storgatsten Smågatsten Cementbetong Tunn cementbetong Sandasfalt Topeka Grov asfaltbetong Tjärbetong Essenasfalt KHbeläggning Andra beläggningar i 1 Stockholms * I I.i Uppsala I I Södermanlands I.i Östergötlands » I I IO.1 Jönköpings Kronobergs I I.o 6.6 Kalm ar Gotlands B lekin ge «Kristianstads l i Malmöhus I I.o H allands J Göteborgs o. Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands Ö rebro IO Västmanlands Kopparbergs... O ^ Gävleborgs O Västernorrlands.. I I I.9 IO.9 I I. 0 Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa väglängd i jan i i in

5 i Sverige den 1 januari , längd i km. T abell i. G r u p p II. G r u p p III. Grupp IV. Summa väglängd Asfaltmakadam Tjärmakadam Emulsionsmakadam Hyvelblandning Ytbehandl. av grusväg med asfalt eller tjära Oljor Sulfitlut Andra beläggningar Hygroskopiska salter Vanliga grus- och makadamvägar I I ^ i I 095 * I I I.o x I9.8 i.i ^ i I I * I * ~ IO ll I.8 io I I I 7II OO8 3 io 7 3* I ^ é4 S é V i [ in T i n

6 Fig. i. Utvecklingen av vägbeläggningar på landsbygdens allmänna vägar i Sverige åren

7 Väglängd för olika grupper åren Tabell 2. Grupp Väglängd i km. Grupp 11.. (huvudsakligen permanenta beläggningar) Grupp I I.. (huvudsakligen halvpermanenra beläggningar) Grupp I I I.. (dammbundna grusvägar) I 012 I 285 I I 745 i I O O I I 278 I Grupp I V.. (vanliga grus- o. makadamvägar) i l Summa väglängd.. 74 i n i é l H är ingå även tunna bituminösa slitlager av högklassig typ. Skillnad i väglängd fö r olika grupper Tabell 3. Grupp I94I Väglängd i km. Grupp I f Grupp II Grupp III j f Grupp I V Summa väglängd I I T abell 4. Län Väglängd i km Grupp I Grupp II Grupp III M alm öhus (8-7) 426 (10.8) 580 (14.7) 1349 (34-1) Stockholms (4-3) 605 ( (21.7) 1429 (45.0) Kristianstads (7.8) 135 (3-9) 1167 (33-9) 1569 (45.6) H allands M (2.9) 357 (15-8) 576 (25.6) Göteborgs och Bohus (5-9) 37 (i-s) 390 (16.0) 572 (23 4) Siffror inom parentes angiva längden i /o av vägnätet inom resp. län.

8 Väglängderna den i januari 1941 för grupperna I, II och III angivas i tabell 4 för Malmöhus, Stockholms, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs & Bohus län, vilka ha största längden av permanenta och halvpermanenta beläggningar. Av tabellerna framgår, att utvecklingen på beläggningsområdet under 1940 på grund av kristiden varit mindre än tidigare. Den sammanlagda längden av de vägar, som hade permanent eller halvpermanent beläggning eller voro behandlade med dammbindande medel (summan av grupperna I, II och III) var för hela riket den 1 januari km eller ca 33.2 % av hela vägnätet. Den 1 januari 1940 voro motsvarande siffror km eller ca 64.5 % av hela vägnätet. Motsvarande procentsiffror voro den 1 januari ca 3.6 %, 1935 ca 23.8 %, 1939 ca 57.3%. Minskningen under 1940 faller inom Grupp III, omfattande behandling med dammbindande medel. Denna grupp har under år 1940 minskat från km till km, vilket orsakat en motsvarande ökning av längden på de obehandlade grus- och makadamvägarna. A v de dammbindande medlen inom grupp III har dock den inom landet framställda sulfitluten kommit till ökad användning. Sulfitluten ökades sålunda under år 1940 från km till km, d. v. s. med km. Motsvarande ökning under år 1939 var 823 km. ökningen i användningen av sulfitlut har dock icke varit tillräckligt stor för att motsvara minskningen av övriga dammbindningsmedel, såsom importerade oljor och hygroskopiska salter. Under år 1940 minskade sålunda användningen av oljor med 714 km (1939 en ökning av 3 11 km) och hygroskopiska salter med km (1939 en ökning av km). Såsom framgår av tabell 2 utgör längden av permanenta och halvpermanenta beläggningar (summan av grupperna I och II) för närvarande ca km eller ca 4.7 % av hela vägnätet. Den 1 januari 1940 var motsvarande procentsiffra ca 4.6 %, 1939 ca 3.8 %. A v de helpermanenta vägbeläggningarna (grupp I) har smågatstenen ökat under år 1940 med 13 km1 ( km) och beläggningstyper, som upptagits under rubriken»andra beläggningar» (kolumn 1 1 i tabell 1) visar en sammanlagd ökning av 23 km. I denna senare grupp äro upptagna bl. a. amiesite ca 52 km och asfaltlösningsbeläggningar såsom kallmak ca 12 km och kvartsitstahlas ca 11 km. ökningen är främst beroende på under året nytillkomna asfaltlösningsbeläggningar. De övriga typerna av helpermanenta beläggningar ha under året icke nämnvärt ökat. Essenasfalten visar en mindre minskning beroende på inkorporeringar under året. A v de halvpermanenta beläggningarna ha indränkningsbeläggningarna (kolumn 12, 13 och 14 i tabell 1) något minskat, vilket beror på ommätning av väglängderna inom Stockholms län. ökningen i längden av ytbehandlade grusvägar var under km. Motsvarande ökning under 1939 var 356 km. 1 ökningen av längden smågatsten är i verkligheten större, enär stora smågatstensbeläggningar påbörjats under året men ej helt fullbordats. Dessa beläggningar ingå ej i siffran 13 km. Stockholm Iv a r Hseggströms B o k tryckeri A. B