Av JÖRGEN LARSSON Bottenmete är ofta den bästa metoden att komma i kontakt med många av våra fiskarter. Metaren behöver då någon form av indikator som talar om när en fisk plockat upp betet. Det finns många dyra och billiga - enkla och avancerade hjälpmedel att välja bland. Många sermed förakt på alladessa avancerade och nymodiga prylar. Särski It elektroniska nappvarnare tycks en del uppfatta som "fusk". Som vanligt grundar detta sig på ren okunskap. Elektroniska nappaiarm är främst avsedda för fiske som pågår under en längre tid. Det är helt omöjligt att under långa, kanske nattliga fiskepass, hålla den koncentration som fisket kräver. Specimensatsningen pågår ofta flera dygn i sträck. Det går inte att natt efter natt sitta och hålla linan i nypan medan man väntar på t ex karpnapp. En trött metare fiskar inte särskilt effektivt. Elektroniska nappvarnare används i dag främst vid fiske efter arter som karp, ål och gädda. Man även vid mete efter exempelvis sutare, braxen och mört kan ett nappalarm vara användbart. Det handlar i mångt och mycket om vad man använder för typ av bete och hur snabbt mothugg som krävs. Ju känsligare indikator desto fortare kan mothugget göras, och därmed kan även mindre beten för mindre fiskarter brukas. Självfallet handlar det här också om att metaren måste vara mer aktiv. Metar man efterfiskarter som förväntas ge försiktiga napp måste metaren sitta beredd alldeles intill spöna. Liud- och ljusa/arm De enklaste nappvarnarna har antingen en arm eller en antenn som linan ligger runt och när linan sträcks flyttas känselarmen tills ljud eller ljussignal aktiveras - ofta bådadera samtidigt. En annan modell som är relativt enkel och mycket pålitlig klämmer linan mellan två bleck. När linan dras ur, går blecken ihop och ger kontakt och därmed också nappvamjng. Detfinns idag flera olika modellerdären del har variabel känslighet, volymkontroll och val av ljud-, ljus eller båda. Vissa modellerapteras överstpå banksticken och fungerar samtidigt som hållare för spöet, medan andra monteras på banksticken under spöklykan, eller t o m på själva spöet. Nackdelen med dessa typer av larm är att man får en indikering av napp, därefter måste man kolla linutgången. En annan typ av nappaiarm, som hela tiden talar om för metaren vad som händer, har blivit mycket populär och finns i flera olika modeller. Dessa skruvas i banksticket och fungerar också som främre spöhållare. Linan löper fritt i en skåra där den får en trissa att snurra. Ju fortare linan löper ut desto tätare kommer ljud-ljussignalerna. Man hör med andra ord hur nappet utvecklar sig. Den idag populäraste och en av de bästa ärengelska Optonic, men även andra märken har börjat slå sig in på marknaden med olika modeller. De allra finaste har idag både volym- och tonkontroll samt en ljusfördröjning för att visa vilket spö som indikerade vid fiske med flera spön. Som tillbehörfinns dessutom en s k sounderbox, en förstärkare som med sladdar kopplas till larmen och sedan kan placeras under t ex parasollet om metaren sitter några meter från spöna. En viktig sak att tänka på vid val av nappaiarm är ljudvolymen. Vid nattfiske kan man behöva ett larm som väcker om man tar en tupplur. Inne i en redskapsbutik låter de flesta nappalarm ganska högt. Men i verkligheten när det kanske regnar och blåser kraftigt försvinner mycket av ljudet. Välj ett larm med hög volym! Elektronik och fukt är ett annat kapitel. Efter ett fiskepass i regn skall man alltid vara noga med och se till att nappalarmen får en chans att torka ordentligt. De flesta tål fukt bra, men efter några dagars ösregn tränger vattnet in i stort sett överallt och kan då orsaka problem. Monkey climbers Försvenskat blir namnet klätterapa, vilket låter ganska dumt, varför jag föredrar det engelska namnet. En monkey c1imber kan användas separat för synlig indikering, eller i kombination med ett elektroniskt nappalarm för att få både synlig och hörbar indikering. En monkey c1imber kan beskrivas som en cyhnderkropp som med linans hjälp löper upp och ner på en pinne. Det finns idag färdiga "apor" att köpa, annars är det enkelt att själv tillverka denna. Meningen med en monkey c1irnber är att få en mycket känslig nappindikator som ändock inte är speciellt vindkänslig tack vare att den löper på en stålpjnne. Funktionen ger sig själv när man bekantar sig med prylen. Det finns olika sätt att använda en monkey. Fiskar man med glidande tackel där linan löper ut oberoende av i vilken riktningfisken går, placerasc1imbern långt ner på den rostfria stålpinnen, som i sin tur är placerad precis framför rullen. Vid napp åker indikatorn upp och när den är i höjd med den frikopplade spolen släpper linan från denna och indikatorn faller ner igen för att genaståter åka uppåt. Såkommerdet att se ut så länge linan löper ut, och tills mothugg görs. När man fiskar med fasta riggar s k. boltriggs, kan fisken gå mot metaren och man får slaklina. Men med monkeyn placerad längre fram, gärna mellan första och andra spöringen, och själva indikatorn högt upp på pinnen, löser man detta. Eftersom rullen är frikopplad låses linan i ett linc1ips ovanförrullen. Närfiskendrarutlina släpper linan och indikatorn åker ner. Skulle fisken geslakl ina åker indikatorn ner av sin egen tyngd. Här är det viktigt att använda en lite tyngre modell för att den verkligen skall orka kasa ner när linan slaknar. Använder man monkey c1imbern i kombination med t ex en "optonjc" får man hörbar nappindikering åt båda hållen. För att det hela skall fungera är det viktigt att pinnen är ren och fri från smuts och rost. En rostfri "appinne" är därför att föredra. Pinnarna kan placeras i marken, men allra bäst är att ha en separat hållare monterad på en bankstick, i marken ellerpå en spöställning. Swinl!tip En swingtip är en ledad förlängning av spötoppen. Den består av tre olika delar: själva tippen, en gummilänk som förbinder Tidig sommarmorgon vid karpsjön. Fiskaren sover sött medan elektroniken övervakar spöna. Foto: Peter Grahn 4 Aprill992 SPORTFISKE
SPORTFISKE April 1992 5
Ett elektroniskt nappaiarm är nästan en förutsättning för vissa uthålliga specimensatsningar t ex efter karp, då man ibland metar flera dygn i sträck. Monkey Climber i kombination med en Opopnic nappvarnare ger både synlig och hörbar indikering. tippen med en liten standardgängad skruv som i sin tur skruvas i den gängade toppöglan. Swingtippen är en indikator avsedd för fiske med relativt små beten, och därför också snabba mothugg. Bäst används den känsliga tippen vid fiske i stilla och svagt strömmande vatten. Tyvärr ser man alltför ofta swingtip användas i så stark ström att den mer eller mindre står rakt ut från spötoppen utan minsta möjlighet att indikera några napp. En korrekt använd swingtip kan vara hypereffektiv som nappvisare. "Den brutna spötoppen" är oftast betydligt känsligare och registrerar försiktiga napp bättre än den oftare använda quivertippen. Detta innebär då naturligtvis att den också är betydligt känsligare också för yttre påverkan såsom vind och ström. Swingtippar finns i olika längd och vikt. Det finns även olika typer av gummilänkar "Appinnen" ger en tydlig nappindikering som dessutom är ganska okänslig för vindpåverkan. som förbinder tippen och spö/sla uv. Tack vare detta kan man anpassa valet av indikator efter rådande förhållanden. Man ska givetvis sträva efter stor känslighet för att få bästa möjliga utslag. Vid fiske på kort avstånd, med t ex en eller två maggot, i stilla vatten en vindstilla dag kan en kort swingtip med en supermjuk gummilänk med fördel användas. Medanettstörre bete fiskat i strömmande vatten när det blåser kraftigt, häver en längre och tyngre tip med styvare gummi. Vid fiske skall spöet alltid placeras i antingen en spöhållare och med handtag/ rulle vilande i knäet, eller i två spöhållare. Spöet bör peka lite snett neråt med själva tippen precis ovanför vattenytan. Rätt vinkel på swingtippen i förhållande till spöet är cirka 100 grader. När det blåser fiskas den bäst mot vinden. Standardtacklet är ett fast paternostertackel med en sänketafs på cirka 20-30 cm och en kroktafs på 60-90 cm. Vid fiske "on the drap", d v s när fisken tar ett dalande bete ökas tafslängden normalt till l 00-125 cm. När fisken tar betetspänns swingtippen upp, och mothugget skall komma under själva resningen. Om fisken rubbar sänket så linan slaknar faller tippen inåt mot metaren och indikerar på det viset även slacknapp. Lämpliga spön för swingtipmete är 9-11 fot långa, med en lång, djup aktion. Spövalet beror självfallet också på vilken fiskart som förväntas nappa. OuiverllQ En quivertip kan beskrivas som en tunn, känslig taperad topp idirekt förlängning på spöt. Den är inte lika känslig för yttre 6 April 1992 SPORTFISKE
En korrekt använd swing-tip är en supereffektiv nappvisare. påverkan som swingtippen, och dess användningsområde är därför också bredare. I stort finns det emellertid många likheter dem emellan. Det finns två olika typer. En topp med universalgängad skruv att användas på bottenmetspö med gängad toppögla. Vilket innebär att metaren i princip kan klara sig med ett bottenmetspö, och då har två valmöjligheter - antingen quiver- eller swingtip. Vidare finns detockså renodlade quiverspö. En del har endast en lång fast Quivertip är den vanligaste nappindikatorn vid bottenmete tip, vilket innebär begränsat användningsområde, medan andra har allt från två till fyra toppar med olika tapering och styvhet. Topparna förenas med spöt i en ordinär holk, precis som skarven mellan över- och underdel på spöt. Fördelen med ett renod- Sju elektroniska nappaiarm Produkt Pris BiBluchs standard 240:- BiBluchs de luxe 340:- Optonic Watchbox Beacon Beacon 2-tone ej best Rollimat 440:- 460:- 190:- 490:- Information Ljud, ljus, linan kläms mellan två bleck, remfäste Ljud, ljus, reglerbar känslighet Ljud, ljus, fortgående indikering. Linan löper på ett roterande hjul Ljud, ljus, fortgående indikering. Flera mod. med bl a inställbar volym och frekvens. Även med fördröjd ljussignal. Linan löper på ett roterande hjul Reglerbar frekvens, fördröjd ljusindikering, fortgående indikering. Linan löper på ett roterande hjul. Delux mod. finns. Även Sounderbox och sladdar finns som tillbehör Ljud, ljus, linan ligger runt en känselantenn. Reglerbar känslighet Ett set med två nappaiarm + Sounderbox och 4 m sladd. I övrigt samma som ovan Försäljare/Importör Skandinaviens Sportfiskecenter 0433-21525,21526 Jonsson Tackle, Furuiund 046-733969 El-Ge Sportfiske, Göteborg 031-220570,220573 El-Ge Sportfiske, Göteborg 031-220570,220573 SPORTFISKE April 1992 7
LARMET GÅR... FORTS lat quiverspö är att själva quivern i regel har fler öglor och att skarven spö-tip blir följsammare. Både swing- och quivertip bör ha någon form av signalfärg för att metaren lätt ska kunna se dem. Bra färger är vitt, svart och fluorescerande rött, orange och gult. Vilken färg som syns bäst beror mycket på bakgrunden, men även det invididuella färgseendet skiljer sig från person till person. Liksom vid val av swingtip gäller det att sträva efter att använda så "lätt" tip som möjligt för att få bra indikation med minsta möjliga motstånd för fisken. Det säger sig självt att bottenmete i stark ström kräver betydligt styvare quiver än vid fiske i stilla vatten. En quivertip som redan innan nappet är fullt uppspänd på grund av t ex stark ström, är på tok för mjuk och fyller inte någon nappvisande funktion. En rätt använd quiver skall i fiskeposition endast vara svagtböjd för att vid napp kunna böjas vidare eller vid slaknapp rätas upp. Eftersomdetintehellervidquivertipmete handlar om att ge fisken några stora mängder lina är ett fast paternostertackel det rätta. Valet av tacklets utseende styrs naturligtvis både av fiskart och vilket bete som används, men också av hur fisken nappar. Man kan använda vanligt paternoster, eller ett pmvänt där sänket placeras på den långa tafsen och kroken på den korta. En stor skillnad från swingtipmetet är att ett quiverspö med fördel kan fiskas med hög spöföring. Vid fiske i vattendrag med stark ström gäller det ofta att få upp så mycket lina som möjligt ur vattnet för att avlasta quivertippen och sänkets fäste i botten. Då brukar man en högt ställd spöhållare fram och handtag-butt vilande i knäet, på tackelboxen eller i en speciell buttklyka som förhindrar spöet att kasa. Vid fiske i svagt strömmande eller stilla vatten fungerar det i regel bäst med låg spöföring och sänkt lina för att undgå vindpåverkan och bibehålla så hög känslighet som möjligt. Rätt vinkel mellan spölina är cirka 90 grader. Å/bjällran Bortser man från dessa tidigare beskrivna relativt moderna metoderattregistrera napp finn,s det många enkla, billiga och bra sätt för metaren att få nappindikation. Bara för att lyckas med t ex bottenmete efter ål måste man självfallet inte gå och köpa en dyr elektronisk nappvamare. Den gamla klassiska ålbjällran, som förmodligen är den mest använda indikatorn av alla, fungerar utmärkt. Även den har faktiskt utvecklats. Det finns idag att köpa både med enkel och dubbel bjällra. En del fästs på spötoppen med någon form av klämma, medan andra kan skruvas fast. ÄlbJällran har sedan länge visat sitt värde främst vid ål- och plattfiskmete. Den senare modellen har oftast själva den rörliga mutterdelen tillverkad i självlysande material. En annan typ har hållare för en lysstav. Dessa både syns och hörs, och är dessutom lättare att finna om man tappar dem i mörkret. Ett nervpåfrestande ofog är att många metare tycks vara alltför lata för att plocka av bjällran vid utkast och invevning. Det kan vara ganska irriterande för andra metare en lugn och stilla sommarnatt. Säkerligen bidrar det också mycket till antalt;t förlorade bjällror. Slanten i burken Det gamla hederliga systemet där ett mynt lägges ovanpå linan och balanseras på en träpinne över en plåt- eller glasburk, och sedan när linan sträcks trillar myntet i burken och varnar metaren, fungerar än i dag. Ett annat enkelt och billigt alternativ som man också använt i sina unga dagar, är att placera ett mynt som låser linan på haspelrullens spole, med en navkapsel undertill. Vid utdrag faller myntet ljudligt i havkapseln. Nackdelen med denna typ av nappvarning är att den oftast är känslig för vind. Den varnar oftast inte heller så ljudligt att en "trött" metare vaknar. För den vakne metaren är ett föremål hängande i en bukt på linan mellan rullen och första ringen en bra indikator. En bit folie, en cylinder, kapsyl eller t ex en pingpongboll försedd med hårklämma är bra alternativ. Här finns möjligheter för den påhittige. Bäst är självklart om nappvarnaren går att förtynga för att anpassas efter vindströmförhållande, och att den syns bra. Alufolie är bra även vid dåliga ljusförhållande. Indikatorn kan för nattfiske också förses med en av de 01ika modeller"knäcklysstavar" som finns i handeln. Avslutningsvis skallkanske inteden allra enklaste nappindikatorn glömmas bort. Ett av de absolut bästa sätten att registrera även försiktiga napp är helt enkelt att hålla linan i handen. Gärna mellan tumme och pek-långfinger. Med spöet och rullen vilande i knäet eller i spöhållare fungerar denna metod bra. Speciellt för den rörlige metaren som med minsta möjliga utrustning vandrar längs ett vatten och fiskar av olika platser, är kännmetoden suverän. Det finns en del tillbehör som kan vara metaren till stor hjälp under fisket. Först och främst har vi spöhållarna, som gärna kan vara teleskopiska, för att alltid kunna placera spöet lämpligt. Lineelips - en klämma som placeras på spö eller handtag och håller linan på plats. Använder man en frikopplad haspelrulle vill linan gärna fara av, speciellt om det blåser. Ett lineclips placerat ovanför rullen håller koll på linan i väntan på napp. De allt mer populära lysstavarna i olika storlekar kan vara till stor hjälp vid nattmete. Antingen man placerar dem på spötoppen, swing- eller quivertippen, hängande på linan, eller något annat lämpligt ställe. M 8 April 1992 SPORTFISKE