Burmesiska migrantarbetares situation i Thailand

Burmesiska migrantarbetares situation i Thailand Författare: Frida Perjus, November, 2009 1

Materialet är framtaget på uppdrag av Svenska Burmakommittén, som en del i en informationsinsats om burmesiska migrantarbetares situation i Thailand. Informationsinsatsen genomförs med stöd från Sida genom Forum Syd. Sida och Forum Syd har inte varit delaktiga i framtagandet av materialet och tar ej ställning i synpunkterna som framförs. Om författaren Frida Perjus är koordinator för Socialdemokratiska Studentförbundets Burmautskott och student på mastersprogrammet i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har arbetat som volontär i flera burmesiska organisationer i den thailändska staden Mae Sot vid gränsen till Burma, samt skrivit sin C-uppsats om kvinnliga burmesiska migrantarbetare i Thailand. 2

Innehåll Innehåll 2 Sammanfattning: En billig Thailandssemester har ett högt pris 3 Bakgrund: Miljoner burmeser arbetar i Thailand 3 Politiskt förtryck och krig är det bakomliggande problemet 4 Folket i Burma lever i extrem fattigdom 4 Thailand lockar burmeser med arbeten 5 Burmesiska migrantarbetare får smutsiga och farliga arbeten 5 Arbetsvillkoren för migrantarbetarna är bland de värsta i världen 6 Registreringsprocessen av migrantarbetare medför problem 7 Rädsla för deportering begränsar migrantarbetarna 8 Korruptionen i Thailand gör migrantarbetarna extra utsatta 8 Migrantarbetarna är utan skyddsnät vid sjukdom 8 Arbetslagstiftningen i Thailand följs ofta inte 9 Burmesiska arbetare saknar stöd av fackföreningar 10 Trafficking och sexarbete är vanligt 11 Varje år tvingas 10 000 nya kvinnor och flickor in i prostitution 11 Sexarbete är farligt 12 Svenska turister reser gärna till Thailand 13 Burmesiska migrantarbetare bygger svenskhotell 13 Sexturister reser till Thailands mest populära semesterorter 13 De svenska sexturisterna finns på vanliga semesterorter 14 Barn smugglas in i den thailändska sexindustrin 14 Hur kan Sverige bidra till att situationen förbättras? 14 Påtryckningar på thailändska regeringen 15 Demokratibistånd och fackföreningsutbyte 15 Ansvarsfull turism 15 Stöd till demokratisering i Burma 15 Fotnoter 16 Referenser 18 2

Sammanfattning: En billig Thailandssemester har ett högt pris Varje år reser hundratusentals svenskar till Thailand för en semester med sol, bad och billig mat. Men ingenting är gratis, vilket de burmesiska migrantarbetarna är alltför medvetna om. De lever i skuggan av turisternas paradis. Varje år lämnar hundratusentals människor det hårda militära förtrycket i Burma för att börja om på nytt i grannlandet Thailand. Men det som enligt ryktesvägar låter lockande förvandlas för många till ett helvete, inte olikt det i Burma. Det finns ca 2 miljoner burmesiska migranter i Thailand. Den tidvis snabba ekonomiska utvecklingen i landet är till viss del beroende av den billiga arbetskraft som de burmesiska arbetarna utgör. Många textilfabriker och jordbruk har etablerats invid gränsen till Burma, och det finns intressen för att införa frihandelszoner. Enligt thailändsk arbetslagstiftning ska alla arbetare, vare sig de är registrerade i landet eller inte, ha rätt till en minimilön och skäliga arbetsvillkor. Men korruption, främlingsfientlighet och giriga arbetsgivare utnyttjar ständigt de burmesiska migrantarbetarna. Burmesiska arbetare är mer utsatta än de thailändska eftersom en majoritet inte har arbetstillstånd och därmed står utanför lagar och skydd. De har inte heller rätt att starta fackföreningar. Även om migrantarbetarna har rätt att gå med i thailändska fackföreningar får de inte inneha några officiella förtroendeuppdrag eller sitta med i ledningen. I praktiken innebär det att inga burmeser är medlemmar i thailändska fackföreningar. Det är inte ovanligt att burmesiska migranter, i synnerhet kvinnor, tar sig till Thailand med hjälp av människosmugglare och sedan tvingas arbeta för att betala av sina skulder. Allt fler burmesiska kvinnor och flickor lockas eller tvingas in i sexindustrin. Sexarbetarna utsätts för många faror, så som könssjukdomar, hivsmitta, misshandel och våldtäkt. De svenska resebyråerna Ving, Apollo och Fritidsresor använder hotell som är byggda av burmesiska migrantarbetare. Dessa arbetare har ofta löner under miniminivån och de arbetar under mycket svåra förhållanden. I vissa fall har barnarbetare använts i bygget av hotellen. Det är inte ovanligt att en byggarbetare i Phuket arbetar 14 timmars arbetsdagar, sju dagar i veckan, för mindre än en tusenlapp i månaden. Och trots att arbetet är både farligt och hårt finns inga samhällsinstitutioner som kan skydda dem som blir skadade eller sjuka. Det är i många fall ett arbete med livet som insats. Sexturismen är utbredd i Thailand, trots att prostitution är olagligt i landet. Turistorter som Phuket och Pattaya är populära destinationer för västerländska sexturister. Ving har numera resor till båda orterna. Denna översikt syftar till att öka medvetenheten om de burmesiska migrantarbetarnas villkor i Thailand. Den billiga semestern har ett pris, och svenska turister och researrangörer bör informera sig om situationen samt agera för ett mer etiskt resande till Thailand. Det är också angeläget att fackföreningsrörelsen i Sverige får upp ögonen för denna nästintill glömda grupp människor. Det krävs internationellt tryck, bland annat genom fackföreningar, för att förbättra villkoren för migrantarbetarna i Thailand. Att så många svenskar genom turism i Thailand indirekt kommer i kontakt med förtrycket i Burma, är även ytterligare ett skäl för Sverige att stärka sitt engagemang för demokratisk förändring i Burma. Bakgrund: Miljoner burmeser arbetar i Thailand Ungefär 70 till 80 procent av Thailands totala andel gäst- eller migrantarbetare kommer från Burma. Exakt hur många burmesiska migrantarbetare det finns i Thailand är svårt att veta, eftersom antalet oregelbundna migrantarbetare är stort. Oregelbundna migrantarbetare är odokumenterade migrantarbetare eller sådana som inte har registrerat sig och inte innehar arbetstillstånd eller visum. Enligt SwedWatchs rapport En exkluderande resa: En granskning av turismens effekter i Thailand finns det uppåt 2 miljoner burmesiska migrantarbetare i Thailand. 1 Den siffran uppger även Yaung Chi OO Workers Association (YCOWA) och Burmese Women s Union (BWU), två av organisationerna som arbetar för burmesiska migrantarbetare i Thailand. Av dessa är endast omkring 800 000 registrerade. 2 Även om exakta siffror saknas står det klart att en stor del av Burmas befolkning befinner sig i Thailand. En majoritet är där som gästarbetare men en betydande minoritet som regelrätta flyktingar. Enligt FN:s högsta ansvariga för flyktingar finns det 150 000 burmesiska flyktingar i 3

flyktingläger längs den thailändska gränsen. 3 Men i själva verket rör det sig om många fler som lever i icke-erkända flyktingläger eller utanför lägren som illegala flyktingar. Därtill finns cirka en halv miljon interna flyktingar, så kallade IDPs (Internal Displaced People) inom Burmas gränser. För att ta reda på vad det är som gör att så många människor lämnar sitt hemland för att söka arbete utomlands brukar man tala om interna och externa faktorer, eller så kallade push- och pullfaktorer. I Burma är den krisartade ekonomiska situationen den mest tydliga och ofta direkta orsaken till att så många lämnar landet. Enligt BWU:s rapport Caught Between Two Hells är de tre vanligaste skälen till att migrantarbetare beslutar sig för att lämna Burma extrem fattigdom, brist på framtidsutsikter i Burma under militärregimen samt skyldigheter mot familjen. 4 Politiskt förtryck och krig är det bakomliggande problemet Bakom den ekonomiska krisen ligger en hänsynslös militärregim som sätter all opposition i fängelse. Den politiska situationen i landet är alltså en bakomliggande pushfaktor. Hundratusentals människor har drivits på flykt till grannlandet Thailand efter militärregimens offensiver, främst mot den etniska minoritetsgruppen karener i östra delen av Burma, men även mot andra etniska minoriteter. Antalet SPDC 5 -kontrollerade militärbataljoner i östra Burma har ökat de senaste åren och ökningen av soldater i områdena har stora negativa effekter på civilbefolkningen. Självförsörjarprincipen som gäller för soldater i den burmesiska armén driver soldaterna att plundra lokalbefolkningen. Principen är att armén måste producera sin egen mat och upprätthålla sig med eget material. Det innebär att civilbefolkningen måste tillgodose soldaterna med mat. Efter att jordbrukare fått sin jord konfiskerad och sina byar plundrade av burmesisk militär har de ofta tvingats fly till Thailand och arbeta för sin familjs överlevnad. 6 Många rapporter har skrivits om just landkonfiskering, som orsakar stor fattigdom i dessa områden. En av dessa rapporter heter Holding our ground 7 och vittnar om hur militariseringen i Burma har lett till stora övergrepp mot mänskliga rättigheter i Arkanstaten och Monstaten, samt Pa-O-området i södra Shanstaten. Den burmesiska armén, även kallad för Tatmandaw, består av ungefär 490 000 soldater och har mer än fördubblats sedan 1989. Militariseringen i Burma, som vuxit i omfattning sedan slutet av åttiotalet, samt ökningen av militära bataljoner i dessa områden, har lett till tvångsförflyttningar av hela byar, landkonfiskering, ökat tvångsarbete samt sexuella trakasserier och systematiska våldtäkter. Militariseringen har även bidragit till en ökning av tvångsrekrytering av soldater och barnsoldater. År 1995 rapporterades 50 000 barnsoldater under 18 år i den burmesiska armén, vilket var 19 procent av det totala antalet soldater. År 2002 hade de ökat till 70 000 då var den totala andelen soldater i armén omkring 350 000. Dessa siffror visar på att Burma är det land i världen som har flest barnsoldater. 8 Landkonfiskeringar är inte bara en följd av att den burmesiska armén måste förse sina soldater med mat, utan är även en del i den så kallade burmaniseringen. Burmanisering innebär att den styrande regimen vars medlemmar är burmaner, som är den största etniska gruppen i Burma, vill assimilera de etniska områdena genom att till exempel förbjuda undervisning på modersmålet och flytta de burmesiska soldaternas familjer till de etniska områdena. 9 Militariseringen av Burma har möjliggjorts genom vapenhandel med omkringliggande länder, som Kina, Indien och Thailand. Även Sverige har tillverkat vapen som sålts till den burmesiska armén. I en artikel publicerad på Svenska Freds kan man läsa att det svenska företaget FFV sålde granatgeväret Carl Gustav till Burma 1983 för 33 miljoner kronor. Det var vapen som militärjuntan sedan använde i offensiver mot karenfolket i östra Burma. 10 En annan pushfaktor är det som militärjuntan kallar utvecklingsprojekt. Dessa projekt handlar främst om stora infrastrukturprojekt som juntan påstår ska gynna landets ekonomi. Det kan handla om allt ifrån stora dammbyggen, flygplatsbyggen, utvinning av naturgas och olja samt avverkning av skog. Dessa projekt leder inte bara till masstvångsförflyttningar av befolkning utan innebär också en stor miljöförstörelse, som i sin tur driver människor att lämna landet. Folket i Burma lever i extrem fattigdom Den burmesiska militärregimen har under ett halvt sekel grovt misskött landets ekonomi. Det burmesiska folket är världens tredje mest ekonomiskt förtryckta folk och Burma är, tillsammans med Somalia, världens mest korrupta land. 11 Genom att förstatliga landets företag har 4

regimen sett till att själva sko sig gott. Kapitalet har förlagts utomlands, medan befolkningen idag är ett av världens tjugo fattigaste. Enligt en rapport av The Economist beräknas 75 procent av Burmas befolkning leva under fattigdomsstrecket. Dessutom har Burma lägst BNP i regionen, som inkluderar Bangladesh, Laos, Thailand, Malaysia och Vietnam. 12 Mellan perioden 1993 till 2004 investerade juntan närmare 30 procent av statsbudgeten i den militära sektorn, medan 3 procent investerades i sjuk- och hälsovården. Så lite som 8 procent lades på utbildning. 13 Under senaste åren har ris- och oljepriserna skjutit i höjden och orsakat svält och förödelse, och inflationen är hög. Naturkatastrofen 2008, cyklonen Nargis, försatte 2 miljoner människor i nöd och 140 000 människor dog. Enligt BWU:s rapport berör migrationen så många av Burmas invånare, i alla samhällsskikt, att det går att tala om en massmigration som har skapat ett kulturellt fenomen. Att lämna sitt hemland för att arbeta i Thailand eller ett av de andra grannländerna har blivit en kulturell norm i Burma, eftersom det inte bara gäller marginaliserade grupper. I BWU:s rapport vittnar flera av de intervjuade om fattigdomen. Lönerna i Burma ligger så lågt och matpriserna är så höga att man på en genomsnittlig lön inte kan försörja sin familj. En kvinna som blivit intervjuad av BWU berättar att hon arbetade på ett risfält tolv timmar i ett sträck varje dag, sju dagar i veckan och att hon endast tjänade 500 kyats per dag, vilket motsvarar ca 3 kronor. Hon berättar att det var långt ifrån tillräckligt eftersom rispriset ligger mellan 8000 och 10 000 kyat för en säck. Med andra ord ligger lönerna i Burma så lågt att en dags hårt arbete bara räcker till mat för nästa dag. Thailand lockar burmeser med arbeten Till pullfaktorerna hör Thailands explosionsartade ekonomiska uppsving och stärkta valuta, vilket har lett till en stor efterfrågan på billig arbetskraft. Gränsen till Thailand är även mer porös och alltså lättare att ta sig över än de andra gränserna. Thailands vänligare politiska klimat lockar även burmeser som är hårt bevakade och vars liv kringskärs av lagar som gör det omöjligt att bland annat uttrycka sina åsikter. Dock får de burmesiska migranterna ganska snart uppleva att livet som migrantarbetare inte alltid är bättre än det hårda livet i Burma. Men BWU:s rapport framhåller ändå att situationen i Burma förvärrats så pass mycket under senare år att pushfaktorerna bakom folkets migration nu är starkare än pullfaktorerna. Efterfrågan på migrantarbetare ökade efter tsunamikatastrofen 2004 då många hotell förstördes. En klar majoritet av dem som byggde upp hotellen efter katastrofen var burmeser. 14 Således kan naturkatastrofer även föra med sig så kallade pullfaktorer. Då den thailändska ekonomin har vuxit sig starkare under de senaste decennierna har efterfrågan på billig arbetskraft ökat. Utan migrantarbetarna skulle Thailand förlora sin konkurrenskraft, d.v.s. billig arbetskraft som kan tillverka billiga varor. Därför har man också flyttat arbetsintensiva textilfabriker och jordbruk till Burmagränsen för att kunna utvinna den billiga arbetskraft som desperata burmesiska migrantarbetare utgör. Medan Thailand har argumenterat för att det inte är möjligt att förbättra lönerna för migrantarbetarna och till och med diskuterat att införa frihandelszoner, finns det ekonomer som menar att arbetskraft bara är en liten del av den totala detaljhandeln och att en ökning av fabriksarbetarnas löner inte skulle påverka priserna nämnvärt. 15 Burmesiska migrantarbetare får smutsiga och farliga arbeten Migrantarbetarna i Thailand beräknas tillföra 337 miljoner kronor till den thailändska ekonomin årligen. 16 Efter Thailands ekonomiska uppsving under nittiotalet har thailändarnas ekonomiska standard höjts, vilket har inneburit att de inte behövt ta mindre eftertraktade och lågavlönade arbeten. 17 Därför konkurrerar inte alltid de burmesiska migrantarbetarna ut de thailändska arbetarna. De burmesiska migrantarbetarna får istället ofta arbeten med låg status som de thailändska arbetarna anser vara smutsiga och farliga. När till exempel fiskeindustrin går bättre anställs fler migrantarbetare, men samtidigt innebär den ökade produktiviteten att fler thailändare anställs som båtkaptener, båtbyggare etc. 18 Hembiträdesyrket har låg status och låg lön och har på så vis blivit mindre attraktivt för thailändska arbetare. Där står migrantarbetarna för hälften av den totala yrkeskåren. 19 De burmesiska migrantarbetarna arbetar främst inom tre sektorer; tillverkningsindustrin som främst består av byggarbetare, jordbruksarbetare, fiskindustriarbetare och textilarbetare; 5

hushålls- och servicesektorn som består av hembiträden, hotell- och restaurangarbetare; samt underhållningssektorn som består av sexarbetare och kvinnor som säljs som brudar till män i omkringliggande länder. Av migrantarbetarna i Thailand beräknas 25 procent arbeta inom jordbrukssektorn, 15 procent inom fiskeindustrin, 40 procent inom tillverkningsindustrin och 20 i servicesektorn. 20 Majoriteten av migrantarbetarna arbetar på säsongsbasis. Personporträtt 1 Femton minuters mopedresa utanför staden Mae Sot, vid gränsen till Burma i nordvästra Thailand, ligger en soptipp som är hem för trehundra burmesiska migranter. De samlar plast och andra sopor som de sedan säljer till återvinningsföretagen. En majoritet av dem som lever och arbetar här är barnfamiljer. Nittonåriga Ma Eh visar stolt upp sin en månad gamla son. Hon viftar bort flugor runt sitt lilla barn. Stanken är outhärdlig och solen stekhet. Under den lilla hyddan som ligger mitt på ett berg av sopor ligger ett tiotal gamla batterier samlade. Där går också familjens gris. Ma Ehs pappa förklarar varför de kom till Thailand: I Burma drev vi en grönsaksbutik, men vi tjänade bara 1000 kyat om dagen och det var för lite för att överleva. Familjen är viktig för oss, och därför bestämde vi oss för att arbeta och bo på soptippen. Var ska barnen ta vägen om vi arbetar på fabrik? Dessutom är jag och min fru för gamla för att få arbete på en fabrik. Vi har det bättre här i Thailand på soptippen än i Burma med en grönsakshandel, säger han. Vi är hela tiden rädda för att polisen ska komma hit och arrestera oss, fyller Ma Eh i. Vid flera tillfällen har polisen varit här, och då har vi sprungit och gömt oss i skogen. Polisen har rivit våra hus så att vi har varit tvungna att börja om från början igen. Små barn sitter utan varken byxor eller skor mitt bland soporna. Deras magar är uppsvällda av näringsbrist och ögonen röda från avfallsgaserna. Det dånar från sopbilen som kommer farande i hög fart. Plötsligt ursäktar sig Ma Eh och hennes familj. Ma Eh lämnar bebisen till sin mamma och ger sig av mot sopbilen där ett femtiotal människor redan har samlats. Några ungdomar har klättrat upp på sopbilen och börjat kasta ner sopor till sina familjemedlemmar. Nyligen var det en kraftig explosion bland sopor som just lastats av från en sopbil. Över tio människor blev skadade. En man förlorade sitt öga i explosionen. Flera var tvungna att läggas in på sjukhus. Polisen kom till sopstationen på grund av explosionen. De arresterade ett stort antal burmeser som lever där illegalt. Trettio burmeser fängslades på grund av att de var vittnen till explosionen och måste förhöras. Men istället för att förhöras och sedan köras hem, vilket polisen hade lovat dem, kördes över tjugo av dem över gränsen till ett okänt öde i Burma. Den enda möjligheten för oss att komma tillbaka till Thailand är att betala stora summor pengar till flyktingsmugglare, berättar Ma Ehs pappa. Men eftersom de som lever här inte har några pengar måste de försöka låna av släktingar och vänner, och det är inte möjligt för alla. Flera av dem som skickats tillbaka till Burma har fortfarande inte återvänt. Ingen vet vad som har hänt med dem. Inte heller vet man varför soporna exploderade. Vissa säger att det var en bomb. Andra påstår att det var gaser från soporna som exploderade i värmen. Uppenbart är att explosionen hade förödande konsekvenser för dessa redan fattiga människor. Ma Eh med familj som lever på en soptipp i Thailand, 2008 Arbetsvillkoren för migrantarbetarna är bland de värsta i världen Thailand har inte skrivit under de viktigaste internationella konventionerna som rör internationell migration och som syftar till att skydda migrantarbetares mänskliga rättigheter. Detta gör migrantarbetarna i Thailand extra utsatta. Förhållandena för dem är bland de värsta i världen, trots att Thailand är ett land som är på väg mot demokrati, som har haft ett enormt ekonomiskt uppsving under de senaste decennierna och som är ett av de mest framgångsrika länderna i Asien. Speciellt svårt är det för hushållsarbetarna. Majoriteten av dessa är kvinnor och det finns i praktiken 6

inte några lagar som skyddar deras rättigheter. 21 Dessutom har Thailand inte skrivit under FN:s flyktingkonvention, vilket innebär att majoriteten av de burmeser som befinner sig i Thailand inte ges flyktingstatus. Utan skyddet av flyktingstatusen finns hela tiden risken att bli deporterad eller arresterad. 22 Thailand, liksom de flesta andra länder, har ratificerat ILO-konventionerna nr 29 och 105 som är de grundläggande konventionerna. De handlar i princip om att slavarbete och tvångsarbete är förbjudet. Däremot har Thailand inte ratificerat konvention nr 87, om rätten att bilda organisation och konvention nr 98, om föreningsfrihet samt rätten till kollektivförhandlingar. 23 Det är inte tillåtet för migrantarbetare i Thailand att bilda egna fackföreningar. Eftersom det just är fackföreningarna som tar upp brott mot konventionerna i ILO är det mycket svårt för ILO att skydda migrantarbetarnas rättigheter. 24 Thailand har inte heller ratificerat ILO-konventionerna nr 97 och 143 som skyddar migrantarbetare, och inte heller FN:s konvention som skyddar alla migrantarbetare och deras familjemedlemmar. 25 Enligt internationell lag är en flykting en person som befinner sig utanför hans eller hennes hemland; har en välgrundad rädsla för förföljelse på grund av hans eller hennes ras, religion, nationalitet eller medlemskap i en specifik social grupp eller politisk uppfattning; och är oförmögen eller ovillig att gagna sig själv skydd av det landet, eller återvända dit, på grund av rädsla av förföljelse. 26 Trots detta erkänner Thailand endast de människor som har flytt från väpnade konflikter som flyktingar, och de som har blivit erkända får sedan uppehälle i ett av de flyktingläger som är beviljade av UNHCR. Den största delen av dem som lämnar Burma erkänns således inte som flyktingar och får inte det skydd som de enligt internationell lag bör ha. Istället tvingas de ta underbetalda och farliga arbeten för att överleva. Barnarbete är enligt lag förbjudet i Thailand, ändå förekommer det på många arbetsplatser. Barn mellan 15 och 18 får arbeta, men inte övertid och inte inom arbeten som är tunga och som anses riskfyllda. Trots detta är det många barn som arbetar både övertid och inom riskfyllda yrkesområden. 27 På fiskebåtar i södra Thailand är det vanligt att burmesiska barn arbetar. Enligt en studie som ILO utförde år 2006 var två tredjedelar av dem som arbetade på fiskebåtar mellan 15 och 17 år gamla. Arbete på fiskebåt anses vara riskfyllt och är en av de värsta formerna av barnarbete. 28 Registreringsprocessen av migrantarbetare medför problem År 2002 införde den thailändska regeringen en policy gentemot migrantarbetare. Detta resulterade i ett avtal mellan grannländerna Burma, Laos och Kambodja, en så kallad MOU (Memorandum of Understanding). Den nya policyn innebar att alla migrantarbetare skulle ha rätt att registrera sig. MOU:n sa att migrantarbetarna inte skulle behöva gå genom sina arbetsgivare för att registrera sig, som de tidigare varit tvungna att göra. Den innebar även att en registrerad migrantarbetare skulle ha tillgång till subventionerad sjuk- och hälsovård. 29 Även om den nya policyn var bättre än den tidigare kvarstod flera problem med registreringsprocessen. För att kunna ansöka om registrering tvingades migrantarbetarna först att söka en så kallad husregistrering. Om den blev beviljad kunde arbetaren sedan söka ett arbetstillstånd till en kostnad av 3800 thailändska baht, ungefär 760 svenska kronor, för ett år. 30 Det var en komplicerad process eftersom husregistreringen fordrade att husägaren skulle skriva ett rekommendationsbrev till sin hyresgäst, vilket husägaren i många fall vägrade. Totalt registrerades cirka 800 000 burmesiska migrantarbetare. Av dessa var ca 45 procent kvinnor. 31 För att arbetaren ska kunna registrera sig måste han eller hon dessutom kunna uppge sin nationalitet. Det innebär att arbetaren måste ha ett pass eller annan identifikation, vilket de flesta burmeser inte har. Speciellt svårt är det för etniska minoritetsgrupper som karenerna, där de flesta inte ens är erkända som burmesiska medborgare och alltså står helt utan något medborgarskap. 32 Eftersom majoriteten av de burmesiska migranterna inte har råd att betala arbetstillståndet betalar arbetsgivaren för dem, men behåller originalet och ger arbetaren en papperskopia. Arbetaren får i gengäld betala av tillståndet genom att en summa pengar dras från lönen varje månad. Papperskopian på tillståndet är inte giltig, och det gör att arbetaren riskerar att bli arresterad av polisen och i värsta fall deporterad. Arbetaren har inte heller möjlighet att byta arbetsplats så länge som originalet på arbetstillståndet finns hos 7

arbetsgivaren. Majoriteten av migrantarbetarna skickar tillbaka största delen av sin lön till familjen i Burma, och i många fall kan det ta arbetaren upp till sex månader eller ett år innan arbetstillståndet är avbetalat. 33 Andra problem med registreringen av migrantarbetare är att det ofta inte ges tillräckligt med tid för migranterna att registrera sig. Detta gäller särskilt för dem som arbetar på fiskebåtar. Det är dessutom få migrantarbetare som vet vilka rättigheter de har som registrerade. De är därför skeptiska till registreringen. Få burmeser får tillgång till den subventionerade sjukvården även om de är registrerade. Detta delvis på grund av språkförbristningar och delvis på grund av att många anser att avgiften på 30 baht för ett läkarbesök är för dyrt när de redan har betalat 1300 baht för sjukförsäkringen. Sjukförsäkringen ingår nämligen i arbetstillståndet som totalt kostar 3800 baht per år. 34 Rädsla för deportering begränsar migrantarbetarna Det finns flera problem med registreringsprocessen. Till exempel hamnar migrantarbetaren i en svår situation om han eller hon blir av med sitt arbete eftersom han eller hon blir illegal efter bara sju dagar som arbetslös. Då ställs migrantarbetaren inför risken att bli arresterad och till och med deporterad tillbaka till Burma. Detta händer regelbundet en majoritet av migrantarbetarna eftersom de har säsongsbetonade arbeten. 35 Ofta är migrantarbetarens familj i Burma beroende av dennes inkomst, vilket gör migrantarbetaren desperat att ta sig tillbaka till Thailand efter en deportering för att tjäna pengar. För att ta sig tillbaka tvingas migrantarbetaren att betala mutor till gränspolisen, en summa pengar som kan motsvara upp till en årslön för en genomsnittlig migrantarbetare. Rädslan för att bli deporterad gör att migrantarbetarna tvingas hålla låg profil, vilket begränsar deras rörlighet och synlighet i Thailand. Speciellt kvinnliga migrantarbetares rörlighet är begränsad då de är än mer utsatta för polisernas våld och sexuella trakasserier. 36 År 2007 införde de lokala myndigheterna nya restriktioner för de redan hårt begränsade migrantarbetarna i Phuket, Ranong, Rayong och Phang Nga (Khao Lak). Dessa restriktioner innebär att migrantarbetarna inte får samlas mer än fem personer åt gången, att de har utegångsförbud efter klockan åtta på kvällen (med undantag för nattarbetare som är under kontroll av arbetsgivaren) samt att de inte har rätt att använda mobiltelefon och köra moped eller bil. 37 Att bli deporterad till Burma kan innebära stor fara för en migrantarbetare. I många fall har de deporterade blivit arresterade av burmesisk militär och straffade genom tvångsarbete eller fängelse. Kvinnor riskerar även att bli sexuellt utnyttjade av gränsvakter och militär på båda sidor av gränsen. 38 Korruptionen i Thailand gör migrantarbetarna extra utsatta Korruptionen genomsyrar hela det thailändska samhället och är i mångt och mycket en del av kulturen, vilket innebär att den sällan ifrågasätts. De burmesiska migrantarbetarna är ständigt utsatta för korrupta poliser som utnyttjar det faktum att de inte har en legal status. De burmesiska migrantarbetarna tvingas regelbundet, utöver kostnaderna för arbetstillståndet som de sällan kan utnyttja, att betala mutor till polisen. I Jennie Dielemans bok Välkommen till Paradiset beskrivs de burmesiska byggarbetarnas situation i det populära svenska semesterparadiset Khao Lak, där det är mer regel än undantag med mutor till polisen: Varje månad betalar de burmesiska byggarbetarna unga som gamla 600 baht till polisen i mutor som dras av lönen för att de ska slippa bli deporterade, men det har hittills inte hindrat polisen från att plocka in arbetare ändå. 39 Utöver de månatliga mutorna riskerar migrantarbetarna alltså att arresteras och tvingas betala sig fria för att undvika deportation. Migrantarbetarna är utan skyddsnät vid sjukdom De burmesiska migrantarbetarna har alltså inte tillgång till subventionerad sjukvård utan tillståndet. Blir de sjuka eller skadade tvingas de betala stora summor pengar. Därför undviker många migrantarbetare att uppsöka sjukvård då de blir sjuka eller skadade på arbetsplatsen. Trots att alla arbetare är lika enligt thailändsk arbetslagstiftning får inte migrantarbetare åtnjuta de arbetsrelaterade fördelar och kompensationer från det så kallade Socialförsäkringskontoret (Social Security Office). Socialförsäkringskontoret menar att det bara är thailändska medborgare som har rätt till kompensationsfonden i fall av exempelvis arbetsrelaterade skador. Om en migrantarbetare blir 8

skadad på arbetsplatsen, vilket är vanligt eftersom arbetsgivarna lägger lite pengar på säkerhetsåtgärder, finns således ingen möjlighet till kompensation. Om arbetaren stannar hemma förlorar arbetaren inkomst och riskerar att bli arbetslös. 40 Personporträtt 2 Lee Lee Win är 18 år gammal. Hon arbetar på en textilfabrik tillsammans med sin mamma. Hennes föräldrar är skilda och pappan bor kvar i Burma. Hon har arbetat på fabriken i fyra månader. Innan hon började på fabriken arbetade hon i en annan fabrik under ett år. På fabriken syr Lee kläder. Lee Lee Win börjar arbeta klockan åtta på morgonen och arbetar sedan fram till klockan nio på kvällen. Ibland, när det är mycket att göra på fabriken, arbetar hon till klockan elva på kvällen. Hon har en timmes rast för lunch och en timmes rast för middag. Lee arbetar sju dagar i veckan och har inga lediga dagar, inte ens under Songkran, det buddhistiska nyåret. Lee tjänar 2500 baht i månaden (ca 500 kronor). Lee tycker att det är väldigt trångt att bo på fabriken. I ett rum kan det bo upp till femton personer. På fabriken får de ris, men måste själva köpa curry och grönsaker till. Om hon blir sjuk måste hon betala 60 baht för varje dag som hon inte arbetar. Ändå tycker Lee att hennes chef behandlar henne väl. Lee berättar att om en kvinna blir gravid brukar hon vara hemma två månader efter att barnet är fött. Sedan brukar de flesta kvinnorna skicka sina barn till familjen i Burma så att de kan fortsätta arbeta. Inga barn får bo på fabriken med arbetarna. Lee Lee Win har ett arbetstillstånd och för det betalar hon 300 baht i månaden. Men hon får bara behålla en papperskopia av arbetstillståndet. Ibland accepterar poliserna papperskopian, men inte alltid. Det händer att de beslagtar papperskopian och då kostar det 500 baht att få tillbaka den, säger hon. Lee Lee Win, textilfabriksarbetare, 18 år Arbetslagstiftningen i Thailand följs ofta inte Den thailändska arbetslagstiftningen (The Labour Protection Act B.E. 2541(1998)) fastslår att migrantarbetare ska ha samma rättigheter som thailändska arbetare, vare sig de är registrerade eller inte. Dessutom gäller de thailändska civilrättsliga och kriminalrättsliga lagarna även migrantarbetarna. Trots detta begår arbetsgivare i Thailand ständigt lagöverträdelser. Migrantarbetare som inte kan uppvisa arbetstillstånd blir ofta deporterade utan någon som helst rättegång. 41 Enligt thailändsk lagstiftning har arbetsgivaren rätt att delegera sina skyldigheter till en chef, vilket är problematiskt. Arbetsgivaren kan då skylla på underordnade chefer i fall då arbetare till exempel blivit utnyttjade av människosmugglare. Även underleverantörer har kunnat undkomma straff genom att skylla på underordnade chefer som tagit på sig arbetsgivarens skyldigheter. År 2002 fanns bara 600 arbetsinspektörer för fler än 600 000 fabriker. 42 Den thailändska arbetslagstiftningen slår fast att alla arbetare ska ha rätt till en minimilön. Den slår även fast att arbetstiden inte får överstiga 48 timmar per vecka, samt att övertid inte får påtvingas arbetaren. Arbetslagstiftningen säger också att arbetstiden inte får överstiga 42 timmar om arbetet är särskilt farligt, hårt eller ansträngande. Dessutom säger lagstiftningen att den anställde har rätt till betald sjukledighet, rätt till 90 dagars föräldraledighet samt betald semester efter ett års arbete. 43 En burmesisk arbetare tjänar i genomsnitt cirka hälften av vad som är minimilönen enligt thailändsk lag, d.v.s. cirka 15 kronor per dag. För det behöver han eller hon arbeta sju dagar i veckan från åtta på morgonen ända till midnatt, med endast en timmes lunchrast och en timmes middagsrast. Under högsäsongerna kan en migrantarbetare arbeta upp till 16 timmar per dag, och de har inte möjlighet att säga nej till övertid. Arbetaren har endast en dag ledig i månaden och måste bo på fabriken där hyra, el och vatten dras av lönen. 44 Arbetsmiljön och boendemiljön är mycket dålig. Ventilationen är otillräcklig, maten består ofta endast av ris och curry och vattnet är smutsigt. Om nätterna sover arbetarna i träbunkrar, i trånga rum packade med folk. Den som klagar på arbetssituationen eller på boendet ser arbetsgivaren till att fort göra sig av med. Om arbetarna försöker organisera sig blir de straffade genom alltifrån misshandel av lokala gäng som hyrs in av 9

arbetsgivaren till deportering av lokala myndigheter. De flesta arbetsgivare har goda relationer med lokala myndigheter och poliser. När de stöter på problem med arbetare behöver de bara ringa polisen. Det är heller inte ovanligt att arbetsgivaren själv är en före detta polischef. I vissa fall har arbetsgivaren gått så långt att denne har hyrt en torped för att röja undan arbetare som ställer till med problem. Dessa mord blir sällan eller aldrig utredda. 45 Det händer också att arbetsgivare låser in sina arbetare före och efter arbetstid i de fall de bor på fabriksområdet. I många fall vet inte arbetsgivarna om att det enligt lag är förbjudet att låsa in arbetarna. Arbetsgivarna menar att de i vissa fall skyddar sina arbetare från att bli arresterade av polisen genom att låsa in dem. Migrantarbetarnas sårbarhet inför exploatering av arbetsgivare förstärks av de regionala lagar som säger att det är utegångsförbud för migrantarbetare efter klockan åtta på kvällen. 46 SwedWatchs rapport visar att lönerna sällan utbetalas i tid. Detta beror ofta på att företagen eller huvudentreprenörerna lägger ut arbete på underleverantörer, som i sin tur kontaktar så kallade brokers. Dessa brokers är ofta burmeser som förmedlar arbete mellan underleverantörerna och migrantarbetarna. När migrantarbetarna inte får sin lön utbetalad i tid, om alls, skyller företaget på underleverantören som i sin tur skyller på förmedlaren. Detta sker trots att det enligt arbetslagstiftningen är förbjudet. Det är tydligt i lagtexten att både huvudentreprenören och underleverantören har ett gemensamt ansvar för att lönerna utbetalas till underleverantörernas anställda i tid. 47 Burmesiska arbetare saknar stöd av fackföreningar Burmesiska arbetare har inte rätt att starta egna fackföreningar. Det kan endast thailändska medborgare göra. De har dock rätt att bli medlemmar i thailändska fackföreningar, men i praktiken är ingen burmesisk migrantarbetare medlem i en thailändsk fackförening eftersom burmeser inte får sitta i fackföreningens styrelse. Inte helt oväntat finns det motsättningar mellan thailändska arbetare och migrantarbetare på grund av att de sistnämnda hellre anställs av arbetsgivare eftersom de är både billigare och lättare att kontrollera. Thailändska arbetare ser det ofta som att de burmesiska migranterna stjäl deras jobb. 48 Det finns dock diverse frivilligorganisationer och icke-statliga organisationer som arbetar för de burmesiska migrantarbetarnas rättigheter. De får inte kalla sig fackföreningar men fungerar i praktiken som sådana. En av dessa är Yaung Chi Oo Workers Association som har sitt huvudkontor i Mae Sot, i nordvästra Thailand vid gränsen till Burma. Organisationen YCOWA försöker skydda arbetare genom att använda sig av det juridiska systemet. Men det är inte en enkel process. Det thailändska juridiska systemet är komplicerat och ogynnsamt, och en juridisk process tar lång tid. 49 För att lyckas har YCOWA samarbetat med det thailändska advokatsamfundet. MAP Foundation Thailand (Migrant Association Program) är en annan frivilligorganisation som arbetar för att bland annat informera migrantarbetare om deras rättigheter och erbjuda ett flertal olika utbildningar. Det finns även ett flertal olika burmesiska politiska organisationer som befinner sig i exil i Thailand och som även har som uppgift att skydda migranternas intressen. En av dessa är Burmese Women s Union. Arbetsgivarnas egna organisationer heter Federation of Thai Industries (FTI) och Employers Confederation of Thailand (ECOT). 50 Yaung Chi Oo Workers Association har uttryckt att det har varit svårt att lämna klagomål till Tak Labour Office då arbetsgivarnas organisationer fram till 2004 hade sitt kontor i samma byggnad. Det ändrades då efter påtryckningar av YCOWA och andra NGO:s. Dessutom menar YCOWA att Tak Labour Office är för svaga för att kunna skydda migrantarbetarnas intressen och stå upp emot arbetsgivare och immigrationsmyndighetspersoner. 51 Personporträtt 3 En kväll i maj 2004 sitter Moe Swe och en dansk vän på Nightmarket i Mae Sot och äter middag. Det är varmt, luften omkring är fylld av os från gatuköket. Det svider i ögonen av vitlök, curry och chili. Plötsligt kommer det fram en man till bordet och drar fram en kniv, han anfaller Moe Swe, men dansken ställer sig emellan och blir stucken i magen. Som tur är har han ett kraftigt läderbälte och klarar sig undan med ett par stygn. Mannen med kniven var egentligen ute efter mig. Dansken räddade förmodligen mitt liv. Jag är ordförande för Yaung Chi Oo Workers Association. Det är en organisation som arbetar för att förbättra villkoren för de burmesiska migrantarbetarna i Thailand. 10

År 2004 vann vi ett rättsfall mot en arbetsgivare som blev skyldig 60 miljoner baht till sina arbetare. Arbetsgivaren vägrade att betala och hyrde en torped för att göra sig av med mig. Moe Swe, ordförande för Yaung Chi Oo Workers Association, 2009 Trafficking och sexarbete är vanligt Många migrantarbetare smugglas in över gränsen till Thailand med hjälp av människosmugglare eller är offer för trafficking. 52 De tvingas betala stora summor pengar till så kallade carriers för att ta sig över gränsen, packade i trånga lastbilar eller på osäkra båtar med sina liv som insats. När de kommer till Thailand kan de inte språket och är lätta byten för arbetsgivare som lurar in dem i vad som i princip är slavarbete. Även om män också kan vara offer för människosmuggling är kvinnor och barn extra utsatta grupper. Att ta sig till Thailand för att arbeta är en både farlig och kostsam process. I Burma är det enligt lag inte tillåtet för kvinnor mellan 16 och 25 att resa utan sällskap av en övermyndare. Enligt SPDC infördes lagen för att skydda unga kvinnor mot just trafficking, men resultatet har snarare blivit det motsatta. 53 Regimens alla reserestriktioner och höga kostnader för resedokument gör att många kvinnor väljer att istället ta sig över till Thailand illegalt och med hjälp av människosmugglare. Enligt BWU:s rapport är carriers en term som används av migrantarbetarna själva och beskriver de individer vars arbete är att ta folk över gränserna. Sedan förmedlar de arbeten mellan migranterna och arbetsgivarna. I många fall arbetar människosmugglarna direkt under arbetsgivarna. För dessa tjänster tar människosmugglarna mycket betalt. Oftast har arbetaren inte råd att betala människosmugglaren, vilket resulterar i att de tvingas betala av skulden genom hårt arbete. I praktiken blir det slavarbete. Risken är stor att människosmugglarna eller carriers lurar migrantarbetarna. Istället för att förmedla dem ett utlovat arbete hamnar migrantarbetarna i prostitution. Där tvingas de betala av kostnaderna genom att sälja sina kroppar, så kallad debt bondage. Thailand har skrivit under, men inte ratificerat, FN:s Trafficking Protocol. Enligt thailändsk lag är trafficking kriminellt. 54 Varje år tvingas 10 000 nya kvinnor och flickor in i prostitution Allt fler burmesiska kvinnor och flickor lockas eller tvingas in i sexhandeln i Thailand. De är eftertraktade eftersom de tar mindre betalt än de thailändska sexarbetarna. De burmesiska sexarbetarna blir lätt offer för slavliknande arbetsförhållande och kan inte protestera eftersom de inte har några arbetstillstånd, inte kan språket och ofta har en familj i Burma som är beroende av deras inkomst. Av alla kvinnor och flickor som ger sig in i prostitution i norra Thailand är 25 till 35 procent från norra Burma. 55 Enligt Human Rights Watch fanns det 1994 över 20 000 burmesiska kvinnor och flickor i thailändska bordeller. Varje år rekryteras 10 000 nya. I samma rapport angav de flesta av de intervjuade kvinnorna att de var oskulder när de tvingades in i prostitution. När de lämnade prostitutionen var 50 till 70 procent hivsmittade. 56 HRWs rapport dokumenterar ett samband mellan förnekandet av mänskliga rättigheter och utsatthet för hiv/aids. Ofta är även den thailändska polisen och gränsvakterna direkt involverade i traffickingen av kvinnor och barn. De thailändska poliserna är även flitiga kunder på bordellerna där kvinnorna arbetar under slavliknande förhållanden. I HRWs rapport berättar kvinnorna att poliserna får extra bra priser på kvinnornas sexuella tjänster. Eftersom prostitution är olagligt i Thailand betalar bordellägarna regelbundna mutor till polisen så att de ska se mellan fingrarna på verksamheten. BWU:s rapport identifierar tre grupper av kvinnor som blir involverade i sexarbete. Den första gruppen är kvinnor som blivit tvingade in i prostitution genom så kallad debt bondage, trafficking. Den andra gruppen är kvinnor som börjat arbeta inom sexindustrin efter att ha haft andra typer av migrantarbeten. Dessa kvinnor har i många fall upplevt att arbetet som till exempel fabriksarbetare är mycket tungt och villkoren mycket dåliga. Många har blivit misshandlade och sexuellt trakasserade av sina arbetsgivare och till slut bestämt sig för att de inte orkar mer. Den tredje gruppen kvinnor som rapporten identifierar är de kvinnor som arbetat som sexarbetare i Burma och insett att de tjänar mer i Thailand. Det finns en stor efterfrågan på kvinnliga sexarbetare från Burma, just eftersom de tar mindre betalt än de thailändska sexarbetarna. 57 Enligt BWU:s rapport tjänar en genomsnittlig sexarbetare från Burma cirka 4000 baht i må- 11

naden. Efter avdrag för mat och husrum samt sminkprodukter och liknande har sexarbetaren 1600 baht kvar. Det motsvarar drygt 300 svenska kronor. Sexarbete är farligt Sexarbetarna utsätts för många faror, till exempel könssjukdomar och hiv/aids. De kvinnliga sexarbetarna i BWU:s rapport uppger att det är upp till klienten att bestämma huruvida de ska skydda sig eller inte. Kvinnorna vågar inte riskera att använda kondom om inte kunden vill, eftersom de då riskerar att förlora sin inkomst. De anser att risken att stå utan inkomst är värre än att riskera en könssjukdom. Sexarbetarna riskerar dessutom att bli misshandlade och våldtagna. Sorgligt nog ses det som yrkesrisker och det är sällan som våldtäkter eller misshandel anmäls. 58 De kvinnor och flickor som hamnar i sexindustrin kommer sällan därifrån. Stigmatiseringen av prostituerade kvinnor i Burma gör att det är få som vågar återvända dit. Prostituerade kvinnor anses vara dåliga kvinnor i Burma. Har en kvinna väl fått ryktet om sig att vara en dålig kvinna finns inga framtidsutsikter. En dålig kvinna blir utstött, blir inte gift och har svårt att få ett arbete eller vidareutbilda sig. Personporträtt 4 Trots att Aye Aye Phyoe bara är 28 år gammal ser hon sliten ut. I hennes magra ansikte framträder fina linjer och de svarta ringarna runt ögonen får henne att se trött ut. Det som för inte länge sedan har varit blåmärken är numera gula. Men det är inte så mycket dessa uppenbara bevis på slag och förnedring som blicken i Aye Ayes sorgsna ögon. Aye Aye berättar att hon har en son på sex år som bor med hennes föräldrar i Burma. Hon skilde sig från sonens pappa eftersom han inte kunde bidra med någonting till familjen. Om hon inte hade lämnat honom hade de tvingas svälta. Aye Aye flyttade till Mandalay för att arbeta på en restaurang. Där träffade hon en SPDC-general och gifte om sig. Men den nya mannen misshandlade henne, och till slut tvingades hon fly till Mae Sot i Thailand. Hon tog sig till Thailand genom att betala en så kallad carrier, men blev sedan såld från en arbetsgivare till en annan. Där började hon arbeta på en bar. Hon stod i baren, dansade för kunderna och sålde även sexuella tjänster. Jag träffar Aye Aye Phoe på Yaung Chi Oos Safehouse i Mae Sot på gränsen till Burma. Hon har nyligen lämnat sitt arbete där hon blev illa behandlad av både kunder och arbetsgivare. Innan jag kom hit till YCOWA arbetade jag på en nattklubb som dansare och sexarbetare. Jag arbetade där i sexton dagar och min chef vägrade att betala mig de 2500 baht som jag hade tjänat ihop och var lovad. Därför lämnade jag nattklubben. När jag började arbeta där blev jag lovad 5000 baht i månaden. Min chef behandlade mig som att jag var hans fru, han tvingade mig att dela säng med honom. Jag var tvungen att laga mat och på natten hotade han mig med en kniv. Jag var tvungen att arbeta non stop hela nätterna. Jag mådde så dåligt, gick ner mycket i vikt och hade konstant ont i huvudet. För tio dagar sedan försökte han slå ihjäl mig med en ölflaska och det blödde förfärligt mycket. Jag lyckades rymma till ett sjukhus och fick behandling. Det är bättre nu, men ibland gör det ont. När jag frågar henne varför hon är sexarbetare tittar hon på mig och ser ut som om det vore det naturligaste i världen. Det finns ingen skam i hennes blick, utan snarare en stolthet. Jag kom till Thailand för att försörja mina föräldrar och min son. Jag tycker inte om att se dem fattiga. Jag vill att min son ska få ett bättre liv än det jag lever. Jag vill att han ska få en utbildning. Jag har jobbat i fabrik förut och fick mycket ont i ryggen. Dessutom tjänar jag inte tillräckligt för att försörja min familj som fabriksarbetare. Men fortfarande har hon inte fått någon lön och har inte kunnat skicka tillbaka någonting till sin familj i Burma. I den förra baren där jag arbetade var jag populär. Jag dansar bra och många män gillade mig och ville köpa sex av mig. Kunderna betalade cirka 500 baht för mina tjänster och av dessa fick jag behålla ungefär 100 baht själv, resten gick till min chef. 100 baht motsvarar ungefär 20 svenska kronor. Yaung Chi Oo WA har erbjudit sig att stötta Aye Aye och stämma arbetsgivaren på de pengar som de är skyldiga henne, men hon har tackat nej. Jag vill bara börja arbeta igen så att jag kan försörja min son. Helst av allt skulle jag vilja gå tillbaka till den förra baren där jag för det mesta bara behövde dansa och visa upp min kropp, säger hon. Aye Aye Phyoe, sexarbetare, 28 år 12

Svenska turister reser gärna till Thailand Thailand beskrivs ofta som gästfrihetens land där allting är möjligt bara man har pengar. Thailändarna beskrivs som vänliga med ett ständigt leende på läpparna. De vackra stränderna och de många soltimmarna lockar hundratusentals turister från alla delar av världen, inte minst från Sverige. Thailand är ett av Sveriges mest populära resmål. År 2007 reste drygt 370 000 svenskar på semester till Thailand. 59 Enligt SwedWatch reste tre gånger fler svenskar till Thailand år 2007 än för tio år sedan. De svenska turisterna bidrar med en stor summa pengar till den thailändska ekonomin, nämligen 4,5 miljarder kronor år 2007. 60 Även om turismen är en av Thailands stora näringar skulle den kunna bidra med mer till ekonomin. Det mesta av de pengar som turisterna spenderar på en resa kommer inte det thailändska samhället till godo. Istället läcker de ut via skatter, import av varor, vinster och löner till personal på reseföretag, flygbolag och hotellkedjor med huvudsäten utomlands. 61 Swed- Watch skriver att läckaget av pengar ut ur Thailand uppgår till 70 procent av turistnäringens totala intäkter. De som reser till Thailand är backpackers, ensamturister och barnfamiljer. Thailand är inte längre ett exotiskt resmål för rika turister, utan har snarare blivit ett billigare alternativ sedan de typiska svenska charterorterna som Mallorca och Kanarieöarna bytt valuta till euro och blivit dyrare. Ving, som är en av de största svenska researrangörerna, erbjuder 35 olika resmål i Thailand. Några av dessa är Phuket, Khao Lak och Pattaya. De populära turistorterna sysselsätter många burmesiska migrantarbetare, främst inom byggbranschen. Precis som de flesta andra migrantarbetare arbetar de under hårda förhållanden, ofta utan arbetstillstånd. I Phuket och i Pattaya är sexturismen utbredd och en stor del av de unga kvinnor, män, flickor och pojkar som prostituerar sig är migrantarbetare från Burma. Många är också offer för trafficking. Burmesiska migrantarbetare bygger svenskhotell I boken Välkommen till Paradiset berättar burmesiska migrantarbetare hur de sliter på hotellbyggen i Khao Lak tolv timmar om dagen för en undermålig lön. 62 Till exempel nämner författaren hotellet Baan Khao Lak Resort som annonseras på Apollos hemsida. 63 SwedWatchs rapport visar också att researrangörerna Apollo, Ving och Fritidsresor använder sig av hotell som byggts och renoverats av burmesiska migrantarbetare med usla löner och arbetsvillkor. SwedWatch har talat med burmesiska hotellarbetare vars lön ligger under miniminivå, och vars arbetsdagar är olagligt långa, ibland upp till 14 timmar. Oftast arbetar de veckans alla 7 dagar. Arbetsskador vid hotellbyggena är mycket vanliga, många gånger som ett resultat av bristfällig eller obefintlig säkerhetsutrustning och säkerhetsutbildning för arbetarna. SwedWatch har även hittat flera fall av barnarbete vid byggnad eller renovering av hotell som används av de svenska researrangörerna. 64 I april 2008 kvävdes 54 burmesiska migrantarbetare ihjäl under en transport i en stängd containerlastbil när de var på väg från Burma till södra Thailand. De var på väg till Phuket och Phangnga för att söka arbete. Av dem som dog var 37 kvinnor och 17 män. En flicka var bara åtta år. 65 Förmodligen var de totalt 122 burmesiska migranterna på väg till turistområdena för att arbeta på de många hotellbyggnationerna i området. Burmesiska migrantarbetare är den huvudsakliga arbetskraften bakom uppbyggnaden av de många hotell som ligger längs stränderna i Phuket och Phang-nga. 66 Sexturister reser till Thailands mest populära semesterorter Thailand är ett av världens främsta resmål för sexturister, trots att prostitution är förbjudet i landet. Det beräknas finnas ca 300 000 prostituerade i Thailand. 67 Som tidigare beskrivits är en väsentlig del av dessa kvinnor och flickor från Burma. Sexindustrin har blivit en kommersiell sektor som ger ett betydande bidrag till landets sysselsättning och inkomst. Sexindustrin står för 2 till 14 procent av landets BNP och det beräknas att mellan 0,25 och 1,5 procent av landets totala kvinnliga befolkning är involverade i prostitution. 68 Även om de flesta som utnyttjar prostituerade är inhemska kunder, står sexturisterna för en betydande del. Sexturismen sägs ha sitt ursprung i amerikanska soldaters genomtåg i Thailand under Vietnamkriget omkring 1962. År 1967 slöts ett avtal mellan Thailand och USA där amerikanska soldater erbjöds en fristad i Bangkok och Pattaya. 69 13

De svenska sexturisterna finns på vanliga semesterorter I Välkommen till Paradiset beskriver Jenny Dielemans den svenske sexturisten i Thailand genom ett antal intervjuer och porträtt. Hon träffar bland andra den svenske Christer som driver sexbaren Love U Long Time i den populära svenskturistorten Phuket. Christer berättar att han har varit i Phuket i flera år. Han kom hit eftersom han inte klarar av de svenska vintrarna. Den 54-åriga Christer jämför kvinnorna som arbetar i hans bar med en stol som har fyra ben, ett för varje behov. Christer beskriver sin bar som en fritidsgård dit vuxna kommer för att ha lite kul. Han menar att gästerna inte består av en viss typ, utan av flera. Det är äldre män direkt från flygplatsen, yngre tjejer som kommer för att festa, yngre killar som kopplar av efter backpackerresan och charterturister som vill leka av sig och piggas upp. Även fler familjer har börjat dyka upp på barerna de senaste åren, även om de mest vill kolla. 70 Trots att prostitution är olagligt i Thailand ser de flesta hotell mellan fingrarna med sexturismen eftersom det gynnar deras verksamhet. Som på de flesta hotell får man på Phuket Ocean Resort betala en avgift som ligger någonstans mellan 500 och 1000 baht om man tar med en gäst på rummet. Att ta med sig en gäst kallas att man har en joiner, vilket har blivit synonymt med någon som är prostituerad. 71 SwedWatch har gjort en rundfrågning på olika hotell i populära semesterorter som Phuket, samtliga använda av Fritidsresor, Ving och Apollo, för att se hur det går till om en turist vill ta med sig en prostituerad på rummet. Rundfrågningen indikerar att det i princip är fritt fram att ta med sig prostituerade på hotellet. 72 Det finns inte någon information på hotellrummen eller i receptionerna om att prostitution är olagligt, inte heller upplysningar om vad man ska göra om man misstänker barnsexturism på hotellet. 73 Barn smugglas in i den thailändska sexindustrin På grund av att barnsexturismen är så pass dold finns ingen säker statistik över hur många barn som utsätts. Enligt ECPAT finns det omkring 30 000 till 40 000 barn under 18 år i sexindustrin. Antalet thailändska barn som utnyttjas minskar tack vare Thailands allt bättre ekonomi, samt informationskampanjer och lagstiftning. Men när antalet thailändska barn minskar ökar istället antal utländska barn. Burmesiska barn och ungdomar blir smugglade in i landet av kriminella nätverk. Dessa nätverk ligger bakom den största delen av sexhandeln. Nätverken utnyttjar de redan befintliga vägarna som används för att smuggla knark. Förvisso har Thailand infört lagar för att skydda barn från prostitution. Sedan 1996 är barnprostitution olagligt i Thailand enligt Prostitution Prevention and Suppression Act. Men man har misslyckats med att minska människosmuggling av barn från Burma, Laos och Kambodja. Misslyckandet beror på att migranterna inte ges legal status. Istället för att utreda fallen och ge barnen den hjälp de behöver blir de deporterade. De orter i Thailand där barnsexturismen är mest utbredd är Bangkok, Patpong, Phuket och Pattaya. 74 De är även de mest populära resmålen för turister. I SwedWatchs rapport kan man läsa att Pattaya är den stora magneten för barnsexturister och vissa områden i Bangkok samt Patong Beach i Phuket. 75 I rapporten står också att varken Fritidsresor, Ving eller Apollo har resor till Pattaya, men tittar man på Vings hemsida finns idag Pattaya med som resmål. De mörka sidorna av Pattaya finns dock inte med i Vings beskrivning av orten: 150 kilometer sydöst om Bangkok ligger Pattaya, en av Thailands äldsta badorter. Staden har länge lockat turister, men har under senare år ökat i attraktion, tack vare en omfattande upprustning. Hit reser såväl familjer och par som ensamresenärer med sol, bad nöjen och äventyr i sikte. Men inte till vilket pris som helst - i Pattaya är det billigt, även med thailändska mått mätt. 76 Hur kan Sverige bidra till att situationen förbättras? Som denna översikt har visat arbetar miljontals burmesiska migrantarbetare i Thailand under mycket svåra villkor, många inom turistbranschen. Eftersom hundratusentals svenskar reser till Thailand på semester varje år, är det särskilt angeläget att vi i Sverige uppmärksammar denna problematik. Med den svenska turismen till Thailand ökar både vårt ansvar och våra möjligheter att påverka situationen. Svenska regeringen, fackföreningsrörelsen, reseföretag och resenärer kan alla agera för att förbättra de burmesiska migrantarbetarnas villkor. 14

Påtryckningar på thailändska regeringen För att förbättra situationen för burmesiska migrantarbetare i Thailand krävs internationella påtryckningar på Thailand för att förbättra lagstiftningen i landet. Svenska regeringen bör exempelvis ifrågasätta varför migrantarbetare inte får starta fackföreningar och trycka på den thailändska regeringen att respektera organisationsfriheten som är en mänsklig rättighet. Eftersom svenska turister bidrar väsentligt till den thailändska ekonomin borde den svenska regeringen ha visst utrymme att påverka den thailändska regeringen i dessa frågor. Demokratibistånd och fackföreningsutbyte Svensk fackföreningsrörelse bör också uppmärksamma de burmesiska migrantarbetarna i större utsträckning. Genom demokratibistånd kan svensk fackföreningsrörelse inte bara bidra med ekonomiskt stöd, utan även kunskapsutbyte. Det är viktigt att stödja gräsrotsrörelser som till exempel Yaung Chi Oo Workers Association och Burmese Women s Union, och att genom folkbildning stärka migrantarbetarna att själva kräva sina rättigheter. Ansvarsfull turism Svenska researrangörer bör anta etiska krav för sin verksamhet och även tydligt kommunicera dessa krav till sina resenärer. SwedWatch-rapporten, som tidigare refererats till, har en rad tydliga och konkreta förslag till researrangörer på hur de kan främja bättre arbetsvillkor för migrantarbetare. SwedWatch förespråkar att researrangörer ska anta etiska krav som täcker in och refererar till ILO:s kärnkonventioner, FN:s barnkonvention samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Krav bör bland annat ställas gällande löner, skriftliga arbetskontrakt, säkerhetsutrustning och säkerhetsutbildning, rätt att organisera sig, samt uppföljning och kontroll av att riktlinjerna följs. SwedWatch betonar även hur researrangörer kan arbeta för att motverka sexturism och barnsexturism. 77 Som SwedWatchs rapport visar kan man som turist inte förlita sig på att researrangörerna tar ansvar för att resorna de säljer följer rimliga etiska riktlinjer. Det är därför viktigt att man som resenär själv informerar sig om situationen i det land man åker till, och också kräver av sin researrangör att etiska riktlinjer förtydligas och efterlevs. Väl på plats i Thailand kan man som turist också fråga sitt hotell vilka riktlinjer som gäller för att visa att den etiska dimensionen är viktig för turister. Vad gäller sexturism är det viktigt att komma ihåg att prostitution är olagligt i både Sverige och Thailand. Misstänker man att prostitution sker på hotellet bör man informera researrangören eller hotellägaren. Barnsexhandel anmäler man till lokalpolisen, eller på ECPAT Sveriges hotline på www.ecpatotline.se. Fler råd för etiskt resande finns bland annat på nätverket Schyst resandes hemsida www.schystresande.se Stöd till demokratisering i Burma De bakomliggande faktorerna till migrationen från Burma till Thailand ligger i Burmas interna politik. En förändring i Burma måste därför till för att långsiktigt förbättra situationen för de burmeser som idag arbetar i Thailand. Sverige bör stärka sitt engagemang för att stödja en demokratisering i Burma, både genom diplomati och demokratibistånd. Även du som privatperson, turist eller ej, kan bidra till förändring för burmeser i och utanför Burma genom att stödja organisationer som arbetar för burmesiska migrantarbetare i Thailand eller för demokratisering och mänskliga rättigheter i Burma. 15

Fotnoter 1. SwedWatch, Fair Trade Center. En exkluderande resa: En granskning av turismens effekter i Thailand och Brasilien (2008), s. 14 2. Yaung Chi Oos webbplats, [www.yaungchioo.org] (2009). 3. All Arakan Students and Youths Congress (AASYC), Pa-O Youth Organisation (PYO) and Mon Youth Progressive Organisation (MYPO). Holding Our Ground: Land Confiscation in Arakan and Mon State, and Pa-O of Southern Shan state (2009). 4. Burma Women s Union (BWU), Caught Between Two Hells (2007). 5. SPDC, State Peace and Development Council, är namnet på Burmas militärregim. 6. BWU. 7. Holding Our Ground. 8. Holding Our Ground, s. 22 9. Holding Our Ground, s. 20 10. Svenska Freds, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/artiklar/950526.shtml 11. ALTSEAN, Burmese Uprising Redux.pdf (2009) 12. The Economist, Country Profile: Myanmar (Burma) (2004). 13. Holding Our Ground, s. 7 14. SwedWatch, s. 26. 15. Pearson, Elaine. The Mekong Challenge- Human Trafficking: Redefining Demand. ILO (2006), s. 19. 16. SwedWatch, s. 25. 17. Pearson. 18. Martin, Phillip, s. 10. 19. Ibid., s. 12. 20. Pearson, s. 13. 21. Yaung Chi Oos webbplats, [www.yaungchioo.org] (2009). 22. Dielemans Jennie, Välkommen till Paradiset, (2008) s. 150. 23. SwedWatch, s. 43. 24. MAP Foundation Thailand. 25. Pearson, s. 13. 26. Article 1, United Nations Convention Relating to the Status of Refugees, 1951. The UN Refugee Agency,http:// www.unhcr.org/3b66c2aa10.pdf, s. 16. 27. Pearson, s. 17. 28. Pearson, s. 82. 29. Ibid., s. 14. 30. Yaung Chi Oos webbplats, [www.yaungchioo.org] (2009). 31. Ibid., s. 14. 32. Ibid. 33. Ibid. 34. Pearson, s. 15. 35. Moe Swe, YCOWA. Intervju (2009) 36. Perjus, Frida & Eriksson, Eleonore (2009), Planning for Gender Equality in a Burmese Migrant Workers Context, A Case Study of Burmese Women s Influence in a migrant workers organisation in Thailand., s. 22-23 37. Dielemans, s. 164. 38. Moe Swe. 16

39. Ibid., s. 154. 40. BWU. 41. Pearson, s. 16. 42. Ibid., s. 17. 43. SwedWatch, s. 32. 44. Moe Swe. 45. Ibid. 46. Pearson, s. 21. 47. SwedWatch, s. 28. 48. Moe Swe. 49. Pearson. 50. Ibid., s. 23. 51. Moe Swe. 52. Trafficking och människosmuggling klumpas ofta ihop men har olika betydelser. Trafficking är själva processen då människor smugglas över exempelvis en gräns utan att ha ingått ett avtal med smugglaren och mot sin egen vilja. Människosmuggling kan vara då någon frivilligt ingått ett avtal med en smugglare för att ta sig över en gräns mot betalning. Men linjen mellan de två är givetvis hårfin. Som nämnt ovan blir många lurade av smugglare och hamnar således i en traffickingsituation. 53. BWU. 54. Pearson, s. 17. 55. UNESCO Trafficking Statistic Project, 2009-08-19. [http://www3.unescobkk.org/culture/webtraffickingv2/showstatistic.aspx?mainid=1533] 56. Human Rights Watch, Trafficking of Burmese Women and Girls to Brothels in Thailand (1994). 57. BWU, s. 59-66 58. BWU. 59. Fair Trade Center, Resor, (2009). 60. SwedWatch, s. 22. 61. Ibid., s. 23. 62. Dielemans. 63. Apollos webbplats, [http://www.apollo.se/se/vart-vill-du-resa/asien/thailand/khaolak/accomodations/ Pages/BaanKhaolakResort.aspx]. 64. SwedWatch. 65. Asia Times Online. Deadly struggle for migrants in Thailand. 2008-04-15. 66. Ibid. 67. SwedWatch, s. 37. 68. ILO. Sex industry assuming massive proportions in Southeast Asia. Press release, Communication and Public Information, 1998-08-19. 69. SwedWatch, s. 48. 70. Dielemans, s. 168-180. 71. Ibid., s. 180 72. SwedWatch, s. 49. 73. Ibid., s. 51. 74. ECPATs webbplats, (2009-08-19) [http://www.ecpat.org.uk/downloads/thailand05.pdf] 75. SwedWatch, s. 50. 76. Vings webbplats (2009-08-19) [http://www.ving.se/resort/resortmaster.aspx?categoryid=1&regionid=15&cou ntryid=3&areaid=16&resortid=1276&itemid=1276&filteroncategoryid=1] 77. SwedWatch, kap. 11. 17

Referenser All Arakan Students and Youths Congress (AASYC), Pa-O Youth Organisation (PYO) and Mon Youth Progressive Organisation (MYPO). Holding Our Ground: Land Confiscation in Arakan and Mon State, and Pa-O of Southern Shan state. 2009.ALTSEAN, Burmese Uprising Redux. Agusti 2009. Apollo. Hemsida: [http://www.apollo.se/se/vart-vill-du-resa/asien/thailand/khaolak/accomodations/ Pages/BaanKhaolakResort.aspx] Asia Times Online. Deadly struggle for migrants in Thailand. 2008-04-15. Burmese Women s Union. Caught Between Two Hells. 2007. Dagens Nyheter. Semesterparadisen byggs för skräplöner. [http://www.dn.se/nyheter/sverige/semesterparadisen-byggs-for-skraploner-1.578855] 2008-10-29 Dielemans, Jenny. Välkommen till Paradiset. Reportage om turistindustrin. Atlas. 2008 ECPAT. Hemsida: [http://www.ecpat.org.uk/downloads/thailand05.pdf] 2009-08-19. Fair Trade Center. Resor: [http://www.fairtradecenter.se/resor]. 2009-08-12. Human Rights Watch. Trafficking of Burmese Women and Girls into Brothels in Thailand. 1994. International Labour Organization. Sex industry assuming massive proportions in Southeast Asia. Press Release. 1998-08-19 MAP Foundation Thailand. Forced Migration and Forced Labour: Knowledge for Daily Living. 2006. Martin, Phillip. Trade, Aid and Migration. 1992. Moe Swe, Yaung Chi Oo Workers Association, intervju. 2009. Pearson, Elaine. The Mekong Challenge: Underpaid, Overworked and Overlooked. ILO 2006. Pearson, Elaine. The Mekong Challenge: Human Trafficking: Redefining Demand. ILO. 2006 Perjus, Frida & Eriksson, Eleonore, Planning for Gender Equality in a Burmese Migrant Workers Context, A Case Study of Burmese Women s Influence in a migrant workers organisation in Thailand, 2009 SwedWatch, Fair Trade Center. En exkluderande resa: En granskning av turismens effekter i Thailand och Brasilien. 2008. Svenska freds och skiljedomsföreningens hemsida, 2009-10-19: [http://www.svenskafreds.se/vapenexport/ artiklar/950526.shtml] The Economist. Country Profile: Myanmar (Burma). 2004. The UN Refugee Agency. Hemsida: [www.unhcr.ch] UNESCO Trafficking Statistic Project. [http://www3.unescobkk.org/culture/webtraffickingv2/showstatistic. aspx?mainid=1533] 2009-08-19. UNHCR: [http://www.unhcr.org/3b66c2aa10.pdf] 2009-11-14 Ving. Hemsida: [http://www.ving.se/resort/resortmaster.aspx?categoryid=1&regionid=15&countryid=3&areaid =16&resortid=1276&itemid=1276&filterOnCategoryId=1] 2009-08-19. Yaung Chi Oo Workers Assiociation. Hemsida: [www.yaungchioo.org] 18