EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 29.10.2014 COM(2014) 663 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET om hur Peru uppfyllt de relevanta kriterierna inför förhandlingarna om ett avtal om undantag från viseringskravet mellan Europeiska unionen och Peru {SWD(2014) 328 final} SV SV
1. INLEDNING OCH BAKGRUND Genom Europaparlamentets och rådets förordning nr 509/2014 1 (nedan kallad ändringsförordningen) ändrades rådets förordning nr 539/2001 2 och särskilt dess bilagor med förteckningar över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav. Nitton länder överfördes från bilaga I (viseringskrav) till bilaga II (undantag från viseringskrav), nämligen Colombia, Dominica, Grenada, Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien, Nauru, Palau, Peru, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Samoa, Salomonöarna, Östtimor, Tonga, Trinidad och Tobago, Tuvalu, Förenade Arabemiraten och Vanuatu. I ändringsförordningen anges också att undantaget från viseringskravet ska gälla först från och med den dag då ett avtal om undantag från viseringskravet mellan vart och ett av dessa länder och Europeiska unionen träder i kraft. I skäl 5 i ändringsförordningen anges att kommissionen bör göra en ytterligare bedömning av situationen i Colombia och Peru med hänsyn till kriterierna i förordningen innan förhandlingar om bilaterala avtal om undantag från viseringskravet inleds mellan unionen och dessa länder. Den traditionella förteckning över kriterier som hittills har beaktats i detta sammanhang formaliseras och utökas alltså genom ändringsförordningen (genom att de flyttas från ett skäl till en ny artikel). Den icke uttömmande förteckningen över kriterier för att fastställa de tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet på grundval av en bedömning i varje enskilt fall återfinns i artikel 1.1 i förordningen: "Olaglig invandring, allmän ordning och säkerhet, ekonomiska fördelar, i synnerhet i fråga om turism och utrikeshandel, samt unionens yttre förbindelser med de berörda tredjeländerna, inbegripet i synnerhet hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, liksom konsekvenserna för den regionala sammanhållningen och ömsesidigheten. I och med denna rapport, och en annan rapport om Colombia som antas samtidigt, uppfyller kommissionen det ovannämnda kravet. Båda rapporterna åtföljs av arbetsdokument från kommissionen med detaljerade uppgifter som ligger till grund för de slutsatser som dras i arbetsdokumenten och information om de datakällor och metoder som används i bedömningen. Under arbetet med bedömningen begärde och fick kommissionen bidrag från tre EU-organ: Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europol och Frontex. EU:s delegation i Peru lämnande en detaljerad rapport om förbindelserna mellan EU och Peru. Spanien är den medlemsstat som traditionellt påverkas mest av migrationen från Peru och lämnade därför kompletterande uppgifter. De peruanska myndigheterna var mycket villiga att samarbeta med kommissionen under arbetet med bedömningen. 1 EUT L 149, 20.5.2014, s. 67. 2 EGT L 81, 21.3.2001, s. 1. 2
2. BEDÖMNING AV KRITERIERNA I rapporten görs en allmän bedömning av de kriterier som anges i artikel 1.1 i ändringsförordningen. Rapporten innehåller också en analys av möjliga riskscenarier till följd av viseringsliberaliseringen samt slutsatser. 2.1. Migration och rörlighet Schengenviseringar Analysen av statistiken över antalet ansökningar och utfärdade Schengenviseringar i Peru under senare år leder till följande iakttagelser: Fler peruaner reser till Schengenområdet som turister, i affärer eller för andra typer av korta vistelser. Antalet Schengenviseringar som utfärdats i Peru har ökat med 21 % under de senaste fyra åren. År 2010 utfärdades 39 914 viseringar och år 2013 hade antalet ökat till 48 488. Ökningen har troligen samband med Perus betydande ekonomiska tillväxt under det senaste årtiondet. De allra flesta peruanska sökande (93,3 % år 2013) betraktas som resenärer med ärligt uppsåt som inte utgör en risk och de erhåller därför visering för kortare vistelse. Antalet avslag på viseringsansökningar har minskat avsevärt under de senaste fyra åren, från 11,6 % år 2010 till 6,7 % år 2013. Laglig migration Antalet fast bosatta peruaner (med undantag för dem som har förvärvat medborgarskap i en medlemsstat) i EU+ 3 under 2013 kan uppskattas till cirka 206 000. Något fler peruaner bor nu i Italien än i Spanien. Uppgifterna visar att efter en tid av stark tillväxt, främst i Spanien och Italien, är den lagliga migrationen av peruaner till EU för närvarande ganska låg. Detta beror delvis på den ekonomiska krisen med färre arbetstillfällen och möjligheter för invandrare i EU+, vilket minskar de pådrivande faktorerna. En annan orsak är den uppenbara förbättringen av den ekonomiska situationen i Peru som leder till att peruanerna i dag söker arbete och möjligheter att utveckla framgångsrika företag inom landet, vilket i sin tur minskar de attraherande faktorerna. Den peruanska regeringen arbetar för närvarande för att utlandsbosatta peruaner ska återvända till landet genom lagen om ekonomisk och social återintegrering av återvändande invandrare och kompletterande förordningar, vars syfte är att göra det lättare för peruaner att återvända till landet. Lagen föreskriver lättare tillgång till krediter för att starta företag för återvändande peruaner, skattelättnader för utvandrade peruaner som importerar varor och förenklad tillgång till stipendier för universitetsstudier och studielån samt till bolån och offentliga sjukförsäkringar. Så länge tillväxten i den peruanska ekonomin fortsätter i nuvarande takt, i genomsnitt mer än 6 % BNP-tillväxt under de senaste tio åren, kommer peruanerna vara mindre benägna att emigrera. Den rådande ekonomiska situationen i EU, kombinerat med det geografiska läget och etablerade invandrargrupper, kan vara en förklaring till varför fler peruaner har invandrat lagligen till Förenta staterna än till EU under senare år. 3 Om inget annat anges omfattar totala siffor för EU inte Förenade kungariket och Irland, eftersom dessa två länder inte deltar i EU:s gemensamma viseringspolitik. När totala siffror för EU+ anges inkluderar de uppgifter för de fyra länder som deltar i Schengensamarbetet (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). 3
Irreguljär migration Uppgifter om antalet nekade inresor, gripanden och återsändanden visar att Peru inte är ett betydande ursprungsland för irreguljär migration till EU. Vissa negativa utvecklingstendenser som observerades för flera år sedan har nu försvunnit och situationen har förbättrats påtagligt under de senaste åren, med ett minskande antal avslag och gripanden. Antalet peruaner som vistades irreguljärt i EU+ 2013 var 1 050. Med tanke på att siffran för 2008 var 1 950, har antalet gripanden nästan halverats under den perioden. Flera faktorer kan spela in i detta sammanhang. Den ekonomiska nedgången i EU, särskilt i Spanien och Italien (som är de medlemsstater dit flest irreguljära migranter beger sig), betyder färre arbetstillfällen och möjligheter, samtidigt som de förbättrade ekonomiska villkoren i Peru innebär att peruanerna har möjlighet att uppnå välstånd i det egna landet. Skillnaden mellan antalet utfärdade beslut om återvändande och antalet genomförda återsändanden till ett tredjeland mäts genom det så kallade återvändandeförhållandet. Återvändandeförhållandet för peruaner var mycket lågt mellan 2008 och 2011 (mindre än 20 %), men har sedan dess har gradvis förbättrats (26,1 % 2012 och 37,3 % 2013) och ligger nu mycket nära det genomsnittliga återvändandeförhållandet för hela världen (36,6 %). Samarbetet om återvändande med de peruanska myndigheterna är utmärkt enligt myndigheterna i den medlemsstat som berörs mest, det vill säga Spanien 4 Spanien och Peru ingick ett avtal om migrationssamarbete som omfattar återsändande 2004. Möjliga orsaker till det relativt låga återvändandeförhållandet är avvikanden och överklaganden av beslut om återvändande. Enligt Frontex kommer riskerna till följd av undantaget från viseringskravet för peruanska medborgare sannolikt att bli ganska måttliga jämfört med pressen från irreguljär migration på EU generellt, men det är också troligt att antalet nekade inresor kommer att öka, vilket har skett i andra fall av viseringsliberalisering. De förhållandevis omfattande asylströmmarna från Peru i början av 1990-talet var ett kortlivat fenomen. Antalet asylansökningar har legat på mycket låga nivåer under de senaste sex åren. Under 2013 registrerades endast 105 asylansökningar från peruaner. De flesta asylbesluten var negativa under den perioden. De nuvarande låga nivåerna kommer sannolikt att förbli låga, med eller utan hävning av viseringstvånget. En betydande ökning av ogrundade asylansökningar, vilket har skett efter tidigare viseringsliberaliseringar, är ett osannolikt scenario med tanke på att det i detta fall råder helt andra omständigheter. Resekostnaderna är till exempel mycket högre i Perus fall och det har aldrig förekommit någon tillströmning av ogrundade asylansökningar som kan kopplas till olika ekonomiskt marginaliserade grupper i det peruanska samhället. Med andra ord är det helt enkelt inte ekonomiskt lönsamt att missbruka det viseringsfria systemet för att begära asyl med tanke på att resekostnaderna för en familj är betydligt högre än de förväntade fördelarna med asylförfarandet i EU. Det är viktigt att påpeka att eventuella ökade risker för irreguljär migration till följd av införandet av viseringsfria resor för peruanska medborgare delvis kan motverkas genom ett förstärkt samarbete mellan EU och Peru för att förebygga och bekämpa irreguljär migration, bland annat genom samarbete om återvändande. I detta avseende skulle ett återtagandeavtal därför vara att alternativ värt att överväga. 4 Spanien utfärdade 385 beslut om återvändande för peruaner 2013. Därefter kom Italien med 205 beslut. 4
Säkerhet för peruanska resehandlingar och dokumentbedrägeri som begås av peruaner Även om de peruanska myndigheterna har gjort ansträngningar för att införliva nödvändiga internationella specifikationer i sina nationella pass, kan ytterligare förbättringar göras genom att man löser två smärre tekniska problem med peruanska pass (sidan för förlängning av viseringar och streckkoden på sidan med biometriska kännetecken). Under de senaste åren har regeringen dock förstärkt passens säkerhetsdetaljer och förenklat utfärdandeförfarandet. Det peruanska utrikesministeriet har bekräftat Perus åtagande att utfärda biometriska pass inom en snar framtid. Tillsammans med enheten Superintendencia de Migraciones, som ingår i inrikesministeriet och bland annat är behörig instans för utfärdande av pass, har utrikesministeriet tagit fram kravspecifikationer och inlett ett anbudsförfarande för att välja vilket företag som ska ansvara för processen. Enligt officiella källor kommer det offentliga anbudsförfarandet för införandet av biometriska pass att genomföras under andra halvåret 2014. I nuläget verkar det inte finnas betydande risker när det gäller peruanska medborgare som ägnar sig åt förfalskning av handlingar eller för att peruanska resehandlingar används i bedrägligt syfte. Om innehavare av peruanska resehandlingar beviljas viseringsfria inresor i framtiden kommer peruanska resehandlingar dock sannolikt att bli mer attraktiva för bedragare. Gränskontrolltjänstemännen kommer att behöva förstärka sin bevakning för att kunna upptäcka denna typ av bedrägeri. 2.2. Brottslighet och säkerhet Peruanska organiserade brottsliga sammanslutningar är endast närvarande i begränsad omfattning i EU. Latinamerikanska organiserade brottsliga sammanslutningar föredrar Iberiska halvön som sin verksamhetsbas på grund av kulturella, språkliga och historiska band. Där är de särskilt inblandade i kokainhandel (Colombia och Peru är världens största kokainproducenter) samt tvättning av vinning av brott. Latinamerikanska organiserade brottsliga sammanslutningar är huvudsakligen verksamma inom produktion av och handel med narkotika, främst kokain, euroförfalskning, människohandel för sexuellt utnyttjande, organiserad brottslighet mot enskild egendom, betalkortsbedrägerier och penningtvätt. Europol har rapporterat att det med tanke på det ökade passagerarflödet från Peru är mycket troligt att organiserade brottsliga sammanslutningar som är inblandade i narkotikahandel kommer att försöka dra fördel av det ökade antalet passagerare som reser mellan Peru och EU+ genom att i större utsträckning använda narkotika- och penningkurirer. Rörliga organiserade brottsliga sammanslutningar med ursprung i Peru kommer att kunna resa in i och ut från EU på ett friare sätt. Peruanska organiserade brottsliga sammanslutningar kan också utnyttja irreguljära migranter som vänder sig till olagliga nätverk för att legalisera långtidsvistelser genom att rekrytera migranterna som narkotika- eller penningkurirer som betalning för sina tjänster. Viseringsfrihet tenderar särskilt att underlätta brott mot personer, som underlättande av irreguljär migration och människohandel. Viseringsfria resor och förenklat tillträde till Schengenområdet skulle också kunna öka organiserade brottsliga sammanslutningars och enskilda brottslingars rörlighet genom att det filter som viseringskravet för närvarande utgör 5
elimineras. När de väl befinner sig i Schengenområdet blir det lättare för dem att förflytta sig från ett land till ett annat utan att behöva genomgå gränskontroller. Peru har ratificerat FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och Palermoprotokollet om människohandel och har infört en övergripande rättslig ram som överensstämmer med internationella standarder. Peru bör fortsätta sina ansträngningar för att stärka rättssystemet och det straffrättsliga samarbetet, särskilt när det gäller ömsesidig rättslig hjälp. 2.3. Ekonomi, handel och turism Peru har en befolkning på nästan 30 miljoner människor. Enligt Världsbankens uppskattningar uppgick värdet av landets ekonomi till 192,6 miljarder US-dollar 2012, vilket gör Peru till världens 48:e största ekonomi. BNI (köpkraftsparitet) per capita 2012 var 10 770 US-dollar, liknande Colombias. Under det senaste årtiondet har den årliga tillväxten i Perus ekonomi legat på 6,5 %, en av de högsta i världen. Procentandelen människor som lever under fattigdomsgränsen minskade från 59 % av befolkningen 2004 till 25,8 % 2012. Arbetslösheten är mindre än 9 % och inflationen är stabil kring 3 %. EU är en av Perus viktigaste handelspartner. EU är också den största utländska investeraren i landet (50 % av de totala utländska direktinvesteringarna). Handeln mellan EU och Peru har ökat avsevärt under de senaste åren och det totala värdet uppgick till 8,8 miljarder euro 2013 (14,1 % av Perus totala handel). EU är Perus tredje största exportmarknad (5,3 miljarder euro, 16,3 % av den totala exporten), som främst utgörs av råvaror (mineraler, bränslen, jordbruksprodukter), och EU är den tredje största marknaden för Perus import (3,5 miljarder euro, 12 % av den totala importen), som främst utgörs av industriprodukter (maskiner och transportutrustning, andra tillverkade varor, kemikalier). Handelsavtalet mellan EU och Peru har tillämpats provisoriskt sedan den 1 mars 2013 och handelsflödena av varor förväntas öka under de kommande åren. Handeln med nästan 98 % av varorna kommer att avregleras till följd av avtalet och marknadstillträdet öppnas brett för tjänster, investeringar och offentlig upphandling. Dessutom fastställs gemensamma regler för alla handelsrelaterade områden. Tillsammans med EU hör Peru dessutom till de 23 WTO-medlemmar som förhandlar om ett ambitiöst multilateralt avtal om handel med tjänster, som inbegriper ett starkt leveranssätt 4. I detta sammanhang kan viseringsfria resor för peruanska affärsmän skapa starkare ekonomiska band mellan företag i Peru och EU och peruanska affärsmän kan delta mer regelbundet i branschmässor i EU, vilket i sin tur exempelvis kan leda till fler beställningar av produkter som tillverkats av europeiska företag. Antalet peruanska turister i EU+ har ökat under de senaste åren. Enligt uppgifter från de peruanska myndigheterna ökade antalet avresor för peruanska turister till EU+-länder med 12,9 % mellan 2010 och 2013. År 2013 avreste 154 349 peruanska turister till EU+-länder 5 5 Detta antal är mycket högre än antalet utfärdade Schengenviseringar. Skillnaden kan bero på flera faktorer: omkring 30 % av de Schengenviseringar som utfärdas i Peru är viseringar för flera inresor, och en del av de peruaner som registreras som avresande turister kan inneha giltiga uppehållstillstånd som utfärdats av en Schengenstat osv. 6
jämfört med 136 734 år 2010. Under 2013 var de främsta resmålen Spanien (93 121), Nederländerna (33 059), Frankrike (18 203) och Italien (6 309). 6 Enligt uppgifter som erhållits från EU:s delegation i Bogota, som även kan tillämpas i Perus fall eftersom utflödet av turister från Peru och Colombia är liknande, förväntar sig europeiska flygbolag som trafikerar linjerna mellan Colombia och Schengenområdet en passagerarökning på 10 20 % om viseringsliberaliseringen genomförs. Denna uppskattning, som ligger nära de siffror som de colombianska myndigheterna har rapporterat till Frontex (+ 17 %), grundas främst på observerade ökningar på andra flyglinjer efter viseringsliberaliseringar. Under alla omständigheter ökar turistströmmarna från Peru för varje år, så en viseringsliberalisering skulle ändå ge ett uppsving för turistströmmarna mellan Peru och EU+. Utifrån dessa siffror och tidigare och framtida uppskattad tillväxttakt kan det vara realistiskt att förvänta sig mellan 200 000 och 225 000 peruanska turister i EU+-länderna 2016, förutsatt att 2016 är det första hela år då det råder viseringsfrihet mellan Peru och Schengenområdet. 2.4. Yttre förbindelser, särskilt med EU, och mänskliga rättigheter Yttre förbindelser Perus utrikespolitik är främst inriktad på att stärka goda förbindelser med sina grannar på alla sidor och utveckla närmare handelsförbindelser med Asien, samtidigt som man vill upprätthålla goda förbindelser med EU och Förenta staterna. På regional nivå spelar Peru en konstruktiv roll. Peru är medlem i sammanslutningen Pacific Alliance som består av fyra latinamerikanska länder (Peru, Colombia, Chile och Mexiko). Syftet med sammanslutningen är att stärka den ekonomiska och handelsmässiga integrationen, men också att gå längre genom att samarbeta om migration, utbildning, säkerhet och andra frågor. Peru deltar också i förhandlingarna om initiativet Stillahavssamarbetsorganet (Trans-Pacific Partnership, TPP). Efter Venezuelas utträde ur Andinska gemenskapen är de fyra aktiva medlemmarna Bolivia, Colombia, Peru och Ecuador. Andinska gemenskapen befinner sig i en övergångsfas och organisationens verksamhetsområde har främst begränsats till handel, infrastruktur och rörlighet för personer. Peru är ett av Europeiska unionens viktigaste partner i Latinamerika. EU är en av de största biståndsgivarna och har den högsta stocken av utländska investeringar. De bilaterala förbindelserna är både stabila och goda och omfattar bland annat politisk dialog på hög nivå, handel och investeringar, bekämpning av narkotikahandel samt ett fortfarande betydande utvecklingssamarbete (66 miljoner euro för 2014 2017 bara för det bilaterala samarbetet). EU:s fonder för utvecklingssamarbete stöder Perus strävan att modernisera staten, förbättra den sociala integrationen, bekämpa undernäring, narkotika och narkotikahandel samt främja alternativ utveckling, produktdiversifiering och miljövänlig handel. 6 Det bör noteras att dessa siffror verkar röra den första ankomstplatsen i Europa och tillgången till direkta flygningar mellan Peru och Spanien, Nederländerna och Frankrike, och inte nödvändigtvis resans huvudmål. 7
EU har en regelbunden informell politisk dialog med Peru (som inrättades inom ramen för ett samförståndsavtal som ingicks 2009) där man behandlar frågor av gemensamt intresse, som goda styrelseformer, utrikespolitik, sociala konflikter och utvinningsindustrier, mänskliga rättigheter och narkotika. Möten hålls varje år med deltagande av företrädare på hög nivå för utrikesministeriet, andra behöriga ministerier och EU-tjänstemän. Peru delar EU:s syn på många globala problem och har liknande strategiska intressen (demokrati, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer, miljö och klimatfrågor samt kampen mot narkotika). Samarbetet med Peru ökar i multilaterala forum (exempelvis i FN:s råd för mänskliga rättigheter eller på klimatområdet Peru står värd för COP20 under 2014). Peru har i allmänhet stött EU:s ståndpunkter i dessa multilaterala forum. Mänskliga rättigheter Med deltagande av det civila samhället för Peru en politik på medellång och lång sikt för att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna. Peru har inrättat institutioner på hög nivå, till exempel det nationella rådet för mänskliga rättigheter och det nationella rådet för främjande av arbete och sysselsättning, vars mål är att främja och försvara medborgerliga, politiska, socioekonomiska och kulturella rättigheter. Institutionerna har utformat och genomfört olika aktiviteter, program och strategier, till exempel den nationella strategin för att förebygga och utrota barnarbete, den nationella miljöhandlingsplanen och lagen om samråd. I juli 2014 antog regeringen den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter 2014 2016. Mänskliga rättigheter garanteras genom den peruanska författningen och externa observatörer bekräftar att situationen har förbättrats under de senaste åren. Det civila samhällets organisationer inriktar sig främst på fall av juridiska trakasserier mot miljöorganisationer och människorättsförsvarare, vilka ofta deltar i samhällsprotester mot utvinningsindustrier. Det finns också rapporter om att polisen brukar övervåld mot demonstranter i sociala konflikter. Följande människorättsfrågor är mest relevanta i Peru: a) Diskussionerna om Sannings- och försoningskommitténs slutliga rapport med en bedömning av orsakerna till och följderna av det politiska våldet mellan 1980 och 2000 är fortfarande en källa till polarisering i Peru. En annan olöst fråga när det gäller konsekvenserna av den inre konflikten är lagföring av personer som har kränkt de mänskliga rättigheterna (under den inre konflikten). Dessutom anses gottgörelsen till offren allmänt vara otillräcklig. b) Sociala och ekonomiska rättigheter: Fattigdomen och den extrema fattigdomen har minskat med 11,5 % respektive 4,9 % under de senaste fem åren, men siffrorna för landsbygden är fortfarande förhållandevis höga. Det ska emellertid noteras att socialpolitiken är en viktig del av president Ollanta Humalas regeringsprogram. Flera nya sociala initiativ som riktas mot de fattigaste grupperna i samhället har inletts i hela landet. c) Samråd med inhemska befolkningsgrupper: Omedelbart efter valet godkände president Humala lagen om samråd om genomförande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 för att garantera urbefolkningarnas rätt att rådfrågas om alla beslut som kan påverka deras territorium och försörjning. Utmaningen nu är att genomföra lagen, särskilt när det gäller ursprungsfolkens rättigheter gentemot investeringsintressen. 8
d) Kvinnors rättigheter: Även om Peru har anslutit sig till alla FN-konventioner om kvinnors rättigheter är antalet kvinnor på högre beslutsnivåer fortfarande lågt. Analfabetismen bland kvinnor är i genomsnitt fortfarande högre än för män, färre kvinnor deltar i den formella ekonomin och deras medellön är betydligt lägre än männens. Skyddet av hälsa och reproduktiva rättigheter för kvinnor måste förbättras och våldet mot kvinnor och flickor, inklusive våldtäkt, våld i hemmet och fysiska, sexuella och psykiska övergrepp, är fortfarande ett allvarligt problem. e) Barns rättigheter: Många barns rättigheter respekteras inte i landsbygdsområden, bergsområden och områden i Amazonas. Problemen gäller främst identitet/registrering, utbildning, undernäring, barnarbete samt våld, sexuella övergrepp och utnyttjande. f) Köns- och rasdiskrimineringen är fortfarande utbredd, särskilt mot kvinnor, ursprungsbefolkningar, personer med funktionshinder, hbti-personer och hiv/aids-smittade personer. 2.5. Regional sammanhållning Om man tar Latinamerika som referensregion hör Peru till den minoritet av länder vars medborgare omfattas av viseringskrav. 7 Landets historia av inre konflikter och våld, produktion av och handel med narkotika och de resulterande migrations- och säkerhetsmässiga riskerna är förklaringen till det traditionella viseringskravet för peruanska medborgare. Peru har dock gjort betydande framsteg när det gäller att hantera dessa problem, vilket beskrivs i andra kapitel i denna rapport. Endast ett fåtal länder i Perus grannskap kan anses vara helt riskfria, men de flesta av dem har traditionellt sett haft viseringsfrihet för Schengenområdet. Det skulle därför vara inkonsekvent att behålla viseringskravet för peruaner och samtidigt undanta medborgarna i de flesta andra länder i regionen. 2.6. Ömsesidighet De flesta EU-medborgare har traditionellt varit undantagna från viseringskrav för inresa i Peru. I dag är alla EU-medborgare undantagna från viseringskrav för inresa till Peru och för vistelser i upp till sex månader. Peru uppfyller redan och går till och med längre än villkoren för ömsesidighet. Trots detta måste ömsesidighet när det gäller undantag från viseringskravet bekräftas i alla eventuella framtida avtal om undantag från viseringskravet mellan EU och Peru. 3. RISKSCENARIER Med tanke på de trender, händelser och utvecklingstendenser som beskrivs ovan är det möjligt att föreställa sig minst två riskscenarion för Schengenområdet efter avskaffandet av viseringskravet för peruanska medborgare. 7 Sex länder, nämligen Kuba, Dominikanska republiken, Colombia, Ecuador, Peru och Bolivia. De återstående 13 latinamerikanska länderna är viseringsfria: Mexiko, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Costa Rica, Panama, Venezuela, Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay och Chile. 9
3.1. Scenario med låg risk Enligt detta scenario skulle viseringsfria resor för peruaner inte ge några oönskade följder för EU+. Detta scenario förutsätter att den peruanska ekonomin kommer att fortsätta att öka i en stabil takt, vilket leder till högre löner och lägre arbetslöshet och fattigdom. Kriminella gruppers verksamhet skulle minska, vilket i sin tur skulle leda till att produktion av och handel med narkotika också blir mindre viktig. Demokratin och de grundläggande rättigheterna skulle befästas ytterligare. Peru skulle då förverkliga sin utvecklingspotential. En fortsatt ekonomisk tillväxt skulle undanröja de enda befintliga pådrivande faktorer som påverkar irreguljär migration till EU+. Handeln med och turismen till EU+ skulle sannolikt öka, vilket skulle ge konkreta ekonomiska fördelar. 3.2. Scenario med medelhög risk Enligt detta scenario fortsätter Perus ekonomi att växa, om än i mycket långsammare takt. Brottsligheten skulle öka och landets mekanismer för skydd av de mänskliga rättigheterna skulle försvagas, vilket skulle kunna leda till överträdelser, och därför kräva att man noga följer situationen för de mänskliga rättigheterna. Dessa problem kan bli faktorer som skulle tvinga en del peruaner att missbruka viseringsfriheten och resa in i EU+-området på laglig väg, men i syfte att vistas olagligt där efter den lagstadgade fristen för kortare vistelser (90 dagar). Kriminella nätverk skulle också kunna blomstra i ett instabilt Peru och exportera sin brottsliga verksamhet till EU+. Om denna negativa utveckling skulle förverkligas och leda till allvarliga hot mot unionen på migrations- och säkerhetsområdet, eller andra områden, måste unionen kunna reagera snabbt inför en förvärrad situation. Slutbestämmelserna i det avtal om undantag från viseringskravet som ska förhandlas med Peru bör innehålla en möjlighet för varje avtalsslutande part att tillfälligt upphäva eller avsluta avtalet. Detta kommer att garantera att det blir möjligt att snabbt vidta avhjälpande åtgärder om situationen blir problematisk. Dessutom kan möjligheterna till ett utökat samarbete med Peru om förenklat återvändande för irreguljära migranter och asylsökande som fått avslag övervägas, enligt vad som diskuteras ovan, för att uppväga en eventuell ökning av den irreguljära invandringen. Ett sådant samarbete skulle bidra till att eventuella behov av att tillfälligt upphäva eller avsluta avtalet om undantag från viseringskravet minskas ytterligare. 4. SLUTSATSER Informationen i denna rapport, som visar att Perus ekonomiska och sociala situation har förbättrats betydligt under de senaste åren, motiverar att peruaner bör beviljas viseringsfria inresor till Schengenområdet, vilket redan är fallet för medborgare i de flesta latinamerikanska länder. Rapporten visar att förtroendet för peruaner som söker visum ökar, att den olagliga migrationen är mycket låg, att peruanska resehandlingar är tillräckligt säkra och att säkerhetshoten har försvagats. Peruanska organiserade brottsliga sammanslutningar bedöms för närvarande inte vara ett allvarligt hot mot EU (med undantag för dem som är inblandade i olaglig narkotikahandel). De ekonomiska möjligheterna i Peru, bland annat i form av ökad handel och ökade turistflöden, blir allt större samtidigt med den starka tillväxten i den peruanska ekonomin. De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna skyddas och respekteras mycket bättre i Peru än tidigare. Ömsesidigheten garanteras, eftersom Peru redan 10
undantar alla EU-medborgare från viseringskravet, och förbindelserna mellan EU och Peru är starka och stabila. Denna positiva utveckling innebär inte att det är helt riskfritt att avskaffa viseringskravet för peruanska medborgare. Även om inverkan av liberaliseringen av viseringsbestämmelserna på grov organiserad brottslighet anses vara begränsad och det är osannolikt att inrättandet av ett viseringsfritt system med Peru kommer att leda till någon större ökning av peruanska organiserade brottsliga sammanslutningars verksamhet i EU, fortsätter sådana sammanslutningar att vara involverade i kokainhandel med EU som mål och viseringsliberaliseringen kan underlätta deras verksamhet. Merparten av kokainet smugglas till EU till havs med hjälp av containrar på kommersiella rutter, men användningen av narkotikakurirer är fortfarande utbredd. En ökning av passagerarflödet till följd av införandet av viseringsfria resor kommer att göra det möjligt för organiserade brottsliga sammanslutningar att öka användningen av enskilda kurirer. Det finns också en risk för en ökning av antalet offer för människohandel och antalet peruaner som reser in i EU+ på laglig väg, men som har för avsikt att stanna kvar när viseringstiden har löpt ut och därmed blir irreguljära migranter. Dessa risker kan dock anses vara hanterbara. De flesta av riskerna skulle kunna minimeras genom ett sådant förstärkt samarbete om återvändande som diskuteras ovan och genom att se till att gränskontrollerna genomförs korrekt, vid behov med utökade resurser på de flygplatser dit de flesta peruaner anländer till Schengenområdets yttre gränser detta med tanke på att antalet turister från Peru skulle öka om viseringsfriheten införs och kontrollen av resenärer skulle övergå från konsulaten till gränskontrollmyndigheterna. Under alla omständigheter kommer det avtal om undantag från viseringskravet som ska förhandlas med Peru att innehålla nödvändiga garantier för att det ska vara möjligt att tillfälligt upphäva eller avsluta avtalet om det skulle vara nödvändigt för att undvika säkerhets- eller migrationsrisker för unionen. För att kontrollera en eventuellt negativ utveckling kommer kommissionen att inrätta en mekanism för uppföljning av viseringsliberaliseringen med inriktning på eventuella migrations- och säkerhetshot och orsakerna till dessa. Eftersom bedömningen av Peru är positiv i denna rapport och med tanke på att det är nödvändigt att ta särskild hänsyn till behovet av och formerna för ett förstärkt samarbete med Peru om återvändande har kommissionen för avsikt att lägga fram en rekommendation till beslut om att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om ingåendet av ett avtal om undantag från viseringskrav mellan EU och Peru för korta vistelser så snart rapporten har diskuterats i Europaparlamentets behöriga utskott och grupper och i rådet. 11