Gravlagda på lodjursfällar

Gravlagda på lodjursfällar - en kvinnlig företeelse? Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2012 Emma Boman Handledare: Torun Zachrisson

Innehållsförteckning 1. Inledning 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte 1 1.3 Frågeställningar 1 2. Metod, material och teori 2 2.1 Metod 2 2.2 Material 2 2.3 Teori 2 3. Gravarna 2 3.1 Lodjursklor i gravar 2 3.2 Gravgåvor 5 3.2.1 Spännen 7 3.3 De övriga djuren 8 3.3 Yttre konstruktion 9 3.5 Brand- eller skelettgrav 10 4. Platserna och gravarna 10 4.1 Tuna socken 10 4.2 Fresta socken 11 4.3 Lovö socken 11 4.4 Täby socken 12 4.5 Spånga socken 12 4.6 Börje socken 13 4.7 Trosa-Vagnhärad 13 4.8 Grötlingbo socken 13 4.9 Anga socken 14 4.10 Lau socken 14 5. Lodjuret 15 5.1 Lodjuret i kulturhistorien 15 5.2 Lodjuret i historien 15 6. Kvinnliga statusgravar 15 6.1 Den högre och lägre eliten 15 7. En kvinnlig företeelse? 17 8. Sammanfattning 19 Katalog 20 Referenser 29 Abstract: This paper will analyze the occurrence of lynx claws in burials. Who was it that got buried with a lynx pelt? That is what I want to find out, and mainly if it was based on gender or not. Through my observations I can say that yes it was based on gender, 27 of the 35 graves with lynx claws I found were women, only 3 of the 35 were men. It was most common during the migration period and the vendel era.

Omslagsbild: Lodjurshane på vintern, bild gjord av Wilhelm von Wright 1834 (Tidsskrift för jägare och Naturforskare)

1. Inledning 1.1 Bakgrund Under järnåldern har fynd av björnklor uppmärksammats i gravar, detta indikerar att en björnfäll kan ha utgjort en del av graven. Förmodligen har den döde placerats ovanpå fällen i graven. Björnklor har hittats i både mans- och kvinnogravar. Att lägga den avlidne på en björnfäll är antagligen kopplat till regioner med ekonomisk expansion. Björnen ansågs vara helig, och var kopplad till magi och mystik. Björnen betraktades som ett högre väsen (Petré 1980:5f &10ff). Lodjursklor har även påträffats i gravar men inte uppmärksammats på samma sätt som björnklor. Lodjursklor förekommer heller inte i lika stor utsträckning som björnklor (Petré 1980:8). Förmodligen har även lodjursfällen placerats under den avlidne i graven, alltså har lodjuret haft en liknande funktion som björnen i graven men hade lodjuret även en liknande betydelse? Lodjursklor har hittats i gravar i både Mälardalen och på Gotland (Petré 1980:8). Man har inte alltid kunnat identifiera klorna i gravarna, man har alltså inte vetat att lodjursklor varit just lodjursklor. Ett exempel är en rapport över ett gravfält i Trullhalsar på Gotland med inventarienummer 15796. I rapporten står det brända klor av hund? (Nerman,SHM) när det i egentligen har rört sig om lodjurklor. Alltså kan det finnas fler gravar med lodjursklor men att de är registrerade med exempelvis klor av hund eller björn. Agneta Bennett skriver i sin avhandling att björn och lodjursfalanger förekommer i både manliga och kvinnliga gravar och att det är vanligare i mansgravar (Bennett 1987: 118). Men enligt Jutta Wallers sammanställning av osteologiskt undersökta brandgravar från folkvandringstid/vendeltid i Mälardalen, så förekom endast lodjursklor i kvinnogravar (Waller 1986: 147). Bo Petré omnämner likaså lodjursklor under kapitlet kvinnliga föremål (Petré 1984:194). 1.2 Syfte Mitt syfte är att förstå vilka som begravdes med lodjursfällar och varför. 1.3 Frågeställningar 1. Vilka var det som begravdes med lodjursfällar? 2. Var i Sverige förekommer lodjur i gravar? 3. När förekommer lodjur i gravar i Sverige? 4. Vad hade lodjuret för relation till individen i graven? Lodjursfalanger har även hittats i några stenåldersgravar och bronsåldersgravar men jag har valt att rikta in mig på järnåldersgravarna och de enstaka vikingatidagravarna jag har hittat. 1

2. Metod, material och teori 2.1 Metod Jag har själv för alla gravar gjort en arkeologisk genusbedömning på de gravar där den osteologiska könsbestämningen har saknats. För att kunna göra det har jag använt mig av Bo Petrés Arkeologiska undersökningar på Lovö del 4 som referens. Exempelvis brukar en smyckeuppsättning i en grav tyda på en kvinna och en vapenutrustning tillhöra en man. Innehåller en grav mer än 3 pärlor tillhör även graven en kvinna. Säkra kvinnliga attribut är dräktnålar, större pärluppsättningar, olika typer av fibulor men även nycklar, pincetter, nålar, örslevar och tungskrapor förknippas med en kvinna (Petré 1984:191ff). Jag har även varit kritisk kring de tolkningar som gjorts framför allt angående kön, för att kunna se om deras osteologiska tolkning verkar rätt eller inte har jag tittat på de övriga gravgåvorna som även kan avslöja könet på den gravlagde. Jag använder mig utav hermeneutiken som går ut på att man ska hitta en förståelse, jag vill som sagt även förstå varför de begravde människor med lodjursfällar, vad hade lodjuret för betydelse för människan? 2.2 Material Jag har först genom Historiska museet och deras funktion sök i samlingarna lokaliserat gravar i Sverige där det har förekommit lodjursklor. Efter det har jag vänt mig till rapporter samt avhandlingar om gravfälten i fråga och hittat den information om gravarna som jag behövt, dvs. gravform, gravmarkör, övriga gravgåvor, kön, ålder osv. Jag har även använt mig utav Google, då har jag googlat på lodjursfällar i gravar samt lodjursklor i gravar vilket har givit mig några användbara träffar. 2.3 Teori Jag utgår från ett genusperspektiv i min uppsats. Jag vill veta vilka det var som begravdes med lodjursfällar, var det mest vanligt hos kvinnor eller män? Utifrån detta utgår jag sedan från ett socialt perspektiv då det även ingår i min uppsats att finna svar kring vilka det var som begravdes på lodjursfällar, vilken social status dessa människor hade under deras levnadstid. 3.1 Lodjursklor i gravar 3. Gravar Gravar innehållande lodjursklor förekommer till mestadels i brandgravar av olika slag, därför finns det inte så mycket osteologiskt material att gå efter, vilket har gjort en del gravar svåra att könsbestämma. Dock gör det faktum att de flesta är brandgravar att benen bättre bevaras. Det som hittades efter lodjuret i graven är klorna eller falanger som det även kallas (Petré 1980:5). 2

Fig.1 Lodjursfalanger hittade i grav 41/67 i Grötlingbo på Gotland. Bild beskuren av mig (SHM). När ett lodjur avpälsas följer vanligen de yttre tåbenen samt klorna med och utgör då en del av fällen. Själva klorna består utav ett hornämne som förstörs i samband med själva förbränningen (Petré 1980: 5). Jag har hittat 35 gravar innehållande lodjursklor/falanger, varav 27 har tolkats som kvinnor. Utav dessa kunde 17 könsbedömas som kvinnor osteologiskt och ytterligare 10 som jag genusbedömt till kvinnor utifrån det arkeologiska materialet. Det är 3 gravar som utifrån det osteologiska materialet är män. Det är ingen av individerna som jag med säkerhet kunnat bedöma till en man utifrån det arkeologiska materialet, detta gäller för de gravar där den osteologiska bedömningen har saknats. Min könsbedömning har stämt överens med den som funnits sedan tidigare, den enda bedömningen som är lite osäker gäller för grav 4A där den osteologiska analysen visat en man men det arkeologiska visar en kvinna, vilket är något som även Bo Petré, som undersökt Lundagravfältet där denna grav låg, har uppmärksammat(petré 1984: 90, 65). Det är totalt 5 gravar där könet är helt oklart, ingen osteologisk könsbedömning finns och det arkeologiska materialet är för tvetydigt eller otillräckligt för att kunna basera en tolkning på. En del gravar är samlade på gravfält, som t.ex. ett gravfält på Lovö, Lundagravfältet, hittades lodjursklor i 7 gravar (Petré 1984). En hel del gravar med lodjursfalanger har hittats på ett gravfält på Gotland, Barshaldergravfältet, där 8 gravar hittades (Rundkvist 2003) men även ett stort antal har hittats på ett gravfält i Norra Spånga, där 9 gravar med lodjursfalanger hittades (Sigvallius 1994, Biuw 1992). Även 2 gravar hittades på ett gravfält på Trullhalsar, 1 i Lau och 1 i Hellvi, återigen på Gotland. I Fresta hittades 2 gravar, på olika gravfält, ena på ett gravfält i Lilla sylta och den andra i Odenslunda. Även i Arninge, Broby samt Görla har endast en grav påträffats(se katalog). En grav hittades i Medelpad, det var en kittelgrav och tillhörde inte något gravfält vilket de andra gravarna har gjort. Men traditionen med gravfält är inte alls lika vanlig i Medelpad vilket förklarar att denna grav hittades ensam. 3

18 16 14 12 10 8 Serie 1 Serie 2 6 4 2 0 Osteologiskt könsbedömnda Arkeologiskt könsbedömda Tabell 1. De gravlagdas könsbedömning. Serie 1, den blåa till vänster, visar de osteologiskt könsbedömda männen och serie 2, den röda till höger visar kvinnorna. Här ser man (se tabell 1) klart och tydligt se att majoriteten av gravarna med lodjursfällar har tillhört kvinnor både osteologiskt och arkeologiskt. Det är bara några enstaka som har varit män, totalt 3 stycken vilket är baserat på det osteologiska materialet. Det är inga som jag arkeologiskt könsbedömt till män, samt är det 5 gravar som helt saknar någon könsbedömning vilket beror på för lite material att kunna basera en tolkning på. Dateringar De flesta gravarna har daterats till folkvandringstid och vendeltid. Men några få har daterats till vikingatid samt är det några som inte har någon exakt datering utan de är bara daterade till t.ex. järnålder. Järnåldern är indelad i olika tidsperioder och såhär ser årtalen ut för de berörda perioderna: folkvandringstid: 400-550 e.kr vendeltid: 550-800 e.kr vikingatid: 800-1050/1100 e.kr (Zachrisson 1997: 11). Vad man kan se genom tabell 2 är att lodjursfalanger i gravar började under yngre förromersk järnålder för att sedan sakta men säkert öka under folkvandringstid och nå sin höjdpunkt i slutet av folkvandringstid till mitten av vendeltid för att sedan börja avta men ändå förekomma under vikingatid. Grav 16 300 e.kr Grav 4 ca 490 e.kr Grav 30 340+/-90 e.kr Grav 33 515+/-99 e.kr Grav 32 410 +/-94 e.kr Grav 1 ca 520 e.kr Grav 31 414+/-90 e.kr Grav 22 folkvandringstid Grav 7 ca 475 e.kr Grav 35 folkvandringstid Grav 2 ca 480 e.kr Grav 15 folkvandringstidvendeltid Grav 6 ca 485 e.kr Grav 17 ca 550 e.kr 4

Grav 23 Ca 550 e.kr Grav 11 vendeltid grav 5 ca 560 e.kr Grav 12 vendeltid Grav 20 500-600 e.kr ve 1 Grav 13 vendeltid Grav 25 550-600 e.kr Grav 14 vendeltid Grav 8 vendeltid Grav 18 vendeltid Grav 9 Vendeltid Grav 19 Vendeltid Grav 10 vendeltid Grav 26 vendeltid Grav 29 vendeltid Grav 27 vikingatid Grav 28 vikingatid Grav 3 vikingatid Grav 23 800-1000 e.kr Grav 17 Järnålder Grav 21 Järnålder Tabell 2. Alla gravarnas dateringar, gravarna har här fått mina gravnummer som jag gett dem i min katalog. Männen finns representerade under grav 16, grav 28 samt grav 10. Grav 16(i katalogen) hittades i Medelpad, Lunde, grav 28 i Spånga, Ärvinge och grav 10 i Grötlingbo, Roirhage. De förekom alltså utspritt från början till slut under tiden kvinnor blev begravda på lodjursfällar. 3.2 Gravgåvor I gravarna med lodjursklor finns det även en hel del andra gravgåvor, både gällande föremål men även andra djurarter. I några av gravarna har det hittats de mest extraordinära föremålen. Ett exempel är graven i Trosa - Vagnhärad(se fig. 2) där bland annat två guldfingerringar hittades. Även en guldpärla och guldtrådar fanns i graven (Särlvik :45-46). Även i en dubbelbegravning i Broby, vilket var över en man och kvinna hittades föremål som ametistpärlor samt en elfenbensring, som har kopplats till kvinnan (Zachrisson 2011). Fig. 2 Guldföremål hittade i grav 177:1 (grav 20 i katalogen) i Trosa Vagnhärad (SHM). 5

Fig. 3 Ena ringen från graven i Trosa Fig. 4 Den andra ringen från graven i Trosa - Vagnhärad (SHM). Vagnhärad (SHM). Spännen i olika slag förekom i flera gravar vilket jag kommer gå in på närmre i kapitel 3.2.1. Nycklar förekom endast i 2 gravar på Roirhage i Grötlingbo (se fig.15) detta var i grav 3a/61 (grav 21 i katalogen). I graven hittades en vuxen kvinna och ett spädbarn. Här fanns det 7 stycken lodjursfalanger och 9 björnfalanger (Rundkvist 2003: 156-160). Pärlor förekom i nästan alla gravar, men mängden pärlor varierar kraftigt. Exempelvis i en grav i Norrkvie (SHM), Grötlingbo hittades det 7 pärlor i medan det i Arninge, Täby hittades 150 pärlor (Hedman). Spelbrickor/spelmarker har hittats 7 gravar, utav dessa var 1 man, 5 kvinnor och den sista var en grav i Arninge (grav 23 i katalogen) där 5 människor var begravda, utav dessa var det en ung kvinna resten äldre män, den sista har inte kunnat könsbestämmas (Hedman). Spelbrickor är manliga attribut (Petré 1984:193) och då de har hittats i kvinnliga gravar får det mig att tro att dessa 5 kvinnogravar där spelbrickor har förekommit i själva verket kan röra sig om dubbelbegravningar. Keramik var även något som fanns i dessa gravar, keramik fanns i 10 gravar. Den keramik som där stack ut mest var de mönstrade bitar som fanns i en grav i Trullhalsar på Gotland (se fig.5). I 2 gravar i Grötlingbo förekom det neolitisk keramik (Rundkvist 2003:160,176 ). Alltså handlar det här om återbrukad keramik som de fick med sig i graven. Fig.5 keramikbitar(de mönstrade delarna) som hittades i grav 20 (grav 19 i katalogen) i Trullhalsar på Gotland (SHM). 6

I en grav påträffades en västlandskittel (se fig 10) vilket jag kommer gå in på närmre i kap 4.1. Även kammar eller kamfragment fanns i flera utav gravarna. Kammar fanns i sammanlagt 20 utav gravarna. I några endast som fragment men i 4 utav dessa som hela kammar. En grav i Norra Spånga, men anläggningsnummer 129, hade 4 kammar i graven (Biuw 1992: 222) vilket är den största summan kammar utav dessa 35 gravar som jag har undersökt. Den gravlagde har tolkats som en man (Sigvallius 1994: 202). Fig. 6 kamfragment från graven på Stora och Lilla Ihre på Gotland (grav 21 i katalogen) (SHM). 3.2.1 Spännen Det förekom en del olika spännen i gravarna som ryggknappsspännen, djurhuvudformade spännen, fågelspännen och kräftspännen vilka alla förekom under vendeltid. Fig.7 Exempel på hur ett fågelspänne kan se ut (SHM). Fig. 8 Ryggknappsspänne funnet i en obränd kvinnograv från Vendeltid på Gotland. (Rundkvist 1999:318, SHM). 7

Ryggknappsspännen påträffades i 7 gravar, 4 stycken i Grötlingbo, ett på Lovö, ett i Norra Spånga samt i dubbelbegravningen i Broby. Ryggknappsspännet som hittades i grav 2 på Lovö är daterat till 400 e.kr (Petré 1984: 65). Denna grav på Lovö har tolkats som en man? utifrån det osteologiska materialet men det arkeologiska materialet visar en kvinna. Graven innehöll endast en lodjursklo. Utav de övriga 5 har 4 tolkats som kvinnor vilket alla tillhörde gravfältet i Grötlingbo (Rundkvist 2003: 63) och en som det inte har gjorts någon könsbestämning på vilket var den graven i Norra Spånga. Speciellt för de ryggknappsspännen som hittades i Broby är att de även hade elfenbensinläggningar(zachrisson 2011). De flesta ryggknappsspännena fanns på Gotland, Grötlingbo, men de utgjorde bara en ytterst liten del utav alla gravgåvor de hade med sig i graven. Även ett fågelspänne hittades i grav 29 på Lovö (se fig 14). Ett i princip likadant spänne hittades i en annan grav på samma gravfält, den graven innehöll dock inga lodjursklor. På grund av den stora likheten mellan spännena finns chansen att de är gjorde av samma mästare, det är i alla fall gjorde efter samma mall (Petré 1984: 41). 3.3 De övriga djuren Utöver föremålen innehöll även dessa gravar med lodjursfalanger en hel del andra djur. Men det finns fall där lodjursfalangerna var de enda djurrester som kunde hittas i graven. Exempel på sådana gravar är bland annat en grav på Lundagravfältet på Lovö med anläggningsnummer 29, där 5 lodjursfalanger var de enda djurbenen, denna grav tillhörde en kvinna i åldern 40-60 år (Petré 1984: 94). I gravarna på gotland förekom lodjursklor i samband med björnklor i 9 utav de sammanlagt 12 gravarna som hittats på Gotland (Rundkvist 2003, SHM). Sammanlagt förekom björnklor i 12 utav de 35 gravarna. Det var alltså 3 gravar på fastlandet, ena graven tillhörde en man och den graven fanns i Medelpad. Den andra tillhörde en kvinna som låg i Södermanland och den sista tillhörde troligtvis en kvinna. hon var begravd på gravfältet i Norra Spånga. Fig.9 Björnfalanger överst på bilden och lodjursfalangerna nederst (SHM). Andra djurarter som frekvent förekommer i samband med lodjursfalanger är häst, får/get, hund, svin men även fisk och fågel har påträffats i dessa gravar (se katalog). 8

16 14 12 10 8 6 4 2 0 Serie 1 Serie 2 Serie 3 Tabell 2. Serie 2(Röda i mitten) visar antalet gravar djuret har förekommit i, serie 1(blå till vänster) visar hur många som var män och serie 3(grön till höger) kvinnor. En stapel visar de gravar där djurarten har räknats in i antalet men inte kunnat avgöras om graven tillhört en man eller en kvinna. Vad man kan se genom tabellen (se tabell 2) är att björn och får/get var det som vanligaste som förekom i samband med lodjur och att de flesta utav dessa var kvinnor. Man kan även se att de flesta utav gravarna var uppförda över kvinnor och att i det här fallet hade de mer djur med sig i graven än de män i det här fallet som blivit begravda på lodjursfällar. Intressant är att de 7 gravarna på Lovö inte innehöll något stort antal andra djurarter så som många andra gravar har gjort (Petré 1984: 90, 94,155ff), vilket gör att lodjursfalangerna sticker ut. 3.4 Yttre konstruktion Gravarnas yttre konstruktion har visat på en variation men på exempelvis de sex kvinnogravar som hittades på Lovö i Lunda visar på stora likheter. Yttre konstruktion: på Lovö i Lunda var de flesta markerade med en rund stensättning med en kantkedja, det gällde för fem av de sex gravarna. Dock var en av de fem ej rund, den sjättegraven var markerad med en stensättning med ett gravklot placerat i mitten av graven (Petré 1984: 121ff & 155ff). På Gotland förekom det röseliknande fyllda stensättningar, detta på bland annat Trullhalsar där två gravar hittats med lodjursklor, de gravarna har anläggningsnummer 18 och 20. Båda gravarna var markerade med rösen, det över grav 18 hade dock ett mittröse medans grav 20 hade en tillhörande kantkedja till röset (SHM). En grav har varit markerad med en hög på 22 meter i diameter och med en höjd på 0,7 meter, och det var graven i Trosa Vagnhärad, samma grav där guldföremålen påträffades(se fig.1). Även en storhög i Broby var markerad med en nerodlad gravhög. I norra Spånga var även de flesta där markerade med stensättningar. Även på Grötlingbo var de flesta gravarna markerade med en stensättning med en tillhörande kantkedja. Stensättningarna varierar i storlek de kunde 9

vara allt ifrån 4,5 meter i diameter (anläggning 31/61 i Grötlingbo, Roirhage) till ca 2 meter i diameter (anläggning A2164 på syltagravfältet). 3.5 Brand- eller skelettgrav Endast 2 gravar var skelettgravar, den ena i Lau från vendeltid (Häggström) och den andra i Norra Spånga som var från vikingatid (Biuw 1992: 221). En grav på Grötlingbo i Norrkvie visade spår efter vad som kan ha varit en skelettgrav och en brandgrav. De resterande gravarna var brandgravar i olika former. 4. Platserna & gravarna Gravarna har hittats i främst Uppland, Södermanland, Mälardalen, Gotland men även i Medelpad och ska i följande kapitel skriva om platserna, gravfälten samt lite kort om hur många gravar som har hittats på de olika platserna innehållande lodjursklor. Jag kommer skriva mer om graven i Medelpad, trots att den inte tillhör ett gravfält, då den sticker ut på mer än ett sätt. Jag kommer även i detta kapitel gå in på närmre på vilka föremål som hittats vart osv. Alla platser kommer inte att tas upp här då det helt enkelt inte finns utrymme för det inom dessa 30 sidor. 4.1 Tuna socken En grav hittades i Tuna socken vilket gör det till den enda graven med lodjursfalanger i Medelpad. Graven var en kittelgrav där kitteln fungerade som en urna. Endast en lodjursfalang fanns i graven. Runtomkring finns det 9 stycken fasta fornlämningar, det rör sig då om bland annat en stensättning, en boplats, ett gravfält och en kokgrop. Den gravlagde har tolkats som en man, utifrån ett kraniumfragment, i åldern 35-64 och har daterats till 300 e.kr (Holmkvist 2008: 19,25). Fig.10 Västlandskittel från graven i Medelpad(Holmkvist 2008:1). 10

Då järnkittlar har hittats i gravar i Medelpad har de vanligtvis kopplats samman med kittelgravskicket som pågick mellan perioden 350-450 e.kr. Men att göra denna koppling kan vara fel, efter att titta närmre på detta så finns det en hel del skillnader mellan kittelgravskicket och seden med järnkittlar som benbehållare. Marta Lindeberg menar att järnkittlar är senare och att de är en inhemsk variation utav kittelgravskicket. Mellannorrländska kittlar är oftast daterade till 550-600 e.kr, alltså vill Vendeltid (Lindeberg 2010: 83f). Men denna kan alltså placeras i en grav som är så tidig som 300 e.kr. Gravar med västlandskittlar innehåller aldrig vapen men de innehåller ofta glas (Lindeberg 2010: 95). 4.2 Fresta socken 2 gravar har hittats i Fresta socken, Uppland. Ena på Syltagravfältet och den andra på ett gravfält vid Odenslunda. Syltagravfältet utgjordes utav 74 gravar från romersk järnålder fram till vendeltid. En lodjursklo var den enda som hittades i en enda grav, detta var i A2164 (grav 17 i katalogen) graven tillhörde en kvinna (Svensson & Andersson 2003:5). Den andra graven hittades vid en bytomt i Odenslunda. Det gravfältet användes från vendeltid till vikingatid. Det låg invid bebyggelselämningar från folkvandringstid till nyare tid (Olausson 2005:1). 4.3 Lovö socken På lundagravfältet på Lovö, i Uppland, fanns 7 gravar med lodjursklor. Alla de 7gravarna har tolkats som kvinnogravar. Gravfältet tillhör Fornlämning RAÄ 27, Lunda och består av 162 gravar. I närliggande område har även en gropkeramisk boplats, en bronsåldersboplats samt medeltida husgrunder hittats. Gravfältet är ca 350 meter långt och till bredden är det 20-50 meter (Petré 1984: 10-11). På gravfältet (se fig.7) hittades 7 gravar med lodjursfalanger i, ena graven var dock en överlagrad grav med en grav under den andra, den understa var från Folkvandringstid och den övre från Vikingatid. Lodjursklor hittades i båda gravarna. Fig 11. Gravfältets form på Lunda, Lovö. De berörda Gravarna är placerade högst upp på gravfältet. Bild Skannad av mig. (Petré 1984: 16) 11

I den övre av dessa två gravar som ska ha tillhört en man från vikingatid, (könsbedömningen något oklar då alla gravar med lodjursfalanger på lundagravfältet ska ha varit kvinnor(petré 19854: 65)(anläggning 4A) tillhörde förmodligen lodjursklorna ett klädesplagg. Tidsskillnaden mellan de två överlagrade gravarna är ca 300 år, men det har ändå hittats spår efter lodjur i båda. Om dessa två individer båda var kvinnor är det svårt att tänka att detta bara var ett sammanträffande. Det verkar då mer rimligt att tänka sig att de måste ha vetat att graven under tillhörde en kvinna och att hon blivit begravd på en lodjursfäll(petré 2010: 413). Enligt Bo Petré har alla gravar med lodjursklor på lundagravfältet tolkats som kvinnor (Petré 1984:65) men ytterliggare en grav har tolkats som en man? I den graven fanns det endast 1 lodjursklo, detta var anläggning 2 men det arkeologiska materialet pekar på att detta kan ha varit kvinna, framförallt då det i graven hittades 88 pärlor.(petré 1984:65). 4.4 Täby socken I Arninge, Täby, i Uppland har endast en grav hittats som innehöll lodjursfalanger. Men denna grav mycket spektakulär med spår efter 5 människor. 4 av dem har kunnat könsbestämmas, ena var en ung kvinna och 3 var äldre män. I graven fanns det även ett stort antal djur, minst 11 hundar fanns i graven men även 7 hästar, katt, svin, berguv, duvhök, lodjur och fisk. Det var även i denna grav som de 150 pärlorna hittades, övriga föremål var bland annat en sax, en pincett och bronsföremål(shm). 4.5 Spånga socken I spånga har lodjursfalanger hittats på två gravfält, ena gravfältet fanns i Ärvinge och det andra i Kymlinge,i Spånga, Uppland. På kymlingegravfält fanns det 5stycken gravar med lodjursfällar. 3 utav gravarna tillhörde gravfält 168 och 2 tillhörde gravfält 169. Utav dessa 5 gravar i Kymlinge har 1 med säkerhet tolkats som en kvinna, de andra 4 har det inte gjorts någon osteologiskt könsbestämning på (Sigvallius 1994: 208, 212). När gravfält 168 undersöktes hittades 76 gravar. De flesta utav gravarna bestod av små stensättningar, de var på 1-4 meter i diameter och hade en höjd på 0,1-0,5 meter (Biuw 1992: 114). Även här fanns en grav med två gravgömmer, anläggning 12 (Biuw 1992: 115) varav ena (anläggning 12:2) innehöll lodjursklor (Sigvallius 1994: 208).På gravfält 169 har 72 gravar undersökts (Biuw 1992: 125) och då endast 2 innehöll lodjursklor (Sigvallius 1994: 212). I Kymlinge har 2 stora och 4 mindre gravfält registrerats. De 2 stora är gravfält 168 och 169 där lodjursfalangerna hittades (Biuw 1992:112). Gravfält 168 användes mellan folkvandringstid till äldre vendeltid (Biuw 1992:123). När gravfält 169 började användes har varit svårare att avgöra men troligtvis började de begrava människor där under folkvandringstidens mitt. Här har även 2 vapengravar hittats vilket är ovanligt i norra spånga (Biuw 1992: 131). På Ärvingegravfält fanns det 4 gravar med lodjursfalanger. 2 utav gravarna tillhörde gravfält 157A och de andra gravfält 158(Sigvallius 1994: 200, 202,204). På gravfält 158 undersöktes 21 gravar varav 4 var högar och 17 var stensättningar (Biuw 1992:84), de 2 med lodjursklor så var den ena markerad med en stensättning på 3 meter och 0,1 meter hög (Biuw 1992: 227). Den andra saknar uppgifter kring gravmarkering. 12

Även här, som på Lovö, fanns det en överlagd grav. Den primära begravningen var daterad till början av folkvandringstid och den andra till äldre vendeltid (Biuw 1992: 92). 4.6 Börje socken I Broby, Börje socken i Uppland påträffades en nerodlad storhög vilket innehöll en dubbelbegravning över en man och en kvinna. Storhögen tillhörde eliten (Zachrisson 2011). Lodjursklorna som hittades i graven representerar troligen kvinnan(zachrisson 2011). I graven hittades bland annat en elfenbensring, ametistpärlor, hängsmycke i brons och glasflusspärlor(stavrum 2005:15). 4.7 Trosa-Vagnhärad I Trosa Vagnhärad i Södra Husby, Södermanland fanns det en gravhög med spår efter bland annat lodjur. I denna grav hittades de extraordinära föremålen: två guldfingerringar, guldtrådar och guldpärlan (se fig. 2) (Särlvik:45-46). Graven är daterad till Vendeltid period I och har tolkats som en kvinna (Ljungkvist: 4). 4.8 Grötlingbo socken Gravfältet i Grötlingbo på Gotland användes från ca 1-1000 e.kr (Rundkvist 2003:9) Fig.12 Gravfältet Barshalder, fastighet Roirhage 1:1. Bild skannad av mig (Rundkvist 2003: 96). 13

På detta gravfält hittades 7 stycken gravar som alla tillhörde Grötlingbo, Roirhage ytterligare en grav hittades som tillhörde Barshalder som hela gravfältet heter men dock inte tillhörde Roirhage utan den tillhörde Norrkvie. Sammanlagt rör det sig alltså om 8 gravar. 6 utav gravarna tillhörande Roirhage var kvinnor medans en har tolkats som en man. Graven med anläggningsnummer 5 har tolkats som en man och i den graven fanns endast 1 lodjursfalang och 12 björnfalanger(rundkvist 2003: 194). De som tolkats som kvinnor innehöll som mest 12 lodjursfalanger och det minsta antalet var 2 stycken lodjursfalanger vilket var det antal som hittades i 3 utav gravarna (Rundkvist 2003: 176, 194-196). Martin Rundkvist nämner i hans avhandling Barshalder 2 en skelettgrav som hittades i Lau(se kap 4. 7) där en kvinna begravts med ett spädbarn. Det har tolkats så att kvinnan låg insvept i björnfällen och spädbarnet i lodjursfällen. Rundkvist spekulerar då kring tanken att de gravar som har påträffats i Grötlingbo, Roirhage med lodjursklor kan ha begravts liknande. Han menar då att spädbarnet ska ha kremerats med lodjursfällen och därmed inte ha lämnat några spår efter sig. Han påpekar då även att denna hypotes inte går att testa (Rundkvist 2003: 59). 4.9 Anga socken I Trullhalsar har 2 gravar med lodjursklor påträffats. Gravfältet består utav ca 350 gravar och ligger i tät skogsmark, med 2,5 km till närmsta gård (guteinfo). Den ena graven var rätt så fyndfattig jämfört med andra gravar, lo- och björnfalanger fanns i graven tillsammans med fragment av bronsbleck, kamfragment och ett lerkärl. Den andra graven hade ett kräftspänne, järnkniv, glaspärlor, kamfragment och krukskärvor. Gravfältet användes mellan 600-700 e.kr. Gravfältet är placerat vid en skyddad havsvik som kan ha fungerat som en hamnplats. Gravfältet låg förmodligen nära strandlinjen när det användes. Utav de 350 gravarna är det endast 59 som har undersökts, bland dessa har både män och kvinnor hittats som alla har varit vuxna. I kvinnogravarna har föremål som tytt på att de har varit förmögna hittats. I ena graven förekom som sagt både lo- och björnfalanger och i den andra bara lofalanger, men varken lo eller björn ingår i Gotlands fauna, vilket lett till tolkningen att de har begravts med fällarma (http://segotland.mobi/default.aspx?s=2&p=552). 4.10 Lau socken Lau etablerade under järnåldern de gårdar som idag finns spridda över socknen. Även en fornborg som det idag finns lämningar kvar efter är från denna tid. I Lau, Gannor har en skelettgrav över en kvinna i åldern 34-43 med ett spädbarn. Det har tolkats så att kvinnan låg placerad på en björnfäll och att barnet var invirat i lodjursfällen. I graven fanns även två djurhuvdformade spännen som var typiskt gotländska. Men det fanns ytterligare ett spänne som var helt unikt! Det var större än de andra och förgyllt, de hade även cloisonnéinläggningar och stenar i rött och turkost. Samt glaspärlor och bronsspännen återfanns i graven. Graven har daterats till vendeltid (Häggström). 14

De flesta av dessa gravar är allstå samlade på gravfält, de är samlade på samma plats. 7 gravar på Lovö, 8 på Grötlingbo, 9 i Spånga och 2 i Anga. Vilket blir 26 utav de sammanlagt 35 gravarna. De resterande förekom även de på gravfält men några få låg helt ensamma, alltså var de inte lagda på något gravfält. 5. Lodjuret 5. 1 Lodjuret i kulturhistorien Lodjurpälsen har haft en roll i skinnhandeln som pågått i landet, pälsen var populär för dess praktfulla silkesmjuka vinterskinn som pälsen beskrivs i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, detta var dock under vikingatid och var då men även dessförinnan Nordens mest eftertraktade pälsverk. Lodjurets päls var nästan helt vit med 3 stycken rader av svarta fläckar. Lodjursskinnet tillhörde ett utav de djur som ansågs vara en prestigevara och dess vinterpäls var den dyraste och finaste pälsen på marknaden. Den bästa pälsen med högst kvalité hittades ju längre norrut man kom i Sverige (Zachrisson 1997: 228ff). Lodjursfällar förekommer som sagt i gravar på Gotland, men lodjuret ingår inte i den gotländska faunan vilket innebär att lodjursfalangerna som hittats på Gotland representerar importerade vendeltida lodjursfällar (Rundkvist 2003: 58). 5.2 Lodjuret i historien En litausk storfurst vid namn Germont ska ha år 1271 bränt sin far Swintorogs döde kropp. Detta ska ha skett på ett gammalt hedniskt sätt vilket då inkluderade pilbåge, svärd, falkar, hundar, hästar och även älsklingsslavarna. De som bevittnade detta bål ska ha kastat björn och lodjursklor in i elden så den döde ska kunna klättra upp för ett brant berg där en gud ska ta emot de döda (Nordenstorm 1994:269f). Intressant här är att både björn- och lodjursklor kastades in i bålet, alltså hade även här lodjuret någon form av betydelse. 6.1 Den högre och den lägre eliten 6. Kvinnliga statusgravar Kvinnliga statusgravar eller elitgravar kan vara svåra att urskilja då de ofta är mer anonyma när det gäller gravmaterialet. Detta beror på att en kvinna tillhörande eliten har ett mer likartat material rörande en dräktuppsättning, skillnaderna är inte lika påtagliga som de kan vara i en elitgrav tillhörande en man (Ljungkvist 2006: 41). Har en kvinna ett rikt fyndmaterial och ett stort antal deponerade djur tyder det på att kvinnan tillhört eliten (Ljungkvist 2006: 42). När 15

det gäller eliten så är de indelade enligt John Ljungkvist i en högre och en lägre elit. Den högre eliten bestod av kungar, småkungar samt en högre aristokrati vilket den lägre eliten utgjorde en del utav, det kunde exempelvis röra sig om rinkar, svennar och tegnar (vilket innebär olika slags krigare). Den lägre elitens kvinnor kunde begravas med exklusiva smycken, silverspiralpärlor, ametistpärlor, glasbägare, metallbeslagna träskrin och ett stort antal djur. Den högre elitens kvinnor begravdes med samma utrustning som den lägre elitens kvinnor men föremålen hade en högre kvalité där föremål exempelvis kunde ha detaljer i rent guld eller silver. De kunde även ha med sig guldtextilier i graven och även exklusiva importföremål där glas ej är inräknat (Ljungkvist 2006: 43). På bilden kan man se fågelspännet högst upp (som nämns i kap 3.2.1), lodjursfalangerna syns längst ner i högra hörnet, ett ringspänne, dräktnålar och andra fragment. Föremålen tillhörde en kvinna i åldern 40-60 år och lodjursfalangerna var de enda djurrester som kunde hittas i graven (Petré 184: 65, 94). Graven har daterats till ca 560 e.kr (Petré 1984: 137). Fig 13. Föremål funna i en kvinnograv på Lundagravfältet på Lovö (anläggning 29). Bild skannad av mig (Petré 1984: 276). 16

Fig.14 Föremål funna i grav 3a/61 tillhörande en kvinna på fastigheten Roirhage i Grötlingbo. På bilden kan man bland annat se spikar, fågelbeslag, sölja, keramik, ryggknappsspänne, kräftspänne och nycklar. Bild skannad av mig (Rundkvist 2003: 158f) Dessa föremål (se fig. 14) tillhörde en vuxen kvinna som även blivit begravd med ett spädbarn, i denna grav hittades även neolitisk keramik och fragment av stenåldersflinta. Vilket innebär att de har återbrukat äldre föremål, de har varit så pass viktiga att de ska med kvinnan i det här fallet i graven. Graven har daterats till vendeltid. De enda djurrester som hittades i graven var 9 björnfalanger och 7 lodjursfalanger (Rundkvist 2003: 156-160). Utav de gravar jag har hittat kan jag bedöma att 11 av gravarna, varav 1 var man(mannen från Medelpad) kan ha tillhört den högre eliten och 17 den lägre eliten. 7 utav gravarna har varit svåra att kunna avgöra återigen på grund av för lite arkeologiskt material. 7. En kvinnlig företeelse? Ja frågan var då vilka det var som begravdes på lodjursfällar, utefter mina observationer skulle jag säga att svaret på denna fråga är att det var kvinnor som blev det. Jag tror att det är tänkt att kvinnor tillhörande eliten begravdes på lodjursfällar. Det är trotsallt 27 gravar med lodjursfällar som är kvinnor. Det är en helt klar större siffra än de 3 som könsbestämts som män. Jag vill här stanna vid denna punkt som även är viktig i min analys, det är några gravar som faktiskt har tolkats som män, men vad jag sett i mitt material är att de gravar som tolkats som män endast har haft en lodjursklo i graven. Detta gäller för graven i Medelpad, den som tolkats som en man på Lovö och den graven i Grötlingbo som har tolkats som en man. Jag funderar då kring frågan om de faktiskt hade med sig en lodjursfäll eller inte, då de endast 17

haft en lodjursfalang i graven kan det vara så att den falangen har haft ett annat syfte. Den kan ha utgjort en del utav klädnaden eller att de har haft den runt halsen som ett smycke. Tittar man på graven i Grötlingbo som annars hade 12 björnfalanger tyder det på att han begravts på björnfällen, men att lodjuret då inte haft samma syfte då endast 1 falang hittades. Dock visar det arkeologiska materialet gällande den graven på Lovö att det var en kvinna alltså kan den osteologiska analysen vara annorlunda. Gravar med lodjursfalanger förekommer mestadels på Gotland och i Mälardalen, men ett fall har hittats i Medelpad. Det var vanligast med lodjursfällar i gravar i slutet av folkvandringstid och under Vendeltiden för att sedan börja avta med några enstaka gravar med lodjursfalanger under vikingatid. Att det rör sig om kvinnliga statusgravar kan man se bland annat genom att de flesta har haft med sig ett stort antal djur i graven. De har även haft med sig fina föremål som tyder på detta. John Jungkvist skriver bland annat att de som hade högst status bland annat kunde ha med sig guld eller silverföremål, även guldtextilier tyder på en elitgrav vilket kunde hittas i grav 177:1 i Trosa Vagnhärad. Lodjurspälsen var den dyraste pälsen på marknaden vilket innebär att inte alla hade tillgång till den pälsen vilket styrker teorin att det rör sig om kvinnliga statusgravar. Det var inte vem som helst som begravdes på en lodjursfäll, vilket även kan ses på antalet gravar. Jag har hittat 35 gravar från mestadels järnåldern vilket inte är en speciellt stor summa med tanke på det tidsspann som järnåldern innefattar. Detta innebär att få begravas på en lodjursfäll var något väldigt exklusivt och att det inte var vem som helst som fick den förmånen utan anledning. John Ljungkvist nämner även att en kvinna som får med sig ett stort antal djur i graven har tillhört eliten, vilket är något som de flesta utav dessa gravar har haft. Gällande de övriga gravgåvorna i dessa gravar visar de på ett rikt material. Men det finns inte en typiskt mall för vad som skulle finnas i dessa gravar utan materialet och antalet varierar från grav till grav. Detta visar att varje individ som begravdes med en lodjursfäll var unik och att de fick med sig föremål speciella för just dem och deras omgivning. Detta gäller även för den yttre konstruktionen, som varierar från gravfält till gravfält så även det har påverkats utav platsen de levt på. Exempelvis de gravar som hittats på Lovö var de flesta stensättningar i olika storlekar, där var det endast en som stack ut en aning genom att den hade ett gravklot placerat i mitten. Även i Spånga och på Gotland var stensättningar den vanligaste gravmarkören, det var endast graven i Trosa Vagnhärad samt dubbelbegravningen i Broby som särskiljer sig med en gravhög. På Gotland kan lodjuret ha haft en annan innebörd i de fall spädbarn varit med i bilden. Att då som Martin Rundkvist skriver att då i de fall på Grötlingbo där en vuxen kvinna begravts med ett spädbarn har både björn och lodjursfalanger hittats. Han påpekar då att de kan vara som det var i graven i Lau, där spädbarnet var invirat i lodjursfällen och att kvinnan legat på björnfällen. Då spädbarn inte hittats i några av dessa gravar med lodjursfalanger i några andra gravar än på Gotland får det mig att tro att detta var något speciellt för Gotland. Lodjuret ingår inte i Gotlands fauna, de representerar då den Vendeltida importen. Men lodjur har hittats i sammanlagt 12 gravar på Gotland, de flesta på Barshaldergravfältet, så de har alltså 18

velat ha lodjursfällen med den avlidne i graven. Lodjursfällen har varit viktig, möjligtvis kan det vara så att dessa gotländska kvinnor som begravts på lodjurafällar varit lika rika som de på fastlandet därför har lodjuren importerats till Gotland så att även dessa kvinnor ska kunna begravas på fällarna. Extra speciellt kan lodjuren ha varit i de fall spädbarn även blivit begravt med kvinnan. Gravarna som hittats på Trullhalsar som även de ligger på Gotland styrker även teorin kring att det rör sig om kvinnliga statusgravar, då de kvinnliga gravar som hittats där har tillhört förmögna kvinnor. Då endast 59 utav 350 gravar undersökts vore det intressant om fler undersöktes för att se hur många fler det är som innehåller lodjursfalanger, kan detta gravfält ha tillhört eliten? Varför begravdes de då just på lodjursfällar? Då denna päls var den dyraste och rikaste pälsen på marknaden tror jag att den var kopplad till just det. Det var en mycket fin päls som var menad för fina människor. Björnen kan kopplas till det magi och mystik och det kan mycket väl finnas en sådan koppling till lodjuret också, hur som helst så var denna päls viktig för dem och att det inte har hittats i ett så stort antal gravar styrker som sagt att de som faktiskt begravdes på lodjursfällar inte var vilka kvinnor helst de var fina och rika kvinnor som skulle begravas på den absolut finaste pälsen. Att denne Swintorog ska ha fått både björn- och lodjursklor kastade till sig så att han skulle kunna klättra upp för berget till gudarna påpekar att lodjuret även här flera år senare har haft någon form av betydelse. Kan de ha vetat att lodjuret var en prestigevara tidigare i historien och att de med status var de enda som hade tillgång till dessa spektakulära pälsverk? Jag tror det, denne Germont som ordnade begravningen för sin far måste ha vetat vad lodjuret stod för annars hade han kunnat använda sig utav några andra klor eller varför inte bara hålla sig till björnklorna? Germont måste ha varit medveten om vilken prestige det var att få begravas med lodjursfällar och att han då valde att även ha med lodjursklorna. 8. Sammanfattning Både björn och lodjursklor förekommer i järnåldersgravar, de har troligen haft samma funktion i graven. Alltså den döde har placerats på fällen i graven, men lodjuret har inte alls uppmärksammats på samma sätt som björnen har. Enligt en osteologisk sammanställning utförd av Jutta Waller i Mälardalen förekommer endast lodjursklor i kvinnogravar. Jag har hittat 35 gravar i mestadels Mälardalen, på Gotland men även en i Medelpad som alla innehöll lodjursfalanger dock i olika antal. Gravarna är daterade till yngre romersk järnålder, folkvandringstid, vendeltid och vikingatid, men var vanligast under folkvandringstid och vendeltid. De flesta utav gravarna hade även en stor mängd gravgåvor, både gällande föremål och andra djur. Det kunde röra sig om pärlor, ryggknappsspännen, fågelbeslag, keramik, nycklar och andra föremål. Men de kunde även innehålla mer ovanliga föremål som en grav i Trosa - Vagnhärad som innehöll två stycken guldfingerringar och en guldpärla samt en grav i Broby där en 19

elfenbensring hittades. Andra djurarter som kunde finnas i graven var björn, häst, hund, får/get, fågel och svin. På många utav gravfälten som gravarna legat på har de funnits andra lämningar runtomkring. Föremål som starkt är kopplat till kvinnliga elitgravar är exklusiva smycken, silverspiralpärlor, ametistpärlor, glasbägare, metallbeslagna träskrin, föremål med guld eller silverdetaljer samt ett stort antal djur. Lodjurets päls var det mest eftertraktade pälsverket och det var den dyraste pälsen. Enligt mina observationer tror jag att det var tänkt att kvinnor skulle begravas på lodjursfällar, detta utefter de 27 som tolkats som kvinnor. Men 3 har tolkats som män, i dessa gravar finns dock endast en lodjursklo vilket får mig att tror att de har haft en annan betydelse i graven. De har då inte tillhört en fäll utan de kan ha varit ett smycke. Lodjurspälsen var den dyraste och finaste pälsen på marknaden därför var det inte vem som helst som kunde begravas på den, lodjurspälsen var till för de finaste kvinnorna. Katalog: Sammanställning över gravar innehållande lodjursklor Lovö socken Grav 1: graven påträffades på lundgravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 1. Graven låg placerad på en terrass på gravfältets norra del. Den yttre gravmarkeringen bestod av en rund stensättning med en kantkedja och den inre konstruktionen var i form av en locksten (Petré 1984: 121). Graven var en urnegrop där brända ben, kamfragment samt 7 lodjursfalanger påträffades, övriga djur i graven var 1 hund/räv, 1 får/get, 1 svin och 1 fågel(petré 1984: 90). Personen har tolkats som en kvinna utifrån det osteologiska materialet. Det var endast en individ i graven och hela kroppen fanns representerad. Det brända materialet vägde 900 gram, till volymen var det 1300 ml, och 259 gram utgjorde analyserna. Åldern på den troliga kvinnan har bestämts vara mellan 35-64 år (Petré 1984: 88,90). Graven har daterats till ca 520 e.kr (Petré 1984: 137). Grav 2: graven påträffades på lundagravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 2. Graven låg placerad på en terrass på gravfältets norra del. Graven var markerad med en rund stensättning med en kantkedja. Kantkedjan bestod av 11 stenar som var glest lagda. En rund gravklotliknande sten hittades i mitten. Keramikskärvor och mindre kolbitar hittades i fyllningen. Brandlager kunde hittas i anläggningens mitt både mellan och under stenarna(petré 1984: 121). Endast 1 lodjursklo hittades i graven, även rester från en ekorre samt en får/get(petré 1984:90). Övriga föremål i graven var ett ryggknappsspänne, ett fågelbeslag, pärlor av glas, en järnring, en skinnskrapa, två kammar. (Petré 1984 38, 121). Det är något oklart om individen i denna grav var en man eller kvinna. Alla gravar med lodjursklor på lundagravfältet verkar vara kvinnor enligt Bo Petré men någon definitiv könsbestämning har inte kunnat göras här. Ryggknappsspännet som hittades i graven är det äldsta på gravfältet, det är daterat till 400 e.kr. utseendemässigt är det 40 mm långt och huvudplattan är 18 mm brett. Den är endast 20

ornerad med puns- och stämpeldekor. Huvudplattan är ornerad med en kantföljande ram av punsdekor, innanför den var spännet ornerat med halva dubbelkoniska punktcirklar. Enligt det osteologiska materialet var den gravlagde en man? I graven hittades 800 ml bränt material och vägde 700 gram. Åldern på individen är mellan 35-64 år (Petré 1984: 88,90). Tittar man på det arkeologiska materialet kan de mycket väl ha varit en kvinna. Graven har daterats till ca 480 e.kr (Petré 1984: 137). Grav 3: graven påträffades på lundagravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 4A. Graven låg placerad på en platå på gravfältets norra del och var endast synlig efter avtorvningen. Efter avtorvningen framkom en rundad stensättning på ca1,6 meter i diameter och 0,2 meter på höjden. I mitten av stensättningen fanns ett gravklot. I brandlagret hittades ett munbleck av järn, en kedjelänk, en ornerad bronsplatta, delar av en torshammaring, nitar av järn, krampor av järn, järnfragment, 88 pärlor, en bit obränd flinta, keramik, kol samt brända ben (Petré 1984: 122). Enligt det arkeologiska materialet rör det sig om en kvinna. Enligt den osteologisk är den gravlagde en man, denna tolkning har gjorts utefter kraniet. Han ska ha varit i åldern 18-44. övrigt osteologiskt material var ett får/get samt ett lodjur, 2 falanger hittades i graven. Det brända materialet vägde 292 gram (Petré 1984: 88, 90). Graven har daterats till vikingatid (Petré 1984: 52). Grav 4: graven låg placerad under 4A och har anläggningsnummer 4B. I brandlagret hittades en försmält fibula av silver och en av brons. Andra föremål var silversmältor, en bronssmälta, en fragmentarisk polyedernål av nål, ett krossat keramikkärl, flinta, kol och 5 (Petré 1984:122) eller 3(Petré 1984: 38) lodjursklor, oklart om vilken siffra som stämmer. Det hittades lodjursklor i både 4A och 4B. 4B har inte kunnat göras någon bestämd osteologisk könsbestämning på denna grav (Petré 1984: 65). Det brända materialet vägde 417 gram, utöver lodjuret fanns det även en hund i graven. Enligt den osteologiska analysen fanns det en annan siffra gällande falangerna, den gav nämligen resultatet 13 falanger i graven och 5 klor(petré 1984: 90). Graven har daterats till ca 490 e.kr (Petré 1984: 137). Det arkeologiska materialet visar att detta var en kvinna. Grav 5: graven påträffades på lundagravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 29. Den låg på den mellersta delen av gravfältet, 6 stenar var synliga innan avtorvningen. Graven var markerad med en stensättning av stora stenar i två lager med en kantkedja runt omkring. I graven hittades ett fågelformat spänne, ett ringspänne, dräktnålar, flinta, järnkrampa, keramik, nötskal, kamfragment, kol och 5 lodjursklor (sid 127). Graven har daterats till ca 560 e.kr (Petré 1984: 137). I graven hittades 300 ml bränt material vilket vägde 225 gram. Individen var enligt den osteologiska analysen en kvinna i åldern 40-60 år gammal. Lodjursfalanger var det enda djurrester som hittades i graven (Petré 1984: 94). Fågelspännet som hittades i denna grav i princip identiskt med ett fågelspänne som hittades i grav 25. Båda saknar ögon och är 49 mm långa och ca 40 mm höga. Båda är högervända och har stämpeldekor av fönsterstämplar och punslinjer. På grund av den stora likheten, även när det gäller placeringen av stämplarna, antalet och riktningsgraden får det Bo Petré som 21

undersökte gravfältet att misstänka att det är antingen samma mästare som utformat spännena eller att de har gjorts efter samma mall(petré 1984: 41). Även det arkeologiska materialet visar på att detta var en kvinna. Grav 6: graven påträffades på lundagravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 152 och låg i gravfältets norra del på en sluttning ned mot en platå. Graven var markerad med en rund stensättning. Föremål som hittades i brandgropen var en bronsnål, två bronshakar, obränd flinta, kamfragment, en hartstätningsring, brända ben samt 1 lodjursklo(petré 1984: 65, 155). Graven har daterats till ca 485 e.kr (Petré 1984: 65). Individen har tolkats som en kvinna, det fanns 160 ml bränt material i graven som vägde 158 gram. Individen var i åldern 18-44 år gammal (Petré 1984: 88, 112). Grav 7: graven påträffades på lundagravfältet som ligger på Lovö. Graven har anläggningsnummer 162 och låg i en SO sluttning i gravfältets mellersta del. Graven var markerad med en rund stensättning bestående av 16 stora stenar. I brandlagret hittades 9 pärlor, 2 spännen, kamfragment, lerkärlsfragment och 11 lodjursklor (Petré 1984:158). Individen har tolkats som en kvinna? osteologiskt och var i åldern 50 eller äldre. Det fanns 180 ml bränt material i graven som vägde 205 gram (Petré 1984: 88, 113). Även det arkeologiska materialet talar för att den gravlagde var en kvinna. Graven har daterats till ac 475 e.kr (Petré 1984: 137). Grötlingbo socken Grav 8: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1och har anläggningsnummer 8. Graven var markerad med en oval stensättning med en kantkedja. Den var 2,4x 1,75 meter i diameter och den var inte synlig innan avtorvningen. Graven var placerad nära mitten av gravfältet (Rundkvist 2003: 96) Det fanns 2,4 liter bränt material i graven, vilket var ifrån en människa och en får/get. Graven tillhörde en kvinna(+) och det var en brandgrav. De ben som hittades var rester från en människa men det fanns även spår av häst, får/get, lodjur och björn. 7 björn och 2 lodjursklor fanns i graven. Föremål som även hittades i graven var en armring, ryggknappsspänne, runt genombrutet spänne, kedjefragment, 8 fiskhuvudformade hängen, 4 spiralpärlor i brons, 82 pärlor, kedjefragment i brons, spänne till ett skärp i brons, järnbeslag, kamfragment, 2 köksredskap i brons, järnnyckel, kniv, 8 skållor av bronsplåt, bronsfragment, 2 järnnitar, järnobjekt, järnfragment, fossil, 7 björnklor och 2 lodjursklor (Rundkvist 2003: 196). Benen som hittades var både brända och obrända. Graven är daterad till yngre järnålder, vendeltid (Rundkvist 2003: 196). Det arkeologiska materialet tyder på att denna grav tillhört en kvinna. Graven har inventarienummer SHM 32623. Grav 9: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 6. Den var markerad med en stensättning med en kantkedja, stensättningen var på 2,75 meter i diameter. Graven var inte synlig innan avtorvningen, den var placerad i mitten av gravfält(rundkvist 2003: 96). Det kremerade materialet var på 4,6 liter som utgjordes av en vuxen människa, en häst och en hund. Graven tillhörde en kvinna och var en brandgrav. Benen som hittades var från människa, häst, hund 22

och lodjur(lodjursfalanger). De föremål som hittades var 2 armringar, kedjehållare, dräktnål, 2 bronsbrakteatrar, 4 fiskhuvudformade hängen, 105 pärlor, 9 brons fragment, genombruten skiva, pincetter i järn, 3 kammar, bronsnyckel, 2 järnnycklar, 3-4 föremål i silverplåt, ornerad bronsit, nit i form av en cylinder, nitar i brons, 9 nitar i järn, nitar i järn, 8 brons fragment, 4 järnfragment, 2 lodjursklor. Här hittades även obrända ben efter en får/get och en anka (Rundkvist 2003: 194-195). Graven är daterad till yngre järnålder, vendeltid. Även det arkeologiska materialet visar att graven tillhört en kvinna. Graven har inventarienummer SHM 32623. Grav 10: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 5. Den var markerad med en stensättning med en kantkedja, stensättningen var på 3 meter i diameter. Graven var inte synlig innan avtorvning, den var placerad i mitten av gravfältet (Rundkvist 2003: 96). Det fanns 2,5 liter bränt material i graven som bestod av en vuxen människa, en häst, en hund, en get och ett svin. Graven tillhörde en man och var en brandgrav. Benen som hittades i graven var från en människa, häst, svin, get, hund, björn och lodjur. Benen var brända. I graven hittades även 11 spelmarker, composite umbo top disc?, 4 sköldnitar, 2 skållor av bronsplåt, 5 järnbeslag, 5 kamfragment, köksredskap i järn, knivslidesbeslag i brons, skållor av bronsplåt, 5 sammansatta järnnitar, järnnitar,3 järnskålar, ornerad järnplåt, 3 järnfragment, 14 järnfragment, textilfragment, hasselnötsskal, 12 björnfalanger, 1 lodjursfalang och obrända ben från får/get (Rundkvist 2003: 194). Graven är daterad till yngre järnålder, vendeltid. Graven har inventarienummer SHM 32623 Grav 11: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 41/67. Ingen yttre konstruktion fanns bevarad. Det fanns 1,2 liter bränt material i graven som bestod av en vuxen människa. Graven var placerad i den södra delen av gravfältet (Rundkvist 2003: 96). Graven tillhörde en kvinna och det var en brandgrav I graven hittades ben från människa, lodjur och björn. Benen var brända. I graven fanns även en spelmark, ryggknappsspänne, 2 djurhuvudformade spännen, redskapsspänne, dräktnål, spiralpärla i silver, 78 pärlor, 10 kamfragment, 1 kniv, 2 knivskaft, svärdskidesbeslag i brons, keramik, skållor av silver, 3 järnnitar, fossil, 12 björnfalanger och 2 lodjursfalanger (Rundkvist 2003: 208-209). Graven är daterad till vendeltid. Graven har inventarienummer SHM 32623. Grav 12: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 3a/61. Den var markerad med en stensättning med kantkedja, stensättningen hade en diameter på 4 meter. Det fanns 1,2 liter bränt material i graven, som utgjordes av en vuxen människa och ett barn på 1 år. Graven tillhörde en kvinna och det var en brandgrav. I graven fanns brända ben efter människa, björn och lodjur. I graven hittades även 8 spelmarker, pilspets, ryggknappsspänne, skivspänne, 2 djurhuvudformade spännen, 2 dräktnålar, 133 pärlor, redskapsspänne, bronskedja, bältering, fågelbeslag, remändbeslag, 9 kamfragment, 2 pincetter, bronsnyckel, järnnyckel, järnbeslag, kniv, svärdskidesbeslag i brons, bronskärl, keramik, bronsnitar, bronsögla, bronsbeslag, ornerad bronsspik 7 järnnitar, järnspik, 9 björnfalanger, 7 lodjursfalanger, fossil, neolitisk 23

keramik och 4 fragment av stenåldersflinta (Rundkvist 2003: 156-160). Graven är daterad till vendeltid. Graven har inventarienummer SHM 34401. Grav 13: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 15/61. Graven var placerad invid anläggning 8 (Rundkvist 2003: 96). Ingen yttre konstruktion finns registrerad, det fanns 1,6 liter bränt material i graven vilket bestod av en vuxen människa. Graven tillhörde en kvinna och det var en brandgrav. I graven fanns ben efter människa, björn och lodjur. Ett obränt fragment hittades men resten var bränt. De föremål som hittades i graven var glasbehållare, 2 dräktnålar, 5 pärlor, kamfragment, bronskärl, bronsnitar, 11 björnfalanger, 10 lodjursfalanger och ett obränt ben (Rundkvist 2003: 166-167). Graven har inventarienummer SHM 34401. Grav 14: graven påträffades i Grötlingbo, Roirhage på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 31/61. Graven var markerad med en stensättning på 4,5 meter i diameter och en kantkedja. Det fanns 1,5 liter bränt material i graven vilket bestod av en vuxen människa och ett barn i åldern 0-1 år. Graven tillhörde en kvinna och det var en brandgrav. I graven fanns brända ben efter människa, björn och lodjur. I graven hittades även 8 spelmarker, 2 pilspetsar, ryggknappsspänne, 3 djurhuvudformade spännen, 2 dräktnålar, fiskhuvudformat hänge, redskapsspänne, 31 pärlor, genombrutet spänne, fågelbeslag, remändbeslag, 2 kammar, näspetare?, bronsnyckel, del utav bultlås, kniv, bronskärl, keramik, bronsdekor, ring i brons, ornerad bronsnit, bältebeslag i järn, sammansatt järnnit, 3 järnnitar, benobjekt, brons fragment, bronsklump, järnfragment, fossil, 7 björnfalanger, 12 lodjursfalanger och neolitisk keramik (Rundkvist 2003: 176). Graven är daterad till vendeltid. Graven har inventarienummer SHM 34401. Grav 15: graven påträffades i Grötlingbo, Norrkvie på Gotland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Grötlingbo 54:1 och har anläggningsnummer 1/57. I graven hittades både brända och obrända ben från vad som kan ha varit två gravar, en skelettgrav och en brandgrav. Materialet vägde 158 gram. De djurrester som hittades var från får/get, fisk, björn och lodjur. Även rester efter mänskliga tänder påträffades. De föremål som fanns i graven var kärlfragment, ett reliefspänne i brons, två kräftformade spännen i järn och brons, 7 pärlor av glas och kalksten, en ring i brons, en kam, ett bronskärl, ett keramikkärl, 24 bronssmältor, 3 fossiler, 3 snäckskal, en flintdolk, en flintbit, ett redskapsspänne i brons, ett fågelformat beslag, en ring i järn samt järnfragment. Graven är daterad till folkvandringstid - vendeltid. Graven har inventarienummer SHM 34364. Det arkeologiska materialet visar att detta var en kvinna(lodjursklor står inte med i Rundkvist sid 140-141). Det arkeologiska materialet visar att detta var en kvinna. Tuna socken Grav 16: graven påträffades i Lunde i Medelpad. Graven tillhör fornlämning RAÄ 123:2, Lunde 2:9, Tuna socken, Medelpad och var en brandgrav. De ben som påträffades tillhörde människa, hund, häst, får/get, fågel, tre björnklor och en lodjursklo. Övriga föremål i graven var en kittel som fungerade som gravurna, glas, bleck i både brons och silver/koppar, sölja, två agraffer, flera nitar i järn och kamfragment (Holmqvist 2008: 17). Graven är daterad genom en 14C-analys på benmaterial från människan som gav dateringen ca 300 e.kr alltså 24

yngre romersk järnålder(holmqvist 2008:19). Den gravlagde har tolkats som en man utifrån ett fragment av pannbenet, som ska ha varit i åldern 35-64. Benmängden från människan vägde 2-3 kg (Holmqvist 2008: 25). Fresta socken Grav 17: graven påträffades på syltagravfältet och var i from av en rund stensättning i ca 2,0 meter i diameter och 0,3 meter hög. I stensättningen hittades brandlager. I grav A2164 hittades en lodjursklo. I gravens översta lager hittades brända ben direkt vid rensningen, även glas, keramik, bränd lera, kamfragment, slagg, hasselnötskal och silverföremål påträffades. Lite längre ner kom ett nytt lager som tolkades som ett brandlager trots att det bara hittades 0,5 deciliter kol. I lagret hittades brända ben, bränd lera, keramik, en pärla, kamfragment, hasselnötsskal och ett vävtyngdsfragment. I mitten av lagret i botten av graven påträffades en locksten, under låg en benkoncentration med en hartsring runtomkring. Hartsringen låg på en samling av mindre stenar, öster om hartsringen hittades en flat kalk/lersten och väster om den en glittrig flat sten. Den gravlagda var en kvinna i åldern 18-65. (Svensson & Andersson 2005:76, 180). Genom hartstätningsringen kan graven dateras till ca 550 e.kr. Grav 18: den här graven hittades vid Odenslunda tillhörande Fresta socken och har RAÄ nummer 263. Graven har anläggningsnummer 110. Graven var markerad med en rund stensättning på 1,6x1,6 meter i diameter. I stensättningen hittades brandlager. Den här graven var placerad under en annan grav med anläggningsnummer 8 och det var under undersökning av den graven som A110 framkom. Graven var placerad på gravfältets sydvästra del(olausson 2005: 35). I graven hittades brända ben efter en människa i åldern 18-44, ingen osteologisk könsbestämning har kunnat göras. Här hittades även lodjursfalanger och rester efter gris och får/get(olausson 2005: 58). Övriga gravgåvor som hittades var ett järnföremål, 2 spikar i järn, ett knivskaft i brons och järn, 5 glaspärlor och kamfragment(olausson 2005: 45ff). Graven kan dateras till vendeltid. Anga socken Grav 19: brandgraven påträffades i Trullhalsar på Gotland. Graven har anläggningsnummer 18. Graven var markerad med ett röse av gråsten med stora stenar i mitten, röset hade en diameter på 3,6-3,8 meter och höjd på 0,5 meter. Lo och björnklor påträffades i graven som är daterad till yngre järnålder. I graven hittades även fragment av bronsbleck, kamfragment samt lerkärl. Ingen osteologisk könsbestämning har gjorts. Graven har inventarienummer SHM 15796. Grav 20: brandgraven påträffades i Trullhalsar på Gotland. Graven har anläggningsnummer 20. Graven var markerad med ett röse med en diameter på 7,50-7,90 meter och var 0,7-0,85 meter högt, graven utgjordes även av en kantkedja. I graven hittades även ett spänne(kräftspänne), järnkniv, glaspärlor, kamfragment och krukskärvor. I graven påträffades även lodjursklor. Graven är daterad till yngre järnålder. Ingen osteologisk könsbestämning har 25

gjorts, men utifrån det arkeologiska materialet kan det vara en kvinna. Graven har inventarienummer SHM 15796. Trosa-Vagnhärad Grav 21: graven påträffades i Trosa-Vagnhärad socken, Södermanland. Graven tillhör lokalen Husby södra 5:1, Husby Södra(A:1). Graven var i form av en hög med en diameter på 22 meter och 0,7 meter hög och har nr 177:1. I graven hittades spår efter människa, svin, hund, häst, nöt, fågel, björn och lo. Även en obränd tand av nötkreatur samt ett fragment av sporre-tupp hittades. Andra föremål som hittades var en pärla av guld, två stycken guldfingerringar, guldtrådar, ett litet sammanböjt guldbleck, nitar, kamfragment, spelbrickor, glasbitar i olika färger, pärlor av glas och andra smälta fragment. Graven är daterad till vendeltid period 1 och har tolkats som en kvinna (Ljungkvist :4). Graven har inventarienummer SHM 26423. Hellvi Grav 22: i en brandgrav på ett gravfält tillhörande lokalen Stora och Lilla Ihre i Hellvi 4:1 på Gotland fanns lodjursklor i en grav. Det var falang 3 som hittades i graven. Även obrända kindtänder från en häst påträffades. Det brända materialet vägde 85 gram. Graven har anläggningsnummer 168 och är daterad (relativ daterad, ingen absolut datering har gjorts på graven) till järnålder. I graven hittades två stycken kamfragment, järnfragment. Graven har inventarienummer SHM 20550. I dokumentationen av graven beskriver de att det var ett jordblandat röse med inga fynd. Frötuna socken Grav 23: graven påträffades i Görla, Frötuna i Uppland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Frötuna 22:1 och har anläggningsnummer 13. I graven hittades brända ben efter människa och lodjur. Graven är daterad till folkvandringstid. Graven har inventarienummer SHM 33917. På grund av att rapporten över detta gravfält varit utlånad under hela perioden saknas det en hel del information om graven. Täby socken Grav 24: graven påträffades i Arninge, Täby i Uppland. Graven tillhör fornlämning RAÄ Täby 75:1 och har anläggningsnummer 3. Graven var markerad med en stensättning. I brandgraven fanns det 90 liter brända ben, 5 människor fanns i graven. En var en ung kvinna, 3 var äldre män och den femte har inte kunnat könsbestämmas. Det fanns även rester från minst 11 hundar, minst 7 hästar, katt, svin, lodjur, berguv, duvhök och fisk. Även bronsföremål fanns i graven både förgyllda och ej förgyllda, även spelbrickor, 150 pärlor, en pincett, en sax, kamfragment och keramik hittades. Graven är daterad till yngre järnålder. I graven hittades tre stycken guldfragment med filigran. Gravarna har daterats utefter gravform och föremål vilket har gett dateringen tidigt 800-tal-tidigt 1000-ta l (Hedman). Graven har inventarienummer SHM 34083. 26

Börje socken Grav 25: brandgraven påträffades i Broby, nordväst om Uppsala. Storhögen var en dubbelbegravning över en man och en kvinna. I graven påträffades bland annat lodjursklor som troligtvis var kopplat till kvinnan och skulle representera henne (Zachrisson 2011). Övriga föremål som kvinnan hade med sig i graven var en elfenbensring, sex ametistpärlor, hängsmycke av brons, 2 glasflusspärlor, glasfragment, kamfragment, bältebeslag av järn, bronsfragment, nitar, stift, brodd och spik av järn, brynsten, flintskärva, spelbrickor, tärningsfragment och metallfragment(stavrum 2005-2006: 15). De djur som hittades i graven var åtta hundar, fem hästar, sju svin, två nötkreatur, åtta får/getter, ett lodjur, sexton fåglar och två fiskar (Stavrum 2005-2006: 11). Graven är daterad till 550-600 e.kr Lau socken Grav 26: den här graven i Lau socken på Gotland och tillhör fastigheten Gannor 1:8. Graven var en skelettgrav och var markerad med stora stenar. I graven hittades skelettet efter en kvinna och ett spädbarn. Kvinnan var i åldern 34-43 när hon avled. Björnklor kunde i hittas i gravens alla fyra hörn och har tolkats som att kvinnan antingen var placerad på björnfällen eller att den varit placerad på henne. Invid spädbarnet hittades lodjurklor och det har tolkats som att barnet varit insvept i lodjursfällen. Kvinnan hade blivit begravd i hennes finaste kläder som varit prydda med bland annat bronsspännen och glaspärlor. Även två djurhuvudformade spännen som är typiskt gotländsk utförda samt ett förgyllt djurhuvudformat spänne av brons hittades. Graven har daterats till vendeltid (Häggström). Norra Spånga Grav 27: den här graven hittades i Norra Spånga och har gravidentifikation(anläggningsnummer) 87 som tillhör gravfältet 157A i Ärvinge. I graven hittades spår efter två hundar och ett lodjur. Människan har tolkats som en kvinna i åldern 18-44 år (Sigvallius 1994:200). Graven var markerad med en stensättning. Föremål som hittades i graven var en oval spännbuckla i brons, likformat spänne i brons, glaspärla, träfragment samt obrända ben. Graven är daterad till vikingatid och det var en skelettgrav (Biuw 1992:221). Grav 28: den här graven hittades i Norra Spånga och har gravidentifikation 129 som tillhör gravfältet 157A i Ärvinge. i graven hittades spår efter ett lodjur och ett får. Människan var i åldern 18-89 och har tolkats som en man (Sigvallius 1994:202). Graven var markerad med en oval stensättning som var på 5,5x4,5 meter och 0,1 meter på höjden. Föremål som hittades i graven var en torshammarring, nitar, 5 spikar, 10 järnfragment, glaspärla, 4 kammar, 2 lerkärl, brända ben och kol. Då det förekom 4 kammar i graven tyder det på att det kan ha funnits 4 människor begravda i denna grav. Graven är daterad till vikingatid och det graven var i form av ett brandlager(biuw 1992: 222) Grav 29: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 97:1 och tillhör gravfält 158 i Ärvinge. I graven hittades spår efter ett lodjur och ett får. Människan var i åldern 10-44 och har tolkats som en kvinna (Sigvallius 1994:204). Graven var markerad med 27

en stensättning på 3 meter och 0,1 meter hög. Föremål som hittades var en pincett i brons, lansetthänge i brons, silhänge i brons, ring i brons, pärla i brons, bronsfragment, kniv, slagg och brända ben. Graven är daterad till vendeltid och var en urnegrav (Biuw 1992: 227). I graven hittades även en pincett, lansetthänge och silhänge. Allt material var av brons. Detta var den enda urnegraven som kunde dateras till vendeltid, utifrån Ärvingematerialet (Biuw 1992: 88). Grav 97:1 och grav 97:2(se nedan grav 29) var en grav som innehöll två gravgömmor (Biuw 1992: 92). Grav 30: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 97:2 och tillhör gravfält 158 i Ärvinge. I graven hittades spår efter ett lodjur (Sigvallius 1994:204). I graven fanns ett hänge i guldbleck, vävtyngd, brända ben och kol. Graven är daterad till ad 340+/-90 och var i form av ett brandlager (Biuw 1992. 227). Det arkeologiska materialet visar att denna grav kan ha tillhört en kvinna. Grav 31: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 12:2 och tillhör gravfält 168 i Kymlinge. I graven hittades spår efter ett lodjur och ett får. Människan var i åldern 35-89 (Sigvallius 1994:208). I graven hittades två stycken exakt likadana vulsthuvudnålar med triangulära överdelar med hål, tillsammans med en hålkälad med T- beslag och en ensiktad kam (Biuw 1992: 118). Graven är daterad till AD 414+/- 94. Det arkeologiska materialet visar att denna grav kan ha tillhört en kvinna. Grav 32: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 35:1 och tillhör gravfält 168 i Kymlinge. I graven hittades spår efter ett lodjur, ett får, ett svin och en fågel. Människan var i åldern 50-89, inge könsbestämning har gjorts (Sigvallius 1994:208). Graven är daterad till AD 410 +/- 90. Grav 33: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 40 och tillhör gravfält 168 i Kymlinge. I graven hittades spår efter ett lodjur, ett får och en björn. Människan var i åldern 18-64, ingen könsbestämning har gjorts (Sigvallius 1994:208). I graven fanns även ett ryggknappsspänne med en rundel på foten och fågelprotomer (Biuw 1992: 117). Graven är daterad till AD 515 +/- 99. Det arkeologiska materialet visar att graven tillhört en kvinna. Grav 34: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 51 och tillhör gravfält 169 i Kymlinge. I graven hittades spår efter ett lodjur, ett svin och en fågel. Människan var i åldern 18-89 och har tolkats som en kvinna (Sigvallius 1994:212). I graven hittades nålar (Biuw 1992: 129). Graven är daterad till AD 626 +/- 230. Grav 35: den här graven hittades i norra spånga och har gravidentifikation 83 och tillhör gravfält 169 i Kymlinge. I graven hittades spår efter ett lodjur, ett får, en hund och en fågel. Människan var i åldern 18-89, ingen könsbestämning har gjorts (Sigvallius 1994:212). Graven var markerad med en rund stensättning med brandlager. I graven fanns en avsatskam som var hopsatt med järnnitar (Biuw 1992:131). Graven är daterad till AD 406+/- 149. 28

Referenser Bennet, Agneta. 1987. Graven religiös och social symbol. Struktur i folkvandringstidens gravskick i Mälarområdet. Stockholm Bernström, John.1965. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid. Band X. Malmö Birger, Nerman. Gotland Anga socken Trullhalsar. Biuw, Antia. 1992. Norra spånga. Bebyggelse och samhälle under järnåldern. Stockholm Hedman, Anders. 1996. Gravar och bebyggelseutveckling i Arninge, Uppland, Täby socken RAÄ 75, 94 och 328: arkeologiska undersökningar. UV Stockholm Holmqvist, Magnus. 2008. Arkeologisk undersökning av fyndplats för en tidig Västlandskittel. Medelpad Lindeberg, Marta. 2010. Gravar med järnkittlar i Medelpad och Hälsingland. Arkeologi i norr 12. Sid 83-95 Ljungkvist, John. Influences from the empire. Byzantine related objects in Sweden and Scandinavia 560/570-750/800 AD. Byzanz das Römerrich im Mittelalter. Daim/Drauschke Ljungkvist, John. 2006. En hiar atti rikr. Om elit, struktur och ekonomi kring Uppsala och Mälaren under yngre järnålder. Aun, 34.Uppsala Nordenstorm, Leif. 1994. Dödande vid begravningar. Ett inslag i järnålderns gravritualer i komparativ religionshistorisk belysning. Fornvännen 89. Sid. 269-170 Olausson, Michael. 2005. Bytomten vid Odenslunda. Bebyggelselämningar från folkvandringstid nyare tid samt delar av ett gårdsgravfält från vendeltid vikingatid. UV Mitt rapport 2005:18 Petré, Bo. 1980. Björnfällen i begravningsritualen statusobjekt speglande regional skinnahndel? Fornvännen 75. Sid. 5-8 Petré, Bo. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö del 2. Fornlämning RAÄ, lunda. Acta Universitatis Stockholmiensis 8. Stockholm Petré, Bo. 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö del 4. Acta Universitatis Stockholmiensis 10. Stockholm Petré, Bo. 2010. Arkeologiska undersökningar på fornlämning RAÄ 34, Lunda/Berga, Lovö sn, Uppland. Lovö Archaeological Reports and Studies Nr 9. Stockholm Rundkvist, Martin. 2003. Barshalder 1. Stockholm Archaeological Reports 40. Stockholm Rundkvist, Martin. 2003. Barshalder 2. Stockholm 29

Sigvallius, Berit. 1994. Funeral pyres. Iron age cremations in north Spånga.Theses and papers in osteology. Stockholm Stavrum, Benithe. 2005-2006. Grav 1 i Broby, Börje socknen, Uppland. en osteoarkeologisk analys av ett kremerat material. Seminarieuppsats. Stockholm Svensson, Susanne., Andersson, Gunnar. 2005. Gravfält vid Lilla Sylta. UV Mitt rapport 2005:2 Särlvik, Ingegerd. Två sörmländska storgravar. Fornvännen 55. sid 45-47Stockholm Zachrisson, Inger. 1997. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Stockholm Zachrisson, Torun. 2011. Fjärran ting. Exotiska föremål och nya seder under mellersta järnåldern. Förmodern globalitet. Red. Anders Andrén. Waller, Jutta. 1986. Dräktnålar manliga eller kvinnliga tillbehör? Fornvännen 81. Sid. 147 internetkällor: fig.6 http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_bild.asp?landskap=go&rd_min=322&typ=fotografi&searchm ode=&qmode=&qtype=bild&sort=asc&orderby=upptagning.namn&sm=0_6&pagesize=6&page=11 3 Gravar med lodjursklor(sök i samlingarna SHM) http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_ben.asp?sakordstyp=lo&searchmode=&qtype=ben&s ort=asc&orderby=invnr_&sm=0_5&pagesize=25&page=2 Lau http://www.lau.se/lau Trullhalsar http://www.guteinfo.com/?id=582 http://segotland.mobi/default.aspx?s=2&p=552 grav 24- Anders Häggström http://kulturarvgotland.se/node/4787 fågelspännehttp://www.kringla.nu/kringla/objekt;jsessionid=07cdb219af353d157df22b1f03104e9f?text=he da+%c3%96sterg%c3%b6tland&filter=fromperiodname%3dvendeltid&omrade=-180.0,- 90.0,180.0,90.0&sida=2&referens=shm/object/406984 30