Kultur 365 PlaymÄkers Unga möter äldre med ny kulturteknik
Internet-jockeys väcker minnen hos de äldre En barndom i Orienten. Edvard Persson. Gamla Flickskolan. Två ungdomar från kommunens projekt PlaymÄkers väcker slumrande minnen hos de äldre på Artursberg med hjälp av vänliga samtal och internet kopplat till projektor och ljudanläggning. Det är viktigt att få lyssna, tala och berätta, säger Gunn Ask, aktivitetsutvecklare som värnar om guldstunderna. En glad stund utan smärta, en guldstund, tycker Gunn Ask, aktivitetsutvecklare på Artursbergs äldreboende, om PlaymÄkers besök. En vänlig farbror sitter i en karmstol i korridoren. Han säger att han har så mycket att göra idag. Tyvärr hinner han inte vara med vid musikstunden samma eftermiddag. Kommer han ändå? Nu på förmiddagen hörs det spröda små ljud och doftar morgonfika i korridorerna i Artursbergs korttidsboende i Södertälje. Pastellfärgade väggar, en och annan idyllmålning, ett hörnskåp i dalastil. Stillheten bryts tillfälligt när Aleksi Lindström och Surra Najib från PlaymÄkers börjar sin dag med att gå runt och intervjua de boende. Båda är i 20-årsåldern och intervjuar människor som kan vara fyra gånger äldre. Hej, vi ska ha Musik till kaffet idag. Vad vill du höra? Erik Andersson, pensionerad lastbilsåkare från Östertälje, fastnar för någon svensktoppslåt. Surra Najib antecknar. Intill pratar Aleksi Lindström på finska med en man i rullstol. Vikingarna kanske? I köket träffar Surra på Alice Donabedean, ursprungligen från Armenien, som bor växelvis här och växelvis hemma. De växlar några ord på arabiska. När hon hör att det ska bli musikstund lyser hon upp och börjar genast sjunga en skämtsam kärleksvisa på sitt eget språk. Hon klappar taktfast. Undersköterskan Caroline som håller på och matar en boende med sked brister ut i skratt. Hon är syrian men talar också arabiska. Föreställningarna är roliga för de äldre, de blir glada och känner sig hemma, säger hon. De flesta gamla är beroende av musik. Det får dem att koppla av och att komma ihåg den gamla tiden, sina barn och anhöriga. Det väcker känslor. Mest glada känslor men sorg också, man vet aldrig, säger Caroline. Jag har inte upplevt att demenssjuka har blivit aggressiva eller förvirrade efter föreställningarna. De blir mest glada.
Aleksi Lindström tar ett snack med Hans Johansson. Det börjar med musikönskningar men snart går samtalet vidare om hockeyminnen och annat. Minnena väcks Hit till korttidsboendet kan man få komma efter en sjukhusperiod, som konvalescent. Andra bor här växelvis, ibland som avlastning för en åldrad partner därhemma. Aleksi Lindström knackar försynt på hos Hans Johansson, 89, och slår sig ner för en pratstund. Överst på önskelistan hamnar dragspelaren Roland Cedermark med Mosippan. Samtalet spinner vidare. Han gick i Turinge kyrkskola som barn, berättar han, kom till Södertälje som 19-åring. Vi pratar om hockeyn på Månskensrinken på 40- och 50-talet och om gamla Flickskolan som en gång i tiden var fängelse. Ju mer man pratar desto mer minnen kommer det, konstaterar Aleksi Lindström efteråt. Han och Surra Najib är unga och hänger inte alltid med i önskningarna. Något som Kalle Jularbo brukade spela? Hm... Men så småningom har de fått ihop en lista och drar sig ner till gymnastik- och samlingssalen där föreställningen ska hållas. De plockar fram en laptop och kopplar upp sig mot internet. Via nättjänster som Spotify, Google och Youtube hittar de musikfiler, bilder och filmklipp som de snabbt sätter samman till en liten show. Datorn står på en piedestal som specialtillverkats för ändamålet. Inuti finns ljudanläggning och styrning för strålkastarna. De kopplar till en datorkanon som projicerar bilden på en skärm. Aleksi Lindström och Surra Najib byter om till sina scenkläder. Nu är det riggat.
Kaffe, musik och dans Soft pianomusik ackompanjerar när personalen rullar in kaffevagnen. Publiken anländer gående, med rullator, i rullstol. En kvinna blir orolig, vänder i dörren och vill tillbaka till rummet. Men den tidigare så upptagne mannen kommer ändå. Ett tiotal boende bänkar sig runt fikaborden. Det talas svenska, finska och orientaliska språk. Kaffekoppsskrammel. Bulle, kaka. Och så dyker Lasse Berghagen upp på skärmen och sjunger Stockholm i mitt hjärta. Sen ser vi Edvard Persons trinda nuna på en stillbild från krigsåren och Kalle på spången strömmar ur högtalarna. Många sjunger med. En man i röd kofta bjuder upp en av sköterskorna och de tar sig en försiktig svängom mellan massagebänkar och gymredskap. Aleksi Lindström står som internet-jockey bakom piedestalen som är prydd med en blå ljusslinga. Han påannonserar och leder sången. Surra Najib dansar och sjunger och försöker få med sig publiken. Stämningen stiger snabbt. Leenden och klapp och allsång. Gästartisterna har faktiskt lyckats hitta ett par låtar från Armenien, en smörig schlager och själva nationalsången. Alice Donabedean strålar och klappar takten. Det mobila bredbandet hakar upp sig, men snart kommer en filmsekvens med Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis som underhåller i svartvitt via Youtube. Kalle Schewen avslutar, och både svenskar, finnar och syrianer klämmer i med när morgonen gryr ska jag vålma mitt hö. Tack för idag. Vi ses imorgon. Då ska vi spela Bingo, lovar Surra Najib. Erik Andersson, pensionerad lastbilsåkare från Östertälje, önskar sig en svensktoppslåt, PlaymÄkern Surra Najib antecknar.
Flera olika program PlaymÄker-duon riggar på ett äldreboende på måndagen och stannar sedan hela veckan. Utöver musiken till kaffet så har de flera olika program med sig som de växlar mellan: * Resebyrån är en fingerad bussresa från Södertälje via Köpenhamn och Amsterdam till Paris, tryfferad med turistbilder och med musik från respektive ort. * Finlandsbåten då blir det paraplydrinkar och dansbandsmusik, på finska. * Dolma är Surra Najibs specialare på arabiska. De äldre får baka vinbladsdolmar och lyssna på orientalisk musik. * Södertälje nästa väcker mycket minnen hos infödingarna. Här visas bilder från både den moderna och den historiska hemorten. * I Las Vegas får Aleksi Lindström briljera i sång med Elvis In the Ghetto. Surra har glitterklänning, det blir spel på enarmade internetbanditer och Aleksi gör några trolleritrick. Sinatra får sjunga en bit också. Resebyrån Både Surra Najib och Aleksi Lindström höll på med parkjobb tidigare, arbetsmarknadsåtgärder i väntan på egen anställning eller studier. Surra funderar på att bli busschaufför, Aleksi har chans till jobb på en sluten psykiatrisk avdelning. Båda verkar trivas med projektet som de hoppade på i somras och som tar slut vid årsskiftet. De gamla har så mycket erfarenhet, man lär sig nya saker, säger Surra. Södertäljeprogrammet och dagens Skivor till kaffet-program hör till det som fungerar bäst, tycker de. Ibland får de många önskningar på sin morgonrunda, ibland färre. Då kör de en reservrepertoar som de förberett. Ibland är det någon som inte vill prata, det får man respektera. Andra gånger vill de ha besök inne på rummet, säger Aleksi.
Ger energi De tror att de gamla får energi av programmen, redan av att få besök av unga människor. De får ofta tack för att någon vill göra något för dem. Vi märker att de kan vara trötta men att de blir piggare när vi kör programmet, säger Surra Najib. Hon berättar att hon brukar gå och tralla hemma numera och på skoj byta ut Berghagens refräng till Bagdad i mitt hjärta. Hon kom från Irak för sex år sedan, talar arabiska och svenska. Hon umgås inte mycket med svenskar. Jag kände inte till några svenska artister, nu känner jag till alla. Aleksi Lindström räknar upp Taube, Alice Babs och andra blågula gamla stjärnor som han fått lära känna. Hans familj är finska romer och han har stor nytta av tvåspråkigheten nu. De har också fått lära sig mer om att stå på en scen. Regissören och skådespelaren Hans Qviström hade uppdraget att vara scencoach för de två ungdomarna. Jag ser stor skillnad nu i slutet av hösten mot hur det var i somras. Då jobbade de på känn, jag fick dem att skriva ett manus, hjälpte dem att förstå hur viktigt det är att vara tydlig. Det räcker inte med att läsa upp ett manus från scenen, man måste skapa kontakt med publiken. Man kunde se hur de äldre vaknade till när Aleksi och Surra hade blivit mer varma i kläderna, säger Hans Qviström. Han hjälpte dem också att bygga upp och förändra de olika programmens innehåll, att få det tekniska att fungera, att vara systematiska med sladdar och elektronik och att lägga upp sin turné. De har ju fått vara allt, både artister och scenarbetare, säger han. Än härskar dragspelet hos de äldre på Artursbergs korttidsboende.
Det är ett roligt jobb, de äldre har så mycket erfarenhet, tycker Surra Najib som tillsammans med Aleksi Lindström sprider kultur, som internet-jockeys på Södertäljes äldreboenden. Utvecklar aktivitet PlaymÄkers är ett delprojekt inom det större projektet Kultur 365 som sprider upplevelser, social samvaro och aktivitet i kommunen. Kultur 365 erbjuder även artistbesök, minneslådor med föremål från förr och annan estetisk stimulans. Det finns även aktiviteter som riktar sig till yngre äldre, som att få prova skådespeleri och nycirkus. Utan Kultur 365 skulle det inte funka, tycker Gunn Ask som jobbar som aktivitetsutvecklare på Artursbergs olika avdelningar. De stöttar mig genom att komma hit med olika aktiviteter. Annars skulle vi bara ha lite, lite grann att erbjuda, ute på avdelningarna. Jag har märkt så många gånger hur särskilt sång och musik påverkar positivt, säger Gunn Ask. Efter en stroke eller till och med ett lårbensbrott så är det lätt att stagnera, äta mindre och prata mindre. Kulturtillfällena tränar talet och de sociala förmågorna, menar hon. De får känna glädje, en stund när de inte tänker på att de har ont eller att de inte minns saker. Man behöver stimulering, allt från enkla saker som taktil massage, att hålla någon i handen, till att titta på bilder från 50-talet eller sjunga. Upplevelserna blir också något att prata om sinsemellan, med personalen och med de anhöriga. Till dagens föreställning kom även någon anhörig och hälsade på. Om man inte får prata så tappar man språket. Bara för att man har brutit benet så ska man inte behöva sitta tyst, säger Gunn Ask. PlaymÄkers program hör till guldstunderna, tycker hon. Människan behöver en guldstund varje dag. Att ha något att se fram emot. Annars är dagarna precis likadana. Den som har fått en guldstund känner sig nöjd och somnar lättare på kvällen.
PlaymÄkers i framtiden Idégivaren och projektledaren bakom Kultur 365 och PlaymÄkers heter Lars Ahlin, Södertälje kommun. Han tituleras kulturmäklare. Kulturen ska nämligen koppla ihop människor, det ser han som sitt uppdrag. Utbudet ska utgå från människors egna viljor och önskemål, inte detaljstyras uppifrån. Och det ska bygga på delaktighet. Schablonbilden är att man skickar ut en ensam artist som möts av äldre i biosittning. Vår syn är att det är människan som är kulturen. Han ger PlaymÄkers Dolma-program som ett gott exempel, där man sitter i ring, pratar, äter och önskar musik. Men man måste inte absolut vara aktiv, understryker Lars Ahlin. Försök har till och med gjorts med att direktsända uppträdandet via intern-tv för dem som inte orkar ta sig till samlingssalen. PlaymÄker har funnits sedan 2007 och tidigare bland annat introducerat tevespel för äldre. Med spelkonsoler laddade med sportspel, frågelekar och karaokeprogram har unga team turnerat på boendena. PlaymÄkers har varit både ett kulturprojekt stött av Statens Kulturråd, och en arbetsmarknadsåtgärd för ungdomar. Internet-jockeys har varit ytterligare sätt att använda och introducera den senaste IT-tekniken för de äldre. I framtiden hoppas jag att ungdomar kan ha det här som en ny yrkesroll inom äldreomsorgen, säger Lars Ahlin. Vårdpersonal är utbildade på vård, när de behöver en specialist så kallar de in en läkare eller fotvården. PlaymÄker kan bli en ny specialistroll som kan hjälpa vårdpersonalen att prata minnen och få de äldre att känna att de är en del av nutiden och framtiden. Programmen får de äldre att känna sig mer levande, behövda och berörda. Lars Ahlin ser inte kultur för de äldsta medborgarna som någon lyxvara, utan som en viktig mänsklig signal i ett samhälle som förväntar sig att vi ska arbeta ett långt liv för det allmännas bästa. Det är viktigt i alla åldrar att vi värderar människor även i slutet av livet, menar han. Varför ska jag offra mig och jobba hårt i det här samhället om det sedan inte värderas, det som jag har gjort. Text och foto: Roland Cox, frilansjournalist Foto omslag: Lars Ahlin Layout: Komtryck Faktaruta: Fr o m juni t o m november 2012: Antal programtillfällen: 54 och antal deltagare: 942 ARRANGÖR: Kultur 365, med stöd av Statens kulturråd och Telge Tillväxt AB). Projektansvarig: Lars Ahlin. Kulturarbetare: Hans Qviström, regissör, Lena Linnér, kostym, Torbjörn Westerberg, scenografi, Robert Delham, ljud, Peter Centerholt, ljus, Hanna Ekroth och Per Sörås. Kultur 365 Är ett samarbete mellan Kultur- och fritidskontoret och Äldreomsorgskontoret som arbetar för att skapa nya perspektiv och synsätt på aktivitet, social tillvaro och kulturellt tänkande för seniorer i Södertälje kommun. Läs mer på www.sodertalje.se/k365