Trafikmedicin Nr 14, Maj 2007 Foto: Mats Lindqvist Nyhetsblad från Trafikmedicinska rådet
Titel: Trafikmedicin nr 14 Utgivningsdatum: Maj 2007 Redaktion: Elisabet Kandell-Eriksson, 0243-757 39 och Margareta Lannermark Ögren 0243-753 35. Adress: Trafikmedicinska rådet, Vägverket, 781 87 BORLÄNGE. e-post: elisabet.kandell@vv.se Fax: 0243-756 65. ISSN: 1652-8042 Produktion: Ateljén, Vägverket Tryck: Tryckeriet, Vägverket
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förslag till nya medicinska krav för innehav av körkort m.m... 4 Om avståndskorrektion på ena ögat och närkorrektion på andra ögat (s k monovision) och körkortsinnehav... 6 Synfältsundersökningar vid laserbehandlad diabetesretinopati... 7 Körkort med geografisk begränsning... 8 Förarprov för körkort efter återkallelse på grund av sjukdom... 10 Ny körkortsutredning... 11 Samorganisation av myndighetsdelarna i Vägverket i Borlänge... 11 Frågor och svar om trafikmedicin... 12 Notiser... 13 Presentation av Stina Stenback... 15 Trafikmedicinska rådet... 16
Förslag till nya medicinska krav för innehav av körkort m.m. Vägverket har i januari i år skickat ut ett förslag till nya föreskrifter som ska ersätta verkets nu gällande föreskrifter (VVFS 1996:200) om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation m.m. Syftet med förändringarna är att höja trafiksäkerheten. Avsikten är också att underlätta för enskilda och myndigheter genom förtydliganden av vissa bestämmelser och möjlighet att medges innehav direkt av länsstyrelsen utan krav på dispensbeslut från Vägverket. Förslaget innebär också en anpassning till förslag till nya riktlinjer inom EU. Förslaget innebär i huvudsak följande förändringar. Diabetes Insulinbehandlad diabetes typ 1 som innebär en hög risk för för lågt blodsocker föreslås vara absolut hinder för behörigheterna C, CE, D och DE. Detta innebär en kraftig skärpning mot idag då behörigheterna C och CE kan medges under vissa förutsättningar och ibland med vissa begränsningar. Det ska inte göras någon skillnad mellan yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen (transport av personer eller gods mot betalning utan försäljning av varor) och körning i annan förvärvsmässig verksamhet. Detta är en förändring jämfört med nu gällande föreskrifter som Allmänt Flera av bestämmelserna i förslaget är mer detaljerade och tydligare än idag. Syn Taxiförarlegitimation omfattas idag av samma höga krav som behörighet att köra buss (D). Nu föreslås sänkta synkrav med hänsyn till att denna körning sker med personbil. De medicinska minimikrav för behörighet D som gäller enligt EG:s körkortsdirektiv (91/439/EEG) gäller inte explicit för taxiförarlegitimation och medlemsstaterna kan därför ställa lägre krav för taxiförarlegitimation. 4
innebär att behörighet C endast kan medges för sådan körning som inte är yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen. Välbehandlad diabetes typ 2 ska inte vara hinder för C, CE, D, DE och taxiförarlegitimation trots insulinbehandling. Detta innebär att buss- och taxichaufförer inte behöver ansöka om dispens hos Vägverket vid insulinbehandling utan dessa behörigheter kan medges direkt av länsstyrelsen. Epilepsi eller epileptiskt anfall och annan medvetandestörning Redan det förhållandet att ett epileptiskt anfall har inträffat innebär en klart högre risk för nya anfall. Reglerna vid diagnosen epilepsi och efter ett enda epileptiskt anfall föreslås därför vara mer lika än idag. För behörigheterna A, A1, B, BE, traktorkort föreslås att ett års anfallsfrihet ska vara tillräckligt vid diagnosen epilepsi jämfört med huvudregeln på två år idag. Dessutom anges flera fall då ännu kortare tid än ett år kan vara tillräckligt. Efter ett enda epileptiskt anfall föreslås en observationstid på sex månader som huvudregel. För behörigheterna C, CE, D, DE och taxiförarlegitimation föreslås däremot tio års anfallsfrihet jämfört mot fem år idag vid diagnosen epilepsi. Denna skärpning motiveras av att den genomsnittliga tiden i trafiken (exponeringen) är mycket längre för högre behörigheter än för lägre behörigheter. Missbruk/beroende/grovt rattfylleri Ett antal nya regler föreslås för att öka möjligheten att upptäcka missbruk/beroende. Provtagning ska ske även av annan substans än den som har aktualiserat körkortsfrågan. Vid drogtester krävs övervakning och vid misstanke om utspädda prover ska kreatininvärdet redovisas. Prover över referensvärde ska alltid bedömas av läkaren och provtagning ska helst ske med kort varsel ( oannonserat ). För återfående av körkort efter grovt rattfylleri föreslås dessutom fler provtagningstillfällen och längre observationstid än idag. ADHD, DAMP, Aspergers syndrom m.m. Det upplevs som en brist att det idag inte finns några särskilda bestämmelser för personer med dessa funktionsstörningar och diagnoserna har också blivit allt vanligare. Verket föreslår därför att ett särskilt kapitel om dessa diagnoser införs. Det bör noteras att diagnoserna i sig inte utgör hinder för körkortsinnehav utan att symtomen i det enskilda fallet är avgörande. Verket föreslår också regler om behandling med amfetamin i dessa fall. Sändlistan omfattade ett hundratal myndigheter och organisationer. Cirka 60 remissinstanser har inkommit med synpunkter och revidering av förslaget pågår nu utifrån dessa synpunkter. De skärpta krav som föreslås bl.a. avseende grovt rattfylleri medför att verket troligen kommer att begära regeringens godkännande innan föreskrifterna beslutas. Det är därför för närvarande inte klart när de nya reglerna kan börja gälla. Den som önskar ta del av förslaget kan vända sig till Sarah Kers på Trafikmedicinska rådet, sarah.kers@vv.se eller tfn. 0243-75271. Ingar Werkström, jurist Trafikmedicinska rådet
Om avståndskorrektion på ena ögat och närkorrektion på andra (s.k. monovision) och körkortsinnehav Det kom en fråga till Vägverkets Trafikmedicinska Råd som handlar om en relativt utbredd praxis bland optiker att korrigera synskärpan för olika avstånd i vartdera ögat. Personen som ställde frågan hade fått en fråga av sin optiker: Vill du ha en lins för läsavstånd och en lins för långseende? Det tar cirka ett halvår innan du vant dig vid det. Man får då ett öga som fungerar bra för seende på långt håll och ett för läsning (på nära håll). Detta blir ofta aktuellt för den som är över 45-50 år och får behov av läsglasögon. Ibland kallas detta förfarande för Monovision och används också vid laseroperationer mot närsynthet och vid operation för grå starr, ibland också bland yngre personer. För det öga som korrigeras med plusglas som passar för läsning på nära håll innebär det att man vid seende på långt håll med detta öga i allmänhet inte klarar ett visus på 0,5. Detsamma gäller för den som är närsynt och inte korrigerar för ett behov av minuslins. För den som haft ett normalt stereoseende försvinner det genom ett sådant förfarande. Just den delen kan dock inte ses som ett trafiksäkerhetsproblem eftersom många med normal synskärpa och normalt synfält på bägge ögonen ändå kan sakna stereoseende. Vi accepterar ju också att personer är enögda när det gäller B-körkort och har inget krav på synskärpa i det sämre ögat. Dock gäller vad som sägs i VVFS 1996:200 2 kap 1 3:e meningen Om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 och synnedsättningen har inträtt plötsligt skall synnedsättningen ha varat i minst sex månader. Man kunde argumentera för att den som använder sådana linser är i den situationen men Vägverket bedömer att inte heller detta är tillämpligt. En person med monovision har ett normalt perifert synfält och har i alla fall ett normalt seende på nära håll med sitt närsynta öga. För körkort i grupp I skall monovision inte möta något formellt hinder även om det inte finns någon anledning att rekommendera det från trafiksäkerhetssynpunkt eftersom det trots allt innebär att synförmågan inte blir den bästa möjliga. Ögat som är korrigerat för seende på nära håll bidrar mindre än vad som är möjligt till seendet i trafiken. Det finns dock en vetenskaplig artikel om detta där man inte fann någon påverkan på körförmågan med sådan korrektion. Wood JM, Wick K, Shuley V, Pearce B, Evans D., The effect of monovision contact lens wear on driving performance. Clin Exp Optom. 1998 May;81(3):100-103. För körkort i grupp II-III blir det däremot problematiskt och Vägverkets bedömning är att sådan korrektion (eller tillstånd efter operation) är hinder för körkort av högre behörighet så länge kravet på visus om minst 0,5 på det sämre ögat finns kvar. Det har aviserats från EU:s medicinska arbetsgrupp om synfrågor att man även för högre behörigheter kan tänka sig att ha enbart binokulära krav eller sätta kravet så lågt (0,1) att man kunde klara sig även vid sådant korrektionsförfarande. Men inget beslut är taget ännu. Vägverket avser att informera optiker och kliniker som utför laseropererationer om denna bedömning. Dr Lars Englund, chefsläkare Trafikmedicinska rådet och professor Bertil Lindblom, specialist i ögonsjukdomar och medicinsk konsult åt Vägverket i frågor om trafiksyn.
Synfältsundersökningar vid laserbehandlad diabetesretinopati En person född 1957 som har diabetes typ 1 sedan 35 år har en retinopati som har medfört behandling med fotokoagulation ( laserbehandling ). Synskärpan är acceptabel och vid synfältsundersökning enligt Goldmann ses några isolerade skotom som inte överlappar och det kan tyckas att kravet om sammantaget minst ett normalt ögas synfält skulle vara uppfyllt. Vid ringperimetri ser man dock allvarliga nedsättningar av känsligheten i stora delar av synfältet. 7
Vägverkets konsult i synfrågor docent Anders Hedin anger bland annat: Antalet fungerande nervkanaler från ögat till hjärnan är nedsatt och synförmågan försämrad utom i ögats mest centrala delar. Detta är en oundviklig följd av en framgångsrik behandling för att bevara synen. Det faktum att man normalt koncentrerar synupplevelsen till den centrala delen av synfältet gör att en nedsättning mer perifert inte upplevs så väl som om synskärpan skulle skadas..överfört till trafiksituationen innebär de beskrivna förhållandena en starkt nedsatt förmåga att upptäcka objekt i trafikmiljön. Vägverket gör bedömningen att dispens för körkort B inte kan medges. Fallet belyser att det vid laserbehandlad diabetesretinopati ofta kan finnas skäl att begära statisk tröskelperimetri, till exempel i form av ringperimetri, för att belysa riskerna i trafiken bättre. Chefsläkare Lars Englund, Trafikmedicinska rådet Körkort med geografisk Vid ansökan om dispens finns det en möjlighet att godkänna undantag från de medicinska kraven endast under förutsättning att körkortets giltighet begränsas. Den vanligaste och mest efterfrågade begränsning som förekommer är Begränsad till resor inom en radie av km från innehavarens bostad eller inom staden/regionen.. (kod 05.02) Avsikten med ett sådant begränsat körkort är att minska den risk i trafiken som en sjukdom innebär genom att minska kontakten med annan trafik. Detta sker genom att minska exponeringen i trafiken och formellt uppnår man alltså det genom att begränsa körkortets giltighet geografiskt. De gånger en geografisk begränsning verkligen innebär att man mindre ofta möter andra fordon är detta ändå inte någon garanti för att krockar inte skall inträffa. Andra faktorer som tid på dagen, vägens utformning, förekomst av mittseparering, fordonens skyddsutrustning, den hastighet man färdas i och den allmänna körvanan och körskickligheten är sådant som också spelar in. Det finns alltid faror inbyggda i ett system som ger personer med ökad trafikmedicinsk risk möjlighet att få köra bil. Även om trafikexponeringen kan minskas och därmed statistiskt sett risken för olycka, innebär varje trafiksituation ändå en ökad risk. Även på en mycket sparsamt trafikerad vägsträcka kan det uppstå situationer där en medicinskt nedsatt förmåga kan orsaka en olycka. Om det medicinska tillståndet innebär en för stor risk inom det föreslagna geografiska området med hänsyn taget till trafikintensiteten avslår verket ansökan om dispens för ett begränsat körkort. I sådana fall återkommer personen ofta ett överklagande eller en förnyad ansökan där personen anger ett mer begränsat område räknat som en cirkel kring bostadsorten. Redan
begränsning en första bedömning av en begränsning innebär svårigheter att väga den ökade risken i trafiken mot den minskade risken av den föreslagna trafikexponeringen. För varje nytt sådant förslag får nya lika svåra överväganden göras. Vägverket genomför regelbundna mätningar av trafikintensiteten inom det statliga vägnätet men också inom kommuner (=gator), på enskilda vägar och på skogsbilvägar. Här kan man hitta en siffra på hur många bilar som passerar en mätpunkt i genomsnitt per dygn (ÅDT). Allmänt kan sägas att man för att uppnå en någorlunda stor riskminskning genom att minska exponeringen i trafiken bör komma ner under 250 fordon per dygn. Detta innebär små lokala vägar utanför tätorter. För den som bor i en ort där trafiken är intensiv och som är större än ren glesbygd är möjligheterna att få geografisk begränsning därför små eller obefintliga. Systemet med begränsat körkort kan därför sägas missgynna de flesta körkortshavare. Det ger dock möjlighet för en del personer som bor i glesbygd att fortsätta köra bil för att kunna ta sig på en mindre väg fram till en centralorts utkant där kollektiva färdmedel kan finnas. När det gäller huruvida man med hjälp av begränsningar av körkortsbehörigheten kan sänka riskerna i trafiken tillräckligt är detta föga studerat vetenskapligt. En artikel i tidskriften Accident Analysis and Prevention 2002 visar trots utfärdade begränsningar en tydlig riskökning i en relativt stor undersökt sådan grupp med restriktioner. Där fann man en speciellt ökad risk i grupperna med alkoholrelaterade diagnoser och i gruppen med kognitiva störningar. Andelen av alla som kunde betros med begränsade körkort var störst bland dem som hade synnedsättningar eller neurologiska sjukdomar. Artikeln pekar på de svårigheter som finns med en tillämpning av detta synsätt. (Vernon DD et al; Evaluating the crash and citation rates of Utah drivers licensed with medical conditions; AAP 2002;34 (2):237-46). Sammanfattningsvis krävs det i allmänhet en tydligt sänkt exponering för annan trafik för att minska den risk som det medicinska tillståndet innebär ett strikt begrepp som synnerligen låg trafikintensitet kan användas. Detta skulle då motsvara så låga nivåer av trafikintensitet som 0-250 fordon per dygn. Lars Englund, chefsläkare Trafikmedicinska rådet
Förarprov för körkort efter återkallelse på grund av sjukdom? Krävs ett godkänt förarprov (kunskapsprov och körprov) för återfående av tidigare behörighet efter återkallelse på grund av sjukdom? Detta är en återkommande fråga från enskilda och läkare, framförallt i de fall en längre observationstid på ett eller två år kan krävas innan körkort kan medges, t.ex. vid epilepsi eller missbruk/beroende. Frågan är i hög grad motiverad inte minst eftersom reglerna om detta har förändrats ett flertal gånger. Som exempel kan nämnas att förarprov under en period krävdes om körkortet hade varit ogiltigt i mer än ett år när ansökan om körkortstillstånd inkom till länsstyrelsen. Denna regel ersattes den 1 oktober 1998 av ett krav på förarprov om körkortet hade varit ogiltigt i mer än 14 månader när ansökan om utfärdande av själva körkortet inkom till Vägverket (d.v.s. efter det att länsstyrelsen meddelat körkortstillstånd). Båda dessa regler ledde till oönskade effekter. Ettårsregeln medförde att det kunde gå betydligt längre tid än ett år från det att körkortet blivit ogiltigt till dess att körkortstillstånd meddelades och körkort kunde utfärdas utan att något förarprov krävdes för återfående av behörigheten. Orsaken till detta kunde t.ex. vara att länsstyrelsen inte kunde meddela körkortstillstånd utan ytterligare läkarintyg som underlag och det kunde vara svårt för sökanden att få tid hos läkare. Syftet med regeln att förarprov skulle krävas om körkortet hade varit ogiltigt under lång tid uppnåddes därmed inte. 14-måndersregeln ledde till motsatsen. Svårigheter att få tid hos läkare innebar att det kunde gå mer än 14 månader innan körkort kunde utfärdas. Förarprov krävdes därmed för återfående av körkortet. I de fall 14-månadersgränsen överskreds endast med några dagar eller veckor ansågs detta särskilt orimligt, inte minst eftersom svårigheten att få tid hos läkare ofta inte kunde påverkas av den enskilda personen. Ettårsregeln och i viss mån även 14- månadersregeln blev ett känt begrepp. Från och med den 1 oktober 2003 finns inget krav på nytt förarprov efter återkallelse på grund av sjukdom. Detta gäller i stort sett oavsett hur länge körkortet har varit ogiltigt. Det finns dock en bortre gräns - om återkallelse av körkort skett före den 1 oktober 1998 krävs ett godkänt förarprov innan behörigheten kan återfås. Trots denna huvudregel kan länsstyrelsen i vissa fall fatta ett särskilt beslut om att körprov behövs innan körkortet kan återfås. Den huvudregel som beskrivits ovan gäller inte vid återkallelser av annan orsak än sjukdom, t.ex. rattfylleri eller andra trafikbrott samt opålitlighet i nykterhetshänseende. I dessa fall bestäms en spärrtid av länsstyrelsen. Om spärrtiden överstiger ett år krävs alltid förarprov för återfående av körkortet. Vid återkallelse på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende bestäms spärrtiden i regel till tolv månader från senaste omhändertagande på grund av berusning, s.k. LOB, och förarprov behövs då inte. Ingar Werkström, jurist Trafikmedicinska rådet 10
Ny körkortsutredning Den 30 november 2006 beslutade regeringen via ett kommittédirektiv (Dir 2006:119) att en översyn av körkortsförfattningarna m. m. ska genomföras. Uppdraget består av följande delar: en samlad översyn av körkortslagen, körkortsförordningen, lagen om trafikskolor och med dem sammanhängande författningar analysera det tredje körkortsdirektivet (2006/126/EG) och lämna de förslag som behövs för att genomföra direktivet i Sverige överväga om författningar som är föranledda av yrkesförardirektivet (2003/59/EG) behöver ändras med anledning av det nya körkortsdirektivet se över bestämmelserna om förnyelse av körkort för svenskar som bor permanent i ett annat land analysera reglerna för utbyte av körkort för medborgare från länder utanför EES analysera Vägverkets förslag om att införa rehabiliterings- och påverkansåtgärder som ett villkor för att återfå körkort efter återkallelse under prövotiden se över systemet med läkares anmälningsskyldighet mot bakgrund av Vägverkets förslag Utredare är Björn Hansson, administrativ chef i Svea Hovrätt och Eva Römbo är sekreterare. Från Vägverket ingår Bengt Magnusson, jurist vid förvaltningsrättssektionen och Louise Hagström från Trafikregistret. I övrigt medverkar Britt Dahlin från Länsstyrelsen i Norrbotten, Catrin Tidström och Jonas Ragell från Näringsdepartementet samt Ulrica Clerton från Rikspolisstyrelsen. Uppdraget ska redovisas senast den 1 maj 2008. Ett deluppdrag som handlar om förändringar av den högsta tillåtna totalvikten för att köra dragbil och släp med B- behörighet skulle dock redovisas senast den 1 maj 2007. Detta deluppdrag har nu redovisats i delbetänkandet SOU 2007:33. Mariann Almgren, handläggare Trafikmedicinska rådet Samorganisation av myndighetsdelarna på Vägverket i Borlänge Trafikmedicinska rådets läkare och handläggare tillhör från den 1 januari 2007 sektion Körkort vid Vägverkets nya myndighetsavdelning. Sedan Vägverkets stora omorganisation 2003 har medarbetare som arbetar med myndighetsuppgifter funnits inom olika avdelningar i organisationen. Från den 1 januari 2007 finns emellertid på Vägverket i Borlänge en myndighetsavdelning med Mimmi Lundqvist Ryde som chef. Avdelningen består av tre sektioner och en funktion; Fordon, Körkort, Trafik och Upplysningstjänsten. baserad på helhetssyn och kundorientering i syfte att möta såväl samhällets mål som kundens behov. Sektion Fordon har Petra Boström som chef. Sektion Körkort förvaltar kunskapsprov och föreskrifter inom körkortsområdet, handlägger allmänna körkortsfrågor och hit har även trafikmedicinfrågorna förts, chef är Susanne Sundström. Sektion Trafik består av tidigare sektionerna Yrkestrafik och Trafiklagstiftning, Patrick Magnusson är sektionschef. Upplysningstjänsten, besvarar frågor om fordon och förare, har Linda Norén som funktionsledare. Myndighetsavdelningens verksamhet ska kännetecknas av effektivitet och rättssäkerhet 11 Mariann Almgren, handläggare Trafikmedicinska rådet
Frågor och svar om trafikmedicin En fråga från kund som kommit in till Trafikmedicinska rådet redovisas nedan i något redigerad form. Frågan gäller att få diagnosen Aspergers syndrom i vuxen ålder och högre körkortsbehörighet Fråga från kund: Jag har just fått diagnos på Aspergers syndrom och nu funderar jag på hur det kan inverka på mitt körkort. Min arbetsgivare erbjuder de anställda att ta körkort för lastbil och jag är givetvis intresserad av det. Frågan är då, ställer denna diagnos till det? Jag har körkort sedan drygt 10 år och har aldrig varit med i någon typ av olycka eller rapporterats för något trafikbrott. Jag kör sedan flera år ca 1500 mil/år. Om det är problem finns det något speciell undersökning eller liknande som ska göras? Du kan läsa mer om hur man ser på denna fråga på http://www.vv.se/filer/13923/3.pdf sid 163 och följande. Det finns också ett PM med instruktioner till läkare om vad som är viktigt att ta upp inför ett läkarintyg. Men som sagt, det blir troligast inga problem för din del, men du kommer att behöva lämna in ett läkarintyg. Att du klarat av att köra personbil utan problem blir för din del också ett tydligt tecken på att du klarar trafikens krav. Svar från chefsläkare Lars Englund: När denna diagnos är aktuell gäller det för det mesta ungdomar som tar sitt B-körkort. I de sammanhangen finns det en fråga på hälsodeklarationen som gäller bland annat om man har Aspergers syndrom. Om man svarar ja på den blir det aktuellt att länsstyrelsen begär in ett läkarintyg som belyser hur sjukdomen har påverkat livet. Bara i de fall som sjukdomen har påverkat sådant som är viktigt för trafiksäkerheten kan det bli aktuellt att vänta några år med körkort. För de allra flesta med Aspergers syndrom är det inga problem med att få körkort. 12
Notiser Konsultläkarkonferens 2007 Trafikmedicinska rådet höll den 20 21 mars konferens för konsultläkare och handläggare vid landets länsstyrelser på Quality Hotel Globe i Stockholm. Första dagen inleddes med en allmän diskussion och frågor och därefter följde en föreläsning av forskningskemist Robert Kronstrand från Rättsmedicinalverket om håranalyser för drogtester. Eftermiddagen ägnades åt falldiskussioner i olika grupper och därefter gemensam redovisning. Dag två innehöll tre föreläsningar och inleddes av Håkan Larsson, polismyndigheten i Örebro, som föreläste om drograttfylleri. Därefter föreläste psykolog Catarina Lundberg från Trafikmedicinskt Centrum i Huddinge om neuropsykologiska testmetoder. Efter lunch hade konsultläkaren i Västerbottens län Lars Widman en föreläsning på temat I huvudet på en konsultläkare. Informera om ny konsultläkare! Trafikmedicinska rådet vill uppmana alla länsstyrelser att informera rådet om någon konsultläkare anställs eller slutar. Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin Medicinska fakulteten vid Umeå universitet har antagit politices doktor Jörgen Lundälv till docent i ämnet trafikmedicin. Han är även verksam som universitetslektor och trafikskadeforskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Som forskare har Jörgen Lundälv studerat sociala och psykosociala konsekvenser av trafikolyckor och har under senare år specialiserat sig på skadehändelser med ambulans- och polisfordon. Jörgen Lundälv är även författare till flera böcker och hans doktorsavhandling bär titeln Förmåga till välfärd. Trafikskadades upplevelser och liv ett drama om bemästring och utkom år 1998. 13
Notiser Vår kollega, arbetskamrat och vän Peter Högberg har avlidit Vår tidigare arbetskamrat, överläkaren vid Trafikmedicinska rådet, Peter Högberg har avlidit efter en längre tids sjukdom. Peter var en kunnig och mycket omtyckt läkare, både i sin gärning som infektionsspecialist på Falu lasarett och som specialist i allmänmedicin och distriktsläkare på Britsarvets vårdcentral i Falun. Att kunna kombinera detta med den stringens och sakkunskap som arbetet på Vägverkets Trafikmedicinska råd kräver vittnar om hans mångsidighet. Hänsynen till trafiksäkerheten, som arbetet innebär, betyder inte sällan ett obekvämt beslut för den enskilde som kan mista sin möjlighet att köra bil. Som myndighetsläkare ser man utifrån behovet att skydda andra trafikanter nödvändigheten av ett sådant beslut. Peter kunde som få andra kombinera ett engagerat och noggrant sådant arbete med lättsamhet och trivsel i kontakten med de enskilda patienterna. Detta är ett tecken på den mognad i läkarrollen som han hade. I diskussionerna i arbetsgruppen på Vägverket var Peter ofta drivande och kom med nya kreativa förslag. Han var principfast i viktiga frågor, men kunde också dela vår avslappnade och glada stil i umgänget med arbetskamraterna. När det gällde bedömningar av personer som dömts för rattfylleri var Peter obenägen att lyssna till krystade bortförklaringar och tog hjälp av ett vetenskapligt förhållningssätt i den objektiva bedömningen grundad på medicinsk undersökning och provtagning. När Peter efter flera års arbete hos oss i Vägverkets Trafikmedicinska råd gick vidare till motsvarande arbete på Länsstyrelsen i Falun kunde han föra de nationella principerna ner till länsnivån och blev där en nydanare framför allt när det gäller synsättet på nykterhetskontroller för den som ville ha sitt körkort tillbaka. Hans förhållningssätt i dessa frågor har levt vidare långt sedan han själv på grund av cancersjukdomen som tog hans liv slutat arbeta där. Även för konsultläkare vid andra länsstyrelser blev Peters strikta bedömningar en förebild. Det känns svårt att veta att vi inte längre kan möta Peters glada stämma i telefonluren med bra synpunkter på Vägverkets bedömningar men är tacksamma för den lärorika tid vi haft tillsammans. För arbetskamraterna i Vägverkets Trafikmedicinska råd Lars Englund, chefläkare Ny broschyr till polisen Trafikfarlig sjukdom en handledning för polisen på väg 14 Trafikmedicinska rådet har tagit fram en broschyr till polisen om trafikfarliga sjukdomar. Behovet att ta fram en broschyr påtalades av ordföranden för trafikpolischefernas samarbetsorganisation. Broschyren har därefter tagits fram i samarbete med olika medicinska experter. Synpunkter har inhämtats från landets samtliga länsstyrelser och polismyndigheter samt från Rikspolisstyrelsen. Broschyren innehåller information om trafikfarliga sjukdomar, polisens anmäl- Trafikfarlig sjukdom? Vägverkets En handledning för polisen på väg trafiksäkerhetspolicy
Presentation av Stina Stenback Den här gången presenterar sig en av rådets överläkare, Stina Stenback Under gymnasietiden uppmanades jag läsa medicin. Istället valde jag beteendevetenskap där en hel del juridik ingick. Att läsa lagboken inger en speciell känsla. Även Jordabalken kan innehålla poesi! Snart kom jag ändå att börja medicinstudier på Karolinska Institutet. När det var dags att specialisera sig funderade jag på gynekologi alternativt allmän-medicin. Det blev allmänmedicin på grund av bredden i arbetsuppgifterna. Aldrig trodde jag väl att jag skulle komma att arbeta på Vägverket! I min okunnighet var Verket liktydigt med grus och betong. Så fel jag hade! För några år sedan började jag arbeta på Trafikmedicinska Rådet där jag mötte stort yrkesmässigt engagemang och kunnande, utvecklingsvilja och uttalat intresse för lärande. Arbetskamraterna har också sinne för det absurda i tillvaron, självironi och en stor portion humor. Det diskuteras och skrattas under kaffepauserna. Inrättande av trafikmedicinska centrum och enheter ligger mig varmt om hjärtat. I arbetet ingår kontakter på såväl nationell som internationell nivå. Det är lätt att trivas. De dagar jag inte arbetar med trafikmedicin är jag distriktsläkare på landet cirka 3 mil från Falun. Kring husknutarna strövar varg, lo och björn. Många av mina patienter har ett starkt naturintresse och jakten prioriteras ibland framför att söka doktorn för akuta hjärtsmärtor! På mottagningen möter jag patienter i ålder från 1 vecka till 100 år. Diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, astma/allergi och KOL, gynekologi, ögonbesvär, demens, problem från rörelseapparaten, hudåkommor, sårskador och brutna ben, själsligt lidande, infektioner, olika cancersjukdomar osv. hör till läkaruppgifterna. Att få kombinera kliniskt medicinskt arbete med arbete på Vägverket ger mig ett ökat kunnande på båda ställena. Vistelse nära och på havet hör till höjdpunkterna i tillvaron. Att en tidig sommarmorgon få ta tekoppen och sätta sig på bryggan på vårt älskade Furö är oslagbart. Liksom 4 % av Sveriges befolkning tränar jag regelbundet på Friskis&Svettis. Ett annat intresse är konst och måleri. För närvarande ägnar jag bussresorna till och från arbetet åt att förkovra min rudimentära franska. I sommar blir det bröllop för äldste sonen i Frankrike. Bonjour Monsiur P. Quelle belle maison! Vous avez quelle correction visuelle? (Goddag herr P. Vad vackert Ni bor! Vilken synskärpa har Ni?) Bonjour Madame L. Quelle belle robe vous avez! Vous souffrez de narcolepsie? (Goddag fru L. Vilken vacker klänning Ni har! Lider Ni av narkolepsi?) ningsskyldighet och hur man gör en anmälan till länsstyrelsen. I en särskild bilaga inuti broschyren finns ett enkelt kognitivt test, förslag på frågor som kan ställas vid misstanke om annan sjukdom eller läkemedelspåverkan samt ett enkelt syntest. Den bilagan kan bifogas en eventuell anmälan till länsstyrelsen. En utvärdering planeras när polismyndigheten använt sig av broschyren under cirka ett år. Trafikmedicinska rådet poängterar starkt att avsikten med testerna i bilagan är att de endast ska utföras om det finns misstanke om sjukdom och inte som en rutinkontroll av äldre personer. 15
Trafikmedicin Trafikmedicinska rådet Handläggare Sarah Kers 0243-752 71 Birgitta Heed 0243-759 32 Elisabet Kandell-Eriksson 0243-757 39 Mariann Almgren 0243-752 73 Läkare Lars Englund, chefsläkare Bo Bjerre, överläkare Stina Stenback, överläkare Jonas Boëthius, legitimerad läkare Jurister Sven Hultman Margareta Lannermark Ögren Ingar Werkström Anna Formgren Bo Johansson (extern) Nästa nyhetsblad beräknas utkomma hösten 2007 Vägverket 781 87 Borlänge. www.vv.se. vagverket@vv.se Telefon 0771-119 119. Telefax 0243-758 25. Texttelefon 0243-750 90.