Berättelsen om AutoChemist Del 6: Utvecklat svar på intervjufråga 3, kapitel 4:1 Av: Ingmar Jungner Kapitel 4: Etapp 3:4. Utvecklandet av massanalysatorn AutoChemist den första automatiserade blodanalysanläggningen med dator (1965)...1 Nya principer... 1 Framtagandet av prototyp... 2 Finansiellt stöd, industriell tillverkning, internationell och nationell marknadsföring...2 AutoChemistens funktionssätt... 3 Kapitel 4: Etapp 3:4. Utvecklandet av massanalysatorn AutoChemist den första automatiserade blodanalysanläggningen med dator (1965). För bröderna Jungner betydde Värmlandsundersökningen impulser för fortsatt teknikutveckling. Det var ganska pressande att under ett par års tid, fyra till fem dagar i veckan, ta hand om flera hundra blodprover som kom med nattåget från Karlstad till laboratoriet i Stockholm. Varje gång den hemmabyggda apparaturen krisade, diskuterade vi hur man skulle kunna konstruera en säkrare anläggning. Erfarenheterna hade visat på nödvändigheten att för massanalys konstruera apparatur, där man i väsentliga avseenden lämnade gängse teknik och övergick till tekniska utföranden som måste utprövas och konstrueras för detta ändamål. Överskådligt kan sägas att problemet för en apparatur för massanalys sammanhänger med kravet på hög kapacitet i förening med mångsidighet, kompakt byggnadssätt som ändå medger överskådlighet (servicemöjlighet), hög driftsäkerhet även i kontinuerlig drift och ändå är extremt arbetsbesparande och lättskött, dvs har automatiserad utskrift och fordrar ett minimum av övervakning. Befintliga apparater för analysautomatisering fyllde en avsevärd uppgift men motsvarade inte den höga grad av mekanisering som ger den väsentliga vinsten av laboratorieautomation. När vi gick ut och sa att vi siktade på industriell produktion av analyser och reagens var det många som hade synpunkter. Vi hade studerat hur läkemedelsindustrin i årtionden kunnat pipettera vätskor till ampuller på löpande band så uppgiften var inte omöjlig. Nya principer Apparatur för verklig automation skall medge ett stort antal analytiska procedurer (analyskanaler) men även medge samtidig analys från flera provmaterial t ex helblod, blodserum, urin, cerebrospinalvätska eller extrakt. Analysmöjligheter måste kunna beredas för ett 20-30-tal olika analystyper och, genom särskilda åtgärder, ett betydligt större antal. Och en sak var säker: ingen massanalysator och ingen stor hälsoscreening var möjlig utan datamaskin. Så gick diskussionen mellan Gunnar och mig. Efter ett sent kvällspass i laboratoriet på Riddargatan utan mat gick Gunnar och jag ned till den lilla tavernan Grant på Strandvägen alldeles intill. Det var där, efter måltiden, som Gunnar på en vit bordsservett började skissa upp hur "en riktig massanalysator" skulle kunna göra många tusen analyser i timmen.
Sittningen på tavernan var början på uppfinningen AutoChemist och till att det för Värmlandsundersökningen 1961 bildade laboratoriet CALAB i sinom tid skulle bli det stora laboratoriet för massanalys av blodprover i Sverige. Framtagandet av prototyp 1964 byggde Gunnar och jag under stor sekretess på CALAB en prototyp med egna krafter, två instrumentmakare och ett 10-tal frivilliga medicinare. Anläggningen var en bjässe: fyra meter lång, två meter hög, två meter bred (Fig.19). Men det var nödvändigt om den skulle transportera tusentals rör i tunga metallrackar hängande i motorcykelkedjor och stagade av balkar tjocka som järnvägsskenor. Med en kapacitet på 3 000 analyser per timme, "tryckluftdrivna pipetter" och en integrerad dator var AutoChemisten unik och störst i sitt slag (46-68). Fig. 19. Prototypen till AutoChemist världens största blodanalysanläggning (1965). Vid fronten den först använda datamaskinen, Eurocomps LGP 21, och en FlexoWriter utskriftsmaskin (1964) Finansiellt stöd, industriell tillverkning, internationell och nationell marknadsföring Stödet till industriell utveckling av AutoChemist kom via Ernfrid och Tore Browaldh (Fig. 20a). Med hjälp från Handelsbanken bildades ett med Industrivärden gemensamägt bolag, AutoKemi AB (VD Nils Gottberg). Uppdraget för utveckling och tillverkning av AutoChemist lades ut på AGA, Lidingö. Pressvisning av koncept och prototyp skedde den 6:e oktober 1964 (46d) och den AGA-tillverkade AutoChemisten visades första gången på den internationella utställningen Sjukhus 65 i Stockholm 16-24 juni 1965 (Fig. 20b). 2
Fig. 20a. Bankdirektör Tore Browaldh och hans fader Ernfrid var entusiastiska supportar av AutoChemist -projektet (1964) och var de som bestämde att det Industrivärden närstående AGA Aktiebolag, Lidingö, skulle tillverka maskinerna. Fig. 20b. Socialminister Sven Aspling på den Internationella utställningen Sjukhus 65 (16-24 juni 1965) i samspråk med Gunnar och Ingmar Jungner om den för första gången utställda AutoChemisten. AutoChemistens funktionssätt Fig. 21a visar ett blockdiagram över maskinens funktioner och Fig. 21b analysgången för en analyskanal. AutoChemisten var mekanisk, dvs inom varje analyskanal transporterades reaktionsblandningen i ett provrör som med ett kedjesystem fördes genom de olika värmebad och liknande som analysen fordrade (Fig. 22). Genom att använda vertikal rörelse hade dimensionerna kunnat hållas nere och ändå medge tämligen långa reaktionstider även vid hög analyshastighet. 3
Fig. 21a. Block diagram AutoChemist System. Såväl prov som reaktionsblandningar behandlades så att risk för förväxling eller kontamination mellan prov inte behövde befaras. Tekniken kallas "discrete sample handling" till skillnad från den "genomflödesteknik" som den hittillsvarande enda automationsapparaturen AutoAnalyzern byggde på (8). Fig. 22 a, b visar centralenheten sedd från sidan respektive uppifrån och Fig. 22d visar ett foto av interiören av AutoChemistens transversella band. Fig. 21b. Analysgången för en lång analyskanal. 4
Fig. 22a. AutoChemistens centralenhet. Bilden visar den kemiska centralenheten och transportsystemet. Proverna rör sig i horisontalplanet från ett laddningband till ett transversellt band, där lämpliga provmängder avpipetteras till reaktionsrör, som i sin tur genom ett conveyor system passerar de olika steg som analysen fordrar. Den maximala analyskapaciteten var 135 prover per laddningsband och timme. Med enhetens 24 kanaler innebar det totalt minst 3000 analyser/timme. Anläggningen kunde också kompletteras med en tillsatsanordning som ökade kapaciteten till 100 000 analyser per dygn. Fig. 22b (vänster). Principbild. AutoChemistens centralenhet sedd från sidan i genomskärning. Fig. 22c (höger). Principbild. AutoChemistens centralenhet sedd uppifrån. En apparatur för massanalys såsom AutoChemist fordrade särskilda konstruktioner för fotometriska delar, automatisk filtrering, utskrift mm beroende på att apparaturen förutsatte fjärr-reglerade komponenter med automatiska styrsystem. Anordningar för temperaturkontroll, ventilation, rengöring och avlägsnande av slaskprodukter var helt automatiska. Apparaturen måste själv kunna korrigera för störningar och påvisa fel. 5