REMISSYTTRANDE 1 (7) Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet (SOU 2009:6) Återkrav inom välfärdssystemen förslag till lagstiftning Finansdepartementets diarienummer Fi2009/1049. Försäkringskassan har genom remiss den 12 februari 2009 anmodats att yttra sig över betänkandet. Sammanfattning Försäkringskassan tillstyrker förslagen med undantag för den föreslagna regleringen om avräkning och den föreslagna tidpunkten för ikraftträdande. Försäkringskassan föreslår att ikraftträdande inte sker förrän den 1 januari 2011 eller senare. Försäkringskassan har dock synpunkter på detaljnivå när det gäller vissa av förslagen. Försäkringskassan är mycket positiv till att det införs en lag med enhetliga bestämmelser om återkrav för de förmåner som Försäkringskassan beslutar om. Försäkringskassan anser att det är särskilt tillfredsställande att det införs möjligheter att avräkna även ränta och avgifter, att inte återkräva små belopp samt att ta ut avgifter för att täcka de administrativa kostnaderna för återkrav. I betänkandet förs inget resonemang kring vilka konsekvenser bildandet av Pensionsmyndigheten får för den föreslagna regleringen om avräkning av återkrävda belopp mot senare utbetalning. Enligt förslaget ska avräkning endast kunna göras mot ersättningar som beslutats av samma myndighet som beslutat om återkravet. Om detta får genomslag även i förhållandet mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kommer möjligheterna att återkräva statens fordringar inom socialförsäkringsområdet att försämras jämfört med i dag. Detta eftersom Försäkringskassan från och med den 1 januari 2010, med undantag för vissa beslut om bostadstillägg, inte längre kommer att besluta om pensionsförmånerna. Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens avsikt är dock att Försäkringskassan i vart fall övergångsvis ska sköta utbetalningarna och fordringshanteringen åt Pensionsmyndigheten. Wimi 2005 FK90005_003_G
REMISSYTTRANDE 2 (7) Om kvittning inte får ske över myndighetsgränserna kan det komma att leda till att Försäkringskassan inte heller kan kvitta i de egna förmånerna i de fall dessa betalas ut tillsammans med pensionsförmåner. Problemet borde i första hand kunna lösas genom att kvittningsmöjligheten knyts till utbetalande myndighet i stället för till den myndighet som beslutat om återkravet. Försäkringskassan har för avsikt att, helt i linje med inriktningen inom svensk förvaltningspolitik, söka alla möjligheter att samverka med andra myndigheter för att uppnå effektiviseringar och besparingar. Den föreslagna strikta gränsdragningen mellan myndigheterna riskerar att motverka en sådan samverkan. I andra hand är det enligt Försäkringskassans uppfattning rimligt och naturligt att, i kvittningshänseende, se socialförsäkringsförmånerna som en familj även om de hanteras av olika myndigheter. Ett sådant synsätt skulle leda till att kvittning tillåts över myndighetsgränsen mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. I den föreslagna bestämmelsen om eftergift anges att ett återkrav får efterges om det finns synnerliga skäl. Eftersom avsikten är att samtidigt införa en möjlighet att inte återkräva små belopp kommer de föreslagna förändringarna i praktiken inte att innebära någon ändring av den tillämpning Försäkringskassan har i dag. De föreslagna bestämmelserna kommer alltså enligt Försäkringskassans bedömning inte att leda till någon större förändring av antalet återkrav. Försäkringskassan konstaterar att ett par av förslagen innebär att ärenden om återkrav blir mer utredningskrävande och därmed mer resurskrävande än i dag. Detta eftersom god tro i fler ärendeslag än i dag ska befria från återbetalningsskyldighet och då skälighetsbedömningen vid avräkning blir mer krävande i och med att nya ärendeslag omfattas. Utredaren föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2010. Försäkringskassan anser att detta datum är för tidigt med tanke på att Försäkringskassan, liksom övriga berörda myndigheter, måste genomföra viss anpassning av IT-systemen, arbeta om myndighetens interna styrdokument, blanketter och brevmallar samt planera och genomföra utbildning av personalen. 5.3 Lagens omfattning Utredarens förslag är att den föreslagna återkravslagen endast ska gälla ersättningar, bidrag och andra ekonomiska förmåner som betalas ut för personligt ändamål och som var oriktiga när de betalades ut. Det senare innebär att beslut om avstämning när det gäller bostadsbidrag och sjukersättning, som betalas ut med stöd av 16 a kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, inte kommer att omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Lagen föreslås inte omfatta arbetsmarknadspolitiska förmåner.
REMISSYTTRANDE 3 (7) Försäkringskassan konstaterar att detta innebär att den av Försäkringskassan beslutade ersättningen aktivitetsstöd inte kommer att omfattas av bestämmelserna om t.ex. ränta och återkrav. Möjligheten till avräkning begränsas även fortsättningsvis till kommande utbetalningar av aktivitetsstöd. På grund av rådande konjunkturläge kommer troligen antalet personer som får aktivitetsstöd att öka under kommande år. När det är fler som får en ersättning ökar också risken för att ersättningar betalas ut felaktigt. Försäkringskassan anser att det bör övervägas ytterligare om inte återkravslagen även bör omfatta sådana arbetsmarknadspolitiska förmåner för enskilda som beslutas av myndighet. I dag kan felaktigt utbetald ersättning för utfärdande av läkarutlåtande enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m. återkrävas eftersom denna ersättning betalas ut med stöd av lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med den föreslagna lagen tas denna möjlighet bort. Det är visserligen frågan om en ersättning som beslutas av Försäkringskassan men eftersom den inte kan anses vara avsedd för personligt ändamål kommer den troligen inte att omfattas av de föreslagna bestämmelserna. Detsamma gäller bidrag som Försäkringskassan betalar ut till en arbetsgivare enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel. Försäkringskassan anser att det är viktigt att även dessa ersättningar kan återkrävas om de betalats ut felaktigt. Det anges i betänkandet att bestämmelserna i återkravslagen ska gälla i tillämpliga delar. Det framgår dock inte vad som menas med tillämpliga delar. Det behöver klargöras hur felaktig utbetalning av dessa ersättningar ska kunna återkrävas i fortsättningen. 5.5 Förutsättningar för återbetalningsskyldighet Utredaren föreslår att huvudregeln ska vara att återbetalning ska ske; den som oriktigt har tagit emot en ersättning ska betala tillbaka densamma. Det ska finnas ett samband mellan den enskildes agerande och en oriktig utbetalning. Försäkringskassan anser, liksom utredaren, att det är viktigt att den som fått en ersättning felaktigt ska betala tillbaka densamma. Det är väsentligt för legitimiteten för socialförsäkringen att det finns bestämmelser om återkrav när en ersättning betalats ut felaktigt. Det är även viktigt att bestämmelserna är förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Det bör, precis som utredaren föreslår, antingen finnas ett orsakssamband eller ställas krav på att den enskilde insett eller borde ha insett att utbetalningen var oriktig. Förslagen innebär dock att Försäkringskassan kommer att behöva göra en prövning av om den enskilde varit i god tro i betydligt fler fall än tidigare. Det kan ibland vara komplicerat att ta ställning till om den enskilde kan ha varit i god tro. Detta kan innebära att Försäkringskassans utredning blir mer omfattande och tidskrävande. I betänkandet sägs i andra stycket på s. 207 att bestämmelserna i socialförsäkringslagstiftningen är komplicerade och svårtillgängliga och att det knappast kan
REMISSYTTRANDE 4 (7) begäras av den enskilde att han eller hon ska känna till alla förutsättningar för en förmån och kunna bedöma om den utbetalande myndigheten handlat rätt. Det kan också vara så att det är en annan myndighet än den som betalat ut ersättningen som orsakar felet. Utredaren menar att den som i dessa fall tagit emot sin ersättning i god tro bör slippa betala tillbaka ersättningen. Försäkringskassan instämmer helt i att socialförsäkringen baseras på ett komplicerat och svårtillgängligt regelverk. Det är inte lätt för en enskild att förstå vilka konsekvenser en lämnad uppgift i ett ärende kan få i ett annat ärende. Som myndighet arbetar Försäkringskassan för att informera om socialförsäkringen på ett så enkelt, lättfattligt och korrekt sätt som möjligt. Detta görs bland annat genom broschyrer, information på ansökningar och muntligt av handläggare. Det ligger dock på den enskilde att ta till sig denna information och fullgöra de skyldigheter som följer av lagstiftningen. Försäkringskassan anser att det faktum att det är fråga om ett komplicerat regelverk inte ensamt bör kunna vara ett skäl för att anse att en person varit i god tro. Den återbetalningsskyldige skulle i många ärenden, med all rätt, kunna hävda god tro på grund av lagstiftningens komplexitet och Försäkringskassan skulle då inte kunna återkräva felaktigt utbetald ersättning. Försäkringskassan anser att det i den fortsatta beredningen behöver förtydligas i vilka situationer den enskilde kan anses vara i god tro. 5.6 Vem ska vara återbetalningsskyldig? Utredaren har i förslaget angett att den som tagit emot en oriktigt utbetald förmån ska vara återbetalningsskyldig. Utredaren föreslår dock också att den som är i god tro inte ska behöva betala tillbaka en ersättning. Det är inte alltför ovanligt att Försäkringskassan riktar återkrav mot dödsbon. Detta beror främst på att Försäkringskassan, när en person avlidit inte har hunnit stoppa kommande utbetalningar i samband med ett dödsfall. Det är viktigt att det även i fortsättningen är möjligt att återkräva felaktigt utbetald ersättning i dessa fall. Det framgår inte av betänkandet om detta är möjligt eller inte. Försäkringskassan anser därför att det behöver förtydligas att även ett dödsbo kan återkrävas med stöd av de föreslagna bestämmelserna. 5.7 Ränta och avgifter Försäkringskassan ser med tillfredsställelse att myndigheten får en lagstadgad rätt att ta ut avgifter för att täcka de administrativa kostnaderna vid återkrav. 5.8 Skyldighet att återkräva Förslaget innebär en skyldighet att återkräva felaktigt utbetalda ersättningar. Utredaren föreslår dock att det ska finnas undantag från detta krav när det gäller återkrav av små belopp. Försäkringskassan anser liksom utredaren att det är viktigt att en sådan möjlighet finns. Det är mer kostnadseffektivt att ha möjligheten att inte ens behöva överväga att ställa återkrav på små belopp, i stället för att
REMISSYTTRANDE 5 (7) som i dag vara skyldig att utreda återkravet och först i ett senare skede, när det är fråga om eftergift eller inte, kunna ta hänsyn till att det är ett så litet belopp att det inte är kostnadseffektivt att återkräva det. Det kan dock inte uteslutas att personer sätter i system att orsaka felutbetalningar som ligger inom gränsen för vad som ska återkrävas, dvs. att det är fråga om små belopp men att det är frekvent förekommande. Försäkringskassan anser att det är viktigt att det går att återkräva små belopp i dessa fall. Det bör därför även framgå hur myndigheterna ska hantera små, men frekventa, belopp som betalats ut felaktigt. 5.9 Eftergift Försäkringskassan delar utredarens bedömning att det bör finnas en möjlighet att efterge en återbetalningsskyldighet. Dels för att det medför kostnader för myndigheten att bevaka fordringar som troligen aldrig kommer att betalas tillbaka. Dels för att det inte är rimligt att alltid återkräva en felaktigt utbetald ersättning till vilket pris som helst. Den beskrivning som ges i betänkandet av vad som kan tänkas vara grund för eftergift är utförlig och bra. Försäkringskassan noterar dock att beskrivningen av vad som krävs för synnerliga skäl endast i mindre utsträckning skiljer sig från den tillämpning Försäkringskassan har i dag, när det är särskilda skäl för eftergift. Detta med undantag av att Försäkringskassan har åberopat särskilda skäl för att inte återkräva små belopp. Eftersom detta nu föreslås regleras särskilt kommer det sannolikt inte att bli färre beslut om eftergift med den föreslagna lagstiftningen. 5.10 Avräkning vid senare utbetalning Det är positivt att utredaren föreslår enhetliga regler för avräkning mellan ersättningar. Detta leder till en enhetligare och mer lättillämpad lagstiftning som i sin tur kommer att innebära enklare handläggning av ärendena på Försäkringskassan. Försäkringskassan är också positiv till att det föreslås en möjlighet att räkna av även ränta och avgifter. Utredaren föreslår att den myndighet som har fattat beslut om återkrav ska få möjlighet att vid senare utbetalningar av förmåner till den som är återbetalningsskyldig besluta att räkna av skäligt belopp. Utredaren har dock valt att inte ta hänsyn till att det, från och med den 1 januari 2010 bildas en ny myndighet på socialförsäkringsområdet, Pensionsmyndigheten. Försäkringskassan anser att detta måste tas med i beaktandet av de konsekvenser förslagen får. Möjligheten att räkna av fordringar på senare utbetalningar är ett viktigt instrument för att få tillbaka felaktigt utbetalda ersättningar. I dag räknar Försäkringskassan ofta av återkrav av felaktigt betalda utbetalningar vid pensionsutbetal-
REMISSYTTRANDE 6 (7) ningar. Från och med den 1 januari 2010 kommer det inte att vara Försäkringskassan som beslutar om pensionsförmånerna, utan Pensionsmyndigheten. Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens avsikt är dock att Försäkringskassan i vart fall övergångsvis ska hantera utbetalningar och fordringshantering åt Pensionsmyndigheten. Om avräkning inte får ske över myndighetsgränserna kan det komma att leda till att Försäkringskassan inte heller kan räkna av i de egna förmånerna i de fall dessa betalas ut tillsammans med pensionsförmåner. Problemet borde i första hand kunna lösas genom att kvittningsmöjligheten knyts till utbetalande myndighet i stället för till den myndighet som beslutat om återkravet. Försäkringskassan har för avsikt att, helt i linje med inriktningen inom svensk förvaltningspolitik, söka alla möjligheter att samverka med andra myndigheter för att uppnå effektiviseringar och besparingar. Den föreslagna strikta gränsdragningen mellan myndigheterna riskerar att motverka en sådan samverkan. I andra hand är det enligt Försäkringskassans uppfattning rimligt och naturligt att, i kvittningshänseende, se socialförsäkringsförmånerna som en familj även om de hanteras av olika myndigheter. Ett sådant synsätt skulle leda till att kvittning tillåts över myndighetsgränsen mellan Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Det finns också, enligt Försäkringskassans mening, ersättningar som inte lämpar sig för avräkning och som därför inte bör omfattas av bestämmelserna om avräkning. Det gäller framför allt ersättning för kostnader för personlig assistans och ersättning i form av bilstöd. Dessa ersättningar betalas ut för att täcka en viss kostnad som en försäkrad har för personlig assistans eller inköp av bil som är anpassad för en viss funktionsnedsättning. Om Försäkringskassan använder sig av möjligheten att räkna av tidigare felaktigt utbetald ersättning i dessa förmåner riskerar det att leda till att den försäkrade inte kommer att kunna betala för den personliga assistansen eller för bilen. Det framgår av betänkandet att dessa situationer bör lösas genom att det endast är ett skäligt belopp som ska hållas inne. Detta innebär att det finns en klar risk för att det förhållandet att förmånerna omfattas av avräkningsmöjligheten endast blir en administrativ belastning, eftersom det i praktiken inte blir fråga om någon avräkning i dessa fall. Försäkringskassan anser därför att dessa ersättningar helt bör undantas från avräkningsmöjligheten. 5.14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Utredaren föreslår att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2010. Försäkringskassan anser att detta datum är för tidigt med tanke på att Försäkringskassan, liksom övriga berörda myndigheter, måste göra vissa anpassningar av IT-system, arbeta om myndighetens interna styrdokument, broschyrer, blanketter och brevmallar samt planera och genomföra utbildning av personalen.
REMISSYTTRANDE 7 (7) Under innevarande år måste Försäkringskassan bl.a. fokusera på bildandet av den nya Pensionsmyndigheten, byte av plattformen för IT-systemen samt säkerställa att reformerna inom sjukförsäkringen och tandvården kan fortsätta att genomföras på ett tillfredsställande sätt. Försäkringskassan föreslår därför att den nya återkravslagen ska träda i kraft först den 1 januari 2011. Konsekvenser Försäkringskassan uppskattar att förslagen endast påverkar nu befintliga IT-stöd, det behöver alltså inte tas fram nya IT-stöd. Författningsförslagen Försäkringskassan konstaterar att det även behövs en följdändring i 5 lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till personer med funktionshinder. I denna bestämmelse anges att bestämmelserna i 20 kap. 4 första och andra stycket om återbetalningsskyldighet, samt 20 kap. 4 b 4 d lagen (1962:381) om allmän försäkring ska gälla i ärenden om bidrag för att anskaffa motorfordon. Det bör i denna bestämmelse föras in en hänvisning till lagen om återkrav inom välfärdssystemen. Försäkringskassan noterar också att det i övergångsbestämmelsen är fel hänvisning till bestämmelserna. Det bör stå 9 och 10, inte 9 och 11. Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektör Adriana Lender, i närvaro av chefsjurist Eva Nordqvist, försäkringsdirektör Gunnar Johansson, tf försäkringsdirektör Ingrid Strandman, stabschef Per Åkesson, verksamhetsområdeschef Leif Höök och stabsjurist Birgitta Rosengren, den senare som föredragande. Adriana Lender Birgitta Rosengren