Trygghet att lita på Anförande av Anna Kinberg Batra Stockholms universitet 25 april 2017

Trygghet att lita på Anförande av Anna Kinberg Batra Stockholms universitet 25 april 2017

Anna Kinberg Batras anförande vid Stockholms universitet den 25 april 2017 Trygghet att lita på Det finns sedan ett par år en funktion i Facebook där man kan markera att man är i säkerhet. Vi har sett hur den fungerar många gånger de senaste åren. I Köpenhamn. I Paris. I Berlin. Nice. Bryssel. Istanbul. London. Och förrförra fredagen: I Stockholm. Många drog en lättnades suck när de fick beskedet att barnen, familjen, vännerna är i säkerhet. Men alla fick inte det beskedet. Fyra människor miste livet, femton skadades, varav några mycket allvarligt. För två veckor sedan drabbades Stockholm och Sverige av ondska. Men vi såg också direkt hur Stockholm och Sverige visade sin styrka och medmänsklighet. Redan samma kväll kunde polisen ta fast den misstänkte gärningsmannen. Räddningstjänsten och sjukvården var snabbt igång och fungerade trots att läget var extremt. Människor hjälpte och öppnade sina hem för varandra. På söndagen var vi tiotusentals som samlades på Sergels torg för att visa både varandra och omvärlden att vi inte tänker låta rädslan eller hatet vinna över vår rätt till frihet och samhörighet. Vi har alla sett den där polisbilen som är alldeles täckt av blommor. Jag tycker den säger allt. Vi känner sorg över dem som drabbades av terrorn. Men vi är samtidigt stolta över dem som omedelbart fanns där för att skydda och hjälpa. Vi känner vrede mot dem som ger sig på vårt samhälle och vårt sätt att leva och vi är samtidigt fast beslutna att aldrig låta dem vinna. Sverige ska fungera och vara tryggt. Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop, där vi både tar ansvar för oss själva och hjälper varandra. Sverige är ett fantastiskt land. Men Sverige har också många utmaningar, och påverkas av en orolig omvärld. Det finns mycket vi skulle kunna prata om i dag. Europas framtid efter Brexit. Hur vi bygger bättre säkerhet när vi ser ett alltmer aggressivt Ryssland. Hur vi stärker svensk skola så att fler rustas med kunskap för livet. Hur vi kan bryta utanförskapet, minska jobbklyftan och skapa en halv miljon nya jobb. Jag är säker på att det är många här inne som gärna diskuterar studenters villkor och högskolepolitik, det gjorde vi i alla fall när jag var aktiv i kåren här, och det var kårval precis som det är nu den här veckan. Ni är välkomna att ställa precis vilka frågor ni vill, men jag skulle först vilja passa på att tala ordentligt om det som hände på Drottninggatan för drygt två veckor sedan, och hur jag ser på vad Sverige behöver göra nu för att motverka terrorism och stärka tryggheten för alla. Vid korsningen Fredagsgatan och Drottninggatan ligger Drottninggatans bok och bild. Den har legat där så länge jag kan minnas. På utsidan ser butiken inte så stor ut, men inuti öppnar sig vägg efter vägg, hylla efter hylla där böckerna står på rad eller är staplade på ett bord. Jag köper gärna böcker, och gärna som present till någon, det är så roligt att bland hela världens böcker försöka hitta rätt bok till 2

rätt person. Helst vill jag att den ska säga något om vem personen är, men det ska förstås också vara något som den personen vill läsa. Bara i den där butiken ryms hela världen, och den som kliver in där kan öppna nya världar. Både för sig själv och för andra. Strax bredvid ligger en souvenirbutik med fönstret fullt av blågula färger på t-shirts och nyckelringar med röda dalahästar, och trots att det är svenska symboler ser butiken ut precis så som såna butiker brukar göra över hela världen. Lite längre ned på gatan finns en av Stockholms äldsta skivbutiker, det borde vara 30 år sedan nu som jag stod i en lång kö och väntade på att Mauro Scocco skulle signera en vinylskiva. Och i andra änden av gatan ligger huset som kallas spökslottet, och som fortfarande tillhör Stockholms universitet. På vägen dit kan man läsa citat i asfalten utanför Strindbergmuseet, där den kände författaren häcklar både kvinnor och politiker. Det kanske finns dem som tycker att jag skulle bli kränkt då. Tvärtom jag blir stolt. Om någon frågar hur vårt öppna samhälle ser ut, så säger jag: ta en promenad nedför Drottninggatan. Se på människorna där, på husen, på handlarna som säljer halsdukar och vantar vid Sergels Torg, på kontoren, på butikerna och på biograferna vid Hötorget. Se på samhället där var och en får komma och gå som hon vill, där vänner och familjer umgås, där främlingar möts, där det är liv och rörelse. Och det behöver förstås inte vara Drottninggatan i Stockholm. Det finns en sådan plats i de flesta svenska städer. Kanske heter den inte Drottninggatan, kanske heter den Kungsgatan eller Storgatan eller något annat, men den finns där mitt i stan och i mitten finns Stora Torget, som ofta heter just så även om det i Stockholm heter Sergels Torg. Och där eller i närheten ligger också det lite större varuhuset, som ofta heter Åhléns. Det är förstås ingen slump att när terrorister väljer ut sitt mål i Sverige så väljer de Drottninggatan. Så var det 2010. Och så var det förrförra fredagen. Vi vet fortfarande inte allt som låg bakom attacken förrförra fredagen, men vi vet en sak: Han som stal en lastbil och körde i full fart längs gågatan i syfte att döda så många människor som möjligt. Han attackerade inte bara människorna där, han attackerade inte bara Stockholm, han attackerade hela Sverige. Han attackerade det öppna samhället, det som är vårt sätt att leva. Ingen är ännu dömd för dådet på Drottninggatan. Vi har sett andra vansinnesdåd. Vi vet att det finns våldsbejakande extremism även från vit makt-rörelsen och från den revolutionära vänstern. Men enligt Säkerhetspolisen är våldsbejakande extremistiska islamism det största hotet mot vårt samhälle i dag. Vi är inte vana i Sverige vid att tänka i termer av krig, och vi vill helst inte göra det. Vi har haft turen att ha haft fred i 200 år, på en kontinent som för inte alls länge sedan höll på att förgöra sig själv i två världskrig. Under efterkrigstiden ville vi inte dras in i stormakternas kamp utan höll fast vid neutralitetspolitiken även efter att muren fallit och den ena stormakten hade upplösts. Vi söker medling, dialog och samarbete i internationella sammanhang, inte konflikt, inte splittring, inte våld. För detta brukar vi ofta få uppskattning av andra, och människor söker sig till Sverige just för detta: demokrati, fred och frihet. Jag tror att det är därför det kan vara extra svårt att förstå att det är just freden och friheten, samarbetet och öppenheten, det som vi själva är så stolta över, och det som även människor från andra länder gärna lyfter fram som beundransvärt det är just det som de extremistiska islamisterna hatar. Det de hatar är vår förmåga att leva sida vid sida i samhället även med människor som inte delar vår kultur, vår religion, eller ens våra åsikter. Det vill säga det som är själva grunden för det civiliserade samhället. 3

Tolerans handlar om att stå ut med den som inte lever eller tycker precis som du. Den prövas när någon verkligen inte tycker eller lever som du eller till och med utmanar ditt sätt att leva. Och det handlar om mer än att man inte får använda hot eller våld. I Sverige har ingen rätten att hindra en annan människa från att gå på stan, besöka ett badhus, jobba eller skaffa sig en utbildning i någons namn. Religion, kultur eller kontrollbehov. Det spelar ingen roll. I Sverige ska alla och då menar jag alla kunna leva i friheten att själv få forma sitt eget liv. Därför är detta heller inte en kamp mellan civilisationer, utan en kamp mellan civilisation och barbari. Alla civiliserade människor, oavsett om de är kristna, muslimer, judar eller ateister eller vad som helst, känner avsky inför terrorns handlingar. Alla civiliserade människor, oavsett vilken kultur de kommer ifrån, känner avsky inför terrorns ideologi. Civiliserade människor kan man tala, resonera och förhandla med. Man kan stifta lagar med dem, kräva av varandra att man följer lagarna och ytterst också sätta dem som bryter mot lagen i fängelse och då kallas det för att skipa rättvisa. Men det hot vi står inför är inget vi kan medla bort, twittra bort eller ens krama bort. Vi kan och ska visa varandra kärlek, tillit, medmänsklighet. Men det är inte det frågan handlar om. För i kampen mellan civilisation och barbari kan man inte stå neutral. Det finns ondska i världen, och genom historien har vi lärt oss att ibland måste vi vara beredda att bekämpa den med alla till buds stående medel. Nu är en sådan tid. Att bekämpa terrorism kräver flera saker. Medmänsklighet. Styrka. Uthållighet. Beslutsamhet. Och handlingskraft. Det handlar om att stå upp för friheten och idén om det öppna samhälle. Det handlar om att visa medmänsklighet i svåra stunder, att stå emot och säga ifrån när det finns dem som vill skapa splittring, ställa grupp mot grupp eller sprida rasism. Och det handlar om att ge bättre möjligheter att komma in i samhället för alla. Jag ska återkomma till detta. Men vi måste också förstå vad det är terroristerna vill och se till att inte göra som de vill. De vill sprida rädsla. De vill skapa splittring i samhället och att vi ska börja vända oss mot varandra. Men den enda som vinner på det är hatet. En av många saker som utmärker det öppna samhället är förmågan att få plats med flera åsikter samtidigt. De allra flesta muslimer, i Sverige och i världen, vill inget annat än att leva sitt liv i fred och frihet, precis som de allra flesta kristna, judar eller ateister. Ja, precis som de flesta oavsett religion. Och det är också precis så de flesta muslimer, precis som de flesta kristna, judar och ateister också lever sina liv. Så är det, och egentligen borde det vara så självklart att det inte skulle behöva sägas. Men det finns enskilda människor och vissa framför allt muslimska miljöer som drivs av radikala och extremistiska idéer, och som vill vårt samhälle illa. Det är dessa människor och dessa miljöer vi måste bekämpa, och vi får aldrig blunda bara för att det är svårt. Det är svårt. Det kostar energi. Det kostar pengar. Och det finns dem som medvetet vill missförstå och splittra oss. Men lika fel som det är att peka finger åt alla muslimer, lika fel är det att inte granska extremistiska miljöer som försöker gömma sig just med hänvisning till religion. Här har många i Sverige, både debattörer, forskare, politiker och myndigheter, fortfarande ett stort ansvar att sluta relativisera. För vi måste göra allt vi kan för att det som hände på Drottninggatan inte ska hända igen. Då behöver vi en effektiv polis och säkerhetspolis. Vi behöver en sammanhållen, genomtänkt och heltäckande lagstiftning anpassad efter dagens hot, så vi upptäcker terrorister i tid. Vi behöver ett väl rustat rättsväsende som säkerställer att terrorister eller de som stödjer, hjälper och finansierar dem inte går fria. Vi behöver tillräckliga straff mot den som gör terrorismen möjlig. 4

Det här låter kanske självklart, och det är bra att det i dag verkar finnas stor enighet om att vi behöver stärka vårt skydd mot terrorism. Så har det tyvärr inte alltid varit. Vi minns till exempel den mycket hårda debatten när Alliansregeringen ville ge FRA möjligheter att signalspana även på datatrafik. Eller kritiken när polismyndigheten, Migrationsverket och Kriminalvården samarbetade för att de som fått avslag på sina asylansökningar också skulle lämna landet. Det är bra om det kan ändras nu. Enligt Säpo finns ungefär 150 personer i Sverige som återvänt efter att ha stridit för eller på annat sätt stött IS. Men i arbetet med att både hindra att fler människor radikaliseras och att ta fast och straffa dem som stöder terrorister, där ligger Sverige i underkant i Norden. Självklart krävs det en balans. Vi vill ha frihet. Vi vill ha trygghet. Vi vill ha rättssäkerhet. Vi vill inte ha ett samhälle där varje steg i ditt privatliv övervakas av myndigheter. Men samtidigt måste vi kunna kartlägga förberedelser till terrorism och stoppa dem som vill skada oss så mycket innan det är för sent. Det största hotet mot vår frihet är inte att polis och säkerhetspolis har skarpa verktyg för att kunna spana, få information och samla bevis, utan att hat och hot skrämmer människor till tystnad. Den allra största kränkningen av någons integritet förrförra fredagen drabbade inte någon i tunnelbanan som fastnade på bild, utan dem som miste sina liv. Det vi försvarar i det öppna samhället är människors frihet, rätten att leva sitt liv som man själv vill. Det som attacken här i Stockholm så tydligt visar, och som vi redan sett på så många andra håll i världen, det är att frihet kräver trygghet. Det är när jag känner mig trygg som jag vågar lita på andra människor. Och det är när vi kan lita på varandra, när vi kan lita på att samhället fungerar och finns där när vi behöver det, som vi också kan leva våra liv så som vi själva vill. Bara några dagar innan jag tillträdde som partiledare i januari 2015 hade terrorister slagit till mot Charlie Hebdo. Och några veckor senare attackerades Köpenhamn, dels en bröllopsfest i en synagoga, dels ett föredrag där den svenska konstnären Lars Vilks närvarade. När jag strax efteråt besökte judiska församlingen i Malmö vaktades den av poliser med automatvapen. Det var väldigt påtagligt att det fanns en hotbild också mot Sverige. Sedan dess har jag börjat höra att terrorism har börjat bli vardag, och vi måste vänja oss vid det. Det tycker inte jag att man får säga, för då låter man terroristerna vinna. Däremot måste vi ta hoten på allvar. För mig var det tydligt redan för två år sedan att vi i Sverige inte har gjort tillräckligt för att skydda oss. Från dag ett har jag därför arbetat för att Sverige ska stärka skyddet mot terrorism så att vi får en trygghet att lita på. Det handlar både om att kunna upptäcka terrorism i tid, att inte vara naiv inför det hot vi har emot oss, och slå till med full kraft mot dem som ändå hatar och mördar och försöker ta vår livsstil ifrån oss. Det saknas verktyg för att kunna upptäcka och förhindra terrorbrott i tid. Till exempel får Säpo fortfarande inte använda signalspaning i förundersökningar. Och jämfört med andra länder, till exempel övriga Norden, ligger Sverige i underkant både när det gäller straffsatser och förmågan att faktiskt sätta fast dem som utför brott med terrorkoppling. Det vill jag ändra på. Låt den uppslutning och vrede som hela folket har känt efter terrorattacken på Drottninggatan vändas till beslutsamhet och handlingskraft. Jag vill därför ta upp fem viktiga delar som krävs för att stärka Sveriges skydd mot terrorism. Sverige ska stå starkt och agera beslutsamt mot de krafter som hatar vårt sätt att leva, som vill förstöra vårt samhälle och som inte räds för att skada och döda. Sverige ska kunna ge trygghet för alla. Listan på specifika åtgärder som behövs är lång. En del saker har diskuterats länge, en del som Moderaterna har drivit länge börjar vi nu få gehör för, men mycket återstår och en del saknar Sverige helt. Det handlar om att försvara vårt öppna samhälle, att upptäcka, förhindra och bestraffa dem som planerar och stöder terror, att stärka svensk polis, att få ordning och reda i migrationspolitiken samt att bryta utanförskapet och stoppa radikaliseringen. 5

Den första delen har jag redan talat om, nämligen försvaret av vårt öppna, fria samhälle. Vi ska upptäcka terror i tid, och vi ska straffa dem som begår brott. När terrorister vill splittra oss ska vi göra tvärtom. Det är Säkerhetspolisens uppgift att skydda demokratin och det uppdraget blir ännu tydligare. Det är naivt att tro att Sveriges kommuner själva ska klara av att hantera dem som radikaliseras eller återvändande jihadister. Den andra delen handlar om att upptäcka och förhindra terrorplaner i tid, både i och utanför Sverige, och att bestraffa dem som begår terrorbrott. Det finns några saker som alla måste vara helt på det klara med. Terrorister kan vara välorganiserade med internationell förankring och finansiering, som 11 september-attackerna 2001 eller när det skedde på flera platser i Paris häromåret. De kan också vara enskilda individer som följer ledarnas uppmaning att attackera de samhällen de lever i. Deras metoder och tekniker utvecklas och då måste våra lagar och tekniker också utvecklas. För att upptäcka hot i tid spelar FRA och MUST en central roll, tillsammans med Säkerhetspolisen. På vårt initiativ har Säpo fått ökade resurser, det behöver också FRA och MUST få. När hoten ökar behöver resurserna också göra det. Och som jag redan har nämnt: Säpo borde få tillgång till underrättelser från signalspaning även när det parallellt pågår förundersökning tyvärr säger regeringen fortfarande nej till det. De behöver också möjlighet att läsa krypterad datatrafik, så kallad hemlig dataavläsning, det verktyget saknar Säpo i dag. Möjligheten att lyssna eller övervaka bör också följa en person snarare än ett telefonnummer, det ska inte räcka med att en misstänkt byter telefon för att en spaning ska behöva börjas om på nytt även detta är regeringen emot. Jag har svårt att se varför. Det samma gäller kameraövervakning polisen borde få bättre möjligheter att skapa trygghet med kameror, och här finns det redan stöd hos en majoritet i riksdagen. Precis som i andra nordiska länder borde polisen själv kunna fatta beslut om behovet av kameror. När vi sedan har spårat och hittat dem som förbereder terrordåd ska de mötas av hårda straff. Den som vill slå mot Sverige ska förvänta sig att Sverige slår hårt tillbaka. Så är det inte i dag. Sverige ligger i underkant i Norden när det gäller straff för brott med terrorkoppling. I dag är det är samma straff för den som till exempel finansierar eller rekryterar terrorister som det är för stölder eller bedrägeri. Minimistraffet är fängelse i två veckor. Samma sak gäller för terroristresor. Det är helt orimligt. I våra nordiska grannländer finns betydligt strängare straff för den här typen av brott. Det behöver vi också ha. Och det behöver bli kriminellt att ha samröre med terrororganisationer. Även dem som inte stått längst fram i IS frontlinje sprider död och terror när man stödjer dessa organisationer. De ska kunna straffas. Den tredje delen handlar om att stärka svensk polis. På Drottninggatan visade svenska poliser verkligen vad de går för när det gäller. Direkt efteråt fick vi se imponerande polisarbete, och redan samma kväll kunde man gripa den man som nu erkänt att han körde lastbilen. Det stöd som sedan riktats mot polisen måste nu följas av handling och stöd även i vardagen. Polisen har haft en tuff tid, många poliser har lämnat yrket och förtroendet för ledningen är lågt. Detta måste nu vändas för svensk polis är frontlinjen mot otrygghet och ska alltid ha hela vårt samhälles samlade stöd bakom sig. Sverige behöver en trygghet man kan lita på. Då behöver poliserna bli fler och få bättre betalt, minst 2000 kronor i månaden. Nationella insatsstyrkan måste ha kapacitet att kunna göra insatser på två eller flera platser i landet samtidigt. Och medan nu äntligen alla verkar vara överens om att det behövs fler poliser, då måste ju också pengarna fram. Regeringen täcker underskottet i polisens budget och försöker få det att se ut som en satsning i vår budget finns riktiga pengar här och nu. 6

Den fjärde delen i paketet handlar om ordning och reda i migrationspolitiken. Vi har i förhållande till vår storlek tagit emot fler människor än något annat jämförbart land. Samtidigt har integrationen fungerat alldeles för dåligt, och innan vi fått den att fungera bättre behöver migrationspolitiken vara stram. Den som kommer till Sverige får sitt fall prövat individuellt. Den som får stanna ska så snabbt som möjligt skaffa sig utbildning och jobb. Den som inte får stanna, ja, den får inte stanna utan ska återvända till hemlandet. Helst frivilligt, men om personen vägrar, ja då får man alltså ytterst använda tvång. Den man som körde lastbilen på Drottninggatan hade inte rätt att vara i Sverige, och hade gått under jorden efter beskedet om avslag. Ska det bli ordning och reda i migrationspolitiken måste därför avvisningarna fungera bättre. Det behövs kortare handläggningstider och snabbare beslut. På fem år har antalet inre utlänningskontroller minskat från 42 000 till 19 000. De behöver öka, inte minska. Den som inte har rätt att vara i Sverige ska heller inte ha rätt till bidrag. Och vi behöver se över sekretesskraven mellan Migrationsverket, polisen och Säpo så att de lättare kan bedöma om personer som ska avvisas utgör en säkerhetsrisk, för då ska man inte bara kunna försvinna. Den femte och sista delen handlar om att få en integration som fungerar. Ett starkt samhälle som håller ihop får inte lämna någon utanför. Det finns i dag områden och miljöer i Sverige som inte kan beskrivas som något annat än skuggsamhällen. Det är farligt både för människorna som lever där, och för samhället. Vad händer med människor som känner hopplöshet, som inte ser någon väg framåt, som inte vågar röra sig fritt utanför hemmet, som upplever hot och otrygghet, som ser hur knarket säljs helt öppet, och där kriminella gäng kastar sten på polisen och ambulansen? Om ungdomar inte ser vuxna går till jobbet om dagarna - ja, då får de andra förebilder. Medan de allra, allra flesta i Sverige direkt efter attacken mot Drottninggatan hyllade polisen fanns det några som redan samma kväll och samma helg gjorde tvärtom. I en annan del av Stockholm möttes polisen i stället av stenkastning. Samma sak i Göteborg. Det är förstås fullständigt oacceptabelt. Det finns ingen ursäkt att attackera blåljuspersonal, eller att begå brott överhuvudtaget. Men man måste ändå förstå att i områden som präglas av bidragstagande, hopplöshet och kriminalitet, där är det lättare för terroristernas ideologer att rekrytera anhängare. Det är ett stort misslyckande att vi har låtit utanförskapet få sådant fäste i så många områden i landet. Det är en ödesfråga för Sverige att vi lyckas vända den utvecklingen. För Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop. Sverige ska vara ett samhälle som fungerar. För alla. Och överallt. Det handlar om att skapa förutsättningar för människor att komma bort från maktlösheten, att kunna skapa en framtid för sig och sina barn. Jag inbillar mig inte för en sekund att Moderaternas politik för att fler ska kunna få sitt första jobb är ett botemedel mot dem som i allt de gör är förblindade av hat. Men när fler får jobb, när fler känner framtidshopp i stället för utanförskap, när vägarna till samhällets gemenskap är tydligare än lockropen från kriminella, då får också dem som vill sprida hat svårare att rekrytera anhängare med sin propaganda. Integration är mer än ett jobb, men utan ett jobb är integration inte möjlig. I dag är skillnaderna mellan den som är inne på arbetsmarknaden och utanför för stor, och den skillnaden ökar. Den största skillnaden finns i dag mellan inrikes födda och utrikes födda. Det är Sveriges farligaste klyfta. 7

Jobbklyftan motsvarar fler än 100 000 människor, och om ingenting görs riskerar den att växa kraftigt. Det är farligt för Sverige. Den här klyftan måste bort. Vi börjar med att halvera den. Det kommer inte att ske av sig självt, utan kräver att det lönar sig bättre att arbeta, att det finns tydliga krav på att gå från bidrag till arbete och på att skaffa sig en utbildning. Det kräver också att nya jobb växer fram, och därför har jag satt målet om att Sverige behöver skapa en halv miljon nya jobb. Frågorna om jobb och trygghet hänger ihop. Och det är därför det är farligt att vara passiv inför jobbklyftan. I regeringens budget finns en lång rad skattehöjningar på jobb och företagande, men inte några pengar som bryter jobbklyftan. För att få en trygghet för alla krävs att Sverige håller ihop. Och om Sverige ska hålla ihop måste det finnas vägar till jobb för alla. Jag vill att Sverige ska vara ett land där det viktigaste inte är varifrån du kommer utan vart du är på väg. Då får det inte finnas parallella skuggsamhällen, utan Sverige ska vara ett land, ett land som fungerar för alla. Det är bra om den vrede många har känt nu kan vändas till beslutsamhet och att vi kan nå brett stöd för att stärka Sveriges skydd mot terrorism. Det är när vi säkrar tryggheten, som vi också i handling värnar friheten. Där lastbilen körde in i Åhléns där finns det nu en stor plywoodskiva. Där har hundratals människor skrivit hälsningar, till offren, till anhöriga, och till oss alla. Det är budskap som både vittnar om sorg, men också om styrka, om kraften att samlas och gå vidare. Nu ska vi använda den. Vi vet att när var och en av oss gör rätt för sig, när vi hjälper varandra, när Sverige håller ihop, då är också Sverige ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i. På en av de där lapparna har någon skrivit två meningar som jag tycker fångar precis det som är vår uppgift, för var och en, för oss som tar politiskt ledarskap på allvar, och för hela samhället. Det står: Vi ska aldrig bli delade. Vi ska se varandra och fungera tillsammans. 8