Sommartal Anna Kinberg Batra Mosebacke den 6 juni 2017

Transkript

1 Sommartal Anna Kinberg Batra Mosebacke den 6 juni 2017

2 Anna Kinberg Batras sommartal den 6 juni 2017 Välkomna hit! Till denna nationaldag. Till den dag när vi kan reflektera över, men också fira, vad Sverige är och står för och vad vi kan vara så stolta över. Runt om i Sverige firar vi i dag vårt land och vår nationaldag. På olika sätt och med olika känsla men vi firar just hela vårt land. Ett av världens allra bästa, dessutom. Här på Mosebacke har människor samlats i olika former i århundraden. Carl-Michael Bellman bodde på Urvädersgränd där borta. August Strindbergs Röda Rummet inleds med beskrivning av den hänförande utsikten från just den terrass där vi står nu. Härifrån där jag står kan man se både kungliga Slottet och Skansen, där vår historia samlas och nationaldagen firas i dag. Där borta ligger Vasamuseet, Abba-museet och Junibacken med Astrid Lindgren-figurerna som har underhållit generationer. Här kan man vara stolt, över Sveriges historia, kulturarv, styrka och var vi kommer ifrån oavsett var man personligen kommer ifrån. Så här års firas studenter och skolavslutningar. När jag tog studenten i slutet av 1980-talet var 6 juni en måndag, skoldag och vardag, flera år innan nationaldagen blev helgdag. Då var det nästan lite fult att fira Sverige som vi gör i dag. Att fira 6 juni kunde till och med kallas rasistiskt och vifta med flaggor var suspekt. I juni 2015 förbjöds till exempel några gymnasieelever i Ljungby att göra just det när de skulle ta studenten, vilket rektorn i Kvällsposten motiverade med: Vi vill inte riskera att någon ska känna sig kränkt på denna glädjefyllda dag. Sånt måste Sverige sluta med. Jag vill fira vår nationaldag med både stolthet och flaggor eftersom Sverige är ett fantastiskt land. Vi har skogen och stålet. Vi har snillen och startups. Vi har världsledande industrier och vi är världsmästare i ishockey. Vi har det och mycket mer, och därför är vi ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i. I dag vill jag fira det. Men i dag vill jag också tala allvar med er om vad som krävs för att Sverige ska fortsätta vara ett sådant land. Och vad som krävs av oss moderater för att ta oss vidare från där vi är i nu, till att leda både oss själva och Sverige starkare framåt. Det handlar om att minska jobbklyftan och klara integrationen. Det handlar om att ge Sverige möjlighet att skapa fler nya jobb. Det handlar om att säkra vår trygghet med lag och ordning. Och det handlar om hur de bästa nya lösningarna bottnar i klassiska värderingar. Vi ska vara stolta över Sverige, men vi får aldrig ta det samhälle vi har för givet. Det kräver hårt arbete, och det bygger på värderingar. Sverige är lagom i mycket men är extrema på världens värderingskarta, i hur lite vi tror på religion och auktoriteter och hur mycket på oss själva. Men även ett fritt samhälle med självständiga individer behöver byggas och hållas ihop med värderingar. Det svenska samhällskontraktet kräver att alla som kan bidrar med sitt, jobbar och gör rätt för sig. Det är det som lägger grunden för att du också får hjälp när du blir sjuk, 2

3 du får skydd mot andra som vill dig illa, dina barn får gå i den skola som passar dem och du själv har rätt att välja väg i livet. Och det gäller oavsett vem du är, oavsett vad du tror på eller inte tror på. För i vårt land är det viktiga är inte varifrån du kommer utan vart du är på väg. Frihet är möjligheten för alla att kunna forma sitt liv som man vill, men det är ingen tillåtelse för någon att bete sig hur som helst. Då tar man friheten från andra. Det gör förstås den som hotar med eller använder våld. Men det gör även den som tar sig rätten att leva på andra, genom att leva på bidrag fast man kan jobba eller genom att smita från skatt. Den som gör det sviker sina medmänniskor, och sviker därmed Sverige. I Sverige råder jämställdhet och alla då menar jag alla ska kunna leva i friheten att själv få forma sitt eget liv. Så är det inte för alla i dag. Men så måste det vara för alla. I Sverige har ingen rätt att hindra någon annan från att gå ut och röra sig fritt, träffa sina kompisar, besöka ett badhus, jobba eller skaffa sig en utbildning i någons namn. Religion, kultur eller kontrollbehov. Det spelar ingen roll. Sådana värderingar hör inte hemma här. Tyvärr håller inte alla med. I morgon är det exakt två månader sedan flickan som stod och väntade på sin mamma på Drottninggatan, där borta, i stället mördades av terroristen, och blev ett av attackens fem dödsoffer. Fjorton skadade men många fler som miste anhöriga och vänner eller som på annat sätt drabbades. När hela vårt svenska samhälle attackerades. Nu i helgen attackerades London. Igen. Det är just våra värden, vår öppenhet, våra möjligheter för var och en att leva sitt liv i frihet, att röra sig fritt och känna sig trygg, det är det som terroristerna försöker ta ifrån oss. De som är beredda att offra sitt eget liv för att skada och döda försöker skrämma oss, så att vi inte vågar gå ut, träffa en vän, leva vårt liv som vi vill. Men det får vi inte låta dem lyckas med. Vi får inte vara naiva inför hotet från terrorismen. Det har legat över oss i flera år. Våldsbejakande islamistisk terrorism hotar vårt samhälle. Den måste bekämpas. Den måste kunna både upptäckas och bestraffas, allra helst innan det är för sent. Och vi måste kalla saker och ting för var det är. Den som reser för att delta i organiserad terrorism är till exempel inte bara någon resenär, deltagare, något offer eller något annat som nästan låter gulligt utan terrorist och ofta till och med mördare. Sådana måste stoppas och straffas. I morgon beslutar riksdagen, på vårt initiativ, om att bidrag till verksamheter som stödjer våldsbejakande extremism ska kunna stoppas. Vi har drivit fram skärpta straff för ett antal brott. Men betydligt mer behöver göras. I dag har Sverige samma nivåer på straff för den som gör terrorismen möjlig genom finansiering eller rekrytering, som för stöld och bedrägeri. Så kan vi inte ha det. Blommor är fina. Kärlek är vackert. Samtal kan vara konstruktiva. Men vi får aldrig vara naiva. Brottsoffer och deras familjer ska mötas av kärlek och omtanke. Men terrorister ska mötas av en kompromisslös kamp emot ondskan. För det här handlar inte om en kamp mellan civilisationer. Civiliserade människor kan man tala med, resonera med, stifta och följa lagar med. Men hotet från terrorismen är inget vi kan prata bort, medla bort, twittra bort eller ens krama bort. I kampen mellan civilisation och barbari kan man inte stå neutral. Den som stödjer, finansierar eller begår terrorbrott hotar vårt samhälle och vår livsstil och ska jagas, stoppas och straffas - hårt. Vi moderater tänker se till att stärka Sveriges skydd mot terrorism. Nu hör vi hur många tar avstånd från terrorism med ord, men när vi moderater menar allvar med något då menar vi att det också krävs handling. Som ger resultat. Sverige är ett av världens bästa länder att födas, växa upp och leva i. Det kan vi vara stolta över i dag. Men vi måste också se till att kunna vara det i morgon. Det kräver hårt politiskt arbete. Det kräver att man tar ta reda på vad som krävs för att nå från 3

4 där vi är i dag ända dit, och att vara beredd att ompröva vad som inte leder just dit. Då finns det tre stora problem som Sverige måste lösa, och som vi moderater tänker prioritera att lösa. Jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda, som måste minska. Jobbskapandet, så att fler företag kan växa och anställa. Det är otryggheten, där tryggheten måste säkras med lag och ordning. Det första stora problemet handlar om jobbklyftan. Sverige måste klara integrationen. Då måste vi också ha en invandringspolitik som fungerar. Jag kommer alltid att vara fast övertygad om att öppenhet mot omvärlden är en överlevnadsfråga. Handel och utbyte över gränser har gjort Sverige till ett rikt land, oavsett om man mäter i pengar eller på annat sätt. Min egen familj hade inte funnits utan rörlighet från en kontinent till en annan. Men öppenhet betyder inte samma sak som kravlöshet. Att bejaka öppenhet mot omvärlden är inte detsamma som oreglerad invandring. Varje land måste ha kontroll över vilka människor som lever i landet. Där ett ja är ett ja och ett nej är ett nej, och skillnaden spelar roll. Det har inte fungerat som det borde. Det finns inget som är snällt i att ge människor falska förhoppningar eller låtsas som att det finns en framtid för den som lever i ett skuggsamhälle. Ett öppet samhälle ger människor möjlighet att själva forma sina liv, men lämnar dem inte att fastna i utanförskap. Ett anständigt samhälle ska hjälpa människor på flykt men inget land kan hjälpa alla. De som kommit till Sverige måste också komma in i samhället, på riktigt. Klarar vi inte integrationen står hela vårt samhällskontrakt på spel. Det är därför jobbklyftan måste bort. Vi börjar med att halvera den. Jag är övertygad om att de allra flesta som kommit hit från andra länder så snabbt som möjligt vill, och kan, göra allt för att göra rätt för sig och komma in i vårt samhälle. Men efter nio år är det bara hälften som har kommit i något slags sysselsättning. Nu kommer en halv miljon människor till Sverige under tio år. Klarar vi inte integrationen nu och de allra närmaste åren slits Sverige isär. Att fastna i utanförskap är roten till hopplöshet, i värsta fall kriminalitet och radikalisering, för den enskilde. Men varje krona i bidrag är också en krona som kunde användas till skola, vård, trygghet eller hos dem som annars inte skulle få tillvaron att gå ihop. Varför ska man jobba och slita och försöka få tillvaron att gå ihop efter skatt, om grannen inte sliter lika hårt eller har krav på att anstränga sig? Vad händer med vår sammanhållning då? Utan jobb är integration inte möjlig. Men integration är också mer än jobb. Det handlar också om värderingar. Att kunna språket. Att förstå vilka regler och normer som gäller i Sverige. Vi ska fråga den som kommer hit vad man kan, så snabbt som möjligt. Men vi ska också ställa tydliga krav och införa integrationsplikt. Det betyder krav på samhällsorientering, annars får man inte bidrag. Ansträngningar för att klara språket, annars får man inte uppehållstillstånd. Att alla måste göra sig anställningsbara. Krav, krav, krav, kanske någon tänker då. Ja, så är det. För Sverige är alltså ingen kravlös gemenskap. Sverige behöver fler enkla jobb, så fler kan få sitt första jobb. Och det är helt orimligt att familjer kan få mer i bidrag än om man jobbar. Därför behövs ett bidragstak, så det alltid lönar sig bättre att jobba. För arbetslinjen ska utvecklas inte avvecklas. Det andra stora problemet är jobbskapandet. Sverige behöver en halv miljon nya jobb. Den allra första tiden efter studenten på åttiotalet tillbringade jag i kassan på IKEA i Kungens kurva. Det var vi många som gjorde då, vi som slog in åttasiffriga artikelnummer för varje enskild vara medan kunderna väntade i låånga köer. I dag scannar man sina platta paket med en streckkods-läsare lite snabbt och rusar vidare, själv som kund alltså. 4

5 Digitalisering och robotisering skapar produktivitet och tillväxt. Men de utmanar också våra jobb och vårt sätt att skapa jobb. Konkurrensen från andra regioner i världen hårdnar. Indier och kineser har lyfts inte bara ur fattigdom utan också upp på ingenjörs-nivå, vilket gör dem till konsumenter, men även konkurrenter. Det skapar möjligheter för oss, men ställer också nya krav. I en orolig värld, där britterna lämnar EU och även USA ifrågasätter sina relationer med världen, väntar tuffare tider för Sverige, vars jobb och välstånd är så beroende av handel. Samtidigt som företag drivs att lämna landet. När gamla jobb försvinner och jobbskapandet hotas från flera håll måste nya jobb växa fram. Sverige behöver en halv miljon nya jobb till De kommer inte komma av sig själva. Inte ens i högkonjunktur, inte ens efter nio alliansbudgetar. Då behövs fler företag som växer. Fler företagare som anställer. Då måste arbete alltid löna sig. Oavsett om man får sitt första jobb eller arbetar mer. Den som jobbar ska få större utrymme till mat och barnkläder. 500 kronor i månaden för vanliga yrken som barnmorska och bussförare. Och ska vi konkurrera med kunskap i framtiden kan vi inte nöja oss med att vara landet lagom i skolan som nu. Vi måste våga vilja vara bäst. Det är därför Sveriges elever behöver en timme mer i skolan om dagen, programmering och mer matte på schemat, fler lärare och att alla kan fortsätta välja den skola som passar bäst. Jobba och göra rätt för sig är bra och bidrar till vårt samhälle. Utanförskap eller att ta sig rätten att leva på andra är dåligt och försvagar oss. Men konflikten mellan arbetslinjen och bidragslinjen är större än så. Den är politisk, och den är moralisk. Den handlar om grundläggande värderingar som hela vårt samhälle bygger på. Att alla förväntas och det alltid lönar sig att anstränga sig och jobba hårt, och att det är därifrån ingen annanstans både välfärden och tryggheten säkras. Att den som jobbar och sliter och gör rätt för sig har rätt att kräva att samhället funkar när man behöver det. Och att bli förbannad när det inte gör det. Det är därför arbetslinjen ska utvecklas inte avvecklas. Det tredje problemet är otryggheten. Att säkra tryggheten kräver lag och ordning. Jag tycker som sagt vi ska vara kompromisslösa mot terrorismen. Men trygghet för alla handlar om så mycket mer. När var tredje kvinna är otrygg och tvekar inför att gå ut själv på kvällen, när bara vart åttonde misshandelsfall klaras upp, när sommarens musikfestivaler börjar och unga tjejer undrar vad man kan ha på sig när man går ut med kompisar, om man vill kunna gå hem tryggt på kvällen. Då ställs frågor om vi kan lita på tryggheten. Finns den där när den behövs? Kan poliserna göra sitt jobb? Kan vi försvara vår trygghet, och frihet, mot dem som vill ta den ifrån oss? Vårt svar måste alltid vara ja. Moderaterna ska alltid vara partiet för lag och ordning och aldrig acceptera om tryggheten sviker någon. Det kräver fler poliser som får bättre betalt. Det kräver hårdare straff. Du och jag och vi ska kunna röra oss fritt och tryggt ute men kriminella ska sitta inne. Det här är tre stora utmaningar för Sverige. De ställer nya krav. Och de måste mötas i ett nytt politiskt landskap. I ett värderingsklimat där gamla sanningar och partier ifrågasätts, ställs nya krav på politiskt ledarskap. Det är två sorters partier som saknar förutsättningar att klara det. Den första är sådana som vänder sig bakåt eller inåt. Som försvarar eller förvaltar systemen. Som lutar sig mot att man har regerat förut och tror att det räcker. Som därför inte behöver utvecklas och ompröva det som inte fungerat. Om vi bara gör som vi gjort eller är som vi var förut så kommer fler hålla med oss nästa gång. Varför det nu skulle kunna bli så. 5

6 Den andra sortens parti är sådana som bara säger nej. Som drömmer om att det var bättre förr fast det inte var det, men ändå målar upp den bilden för att fånga, och exploatera, människors oro och ta spjärn emot förändring, mot det okända eller mot människor man inte känner. Det är inte svårt att göra så, men det är farligt. För att det piskar upp motsättningar i stället för att minska dem, och för att det är som att dra i en broms. Det för inte Sverige framåt. Det parti jag leder är inte ett sånt parti. Vi har visserligen funnits i över hundra år. Vi har haft bra och dåliga perioder. Vi är stora och många och kan bli osams ibland, för vi är inte mer än människor vi moderater heller. Vi har mycket arbete kvar innan vi kommer ut ur det allvarliga läge vi är i nu. Men vår styrka som parti, och det som gör mig så stolt över att vara just moderat, är att vi utgår från samhällsproblem och hur de behöver lösas. Och att vi bottnar i klassiska både liberala och konservativa värderingar när vi behöver hitta nya lösningar. Liberalismen och konservatismen står nämligen inte i motsats till varandra, utan behövs båda två för att leda Sverige rätt. Inget parti kombinerar dem, friheten och tryggheten, bättre än vi. De behövs båda två, inte minst när man ska leda ett land och svåra prioriteringar krävs. Vi vill både locka fler nya ingenjörer hit och skicka hem dem som inte har rätt att vara här. Vi både värnar en trygg välfärd för alla, och ser till att skenande bidragskostnader inte får tränga ut satsningar på skola och sjukvård. Vi kan både göra det mer lönsamt att arbeta och anställa fler poliser, lärare och sjuksköterskor. Olika partier har olika roller. Men vår uppgift som moderater, det är att ta ansvar för att hela Sverige ska jobba, för att hela Sverige ska fungera. För alla. Det är först då som alla människor både kan växa efter sin egen förmåga, och veta att vi tar hand om varandra när vi behöver. Det är då Sverige kan mer och blir som allra starkast. Vi moderater är Sveriges arbetarparti. Vi är partiet för alla som gör rätt för sig, som inget hellre vill än att göra det eller som har gjort det ända till när man nu kan gå i pension. Sverige behöver oss. Och Sverige behöver en ny alliansregering. Min dotter fyllde 11 bara häromdagen. När hon växer upp, och när hon blir gammal, ska Sverige vara ett av världens bästa länder att leva i. Ett Sverige som kan mer. Ett samhälle där alla människor kan växa, men där ingen lämnas utanför. Ett samhälle där vi halverar jobbklyftan och skapar en halv miljon nya jobb till Ett samhälle där poliserna är fler och får bättre betalt. Där vi inte nöjer oss med att vara landet lagom i skolresultat, utan vågar vilja vara bäst. Där välfärden och tryggheten finns för alla, inte trängs ut av bidrag. Ett Sverige som ska kunna ligga stabilt i topp, i en värld där allt förändras snabbt. Sverige behöver en plan och en reformagenda för att ta oss dit. Det är därför Sverige behöver en ny alliansregering. Härom dagen visade Maud Olofsson en bild på tallarna i Högfors, de som planterades där av alliansens dåvarande partiledare år Tallarna har blivit stora. De har starka rötter och stadiga stammar, såna som inte blåser omkull i första taget när det stormar lite. Det ska vi vara stolta över. Det är historia. Men det är just historia. Jag är stolt över det alliansen gjorde tillsammans i regering. Men det räcker inte för att förtjäna nytt förtroende tillsammans i valet nästa år. Förslagen från 2006 svarar inte på dagens, eller morgondagens, frågor. Det var en historisk bedrift att samla oss och bilda regering då. Det har varit svårt att komma igen efter en ordentlig valförlust. Att vi är 6

7 överens om att vi vill byta regering vet ni. Att vi både samarbetar med gemensamma värderingar som grund, och har presenterat flera enskilda utspel och förslag tillsammans, har ni nog också hört. Att vi har drivit regeringen framför oss inte bara om terrorismen i morgon, utan även om ordning och reda i migrationen med tillfälliga uppehållstillstånd, hårdare straff och mer undervisningstid i skolan, är bra. Men vi kan mer. Jag tycker det är dags att gå från att säga vad vi vill göra, till att visa vad vi kommer göra. Vad vi vill sätta igång med direkt när vi får väljarnas förtroende nästa höst. Skälet till att vi vill bilda en ny regering ihop, är inte bara att vi vill byta regering från den vi har nu. Vi ska visa vad Sverige behöver byta till. Vår politik bygger på tron på människan, på att alla människor kan växa. Vi vet att ett starkt samhälle utgår ifrån människan inte systemen. Vi vet att besluten ofta fattas bättre vid köksbordet än vid sammanträdesbordet. Och precis så tror jag vi behöver jobba själva nu. Vi brukar träffas vid sammanträdesbordet, oftast i riksdagen, men nu har jag bjudit hem de andra partiledarna till mig på middag. Det blir en enkel vardagskväll i Nacka, en bit härifrån. Det blir inga ballonger, ingen trädplantering eller korvgrillning. Jag äger inte ens en badtunna. Men jag har ett stort och stryktåligt köksbord som står på fyra stadiga ben. Där ska vi sätta oss och samla ihop både oss och våra prioriteringar för Sverige. Vår gemensamma reformagenda, som nästa regering ska genomföra. Väljarna måste få se den i god tid före valet. Vi kan inte bara säga att vi vill, vi måste visa att vi kan. Vi är fyra olika partier. Vi har alla olika saker att bidra med i svensk politik. Men tillsammans kan vi göra något ännu större. Vi skapades ju en gång som Allians för Sverige. Ska vi vara relevanta igen måste vi visa konkret hur vägen framåt för Sverige ser ut. Vi kommer inte kunna lösa allt på en kväll. Vi kommer få fortsätta vid sammanträdesborden. Men det är dags för alliansen att röra sig framåt. Inte för vår egen skull, utan för Sveriges. För Sverige behöver en ny alliansregering. Sverige är fantastiskt. Men Sverige har tre stora problem jobbklyftan, jobbskapandet och otryggheten. Vi moderater tänker lösa dem. Vi vet att allting börjar med jobben. Det är därför arbetslinjen ska utvecklas inte avvecklas. Det är därför jag är så stolt över att vi är Sveriges arbetarparti. Det är vi som står för människors rätt till både frihet och trygghet. För det är när alla människor kan växa som hela Sverige kan växa. Och det är då som Sverige kan mer. Tack! 7