HERBSTLIED HÖSTSÅNG TEXT: Carl Klingemann (1798-1862). Tysk ämbetsman, legationsråd, skriftställare och poet. Klingemann var son till en kantor och lärare i Limmer an der Leine nära Hannover och fick en god utbildning. Efter sin konfirmation blev han 1816 sekreterare i Hannovers regering med bl.a. uppdrag vid kommissionen för krigsskadeståndskrav på Frankrike. Han hade också en sekreterartjänst vid den kungliga legationen i Berlin. Där fick han ytterligare vetenskaplig och sällskaplig utveckling genom att flitigt lyssna till juridiska och vetenskapliga föredrag. Han blev medelpunkten i litterära och musikaliska sällskap och träffade bl.a. von Arnim (se Reinecke: Wie es in der Mühle). 1828 tillträdde han en liknande befattning i London. Med sin aristokratiska bakgrund kunde han göra en snabb och god diplomatisk karriär. Tiden i Paris ansåg han själv som en viktig vändpunkt i livet. Klingemann blev en nära vän till familjen Mendelssohn, som var medelpunkten för den tidens betydande personligheter. Felix Mendelssohn tonsatte flera av hans dikter bl.a. två Frühlingslied : Es brechen im schallenden Reigen, Der Frühling naht mit Brausen, Blumen, Der Blumenstrauss-Sie wandelt im Blumengarten, Das Fenster, Sonntagslied-Ringsum erschallt in Wald und Flur, Es lauschte das Laub so dunkelgrün, Bei der Wiege-Schlumm re und Träume och ytterligare två höstsånger Herbstlied-Im Walde rauschen dürre Blätter och Im Herbst-Ach, wie schnell die Tage fliehen. Klingemann skrev också texten till sångspelet Die Heimkehr aus der Fremde. Det komponerade Mendelssohn till sina föräldrars silverbröllop och librettot till Hochzeit des Camacho (komponerat 1824) efter Cervantes Don Quixote. Han tonsatte också sina dikter själv t.ex. Der Vogelsteller, Märzlied och Brautlied. Av Byron översatte han There be none of beauty s daughters - Keine von der Erde Schönen. Han översatte också texten till Händels oratorium Salomon.
Dikten Herbstlied kom som de flesta andra av hans dikter aldrig ut i tryck. De flesta återfinns i brev till olika vänner. verhallen= förklinga; Reigen= ringdans; Klänge= toner, ljud; Lenz= vår MUSIK: Felix Mendelssohn (1809-1847). Tysk kompositör. I det Mendelssohnska hemmet samlades framstående vetenskapsmän och konstnärer som t.ex. Hegel, E T A Hoffmann och Heinrich Heine. När Felix var 10 år gammal började han sina studier vid Sångakademien i Berlin där han bl.a. komponerade 19 psalmer. 1829 studerade han in och uppförde Johann Sebastian Bachs Matteuspassionen. Detta ledde till en renässans för Bachs musik. Hans mest kända sång är Auf Flügeln des Gesanges (1834). Herbstlied kommer från Sechs zweistimmige Lieder op 63:4 (1836 1844). Han började komponera dem det år han och Cécile Jeanrenaud förlovade sig. Samma år uppfördes hans oratorium Paulus för första gången. 1846 komponerade han sitt mest kända oratorium Elias. Att sjunga: Ich wollt, meine Lieb, Abschiedslied der Zugvögel, Gruss och Maiglöckchen und die Blümelein Majklockan och blommorna (op 63), Sonntagsmorgen Söndagsmorgon (1836, svensk text i E Uppling: 12 Sångduetter. Abr. Lundquist), Das Ährenfeld (1847), Aus Psalm 95, Lied aus Ruy blas, op 77:3, Abendlied (Drei Volkslieder ur Sixteen two-part songs/schirmer). Auf Flügeln des Gesanges (duettarrangemang i Vocal Duets Collektion/Allens Publishing). Ich harrete des Herrn, Tulerunt dominum meum, O wie selig ist das Kind (Mendelssohn: Duette/Peters och Schirmer).
HERBSTLIED (Duettexten) Ach, wie so bald verhallet der Reigen, Wandelt sich Frühling in Winterzeit! Ach, wie so bald in trauerndes Schweigen Wandelt sich alle der Fröhlichkeit! Bald sind die letzten Klänge verflogen! Bald sind die letzten Sänger gezogen! Bald ist das letzte Grün dahin! Alle sie wollen heimwärts ziehn! Ach, wie so bald verhallet der Reigen, Wandelt sich Lust in sehnendes Leid. Wart ihr ein Traum, ihr Liebesgedanken? Süß wie der Lenz und schnell verweht? Eines, nur eines will nimmer wanken: Es ist das Sehnen, das nimmer vergeht. Ach, wie so bald verhallet der Reigen! Ach, wie so bald in trauerndes Schweigen Wandelt sich alle die Fröhlichkeit!
Ach, wie so bald verhallet der Reigen, (Originaldikten) Ach, wie so bald verhallet der Reigen, Wandelt sich Frühling in herbstliche Zeit, Ach, wie so bald in trauerndes Schweigen Wandelt sich alle der Fröhlichkeit! Bald sind die letzten Klänge verflogen, Bald sind die letzten Sänger gezogen, Bald ist das letzte Grün dahin, Alle sie wollen heimwärts zieh n! Wart ihr ein Traum, ihr Liebesgedanken, Kurz wie der Lenz, und schnell verweht? Eines, nur eines kann nimmer wanken: Das ist die Treue, die ewig besteht!
HÖSTSÅNG 1. Ack, blott för tidigt glädjens toner tystna, våren försvinner i vinterns natt, och på de fordom grönskande fälten höstsolen blickar så sorgligt och matt! 2. Snart de förklingat, de glättiga toner, sångarna ila till blidare zoner; Snart de förvissna, blomma och knopp! Bleknade äro sällhet och hopp! Ack, blott för tidigt glädjens toner tystna, våren försvinner i vinterns natt! 3. Var är en dröm, du kärleks lycka? Ljuv och förgänglig som en vår? Ett, blott ett vill aldrig vika, det är den längtan som aldrig förgår! 4. Ack, blott för tidigt glädjens toner tystna, våren försvinner i vinterns natt, ack blott för snart! Svensk text: Elsa Uppling