Den ruttna hämnden MARIA FRENSBORG INGRID FLYGARE
1
1 så typiskt isabella! Det hade varit inbrott på ICA. Och bara för att hon var ICA-Sivs dotter så var hon tvungen att bete sig som värsta mall-apan. Nu stod hon och balanserade självsäkert på sandlådekanten bakom skolhuset och berättade om stölden för alla som orkade höra på: Sen gick mamma bort till kylavdelningen och då såg hon att det var alldeles tomt på en av hyllorna Isabella gjorde en paus för att öka spänningen. Det var surströmmingen! Inte en
enda burk fanns kvar i hela affären! Hon sänkte rösten och fortsatte: Men tjuven hade inte tagit nåt annat, bara surströmmingen! Gustav och jag höll oss på några meters avstånd. Kom Stella, sa han och drog mig i armen. Jag har hört henne tre gånger nu. Det räcker!
Men jag hade lite svårt att slita mig från Isabella. Det är inte varje dag det är inbrott här i lilla Dockvik, och jag ville inte missa en enda detalj. Lämnade tjuven några spår? frågade Elsa i trean med handen uppsträckt, som om Isabella var fröken och hon själv elev. Några spår, sa Isabella och tittade ut över sin publik. Om du menar fotspår så är svaret nej, men om du menar blodspår så är svaret Barnen runt henne stod alldeles stilla för att inte missa fortsättningen.
Så är svaret ja! Tjuven skar sig på den trasiga fönsterrutan, så det är blodpölar på golvet alldeles bakom kundvagnarna. Ja, ja, tänkte jag. Allt det där hade jag ju hört om på lunchrasten: blodet på golvet, den sönderslagna rutan och de försvunna surströmmingsburkarna. Jag gick bort till Gustav. Han stod på jättegungan och saktade ner farten så att jag skulle kunna kliva på. Fick du veta nåt mer? frågade han och tog ny fart. Nej, sa jag. Men visst är det skumt att göra inbrott i en mataffär utan att ens titta i kassaapparaten? Isabella sa att det hade legat nästan tio tusen kronor där. Mm, det låter lite skumt, sa Gustav. Hela Isabella är lite skum. Det var säkert 14
hon som gjorde inbrottet för att få nåt att snacka om. Göra inbrott i sin egen mammas affär? sa jag. Du är ju knäpp! Inte hälften så knäpp som Isabella, sa Gustav. 15
2 efter skolan tog Gustav och jag vägen förbi ICA för att få se blodfläckarna. Men när vi kom fram hade polisen sladdat in och spärrat av området med blåvita plastband. Det såg ut som en häftig filminspelning framför vår gamla hederliga affär. Fatta, när jag blir polis, då står jag där och svänger med batongen och är den grymmaste snuten i hela Höga Kusten, sa Gustav. Fatta, när jag blir superhjälte, då är det jag som fångar bovarna och räcker lång näsa åt dig, din lilla snut-plutt.
Glöm din feta dröm, sa Gustav och flinade åt mig så att skrattgroparna växte. Vad ska du bli på riktigt? Gustav tror inte på superhjältar. Och det gör egentligen inte jag heller. Fast det finns faktiskt några som påstår att de har sett en flygande skepnad här i Dockvik. Ryktet säger att någon flög upp till toppen av Skuleberget och startade den trasiga linbanan en gång då det var snöstorm. Massor av människor slapp frysa ihjäl. Jag vill så gärna tro att det är sant att det faktiskt finns superhjältar! Men om det nu inte gör det tänker jag bli detektiv istället. Eller klätterproffs. Eller möjligtvis stuntman. Jag ska nog bli detektiv, svarade jag och spanade in alla som stod och sträckte sina nyfikna näsor över plastbandet.
Gänget runt affären var mest gamla bekantingar: Arne från skofabriken, Gunilla från järnaffären, Rädda Hedda som sköter linbanan och några gubbar från bordtennisklubben. Och så tre kompisar till ICA-Isabella som stod farligt nära polisbilen och vickade på sina sparkcyklar.
Men ett ansikte hade jag aldrig sett förut. Det tillhörde en lång, flintskallig man i stor rock och mörka solbrillor. Han muttrade surt till sin lilla pudel och fipplade fram en mobiltelefon ur fickan. Vad tror du om honom, poliskommissarien? viskade jag till Gustav och nickade i riktning mot mannen. Klart skum och dessutom utböling, svarade Gustav. Gustav delar in mänskligheten i två delar: Dockviksbor och utbölingar. Dockviksbor beställer hämtpizza på surströmmings-restaurangen och pratar alltid länge med varandra på ICA. Utbölingar, däremot, äter surströmming på restaurangen och frågar ICA-Siv var vykorten står. De brukar också undra om det verkligen har funnits rövare i 19
Skuleskogen. Och det har det, kan jag berätta! Bergen omkring Dockvik har alltid varit knökfulla av rövare och annat oknytt. Det vet alla som bor här. Plötsligt började mannen med rocken att buffla sig fram genom den lilla folksamlingen. Just som han passerade förbi mig kände jag en vass armbåge i sidan. Du kan ju inte stå mitt i vägen, snäste mannen och sneddade hastigt över torg et mot hotellet.
3 helt klart skum, konstaterade Gustav och tittade bort mot den långa rocken som försvann in genom dubbeldörrarna till Hotell Lyktan. Helt klart otrevlig, skulle jag säga, sa jag och lyfte på tröjan för att se om jag hade fått ett blåmärke. Då la jag märke till ett hopvikt papper på marken. Jag brukar alltid ta upp tappade lappar för att kolla om det står något mystiskt på dem. Hittills har det bara stått sånt som mjölk, messmör, ost och toapapper. Men den här gången var det ingen vanlig