HEMLÖSA - om boendesituationen för personer med missbruksproblem 2003 välfärd avdelningen avdelningen Rapport
2003-11-05 701-3846-03 Förord Länsstyrelsen skall inom länet följa tillämpningen av socialtjänstlagen och se till att socialnämnderna/motsvarande nämnder fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen genomförde år 2000 en enkätundersökning för att informera sig om boendesituationen för personer med missbruksproblem i länet samt i vad mån bostadsproblemen berör barn. Resultatet redovisades i rapporten Tak över huvudet? Om boendesituationen för personer med missbruksproblem (Länsstyrelsens rapport 2001:4). Länsstyrelsen har genom en ny enkätundersökning följt upp resultatet från den tidigare undersökningen vilket redovisas i denna rapport. Kommunernas strategier för att komma tillrätta med problemet redovisas också. Ansvarig för enkätundersökningen har varit socialkonsulent Gunilla Westerdahl. Birgith Molberg Avdelningschef Gunilla Westerdahl Socialkonsulent 0611 34 91 11 0611 34 91 08 (exp) Sändlista Kommunförbundet Västernorrland Socialdepartementet Socialnämnderna (motsvarande nämnder) i länet Socialstyrelsens sociala tillsynsenhet Landshövding Länsråd
Innehållsförteckning Förord 1 Bakgrund...1 2 Syfte...2 3 Metod/genomförande...2 4 Definitioner...2 5 Aktuella lagrum...3 6 Resultat...4 6:1 Vilka är de hemlösa?...4 6:2 Orsaker till bostadsproblem och lösningar...7 7 Boverkets enkät...9 8 Nuläget i sammanfattning...9 9 Länsstyrelsens sammanfattande bedömning...10
1 Bakgrund Länsstyrelsen har enligt 13 kapitlet 2 Socialtjänstlagen tillsynsansvaret över socialtjänsten i länet. Länsstyrelsen skall härvid följa tillämpningen av socialtjänstlagen samt tillse att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt så att den enskilde får det stöd och den hjälp han eller hon har rätt till och som garanterar en skälig levnadsnivå i socialtjänstlagens mening. Länsstyrelsen genomförde år 2000 en enkätundersökning bland länets kommuner för att få en bild av boendesituationen för personer med missbruksproblem. Resultatet presenterades i rapporten Tak över huvudet? (Länsstyrelsens rapport 2001:4). Länsstyrelsen konstaterar i rapporten att den uppskattning länets kommuner gjorde av antalet kända missbrukare visade att det fanns ca 1500 missbrukare som var kända av socialnämnderna. Ca 100 av dem var enligt socialnämnderna bostadslösa. Orsaken till detta var enligt kommunerna flera: Att de kommunala bostadsföretagen inte ville upplåta bostäder till missbrukare, att missbrukarnas problematik blivit svårare och att toleransen mot missbrukare minskat. Tre kommuner hade inga svårigheter vad gäller boendesituationen för missbrukare. Övriga ansåg att det fanns behov av olika slags boendeformer för denna grupp. Resultatet av undersökningen presenterades för kommunerna i länet, bostadsbolagen och kronofogdemyndigheten vid ett av länsstyrelsen arrangerat möte i februari 2002. Hemlöshet är en viktig välfärdsfråga. Socialstyrelsen har 1999 på uppdrag av regeringen kartlagt omfattningen av hemlöshet i Sverige och redovisat de insatser som görs. Socialstyrelsen har undersökt också vilka det är som är hemlösa. I rapporten konstateras att antalet hemlösa inte tycktes ha ökat från 1993 till 1999 trots den djupa lågkonjunktur som förelåg under den perioden. Detta tyder enligt Socialstyrelsen på att det finns ett skyddsnät som fångar upp personer i ekonomisk kris innan det gått så långt som till hemlöshet. Det tyder också på att ekonomiska problem är av mindre betydelse när man, åtminstone i Sverige, ska förklara problemet. Det handlar mer om personer som på grund av missbruk eller psykiska problem har svårt att klara de boendealternativ som idag står till buds. (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2000:1, Hemlösa i Sverige 1999 ) I Stockholm har aspekter av hemlöshet granskats i olika studier. Det har visat sig också i de undersökningarna att antalet hemlösa över tid är ganska konstant. Av samtliga hemlösa i Stockholm är 75 % missbrukare, ungefär en fjärdedel är kvinnor. 40 % av de hemlösa har psykiska problem. (Tidskriften SiStone 3/2003) Senare års forskning om orsaker till hemlöshet och dess konsekvenser har i hög grad utgått från att man sett hemlöshet som en process där strukturella förändringar och myndighetsbeslut tillsammans med den enskildes eget handlande ger kedjeeffekter, som till slut kan leda till hemlöshet. Institutionsvistelser, missbruksproblem, psykiska problem, skilsmässa, vräkning och problem med myndigheterna är bara några förhållanden som på ett komplicerat sätt kan samverka till att en person blir hemlös. För de som är hemlösa länge blir det också ofta mycket svårt att ta sig ur hemlösheten. ( H Swärd, Hemlöshet. Fattigdomsbevis eller välfärdsdilemma? Studentlitteratur 1998) 1
Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att under åren 2002-2004 leda ett utvecklingsarbete för att utveckla metoder som motverkar hemlöshet. 30 miljoner kronor ska fördelas till kommuner, landsting eller andra organisationer i samverkan. Intresset för att söka dessa medel har varit stort och det finns många olika idéer. Bland annat har flera små kommuner planerat att samverka och gemensamt ansökt om medel. I både små och större kommuner handlar det till stor del om olika former av bostöd. 2 Syfte Länsstyrelsen har följt upp den tidigare enkätundersökningen genom att ställa samma frågor till kommunerna som år 2000. Syftet är att få en överblick av den nuvarande boendesituationen för människor med missbruksproblem samt kunskap om situationen har försämrats eller förbättrats. 3 Metod/genomförande Länsstyrelsen har i april 2003 tillsänt länets kommuner en enkät. Enkätsvaren förväntas visa hur kommunerna uppskattar antalet kända missbrukare och hur många av dem som är utan bostad, alltså hur många personer med missbruksproblem som respektive socialnämnd uppskattningsvis känner till att det finns i kommunen. Eftersom begreppet missbrukare inte är avgränsat och definierat och någon mätperiod inte är bestämd är underlaget inte nog tillförlitligt för att dra säkra slutsatser om hur många missbrukare som faktiskt finns i respektive kommun. Det har inte heller varit avsikten. Kommunerna har i enkätsvaren redovisat den kunskap de har om hur de bostadslösa tillfälligt löst sitt bostadsproblem. Kommunerna redgör vidare för sin syn på orsaker till missbrukares bostadsproblem och olika tankar om hur svårigheterna kan lösas. I telefonsamtal har kompletterande upplysningar hämtats in. Länsstyrelsen har också tagit del av statistik från Boverkets bostadsmarknadsenkät 2003 vilken redovisar uppgifter från kommunerna om personer som inte blir godkända som hyresgäster. 4 Definitioner Missbruksproblematik avser missbruk av alkohol, narkotika/narkotikaklassade preparat, flyktiga lösningsmedel samt blandmissbruk. Socialstyrelsen har i sin undersökning från 1999 definierat hemlöshet: Hemlös är den som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande inneboendeförhållande eller andrahandsboende samt är hänvisad till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare. Person som är inskriven vid kriminalvårdsanstalt eller institution inom socialtjänsten, SiS (Statens Institutionsstyrelse)eller sjukvårdsinrättning räknas som bostadslös om han/hon planeras att skrivas ut inom tre månader och ännu inte har bostadsfrågan löst. Hemlös är också den som tillfälligt bor hos anhöriga/bekanta. En hemlös kan sägas ha löst bostadsfrågan på kort sikt eller inte alls. 2
I samma undersökning redogörs för olika begrepp som beskriver de typer av boendeformer som förekommer. Härbärge, jour och korttidsboende är boende som ska lösa ett akut bostadsproblem utan stora krav på drogfrihet. Lågtröskelboende är en annan benämning. Kategoriboende, gruppboende eller inackorderingshem är av mer permanent karaktär och är till för personer som behöver stöd och omvårdnad i boendet, främst p g a missbruksproblem eller psykiska funktionshinder. Försökslägenhet, socialt kontrakt och övergångskontrakt är tre olika begrepp för samma typ av boende. Det innebär att socialtjänsten hyr ut en lägenhet i andra hand till en person som så småningom ska ta över kontraktet om boendet fungerar. Boendestöd innebär att personal inom socialtjänsten ger stöd till personer som på grund av missbruksproblem eller psykiskt funktionshinder har behov av särskilt stöd i sitt boende. (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 2000:1, Hemlösa i Sverige 1999 ) 5 Aktuella lagrum 1 kap. Socialtjänstens mål 1 Socialtjänstlagen (SoL), portalparagrafen Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall byggas på respekt för människornas självbestämmande och integritet. 2 kap. SoL Kommunens ansvar 2 Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd den hjälp som de behöver. 3.kap SoL Socialnämndens ansvar 7 Socialnämnden skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. 3
4 kap. SoL Rätten till bistånd 1.Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. 5. kap SoL Särskilda bestämmelser för olika grupper 9 Missbrukare Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket.. 6 Resultat Länets kommuner har lämnat uppgifter i enkäten och i kompletterande telefonsamtal. 6:1 Vilka är de hemlösa? Hur många missbrukare känner socialtjänsten till? Kommun Bedömning av antal missbrukare totalt Varav kvinnor Varav män 2003 2000 2003 2000 2003 2000 Härnösand 300 400 100 33% 133 200 266 Kramfors 150 140 40 26% - 110 - Sollefteå 150 120 50 33% 40 100 80 Sundsvall 500 550 100 20% 150 400 400 Timrå 100 80 25 25% 20 75 60 Ånge 43 47 7 16% 7 36 40 Örnsköldsvik 300 150 100 33% 15 200 135 Totalt 1200 1500 422 35% 778 4
Kommunen har uppskattat hur många missbrukare som är aktuella hos socialtjänsten eller kända på annat sätt. Jämfört med det uppskattade antalet för tre år sedan kan ingen väsentlig förändring utläsas utom i Örnsköldsvik som bedömer antalet dubbelt så högt. Andelen kvinnor varierar från en knapp femtedel (Ånge) till en tredjedel (Sollefteå, Örnsköldsvik), totalt 35 %. Också i den tidigare enkäten uppskattades andelen kvinnor till 1/3. Kramfors lämnade ingen uppgift på antal hemlösa kvinnor år 2000. Hur många av dessa saknar egen bostad? Kommun Totalt antal Varav kvinnor Varav män 2003 2000 2003 2000 2003 2000 Härnösand 7 11 1 2 6 9 Kramfors 10 3 4 1 6 2 Sollefteå 5 14 1 2 4 12 Sundsvall 80 54 20 13 60 41 Timrå 10 13 1 4 9 9 Ånge - 4-1 - 3 Örnsköldsvik 2 4-1 2 3 Totalt 114 103 27 25 87 78 Länets kommuner uppskattar antalet bostadslösa missbrukare till sammanlagt 114, att jämföra med antalet år 2000 vilket uppskattades till 103 personer. Kramfors och Sundsvall uppskattar att det blivit fler, de övriga färre. Ökningen i dessa två kommuner kan bero på att det faktiska antalet ökat eller på att de bostadslösa missbrukarna uppmärksammas mer nu än för tre år sedan. För en stor kommun som Sundsvall är uppskattningar svåra att göra - där blir osäkerhetsfaktorn större än i de mindre kommuner som kan ha bättre överblick och kännedom om enskilda personer. 5
Hur har det akuta boendet lösts för de bostadslösa missbrukarna? Kommun Vet ej Anhöriga/ bekanta Stugby/ Camping Beh.hem/ Krim.vård Jourlght Annat H-sand 2 - - 5 - - Kramfors 6 4 - - - - Sollefteå - 3 1 1 - - Sundsvall 27 50 3? - - Timrå 1 7 0 0 2 0 Ånge - - - 2 - - Ö-vik - 1 1 - - - Ett antal personer med missbruksproblem från Sundsvalls kommun befinner sig på behandlingshem eller på kriminalvårdsanstalt - socialnämnden känner inte till hur många av dem som är utan bostad. När utskrivning/frigivning närmar sig och den eventuella boendefrågan behöver lösas kontaktas socialtjänsten för att hjälpa till med boendet. De flesta av Sundsvalls kommuns bostadslösa bor hos anhöriga och bekanta, tre bor på campingplats och för övriga känner socialtjänsten inte till hur de ordnat sitt boende. Sollefteå och Örnsköldsvik känner också till vardera en person som bor på en campingplats. Att bo hos anhöriga och bekanta synes vara den vanligaste akuta lösningen för länets hemlösa. I Härnösand, Kramfors och Timrå finns personer som socialtjänsten känner till men inte vet hur de löst sina akuta boendeproblem. Hur många av de bostadslösa missbrukarna som socialtjänsten känner till har barn under 18 år? I vad mån berörs barnen av förälderns hemlöshet? Härnösand, Timrå, Sollefteå och Sundsvall uppger att en del av de bostadslösa missbrukare man känner till har barn. I Sollefteå är det endast några få som har barn och barnen bor inte tillsammans med den missbrukande föräldern. I enstaka fall påverkas barnen av förälderns livssituation. Härnösand och Timrå uppskattar att färre än 10 av de bostadslösa missbrukarna har barn men att de oftast saknar kontakt med barnen. Barn berörs i enstaka fall. I enkäten framförs att det är svårt för barn att umgås med och tas om hand av föräldrar som har missbruksproblem och tillfälliga boenden. Barn behöver en trygg och hemlik miljö när de träffar sina föräldrar. Sundsvalls socialtjänst bedömer att knappt en fjärdedel av de bostadslösa har barn och anser att barnen i många fall berörs av förälderns situation. Trots att barnen inte bor hos föräldern påverkas de av att föräldern inte har en normal tillvaro. 6
6:2 Orsaker till bostadsproblem och lösningar Har det enligt socialtjänstens bedömning blivit svårare för missbrukare att få egen bostad de senast 1-2 åren? Samtliga kommuner utom Sundsvall och Örnsköldsvik svarar ja på den frågan. Alla kommuner utom Härnösand ansåg också för tre år sedan att det blivit svårare att få bostad. Vilken är den vanligaste orsaken till hemlöshet? Den vanligaste orsaken till hemlöshet är enligt kommunerna missbruk i kombination med psykiska problem. Varför är det svårt för missbrukare att få bostad? Kommunerna har valt bland sju alternativa förklaringar, de har kunnat välja flera av alternativen och även uppge annan förklaring. Endast en kommun markerar som en alternativ orsak att missbruket ökat (Timrå). Att missbrukarnas problematik försvårats anser fyra kommuner vara en tänkbar orsak (Ånge, Timrå, Kramfors, Örnsköldsvik). Ingen av kommunerna uppger neddragningar inom vården som ett skäl. Minskad tolerans i samhället kan enligt fem av kommunerna vara en orsak. När det gäller bostadsbolagen anser sex kommuner att de kommunala bolagen ställer hårdare krav på sina hyresgäster och att även de privata gör det. Att socialtjänsten saknar egen tillgång på bostäder ser tre av kommunerna som en tänkbar orsak ( Sollefteå, Ånge, Kramfors). Sundsvall uppger att en annan tänkbar förklaring kan vara bristande eget ansvar från den enskilde. För hur många missbrukare har akut bostad ordnats i annan kommun än den egna? Samarbetar socialtjänsten i de båda kommunerna i dessa fall? Endast Sundsvall och Timrå har i ett fall vardera ordnat akut bostad i annan kommun och har då samarbetat med den andra kommunen. På vilket sätt har socialtjänsten försökt komma tillrätta med missbrukares problematiska bostadssituation? Hur skulle missbrukares bostadssituation kunna förändras? Kommunerna har kunnat välja ett eller flera svarsalternativ samt redovisa eventuella andra åtgärder och förslag på hur situationen kan förändras: I Härnösand har frågan förts till socialnämndens politiker och chefstjänstemän, diskussioner har också förts inom socialtjänsten. I enkäten framförs förslaget att kombinera motivation, behandling och sysselsättning med boende i olika " steg" som på sikt kan leda till eget boende. Det finns inget lågtröskelboende. I nuläget finns möjlighet till stödboendekontrakt och andrahandsboende i lägenheter som socialförvaltningen förfogar i allmännyttans hyreshus. En tjänsteman hos socialförvaltningen har till uppgift att ge stöd till de boende. En kärnfråga är, enligt socialtjänsten, att utveckla samarbetet med bostadsföretagen så att de kan ta sitt samhällsansvar utan att behöva ta för stora risker. Det finns gott om bostäder i Härnösands kommun. 7
I Kramfors har frågan förts till chefstjänstemän inom socialtjänsten. En översyn av missbrukarvården pågår och i de diskussionerna finns frågan om någon form av vårdkedja där boendestöd ingår. Det är gott om bostäder i Kramfors. Flera privata hyresvärdar hyr ut till personer med missbruksproblematik, hos allmännyttan är det svårare att få en bostad, men andrahandskontrakt förekommer ibland. I Sollefteå har frågan förts till chefstjänstemän, socialnämnden och kommunledningen och man har försökt lösa problemen i samarbete med det kommunala bostadsföretaget. Resultatet av detta är en plan som innebär att en gemensamt tjänst som boendesamordnare skall inrättas. Tjänsten skall bekostas av socialnämnden och bostadsföretaget gemensamt och placeras på socialförvaltningen. Med en boendesamordnare hoppas kommunen på ett mer strukturerat arbetssätt för att hjälpa missbrukare till ett fungerande boende. Genom att både stötta och ställa krav på den enskilde missbrukaren kan denne så småningom få sitt andrahandskontrakt förvandlat till ett eget kontrakt. Boendestödet kombineras med andra stödinsatser. I Sundsvall har frågan förts till politikerna i såväl socialnämnd som kommunledning och till chefstjänstemän i socialtjänsten. Socialtjänsten har försökt lösa problemen i samarbete med bostadsföretagen. Sundsvall har en vårdkedja som via behandling och bostöd kan leda till en egen bostad. En bostödsgrupp; BoS-gruppen, är en särskild enhet inom socialförvaltningen med uppgift att förmedla bostäder till personer som av olika skäl har svårt att få eller behålla en lägenhet. Dessa personer remitteras från förvaltningens övriga verksamheter. 400 andrahanskontrakt handhas av BoS-gruppen för närvarande. Socialtjänsten i Timrå har fört fram bostadsfrågan till politiker och chefer och diskuterat med det kommunala bostadsbolaget. En projektansökan lämnades till Socialstyrelsen för att få medel till åtgärder för att hjälpa gruppen bostadslösa missbrukare och andra som tappat fotfästet hos bostadsbolagen. Ansökan avslogs men kommunen arbetar vidare med planen. Samarbetspartner är socialtpsykiatrin, arbetsförmedlingen, frivilligorganisationer, TimråBo med flera. Kommunen utformar ett stödboende som så småningom ger möjlighet till eget kontrakt. Ett lågtröskelboende ingår också. Två tjänstemän anställs för att finnas tillhands i boendet och ge stöd i olika former. Syftet är att med olika insatser, förutom boende, höja livskvalitén för den grupp på ungefär 10 personer som socialnämnden bedömer behöver stöd för att få ett värdigt liv. Socialnämnden i Ånge upprättar andrahandskontrakt mellan sig och hyresgästen för att lösa bostadssituationen i vissa fall. Kommunen har för närvarande inga hemlösa. Socialtjänsten i Örnsköldsvik har försökt lösa problemen i samarbete med bostadsföretagen. En boendekonsulent som finansieras gemensamt ger stöd i boendet till missbrukare och andra som har svårt att få och behålla en lägenhet. En person som genomgår behandling för sitt missbruk kan få ett andrahandskontrakt och så småningom eget kontrakt. Människor med hyresskulder kan få hjälp av boendekonsulenten att reda upp sin situation innan skulden blir alltför stor och vräkning hotar. 8
7 Boverkets enkät I Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät ingår frågor rörande samarbetet mellan kommuner och hyresvärdar för att få fram bostäder till hemlösa. Boverket frågar också i vilken mån behovet av bostäder tillgodosett under 2002. Kommunerna har också svarat på frågan om det skett någon förändring när det gäller möjligheterna att få fram bostäder till hemlösa. Med hemlösa menas de som av olika anledningar inte blir godkända som hyresgäster både missbrukare och andra personer som inte kan få ett förstahandskontrakt. Enkäten har inte skickats direkt till socialtjänsten, utan till kommunledningen, men de frågor som rör hemlösa har vidarebefordrats dit. (Boverket: Bostadsmarknaden år 2003-2004. Slutsatser av bostadsmarknadsenkäten 2003). Av Boverkets undersökning framgår att Ånge kommun har ett regelbundet samarbete med allmännyttan och privata fastighetsägare för att få fram bostäder till hemlösa. Kommunen har under 2002 kunnat tillgodose behovet av bostäder för denna grupp och tycker att det har blivit lättare att ordna bostäder för hemlösa. Timrå samarbetar med allmännyttan, inte med de privata hyresvärdarna. Kommunen uppger att det hade behövts fler bostäder att anvisa och tycker att det inte har skett någon förändring när det gäller möjligheterna att få fram bostäder. Härnösand samarbetar med både allmännyttan och privata fastighetsägare. Kommunen tycker inte att de har kunnat tillgodose behovet av bostäder till hemlösa och anser att det har blivit svårare Sundsvall samarbetar med både allmännyttan och de privata hyresvärdarna. Kommunen hade behövt fler bostäder att anvisa hemlösa och tycker att det har blivit svårare att få fram lägenheterna. Kramfors däremot samarbetar varken med allmännyttan eller de privata fastighetsägarna. Kommunen svarar att man har kunnat tillgodose behovet av bostäder och att det har inte skett någon förändring mot föregående år. Sollefteå kommun uppger att man har ett regelbundet samarbete med såväl allmännyttan som de privata värdarna. Kommunen kunde inte tillgodose behovet av bostäder till hemlösa under år 2002, man skulle ha behövt fler lägenheter att anvisa. Någon förändring har inte skett. Örnsköldsviks kommun samarbetar med allmännyttan och uppger att kommunen i stort sett kunde tillgodose behovet av bostäder till hemlösa under år 2002. Kommunen uppger i Boverkets enkät att det har blivit lättare. 8 Nuläget i sammanfattning Härnösand har f.n. ingen heltäckande modell för att lösa problemet med hemlösa missbrukare men ett system med andrahandslägenheter som socialförvaltningen förfogar över. Det finns idéer om en vårdkedja med boende i olika steg och ett utvecklat samarbete med bostadsföretagen. Socialtjänsten känner till sju hemlösa. Kramfors kommun har inte diskuterat missbrukares hemlöshet på politisk nivå och har inget samarbete med bostadsbolaget eller andra hyresvärdar. Behovet av bostäder är tillgodosett enligt bostadsmarknadsenkäten, i länsstyrelsens enkät redovisas däremot att socialtjänsten känner till 10 bostadslösa personer. Det är en ökning med sju personer jämfört med förra enkäten. Sollefteå kommun planerar att i samverkan med det kommunala bostadsbolaget inrätta en 9
tjänst som bosamordnare. Bosamordnaren ska ge stöd i boendet till bland annat missbrukare och insatsen ingår i kommunens satsning på förebyggande åtgärder. Socialtjänsten beräknar antalet hemlösa till fem. Sundsvalls kommun redovisar ett stort antal hemlösa missbrukare, uppskattningsvis 80 personer, och det har blivit fler i jämförelse med den tidigare enkäten. Hemlöshetsproblematiken har förts fram till politikerna och man har försökt hitta lösningar i samarbete med det kommunala bostadsföretaget. En särskild enhet ansvarar för boendestöd och bostödet ingår i en vårdkedja som innehåller också andra insatser. Timrå kommuns ansökan om projektmedel har avslagits av Socialstyrelsen men kommunen har ändå arbetat vidare för att förverkliga sin samverkansmodell för bostöd. Socialtjänsten bedömer att det för närvarande finns tio hemlösa personer. Också Ånge har tillgodosett behovet och tycker att det har blivit lättare. Socialtjänsten samarbetar med det kommunala fastighetsbolaget och skriver, när det behövs, andrahandskontrakt med den hemlöse missbrukaren. Ingen är hemlös för närvarande. I Örnsköldsvik har antalet hemlösa minskat samtidigt som antalet missbrukare bedöms ha ökat. I Boverkets enkät bedömer kommunen att man tillgodosett behovet av bostäder till de hemlösa och att det blivit lättare att få fram bostäder. Kommunen samarbetar med allmännyttan och man har en gemensam boendekonsulent för boende med behov av stöd. Särskilda kontrakt, underhandskontrakt är ibland lösningen för att människor med missbruksproblem ska få hyra lägenhet. Socialtjänsten uppger att man känner till två hemlösa missbrukare. 9 Länsstyrelsens sammanfattande bedömning Den enkätundersökning som länsstyrelsen genomfört visar att det finns ungefär hundra personer med missbruksproblem som är hemlösa i Västernorrlands län. Det kan inte styrkas i undersökningen att de blivit fler jämfört med den tidigare enkäten från år 2000 (de lämnade uppgifterna är bedömningar som socialtjänsten gjort, ökningen är elva personer). Oavsett antalet hemlösa i samhället är det mycket bekymmersamt att människor inte får tillgång till en egen bostad och därmed ett värdigt liv. Regeringen har uppmärksammat frågan och gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder för att motverka hemlöshet, som ett led i detta kan kommunerna söka projektmedel från Socialstyrelsen. Bara Timrå kommun har sökt sådana medel, och fått avslag, men boendefrågan för missbrukare tycks ändå ha fått ett större utrymme sedan den tidigare enkätundersökningen. Det finns tecken på ett ökat engagemang - bland annat ett möte i augusti 2003 då politiker och tjänstemän från socialnämnderna i Sundsvall, Timrå och Härnösand informerade sig om hemlöshetsproblematiken och diskuterade frågan. Lösningar på boendeproblematiken har diskuterats av förtroendevalda och tjänstemän i ytterligare några kommuner och även i några kommuner resulterat i konkreta åtgärder. 10
Kommunerna har kommit olika långt i utarbetandet av modeller som kan motverka hemlöshet. Sundsvall och Örnsköldsvik kan erbjuda människor med missbruksproblem stöd i boendet och har särskilda tjänstemän med denna uppgift. Också Härnösand ser boendestöd i olika steg som en lösning men det framkommer inte i enkäten om det där finns några planer att utforma ett sådant. Ett system med andrahandsuthyrning finns i kommunen. Tjänsten som boendestödjare i Örnsköldsvik har inrättats i samverkan med de kommunala bostadsföretagen och i Sollefteå planeras en liknande samverkanskonstruktion. I Timrå startar ett boende där det finns personal, och som till en del är ett s.k. lågtröskelalternativ. Socialtjänsten i Ånge löser bostadsproblemet för den enskilde missbrukaren när frågan uppstår - oftast genom att erbjuda andrahandskontrakt hos det kommunala bostadsbolaget. Så sker också i de övriga kommunerna. Både i denna undersökning och i den tidigare enkäten redovisade kommunerna att man försöker lösa missbrukarnas boendesituation i samarbete med bostadsföretagen. Detta är naturligt då båda parter har att vinna på ett samarbete. Hyresvärdarnas intresse att hyra ut lägenheter till människor med ett socialt utanförskap ökar om socialtjänsten ger stöd till de boende så att risken för störningar och hyresskulder minskar. De kommunala bostadsföretagen har i ett par kommuner bidragit till finansieringen av sådana tjänster. En annan samarbetsmodell är den där socialtjänsten indirekt blir hyresvärd och hyr ut allmännyttans lägenheter i andra hand. För andrahandshyresgästen innebär detta kortare uppsägningstider om han eller hon missköter sig - men också en möjlighet att få överta kontraktet efter en tid. Med utgångspunkt från resultatet av den genomförda enkätundersökningen - och annan information som framkommit i kontakter med kommunerna och enskilda - får länsstyrelsen framhålla följande: Rätten till ett boende ingår i socialtjänstlagens begrepp skälig levnadsnivå. Människor ska inte behöva bo utomhus, i trappuppgångar eller vandra runt i olika tillfälliga boenden. Det krävs en beredskap att i akuta situationer kunna erbjuda boende till personer med missbruksproblematik. Någon form av härbärge eller jourboende utan stora krav på drogfrihet bör finnas. Socialtjänsten har ett i socialtjänstlagen tydligt uttalat ansvar för människor som på grund av missbruk eller psykiska problem har svårt att få och behålla en lägenhet och som behöver individuellt anpassade lösningar på sitt boendeproblem. För att kunna ge rätt stöd till gruppen missbrukare med psykiatrisk diagnos krävs särskilda metoder och förhållningssätt och samarbete med bland annat psykiatrin. Hemlöshet är inte bara socialtjänstens/individ- och familjeomsorgens ansvar. Kommunens skyldighet att se till sina invånares behov av bostad inbegriper alla. Det är därför enligt länsstyrelsens mening viktigt att arbeta fram lösningar på missbrukares boendeproblem i samarbete med de kommunala bostadsföretagen så som skett i flera av länets kommuner. 11
Socialtjänsten ska i arbetet för gruppen hemlösa missbrukare uppmärksamma de som finns på behandlingshem och i kriminalvården för att i god tid planera inför utskrivning och frigivning i samråd med behandlingshemmet eller kriminalvårdsanstalten. Hemlösa kvinnor är särskilt utsatta, medvetenhet om deras situation och de risker de utsätts för är viktigt för att kunna ge dem rätt stöd. En tredjedel av de hemlösa i länet är kvinnor. I arbetet med de hemlösa missbrukare som är föräldrar ska barnets bästa övervägas även om barnet tas om hand av någon annan barnet har ändå rätt till umgänge. Barnperspektiv innebär att i arbete med vuxna alltid se till konsekvenser för deras eventuella barn och att ha med också barnens behov i bedömningar och beslut om insatser. 12