Veckobrev från Oden 2015-08-16 Hej på er igen! Då har en vecka till passerat och det är dags att rapportera några nya rader från oss. Jag har förstått på responsen vi fått på våra brev att ni tycker att bilderna är fantastiska. Vi kan inte annat är hålla med, för här är fantastiskt på riktigt. Forskningsprogrammet har löpt vidare enligt planen. Djuren lyser fortfarande med sin frånvaro, det är en och annan säl som kommer och morsar på oss. Livet ombord går vidare alla verkar trivas och intendenturpersonalen skämmer bort oss med all fantastisk mat.
Navigation I detta brev ska vi titta lite på hur man tänker när navigerar och planlägger sin framfart i farvatten som dessa. Man använder satellitbilder av olika typ beroende på i vilket stadium av sin rutt man är. För planering använder man lågupplösta koncentrationsbilder. En modell av dessa är AMSR2 som ligger gratis på en länk på Bremens Universitets hemsida. Dessa bilder finns i gråskala och i färg. Jag föredrar dem i färg där mörklila är 100% istäckning ner till mörkblått som är mellan 0-10% täckning. Se exempel nedan från den 29:e Juli i år. Den röda pilen visar vår rutt mot Petermann Fjord via Ellesmere strait. Det var här vi träffade på den första isen under denna expedition och den gav massivt motstånd. Dessa bilder använder vi alltid under våra expeditioner i Arktis. Dessa bilder är ett bra planeringsverktyg för vilken väg man ska välja eller som i detta fall vart i området man ska göra sin passage. Ibland är detta det ända vi har att tillgå. Som ni ser mötte vi iskoncentration mellan 75-100% is i Smith s Sound
Detta är bilden som visar iskoncentrationen för den 31 juli. Bilden från Dagen innan visade på låga koncentrationer på den Nordvästra sidan av sundet, men lagom till vi kom till iskanten hade det börja blåsa sydliga vindar upp åt 15m/s och flyttade ismassorna mot land och det bildades is-press mot land. Vi var på väg upp i det området, men vår helikopter-rek visade under pågående kuling att detta inte var en bra idé att gå där. Vi blev liggandes stilla i 6 timmar enligt den gamla isbrytartesen vet man inte vad man ska göra, ligg då stilla eller tills vinden lättade och vi flög ytterligare en helikopter-rek. Denna helikopterrek tillsammans med bilden nedan gav oss att vägen i mitten av sundet var den bästa och lättaste. Nu kan man då fråga sig varför vara så försiktig, när man kommer med en av världens bästa isbrytare? Svaret på detta är att när man är i så kallade remote areas, dvs områden som ligger lång ifrån allt och man är ensam, gör man bäst i att inte fastna i fel läge. Att fastna kan även hända fartyg som Oden och då gäller det att fastna på rätt plats. Att fastna i isen intill kusten med is-press som trycker fartyget mot land är ingen bra situation, utan ska man fastna får det bli där risken är som minst att man trycks upp mot grund. I detta fall så var både isen slätare och vallarna var mindre i mitten av sundet, då denna is var minst påverkad av att vind och ström tryckt den från sida till sida i sundet och aldrig riktigt hunnit påverka den isen lika mycket som den som trycks upp mot den landfasta isen. Detta visas tydligt på nästa satellitbild.
Det vi ser på denna här är en Radarsatellitbild. Denna typ av bild ser genom moln och andra störande moment i atmosfären precis som en vanlig fartygsradar. Bilden här har en upplösning per pixel på 100m men dessa finns i mycket hög upplösning på någon meter per pixel, men det är mest när man vill sikta på något från rymden. Man beställer dessa bilder i förtid och ibland måste man vara ute i god tid och då kan det bli lite fel när man är ute på ett stort hav såsom Arktiska bassängen. Här är det mycket lättare eftersom ytan är begränsad precis som hemma i Bottenviken där dessa bilder används flitigt av den svenska isbrytningstjänsten. Nackdelen med dessa bilder är priset, då det kan kosta tusentals US Dollar per bild. Som tur är att vissa leverantörer ger bilderna gratis till forskning om det går till icke kommersiell forskning eller icke kommersiell verksamhet. Bilden här är från 29 juli och visar då att det fanns en öppnare väg utmed canadensiska sidan av Smith sound, se blå linje. Den stängdes av vindpress på ismassorna precis till vår ankomst till området. Den röda linjen som blev vår genomfart ligger i mörkare grå is, vilket är slätare och jämnare is jämfört med den som ligger mot båda kusterna som då är ojämnare tack vare att flaken trycks ihop och bildar isvallar mellan flaken. Detta ser man då isen blir ljusare grå och vallarna bildar vita linjer mellan flaken.
Här ser vi en Landsat-bild från den 1:a augusti. Detta är en bild som är tagen med kamera med mycket hög upplösning. Denna bild har en upplösning på 30m per pixel. Nackdelen med dessa bilder är att de är känsliga för moln och vädersystem samt dyrt pris. Priset är dock ingen begränsning nu, då dessa bilder är skänkta till den icke kommersiella forskningen som denna. Dessa bilder hjälper inte bara oss med isen utan även forskarna att välja de landstationer som ska utforskas. Ett exempel på detta är de lila områdena som är markerade på bilden. Denna del av Ellesmare strait heter Kennedy Channel och den röda pilen visar vår framfart mot Petermann Fjorden. Den lilla runda ringen visar vart Hans Island ligger, som jag nämnde i första brevet. Denna ö som legat till grund för mycket forskning av isrörelser runt off-shore konstruktioner och broar mm.
Oden har en egen satellitbildsmottagare som tar emot väderbilder av samma sort som ni ser på vädret på TV. Dessa är också en typ av vanliga kamerabilder som är specialiserade på att visa vädersystem, men när det är klart väder så kan man använda dem till isspaning, men man måste vara medveten om att blått hav kan innebära upp till 10% iskoncentration. Det röda strecket visar vår väg till Petermann fjorden.
Det var lite om de olika satellitbilder vi använder. Det viktigaste när det gäller att navigera i farvatten som dessa är att kunna analysera satellitbilderna tillsammans med vad man ser i radar och framförallt vad man ser med sina egna ögon genom bryggventilerna. Detta är det viktigaste av allt när det gäller isnavigering, öppna ögon som kan av erfarenhet se vad man behöver göra för att ta sig fram med minsta motståndets lag i sinnet. Det finns det ingen maskin/programvara uppfunnen än som kan ersätta våra nautiker, vilket vi tacksamma för så vi kan fortsätta med denna verksamhet. Vår nästa resa nu under hösten med det Norska universitetet i Trondheim håller på med att hitta hjälpmedel för att kunna manövrera i isen.
Forskningen Verksamheten löper på enligt plan och vi böjar få in data på alla program. Vi börjar med Multibeamloggning av Petermann fjorden som vi avslutade i morse. Se delar av resultatet på bilderna nedan. Det går från 200m (Rött) ner till över 1000m (Lila). Visst ser det läckert ut. Bilden visar från sida till sida i mitten av fjorden och det är en distans på ca 8nm.
Vi har även lyckats göra en över 150nm lång seismisk undersökning av botten och det som var extra intressant var tröskeln i öppningen på Petermann fjorden. Pilen visar tröskeln på insidan av fjorden. Tydligen kunde man utröna mycket intressanta formationer i berggrunden i form av sprickor och hålor. För en vanlig människa ser det nog mest ut som en vanlig kulle, men forskarna var mycket exalterade över resultatet. För att få fram denna data använder man sig av en luftkanon som man släpar och skjuter med efter fartyget med en tillhörande s.k. streamer (läs mikrofon/mottagare) som registrerar ljudets studsar mot de olika lagren i jordskorpan.. Studsarna registreras sedan i som bilden ovan. Med samma metod söker man efter olja och gas.
Vi har haft det svenska landteamet ombord under ett dygn för att ompositionering. De har haft en mycket givande tid ute i öknen, som man kan kalla detta karga landskap för. Det är mycket torrt och dammigt, se bilden nedan. Denna bild är tagen uppe på bergen vid sidan av Petermann fjorden Trots detta torra och för det otränade ögat helt döda land finns här massor med både växter och djur fast man måste hela vägen ner till marknivå för att se dem. Här lever myskoxar, räv, varg, lämlar, hare samt diverse växter. Tyvärr hann jag inte titta in till dem innan de hunnit packa ner allt för hemtransport. Jag ska vara framme lite tidigare när de kommer förbi om några dagar och dokumentera vad de har hittat där de är nu. Den plats de nu är på har betydligt bättre förutsättningar för hitta levande ting.
Bilder Här kommer en kavalkad av fina bilder från den gångna veckan. Som jag beskrivit miljön i mina tidigare brev, så tycker jag att det fortfarande är mycket vackert här. Man kan ju tröttna på utsikten, men här är det svårt.
Livet ombord Livet går vidare och jag har inte sett några ledsna miner under den gångna veckan. Alla verkar fortfarande trivas och livet är på topp. Jag ska passa på att hälsa några nya besättningsmedlemmar välkomna ombord. Vår nya kock som heter Jens Jensen och inlånad är mässman Helena Käck- Andersson från Polarisbrytaren Ymer. Nya ombord är också Helikopter SE-JVK med Pilot Johan Baalack som vi också hälsar varmt välkomna Det var allt för denna gång, vi hörs om en vecka!! Mvh Mattias