Internationell politik 1 Föreläsning 5. Internationell organisering: FN Jörgen Ödalen jorgen.odalen@liu.se
FN:s huvudsakliga syften 1. Definerar staters plikter gentemot varandra (särskilt på området våldsanvändande), definierar mänskliga rättigheter, och gör stater underordnade de kollektiva besluten i Säkerhetsrådet. 2. Skapa en uppsättning institutioner med formell kompetens att övervaka att plikterna efterlevs.
FN:s viktigaste institutioner Generalförsamlingen (GF), Säkerhetsrådet (SR) och Sekretariatet (administrativt stöd för GF och SR) utför de centrala funktionerna för FN. Övriga centrala institutioner: Internationella domstolen (ICJ)(löser tvister mellan stater), Ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC)(bistår FN med rapporter, förslag och undersökningar till grund för beslut) och Förvaltarskapsrådet (ej längre verksamt).
FN:s viktigaste institutioner SR: Fattar beslut om internationell fred och säkerhet för samtliga medlemmar. Dessa resolutioner är juridiskt bindande. SR har femton medlemmar varav fem är permanenta (Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien, USA) och 10 väljs av GF. Alla har en röst (för beslut krävs minst nio röster), men de permanenta har vetorätt.
FN:s viktigaste institutioner Generalförsamlingen (GF) är ett deliberativt organ där alla stater är medlemmar, som utfärdar rekommendationer till medlemmar inom områden som specificeras i FN stadgan (se t ex art. 55). Tillämpar majoritetsregel. Undantag: GF fattar beslut om FN:s budget och fördelningen av kostnader, som är bindande.
FN:s viktigaste institutioner Omvänd relation mellan demokratisk uppbyggnad och beslutandemakt: SR fattar bindande beslut; icke demokratiskt organiserad. GF är rådgivande; demokratiskt organiserad. GF:s organisering skänker FN legitimitet, men vid FN:s bildande ville inte stormakterna släppa kontrollen över den tvingande funktionen.
FN stadgan Det dokument stater undertecknar när de blir medlemmar. Anger FN:s uppgifter, befogenheter, arbetsordning och organisation. Preciserar medlemsländernas rättigheter och skyldigheter gentemot organisationen och varandra.
FN stadgan Två funktioner: Den motsvarar stadgarna för en förening, det vill säga fastställer organisationens ändamål och hur den ska arbeta. Den innehåller regler för staters beteende och är därmed ett folkrättsligt instrument. Representanter för 50 länder undertecknade FNstadgan den 26 juni 1945 i San Francisco och den trädde i kraft den 24 oktober samma år.
FN stadgan Ett stats centriskt avtal. Stater signerar och förbinder sig till det, ej individer eller andra grupper. Innehåller två slags klausuler: 1. De som uttrycker gemensamma värden och mål (särskilt Förordet). 2. De som uttrycker formellt juridiskt innehåll.
Staters förpliktelser 1. Att avstå från att använda våld för att lösa dispyter med andra stater (Art 2(4)). 2. Att bidra ekonomiskt till FN enligt en fördelning bestämd av Generalförsamlingen (Art. 17(2)). 3. Att stödja Säkerhetsrådets beslut (Art. 25).
Fördjupning: FN stadgans våldsförbud: Artikel 2(4) Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål. Vad är då våld?
Vilken typ av våld är förbjudet? The Declaration concerning friendly relations among states (1970) stipulerar följande: Aggressiva krig är förbjudna. Stater får inte använda våld eller hota med våld för att påverka befintliga internationella gränser. Stater får inte använda våld som ett medel för vedergällning. Stater får inte stödja aktörer som syftar till att kränka andra staters suveränitet. Stater får inte organisera eller stödja terrorism eller inbördeskrig i andra stater. Stater får inte erhålla andra staters territorium genom våldsanvändande.
Efterlevnad av våldsförbudet: tvång Enligt Art. 39 får Säkerhetsrådet agera tvingande när 1.) hot mot freden, 2.) fredsbrott, eller 3.) angreppshandling föreligger. Enligt Art. 41 kan SR besluta om icke militära sanktioner. Ekonomiska sanktioner, reseförbud, frysning av tillgångar, isolering etc. Enligt Art. 42 kan SR ta beslut om väpnande åtgärder. Det finns inga begränsningar på de åtgärder SR kan vidta eller godkänna men dessa måste vara proportionerliga och lämpliga för det avsedda syftet
Undantag från Art. 2(4): individuellt och kollektivt självförsvar (Art. 51) Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna, intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Åtgärder vidtagna av medlemmar under utövande av denna rätt till självförsvar skola omedelbart inberättas till säkerhetsrådet
Problem med självförsvarsrätten: Vad utgör ett väpnat angrepp? Väpnat angrepp är inte definierat i Stadgan. GF har definierat aggression, men GF resolutioner är ej bindande. Modern krigsföring försvårar ytterligare. Icke statliga aktörer kan utföra väpnande angrepp, men angreppen måste vara omfa ande och upprepade tillfälliga gränstvister räcker ej! Det kan vara svårt att fastslå vem som angrep först, vem som har självförsvarsrätt och vem som kränkte Art. 2(4). Vad göra när ett hot är allvarligt och överhängande?
Kollektivt självförsvar Enligt Art. 51 får stater ta hjälp av andra stater för att utöva självförsvar. Enbart legitimt om den attackerade staten förklarar sig attackerad och offentligt begär hjälp. Andra stater får annars inte bistå med hjälp. Kollektivt självförsvar är tillåtet om de väpnande angreppen är omfattande och upprepade.
För och nackdelar med kollektivt självförsvar Fördelar Enda sättet svaga stater kan skydda sig. Kollektiv säkerhet bygger på tanken om kollektivt försvar: att stater får och bör hjälpa andra stater. Kollektivt självförsvar har en avskräckande effekt.
För och nackdelar med kollektivt självförsvar Nackdelar Kollektivt självförsvar internationaliserar inhemska konflikter och är destabiliserande. Kollektivt självförsvar används som en ursäkt för geopolitiska intressen: Sovjet i Östeuropa, USA i Vietnam och Nicaragua.
FN som en aktör: Oberoende i förhållande till de ingående medlemmarna, och med särskilda plikter och rättigheter. som ett forum: En institutionell arena för stater där de kan förhandla och debattera. som en resurs: FN:s beslut, uttalanden, rapporter m.m. används av stater som politiska instrument för att uppnå egna mål.
FN:s begränsningar Organisationen är juridiskt överordnad stater eftersom den kan utfärda tvingande rättsregler. Men dess auktoritet baseras inte på någon överordnad tvångsmakt, utan på delegering från medlemmarna. Delegering kan återkallas!