Banläggning Nässjö 4 Februari 2017 VÄLKOMNA!

Program Banläggningens mål Distansernas särart Banläggarens verktyg Färgskalan Löparnas färdigheter och hur vi utmanar dem. Praktiska övningar: Grönt till Svart Fika Praktiska övningar: Grönt till Svart forts. Lunch. Föreläsning SM-banläggare 2016 Fika Specifika frågeställningar kring Nivå 1-arr. Hemläxa

Banläggningens mål *Upprätthålla orienteringens egenart *Skapa sportslig rättvisa *Skapa rolig orientering *Se till att orientering är skonsam mot naturen *Säkerställa distansernas särarter *Erbjuda de aktiva bra banor med rätt svårighetsgrad Smof/Bergander 2006

Banläggningens mål Orienteringens egenart. Banläggarens uppgift är att skapa sådana problem att den som är skickligast i den sammansatta färdigheten orienteringslöpningsförmåga också är den som hamnar överst i resultatlistan. Det handlar alltså både om att testa kunnandet i orientering, förmågan att snabbt och säkert läsa sig fram efter kartan och skickligheten i löpning, förmågan att snabbt ta sig fram genom terrängen, men framför allt skickligheten i att göra båda dessa saker samtidigt. Tankemödan och de fysiska momenten måste gå hand i hand. Tankens skärpa vid kroppslig möda, vår klassiska devis, ska vara ledstjärnan.

Banläggningens mål Sportslig rättvisa. Banläggaren ska i varje tävlingsdetalj sträva efter att skapa sportslig rättvisa genom att bjuda på lika tävlingsuppgifter för alla. Allt som kan påverka tävlingen på ett slumpmässigt sätt ska så långt det är möjligt undvikas. Problemen måste också vara så allsidiga och så många att de blir en garanti för att tillfälliga inslag av tur eller otur inte kommer att ges en helt avgörande inverkan.

Banläggningens mål Skonsam mot naturen Reservat, nyckelbiotoper, fornminnen Skogsstyrelsens Skogens Pärlor, kontakta Länsstyrelsen för klara besked om ev. restriktioner osv. Placera inte kontroller ute i sankmarker. Sätt dem istället på intilliggande fastmark och så att passage av de fuktigare partierna undviks. Undvik även kontroller i starkt sluttande terräng. Undvik att lägga banor i slitagekänslig terräng. Utnyttja om möjligt vägar och stigar till start- och målplatser. Orientering kan vanligen genomföras utan några nämnvärda störningar på viltet. Men man bör komma ihåg att varje tävlingstillfälle är en unik händelse under påverkan av en mängd faktorer såsom terräng, djurtäthet, årstid, väderlek, tävlingsupplägg, antal deltagare och banor. Därför måste de åtgärder som vidtas anpassas från fall till fall. Störningar i samband med orientering kan minskas väsentligt och i de flesta fall helt elimineras om arrangören väljer ett lämpligt tävlingsområde och i samarbete med markägare och jakträttsinnehavare anpassar banläggningen till det vilda genom att lägga banorna i stråk som i huvudsak går åt samma håll, lägger in hänsynsområden i form av fri- och buffertzoner samt i vissa fall låter driva av tävlingsområdet

Banläggningens mål Viltvänlig banläggning

Banläggningens mål Rolig orientering Det mest avgörande är att banorna innehåller många skiftande orienteringsproblem, att varje distans särart säkerställs och att banorna är lagom svåra! Det väsentliga är hur problemen uppfattas av de som ska lösa dem, alltså deltagarna. Vi får inte lägga banor som ensidigt gynnar vissa orienteringsstrategier. Vi får heller inte se varje sträcka isolerad och utan sammanhang. I banläggning gäller i allra högsta grad tesen att helheten är mer än summan av delarna. Inom orienteringsidrotten har vi under många år strävat efter omväxling i terräng, teknik och tempo. Med åren har begreppet 3T vuxit fram som ett mantra inom banläggningen. Begreppet står för just omväxling i Terräng, Teknik och Tempo, 3T. Nyckelordet är omväxling!

Distansernas särarter Bakgrund Orienteringslöpningen har sedan introduktionen i början av 1900-talet utvecklat flera olika discipliner och distanser. Först ut var det den individuella disciplinen över den långa (klassiska) distansen. Budkavlen infördes på 1920-talet och parallellt utvecklades nattorienteringen. Under 1940- och 50- talet tillkom den riktigt (ultra) långa distansen och under 1990-talet introducerades de korta distanserna, kort och sprint. Den här beskrivningen av distansernas särarter har sitt ursprung i de internationella reglerna och har till syfte att förtydliga varje distans särart/egenart/karaktär utifrån ett svensk perspektiv och med hänsyn tagen till det regelverk och det klassindelningssystem vi har i Sverige.

Distansernas särarter Sprintdistansens profil är hög fart Sprintdistansen genomförs i områden som är rika på planbildsdetaljer, gärna i eller i anslutning till bebyggelse, park eller liknande. Banan ska testa deltagarens förmåga att läsa och förstå kartbild i relativt komplex miljö samtidigt som varje delsträcka ska planeras och genomföras i hög fart. Banan ska läggas så att hög fart krävs under hela loppet. Banan kan dras i kuperade områden. Terrängtyper som är så kuperade att deltagarna tvingas att gå längre sträckor bör undvikas. Vid sprintorientering ska kontrollpunkten inte vara en utmaning i sig, utan förmågan att välja och genomföra den bästa vägvalslösningen mellan kontrollerna kontrollen är det viktiga. Till exempel behöver inte den mest iögonfallande vägen ut från kontrollen vara den bästa eller snabbaste, ibland kan det dock vara så. Att planera en eller flera sträckor i förväg under hög fart är en viktig ingrediens i sprintdistansen. Var noga med säkerheten under tävlingen i förhållande till eventuellt förekommande fordonstrafik, cyklister och fotgängare under tävlingen Arenakonceptet med speaker, ljud, musik och arenauppbyggnad är ytterst viktigt vid sprint. Gäller i första hand vid elitarrangemang.

Sprint Vägvalsproblematiken i centrum!

Sprint Utmana löparen att planera flera sträckor framåt

Distansernas särarter Medeldistansens profil är teknisk orientering Banan ska dras i obebyggda områden, företrädesvis skogsmark som kräver stor del finorientering och där kontrollerna och placeringen av skärmen kan vara en utmaning i sig. Detta innebär inte att man får göra avkall på det sportslig rättvisa, till exempel ska en kontrollskärm inte placeras så att stämplande löpare vägleder andra löpare in till kontrollen, dvs kontrollskärmens placering ska vara tydlig. Den tävlandes förmåga till kartläsning och kartförståelse i komplexa skogsmiljöer ska testas. Banan bör alltså kräva mycket koncentration genom hela loppet. Sträckorna ska varieras i både längd och riktning med målet att tvinga löparen att planera utgången från kontrollen innan stämpling. Vägvalsbedömning ska eftersträvas i största möjliga mån, men får inte bli på bekostnad av kartläsningsmomenten. Alltså bör vägvalen innehålla mycket kartläsning i sig. Å andra sidan får antalet kontroller inte bli så stort att det liknar en träningsaktivitet i kontrollplockning. Viktigt på en medeldistansbana är tempoväxling. Detta skapas genom riktningsändringar och genom att använda olika typer av terräng, svåra sträckor varvat med lite mindre svåra osv.

Medeldistans-riktningsändringar, olika sträcklängd och terrängvariation

Medeldistans- riktningsändringar, olika sträcklängd och terrängvariation

Distansernas särarter Långdistansens profil är vägvalsbedömning och fysisk utmaning Banan ska i normalfallet dras i obebyggda områden, företrädesvis i skogsmark. Banan ska testa löparens förmåga att läsa och förstå och genomföra effektiv vägvalsbedömning, att läsa och förstå kartan och kunna planera tävlingen i en fysisk krävande miljö. Kontrollerna ska vara en naturlig avslutning på en bra sträcka, vilket innebär att kontrollföremålet inte behöver vara speciellt svårt i sig. Skärmens placering ska alltid vara tydlig. Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för långdistansen är de långa delsträckorna. Viktigt på en långdistansbana är tempoväxlingen eller rytmen i banan. Detta skapas lämpligen genom att använda olika typer av terräng, svåra sträckor varvat med lite mindre svåra osv. Banan bör innehålla ett varierande utbud av svårare och mindre svåra orienteringsproblem och vissa kortare delar av banan kan vara av medeldistanskaraktär. Förutom de orienteringstekniska färdigheterna ska även den taktiska förmågan sättas på prov.

Långdistans långsträckor, tempoväxlingar och terrängvariation

Distansernas särarter Ultralångdistansens profil är extrem fysisk utmaning och vägvalsbedömning Banan ska i normalfallet dras i obebyggda områden. Miljön är normalt skogsmark, men andra miljöer, t ex fjäll kan vara lämplig. Banan ska testa löparens förmåga att genomföra effektiv vägvalsbedömning och kunna planera tävlingen i en extremt fysisk krävande miljö. Banan ska förutom vägvalssträckor innehålla en blandning av sträckor som kräver grov- och finorientering. Viktigt är tempoväxlingen eller rytmen i banan. Denna skapas lämpligen genom att använda olika typer av terräng och att svåra sträckor varvas med mindre svåra. Förutom de orienteringstekniska färdigheterna ska även den taktiska förmågan sättas på prov. Banan bör innehålla ett varierande utbud av svårare och mindre svåra orienteringsproblem och vissa kortare delar av banan kan vara av medeldistanskaraktär. Kontrollerna ska vara en naturlig avslutning på en bra sträcka, vilket innebär att kontrollföremålet inte behöver vara speciellt svårt i sig. Skärmens placering ska alltid vara tydlig.

Ultralång vägvalsbedömning och en extrem fysisk och taktisk utmaning

Distansernas särarter Stafettens profil är kamp man mot man/kvinna mot kvinna Stafettens profil är lagtävling med ett stort inslag av kamp mellan lagen. Dessutom är en stafett, rätt upplagd, en spännande publiksport. Tävlingen ska normalt genomföras i obebyggd terräng företrädesvis i skogsmark. Man bör eftersträva att hitta områden som är relativt lättframkomliga och som ger goda möjligheter till vägvalsbedömning. Terrängtyper med nedsatt sikt men med god löpbarhet är väl lämpad för stafett. Banan ska förutom vägvalssträckor innehålla en blandning av sträckor som kräver grovorientering och finorientering. Kontrollerna och placeringen av skärmen ska vara tydlig. Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för stafetter är de lite längre delsträckorna med många vägvalsmöjligheter. Den variant av stafett som beskrivs här har många likheter med långdistansen, men vissa delar av banan kan även vara av medeldistanskaraktär. Banan bör också innehålla ett varierande utbud av svårare och mindre svåra orienteringsproblem. Förutom de orienteringstekniska färdigheterna ska även den taktiska förmågan sättas på prov.

Distansernas särarter Stafettens profil är kamp man mot man/kvinna mot kvinna Eftersom stafetter genomförs med gemensam start ligger det i sakens natur att de tävlande kommer att vara ihop på banan under kortare eller längre perioder. Detta är en del av stafettens karaktär och ger en extra dimension kopplat till den taktiska färdigheten Arenakonceptet är viktigt, speciellt vid mästerskap. Speaker, ljud och arenauppbyggnad ska ha hög prioritet och det bör läggas ner stor energi för att skapa bästa förutsättningar för publiken. Det kan innebära allt från passager på arenan till webb- och arenaproduktion från banan i skogen. Banläggningen har stor betydelse för att skapa spridning, men även för att hålla ihop tävlingen. Vid mästerskap ska samlöpning försvåras genom att av SOFT godkänd spridningsmetod används. Spridning och önskemålet att deltagarna ska orientera själva i största möjliga mån, skapas genom att banan innehåller mycket vägvalsbedömning. Kontrollerna ska vara en naturlig avslutning på en bra sträcka, vilket innebär att kontrollföremålen inte behöver vara speciellt svåra i sig. Skärmens placering ska alltid vara tydlig.

Distansernas särarter Nattorienteringens profil är vägvalsbedömning i lättframkomlig terräng Nattorienteringens profil är i många stycken samma som varje distans särart, men skillnaden att tävlingen genomförs i mörker och därmed ska anpassas till detta. Nattorientering kan genomföras inom ramen för alla de förekommande distanserna. Nedanstående beskrivning avser den mest förekommande varianten, nattorientering, långdistans. För nattorientering över andra distanser gäller i stort samma huvudprinciper gällande terräng och vägvalsbedömning, men med anpassning kopplat till respektive distans särart. Banan ska innehålla mycket vägvalsbedömning och i övrigt en blandning av grovorientering och kortare finorientering. Kontrollpunkterna ska vara tydliga och vid placeringen av skärmen/reflexen/lyktan ska arrangören vara extra observant på att placera den så att den inte är svår att hitta i sig. Sträckorna ska varieras i både längd och riktning, men något som är typiskt för nattorientering är de lite längre delsträckorna med många vägvalsmöjligheter. Nattbanor ska generellt vara något kortare än motsvarande banor på dagen.

Distansernas särarter Nattorienteringens profil är vägvalsbedömning i lättframkomlig terräng Vid nattävlingar för ungdomar behöver man försäkra sig om att banorna dras i områden med sammanhängande nät av planbildsdetaljer. Dessa planbildsdetaljer ska dessutom vara tydliga. Generellt ska banor på natten vara betydligt lättare än motsvarande banor på dagen, speciellt viktigt är denna princip på banor för ungdomar. Färgsystemet gäller, men anpassningen handlar bl a om tydligheten och antalet planbildsdetaljer som finns i kartbilden och i verkligheten. Vid elittävlingar på natten, som genomförs med masstart, är arenakonceptet viktigt. Speaker, ljud och arenauppbyggnad ska då ha högsta prioritet och det bör läggas ner stor energi för att skapa bästa förutsättningar för publiken. Det kan innebära allt från passager på arenan till webb- och arenaproduktion från banan i skogen

Banläggarens redskap Egen erfarenhet Mark och Vilt (SOFT) Tävlingsregler (TR) och Anvisningar (TA) (SOFT) Snabbguide till Karta och banläggning (TA 502) Snabbguide till Banlängder och svårighetsgrader (TA 301) Kontrollbeskrivningar (SOFT/IOF) Handledning och anvisningar från distriktet. (SmOF) Boken Banläggning, Ny utgåva 2017! (SOFT) OCAD/Purple Pen m.fl datorstöd Justera banpåtrycket (SOFT)

Färgskalan Grönt till Svart! Bakgrund

Färgskalan Grönt till Svart! Vad kan påverka svårighetsgraden på en bana? Terrängtyp (sikt och framkomlighet). Avstånd mellan attackpunkt, kontroll och uppfångare Vad är skillnaden på en säker uppfångare och en tydlig uppfångare? Säker = otvetydig, enda föremålet av den typen, enkelt att ta ut position för ny kontrollattack. Tydlig = lätt att upptäcka men svårare att säkert identifiera och hitta exakt position för ny attack. En banas svåraste moment definierar banans svårighetsgrad.

Färgskalan Grönt till Svart! Grön Bana K1-K3 Banan ska läggas i terräng med tydliga och sammanhängande planbildsdetaljer, vägar, stora stigar, byggnader, öppen mark och så vidare. Kontrollerna på grön bana ska alltid placeras på ledstången och endast utgöra ett kvitto på att löparna följer det självklara vägvalet. Kontrollföremålen kan utgöras av stigkrökar, vägförgreningar, ledningsstolpar, byggnader och så vidare.

Färgskalan Grönt till Svart! Grön Bana K1-K3 K 1. Lätt ledstångsorientering - given riktning K 2. Lätt ledstångsorientering. Ledstångsbyte vid kontroll K 3. Lätt ledstångsorientering. Ledstångsbyte på sträckan

Färgskalan Grönt till Svart! Vit Bana K4-K6, V1 Terrängvalet ska vara samma som för grön bana, det vill säga tydliga och sammanhängande planbildsdetaljer, vägar, stora stigar, öppen mark, byggnader och så vidare. Kontrollerna på en vit bana ska endast markera avslutningen på en sträcka och övergången till en ny. Därför ska kontrollföremålen vara lättidentifierade och tydliga. Utöver kontrollpunkterna på grön bana kan exempelvis stenar, branter, staket och så vidare förekomma.

Färgskalan Grönt till Svart! Vit Bana K4-K6, V1 K 4. Kontroll vid sidan av ledstången

Färgskalan Grönt till Svart! Vit Bana K4-K6, V1 K 5. Svårare ledstångsorientering

Färgskalan Grönt till Svart! Vit Bana K4-K6, V1 K 6. Gena över öppet område mot säker uppfångare V 1. Enbart längdbedömning. Löpvägarna består av tydliga och lättframkomliga ledstänger av samma typ och med samma framkomlighet.

Färgskalan Grönt till Svart! Gul Bana K7-K10, V2 Gul bana kan förläggas till något svårare terräng, men framkomligheten ska fortfarande vara god. Terrängen bör bestå av ett sammanhängande system av vägar, stigar, staket, vattendrag, öppen mark eller liknande. Kontrollpunkterna kan utgöras av svårare terrängföremål, till exempel högst uppe på en mycket tydlig höjd, men måste alltid föregås av en tydlig utgångspunkt. En säker uppfångare ska finnas bakom kontrollen.

Färgskalan Grönt till Svart! Gul Bana K7-K10, V2 K 7. Gena mot säker uppfångare. K 8. Lätt grovorientering mot säker uppfångare. K 9. Lätt kurvbildsorientering.

Färgskalan Grönt till Svart! Gul Bana K7-K10, V2 K 10. Kort finorientering mot tydlig planbildskontroll med säker uppfångare. V 2. Bedömning av längd och löpbarhet

Färgskalan Grönt till Svart! Orange/Röd Bana K11-K13, V3 För både orange och röd bana bör terrängen vara lättframkomlig, måttligt kuperad och bestå av skogsmark, gärna med inslag av kulturmark. Skillnaden är i huvudsak att svårframkomlig och tung terräng helt ska undvikas på orange bana. Terrängdetaljerna ska vara tydliga. Jämfört med grön, vit och gul bana kan svårare kontrollpunkter användas, till exempel större sänkor, tydliga åsar, höjder och branter. En säker inläsningspunkt högst 200 meter före kontrollen och en tydlig uppfångare bakom ska det också finnas.

Färgskalan Grönt till Svart! Orange/Röd Bana K11-K13, V3 K 11. Grovorientering över tydliga hållpunkter mot tydlig uppfångare K 12. Finorientering mot tydlig kurvbildskontroll med tydlig uppfångare K 13. Grovorientering i enkel kurvbild

Färgskalan Grönt till Svart! Orange/Röd Bana K11-K13, V3 V 3. Bedömning av längd, löpbarhet och säkerhet. Löpvägarna kan bestå av svåra ledstänger eller grovorientering via hållpunkter

Färgskalan Grönt till Svart! Violett Bana K14-K15 Jämfört med orange och röd bana ställer violett bana ökade krav på förmågan: Att sträckplanera, att väga snabbhet mot säkerhet. Att ta kontroller utan tydliga uppfångare bakom. Inläsningsmöjlighet ska dock finnas inom rimligt avstånd. Att använda rätt teknik vid kontrolltagningen. All typ av terräng kan förekomma. Mycket fysiskt krävande terräng bör undvikas. Alla typer av kontrollpunkter kan användas.

Färgskalan Grönt till Svart! Violett Bana K14-K15 K 14. Kontrolltagning utan tydlig uppfångare K 15. Kontrolltagning i detaljfattig terräng

Färgskalan Grönt till Svart! Blå/Svart Bana K16-K17, V4 Svårigheterna på blå och svart bana ska alltid anpassas till de skickligaste löparnas kunnande, även om orienterare av andra kategorier kan delta. Skillnaden mellan blå och svart är att mycket fysiskt krävande terräng ska undvikas på blå bana. Ökningen i svårighetsgrad jämfört med tidigare banor består i: Att andelen kurvbildsorientering ökar. Att detaljrik terräng och små terrängdetaljer kan och bör- utnyttjas. All typ av terräng kan förekomma.

Färgskalan Grönt till Svart! Blå/Svart Bana K16-K17, V4 K 16. Grovorientering i svår kurvbild.

Färgskalan Grönt till Svart! Blå/Svart Bana K16-K17, V4 K 17. Finorientering i detaljrik terräng.

Färgskalan Grönt till Svart! Blå/Svart Bana K16-K17, V4 V 4. Svår vägvalsbedömning. Sträckan går genom terräng med svårbedömd nivåbild eller med kraftigt varierande framkomlighet längs löpvägarna. Huvudvägvalen kan innehålla flera delvägval.

Banläggning för Nivå 1 Nivå 1: Internationella och nationella värdetävlingar i Sverige. VM, EM, världscup, O- Ringen, SM, USM, serie arrangerad på uppdrag av SOFT (t ex Swedish League), Tiomila, 25manna, Smålandskavlen samt landslagstester.

Viktiga fokusområden vid Nivå 1 Arena Media Sportslig rättvisa Distansernas löptider Värdering av vägval

Arenabanläggning Vid olika typer av värdetävlingar som elittävlingar, mästerskapstävlingar och stafetter finns det ofta ett värde för publik, media och andra deltagare att skapa en arena som gör det enkelt och spännande att följa tävlingen. Att skapa en bra arena är ofta ett samspel mellan speakerns uppgift att förmedla vad som händer under tävlingen, varvningar och passeringar på arenan och modern teknik som gör det möjligt att följa deltagarnas väg i skogen. Att vara ute tidigt och lyssna på de som ansvarar för bildproduktionen är en grundförutsättning för en bra slutprodukt. Ibland finns även möjlighet att bevaka kontroller i skogen med kamera och visa det på skärm på arenan eller lägga ut det på internet. Det kanske vanligaste sättet att följa deltagarna är via en eller flera kontroller längs banan och på så sätt få passertider. Det finns alltså flera sätt att göra det möjligt för publiken att följa tävlingen på plats eller via dator, platta eller mobil.

Arenabanläggning Det finns en mängd frågor att besvara under planeringen inför tävlingen: Vilka eventuella tekniska begränsningar finns? Går det att skapa en bra varvning på arenan? Från hur många platser i skogen är det lämpligt att rapportera? Hur ser Speakerns körschema ut? För att kunna skapa bästa möjliga förutsättningar för en lyckad produktion måste banläggaren vara lyhörd och införstådd i detta och även acceptera att banorna måste tillrättaläggas för att dramatiken ska bli synlig i bilder eller inför ögonen för publiken. Exakt hur en bana ska planeras för att anpassas för publik går inte att svara på generellt. Varje tävlingsområde och arena är unik, men det skapar å andra sidan unika möjligheter att göra något utöver det vanliga. Passager på arenan och genomtänkt banläggning är nyckeln till ett lyckat arrangemang.

Arenabanläggning Så här såg banan ut vid varvningen, kontroll 13 och 14 samt avslutningen vid 25-manna 2014.

Arenabanläggning SM Stafett 2016. Varvning vid kontroll 10 och 19. Online-kontakt vid kontroll 9 och 18 ger speakern möjlighet att förvarna publiken innan visuell kontakt.

Arenabanläggning I det här fallet "bäddar" publikkontrollen för två bra vägvalssträckor, en kort och en lång. Lägg också märke till att publiken kommer att kunna följa löparna tillräckligt länge för att kontrollen ska fylla sin funktion.

Media Media spelar en allt större roll och syns inte orienteringen i TV-kanaler hamnar sporten tyvärr i skuggan och får det allt svårare att knyta till sig intresse, sponsorer och samhällsstöd. Vi är i behov av att anpassa oss till omvärlden och bli mer synliga. Mediabegreppet har de senaste åren breddats och omfattar i stor grad olika nätbaserade tjänster som t.ex speakerljud online, GPS-tracking, onlinekontroller och Web-TV sändningar. Vilka hänsyn krävs för att tävlingen och arenan som publiken på plats upplever skall kunna visas upp på en digital plattform? Ev. tekniska begränsningar t.ex GSM-täckning och bredbandstillgång kan påverka banläggningsuppdraget. Kontroller och passager lämpliga för fotografering och filmning av pressrepresentanter osv.. Exempel i Banläggningsboken sid. 182

Sportslig rättvisa Kraven på sportslig rättvisa skall i alla sammanhang vara lika stora men då konsekvenserna blir större vid Nivå 1- arrangemang så krävs mer omtanke och kontroll än normalt Kartan är facit! - En tävling får aldrig avgöras enbart vid kontrollpunkterna. Val av kontrollpunkt och skärmplacering är därför av stor vikt. Genom en noggrann jämförelse mellan kartan och detaljer i terrängen ska löparna direkt kunna leta upp rätt terrängföremål eller del av terrängföremålet, kontrollpunkten. - När löparna befinner sig vid kontrollpunkten ska de omedelbart kunna se skärmen. - Undvik skärmplaceringar där enbart en stämplande deltagare röjer kontrollen. Det gäller i första hand vid sänkor och gropar, som är svåra att upptäcka på avstånd i terrängen.

Sportslig rättvisa - Välj alltid en annan kontrollpunkt om kontrollbeskrivningen inte kan ge klart besked om vilket kontrollföremål som avses, eller om kartan inte stämmer med terrängen i kontrollområdet på grund av felaktig eller tveksam ritning. (Jag brukar ha som tumregel att alltid försöka välja ett kontrollföremål det bara finns en av i ringen för att minska risken för otydlighet.) - Undvik kontrollplacering i spårkänslig terräng. - Säkra att entydig och korrekt information till de tävlande framgår av PM och Bulletiner. LEX WRE Brösarp 2016 - Undvik stråkbanläggning som gör att löpare kan dra nytta av deltagare i andra klasser el. dyl. LEX Lång-SM 2015..

Distansernas löptider på Nivå 1 Beräknade segrartider vid SM fr.o.m 2017 Lång HD21, kval 60 min, final 90-95 min HD20, kval 50 min, final 70-75 min HD18, kval 45 min, final 55-60 min Medel HD21, kval 30 min, final 30-35 min HD20, kval 25 min, final 25-30 min HD18, kval 25 min, final 25-30 min Sprint Alla klasser, kval 12 min, final 12-15 min Ultralång HD21, 135-140 min HD20, 105-110 min HD18, 85-90 min Natt HD21, 81-86 min HD20, 63-68 min HD18, 49-54 min Stafett HD21, 3 x 55-60 min HD20, 3 x 50-55 min Sprintstafett 12-15 min damer 12-15 min alla 12-15 min alla 12-15 min damer

Vägvalsvärdering Hur bedömer man de olika löpvägarnas snabbhet? Provlöpning. Inför större tävlingar är det ju mycket vanligt att det genomförs provlöpning med tidtagning av olika vägval. Det är viktigt att provlöparna är representativa för deltagarna på banan. Inte bara rätt kunnande och ålder, utan också rätt typ : löpstarka deltagare på kringgående vägval, terrängstarka på grovorientering rakt igenom, kartsäkra på finorienteringsbitarna. Målet är ju att löparen skall kunna välja det vägval som är bäst utifrån vederbörandes kompetens! En vägvalssträcka där större delen av startfältet väljer samma stråk oavsett kapacitet och kompetens kan då anses vara mindre lyckad. Med hjälp av dessa tider drar man vissa slutsatser. Man kanske balanserar om en sträcka, så att det vägval man tänkt sig vara snabbast också blir det. Det finns en risk att detta kan ge helt fel resultat, eftersom slutsatserna dras med stöd av de uppmätta tiderna och inte med hjälp av kartans information! Det viktiga är ju istället att vägvalen är just så snabba som deltagaren kan utläsa från sitt beslutsunderlag, kartan.

Vägvalsvärdering Hur bedömer man de olika löpvägarnas snabbhet? Beräkning. Banläggaren bör skaffa sig en uppfattning om hur snabbt en elitlöpare kan förväntas ta sig fram på olika delar av sträckan. Det kan göras genom att mäta längden på olika delar av vägvalen och därefter beräkna en teoretisk tid. Det är viktigt att resultaten sedan testas med provlöpning. Det teoretiskt snabbaste vägvalet bör ju vara snabbast också i praktiken. Är så inte fallet bör sträckan ändras, åtminstone om den är relativt lång. De faktorer en deltagare har att ta hänsyn till vid vägvalsplaneringen är bland andra Längd, underlag, kupering, framkomlighet, säkerhet, tid för kartläsning och taktik De fyra första faktorerna är någorlunda mätbara. Med hjälp av flera vägvalsundersökningar har löphastigheter vid varierande kupering och framkomlighet sammanställts. Värdena är naturligtvis inte absoluta, men banläggaren kan ändå använda dem som vägledning.

Vägvalsbedömning Teoretisk kalkylering av löptider: Underlagets betydelse. Terräng Väg Stor stig Liten stig Män 5,00 3,20 3,36 4,00 Kvinnor 5,45 3,48 4,10 4,35 Kuperingens inverkan.

Vägvalsbedömning Framkomlighetens inverkan Framkomligheten är enligt kartnormen redovisad i fyra grader: Vitt, där löpbarheten är 80-100%, ljusgrönt 60-80%, mellangrönt 20-60% mörkgrönt 0-20%. Vi har satt löphastigheten i vit skog till 5 min/ km, som alltså gäller vid genomsnittet 90 % löpbarhet. Med utgångspunkt från detta får vi då följande löphastigheter i övrigt: Ljusgrönt = 65 % motsvarar 7 min/km Mellangrönt = 40 % motsvarar 11,3 min/km Det innebär att km-tiden på grund av kuperingen, som vi fått i diagrammet ovan, ska multipliceras med 1.4 i ljusgrönt och med 2.3 i mellangrönt för att få den slutliga km-tiden. För att slutligen få fram löptiden i minuter på det aktuella avsnittet, multiplicerar vi med avsnittets längd i kilometer. Teststräcka/Provkarta Framkomligheten, och kartans sätt att redovisa den, är avgörande för löparnas vägvalstaktik. Kan ett relevant provområde innan start inte ordnas kan det därför vara befogat att ge dem möjlighet att lära känna terrängtypen genom en kartläsningssträcka eller en enkel vägvalssträcka i början av banan innan de tvingas lösa svåra vägvalsproblem. För att det ska vara meningsfullt bör sträckan i så fall innehålla prov på de speciella förhållanden som varit svåra att redovisa på ett enhetligt sätt på kartan. Undvik den Gröna slumpen!!

Vägvalsbedömning Framkomlighetens inverkan - Beräkningsexempel Kartexemplet nedan visar analysen av sträcka 6-7 på en elittest för H21E. Tabellen redovisar banläggarens beräkning på delar av de fyra vägvalen A, B, C och D. För att visa principen har vi tagit med endast del 1 och 2 av sträcka A samt del 2 av sträcka D. I övrigt anges bara banläggarens slutresultat. Avsnitt Längd, m (L) Underlag Nivå förändring (m/km) Löphastighet enl diagram (min/km) (H) Koefficient för framkomlighet (F) Tid =LxHxF/1000 Min = sek A1 90 Vit skog -20/90=-222 5,2 1,0 0,47 28 A2 150 Stor stig -20/150=-130 3,2 1,0 0,48 29 150 Körväg 0 3,3 1,0 0,46 28 D1=A1 40 D2 90 Vitt -15/90=-166 4,8 1,0 0,43 26 200 Delvis +30/200=+150 8,2 1,2 1,92 115 grönt 150 Ljusgrönt -25/150=-170 4,8 1,4 1,00 60 Beräkningsresultat: Längd Beräknad löptid Vägval A: 1450 m 5 min 14 sek Vägval B: 1260 m 6 min 4 sek Vägval C: 1120 m 6 min 17 sek Vägval D: 920 m 6 min 41 sek Provlöpningen verifierade att A var minst en minut snabbare än C och D. Praktiken stämmer alltså med teorin. Ingen av de 48 löparna valde väg A! Två deltagare valde B, varav den ene nådde sin bästa sträckplacering. De allra flesta valde väg D. Sträckvinnaren fick en fullträff och noterade 6:10, medan 2:an hade 6:50. Bästa tid på väg C var 6:51.

Vägvalsbedömning Även längre sträckor med stark kupering på tvären kan resultera i mycket skiftande vägval. Exemplet visar sträcka 18 på herrbanan på VM i Skaraborg 1989. Snabbaste tiden noterades på ett snålt vänstervägval, medan blivande världsmästaren Petter Thoresen förlorade upp till 40 sekunder på det kringgående högervägvalet.

Vägvalsbedömning Könsskillnader Det har visat sig att kvinnliga elitlöpare förlorar upp till 30 % tid i starkt kuperad eller svårforcerad terräng jämfört med manliga elitlöpare. I lättlöpt terräng kan skillnaden vara mindre än 20 %. Det innebär att skillnaden i längd mellan kringgående vägval på snabbt underlag och vägval genom hård terräng kan vara större på damernas elitbanor än på herrarnas. Vägvalssträckan på SM-ultralång för damer 1987 här bredvid är exempel på detta.. Huvuddelen valde ett stråk rakt igenom den kuperade terrängen. Nio deltagare valde ett kringgående vägval till höger. Två av dessa, däribland slutsegraren Karin Gunnarsson, valde en väg 70% längre än fågelvägen Hon vann ändå sträckan klart..

Hemläxa Lägg en bana av vardera färg. Valfri distans Selo-kartan skall användas Mailas till Magnus Svensson för bedömning Tapplarp@telia.com.

Visdomsord & Käpphästar Öva, öva, öva En bra banläggare klarar att göra bra banor även i skitterräng. Bli inte hemmablind. Kartan är facit. Banans svåraste moment definierar dess svårighetsgrad. Beakta ungdomarnas fysiska och mentala utvecklingsnivå; Ställ er i löparens skor.

Ha ett bra 2017 och Lycka till!!