MINORITETSPOLITISK HANDLINGSPLAN GÄLLIVARE KOMMUN

MINORITETSPOLITISK HANDLINGSPLAN GÄLLIVARE KOMMUN 1

Sammanfattning Idag är samer, sverigefinnar och tornedalingar nationella minoriteter i Sverige och samiska, finska samt meänkieli nationella minoritetsspråk. Från 1 april 2000 omfattas Gällivare kommun av minoritetsspråkslagar som ger enskilda rätt att använda samiska samt finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Lagstiftningen är en del av en större satsning för nationella minoriteter i syfte att öka deras inflytande och minska diskrimineringen av dem. Kommunstyrelsen har beslutat kartlägga behovet av minoritetsspråkliga insatser inom kommunen samt insatser utöver det lagen stipulerar. Utredningen har granskat hur lagen tillämpas i kommunens verksamheter samt den politiska viljeinriktningen vad gäller övriga minoritetsspråksinsatser, företrädesvis inom barn- och äldreomsorgen. Synpunkter har inhämtats från företrädare för minoritetsspråksgrupper som omfattas av lagen. Resultatet har sammanställts i ett förslag till en noritetspolitisk handlingsplan. Länsstyrelsen är huvudman för implementeringen av lagstiftningen och fördelar årligen medel mellan berörda kommuner och landsting för kostnader i samband med minoritetsspråkliga insatser. Lagstiftningen innebär att en enskild har rätt att använda sitt minoritetsspråk vid skriftliga och muntliga kontakter med kommunen i ärenden som rör myndighetsutövning i förhållande till den enskilde om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet. I sådana fall är kommunen skyldig att ge muntligt svar på det använda språket. I skriftliga beslut ska kommunen ange att beslutet på begäran kan översättas muntligt. Vårdnadshavare till barn har rätt att begära plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråken. Samma rättighet har den som begär att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorg. Kommunen ska även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande, finsktalande och meänkielitalande på respektive språk. Gällivare kommuns förvaltningar har löst språkproblemen redan före lagstiftningens tillkomst. Idag finns personal med kunskaper i framförallt finska och meänkieli. Generellt är efterfrågan på användning av minoritetsspråk mycket låg, dom gånger det förekommer är det oftast av finsktalande. Förvaltningarna möter ingen efterfrågan från samisktalande grupper. Barn, utbildning- och kulturförvaltningen samt socialförvaltningen genomför regelbundna inventeringar av personalens språkkunskaper inom förskola och äldreomsorg. Alla förvaltningar ser ett behov av tydliga riktlinjer när enskild vill nyttja sin rätt enligt minoritetsspråkslagstiftningen. Gällivare kommun får f.n. årligen statsbidrag för åtgärder för insatser i minoritetsspråken. För närvarande pågår en diskussion inom länsstyrelsen om hur framtida fördelning kommer att ske. Med detta i beaktande bör kommunen se till att sätta undan en reserv med hänsyn till framtida behov. Kommunen kan använda minoritetsmedlen till: insatser som rör översättning, tolkning mm som krävs för kommunikation mellan myndigheter och enskilda. kostnader som följer av lagstiftning rörande insatser inom kommunernas förskoleverksamhet och äldreomsorg under förutsättning att aktiviteter/verksamheter kan bedömas vara till nytta för berörda minoriteter. informationsinsatser. Minoritetspolitisk handlingsplan Kommunen skall både verka för ett långsiktigt stöd och för ett bevarande av de nationella minoriteterna, samt för en efterlevnad av den särskilda lagstiftningen för minoritetsspråk. Gällivare kommun ser det som angeläget att följa minoritetslagstiftningen och dess intentioner. 2

Generellt är efterfrågan av minoritetsspråkliga insatser mycket låg. Minoritetsspråkgrupperna, representerade av samer och finnar, anser det angeläget att få delta i en arbetsgrupp med politiker och tjänstemän. Syftet är att få inflytande och känna delaktighet i insatser som genomförs, vilket också följer regeringens intentioner. För att uppfylla minoritetsspråklagstiftningens krav vid myndighetsutövning finns behov av information och tydliga riktlinjer för kommunens personal. Mål Den enskilda individen tillhörande en minoritetsgrupp skall känna sig väl bemött och respekterad vid kontakter med kommunen. Den som vill nyttja sin rätt enligt lagstiftningen att använda sitt minoritetsspråk i kontakt med kommunen skall ha möjlighet till detta. Åtgärder Organisation Bilda arbetsgrupp bestående av kommunala tjänstemän, en representant för varje förvaltning samt gemensam administration. Insatser sker i samråd/samverkan med berörd verksamhetsansvarig chef. Bildandet av en referensgrupp som stöd för den kommunala arbetsgruppen. Gruppen består av representanter för minoritetsgrupperna. Arbetsgruppen har delegation: för yttranden samt förslagsrätt till kommunstyrelsen inom minoritetspolitiska frågor. att fatta beslut om bidrag till minoritetsspråksinsatser enligt handlingsplanen på belopp upp till 10 000 kr. Förvaltningsövergripande All personal inom kommunens förvaltningar skall hålla sig informerade om de minoritetsspråktalandes rättigheter samt kommunens skyldigheter. Tillgång till tolkar för minoritetsspråk skall finnas, i möjligaste mån med auktorisation via Kammarkollegiet. Hänvisning till tolkar skall finnas i Parlandosystemet. Översättning av kommunal information sker när behov anses föreligga. Vid behov anges kunskaper i minoritetsspråk som merit vid nyanställning. Mål Alla vårdnadshavare som begär hela eller delar av förskoleverksamhet för sitt barn på sitt minoritetsspråk skall kunna få det. Åtgärder Barn, utbildning och kulturförvaltningen utarbetar en handlingsplan för att kunna bemöta en efterfrågan på minoritetsspråksinriktad verksamhet. Barn, utbildning och kulturförvaltningen inventerar personal med kunskaper i minoritetsspråk minst en gång per år. Blankett för ansökan om placering i barnomsorg skall informera om rättigheten till förskoleverksamhet inom ramen för minoritetsspråklagstiftningen. Mål Äldre inom särskilt boende och hemtjänst skall äga rätten att på begäran kunna bemötas på sitt eget minoritetsspråk. Åtgärder Socialförvaltningen utarbetar en handlingsplan för att kunna bemöta en efterfrågan på minoritetsspråksinriktad verksamhet. 3

Socialförvaltningen inventerar personal med kunskaper i minoritetsspråk minst en gång per år. Vid utredning om plats i särskilt boende samt hemtjänst skall information ges om rättigheten till äldreomsorg inom ramen för minoritetsspråklagstiftningen. Finansiering Alla åtgärder inom ramen för handlingsplanen skall finansieras via avsatta medel, s.k. minoritetsspråkspengar. Uppföljning och utvärdering Redovisning sker till kommunstyrelsen en gång per år: Alla förvaltningar redovisar genomförda insatser. Barn, utbildning och kultur redovisar efterfrågan av förskoleverksamhet på minoritetsspråk samt genomförda insatser. Socialförvaltningen redovisar efterfrågan av äldreomsorg på minoritetsspråk samt genomförda insatser. 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning... 6 1.1 Bakgrund och syfte...6 1.2 Uppdraget...6 2 Lagar om rätt att använda minoritetsspråk... 6 2.1 Tillämpningsområde...7 2.2 Länsstyrelsen...7 2.3 Gällivare kommun...7 2.4 Enskilds rätt...7 2.5 Kommunens ansvar...8 3 Minoritetsspråken i Gällivare kommun... 8 3.1 Samiska...8 3.2 Meänkieli...9 3.3 Finska...10 4 Verksamheter i Gällivare kommun... 10 4.1 Nämnder och förvaltningar...11 5 Hantering av minoritetsmedlen... 14 5.1 Användningsområde...14 6 Minoritetspolitisk handlingsplan... 14 6.1 Mål och åtgärder...14 Bilaga Utvärdering av lagstiftningens genomförande 5

1 Inledning Sedan december 1999 är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar nationella minoriteter i Sverige och samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch nationella minoritetsspråk. Av dessa omfattas samiska, finska och meänkieli genom sin historiskt sett starka geografiska tillhörighet av särskilda regionala åtgärder. Från den 1 april 2000 omfattas Gällivare kommun av två lagar som ger minoritetsspråktalande rätt att använda samiska samt finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. 1.1 Bakgrund och syfte I december 1999 antog riksdagen förslagen i propositionen Nationella minoriteter i Sverige (1998/99:143). Därefter ratificerade, godkände, regeringen Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen) och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen). Det övergripande syftet med minoritetsspråkskonventionen är kulturellt och vill bidra till att bevara och utveckla Europas mångkulturella arv och flerspråkighet inom nationsgränserna. Bestämmelserna i dessa konventioner har bildat en grund för den svenska minoritetspolitiken. Målet är att ge skydd för de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande. En viktig grund i minoritetsspråkskonventionen är att de som använder minoritetsspråk skall kunna använda dessa språk vid utövandet av sina medborgerliga rättigheter och fullgörande av sina skyldigheter. Ett annat skäl är att de som använder språken därmed har större praktisk nytta av dem vilket kan medverka till att fler lär sig språken. Då har också språken större förutsättningar att utvecklas terminologiskt än om de bara används i privata sammanhang. Språklagarna skall både ses som en rätt för nationella minoriteter att använda sitt språk vid myndighetskontakter samt som en del av en större satsning i syfte att öka deras inflytande och minska diskrimineringen av dem. 1.1.1 Grannländer I Finland och Norge finns liknande lagstiftning för samisktalande. Sedan 1995 ingår sex kommuner i Nordnorge i det samiska förvaltningsområdet. Lagstiftningen har lett till att allt fler använder samiska samtidigt som man i allt större utsträckning begär att bli bemött på samiska i offentliga sammanhang. Sedan 1992 har även samerna i fyra kommuner i norra Finland, rätt att använda samiska vid kommunala myndigheter samt områdets alla statliga distriktsmyndigheter och domstolar. Från 2004 har en ny, förbättrad, lag trätt i kraft i Finland. 1.2 Uppdraget Gällivare kommun är skyldig att följa minoritetsspråklagstiftningen. Därför har kommunstyrelsen beslutat 1 kartlägga behovet av minoritetsspråkliga insatser inom kommunen samt insatser utöver det lagen stipulerar. Utredningen skall inbegripa en sondering av hur lagen tillämpas i de kommunala förvaltningarnas verksamheter samt den politiska viljeinriktningen vad gäller övriga minoritetsspråksinsatser, företrädesvis inom barn- och äldreomsorgen. Resultatet skall sammanställas i ett förslag till en minoritetspolitisk handlingsplan. Till detta kommer också synpunkter från företrädare för minoritetsspråksgrupper som omfattas av lagen. 2 Lagar om rätt att använda minoritetsspråk Från den 1 april 2000 berörs sju kommuner i Norrbotten av den särskilda minoritetsspråkslagstiftningen: 1 Ks 2004-04-05 75 6

lag (1999:1175) om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar lag (1999:1176) om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar 2.1 Tillämpningsområde Lagarna skall tillämpas hos statliga, landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning vid ärenden med anknytning till förvaltningsområdena. Förvaltningsområde för samiska är Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Förvaltningsområde för finska och meänkieli är Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner. Med myndighetsutövning avses utövning av befogenhet att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet eller annat jämförbart förhållande till enskild. Detta innebär bl.a. att den enskilde är i ett beroendeförhållande till en myndighet eller staten som helhet. Det krävs att myndigheten grundar sin befogenhet att bestämma om ett visst förhållande på en författning eller något annat beslut av regeringen eller riksdagen. Utanför begreppet myndighetsutövning faller t.ex. avtal, råd, rekommendationer och upplysningar. 2.2 Länsstyrelsen Länsstyrelsen i Norrbottens län tillförs årligen medel att fördela mellan berörda kommuner och landsting för kostnader i samband med åtgärder för nationella minoriteter. Länsstyrelsen har arbetat med följande huvudområden: Implementera lagstiftningen inom den egna myndigheten. Administrera och fördela de ekonomiska medlen till genomförande av lagstiftningen. Utvärdera lagstiftningens genomförande samt vara ledande i utvecklingsprocessen. I syfte att följa upp lagstiftningens genomförande har tre olika undersökningar gjorts, två på uppdrag av länsstyrelsen och en på uppdrag av konstitutionsutskottet (se bilaga). 2.3 Gällivare kommun För Gällivare kommun innebär det att alla kommunförvaltningar och nämnder berörs av lagstiftningen med undantag av kommunfullmäktige. Undantaget beror på att lagen inte bör tillämpas på myndigheter som har mycket liten kontakt med allmänheten och det därför inte är befogat att hålla tolkberedskap 2. 2.4 Enskilds rätt Den enskilde har rätt att använda sitt språk; samiska, finska och meänkieli, vid skriftliga och muntliga kontakter med kommunen i ärenden som rör myndighetsutövning i förhållande till den enskilde. Ärendet måste ha anknytning till förvaltningsområdet. Rätten gäller endast för den enskilde och inte vid samråd med annan eller för den som har rätt att yttra sig i ärendet. Rätten gäller även för ställföreträdare 3 som t.ex. god man. Med begreppet enskild avses inte bara fysiska personer, utan även föreningar, aktiebolag och andra organisationer men däremot inte myndigheter. 4 2 Prop 1998/99:143, s. 78 3 Person som företräder någon som själv saknar rättslig handlingsförmåga. Exempel förmyndare, förvaltare och god man 4 Proposition 1998/99:143, s. 79 7

Rätten att använda sitt språk gäller oberoende av om personen som använder samiska, finska eller meänkieli är svensk medborgare eller inte och oberoende av var den enskilde är bosatt. Vårdnadshavare till barn kan begära plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråken. Samma rättighet har den som begär att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorg. Enligt propositionen 5 är det viktigt att både förskoleverksamheten och äldreomsorgen innehåller inslag av den kultur och traditioner som hänger samman med språken. 2.5 Kommunens ansvar Om enskild använder samiska, finska eller meänkieli i ett myndighetsärende skall kommunen ge muntligt svar på det använda språket. i det skriftliga beslutet ange att, på begäran, kan beslutet översättas och förklaras muntligt. Kommunen skall erbjuda den vårdnadshavare till barn som begär det plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på minoritetsspråket. Kommunen skall erbjuda den som begär det att få hela eller delarav den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorg på sitt minoritetsspråket 6. Kommunen skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande, finsktalande och meänkielitalande på respektive språk. Blanketter, informationsblad, erbjudande av vård och undervisning kan översättas när behov bedöms föreligga. 7 2.5.1 Begränsning Kommunen får avtala tid och plats för samisk-, finsk- och meänkielitalandes besök och telefonsamtal. Rätten att skriftligt kommunicera begränsas till en rätt för den enskilde att lämna in skriftliga inlagor. 3 Minoritetsspråken i Gällivare kommun Vår kommun har alltid haft ett naturligt inslag av tre kulturer; den samiska, den finska och den svenska. Gällivare kommun omfattas därmed av båda lagstiftningarna för minoritetsspråken: lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar lag om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar Intervjuer och samtal har genomförts med representanter för minoritetsspråksgrupper i syfte att utröna behov och efterfrågan om insatser för de minoritetsspråkstalande. 3.1 Samiska Samiskan är ett finsk-ugriskt språk och är släkt med de finska och estniska språken. De nuvarande samiska huvuddialekterna började troligen utvecklas på 800-talet e Kr. Samiskan kan delas in i tre olika språk: östsamiska som talas på Kolahalvön, centralsamiska som talas i Finland, Norge och 5 Proposition 1998/99:143 s. 55 6 Ibid 7 Prop 1998/99:143, s. 80 8

Sverige samt sydsamiska som talas i Norge och Sverige. På svensk sida talas traditionellt fem språkvarieteter: nord-, lule- och pitesamiska som tillhör det centralsamiska språkområdet samt umeoch sydsamiska som räknas till det sydsamiska språkområdet. I kommunen talades ursprungligen gällivaresamiska, dialekten har dock trängts undan av nord- och lulesamiska och riskerar helt att försvinna. I Gällivare finns idag ungefär lika stort antal nord- som lulesamisktalande personer. Minoritetsspråklagstiftningen anger samiska som ett språk och omfattar samtliga varieteter. Både lule- och nordsamiska omfattas följaktligen av minoritetsspråkslagstiftningen inom Gällivare kommuns förvaltningsområde. Äldre och medelålders samer fick i sin ungdom inte tillräcklig träning i det egna språket eftersom de inte fick möjlighet att tala sitt modersmål i skolan. Därför valde många föräldrar under 1960- och 70- talen att lära sina barn svenska. I dag är situationen annorlunda, det har blivit lättare att få tillgång till utbildning i samiska. År 1977 fastslog riksdagen att samerna är ett ursprungsfolk i Sverige och att de som sådant intar en särställning. Gällivare kommun har en samrådsgrupp för samefrågor med representanter från varje sameby samt sameförening 8. I gruppen ingår även tjänstemän och politiker. Samrådsfrågorna rör främst renskötselområden. Genom intervjuer och samtal med representanter för samer framkommer äldreomsorgen som ett angeläget område. Samernas behov av förskola och skola är redan tillgodosett i Gällivare. Samerna ser det som mycket viktigt att få delta i en minoritetsgrupp i kommunen med möjlighet till inflytande och delaktighet över insatser i minoritetsspråken. 3.2 Meänkieli En finsktalande bosättning har funnits i Tornedalen redan före medeltiden, området var en mötes- och handelsplats och sedan dess har finska dominerat. Efter kriget mot Ryssland åren 1808 1809 drogs en gräns genom Tornedalen så att den västra delen av Tornedalen förblev svenskt område. Trots detta har tornedalingar på båda sidor om gränsen bevarat både sitt språk och sitt kulturarv. Tornedalingarnas språk, som tidigare ofta benämnts tornedalsfinska, kallas numera meänkieli (vårt språk). Det som gett meänkieli dess särprägel är bl.a. att man har inlemmat en rad svenska ord i ordförrådet. Liksom samerna fick inte tornedalingarna som barn tala sitt språk i skolan. Numera är situationen annorlunda och under de senaste åren har det funnits en ökad aktivitet för att bevara det egna språket. År 1981 bildades Svenska Tornedalingars Riksförbund (STR-T) för att tillvarata tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen. I dag bor ca 50 000 tornedalingar i framför allt Haparanda, Övertorneå och Pajala kommuner samt i delar av Kiruna och Gällivare kommuner. I mitten av 1900-talet skedde en kraftig utflyttning från Tornedalen inte bara till Malmfälten utan också till södra Norrbotten och övriga delar av landet. 3.2.1 Gällivarefinska I förarbeten till propositionen diskuterades om gällivarefinskan tillhörde meänkieli eller ej. Tidigare ansågs bl.a. att gällivarefinskan ingick i norrbottensfinskan, men skiljde sig för mycket från tornedalsfinskan. I och med lagstiftningen är det nu fastslaget att gällivarefinskan tillhör meänkieli. Birger Winsa vid Finska institutionen, Stockholms universitet, har skrivit en avhandling 9 där han anser att meänkieli, eller tidigare tornedalsfinskan, består av tre olika dialekter: torneälvdalsfinska som talas i Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner gällivarefinska som talas i Gällivare kommun 8 Gällivare sameby, Girjas sameby, Baste cearru, Sörkaitums sameby, Gällivare sameförening 9 Winsa, Birger, Östligt eller västligt? Det äldsta ordförrådet i gällivarefinskan och tornedalsfinskan. (Almqvist & Wiksell: Stockholm 1991) 9

vittangifinska som talas i vissa delar av Kiruna kommun I området för gällivarefinskan har befolkningen talat flera språk: finska, samiska och svenska. I byar som t.ex. Hakkas och Torasjärvi, talades överkalixmål och i kommunens sydöstra del samiska. I början av förra seklet vann finskan terräng från samiskan, men även överkalixmålet blev det dominerande språket i vissa tidigare samisktalande byar som t.ex. Flakaberg. Gällivarefinskan är idag ingen enhetlig dialekt, bl.a. skiljer sig nattavaarafinskan markant. Samiskan har bidragit med en mängd låneord ända från äldsta tid och fram till det senaste århundradet. Enligt Winsa talas gällivarefinska inom Gällivare kommun, bortsett från några byar. Han har dragit gränsen längs Ängesån så att, i stora drag, byarna väster om Ängesån tillhör gällivarefinskan och byarna öster om till torneälvdalsfinska. Gällivarefinskan är på stark tillbakagång, svenskan får allt större utrymme i vardagsspråket. Många ungdomar och vuxna behärskar inte finska. Ett stort antal av dem som inte kan tala gällivarefinska har ändå passiva kunskaper och förstår vardagligt tal. I byarna talar äldre ofta gällivarefinska till vardags med sina jämnåriga. Som regel är finskan mer framträdande i mindre byar med liten eller ingen inflyttning. I samhällena Gällivare och Malmberget är svenskan mycket dominerande, men även där är finska mer vanligt förekommande i t.ex. LKAB:s gruvor och på andra arbetsplatser. I Gällivare finns idag ingen organisation för meänkieli. 3.3 Finska Finska språket har talats i Sverige under mycket lång tid. Under sexhundra år, fram till år 1809, var Sverige och Finland ett och samma rike. Finsktalande fanns under kortare eller längre tid i den västra delen (nuvarande Sverige) där svenska dominerade. Svensktalande medborgare fanns i den östra delen (nuvarande Finland) där finska dominerade. Idag är både finskan och svenskan nationella språk i Finland. Det finns ett starkt intresse hos sverigefinnar att bevara sitt språk och sin kulturella särart i Sverige. Många finländare kom till Sverige efter andra världskriget, kulmen på inflyttningen kom omkring år 1970 och sedan dess har inflyttningen minskat. Invandringen från Finland efter kriget till Gällivare kommun har inte varit särskilt stor. Det stora flertalet bosatte sig i Kiruna kommun och längs kusten. Av de finsktalande i Sverige bor idag ca 5 % inom nuvarande förvaltningsområde för finska. Idag sker en lite inflyttning av finsktalande till Gällivare, bl.a. för arbete inom sjukvården. Finska föreningen i Malmberget har fått en medlemsökning sedan lagen trädde i kraft, från ett 50-tal till det dubbla. Föreningen samarbetar med Gällivare kommun, bl.a. med tolkuppdrag och högläsning för boende inom äldreomsorgen. Ordförande i finska föreningen anser att det väsentliga med minoritetspolitiken är att bevara kultur och traditioner. De finsktalande här lägger inte lika stor vikt i att kunna använda finska vid myndighetskontakt utan anser det som mer angeläget att satsa på förskoleverksamhet och äldreomsorg. Från föreningens sida anser man, liksom samerna, det viktigt att delta i en minoritetsspråksgrupp i Gällivare kommun för mer inflytande och delaktighet över insatser i minoritetsspråken. 4 Verksamheter i Gällivare kommun Vår kommun är präglad av tre kulturer; den samiska, den finska och den svenska. I det kulturpolitiska handlingsprogrammet 10 anges att språket är en viktig grundpelare för att människan skall utveckla sin egen kultur. Språket skall stimuleras genom olika former av stöd. Under 2004 har ett program med flera kulturella insatser för minoritetsspråk genomförts. Ett exempel är projektet Kulturkraft som arbetar med att bygga en skola där flera kulturer och språk möts naturligt och verkar sida vid sida. Projektet är avgränsat till Sjöparksskolan i Gällivare och 10 Kulturpolitiska handlingsprogrammet (KF 2003-08-25 14) 10

årskurserna 7-9. Det övergripande syftet är att skapa en miljö som erbjuder en kulturell mångfald som ger eleverna möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund. 4.1 Nämnder och förvaltningar Alla nämnder, kommunstyrelse och förvaltningar berörs av vad lagarna fastställer för myndighetsutövning: 2 En enskild har rätt att använda samiska/finska och meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har anknytning till förvaltningsområdet. Om den enskilde använder samiska/finska och meänkieli i ett sådant ärende, är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samiska/finska och meänkieli. Ett skriftligt beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på samiska/finska och meänkieli om att beslutet kan översättas muntligen till samiska/finska och meänkieli av myndigheten på begäran av den enskilde. Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande/finsktalande och meänkielitalande på samiska/finska och meänkieli. 3 Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för samisktalandes besök och telefonsamtal. En övergripande kartläggning av kommunens förvaltningar har gjorts i samband med utredningen. Inom alla förvaltningar förekommer myndighetsutövning i varierande omfattning. 4.1.1 Kommunledningskontoret Kommunledningskontoret ansvarar för den gemensamma administrationen. Verksamheten är fördelad på nämnd- och utredning, utvecklingsenhet, miljö- och byggkontor, ekonomi, personal samt ITavdelning. De tre sistnämnda arbetar enbart internt och berörs inte av minoritetsspråkslagstiftningen. I kommunens växel, som också ingår här, finns vissa kunskaper i finska och meänkieli. Myndighetsutövning förekommer i samband med handläggning av alkohol- och lotteritillstånd. I dessa ärenden har kunskaper i minoritetsspråk aldrig efterfrågats. Vid överförmyndarverksamheten uppstår ibland ett behov av kunskaper i finska. Miljö- och byggkontorets arbetsuppgifter är helt av myndighetsutövande karaktär. Behovet av kunskaper i finska och meänkieli förekommer i viss mån ute i byarna. Kontoret har personal som behärskar alla tre minoritetsspråk. 4.1.2 Service och teknikförvaltning Till viss del förekommer myndighetsutövning inom förvaltningen, bl.a. vid beslut om bostadsanpassningsbidrag, utfärdande av trafikföreskrifter samt parkeringstillstånd. Hos räddningstjänsten ligger ansvar för bl.a. brandsyne- och sotningsärenden. Det finns ingen efterfrågan på användning av minoritetsspråk vid myndigheten överlag. Undantaget är försörjningsenheten som tidvis kan uppleva behov av kunskaper i finska och meänkieli vid hantering av försörjningsstöd. 4.1.3 Barn, utbildning och kulturförvaltning Förvaltningen ansvarar för bibliotek, museum, kultur, fritidsgårdar, barnomsorg/skolbarnomsorg, grundskola, särskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning, högskoleutbildningar och musikskola. 11

Kulturförvaltningen arbetar efter en kulturpolitisk handlingsplan där minoritetsspråken och dess kulturer ses som en självklar del av vår kommun. Biblioteken har en betydande roll vid arbetet med att bevara och stödja minoritetsspråken och får årligen anslag ur minoritetsmedlen för inköp av medier på minoritetsspråken. Även den samiska bokbussen har fått medel ur anslaget. Ett par anställda vid biblioteken har fått utbildning i det finska språket. Skolan följer en mängd förordningar och lagar och följaktligen fattar förvaltningen många beslut av myndighetskaraktär. Verksamheterna möter ingen större efterfrågan på att använda minoritetsspråk. Till viss del finns ett behov av finska inom barnomsorg och skola vid direktkontakter med föräldrar, dock är det mer sällan förekommande. I skolans läroplaner (Lpo 94 och Lpf 94) framgår att kunskap skall ges om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. Vid revidering av skolans kursplaner har detta också uppmärksammats. De nationella minoriteterna samer och tornedalingar har mer omfattande rätt till modersmålsundervisning än vad som gäller övriga språk. Under 2005 har ett delbetänkande lagts som bl.a. föreslår att även finska ska få utökade rättigheter till modersmålsundervisning. Förskola 8 När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 skollagen (1985:1100), skall kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på samiska/finska och meänkieli. Förskoleverksamhet på det egna språket är mycket viktig för samiskans, finskans och meänkielis bevarande eftersom barns språkinlärning är intensivast under åren före skolstarten. Verksamheten bör utformas så att den innehåller inslag av den kultur och traditioner som hänger samman med språken. Det är önskvärt att personalen får utbildning i hur de bäst kan stödja barnens två-språkighet. 11 I kommunen finns idag 15 förskolor, varav ett föräldrakooperativ och en sameförskola. De samespråkiga barnens behov tillgodoses genom sameförskolan Skierri samt sameskolan. Dessa ligger under sameskolstyrelsen, men förskoleplatserna går via kommunens barnomsorgskö. Sameförskolan har skolbarnomsorg upp till 12 år och omfattar ett 20-tal barn. Under 2001 gjordes en utredning om språkbehov i förskolan, vilken visade att det största behovet fanns bland finsktalande. Trots att alla vårdnadshavare får information om rätten till förskoleverksamhet inom ramen för minoritetsspråkslagstiftningen, har ingen velat använda denna möjlighet. På grund av detta har idag ingen förskola särskild inriktning mot finsk-/meänkielitalande barn. Förvaltningen för regelbundet statistik över barn med annat modersmål, då dessa omfattas av förskolans egen läroplan 12. Antalet finsktalande barn kan som mest uppgå till ett tiotal per år, meänkielitalande barn saknas helt. Förvaltningen genomför regelbundna inventeringar av finsktalande personal. Barnsomsorgens personal har informerats om lagstiftningen, personal har även fått utbildning i finska. 4.1.4 Socialförvaltning Socialtjänsten bedriver en bred verksamhet och ansvarar för omsorg för äldre och funktionshindrade samt stöd, rådgivning och behandling till barn, ungdomar och vuxna. Socialtjänsten är uppdelad i tre avdelningar, individ- och familjeomsorg/psykiatri, handikappomsorg och äldreomsorg. 11 Prop 1998/99:143 s. 54 12 Förskolans läroplan (lpfö98) innehåller delar som inriktas på områden för minoritetsspråk, kultur och traditioner. 12

Förvaltningen handlägger ärenden inom alla tre avdelningarna, bl.a. enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), lag om vård av unga (LVU), lagen om vård av missbrukare (LVM), bistånd enligt socialtjänstlagen (SoL). Inom socialförvaltningen varierar behovet av minoritetsspråk, men kan generellt sägas vara lågt. Det största behovet finns inom äldreomsorgen, inom övriga områden förekommer det i mindre omfattning. Idag finns personal som behärskar språken, framförallt finska och meänkieli. Äldreomsorg 9 En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar samiska/finska och meänkieli. De äldre är ofta de starkaste språkbärarna och bärare av kultur och traditioner. Det ses som angeläget att de får fortsätta använda sina egna språk. Äldre kan förlora kunskaperna i det sist inlärda språket men behålla kunskaperna i det först inlärda. I propositionen anges att det bör eftersträvas att användningen av minoritetsspråk förenas med en respekt för den samiska, finska och tornedalska kulturen och traditionerna så att de äldre kan få ett bemötande som så mycket som möjligt liknar det de varit vana vid när det gäller språk, kultur och traditioner. Personalen bör få möjlighet till fortbildning i språken inkluderande historia och traditioner. 13 När minoritetsspråklagstiftningen infördes, gjorde Gällivare kommun en utredning om språkbehov inom äldreomsorgen. Resultatet visade att det största behovet fanns bland finsktalande. Idag görs regelbundna inventeringar av personalens språkkunskaper. Vid de flesta boenden finns personal som talar finska respektive meänkieli, och medarbetare inom äldreomsorgen har fått utbildning i finska. Inom äldreomsorgen har man för avsikt att starta upp projekt tillsammans med kulturnämnden rörande kompetenshöjning för personal samt aktiviteter för brukare inom minoritetsspråken samiska och finska. Finska föreningen har, via Anhörigcentret, påbörjat ett läsprojekt där medlemmar i föreningen går ut till boenden för att ge högläsning på finska. Vid den grundutredning som hemtjänstassistenterna gör utifrån ansökan om plats i särskilt boende tas önskemål om minoritetsspråk upp. Fram till idag har ingen begärt att få nyttja sin rätt att bemötas på sitt minoritetsspråk. 4.1.5 Sammanfattning Ibland råder begreppsförvirring om skillnaden mellan finska och meänkieli, men det förefaller vara störst behov av finska inne i samhället medan meänkieli dominerar ute i byarna. Förvaltningar har löst språkproblemen redan före lagstiftningens tillkomst. Idag finns personal med kunskaper i framförallt finska och meänkieli. Miljö- och byggkontoret har egen kompetens i alla tre minoritetsspråk. Generellt är efterfrågan på minoritetsspråk mycket låg. Dom gånger det finns behov är det av finsktalande, förvaltningarna möter ingen efterfrågan från samisktalande grupper förutom vad gäller samisk förskola och skola. Under 2001 genomfördes en utredning för att kartlägga vilka språkbehov som förekom inom barn- och äldreomsorgen i Gällivare Kommun. Denna utredning gav vid handen att finskan var det dominerande språket där det också fanns störst behov av förkovran bland personalen. Under 2003 har ett 30- tal medarbetare inom barn- och äldreomsorgen genomgått utbildning i det finska språket. Barn, utbildning- och kulturförvaltningen samt socialförvaltningen genom för regelbundna inventeringar av personalens språkkunskaper inom förskola och äldreomsorg. Fram till idag har ingen begärt att få vare sig förskoleverksamhet eller äldreomsorg inom ramen för minoritetsspråklagstiftningen. 13 Prop 1998/99:143, s 55 13

Alla förvaltningar ser ett behov av information samt tydliga riktlinjer hur man hanterar situationer vid användning av minoritetsspråk. 5 Hantering av minoritetsmedlen Gällivare kommun får f.n. årligen ett statsbidrag om ca 1 Mkr för åtgärder för insatser i minoritetsspråken. För närvarande pågår en diskussion om hur framtida fördelning kommer att ske. Med detta i beaktande bör kommunen se till att budgetera en reserv med hänsyn till framtida behov. 5.1 Användningsområde För kommunen kan minoritetsmedlen användas enligt följande: insatser som rör översättning, tolkning mm som krävs för kommunikation mellan myndigheter och enskilda. kostnader som följer av lagstiftning rörande insatser inom kommunernas förskoleverksamhet och äldreomsorg under förutsättning att aktiviteter/verksamheter kan bedömas vara till nytta för berörda minoriteter. informationsinsatser. 6 Minoritetspolitisk handlingsplan Kommunen har av staten tilldelats ett stort ansvar för minoritetsspråklagarnas genomförande. Den långsiktiga målsättningen för bevarande av minoritetsspråk och kultur finns inbyggd i lagstiftningen. Ansvaret ligger inte på den enskilda myndigheten, utan inom den politiska organisationen. Kommunen skall alltså verka både för ett långsiktigt stöd och för ett bevarande av de nationella minoriteterna, samt verka för en efterlevnad av den särskilda lagstiftningen för minoritetsspråk. Gällivare kommun ser det som en angelägenhet att följa minoritetslagstiftningen och dess intentioner. Fram till idag har kommunen till stor del fyllt de behov som finns, en bättre struktur och tydliga riktlinjer för insatser i minoritetsspråk är dock önskvärt. Generellt kan sägas att efterfrågan av minoritetsspråkliga insatser är mycket låg. Det är av betydelse att dokumentera genomförda insatser. Detta kan ske via årliga sammanställningar, vilket ger en bild av behov och efterfrågan samt hur dessa utvecklas. Minoritetsspråksgrupperna, representerade av samer och sverigefinnar, anser det angeläget att få delta i en arbetsgrupp med politiker och tjänstemän. Syftet är att få inflytande och känna delaktighet i insatser som genomförs. För att uppfylla minoritetsspråklagstiftningens krav vid myndighetsutövning ses följande behov föreligga information och tydliga riktlinjer för vad som gäller när enskild vill nyttja sin rätt att använda ett minoritetsspråk, skall finnas tillgängliga för kommunens personal 6.1 Mål och åtgärder Mål Den enskilda individen tillhörande en minoritetsgrupp skall känna sig väl bemött och respekterad vid kontakter med kommunen. Den som vill nyttja sin rätt enligt lagstiftningen att använda sitt minoritetsspråk i kontakt med kommunen skall ha möjlighet till detta. 14

Åtgärder Organisation Bilda arbetsgrupp bestående av kommunala tjänstemän, en representant för varje förvaltning samt gemensam administration. Insatser sker i samråd/samverkan med berörd verksamhetsansvarig chef. Bildandet av en referensgrupp som stöd för den kommunala arbetsgruppen. Gruppen består av representanter för minoritetsgrupperna. Arbetsgruppen har delegation: för yttranden samt förslagsrätt till kommunstyrelsen inom minoritetspolitiska frågor. att fatta beslut om bidrag till minoritetsspråksinsatser enligt handlingsplanen på belopp upp till 10 000 kr Förvaltningsövergripande All personal inom kommunens förvaltningar skall hålla sig informerade om de minoritetsspråktalandes rättigheter samt kommunens skyldigheter. Tillgång till tolkar för minoritetsspråk skall finnas, i möjligaste mån med auktorisation via Kammarkollegiet. Hänvisning till tolkar skall finnas i Parlandosystemet. Översättning av kommunal information sker när behov anses föreligga. Vid behov anges kunskaper i minoritetsspråk som merit vid nyanställning. Mål Vårdnadshavare skall ha rätt att, på begäran, få förskoleverksamhet för sitt barn på sitt minoritetsspråk. Åtgärder Barn, utbildning och kulturförvaltningen utarbetar en handlingsplan för att kunna bemöta en efterfrågan på minoritetsspråksinriktad verksamhet. Barn, utbildning och kulturförvaltningen inventerar personal med kunskaper i minoritetsspråk minst en gång per år. Blankett för ansökan om placering i barnomsorg skall informera om rättigheten till förskoleverksamhet inom ramen för minoritetsspråklagstiftningen. Mål Äldre inom särskilt boende och hemtjänst skall äga rätten att på begäran kunna bemötas på sitt eget minoritetsspråk. Åtgärder Socialförvaltningen utarbetar en handlingsplan för att kunna bemöta en efterfrågan på minoritetsspråksinriktad verksamhet. Socialförvaltningen inventerar personal med kunskaper i minoritetsspråk minst en gång per år. Vid utredning om plats i särskilt boende samt hemtjänst skall information ges om rättigheten till äldreomsorg inom ramen för minoritetsspråklagstiftningen. Finansiering Alla åtgärder inom ramen för handlingsplanen skall finansieras via avsatta medel, s.k. minoritetsspråkspengar. Uppföljning och utvärdering Redovisning sker till kommunstyrelsen en gång per år: Alla förvaltningar redovisar genomförda insatser. 15

Barn, utbildning och kultur redovisar efterfrågan av förskoleverksamhet på minoritetsspråk samt genomförda insatser. Socialförvaltningen redovisar efterfrågan av äldreomsorg på minoritetsspråk samt genomförda insatser. BILAGA Utvärderingar av lagstiftningens genomförande Från år 2000 har tre olika undersökningar avseende minoritetsspråklagarnas införande genomförts. Den första utvärderingen 14 gjordes 2000/2001 via en enkätundersökning hos samtliga regionala och lokala förvaltningsmyndigheter. Syftet var att ta reda på om det skett någon förändring i efterfrågan på användning av minoritetsspråk efter att den särskilda lagstiftningen kring regionala åtgärder trätt ikraft den 1 april 2000. Eftersom undersökningen gjordes knappt ett halv år efter, kom den mer att visa hur efterfrågan på användning av minoritetsspråk såg ut före lagstiftningen. Nästa kompletterande undersökning gjordes av Luleå tekniska universitet 15 under 2002. Syftet var att ta reda på hur språkanvändarna ställde sig till de nya lagarna samt varför de använt/inte använt sig av de möjligheter som lagarna innebar. Undersökningen gjordes bland minoritetsspråksanvändare i Haparanda, Kiruna och Pajala kommuner. Dessutom intervjuades representanter för myndigheter i Gällivare och Kiruna kommuner. Under hösten 2004 har Luleå tekniska universitet, på uppdrag av konstitutionsutskottet, gjort en ny undersökning 16. Den består av tre delundersökningar; intervjuer med enskilda språkanvändare (Jokkmokk), undersökning av länsstyrelsens och kommunernas (Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna) arbete för att genomföra lagstiftningen samt undersökningen av myndighetskulturen i två utvalda kommuner (Haparanda och Jokkmokk). Dessa delundersökningar har tillsammans med de tidigare genomförda undersökningarna sammanställts till en samlad utvärdering av hur minoritetsspråklagarna har implementerats i förvaltningsområdena, både ur medborgar- och myndighetsperspektiv. Resultat av utvärderingarna Minoritetsspråken är ofta muntliga språk, framförallt vad gäller samiska och meänkieli, där många saknar kunskaper i att skriva på sitt minoritetsspråk. Detta beror på att både samiska och meänkieli hindrats i sin utveckling av den statliga språkpolitiken i Sverige, som under lång tid främjat svenskan som enda undervisningsspråk i skolan och svenska som det enda officiellt erkända språket. Detta har också lett till att terminologin inte har utvecklats i takt med tiden. I kontakten med myndigheter används minoritetsspråken i liten utsträckning. Orsakerna är flera: Det saknas färdigheter i minoritetsspråken vilket leder till att den enskilde väljer att använda det svenska språket. Detta är extra tydligt för samiskan då flera myndigheter helt saknar personal med kunskap i samiskan. 14 Finska, meänkieli och samiska. Utvärdering av regionala åtgärder för nationella minoritetsspråk. 15 Minoritetsspråk och myndighetskontakt (Lars Elenius, Stefan Ekenberg)Centrum för forskning och undervisning inom samhällsvetenskap (CUFS) 16 Ett uthålligt språk (Lars Elenius) 16

Många väljer svenska i kontakten med myndigheter för att det saknas fackuttryck på minoritetsspråken, särskilt vad gäller samiska och meänkieli. I Gällivare och Kiruna uppgav myndigheterna i hög grad att det inte finns någon större efterfrågan på användning av minoritetsspråk. Sammanfattningsvis visade undersökningarna ett både lågt och ojämnt utnyttjande av minoritetsspråken i kontakten med myndigheterna. I tornedalskommunerna är det vanligare med kontakt med myndigheterna på finska och meänkieli än i övriga kommuner inom förvaltningsområdet. Det bör dock noteras att undersökningarna inte innefattar intervjuer med minoritetsspråkanvändare i Gällivare kommun, endast myndigheter har tillfrågats. 17