FREDRIKSBERG. Sammanfattande huvudstudierapport

AB Box 20127 104 60 STOCKHOLM Besöksadress: Kapellgränd 7 Tel: [+46] 8 506 306 00 Fax: [+46] 8 506 306 01 http://www.golder.se FREDRIKSBERG Sammanfattande huvudstudierapport - Undersökning av ett nedlagt pappersbruk- Version UTKAST Datum: 2010-11-UTKAST Uppdragsnummer: 0870433 Uppdragsgivare: Ludvika kommun Org. nr: 556326-2418, VAT nr: SE 556326241801. Säte: Stockholm Kontor i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala KONTOR I AFRIKA, ASIEN, AUSTRALIEN, EUROPA OCH NORD- OCH SYDAMERIKA

2010-11-UTKAST - i (iii) - Sammanfattning Den industriella verksamheten på Fredriksbergs industriområde inleddes redan på 1700-talet. Det pappersbruk som var i drift fram till 1972 orsakade de främsta markföroreningarna, på grund av oljehantering och deponering av kisaska. Fastigheten är idag herrelös och omfattar flera svårt förfallna byggnader. Miljö- och byggkontoret, Ludvika kommun, har låtit genomföra ett antal undersökningar av Fredriksbergs industriområde vilka sammanställts till en komplett huvudstudie i enlighet med Naturvårdsverkets kvalitetsmanual. Undersökningarna har påvisat att föroreningar, främst i form av metaller och olja, finns inom det f.d. industriområdet. Ett flertal metaller har uppmätts i halter över Naturvårdsverkets gränsvärden för mindre känslig markanvändning. Förhöjda halter finns både inom tydligt avgränsade delar, som kisaska, men även mer diffust i fyllning. Oljeföroreningar har påträffats i prov från ett utfyllnadsområde. I grundvatten har förhöjda halter av metaller och oljeföreningar uppmätts på flera platser och i ytvatten överskrids CCME:s riktvärde för skydd av vattenlevande organismer i flera punkter. Beräkningar har också visat att det är betydande volymer av kisaska, mesa, fyllnadsmassor och oljeförorenad jord som finns upplagrat inom undersökningsområdet. Byggnaderna inom det f.d. industriområdet förfaller och innebär i sig en uppenbar risk för människors hälsa. Framförallt gäller detta olyckor. Restprodukter från den historiska verksamheten kan innebära en risk för människors hälsa. Detta gäller främst kisaskan på industriområdet och banvallarna/vägarna samt oljeskadad jord vid nedre garaget och cisternerna. Hälsoriskerna är främst kopplade till intag av växter som växer i förorenad jord och i andra hand till direktintag av jord via munnen. Markmiljön är uppenbart störd och förhöjda halter av metaller har påvisats inom stora områden. Framförallt gäller detta kisaskaområdena men också mesadeponierna. Mesadeponierna innehåller inga förhöjda metallhalter men områdena saknar växtlighet som får anses vara normal för området. Baserat på riskbedömningen bedöms byggnadernas förfall samt förhöjda arsenikhalter i kisaskan vara de främsta hälsoriskerna som bör reduceras. I andra hand bör hälsoriskerna reduceras avseende den oljeskadade jorden. Riskerna för markmiljön bör också reduceras, främst i de områden där markmiljön är synligt skadad och spridningen av zink och kadmium bör också minskas. Vilka åtgärder som behöver vidtas för att reducera riskerna beror av vilka åtgärdsmål som tillämpas. Inom ramen för projektet har fyra mål definierats, vilka innefattar att området ska kunna beträdas och nyttjas utan risk för människors hälsa, att marken ska uppfylla de krav på ekologiska funktioner som planerad markanvändning kräver, att befintliga byggnader inte ska försvåra framtida åtgärder

2010-11-UTKAST - ii (iii) - och att föroreningarna inte ska spridas till Liälven i sådan omfattning att miljön eller människors hälsa kan påverkas. Sju tänkbara åtgärdsnivåer har utarbetats. Den enklaste nivån, 0, innebär att ingen åtgärd vidtas, nästa nivå, 1, innebär att marken klassas som miljöriskområde och nivå 2 att s.k. hot-spots saneras och kisaskaområdet täcks. Nivå 3 innebär sanering av de mest förorenade områdena och rivning av byggnaderna och nivå 4 innebär, förutom det, även täckning av närliggande mesadeponier. Nivå 5 innefattar även täckning av utfyllnadsområdena och nivå 6 en total sanering av hela området. Möjligheter för en lokal deponi har utretts då potentiella deponier i regionen är få och ligger på stort avstånd från Fredriksbergs industriområde. Lokaliseringsutredningen har visat att det generellt är svårt att hitta en lämplig lokalisering för en deponi men att den befintliga mesadeponi som ligger närmast industriområdet är det lämpligaste alternativet.

2010-11-UTKAST - iii (iii) - Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 2 Syfte och avgränsning... 1 3 Historik och tidigare verksamhet... 1 4 Områdesbeskrivning... 2 4.1 Läge och ägareförhållanden... 2 4.2 Natur- och kulturmiljö... 2 4.3 Hydrologi och geologi... 3 4.4 Nuvarande och planerad markanvändning... 3 4.5 Delområdesindelning... 3 5 Undersökningar... 5 5.1 Tidigare undersökningar och åtgärder... 5 5.2 Genomförda undersökningar Sista fasen... 5 6 Resultat... 9 6.1 Mängder och volymer... 9 6.2 Geokemiska undersökningar - mark... 9 6.3 Lakförsök... 10 6.4 Geokemiska undersökningar grundvatten... 10 6.5 Geokemiska undersökningar - ytvatten... 11 6.6 Byggnader... 11 7 Riskbedömning... 12 7.1 Allmänt... 12 7.2 Problembeskrivning... 12 7.3 Bedömning av exponering... 13 7.4 Bedömning av hälso- och miljöeffekter... 14 7.5 Konceptuell modell Exponerings- och spridningsvägar... 16 7.6 Osäkerheter i riskbedömningen... 16 7.7 Behov av riskreduktion... 17 8 Åtgärdsutredning... 17 8.1 Allmänt... 17 8.2 Övergripande åtgärdsmål... 17 8.3 Möjliga efterbehandlingsmetoder... 18 8.4 Klassificering av massor och byggnader... 20 8.5 Tänkbara åtgärdsnivåer... 21 9 Referenser... 24

2010-11-UTKAST - i (i) - 1 Inledning Den industriella verksamheten på Fredriksbergs industriområde inleddes redan på 1700-talet, då en stångjärnshammare anlades, och avslutades i slutet av 1900-talet, med nedläggningen av kemtvättsverksamheten. Det pappersbruk som var i drift fram till 1972 orsakade de främsta markföroreningarna, på grund av oljehantering och deponering av kisaska. Kisaskan spreds, förutom på själva industriområdet, också på gamla banvallar som idag används som gång- och cykelvägar. Fastigheten är idag herrelös och har flera svårt förfallna byggnader. Miljö- och byggkontoret, Ludvika kommun, har låtit genomföra ett antal undersökningar av Fredriksbergs industriområde, bland annat har Kemakta Konsult AB genomfört en större undersökning (Kemakta, 2007) och Ragnsells en undersökning (Ragnsells, 2008). I den senare delen av projektet 2009-2010 har arbetet bedrivits i en projektgrupp bestående av Ludvika kommun (beställare), Länsstyrelsen i Dalarna samt AB (huvudkonsult). Under framförallt 2009 utförde kompletterande undersökningar i flera omgångar samt sammanställde tidigare undersökningar. Materialet utgör grund för en komplett huvudstudie av Fredriksbergs industriområde i enlighet med Naturvårdsverkets vägledning. Föreliggande rapport sammanfattar detta arbete. 2 Syfte och avgränsning Syftet med denna rapport är att sammanfatta de viktigaste resultaten samt riskbedömningen och åtgärdsutredningen som tagits fram inom huvudstudien för Fredriksbergs industriområde. Materialet till sammanfattningen är hämtat från de tidigare delrapporterna inom projektet samt, i viss mån, från tidigare utredningar. Föreliggande rapport behandlar inte riskvärderingen. Denna behandlas i separat rapport. 3 Historik och tidigare verksamhet Sedan början av 1700-talet då en stångjärnshammare anlades på platsen och fram till 1990-talet då kemtvätten lades ner har industriell verksamhet bedrivits på området. Bland verksamheterna kan nämnas sulfat- och sulfitmassebruk, skruvfjäderfabrik, skiv-/plattillverkning, tapettillverkning och kemtvättsverksamhet.

2010-11-UTKAST - 2 (24) - 4 Områdesbeskrivning 4.1 Läge och ägareförhållanden Fredriksberg ligger i Ludvika kommun i sydvästra Dalarna. Det undersökta industriområdet är beläget i den nordvästra utkanten av samhället och omfattar fastigheten Säfsen 3:2 samt intilliggande områden påverkade av industrins verksamhet (se Figur 2). Fastigheten har en yta av omkring 7,1 ha. Området omges av skog och vägar. Det gränsar i öster till en industrifastighet men ingen bostadsbebyggelse finns i direkt anslutning till fastigheten. Området är bebyggt med ett flertal industribyggnader, de flesta uppförda mellan 1948 och 1958 och om- och tillbyggda i flera omgångar. Flera av byggnaderna är svårt förfallna. 4.2 Natur- och kulturmiljö Hela området Säfsnäs-Grangärde, som Fredriksberg ligger inom, räknas som Riksintresse för friluftsliv. Omkring tre kilometer nordväst om fastigheten ligger Natura 2000-området Kullerbergen. Recipienten Lisjön är en av länets främsta fågelsjöar. Figur 1 visar områden av intresse för natur-, kultur- och friluftsliv i närområdet. Figur 1. Områden av intresse för natur-, kultur- och friluftsliv i Fredriksbergs industriområdes närområde.

2010-11-UTKAST - 3 (24) - 4.3 Hydrologi och geologi Markytan inom fastigheten Säfsen 3:2 är relativt plan. Norr och öster om fastigheten höjer sig marken och längs Liälven sluttar marken i öst-västlig riktning. Jordlagren inom industriområdet utgörs till större delen av fyllnadsmassor. Vid industribyggnaderna är markytorna delvis asfalterade men i övrigt är marken inte hårdgjord. Närmaste recipient är Liälven, som rinner genom fastigheten. Liälven mynnar i Lisjön omkring tre kilometer väster om Fredriksbergs samhälle. 4.4 Nuvarande och planerad markanvändning För närvarande används endast två av byggnaderna på industriområdet; kraftstationen (av Fortum) och delar av det f.d. torkmagasinet/fjäderfabriken (som lagerutrymme). Fastigheten besöks därmed av främst av lokala företagare. Gång- och cykelvägar där kisaska spridits ut används dock flitigt av allmänheten. Kommunens ambition är att industriområdet i framtiden ska kunna användas för fritidsändamål och rekreation. 4.5 Delområdesindelning Fredriksbergs industriområde har delats in i ett antal delområden för att i mer detalj kunna bedöma och avgränsa områden med olika föroreningsnivåer. Föroreningstyp och grad varierar mellan delområdena. Figur 2 visar indelningen. Figur 2. Delområdesindelning på och omkring Fredriksbergs industriområde.

2010-11-UTKAST - 4 (24) - Kisaskaområdet (1) är beläget väster om fabriksbyggnaderna. Det utgörs av mark som fyllts ut med kisaska. Inom undersökningsområdet finns även två mesadeponier (2N och 2S). En tredje mesadeponi (2SV) ligger inte inom området och har inte omfattats av någon provtagning i föreliggande utredning. Fabriksområdet (3) kallas den mark som ligger i direkt anslutning till fabriksbyggnaderna. Två utfyllnadsområden har identifierats, utfyllnadsområdet i väster (4) är ett markområde som sträcker sig längs Liälven, i närheten av några äldre träbyggnader samt i en kraftledningsgata som löper i den västra delen av fastigheten. Utfyllnadsområdet i nordost (5) är ett markområde vid uppställningsplanen norr om fabriksbyggnaderna. En väg (6) som ansluter till industriområdet vid uppställningsplanen och en banvall (6) i närheten av fastigheten har också undersökts. Nedre garaget (7) är ett område i södra delen av fastigheten där drivmedelshantering har skett och slutligen har eldningsolja hanterats vid oljecisternerna (8) nära norra mesadeponin. Figur 3 visar delområdena 2,4,6 och 8. Figur 3. Foton från några av delområdena i Fredriksberg; i) stående ytvatten på mesadeponi, ii) väg täckt av kisaska, iii) utfyllnadsområde och iv) oljecisternerna.

2010-11-UTKAST - 5 (24) - 5 Undersökningar 5.1 Tidigare undersökningar och åtgärder Vid Fredriksbergs industriområde har följande utredningar utförts tidigare: SwedPower (2000): Provtagningsprogram för fortsatta undersökningar Länsstyrelsen i Dalarnas län (2001): Branschkartläggning Sweco (2003a): MIFO fas 2- undersökning Sweco (2003b): Kisaskans lakningsegenskaper Sweco (2004): Avgränsning av oljeförorening samt förekomst av kvicksilver i ledningar och brunnar. Ludvika kommun (2005): Förstudie, sammanfattning av ovanstående rapporter Kemakta (2007): Huvudstudie av vissa delområden Sweco (2007): Miljöteknisk markundersökning vid kraftstationen Ragn- Sells (2008): Avgränsning av föroreningsutbredning Data har hämtats från ovanstående utredningar i vederbörlig omfattning vid genomförandet av denna huvudstudie. 5.2 Genomförda undersökningar Sista fasen 5.2.1 Provtagning Mark Jordprovtagning genomfördes med Geoprobe-borrning (Figur 4) och provgropsgrävning med grävmaskin. Provtagningen utfördes i alla delområden som ingick i denna studie (delområde 1-6) och på olika material; restprodukter, PAH:er: fyllning och jord. Totalt provtogs 47 punkter. Samlingsprov uttogs från Polycykliska aromatiska kolväten varje enskilt lager som påträffades. Prover analyserades dels med XRFinstrument och fotojoniseringsdetektor (PID) i fält, dels för metaller, etylbensen och xylen. BTEX: Bensen, toluen, petroleumkolväten, PAH och BTEX på laboratorium. Ett antal områden Lättflyktiga organiska föroreningar som bl.a. utanför fastigheten besiktades också i fält för att undersöka förekomst av ingår i petroleumprodukter. kisaska samt eventuella fyllnadsområden med koppling till brukets verksamhet. Ett stenkolsområde avgränsades också. Markundersökningarna syftade dels till att avgränsa förorenade områden, dels till att få information om föroreningshalter i jordmassorna.

2010-11-UTKAST - 6 (24) - Figur 4. Jordprovtagning med hjälp av Geoprobe. Grundvatten Grundvattenrör installerades i samband med Geoprobe-borrningen. Totalt 21 grundvattenrör installerades, vilka provtogs i slutet av varje fältinsats. ph, redoxpotential, konduktivitet och temperatur provtogs i fält. Prover sändes också till laboratorium för analys av metaller, petroleumkolväten, PAH:er, BTEX, klorerade alifater och arsenikspeciering. Inmätning av grundvattenrör med avvägning av grundvattenytan genomfördes vid två tillfällen. Dessutom provtogs klorerade alifater i en gammal VA-ledning. Grundvattenanalyser kan ge information om till vilken grad och i vilken riktning föroreningar sprids från platsen. Ytvatten Ytvatten provtogs i recipienterna Liälven, Lisjön och Hötjärnen. Dessutom provtogs vatten från ett flertal diken och stående vatten på den norra mesadeponin. ph, redoxpotential, konduktivitet och temperatur undersöktes i fält. Dessutom sändes prover till laboratorium för analys av metaller och metylkvicksilver. Ytvattenprover är ett viktigt underlag för att till exempel bedöma spridning av föroreningar. För att kunna utvärdera vilka eventuella effekter en åtgärd på platsen skulle få för vattenkvaliteten i Liälven genomfördes ett referensprogram. Ytvatten från fyra lokaler provtogs två gånger i månaden mellan maj och september 2009 och analyserades för metaller och suspenderade ämnen. Dessutom undersöktes ph, konduktivitet, temperatur, lukt, färg och flöde i fält.

2010-11-UTKAST - 7 (24) - Sediment Sediment från Lisjön och Hötjärnen provtogs och analyserades med avseende på metaller och metylkvicksilver. Sedimentprover kan ge information om huruvida föroreningar spridits till de omgivande ytvattnen samt viss historisk spridningsinformation. Inomhusluft Klorerade lösningsmedel provtogs i inomhusluft i fem punkter. Inomhusluften är ett viktigt provtagningsmedie då det ger information om riskerna med att vistas i byggnaderna. Porluft Porluft fältanalyserades med hjälp av en fotojoniseringsdetektor i fem provpunkter (Figur 5). Porluft undersöks för att upptäcka förekomst av flyktiga kolväten i marken. Byggnader Byggnaderna på industriområdet inventerades och undersöktes dels för fysiska risker, dels för föroreningar. Föroreningssituationen undersöktes dels med hjälp av XRFinstrument, dels genom laboratorieanalyser av metallhalter, Figur 5. Provtagning av porluft. PAH:er, PCB och asbest. Då byggnaderna i sig kan utgöra en riskfaktor, och antogs göra så på Fredriksbergs industriområde, är det viktigt att dessa undersöks. Lakförsök Lakförsök i form av sekventiell lakning och skakförsök utfördes på ett respektive fem prov på kisaska, mesa och utfyllnadsmassor. Lakningar är viktiga i riskbedömningar för att kunna resonera kring metallers tillgänglighet för upptag i människan samt för att bedöma spridningen.

2010-11-UTKAST - 8 (24) - 5.2.2 Analyser Utvalda jord, vatten och luftprover analyserades på laboratorium med avseende på metaller, metylkvicksilver, petroleumkolväten, PAH:er, BTEX och klorerade alifatiska kolväten. Lakförsök på jord samt arsenikspeciering av jord och grundvatten har också utförts. I Fel! Hittar inte referenskälla. nedan redovisas antalet prov som skickats in från olika delområden inom fastigheten. Tabell 1. Analysomfattning Sekv lakning Skakförsök Ämnen Metaller Petroleumkolväten Arsenikspec Klor. alifater Me Hg Analyspaket ALS Analytica MG 1 OV/OJ 21a L/S2 L/S10 OV19d OV6a MEHG F Medie Jord Grundvatten Ytvatten Sediment Jord Grundvatten Jord Jord Jord Grundvatten Ytvatten Luft Ytvatten Sediment 1. Kisaska område 12 2 1 1 1 1 2. Mesadeponier 1 2 4 1 3. Fabriksområde 5 1 1 3 5 4. Utfyllnadsområde i väster 7 1 1 4 3 1 1 5. Utfyllnadsområde i nordost 3 2 1 1 2 6. Vägar och Banvallar 1 2 1 1 Recipienter (1 3 4 3 3 (1 Lisjön, Liälven och Hötjärnen

2010-11-UTKAST - 9 (24) - 6 Resultat 6.1 Mängder och volymer Det finns i huvudsak fyra typer av förorenat material inom och omkring industriområdet; kisaska, mesa, fyllning och oljeförorenad jord. Mesan är det material som beräknaes finnas i störst volymer, totalt mer än 300 000 m 3. Drygt 4 000 m 3 kisaska och drygt 70 000 m 3 fyllning beräknaes också finnas på området. Kemakta (2007) har tidigare beräknat volymen oljeförorenad jord till knappt 3 000 m 3. 6.2 Geokemiska undersökningar - mark 6.2.1 Kisaska Kisaska förekommer i markytan, alternativt en bit ned i profilen, i alla provtagna punkter inom kisaskaområdet. Naturlig mark, bestående av morän, påträffas vid ett djup av 1,2 3,7 m. I jord påträffas höga halter, överskridande riktvärdet för MKM, av ett flertal metaller. Kisaska: restprodukt från svavelsyraframställning Mesa: Kalciumkarbonat som bildas vid sulfatmassatillverkning 6.2.2 Mesadeponier På mesadeponierna påträffas mesakalk ned till ett djup av minst 1,5 m. Mesan underlagras av ett grönaktigt slam och svart organiskt fiberlikt material (torv). Uppmätta metallhalter i jord och grundvatten överskrider inte riktvärden för MKM. 6.2.3 Utfyllnadsområden Utfyllnadsområdenas markprofiler består dels av utfyllnadsmassor men också till stor del av naturligt material. I ett område förekommer stenkol vid markytan. Bariumhalten överskrider riktvärdet för MKM i flera provpunkter. Metallhalterna i en provpunkt indikerar också att kisaska förekommer i provet. I en punkt längs med Liälven uppmärksammades en stark lukt av petroleumkolväten och mycket höga halter av aromater uppmättes senare i jorden. I samma punkt förekommer också höga halter av tunga alifater samt PAH i grundvattnet. MKM: Naturvårdsverkets riktvärde för förorenad jord för Mindre Känslig Markanvändning, markområden där man kan ha tillexempel industrier och kontor men där människor inte ska bo.

2010-11-UTKAST - 10 (24) - 6.2.4 Sediment CCME:s PEL-värde överskrids för kvicksilver och zink i Lisjöns sediment, men i vattnet överskrids inte riktvärdet för skydd av vattenlevande organismer. I Hötjärnens sediment överskrids PEL-värdet för zink och även i vattnet överskrids riktvärdena för kadmium, koppar och zink. Kisaska förekommer också vid Liälvens utlopp. Även här överskrids PEL-värdet för arsenik och zink. 6.3 Lakförsök 6.3.1 Skakförsök Skakförsöken visar generellt på låg lakbarhet i samtliga analyserade prov, med halter från under detektionsgränsen upp till några procent lakbart. Enda undantaget är kvicksilver i jorden från ett prov från ett utfyllnadsområde vilken visar på en lakbarhet på över 5 %. 6.3.2 Sekventiell lakning Den sekventiella lakningen av ett jordprov från kisaskaområdet visar att metallerna främst föreligger som silikater och oxider, och i viss mån även som sulfider och stabila organiska föroreningar, vilka alla är förhållandevis svårlakade former. Koppar, zink och bly är tre metaller som har höga ursprungshalter i kisaskan och dessutom visar sig föreligga i något mer lättlakade former, såsom amorfa järn- och mangan(hydr)oxider och kristallina järnoxider. CCME:s PEL-värde: CCME är ett kanadensiskt ministerråd som arbetar med miljöfrågor. Bland annat utvecklas riktvärden för olika miljöföroreningar. PEL-värde, eller Probable Effect Level är ett riktvärde under vilket inga negativa effekter på vattenlevande organismer anses uppkomma. 6.4 Geokemiska undersökningar grundvatten I grundvatten förekommer blyhalter över Livsmedelsverkets gränsvärde för otjänligt dricksvatten inom flera delområden. Tunga alifater och PAH:er finns i halter över Naturvårdsverkets riktvärde för förorenade bensinstationer på flera platser. Zinkhalterna inom kisaskaområdet förekommer i mycket höga halter enligt SGU:s tillståndsklasser. 6.4.1 Arsenikspeciering I jord förekommer arsenik främst som arsenat (As(V)) men även DMA finns. I vatten är arsenit (As(III)) dominerande men även arsenat och DMA förekommer här. As(III) anses vara mer toxisk än As(V). DMA är en organisk syra som inte är lika toxisk som de oorganiska formerna As(III) och As(V).

2010-11-UTKAST - 11 (24) - 6.4.2 Grundvattenmodellering En modellering av grundvattenytans lutning har utföts med hjälp av resultaten från inmätningar. Modelleringen visar att grundvattenytan lutar mot sydväst, vilket innebär att grundvattenströmning sker i den riktningen. Liälven utgör troligen en hydraulisk gräns, vilket innebär att grundvatten från industriområdet inte transporteras söder om Liälven. Grundvattenytan låg vid mätningar i juni och september på ett medeldjup av 1,4 m under markytan. 6.5 Geokemiska undersökningar - ytvatten I ytvatten överskrids CCME:s riktvärde för skydd av vattenlevande organismer i flera punkter. På den södra mesadeponin överskrids riktvärdet för koppar, i ett dike på utfyllnadsområdet och ett längs med vägen som ansluter till fastigheten i norr överskrids riktvärdena för kadmium och zink. Både upp- och nedströms den norra mesadeponin överskrids också riktvärdet för kadmium. Att riktvärdet även överskrids uppströms antyder på att denna förorening inte kommer från industriområdet. 6.5.1 Referensundersökning Resultaten från referensundersökningen visar att halten kadmium överstiger CCME:s gränsvärde i samtliga punkter vid något eller några tillfällen och att halten bly överstigerg gränsvärdet för mjukt vatten i punkterna nedströms industriområdet vid ett tillfälle. Halten suspenderat material var låg i början och slutet av provtagningsperioden men steg i alla provpunkter under juli/augusti, kraftigast i punkten belägen nedströms bruksområdet i den grävda kanalen. 6.6 Byggnader Byggnaderna på Fredriksbergs industriområde är i mycket dåligt skick och föroreningar förekommer i byggnaderna. I material inuti en rökgas-kanal påträffades vanadinhalter över Avfall Sveriges gräns för farligt avfall och i byggnadsmaterial påträffades zink och kobolt i halter över farligt avfall-gränsen. I en transformatorstation påträffades PCB 7 i halter över gränsen för farligt avfall. Figur 6. Ångcentralen.

0870433 Fredriksberg 2010-11-UTKAST - 12 (24) - Uppdragsgivare Ludvika kommun 7 Riskbedömning 7.1 Allmänt En fördjupad riskbedömning har utförts enligt den modell som sammanfattas i Figur 7. Modellen följer generellt den struktur som föreskrivs i Naturvårdsverkets senaste kvalitetsmanual för efterbehandling av förorenade områden (Natur- riktvärden har beräknats med hjälp av Natur- vårdsverket, 2008 och 2009a). Platsspecifika vårdsverkets riktvärdesmodell (Naturvårdsverket, 2009b). 7.2 Problembeskrivning Figur 7. Generell metodik för riskbedömning av Fredriksbergs industriområde. 7.2.1 Källtermer och föroreningar Fredriksbergs industriområde har som tidigare nämnts delats upp i ett antal delområden, mellan vilka föroreningstyp och föroreningsgrad varierar. Figur 2 visar områdesindelningen och i kapitel 6 finns en sammanfattning av föroreningsnivåer i de olika delområdena. Sammanfattat kan nämnas att det på industriområdet finns flera olika typer av källtermer; kisaska, mesa, fyllnadsmassor och oljeförorenad jord. Undersökningarna har visat att arsenik, barium, kadmium, krom, koppar, kvicksilver, molybden, nickel, bly, zink, olja och PAH:er är de ämnen/ämnesgrupper som bedöms vara mest problematiska inom undersökningsområdet. Alla dessa ämnen är skadliga för människor i varierandee grad. Till exempel kan arsenik, kadmium, krom, bly och vissa PAH:er orsaka cancer och kvicksilver kan ge en rad skador, varav skador på nervsystemet och metylkvicksilvers hämning av den mentala utvecklingen är två. Förhöjda halter finns inom både tydligt avgränsade delar, som kisaska, men även mer diffust i fyllning. 7.2.2 Spridningsvägar och skyddsbarriärer Föroreningar från området bedöms spridas till omgivningarna främst via ytvatten och grundvatten. Ytvatten transporteras från fastigheten via Liälven, som rinner genom området. Denna når Lisjön omkring tre kilometer söder om fastigheten. Föroreningar kan också lösas i infiltrerad nederbörd, transporteras nedåt i markprofilen och nå grundvattnet. Grundvattenströmningar kan sedan föra föroreningarna till recipienter. huvudstudierapport 2009_01\Sammanfattande Huvudstudierapport 101008 Utkast.docx

2010-11-UTKAST - 13 (24) - Skyddsbarriärer är företeelser som begränsar spridning och exponering för en förorening. För Fredriksbergs industriområde och nedströms recipienter har två olika skyddsbarriärer identifierats; fastläggning vilken begränsar metallers rörlighet i mark och vatten och utfällning av sekundära mineral vilket kan ske om metallkoncentrationerna är tillräckligt höga. Utfällning innebär att tungmetallerna kan fastläggas på nytt i ett annat mineral. Eftersom kisaskan, som är det material som uppvisar högst metallhalter, ligger ytligt och inte är instängslad bedöms det idag saknas skyddsbarriärer för direkt exponering för människa och djur. 7.2.3 Skyddsobjekt Skyddsobjekt både inom och utanför fastigheten har identifierats. Inom fastigheten är skyddsobjekten besökare till platsen (vuxna och barn), arbetare på platsen, markmiljön och högre stående djur vilka kan komma in på området. Utanför fastigheten är konsumenter av fisk från Lisjön och akvatiska miljöer i recipienterna skyddsobjekt. Samma skyddsobjekt bedöms vara aktuella i framtiden som idag. 7.3 Bedömning av exponering Exponeringsvägar för människa bedöms vara intag av jord, hudkontakt, inandning av damm och ånga, intag av bär, svamp, frukt etcetera som vuxit på platsen, intag av fisk fångad i recipienterna och intag av kött från vilda djur som kan ha fått i sig föroreningarna. 7.3.1 Källtermens föroreningsinnehåll Kisaskan innehåller främst metallföroreningar, såsom arsenik, barium, kadmium, koppar, kvicksilver, bly och zink. Mesan innehåller inte särskilt mycket föroreningar, medan fyllnadsmassorna ställvis har höga nivåer av barium och aromater i massorna och PAH:er och alifater i vatten. Den oljeförorenade jorden innehåller höga halter alifater och PAH:er. 7.3.2 Spridningsbedömning på kort och lång sikt Inga slugtester har kunnat genomföras (misslyckades), men då föroreningar påträffats i grundvattnet är det troligt att dessa kan spridas från området via grundvatten. En uppskattning med hjälp av Darcys lag har dock visat att hela påslaget till Liälven och Lisjön inte kommer från grundvattnet. Det tyder på att även andra transportvägar, så som vind och erosion är aktuella. Påslaget av metaller från industriområdet till Liälven och Lisjön har beräknats. För zink, bly och kadmium är påslaget störst, över 100 % av den ursprungliga halten i Liälven och något lägre i

2010-11-UTKAST - 14 (24) - Lisjön. Av koppar kommer ett påslag på omkring 90 % av den ursprungliga halten från industriområdet till älven och sjön och av arsenik och barium ligger påslaget mellan 16 och 42 %. Den spridning som konstaterats idag bedöms fortgå i framtiden. Lakförsök indikerar att det finns en stor potential kvar i kisaskan som sannolikt är den mest betydande källan inom Fredriksbergs industriområde. 7.4 Bedömning av hälso- och miljöeffekter Hälso- och miljöeffekter har bedömts med hjälp av platsspecifika riktvärden, vilka beräknats med Naturvårdsverkets riktvärdesmodell (Naturvårdsverket, 2009b). Förutom risker med föroreningarna innebär de förfallna byggnaderna inom det f.d. industriområdet en uppenbar risk för människors hälsa. 7.4.1 Människor Överskridande av platsspecifika riktvärden Medelvärdet för arsenik, bly och kadmium inom kisaskaområdet överskrider flera av de platsspecifika riktvärdena. Arsenik överskrider riktvärden för intag av jord och växter. Bly överskrider riktvärdet för intag av jord. Kadmium överskrider riktvärden för intag av jord och växter. Medelhalterna av övriga ämnen inom kisaskaområdet överstiger inte de platsspecifika riktvärdena. Maxhalten arsenik överskrider det akuttoxiska riktvärdet. Medelvärdet för arsenik inom utfyllnadsområdet i väster överskrider det platsspecifika riktvärdet för intag av jord och växter. Medelvärdet för bly överskrids av det sammanvägda riktvärdet. Övriga riktvärden överskrids inte av medelhalterna inom utfyllnadsområdena. Maxhalten arsenik inom delområde 5 överskrider det akuttoxiska riktvärdet. De högsta halterna inom delområde 5 kommer alla från en provpunkt 0,5 m under markytan där kisaska hittades (PG 3). Exponeringen för dessa halter är därmed begränsad och barn, vilka är begränsande för det akuttoxiska riktvärdet, kommer med största sannolikhet inte i kontakt med denna jord. Dimensionerande exponeringsvägar Intag av växter är den dimensionerande exponeringsvägen för kisaskaområdet för arsenik, kadmium, koppar, kvicksilver, molybden och zink. För barium och bly är intag av jord dimensionerande och för nickel är inandning av damm dimensionerande exponeringsväg. För utfyllnadsområdena är intag av växter dimensionerande exponeringsväg för arsenik, kadmium, koppar, kvicksilver, molybden och zink. För barium och bly är intag av jord dimensionerande och för nickel inandning av damm. Bensens riktvärde, liksom riktvärden för PAH L, PAH M, alifater

2010-11-UTKAST - 15 (24) - C 8 -C 10 och aromater C 8 -C 10 dimensioneras av inandning av ånga. Hudkontakt med jord och damm är dimensionerande för PAH H. Framtiden Exponeringen för föroreningar bedöms vara konstant i framtiden om inga åtgärder vidtas. Kisaskan som är mest toxisk kommer fortsatt ligga öppen och tillgänglig för exponering. För byggnaderna kommer risken att öka då förfallet fortskrider. 7.4.2 Miljö Inom kisaskaområdet överskrider medelhalten barium det platsspecifika riktvärdet. Medelhalten av arsenik, barium, bly, koppar och zink inom utfyllnadsområdet i nordost överskrider riktvärdena. Av de organiska föroreningarna är det bara aromater i fraktionen C 8 -C 10 som överskrider riktvärdet. Ytvattenmiljö I ett vattenprov från den södra mesadeponin uppmättes kopparhalter över CCME:s riktvärde till skydd för vattenlevande organismer, och i vattnet uppströms och nedströms mesadeponin översteg kadmiumhalterna riktvärdet. Att riktvärdet överstegs även uppströms (och att halten är högre där än nedströms) indikerar att föroreningen inte härstammar från industriområdet.

2010-11-UTKAST - 16 (24) - 7.5 Konceptuell modell Exponerings- och spridningsvägar Figur 8 visar en konceptuell modell över exponerings- och spridningsvägar inom och utanför Fredriksbergs industriområde. Figur 8. Konceptuell modell över exponerings- och spridningsvägar på och omkring Fredriksbergs industriområde. 7.6 Osäkerheter i riskbedömningen Den främsta risken, kopplat till föroreningar, med Fredriksbergs industriområde är kisaskan. Den stora osäkerheten med kisaskan är om den förekommer inom andra områden som inte undersökts. Indikationer på kisaska förekommer utanför det mest koncentrerade området (kisaskaområdet) finns Kisaska har bl.a. påträffats i utfyllnaderna norr om industriområdet samt Lisjön. Vid grävarbeten inom Fredriksberg (samhället) bör detta uppmärksammas för att minimera risken för fortsatt oavsiktlig antropogen spridning.

2010-11-UTKAST - 17 (24) - För industriområdet i övrigt är den största osäkerheten vilken föroreningsgrad som finns under byggnaderna. Indikationer finns på förekomst av klorerade lösningsmedel i en brunn i anslutning till byggnaderna. 7.7 Behov av riskreduktion Baserat på genomförd utredning bedöms följande risker behöva reduceras: 1. Minimera hälsoriskerna med i första hand byggnadernas förfall (olyckor) samt förhöjda halter arsenik i kisaska. I andra hand reducera riskerna med oljeskadad jord. Genom att åtgärda byggnaderna kan den stora osäkerhet som råder kring förekomst av andra föroreningar (exempelvis klorerade lösningsmedel) undanröjas. 2. Minimera riskerna för markmiljön inom området. Detta gäller främst de områden där markmiljön synligt är skadad, dvs. kisaskaområdet samt mesadeponierna. 3. Minska spridningen av zink och kadmium. Kisaskan är en betydande källterm med stor potential för utlakning. Trots att spridningen idag inte ger upphov till halter som innebär en risk för vattenlevande organismer kan en riskreduktion motiveras på grund av eventuella risker på lång sikt. 8 Åtgärdsutredning 8.1 Allmänt Det finns flera olika alternativ till efterbehandling av Fredriksbergs industriområde vilka syftar till att reducera risken på olika sätt. Särskilda restriktioner för att hindra att skyddsobjekt exponeras för föroreningen, blockering av spridningsvägar och/eller eliminering av källtermer är olika sätt att reducera riskerna. Det primära målet med efterbehandlingsåtgärder bedöms vara att reducera risken för direktexponering. Två sekundära åtgärdsmål är att förbättra markmiljön och att minska källtermen av framförallt metallföroreningar för att på så sätt förhindra ökat påslag till recipienterna. 8.2 Övergripande åtgärdsmål Inom ramen för projektet och projektgruppen har det diskuterats vilka övergripande miljö- och nyttjandemål som bör användas för området.

2010-11-UTKAST - 18 (24) - Följande mål har definierats: 1. Det f.d. industriområdet samt kringliggande områden med koppling till den historiska verksamheten skall kunna beträdas och nyttjas utan risk för människors hälsa. 2. Marken inom det f.d. industriområdet samt kringliggande områden skall uppfylla de krav på ekologiska funktioner som den planerade markanvändningen kräver, eller kunna upprätthålla samma ekologiska funktion som omkringliggande naturliga områden. 3. Befintliga byggnader skall inte försvåra framtida åtgärder. 4. Föroreningar skall inte spridas till Liälven, vare sig på kort eller på lång sikt, i en sådan omfattning att miljön eller människors hälsa kan påverkas. 8.3 Möjliga efterbehandlingsmetoder Det finns i huvudsak tre möjliga efterbehandlingsmetoder; områdesrestriktioner, övertäckning och bortschaktning med deponering. 8.3.1 Restriktioner För att begränsa risken för skador på hälsa och miljö kan området klassas som ett miljöriskområde. Att klassa området som ett miljöriskområde innebär att restriktioner avseende markanvändning och exploateringsåtgärder införs för området. Idag finns inga miljöriskområden och det är tveksamt om det är möjligt att införa. För att restriktioner ska ha någon verkar måste de vara allmänt kända. Detta kräver omfattande informationsinsatser. Att begränsa framkomligheten genom inhägnad eller dylikt är en möjlig åtgärd för att reducera exponeringsrisken. 8.3.2 Övertäckning Övertäckning av kisaska, utfyllnadsområden och mesa är en annan tänkbar efterbehandlingsmetod. Genom en halv meter mäktig täckning av massor bedöms risken för direktexponering (hud, oralt, inandning) reduceras kraftigt. Övertäckning behöver inte innebära några större förändringar i landskapsbilden, under förutsättning att varsam schaktning sker. Åtgärden innebär framförallt positiva effekter vad avser hälsorisker men miljöpåverkan av markmiljön och nedströms recipienter bedöms vara oförändrad. 8.3.3 Bortschaktning och deponering (lokalt eller externt) En total sanering av området genom schakt innebär att stora mängder måste transporteras till deponi. Potentiella deponier i regionen är mycket begränsade i sitt antal och de närmaste deponierna

2010-11-UTKAST - 19 (24) - för icke-farligt respektive farligt avfall finns 10 respektive 17 mil bort. Därför har möjligheten att anlägga en lokal deponi utretts. Fördelarna med en lokal deponi är att transporterna reduceras väsentligt och att kostnaderna därmed blir lägre. En deponi i direkt anslutning till industriområdet innebär också att ingen ny plats tas i anspråk och förorenas. Lokaliseringsutredningen har visat att det generellt är svårt att hitta en lämplig lokalisering med hänsyn till de höga krav som ställs i förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512). Området omkring Fredriksbergs industriområde består till stor del av sandig morän, vilket innebär att inga naturliga barriärer finns som uppfyller kraven för deponier. Dessutom är stora områden klassade som skyddsvärda områden av riksintresse. I dagsläget bedöms den befintliga mesadeponi som ligger närmast industriområdet som det mest lämpliga alternativet. Trots att mesan består av tät och välbuffrande kalciumkarbonat bedöms det inte som sannolikt att den kan inräknas som en barriär enligt gällande krav. Inte heller uppfyller mesadeponin kravet på strömningstider ut mot recipient, då den ligger i närheten av Liälven. För att kunna använda området som deponi kommer sannolikt undantag att krävas. Kostnaden för deponering påverkas i hög grad av kraven på geologisk barriär och bottenkonstruktion. Detta är speciellt viktigt vid anläggning av en deponi för farligt avfall, vilket är aktuellt för kisaskan. Dessutom bör deponin täckas av ett tätskikt för att förhindra direktexponering samt reducera utlakningen av föroreningar. Omfattande schaktning innebär en förändrad landskapsbild och behov av rena återfyllnadsmassor. Rivs byggnaderna på industriområdet kan rivningsmaterialet krossas upp och användas som återfyllnadsmassor eller som täckning vid en eventuell lokal deponi. Kostnaderna för återfyllnadsmassor varierar och kan vara höga om inte massor finns på rimligt avstånd. Kostnaderna kan sålunda variera med tiden. Detta gör även att de slutliga åtgärdskostnaderna (för återställning) inte kan beräknas förrän sent i ett projekt. 8.3.4 Risker och störningar i samband med efterbehandling Schaktsanering i närheten av byggnader bedöms vara förknippat med stora risker. Om byggnaderna inte rivs bör väl tilltagna säkerhetsavstånd införas för att undvika olyckor vid eventuella ras. Rivs byggnaderna före schaktning underlättas saneringsarbetet avsevärt. Rivning innebär även att sanering kan utföras på ej tidigare undersökt mark under byggnaderna och leder därmed till en ökad riskreduktion. I samband med schakt och rivning av byggnader kan damning orsaka en ökad exponering, något som bör avhjälpas genom dammförebyggande åtgärder.

2010-11-UTKAST - 20 (24) - Schakt i närheten av Liälven kan innebära miljörisker, då skred och ras kan innebära att kisaska sprids till nedströms recipienter. 8.4 Klassificering av massor och byggnader Avfallet från Fredriksbergs industriområde har klassificerats med utgångspunkt från förordningen om avfall (SFS 2001:1063) och förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512). Klassificeringen får stora konsekvenser för kostnaderna för efterbehandling då deponering av massor klassade som farligt avfall är mer kostsamt än deponering av icke-farligt eller inert avfall. För fullständig klassificering och avfallsklasskoder hänvisas till Åtgärdsutredningen. Kisaska Halterna av koppar, bly och zink överstiger gränsvärden för farligt avfall. Lakbarheten har i flera fall visat sig vara för hög för att kisaskan ska få deponeras på deponi för farligt avfall. Lakbarhetsreducerande åtgärder har därför undersökts och stabilisering med 25 % mesa från befintliga deponier har visat sig vara tillräckligt för att reducera lakbarheten så pass att materialet kan betraktas som inert avfall. Mesa Mesan klassas inte som farligt avfall. Skakförsök har visat att lakbarheten är låg, vilket innebär att mesan sannolikt kan deponeras på deponi för inert avfall. Jord och fyllning Jorden och fyllningen från Fredriksbergs industriområde har ställvis höga föroreningshalter. Massor från schaktsanering av dessa material kan därför klassas som farligt avfall. Analyser av jordprov från utfyllnadsområden visar dock att metallhalterna överlag understiger gränsvärden för farligt avfall. Undantag finns i punkter som misstänks bestå av eller vara förorenade av kisaska. Lakbarheten från utfyllnadsområdena underskrider gränsvärden för icke-farligt avfall, om den kisaskaförorenade provpunkten ej tas i beaktande. Lakbarheten från oljeskadad jord bedöms som låg. Rivningsmaterial från byggnader Utredningar har visat att byggnaderna innehåller ca 40 000 m 3 betong och tegel. Skrotmängden uppskattas till 500 1000 ton och mängden trä till 300 600 ton. Andra förväntade avfallsfraktioner är plåt, oljor, olje- och metallförorenat byggmaterial och isolermaterial innehållande asbest. Rent tegel, betong och trä är inte farligt avfall men andra fraktioner kan innehålla farliga ämnen, såsom asbest, kvicksilver eller PCB och kan därmed klassas som farligt avfall. XRF-undersökningar av byggnadsmaterialet visar att metallhalterna varierar kraftigt och att

2010-11-UTKAST - 21 (24) - någon generell bedömning därför är svår att göra. Golders erfarenhet från rivningsinventeringar av pappersbruk är att tegel och betong i huvudsak är fria från föroreningar. 8.5 Tänkbara åtgärdsnivåer För att kunna belysa olika åtgärdsalternativ och deras effekt har sju tänkbara åtgärdsnivåer utarbetats. Grundläggande för åtgärdsmålen har varit att begränsa hälsoriskerna avseende industriområdet och närliggande deponier relaterat till industriverksamheten samt att minska föroreningsbelastningen på nedströms recipienter. Med ökande åtgärdsnivå uppnås en ökad riskreduktion. I Tabell 2 sammanfattas åtgärderna inom de olika åtgärdsnivåerna. 8.5.1 Åtgärdsnivå 0 Ingen åtgärd Nollalternativet innebär att inga åtgärder vidtas. Detta uppfyller inget av övergripande miljö- och nyttjandemål och inga kostnader är aktuella. Konsekvenserna blir att hälsorisker, effekter på ekosystemet och belastning på nedströms recipienter kvarstår, och att landskapsbilden bevaras intakt. 8.5.2 Åtgärdsnivå 1 Klassning som miljöriskområde med särskilda restriktioner Även detta mål innebär att inget av de övergripande miljö- och nyttjandemålen uppfylls. Däremot uppkommer en kostnad i och med informationsinsatser och underhåll. Den totala kostnaden bedöms ligga mellan 120 000 kr/år och 600 000 kr/år med en trolig summa på 200 000 kr/år. Konsekvenserna blir att hälsoriskerna minskar (men är beroende av kontinuerlig information) men att effekterna på ekosystemet och belastningen på nedströms recipienter kvarstår. Landskapsbilden bevaras intakt men åtgärderna innebär minskad tillgänglighet. 8.5.3 Åtgärdsnivå 2 Sanering av hot-spots inom industriområdet samt täckning av kisaskaområdet Åtgärdsalternativet omfattar sanering av oljecisternområdet, nedre garaget och oljeskadan söder om f.d. fjäderfabriken genom schaktning och borttransport till extern deponi samt täckning av kisaskaområdet. Åtgärden kan uppfylla delar av mål nr 1. och 2 samt i mindre grad mål nr 4 (se kapitel 8.2). Kostnaderna uppskattas till 5 MSEK och genomförandetiden till omkring tre månader exklusive förberedelser. Konsekvenserna blir att hälsoriskerna förknippade med föroreningar i området reduceras, men hälsoriskerna förknippade med förfallna byggnader kvarstår. Effekterna på ekosystemet och belastningen på nedströms recipienter kvarstår och landskapsbilden förändras marginellt.

2010-11-UTKAST - 22 (24) - 8.5.4 Åtgärdsnivå 3 Sanering av förorenade områden samt rivning av byggnader Åtgärdsalternativet omfattar sanering av fler områden än åtgärdsnivå 2. Förutom oljecisternområdet, nedre garaget och oljeskadan saneras även kisaskaområdet och banvallar med kisaska genom schakt. Dessutom rivs byggnader inom industriområdet exklusive rivning av betongplattor och sanering av eventuell förorenad underliggande jord. Massorna kan tas omhand antingen externt eller på en lokal deponi. Alternativet uppfyller mål nr. 1, större delen av mål nr 2, hela mål nr 3 och delar av mål nr 4 (se kapitel 8.2). Kostnaderna har uppskattats till 45 MSEK om deponering sker vid extern deponi och 41 MSEK om deponering sker vid lokal deponi. Utförandetiden uppskattas till omkring 1 år exklusive förberedelser. Konsekvenserna blir att hälsoriskerna reduceras kraftigt, effekterna på ekosystemet och belastningen av nedströms recipienter minskar, men reduceras inte helt. Landskapbilden förändras då byggnaderna rivs. 8.5.5 Åtgärdsnivå 4 Sanering av förorenade områden, rivning av byggnader samt täckning av närliggande deponier Åtgärdsalternativet omfattar allt det åtgärdsnivå 3 omfattar och dessutom täckning av de närliggande mesadeponierna. Massorna kan tas omhand antingen externt eller på en lokal deponi. Alternativet uppfyller huvuddelen av mål nr. 1, större delen av mål nr. 2, hela mål nr. 3 och mål nr. 4 (se kapitel 8.2). Kostnaderna har uppskattats till 52 MSEK vid extern deponi och 44 MSEK vid lokal deponi och utförandetiden till ca 1 år exklusive förberedelser. Konsekvenserna blir att hälsoriskerna samt effekterna på ekosystem och nedströms recipienter reduceras avsevärt och att landskapsbilden förändras då byggnaderna rivs. 8.5.6 Åtgärdsnivå 5 Sanering av förorenade områden, rivning av byggnader samt täckning av närliggande områden Åtgärdsalternativet omfattar allt det åtgärdsnivå 4 omfattar och dessutom täckning av utfyllnadsområden. Massorna tas om hand på extern eller lokal deponi. Alternativet uppfyller huvuddelen av mål nr. 1 och 2 samt hela mål nr 3 och 4. Kostnaderna har uppskattats till 54 MSEK vid extern deponi och 46 MSEK vid lokal deponi. Utförandetiden uppskattas till 1 år exklusive förberedelser. Konsekvenserna blir de samma som för åtgärdsalternativ 4.

2010-11-UTKAST - 23 (24) - 8.5.7 Åtgärdsnivå 6 Total sanering av industriområde och närliggande områden samt rivning av byggnader Åtgärdsalternativet omfattar sanering av hela området, d.v.s. kisaskaområdet (både kisaska och underliggande fyllning), banvallar med kisaska, oljecisternområdet, nedre garaget, oljeskadad jord, närliggande mesadeponier, utfyllnadsområden och övriga delar av fabriksområdet genom schakt. Dessutom rivs både byggnader och betongplattor och ännu ej påträffade föroreningar under plattorna kan saneras. Även här kan massorna tas om hand antingen på extern eller lokal deponi. Alternativet uppfyller samtliga övergripande miljö- och nyttjandemål. Kostnaderna har uppskattats till 260 MSEK vid extern deponi och 114 MSEK vid lokal deponi och utförandetiden till 2 år exklusive förberedelser. Hälsoriskerna och effekterna på ekosystemen reduceras helt och landskapsbilden förändras då byggnaderna rivs. Stora osäkerheter föreligger för detta alternativ på grund av att föroreningarna och utfyllnaderna inte är helt avgränsade och att inga omfattande undersökningar gjorts av mesadeponierna. Dessutom finns stora osäkerheter avseende kostnader för ersättningsmassor. Tabell 2. Sammanställning av åtgärder inom de olika åtgärdsnivåerna Sanering Rivning Täckning Deponi Kisaskaområdet Banvallar Oljecisternomr Nedre Garaget Oljeskadad jord Mark under betongplattor Mesadeponier utfyllnader Övrig mark Byggnader Betong plattor Kisaska området Mesa deponier Utfylln områden Extern Lokal 0 1 2 JA JA JA JA JA 3A JA JA JA JA JA JA JA 3B JA JA JA JA JA JA JA 4A JA JA JA JA JA JA JA JA 4B JA JA JA JA JA JA JA JA 5A JA JA JA JA JA JA JA JA JA 5B JA JA JA JA JA JA JA JA JA 6A JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA 6B JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA JA

2010-11-UTKAST - 24 (24) - 9 Referenser Kemakta (2007) Huvudstudie Fredriksberg avseende Syraområdet, området vid Nedre garaget, Oljecisternområdet samt gamla banvallarna. Undersökning och utredning av det förorenade området vid Fredriksbergs f d pappersbruk, Säfsen 3:2, Ludvika kommun. Kemakta AR 2006-21. Ludvika kommun (2005) Förstudie över föroreningssituationen på Fredriksbergs industriområde Säfsen 3:2 Länsstyrelsen i Dalarnas län (2001) Fredriksbergs pappersbruk Industrihistorisk kartläggning med avseende på förorenad mark Naturvårdsverket (2008) Efterbehandling av förorenade områden. Kvalitetsmanual för användning och hantering av bidrag till efterbehandling och sanering. Utgåva 4 juni 2008. Naturvårdsverket (2009a) Att välja efterbehandlingsåtgärd. En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. Naturvårdsverket Rapport 5978. Naturvårdsverket (2009b) Beräkningsprogram för riktvärden för förorenad mark. 978-91-620-5976-7_Nv_beräkningsprogram rv mark_version 1 00. Tillgänglig på: http://www.naturvardsverket.se/sv/nedre-meny/webbokhandeln/isbn/5900/978-91-620-5976-7/ [2010-04-19] Ragn-Sells (2008) PM Markprovtagning Fredriksberg Ludvika. Sweco (2003a) Ludvika kommun Fredriksberg- Miljötekniska markundersökningar enligt MIFO fas 2 inom Fredriksbergs nedlagda pappersbruk, Säfsen 3:2Ludvika kommun Sweco (2003b) PM Lakningsegenskaper kisaska Sweco (2007) Fortum Generation AB Fredriksbergs kraftstaion Översiktlig miljöteknisk undersökning