Ordföranden har ordet Oktober 2008 Framtidsgruppen hade dragning på höstens första ärtsoppemiddag och det är mycket fokus på flygplan. Det är förståeligt eftersom det är vår kärnverksamhet. Framtidsgruppen har också lite funderingar på klubbens organisation, vilket jag personligen tycker är minst lika intressant. Att äga flygplan ihop kan vem som helst fixa, men det är viktigt att försöka behålla fördelarna med Aeroklubben. Samlingsplatsen kring flyg intresset Bara tio år kvar Jubileumsaktiviteterna närmar sig sitt slut trots att det återstår ett par månader av året. Banketten den 20 september kan väl sägas vara höjdpunkten. Nu är det bara tio år kvar innan det blir dags för det verkligt stora jubileet. Blir den festen ännu bättre? Det är bara att vänta och se. OKTOBER BETYDER JU att de flesta är tillbaka i vardagslunken efter sommar, sol och semester. Det är glesare mellan fly-in-träffarna och det känns inte längre lika lockande att ge sig ut med vänner och bekanta på en stjärtsväng efter jobbet. Men visst finns det utmaningar kvar för oss piloter! Mörkersäsongen är snart över oss, och du som inte har mörkerbehörighet borde fundera på att skaffa är viktigt och som delägare i ett flygplan ser jag också fördelar med att ha många pilotkompisar att dela glädje och kostnader med. Att byta flygplan i klubben är en lång process där många viljor skall tillgodoses. Man måste väga fördelarna med att ha fler plan av samma sort mot att tillgodose olika tycke och smak. Och mycket annat. SNART ÄR DET höstmöte. Dags att fundera på styrelseval och annat viktigt. Tid och plats meddelas så snart som möjligt och jag hoppas du kommer! det. Gräsfälten är kanske lite blötare än i somras, men det går fortfarande bra att träna kortfältslandning på många av dem. Ring bara i förväg och kontrollera förhållandena. Det kanske inte är en så bra idé att flyga till norra Danmark nu när Kattegatt börjar bli kylslaget, men varför inte ta en heldagstur till Roskilde eller något av fälten i Oslotrakten? Det går att flyga utomlands utan att åka långt över vatten. HÖST ELLER INTE: vi minns fortfarande den fina sommaren. Den som sedan i augusti med spänning väntat på att få reda på hur det gick med klubbresans öden och äventyr får nu äntligen läsa fortsättningen. Tack till Erik Öhman och Christer Karlsson för att de delar med sig av sina erfarenheter. VILL OCKSÅ PASSA på att tacka alla som hjälpte till på Göteborg Aero Show och festkommitténs jättefina arbete med banketten! Båda arrangemangen fungerade bra och det var fantastiskt trevligt att vara med. Kungen kunde tyvärr inte komma på banketten, men han var med ändå, bildligt talat och hänger nu i klubbhuset. Rolf Björkman med fru Gunilla representerade KSAK, som skänkte oss en fin guldplackett. Redax Hasse Hellström FÖR DIG SOM JUST börjat din PPLutbildning är detta kanske det första nummer av Mofly Newsletter som du läser. Vi i redaktionen hälsar dig varmt välkommen: du, och dina kurskamrater, behövs i Aeroklubben. Utan er blir det ingen förnyelse i klubben. Ta chansen att komma med i klubbgemenskapen så tidigt som möjligt: delta i klubbgruppens arrangemang, var med på höstmötet, och kom ut och fika på lördags - efter middagarna.
AEROKLUBBENS JUBILEUMSBANKETT : En himmelsk afton 90 1918 2008 Den stora jubileumsbanketten den 20 september blev höjdpunkten på klubbens 90-årsfirande som har pågått under hela 2008. Ett stort antal medlemmar och gäster samlades på Ordenshuset i Göteborg för delta i högtidligheterna. Det var ett brett spektrum av välklädda deltagare som dök upp på festen denna kväll. Både åldersmässigt och flygerfarenhetsmässigt. Det var allt ifrån äldre flygrävar som hunnit lägga certet på hyllan till en elev som precis har börjat läsa PPL-teorin. Till mångas överraskning dök också en hemlig gäst upp på middagen: tv-meteorologen Helen Johansson som har ett förflutet i Aeroklubben. Det pratades självklart mycket flyg denna afton. Men jubileumsfesten var inte bara en social upplevelse utan också en gastronomisk sådan. KRÖGAREN ULF NETZLER bjöd på en skaldjurscanapé till förrätt och pärlhöna med rostade rotfrukter och madeirasås till huvudrätt. Till detta serverades viner av högre dignitet. Middagen avslutades med en hjortronmousse tillsammans med en symfoni av olika bär. Stora banketter har varit tradition i samband med jubileumsfiranden i Aeroklubben. Och även denna kväll slogs det på stort. Men digniteten på evenemanget har inte undgått kritik. Ett flertal medlemmar har menat att kuvertavgiften var för dyr och att det traditionella firandet med trerättersmiddag inte riktigt låg i tiden. Hursomhelst finns det en rimlig anledning att anta att de dryga 70- talet gäster som var där var riktigt nöjda. Aftonen hölls ihop mycket tack Toppmöte. På middagen möttes fyra aeroklubbsordförande: Bo Bäckman (1973 1976 samt 1981 1984), Jan- Olof Wikström (1985 2001), Bertil Planvall (2002-2007) och Hasse Hellström som är klubbens nuvarande ordförande sedan 2008. 2
vare toastmastern och entertainern Jonas Kjellberg samt festkoordinatorn Lars Bjurquist som dessutom visade sig vara en riktig piano virtuos. KSAK:s generalsekreterare Rolf Björkman var också inbjuden och passade på att överlämna en hyllningsplakett i guld till Aeroklubben. GIVETVIS HÖLLS också en mängd tal. En stor del av dessa av personer som känner till klubbens förflutna. Den före detta ordföranden Bo Bäckman berättade om en del, för många, nya fakta om klubbens historia. Före detta flygplatschefen Kurt Aeroklubben hedrades med KSAK:s plakett i guld och som lämnades av dess generalsekreterare Rolf över- Björkman. Jubileumsbanketten blev höjdpunkten på klubbens 90-årsfirande Klausson redogjorde med humor och entusiasm gamla flygminnen och en av klubbens äldsta medlemmar, Nils Olmin, berättade med stort hjärta och värme om sina klubbminnen. EFTER MIDDAGEN serverades kaffe med avec och strax därefter var det dags att höja såväl stämningen som volymen ytterligare. Medlemmen Anders Lundin hade kvällen till ära tagit med sig sitt band Soulbox vilket fick en och annan aeroklubbare att dansa vilt innan det var dags för alla flygfestare att vandra hem i Göteborgsnatten. Kanske med något rundare fötter än när de kom. Nya hedersmedlemmar i klubben Under middagen fick Aero klubben två nya hedersmedlemmar. Ivan Hedin och Lars Bjurquist var helt ovetande att de skulle kvala in i en ny medlemskategori. För att bli hedersmedlem måste man ha gjort särskilda insatser som har betytt mycket för klubbens verksamhet och ha värnat om dess strävanden. Två personer visade sig leva upp till dessa krav under jubileumsmiddagen. Ivan Hedin som har varit med i klubben sedan 1963 har genom sitt tekniska kunnande och sin pedagogiska talang utbildat många piloter i Aeroklubben genom åren. Han har dessutom varit flitig skribent i just denna tidning med sina populära teknikhörnor. Lars Bjurquist, som har varit medlem sedan 1979, har med sin prestige löshet visat att han har varit en sann klubbkamrat ut i fingerspetsarna. Han har dessutom varit en skicklig arrangör av olika klubbevenemang och visat prov på sin pr-förmåga inte minst i samband med Aeroklubbens monter i Nordstan varje år. Gamla medlemmar fast ny kategori. Under jubileumsbanketten tilldelades Ivan Hedin och Lars Bjurquist ett hedermedlemskap i Aeroklubben. foto : Mofly 3
ÄRTSOPPEKVÄLL: Framtiden i fokus P A Gustafsson, Rickard Wanderydz, Hans Johansson och Mika Hanski blickar in i framtiden. Torsdagen den 2 oktober var det till sist dags för årets första ärtsoppekväll i klubbgruppens regi. Temat för kvällen var Aeroklubbens framtid. Framtidsgruppen, som består av herrarna på bilden plus Magnus Falck, har i uppdrag av styrelsen att fundera kring hur klubben kan utvecklas under de närmaste åren. Framförallt skall de identifiera frågeställningarna och skissa på vilka sorts lösningar som kan finnas. Förslag som medlemmarna tycker verkar intressanta kan sedan vidareutvecklas av gruppen själv, av styrelsen, eller av någon annan. Klubbkvällens syfte var att låta medlemmarna säga sitt om vad gruppen hittills kommit fram till. FRAMTIDSGRUPPENS VISION, som skall vara ett mål att arbeta mot även om man inte når ända fram, är ambitiöst: Dubbelt antal flygtimmar till halva priset inom två år. Statistik över antalet flygtimmar i augusti och september de senaste tio åren visar en tydligt vikande trend, och en fråga som gruppen ställer sig är hur mycket timpriset kan öka innan ett stort antal medlemmar låter sina certifikat förfalla. En observation man gjort är att med stigande driftkostnader på grund av service och bränsle så sjunker Framtidsgruppen presenterade olika lösningar marknadsvärdet på våra flygplan, i vad mån de fortfarande går att sälja. Framtidsgruppen menar att om flottan skall omstruktureras så är det nu man skall försöka sälja befintliga flygplan; om klubben väntar till alla andra klubbar gör lika dant kan det bli ännu svårare att hitta köpare. MED VAD SKALL vi i så fall köpa i stället? Ett flygplan med Rotaxmotor använder hälften så mycket bränsle och en X-klassad maskin har lägre servicekostnad, förutsatt att några medlemmar utbildar sig. Ett exempel på ett X- klassat flygplan med Rotaxmotor är den franska DynAero MCR 4S. Importören menar att det inte är orealistiskt att få ett timpris på hälften av LVB eller LMZ. Deltagarna på klubbkvällen visade intresse för denna kärra, och framtidsgruppen skall bjuda in importören till Säve för eventuell provflygning. Håll utkik på Aeroklubbens webbplats! ETT ANNAT FLYGPLAN med en kanske snävare användarkrets är Christen Eagle: ett aerobaticplan med en traditionell motor på 200 hästkrafter. Och kanske kan flera bli intresserade av konstflyg? Den bör i alla fall passa förespråkare för både lågoch högvingat: det är ett biplan. foto: Mofly i horisonten Borås - Viareds flygplats blir kvar Viareds flygplats utanför Borås har under året hotats av nedläggning sedan kommunen övervägt att använda marken till industri tomter. Borås flygplatsförening har därför drivit ett intensivt arbete för att rädda flygplatsen. Nu ser dess framtid ut att vara tryggad. Vid ett möte med kommunen förklarade man att flygplatsen inte kommer att läggas ner inom överskådlig framtid, säger Claes Bergqvist på Borås flygplatsförening. Arrende avtalet med kommunen löper ut år 2019. Nu arbetar flygplatsföreningen på att förlänga uppsägningstiden som för närvarande endast är ett år. Skycatcher i krasch En prototyp av den kommande flygplansmodellen Cessna Skycatcher havererade förra månaden under en provflygning i Kansas, USA. I samband med stalltester på 10 000 fots höjd uppges flygplanet ha kommit in i en okontrollerbar spinn. Piloten, som fick använda fallskärmen, uppges endast ha fått lättare skador. Cessna Skycatcher är tänkt att släppas ut på marknaden i början av nästa år. Om haveriet påverkar tidsplanen är oklart. Ny myndighet får ny logotyp Transportstyrelsen, som blir infrastrukturens nya stormyndighet, har presenterat sin logotyp. Myndigheten inrättas efter nyår. 4 Logotyp och grafisk profil
GRAN CANARIA : Fyra klimatzoner på 60 minuter Det finns många sätt att ta till vara på den lilla papperslappen som många av er köpt loss från Luftis. Ett sätt är att ta sig runt i Sverige eller från Sverige till utlandet. Ett annat sätt är att utnyttja certifikatet för att ta sig upp i luften när man väl befinner sig i utlandet. text och foto : Fredrik Edlund Jag hade förmånen att inspireras av de något vingliga inflygningarna till det lilla fältet El Berriel på Gran Canaria redan i slutet av 2007 då jag var på tillfälligt besök i jobbet. Från min balkong kunde jag se, förutom solen och horisonten, de otaliga studsar som den lokala flygklubben utförde med varierande resultat. Vilken flygintresserad som helst skulle välja detta vackra skådespel på första parkett med en kall öl vid sin sida, i stället för en stökig och illaluktande grisfest. Dessvärre bedarrar den första av dessa aktiviteter i och med mörkrets antågande, medan den senare ökar i intensitet och tempo desto mörkare det blir. Jag visste redan då att jag skulle återvända till ön i slutet av januari och att det skulle finnas tillfälle till ledig tid (läs: tid för flyg). EFTER ATT MEJL skickats till de angivna klubbadresserna fick jag ett svar. Jag var välkommen att ta en tur med instruktör en av dagarna under min andra vistelse på Gran Canaria. Jag möts upp av Héctor Marrero, en instruktör i 35-årsåldern med siktet inställt mot en kommersiell karriär inom flyget, som ber mig att genomföra daglig tillsyn efter det att verkstaden tankat upp planet ja ni läste,, brukar kallas en kontinent i miniatyr Storslagen natur. Bland de karga klipporna i nordväst skymtar de små kanariska byarna som ännu inte drabbats av turisterna. rätt, verkstaden utför tydligen inte enbart reparationer. Héctor visar upp klubbens samtliga sju flygplan som nyttjas av de 200 medlemmarna. En Piper PA28-180 Cherokee Challenger planerad för min stundande flygtur, och även resten av flottan, glänser i fräscha nymålade färger men som ofta är, så visar insidan den verkliga åldern. Klubben grundades redan 1951 och hade sin verksamhet förlagd på den nuvarande Gran Canaria Airport fram till 1969 då de tvingades flytta till det mindre fältet El Berriel beläget längre söderut längs öns östkust i närheten av Bahía Feliz. Klubbstugan ligger nästan lite gömd runt hörnet på en av hangarerna. Jag uppmärksammar de klistermärken som fyller utsidan av ett av klubbens fönster. Och se där! Någon från Aeroklubben har fullgjort sin pr-plikt genom att pryda fönstret med ett klistermärke. Jag är tydligen inte den ende Aeroklubbaren som besökt El Berriel. VI SÄTTER OSS i planet och påbörjar pre-flight check. Efter en stunds brottande med den spanska checklistan överlåter jag läsningen och översättningen till Héctor för att inte spilla för mycket tid. Vi taxar mot uppkörningsplatsen med motorn på tomgång (!) eftersom nivåskillnaden gör att vi rullar i god fart framåt. Det är till och med nödvändigt att stötta med bromsar för att vår taxande väg inte ska ändras från asfalt till grus. Efter motoruppkörning ställer vi upp i på bana 07. Tanken är att starta mot nordost och följa kusten runt (motsols). Banan är minst sagt spännande. Jag ser endast 50 meter framför mig, därefter försvinner den. grafik : Mofly 5
Under starten märker jag att banan är allt annat än plan. I detta fall kan jag faktiskt inte erinra mig att jag varit med om värre. Efter ett antal berg och dalar är vi i luften och vi stiger till 2 000 fot. Molnen tilltar och vädret förändras från sol till växlande molnighet. Det är vanligt förekommande enligt Héctor som förklarar att vädret kan skilja rejält mellan norra och södra Gran Canaria som en följd av bergsmassivet Los Pechos som delar ön i en östlig och en västlig del. Vi passerar den tätbebyggda huvudstaden Las Palmas och svänger västerut mot den gröna delen av ön. Gran Canaria har fyra klimatzoner och brukar kallas en kontinent i miniatyr. Ibland kan man få uppleva paradoxen att på bara en timmes bilavstånd både kunna sola och bada på stranden och leka i snön uppe i bergen. Hela ön är uppdelad som bitarna i en tårta med djupa raviner, som sträcker sig från öns centrum och högsta toppen Pico de las Nieves (1 949 meter över havet) ut till kusten. Det bildar också naturliga avgränsningar för de olika kommunerna på ön. Slingrande taxibanor. Uppställda vid motoruppkörningsplatsen med vacker utsikt över havet. Strax dags att taxa ner till banan för start... Las Palmas. Bebyggelsen tätnar när vi närmar oss Gran Canarias nordöstra del. Av öns totala befolkning på 800 000 invånare bor nära hälften i huvudstaden Las Palmas. VI PASSERAR DEN lilla pittoreska fiskebyn Agaete på vår vänstra sida och till höger blickar vi ut över Atlanten där Teneriffa och berget El Teide, Spaniens högsta bergstopp, reser sig majestätiskt ur havet med sina 3 718 meter. Vi fortsätter vår färd längs kusten. Den låglänta terrängen har bytts ut mot karga klippor som störtar rakt ner i havet. I många av dalgångarna ligger små byar dit turisterna aldrig skulle hitta berättar Héctor. Vägarna är näst intill oframkomliga och går genom berg och raviner. Vinden gör sig påmind med rejäla vertikala kast. Héctor pekar på ett av bergen och säger att så fort vi rundar den punkten kommer vinden att bli stadig igen, och mycket riktigt han har tydligen flugit här förr DEN NORRA DELEN av ön har en lägre medeltemperatur med mer regn och betydligt mer grönska än den södra, som är varmare, har fler soltimmar och nästan inte har någon vegetation. Ett tydligt bevis på detta är att de flesta av öns turistorter breder ut sig i långa rader längs sydkusten. Jag frågar om det är okej att vi går ner till 500 fot över stränderna längs Maspalomas och Playa del Inglés och Hector är inte sen att ge klartecken. Det är spektakulärt att se de enorma sanddynerna breda ut sig. Det sägs att sanden blåst ända hit från Sahara. Det är en konstig känsla att tänka att vi för en stund sedan flög över enorma berg med tät vegetation. Det gäller uppenbarligen att hänga med i skiftet mellan klimatzonerna. Vi närmar oss El Berriel och trots den kuperade landningsbanan lyckas jag med landningen utan större överraskningar. Jag blir ombedd att fälla in klaff så fort alla hjulen tagit mark. Bergsvindarna som emellanåt drabbar flygplatsen kan lätt ge planet lyftkraft på nytt, och med full klaff ute kan det tvinga piloten att genomföra en oönskad goaround. Vi taxar (uppåt) till klubben och parkerar. En trevlig flygtur att minnas runt en minst sagt spektakulär minikontinent med dess varierande natur och klimatzoner. FAKTA : El Berriel ICAO: GCLB Höjd över havet: 22 fot Yta: Asfalt Bana: 07/25 Fält: 800 x 20 meter Flotta: 1 st Cessna 150L Aerobat 2 st Cessna 152 2 st Piper PA28-180 Cherokee Challenger 1 st Piper PA28-140 (tvåsitsig) 1 st Piper PA28R-200 Cherokee Arrow II www.aeroclubgrancanaria.com 6
PORTRÄTTET TONY RIBBÅS Snart sista klareringen Hans röst har hörts i flygetern under 33 år. I slutet av månaden blir flygledare Tony Ribbås pensionär. Men helt tyst blir det inte. Åtminstone inte på nätterna. Tony Ribbås, som nu går i pension är en riktig flygledarveteran. Han är till och med född i Säve kontrollzon. Han började först den militära flygledarutbildningen på gamla F2 Hägernäs 1972. Men snart hoppade han över till den civila utbildningen som först låg på Bromma men under studieperioden flyttade till Sturup i Skåne. Sin praktik gjorde han på Torslanda flygplats under en kortare period i mitten av 1970-talet. Det är förklaringen till att en och annan aeroklubbare minns honom redan därifrån. När han sedan var klar med utbildningen började han jobba först jobba på Kungsängen utanför Norrköping. Men i samband med att på Säve flygplats skulle öppna en civil del 1977 flyttade han tillbaks hem till Göteborg för att arbeta här. I DAG ÄR TONY RIBBÅS den som har suttit längst tid i Sävetornet. Fast sedan han började har han gjort en mindre avstickare. Mellan åren 1989 och 1995 var han på Landvetter. Och många aeroklubbare kan vittna om den goda relationen med honom. Vi har ju ganska nära kontakter hela tiden. Jag har ju också varit med på några av mötena som klubben har haft, berättar han. TONY RIBBÅS BERÄTTAR också att han med tiden lärt känna igen många av rösterna på radion, även om han inte alltid vet hur personerna egentligen ser ut. Det är också Tony Ribbås lätt att som flygledare föddes i höra om någon pilot är kontrollzonen osäker. Det hör man faktiskt ganska tydligt. Då pratar jag lite långsammare och kollar hur läget är. Hur känner du nu inför att bli pensionär? Det blir ju en omställning och man kommer nog att sakna jobbet. Men ett helt stillsamt pensionärsliv kommer det inte att bli. Tony kommer fortsätta sitta i tornet under nätterna då AFIS-tjänsten är öppen. Dessutom kommer han att arbeta som flygledarinstruktör på Entry Point North, den skandinaviska flygledarutbildningen i Skåne. foto : Mofly Bullerkänslig racerbana På Svenska Flygfälts flygplatsplejtar anges särskilt bullerkänsliga områden med röda diagonala streck. Normalt rör det sig om bostads- och sommarstuge områden som ska fredas mot störande flygtrafik. Men en racerbana? På kartan över Malmö Airport ( Sturup ) har man markerat ut just Sturup Raceway som särkilt bullerkänslig. På KSAB, som tar fram Svenska Flygfält, känner man heller inte till varför racerbanan skulle vara bullermarkerad. Det var en bra fråga. När någon begär att ett område ska markeras brukar vi i de flesta fall respektera det. Det kan ha varit tornet som begärt det, säger Anders Westlund på KSAB. Men när Mofly ringer Sturuptornet är man lika frågande. Flygledaren Andreas Cronqvist tar emellertid en snabb titt i AIP och noterar att området även där är markerat med diagonala streck. I AIP betyder det dock att området är bebyggt och inte bullerkänsligt. En tes är att det har blivit ett missförstånd i överföringen till Svenska Flygfält. Och längre än så här kommer vi inte. Ingen av de ansvariga för racerbanan känner i vilket fall inte till att man där skulle vara speciellt känsliga för flygplansljud... Ur Svenska Flygfält Malmö Airport 7
GÖTEBORG AERO SHOW 2008 : Vem mutade meteorologen? Den sista helgen i augusti arrangerade Aeroseum Göteborg Aero Show. Även Aeroklubben var med på ett hörn. Att använda ordet succé för den första årliga (?) Göteborg Aero Show vore närmast en underdrift: enligt Göteborgs-Posten uppges 45 000 personer ha besökt evenemanget, och då är inte alla de som stod på Snikens Kulle och i Aeroklubbens trädgård inräknade. Eftersom det inte borde vara möjligt att ha sådan tur med vädret som arrangörerna hade måste vi dra slutsatsen att någon mutat meteorologen. Klubbgruppen ska undersöka möjligheten att göra likadant till klubbresan nästa sommar. DET ÄR AEROSEUM som tagit initiativ till och anordnar flygshowen. Aeroklubbens eventuella deltagande hade diskuterats sedan i våras, och resultatet blev att vi hjälpte till med rangering och parkering av besökande flygplan mot att vi gratis fick tillgång till ett stycke mark på utställningsområdet. PR-gruppen monterade ett tält, vår skärmutställning och lite rekvisita för att informera om och locka elever I ett tält på Göteborg Aero Show informerade bland annat P A Gustafsson och Peter Andersson om Aeroklubbens verksamhet. foto : Jonas Holmberg. till framtida teorikurser. Publiken på Göteborg Aero Show är lite mer flygintresserad än den vi möter i Nordstan, så de som tjänstgjorde i tältet hade ganska mycket att göra, framförallt på lördagen. Mika Hanski representerade skolgruppen och tog vara på intresseanmälningarna. De som skrev upp sig kommer att kontaktas under hösten. ÄVEN I KLUBBENS trädgård var det full fart. Grillen varmkördes hela dagarna, och under de två dagarna såldes 250 hamburgare och ett okänt antal korvar. Inköpsansvarige Lasse Bjurquist var nöjd: den sista av de inköpta hamburgarna såldes när sista programpunkten på söndagen en uppvisning av JAS 39 Gripen pågick som bäst. Med pr-jobb på andra sidan, rangering (av 49 flygplan), och grillning gavs det rikliga tillfällen att samla arbetspoäng. Totalt deltog ett tjugotal medlemmar, och styrelsen riktar ett stort tack till er. VARKEN AEROKLUBBEN eller Aeroseum visste vad vi skulle vänta oss, så det blev en skarp inlärningskurva. PR-gruppen har sammanställt erfarenheterna så att det blir ännu bättre nästa år, då evenemanget är tänkt att återkomma. Du som är medlem kan hitta detta dokument på PR-gruppens sida på de interna klubbsidorna på klubbens webbplats. Aeroklubbens kalender 2009 Dags att skicka in dina bilder. Snart börjar vi trycka nästa års kalender med medlemmarnas egna bilder. Därför vill vi återigen ha flygrelaterade foton från från alla möjliga årstider. Mejla dina foton till oss senast fredagen den 14 november. Har du en papperskopia? Kontakta redax så löser vi det. Kalenderförsäljningen startar i mitten av december. mofly @ aeroklubben.se? KALENDER 2008 KALENDER 2007 KALENDER 2009 8
Blåst på Plzen I förra numret av Mofly berättade Erik Öhman om hur tre av klubbens flygplan tog sig ner mot Polen och Wroclaw. I detta nummer fortstätter Christer Karlsson berättelsen om resan genom Tjeckien och Tyskland. Innan vi startade hade vi funderat en del på hur vi bäst skulle ta oss över bergen mellan Polen och Tjeckien. De är inte särskilt höga jämfört med Alperna, men med toppar på uppåt 5 500 fot och låg molnbas så kan det vara tillräckligt. Vi hittade dock ett bra pass strax sydväst om Wrocław. Överlämningen till Prag Information gick hur smidigt som helst. Vi i LVB låg några minuter efter KIE på detta benet också och drog nytta av att få information om frekvenser med mera lite i förväg, genom att lyssna på vad KIE fick för instruktioner. Håkan Torbjär i högersitsen rattade flitigt på COM2:an för att även lyssna på kommande frekvenser. av Christer Karlsson KLUBBRESAN 2008 DEL 2,, Vi hade planerat att ta oss till Dresden, men vi plockade fram kartorna för att i stället försöka hitta ett fält som hade lämpligare riktning med avseende på vinden. NÄR VI NÄRMADE OSS Karlovy Vary rattade vi in AFIS som varnade för byig och varierande vind, dock huvudsakligen i banriktningen. Vi fick klar inflygning drygt tio nautiska mil från fältet och hade god tid att förbereda oss och att spana efter banan. Vinden gjorde att bästa beskrivningen av sättningen är distinkt, men allt höll och alla mådde bra efteråt. Efter en viss förvirring över navigeringen på marken, och efter ett besök av en liten tankbil, gick vi bort till terminalen. Efter betalning tog vi en snabb titt på väderleksrapporterna för Plzen och konstaterade snabbt att vindarna var lika byiga men dessutom i form av sidvind där. Vi bestämde oss snabbt för att stanna istället. Damen på flygplatskontoret berättade att det pågick en filmfestival, men att hon skulle försöka hjälpa oss att hitta rum. Vi surrade fast planen och efter bara en kort stunds väntan så var vi på väg ner mot staden. Karlovy Vary är en mycket vacker stad men kanske mer känt under det tyska namnet Karlsbad. Den har i drygt 600 år varit en vallfartsort för människor som vill dricka hälsobrunn från stadens varma källor. PÅ ONSDAGSMORGONEN höll vinden i sig. Vi hade planerat att ta oss till Dresden, men vi plockade fram kartorna för att i stället försöka hitta ett fält som hade lämpligare riktning med avseende på vinden. Till slut valde vi Magdeburg. Flygningen dit var i stort sett odramatisk, förutom att München Information hade väldigt svårt att höra oss alla tre. Flygplatspersonalen på Magdeburg hjälpte oss snabbt med hotellbokning och taxi. Magdeburg låg förr i DDR och har nog få förutsättningar att bli någon större turistmagnet. PÅ TORSDAG MORGON såg vädret inte roligt ut. Fronter av alla möjliga grafik : Mofly Strut rakt ut. Liksom låga moln kan hård vind ställa till det för privatflygare. I Karlovy Vary låg den dock rätt i banan. Icke så i Plzen och Dresden som fick hoppas över. foto : Erik Öhman 9
slag låg kors och tvärs över vår färdväg och rörde sig långsamt österut. Vi åkte ändå ut till fältet men insåg att vi var tvungna att vänta. Vi frågade om vi fick titta in i allmänflyghangarerna under tiden vi väntade och fick en grundlig visning av en man ur flygplatspersonalen, komplett fri från stress. Den ena hangaren hade bland annat hade två motordrivna vändskivor med sex plan per vändskiva. Bara att vrida på skivan så att ens eget plan gick att köra ut. FRAMÅT EFTERMIDDAGEN, när vi nästan gett upp hoppet om att ta oss hem dök det upp nya prognoser som såg mer lovande ut än tidigare. Vi bestämde oss för att ge oss iväg. Vi var förberedda på alternativa ställen att stanna på om vädret skulle försämras igen. Det var långt ifrån något toppenväder men flygbart, och vi landade två timmar senare på Roskilde. EFTER EN SNABB tankning och betalning var vi på väg igen. Vi började nu få bråttom för att klara stängningstiden för Säve. Håkan flög sista benet i LVB och ville logga lite instrumenttid. Vi steg upp till flygnivå 60 som avsetts och njöt till en början av utsikten. Det var dock ett kortvarigt nöje. I höjd med Ängelholm gick vi in i moln och därefter såg vi inte så mycket mer än insidan av moln fram till att vi låg på ILS:en på Säve. Ovan. Den pittoreska tjeckiska staden Karlovy Vary, även kallad Karlsbad, var en positiv överraskning. foto : Henrik Gildebrand Vänster. Deltagarna på klubbresan 2008 : Erik Öhman, Christer Karlsson, Henrik Gildebrand, Jesper Vasell, Håkan Torbjär, Bo Särnsjö, Marguerite Beaulieu, Björn Lengstrand och Peter Andersson. foto : hjälpsam tysk Nedan. Allmänflyghangaren på Magdeburgs flygplats hade stora vändskivor på samma sätt som i ett gammalt lokstall. foto : Erik Öhman ERIK ÖHMAN OCH JAG var de som före årets utflykt hade minst erfarenhet av reseflyg. Den största lärdomen vi båda drog är hur enkelt det är. Flygledningar och flygplatserna tar väl hand om en. Visst får man vara beredd på att ändra lite på planerna efter vädret, men det går oftast att ta sig fram till slut. Erik och jag fick båda mersmak och kunde inte vänta mer än tre veckor innan vi drog till Tempelhof, men det är en helt annan historia 10
Ny klubbhandbok för medlemmarna Aeroklubben har tagit fram en handbok med samlade uppgifter om sådant som medlemmarna ska eller bör känna till. Arbetet med detta har i huvudsak genomförts av Albert Nummelin och Henrik Gilde brand. Klubbhandboken är dels en bra vägledning för elever och nya medlemmar men även för de som har varit med ett tag i klubben och behöver uppdatera sig på dess rutiner och regler. Ambitionen är att den ska ha ett pedagogiskt upplägg och vara lätt att hitta i. Den finns nu upplagd som pdffil på medlemssidorna och tanken är att den ska uppdateras två gånger per år. Vi tar ytterst gärna emot synpunkter på innehållet, säger Albert Nummelin. Polisflyget kritiseras En utredning slår fast att det finns ett fortsatt behov av polisens helikoptrar. Sam tidigt kritiseras Polisflyget i en haverirapport. foto : Rikspolisstyrelsen Statens haverikommission kritiserar ledningen för Polisflyget efter olyckan i Sisjön utanför Göteborg förra året då en pilot omkom. Man pekar också på bristande rutiner och ett dåligt arbetsklimat inom organisationen. Något tekniskt fel på den kraschade helikoptern har inte hittats. Polisen har i dag sex helikoptrar av märket Eurocopter: två är stationerade i Göteborg, två i Stockholm, en i Östersund och en i Boden. Dessutom finns en Bell 206 för utbildningsändamål. Tidigare fanns ytterligare en helikopter i Malmö, men efter Sisjöhaveriet ersatte den den kraschade Göteborgshelikoptern. I POLISENS EGEN utredning om helikoptrarnas framtid slår man fast vikten av ett framtida polisflyg. Stockholm föreslås få en större helikopter som bland annat ska kunna transportera egna insatsstyrkor vid behov. Den ena av Stockholms helikoptrar ska samtidigt flyttas till Skåne som behöver en egen polishelikopter. info från Luftfartsverket HEJ IGEN flygarvänner! Sommaren har lagt sig till ro och den mer väderdramatiska hösten har tagit vid. Det var ett bra tag sedan vi hade informationskanalen öppen från oss här på Göteborg Kontroll. DÄRMED ÄR DET INTE sagt att det varit lugnt i luften. Läget är tyvärr sig likt när det gäller luftrumsintrång de förekommer med stadig frekvens. För egen del har jag hittills varit med om fem intrång det här året vilket kanske låter lite, men faktum är att det är fem för många. Till och med augusti månad ligger de officiella störningsrapporterna ungefär i nivå med föregående år när det gäller all trafik (inte enbart VFR-trafik till och från Säve). När det gäller mina fem avslöjanden så har jag även talat med vederbörande via telefon för att reda ut vad som hänt, och kanske är det den mest effektiva varianten. För att förtydliga ytterligare så handlar det inte bara om intrång sidledes utan naturligtvis även höjdledes. För att få lämna en viss höjd krävs klarering, liksom att göra entré i kontrollerad luft. Tänk gärna tillbaka på utbildningens glada dagar; hur hanterade ni klareringar och hur planerade ni era sträckflygningar genom kontrollerade luftrum? SÅ EN RAPPORTERING gällande vårt numera inarbetade Eurocat system. Vi har blivit rappare på att hantera färdplanslösa flygningar, men det kan dock förekomma att vi inte har möjlighet att pussla ihop trafiken med den färdplansburna trafiken. TÄNK GÄRNA PÅ att det inte enbart är frekvensen som är en mätare på flygledarlast, eftersom det pågår samordningar mellan tre sektorer i Malmö samt Copenhagen Control, Såtenäs, Trollhättan, stridsledning, segelflygklubbar med mera som inte hörs ut på frekvensen. Ha tålamod när vi inte svarar direkt på era anrop. Vi finns där jag lovar! Flyg lugnt och håll öronen öppna för klareringar. Det blir säkrare för alla. Lasse Ek, LFV 11
foto: Mofly Aeroklubbare i F KUS Tog certifikat : 23 juli 2008. Marguerite Beaulieu Arbetar som språkkonsult inom fordonsindustrin Bor i Bergsjön, nära Agnesbergs rapportpunkt Medlem i Aeroklubben sedan 2005; gästmedlem innan dess Flygplanstyper som du flugit? Cessna 150 och 172 Därför började jag flyga Jag fick inte tillfälle att flyga tillräckligt ofta som passagerare, vilket jag varit under 20 år. Flygning har också varit ett återkommande tema i mitt liv. Min far var radartekniker på Avro Lancaster bombplan mellan 1939 och 1945. Mitt flygintresse väcktes ordentligt efter flygshowen i Abbotsford 1974. Hur ofta flyger du? Väldigt ofta det senaste året, och gärna med andra. Jag älskar att resa till nya ställen, gamla ställen. Till och med att ligga i väntläge ost. Flygminne från Aeroklubben : Vi skrattade mycket på resan till Tempelhof i Berlin 2007. Årets klubbresa till Östeuropa var också fantastisk. Jag rekommenderar klubbresor som ett bra sätt att få bredare och djupare erfarenhet. Flygdrömmar? Alltför många! Kanadensiska västkusten i ett sjöflygplan mellan Vancouver och Alaska. Kunna parkera ett flygplan på uppfarten. Åka så högt i en MiG att man ser jordens krökning. Mitt bästa flygtips : Höjd är din bästa vän förutom på kort final. Barkaby i elfte timmen Det mesta talar för att Barkaby flygplats norr om Stockholm kommer att stänga vid årsskiftet. Sveriges största flygklubb blir hemlös och huvudstaden saknar en plats för allmänflyget. Anledningen till stängningen är att Järfälla kommun ska bygga bostäder i området. Barkaby flygklubb har sedan militären ägde fältet haft ett arrendeavtal på ett år i taget. Och när kommunen tog över fältet på 1990-talet fortsatte ettårsuthyrningen. Men nu är klubben uppsagd. PÅ BARKABY FLYGPLATS görs det omkring 30 000 rörelser per år. Majoriteten av dessa är enmotoriga flygplan. Om det blir som kommunen vill upphör all flygning efter den 1 januari säger Bo Danielsson som är ordförande i Barkaby flygklubb. Flygklubben är landets största och totalt rör det sig om drygt 600 medlemmar som blir hemlösa. Ett större problem är de 120 flygplan som kommer att sakna tak över huvudet. För närvarande finns ingen lösning på var alla dessa ska ta vägen. Både Vallentuna norr om Stockholm och Skå-Edeby har kommit på tal men där finns inga hangarutrymmen. Även Bromma har nämnts men det uppfattar jag inte som ett seriöst förslag, säger Bo Danielsson. I KLUBBEN ÄR oron stor och frågetecknen många. Vi kämpar vidare om en förlängning och ska träffa kommunen nästa gång i november men vid förra mötet hade ingenting förändrats, fortsätter Bo Danielsson. Det är kallt stål från båda håll. För två år sedan slogs Barkaby flygklubb ihop med Botkyrka flygklubb som då inte längre kunde vara kvar på Tullinge flygplats. Nu ser hela Stockholmsregionen ut att bli utan en flygplats för allmänflyget. KOMMUNSTYRELSENS ordförande i Järfälla kommun, Eva Lennström (m), poängterar att sedan man övertog flygplatsen från försvaret för ett antal år sedan har kommunen varit mycket tydliga gentemot flygklubben att man skulle komma att bebygga närområdet. Grafik : Mofly Därför har vi haft det här arrendeavtalet på bara ett år i taget, säger hon. Järfälla har haft en enorm befolkningsökning de senaste åren. Det har redan börjat byggas i närheten. Tanken är att ett antal tusen personer ska bo i området. Byggbolagen har nu köpt marken i förvissning om att flyget försvinner. MIN DRÖM VAR en gång i tiden att kunna kombinera bostäder och flyg, men det står nu klart att det inte går av rena miljöskäl. Vi tvingas välja mellan flyg och bostäder, menar Eva Lennström. Enligt Eva Lennström är det klart att flygplatsen att stängas vid årsskiftet. Men det kommer att finnas möjlighet att ha kvar flygplanen i hangarena i väntan på en lösning. Men när de väl sedan startat därifrån finns ingen möjlighet att landa igen. 12
AEROKLUBBENS HISTORIA KLUBBHUS GENOM TIDERNA Ett himla flyttande Man får lätt uppfattningen att Torslandatiden var en tid på ett och samma ställe. Fel: klubben har faktiskt aldrig varit så länge på en och samma plats som nu. Under större delen av Torslandaepoken var klubbens lokaler uppdelade. Själva kansliet låg inne i stan medan klubb - utrymmena fanns ute vid fältet. Inledningsvis hade man klubbutrymmena på ovanvåningen i den gamla flygrestaurangen på Torslanda. Byggnaden uppfördes 1923 i samband med att flygplatsen invigdes och troligtvis flyttade klubben in redan då. Flygrestaurangen fick emellertid rivas 1949 då den låg i vägen för bana 22 som skulle förlängas. I stället hade flygvapnet några mindre glamorösa baracker bakom stationsbyggnaden som klubben fick hålla till i under några år. Ekonomin var inte den bästa så man fick vänta med att skaffa egna lokaler. Några foton därifrån har dock inte gått att finna. År 1959 var det äntligen dags att inviga ett nytt eget klubbhus i den norra delen av fältet. Men då SAS snart gjorde anspråk på den stora hangaren intill fann man det lämpligare att flytta till den östra delen av fältet år 1964. Och huset tog man med sig! Men efter några år stod det klart att Aeroklubben skulle flytta till Säve. Där uppfördes ett nytt knallblått litet plåthus som klubben skulle hyra av flygplatsen. Plåten var ett krav från driftbolaget med den motivering att terminal byggnaden och klubbstugan skulle vara så enhetliga som möjligt skrev Mofly i november 1977. Inflyttningen skedde året därpå och nu har klubben varit på samma ställe här i 30 år. Carl - Johan Sundberg 1923 1949: flygrestaurangen på Torslanda. Aeroklubben hade under de första lokalerna på ovanvåningen i flygrestaurangen på Torslanda. Men egentligen var den bara tillgänglig för de mest prominenta klubbmedlemmarna. Det var en ståtlig byggnad som var utrustad med både inackorderingsmöjligheter och dansbana. okänd fotograf 1959 1964: Lilla klubbhuset på Torslanda. Huset uppfördes då ekonomin hade stabiliserats i klubben. Man fick också tillgång till den stora hangaren i närheten alldeles gratis. inledningsvis. okänd fotograf 1964 1978: samma hus fast på ny plats. År 1964 flyttade man klubbstugan över en natt via landningsbanan till den västra sidan av flygplatsen. Hangarerna låg nu strax intill. Huset finns kvar än i dag och numera har en pappersfirma kontor här. foto : Mofly Dagens klubbhus sedan 1978. Under många år var frågetecknen stora kring var klubben skulle ta vägen när Torslanda lagts ned. Det blev Säve och här har Aeroklubben hållit till i 30 år. Faktum är att klubben aldrig varit så länge på samma plats någon gång tidigare. foto : Mofly 1977 Uppmaning. Ur Mofly i juli 1978. 1918 90 2008 13
info från styrelsen UNDER STYRELSEMÖTET den 6 oktober fattades en del beslut. Bland annat justerades det tidigare beslutet att ge återbäring av bränsleskatten till eleverna när pengarna finns tillgängliga från Skatteverket. Vi kunde glädjande nog konstatera att det finns ett utrymme för att ta ut timpriset för skolning utan skattepåslag. Beslutet innebär minskad administration och gör att timpriset ser mer aptitligt ut för den oinvigde. Det ekonomiska resultatet till och med augusti ser bra ut och likviditeten är god. VI HAR FLUGIT lite drygt 2 400 timmar till och med september. Service och reparationer löper på riktigt bra. LMZ har just återkommit från 500-timmars och vi skall se till att få den krånglande amperemetern lagad i Roskilde så snart som möjligt. Gångtidsförlängning för GYX står för dörren. Västkustflyg redogjorde för läget med de nya reglerna EU-OPS1 som trädde i kraft 28 september. Det är i skrivande stund oklart om reglerna ens accepteras av alla medlemmar i EASA. För att svara upp mot dessa regler har Västkustflyg tagit fram manual och en beskrivning av hur organisationen för luftvärdighetsgranskning skall se ut. Det kan dock ta en tid innan Luftfartsstyrelsen har granskat dokumenten och utfärda de tillstånd som behövs. Aeroklubbens flygverksamhet påverkas inte direkt, men om tillståndet dröjer så kan det bli problematiskt. DET FINNS FÖR närvarande ingen plan för H50P-möten under hösten. H50P-gruppen arbetar med saken och har lovat att återkomma. STYRELSEN BESTÄMDE datum för höstmötet till onsdagen den 19 november. Vi ville egentligen ha mötet tidigare men det skulle gett en alltför snäv frist för inkommande motioner. Nu gäller 19 oktober som sista dag för inlämnade motioner. Kallelse kommer till medlemmarna senast 9 november. Karl Ekwall, styrelsen Nya medlemmar Mofly hälsar följande nyblivna aeroklubbare välkomna till klubben : Jonas Enghage ordinarie Martin Jacobsson ordinarie John Kangas - Mikko ordinarie Joachim Pfeil elev Per Kundig ordinarie Mattias Schwedin ordinarie Emanuel Dahl ordinarie Nästa Grattis : PPL : Björn Hall 2008-08-18 Marcus Höglund 2008-08-23 Love Håkansson 2008-08-25 Peter Vas 2008-09-12 Jörgen Palm 2008-10-06 Spolad Cessna. Den sista helgen i september var det dags för höstens tvätt- och vaxdag. Erik Öhman gav GYX:en en rejäl kalldusch. foto : Arne Sandsgård kommer som ett pappersnummer och skickas ut runt jul till medlemmar och andra flyg aktörer i landet. 14
Redaktionen Ansvarig utgivare : Hasse Hellström Utgivningsort : Göteborg 2008 Redaktionen består av : Peter Andersson peter.andersson@aeroklubben.se 0709-87 47 55 Fredrik Edlund fredrik.edlund@telia.com 0708-77 88 24 Robert Grou robert.grou@bredband.net 0704-22 85 66 Carl - Johan Sundberg cjsundberg@hotmail.com 0704-48 23 62 redaktionen mottager tacksamt bidrag och material till Mofly till någon av ovanstående adresser eller till mofly@aeroklubben.se 1918 90 2008 Mofly Newsletter ges ut av: Aeroklubben i Göteborg Säve Flygplatsväg 32 423 73 Säve Telefon 031-92 61 00 Telefax 031-92 64 43 Västkustflyg 031-92 59 15 pg 24 06 12-2 bg 508-00 15 www.aeroklubben.se mofly@aeroklubben.se