Bilskrotsprojektet 2013 PM med råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar Inledning Miljökontoren i Västmanlands-, Stockholms-, Uppsala-, Örebro-, Södermanlands- och Dalarnas län bedriver ett projekt under 2013 för att minska riskerna för människors hälsa och miljön från bil- och lastbilsskrotar. Ett syfte med projektet är att underlätta för miljökontoren att tillämpa en effektiv och enhetlig hantering av ärenden samt att tillsammans med andra myndigheter kunna verka förebyggande så att skadliga utsläpp och störningar minimeras från bilskrotar. Projektet är framför allt tänkt som ett stöd i miljökontorens tillsyn, vilket i förlängningen förväntas leda till undersökningar och efterbehandlingsåtgärder på bilskrotningsanläggningar. Detta PM är en uppdaterad och utökad version av PM- råd inför undersökning enligt MIFO, Länsstyrelsen Jönköpings län 2004 och redovisar förslag till råd och arbetssätt inför översiktliga miljötekniska undersökningar vid bilskrotningsanläggningar. En översiktlig undersökning genomförs i syfte att fastställa huruvida ett område är förorenat eller inte. I Naturvårdsverkets Branschkartläggning (BKL), en översiktlig kartläggning av efterbehandlingsbehovet i Sverige, förs bilskrotningsanläggningar som helhet till branschklass 3. Branschen inventeras och riskklassas enligt MIFO (Metodik för Inventering av Förorenade Områden), dvs. 4 klasser där klass 1 innebär högst risk för människa och miljö och klass 4 lägst risk. Bland de bilskrotningsanläggningar som hittills inventerats enligt MIFO har en stor andel förts till riskklass 2 och en mindre del till riskklass 4. Efter genomförda markundersökningar bedöms majoriteten tillhöra riskklass 2 eller 3. I Naturvårdsverkets rapportserie finns tre vägledande rapporter för arbetet med förorenade områden (rapport 5976, 5977 och 5978). Branschtypiska föroreningar Miljöstörande ämnen och komponenter som är förknippade med bilskrotningsverksamhet är bl.a. använda oljor, drivmedel, glykol och spolarvätska, batterisyra, kölmedier från klimatanläggningar, kondensatorer med PCB/PCT, komponenter innehållande kvicksilver, bromerade flamskyddsmedel, däck, förbrukade oljefilter, blyvikter, andra typer av metallkomponenter, gastankar för flytande gas och potentiellt explosiva komponenter i t.ex. krockkuddar och bältessträckare. I tabell 1 nedan finns en sammanställning av de föroreningar som i första hand bedöms vara aktuella vid en bilskrotsanläggning. Branschtypiska föroreningar finns också beskrivna i NVrapport 4918. PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 1 (7)
Olja/petroleumkolväten Drivmedel (bensin och diesel) samt motorolja, växellådsolja och bromsolja. MTBE Tillsats i bensin, ersatte bly. PAH Finns i spillolja och diesel. Bildas även vid ofullständig förbränning, t.ex. vid eldning av bilar/bilinredningar PCB Från kontakter, transformatorer, kondensatorer och kablar Bly Framförallt från batterier, men kan även komma från bensin, smörjoljor, rostskyddsmedel samt eldning av kablar Kvicksilver Från brytare och sensorer Övriga metaller Förorening av olika metaller kan komma från bl.a. eldning av kablar, rostskyddsmedel och spillolja. Glykol Från kylarvätska Svavelsyra Från bilbatterier Dioxin Kan bildas vid eldning av kablar o fordon Klorerade Från avfettningsmedel (för att rengöra begagnade artiklar till försäljning). lösningsmedel Tabell 1. Branschtypiska föroreningar, bilskrotsanläggningar Andra möjliga föroreningar vid bilskrotsanläggningar är t.ex. nya ämnen som PFOS (flamskyddsmedel) och ftalater (mjukgörare i plaster). Vid tömning av bilar kan vätskor i form av kylarvatten, bränsle, olja (bl.a. spillolja innehållande metaller) ha spillts ut. Om bilarna inte tömts tillräckligt innan pressning kan dessa föroreningar även ha läckt ut vid denna process. Om man vid pressning lämnat kvar viss elutrustning kan läckage av PCB-olja ske från transformatorer och kondensatorer, samt kvicksilver från sensorer och brytare. Där bränning har förekommit kan aska innehållande metaller och PAH finnas. Eldning av kabel förekommer i syfte att återvinna bland annat koppar. Vid förbränning kan dioxin och dioxinlika föroreningar bildas och bindas i marken. Petroleumprodukter eller klorerade lösningsmedel kan ha använts för att hålla igång branden. Vid platser för hantering och förvaring av olika artiklar avgör sammansättning och innehåll vilka föroreningar som kan förväntas. Detsamma gäller oljeavskiljare där förväntade föroreningar styrs av vilka ämnen som har förts till oljeavskiljaren. Förberedande arbete Innan provtagningar och fältundersökningar kan påbörjas så krävs visst förberedande arbete. Bakgrundsinformation om det aktuella området ska tas fram och sammanställas (inventering), liksom en provtagningsplan. Inventering Inledningsvis görs en inventering med syfte att bl.a. svara på frågorna: - Vilka föroreningar kan vi förvänta oss? - Var inom området kan vi förvänta oss att hitta föroreningar? - I vilka medier kan vi förvänta oss att hitta föroreningar? - Finns det brunnar eller ytvattendrag i närheten? I inventeringen ingår bland annat platsbesök, arkivstudier och intervjuer. PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 2 (7)
Vid äldre bilskrotsanläggningar är sannolikheten att finna föroreningar normalt störst på platser där tömning eller pressning av bilar förekommit på ej hårdgjord yta. Föroreningar förekommer även vid platser för demontering och bränning, vid upplag för batterier, transformatorer och kondensatorer, på platser för hantering och förvaring av vätskor samt intill oljeavskiljare. Föroreningar kan även förekomma på uppställningsplatser för bilar men då ofta med diffusare spridningsmönster vilket gör dem svårare att lokalisera. Sannolikheten att finna föroreningar är större vid uppställningsplatser för bilar innan tömning, eftersom dessa kan vara i dåligt skick och läcka vätskor. Exempel på andra frågeställningar i inventeringsfasen som är viktiga framförallt för att lokalisera punktkällor: - Lokalisering av olika processer: Tömning och pressning av bilar, hantering och lagring av olika vätskor, bilbatterier och elartiklar (kondensatorer, transistorer, brytare och sensorer). - Lokalisering av oljeavskiljare. - Har bränning av bilar, bilinredningar, kablar eller annat förekommit på platsen? - Har vätskor tidigare tappats ut direkt på marken? - Har hårdgjorda ytor anlagts på platser som kan ha förorenats tidigare? - Finns någon deponi på området? (t.ex. nedgrävda oljefilter). - Finns det fyllnadsmassor på området? Var kommer de ifrån? Provtagningsplan Innan en miljöteknisk markundersökning påbörjas bör en provtagningsplan tas fram och godkännas av tillsynsmyndigheten. Provtagningsplanens syfte är att i detalj beskriva hur undersökningen ska utföras. Innehållet i en provtagningsplan kan variera beroende på undersökningens omfattning men den kan t.ex. innehålla beskrivningar av: - Provtagningens syfte. - Verksamhetshistorik och förväntade föroreningar. - Områdesbeskrivning (lokalisering, geologi, hydrogeologi etc.). - Problembeskrivning konceptuell modell (med beskrivning av föroreningskällor exponerings-/spridningsvägar- skyddsobjekt). - Provtagningsstrategi. - Provtagningsmetoder, provtagningsmedia. - Ritning med preliminär placering av provpunkter. - Förslag på analyser (fält och lab). - Kvalitetssäkring. Exempel på utformning av en provtagningsplan finns också i SGF Rapport 1:2004. Konceptuell modell Ett sätt att åskådliggöra den information som finns om ett område är att upprätta en s.k. konceptuell modell. Den konceptuella modellen är en förenklad och tolkad bild över förhållandena på platsen och utgör en övergripande beskrivning av problemet. Den konceptuella modellen kan t.ex. beskriva var föroreningar kan påträffas, vilka skyddsobjekt som kan påverkas och kopplingen mellan dessa, se figur 1, nedan. PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 3 (7)
Figur 1. Konceptuell modell Den konceptuella modellen utgör underlag både för provtagningsplanen och senare riskbedömning. Exempel på frågor som kan vara till hjälp när man tar fram en konceptuell modell finns bl.a. i NV-rapport 5977 (se t.ex. tabell 2.1). Provtagning Allmänt om provtagningsstrategi I en översiktlig undersökning bör provtagningsstrategin vara att utföra en riktad provtagning, dvs. på de platser man misstänker föroreningar. Provtagningsstrategin bör utgå från den konceptuella modellen: Var kan jag förvänta mig att hitta föroreningar? Hur kan människor exponeras? Hur kan föroreningar spridas? Det går inte att ge någon generell rekommendation om hur många provpunkter som behövs vid en översiktlig undersökning. Antalet provpunkter för jord och vatten beror bl.a. på områdets storlek, de geologiska och hydrogeologiska förutsättningarna på området, förväntade föroreningar och vad man i övrigt vet om verksamheten. För att få en så samlad bild som möjligt av föroreningssituationen bör flera media provtas. Val av lämpliga provtagningsmedia görs bl.a. med utgångspunkt från de föroreningskällor och skyddsobjekt som identifierats i den konceptuella modellen. Grundvattenprov är bra som komplement till jordprov, bl.a. för att de kan ge en integrerad bild av föroreningssituationen på platsen (ett slags samlingsprov). För jord bör både ytliga och djupa prover tas. Endast ett urval prover skickas för analys på laboratorium, men prover bör sparas för eventuella kompletterande analyser i ett senare skede. Observationer i fält avseende t.ex. jordlagerföljd, synliga föroreningar, grundvattennivå ska noteras i fältprotokoll. Placering av grundvattenrör avgörs av vilken strömningsriktning grundvattnet bedöms ha i området. Rören bör placeras i bedömd strömningsriktning för grundvattnet från de punktkällor som bedöms vara mest förorenade. Ett rör placeras lämpligen även uppströms området för mätning av bakgrundshalter. PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 4 (7)
Provtagning bör utföras av personal med dokumenterad erfarenhet av miljötekniska markundersökningar. Rekommendationer om hur provtagning ska utföras finns t.ex. i SGFrapport 1:2004. Provtagning vid bilskrotsanläggningar Vid bilskrotningsanläggningar är sannolikheten att påträffa föroreningar generellt störst i markytan och vid grundvattenytan. Ett förslag till provtagningsstrategi är att ta ut minst ett ytligt jordprov vid varje punktkälla, från markytan ned till 0,5 m djup (om synlig förorening finns bör varje prov representera ett ännu mindre djupintervall). För utbredda områden, t.ex. platser för uppställning av fordon där bränning skett eller där hantering eller lagring av olika ämnen förekommer, kan flera ytliga prover tas för att sedan blandas till ett samlingsprov. Blandning av prover bör inte ske mellan områden för olika verksamheter. Ett samlingsprov bör representera en för en viss verksamhet väl avgränsad yta. Blandning av prover från olika jorddjup bör undvikas. Vid misstanke om flyktiga ämnen bör samlingsprov undvikas helt, eftersom man riskerar att ämnen avgår i gasfas vid provhanteringen. Man bör utföra minst en djupare provtagning vid varje lokaliserad punktkälla där vätskor hanterats eller kan ha läckt eller spillts ut. I dessa punkter föreslås generellt att jordprov tas ut i anslutning till grundvattenytan. Observera att betongplattor/kassuner kan utgöra ett skydd mot föroreningar i marken direkt under plattan. Risken för spill och bräddning innebär dock att man bör misstänka förorening (hot spot) i direkt anslutning till plattan. Analyser Fältmätning Fältinstrument kan användas för att med en begränsad insats scanna av ett förorenat område, liksom för att välja ut vilka prover som ska skickas in till laboratorium för analys. Observera dock att fältanalyser enbart utgör komplement till laboratorieanalyser. Med PID-instrument kan man mäta flyktiga organiska kolväten. Instrumentet fungerar inte för organiska föroreningar som PAH, dioxin etc. Ett XRF-instrument kan användas för att grovt uppskatta halten av vissa metaller i jord som t.ex. koppar, bly och zink. Mätningen påverkas bland annat av fukthalten i jorden. För utförligare förklaring av fältanalysmetoder hänvisas till SGF Rapport 1:2004. På grund- och ytvattenprover ska alltid mätning av ph och elektrisk konduktivitet ske direkt i fält. Laboratorieanalyser I tabell 2 nedan finns förslag på lämpliga analyser utifrån vilken verksamhet som förekommit på platsen. PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 5 (7)
Analys Olja/PAH Metaller PCB Glykol Klorerade Dioxin ph, Verksamhet lösningsmedel glödrest Tömning av bilar Pressning av bilar Bränning bilar ( ) ( ) Bränning kablar/inredning ( ) Hantering/lagring batterier Bly Hant./lagring elartiklar Hant./lagring vätskor Oljeavskiljare ( ) Uppställningsplats ( ) Deponier ( ) ( ) ( ) ( ) Tabell 2. Förslag på analyser Grundläggande parametrar som ph och glödförlust bör analyseras på flertalet jordprov. Det är lämpligt att använda sig av screeninganalys av ett stort antal föroreningar på något/några jordprov och något/några grundvattenprov. Detta för att täcka in det breda spektrum av olika föroreningar som kan tänkas förekomma vid en bilskrotsanläggning. För vissa enskilda ämnen som är dyra att analysera, svåra att provta eller där relevanta riktvärden saknas, kan kompletterande provtagning och analys göras i en kompletterande fördjupad undersökning. Det gäller t.ex. PFOS och ftalater. De kommersiella laboratorierna har flera olika paket för analys av aktuella föroreningar. Laboratorierna kan ofta ge förslag på lämpliga analyspaket. Tänk på att laboratoriets rapporteringsgräns måste vara lägre än relevanta riktvärden/bedömningsgrunder. Laboratorium samt analysmetod ska vara ackrediterad (om möjligt). Utvärdering och rapportering Resultaten från provtagningarna bör sammanställas och utvärderas i en skriftlig rapport. Resultaten bör redovisas både i tabellform, på ritning och i beskrivande text. Den skriftliga rapporten bör innehålla både en beskrivning av området och verksamhetshistoriken (utifrån den inledande inventeringen), en beskrivning av utförda undersökningar, en sammanställning och utvärdering av resultaten (både fält- och laboratorieanalyser) samt slutligen en översiktlig riskbedömning (människors hälsa och miljön) alternativt riskklassning. Riskbedömningen bör mynna ut i en preliminär bedömning huruvida det finns ett åtgärdsbehov och eventuellt förslag till fortsatta undersökningar. För jord finns Naturvårdsverkets generella riktvärden för Känslig Markanvändning (KM) respektive Mindre Känslig Markanvändning (MKM), (NV-rapport 5976). Förslag på andra lämpliga riktvärden/jämförvärden/ haltkriterier finns bl.a. i NVs vägledningsmaterial (se t.ex. tabell 3.1 och 4.1 i NV- rapport 5977). PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 6 (7)
Exempel på innehåll i en rapport för en enklare översiktlig undersökning: - Sammanfattning - Uppdrag och syfte - Områdesbeskrivning - Utförda undersökningar - Resultat - Utvärdering/riskbedömning - Rekommendationer - Referenser BILAGOR: Ritning med situationsplan och provpunkter. Fältprotokoll och analysprotokoll. Litteratur Naturvårdsverket, 1999, rapport 4918: Metodik för inventering av förorenade områden, Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Naturvårdsverket, 2009, rapport 5976, Riktvärden för förorenad mark-modellbeskrivning och vägledning. Naturvårdsverket 2009, rapport 5977, Riskbedömning av förorenade områden- en vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning. Naturvårdsverket 2009, rapport 5978, Att välja efterbehandlingsåtgärd- En vägledning från övergripande till mätbara åtgärdsmål. SGF, 2004, Rapport 1:2004, Fälthandbok, Miljötekniska markundersökningar, Svenska Geotekniska Föreningen.(under revidering, ny fälthandboken kommer att ha rapportnummer 2:2013) PM råd inför översiktliga undersökningar vid bilskrotsanläggningar sid 7 (7)