SLAKA KYRKA Slaka socken Linköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 SLAKA KYRKA Slaka socken Linköpings kommun Linköpings stift Östergötlands län

SLAKA KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift Delrapport februari 2006 Innehåll Innehåll... 2 Inledning... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 SLAKA KYRKA (SOPHIA ALBERTINA)... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 Socknen... 5 Kyrkomiljön... 6 Kyrkogården... 7 Kyrkobyggnaden... 7 Exteriör beskrivning... 8 Interiör beskrivning... 10 KULTURHISTORISK BEDÖMNING... 13 Kyrkogården... 13 Kyrkobyggnaden... 13 BEFINTLIGA SKYDDSFORMER... 17 KÄLLOR... 17 Övriga inventeringar... 18 Kartor... 18 HÄNDELSELISTA... 14 Förkortningar... 17 2

Inledning Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. 3

Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

SLAKA KYRKA (SOPHIA ALBERTINA) Slaka 1:1, Slaka socken, Linköpings kommun, Hanekinds härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Slaka är en medeltida socken och är belägen knappt 5 km söder om Linköping. Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt i slutet av 1100-talet. Den bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. Ett torn av kalksten uppfördes därefter vid kyrkans västra gavel. År 1781 fick byggmästare Peter Andersson och murmästare Måns Månsson i Linköping i uppdrag att uppföra ett nytt långhus intill det medeltida tornet. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av gråsten och kalksten med slätputsade fasader, som är avfärgade i rosarött med vita omfattningar. Tornets övre våning med en konsollist samt överbyggnad med lanternin och spira tillkom vid en ombyggnad 1855-57. Fönsteröppningarna är stickbågiga och symmetriskt placerade med inmurade gråmålade träbågar, som är indelade i 28 rutor. Huvudingången är via tornet i väster med en enkel putsad portal. En ingång finns även centralt placerad på södra sidan. Kyrkogårdens huvudingång är förlagd mot landsvägen i öster och utgörs av ett påkostat grindparti med dubbla grindar BESKRIVNING OCH HISTORIK Utsnitt ur häradsekonomisk karta 1868-1877, Slaka Socknen Slaka är en medeltida socken och omnämns 1247 som Slacu. Socknen var under medeltiden prebende vid Linköpings domkyrka. Socknen är mycket rik på fornlämningar och några hundra meter söder om kyrkan ligger en stor domarring. Inte mindre än åtta runstenar har funnits i Slaka. Häradets tingsställe var förlagt till Slaka fram till 1889, vilket en minnessten vid kyrkan omtalar. Bland socknens större gårdar kan Berga, Bröttjestad, Haddorp, Normstorp, Röby och framför allt Lambohov nämnas. Den senare utgörs av en mycket välbevarad herrgårdsanläggning, uppförd 1762-63 efter ritningar av arkitekten Jean Eric Rehn. Rehn (1717-1793) tillhörde de stora arkitekterna under rokokon och arbetade under en lång period för Gustav III. Fornforskaren och riksantikvarien Johan Hadorph, var född 1630 5

på Haddorps gård och ligger begravd vid kyrkan. Jordbruk har varit den viktigaste näringen. I Östergötlands kalender 1871 uppges att det finns tre kvarnar i socknen, varav en är en väderkvarn, vidare finns ångbränneri och ett tegelbruk. Landsvägen mellan Linköping och Vimmerby passerar genom socknen. Utsnitt ur ekonomiska kartans blad 085 47 Slak. Kyrkomiljön Slaka kyrka är belägen knappt 5 km söder om Linköping och utgör tillsammans med Lambohovs säteri en välbevarad agrart präglad herrgårds- och kyrkomiljö. Linköping har dock expanderat med nya småhusområden i kyrkans närhet och Slaka upplevs idag mer som en förort. Landsvägen mellan Linköping och Vimmerby passerar öster om kyrkan. Norr om skolområdet är prästgården belägen. Mangårdsbyggnaden är uppförd 1856 och utgörs av en envånings reveterad byggnad. På andra sidan vägen ligger skolområdet med gamla och nya folkskolan. Den förra uppfördes 1898 med en rikt utformad panelad fasad och den nya folkskolan uppfördes 1923 i en mer traditionell utformning med faluröda fasader. I området finns även en f d lärarbostad uppförd 1875 med reveterade fasader under sadeltak. Söder om kyrkan är församlingshemmet inrymt i det f d ålderdomshemmet. Strax intill nybyggdes 1991 vaktmästarlokaler m.m. Kyrkomiljön och Lambohovs säteri utgör område av riksintresse för kulturmiljövården. 6

Kyrkogården Kyrkogården omgärdas av en stenmur. Kyrkogårdens huvudingång är förlagd mot landsvägen i öster och utgörs av ett påkostat grindparti med dubbla grindar. Det inre paret utgörs av höga runda kannelerade och vitputsade grindstolpar. Dessa flankeras av lägre kvadratiska dito. Samtliga grindar är smidda med dekorativt mönster. År 1971 påträffades en runsten i södra kyrkogårdsmuren, den står nu uppställd i kyrkans vapenhus. På kyrkogårdens sydvästra sida finns ett bisättningskapell av okänd ålder. Det har släta vitputsade fasader under ett tegeltäckt sadeltak. Ingången är förlagd till norra gaveln med rundbågiga svartmålade dubbla dörrar. En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Den äldsta kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt i slutet av 1100-talet. Den bestod troligen av ett rektangulärt långhus med smalare kor med absid. Ett torn av kalksten uppfördes därefter vid kyrkans västra gavel. Tornet, som fortfarande är bevarat, har en bredare bottenvåning med s k höfter. De nedre höfterna har sannolikt anslutit till den gamla kyrkans långhustak. Tornets bottenvåning har invändigt en ovanlig anordning med kraftiga tunnvälvda nischer. Det har spekulerats i huruvida tornets bottenvåning är samtida med den äldre stenkyrkan. Tornet har senare under medeltiden byggt på. Kyrkobyggnaden har sedan under senare delen av medeltiden byggts om så att den ficks salskyrkans plan. Enligt anteckningar utförda av den i socknen födde riksantikvarien Johan Hadorph, skulle kyrkan 1470 ha försetts med ett nytt korparti och samtidigt blivit valvslagen och försedd med kalkmålningar. Sannolikt anskaffades samtidigt ett nytt altarskåp, vilket är utfört i en verkstad i Lübeck. En sakristia tillbyggdes även under medeltiden. För att erhålla mer bänkplatser utvidgades kyrkan åt söder 1689. Riksantikvarie Hadorph motsatte sig det i hans tycke grova ingreppet i medeltidskyrkan. Tack vare en bevarad plan över kyrkan kan man få en uppfattning av dess utformning innan den omfattande ombyggnaden 1781. Kyrkan hade då troligen kvar sin utformning efter 1689 års utvidgning. De östra murarna är på planritningen stöttade med strävpelare eller stödmurar. I mitten av 1700-talet påbyggdes tornet med en för byggmästare Petter Frimodig typisk hög spira. Frimodig (d. 1766) var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är just de höga tornspirorna, som även finns på t ex på Horns kyrka. Redan 1775 måste den dock tas av ca 18 meter eftersom den övre delen var alltför instabil. Arbetet utfördes av byggmästare Peter Andersson och murmästare Måns Månsson i Linköping. Redan i mitten av 1700-talet hade församlingen påbörjat diskussioner 7

om att uppföra en ny kyrka. Först 1781 fick samma bygg- och murmästare i uppdrag att uppföra ett nytt långhus intill det medeltida tornet. Vid en murverksdokumentation som utfördes i samband med putslagningar 1999 kunde antikvarie Jan Eriksson på Länsstyrelsen i Östergötland konstatera att långhusets murverk i sin helhelt är uppfört 1781. Murverket består delvis av återanvänd medeltida kalksten. I murverket påträffades även stenar från en portalomfattning, sannolikt den medeltida kyrkans sydportal. Kyrkan fick ett för tiden ganska traditionellt utförande med ett ljust och luftigt kyrkorum med trätunnvalv. Kyrkorummet försågs med ny inredning i tidens gustavianska stil. Arkitekt Olof Tempelman uppgjorde ritningar till altaruppsatsen och orgelfasaden. De tillverkades av bildhuggaren Jonas Berggren, som även målade altartavlan. Berggren (1715-1800) var både bildhuggare och målare och utbildad i såväl Kalmar som Stockholm och har utfört arbeten i flera kyrkor i stiftet. Den ersattes 1801 av en ny altartavla, som är målad av Pehr Hörberg. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Orgeln byggdes av orgelbyggare Per Schiörlin. Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius. Schiörlin övertog hans verkstad 1777 och har tillverkat ett 70- tal orglar i länet. Kyrkan invigdes den 3 augusti 1783 i närvaro av prinsessan Sophia Albertina, varvid kyrkan blev uppkallad efter henne. I samband med invigningen skänkte prinsessan en rad vackra textilier till kyrkan. Sannolikt fortsatte problemen med tornspiran för 1855 fick byggmästare Jonas Jonsson i Linköping i uppdrag att bygga om tornavslutningen. Den ritning som visar ombyggnadsförslaget visar en kyrkobyggnad med brutet tak. Huruvida kyrkan ursprungligen hade ett brutet tak som nu ersattes av ett sadeltak är oklart. Tornet försågs dock med den nuvarande åttkantiga lanterninen och spiran. I interiören ersattes de ursprungliga bänkarna med nya bänkar och i bänkkvarter lades golv av sexkantigt tegel. I slutet av 1930-talet blev det aktuellt att renovera kyrkan och arkitekt Johannes Dahl i Tranås gjorde ett ombyggnadsförslag. En av de största förändringarna var att flytta uppgången till tornet från vapenhuset till en ny muröppning från orgelläktaren. Vidare så upptogs en ny ingång till sakristian på den västra muren. Bänkinredningen moderniserades och gjordes mer bekväm och bänkarna på läktarens norra sida togs bort för att ge plats för kören. Kyrkorummet fick även en ny färgsättning som återgick till den ursprungliga färgsättningen. Vid nästa ombyggnad, som utfördes 1980 under ledning av ingenjör Ture Jangvik i Linköping, var målsättningen att bereda mer plats i koret för kören samt tillgodose speciella utrymmen för söndagsskola i samband med gudstjänst. Församlingen anser att behovet av att taga hand om barn under gudstjänst kommer att öka vid utbyggnad av Lambohovs bostadsområde som ligger inom Slaka församling. Därefter har kyrkobyggnaden framför allt varit föremål för exteriöra vård- och underhållsinsatser. Exteriör beskrivning Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, sakristia i norr samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av gråsten och kalksten. Fasaderna är slätputsade och är avfärgade i rosarött med vita omfattningar. I fasaden finns synliga ankarjärn samt på västra gaveln skjuter takstolen ut i fasadliv. Sockeln är putsad och gråmålad. På södra fasaden finns en inmurad minnessten över Johan Hadorps föräldrar. På korets östra sida finns en inmurad minnesten med följande inskription; SLAKA KYRKA FLERE HUNDRADE ÅR GAMMAL. FÖRBÄTTRAD I KONUNG MAGNI DEN IIDRAS TID 1335. HVÄLVD I RIKSFÖREST. STEN STURE DEN ÄLDRES 1470. UTVIDGAD I KONUNG CARL DEN XITES 1689. 8

BYGGDES ÅNYO I XITE ÅRET AF KONUNG GUSTAF DEN IIIDJES REGERING 1781. LOFVAD VARE HERREN, SOM SITT FOLK ISRAEL RO GIFVIT HAFVER I KON. 8:56. Tornets nedre delar är medeltida med karakteristiska höfter. I murarna finns spår efter flera olika fönsteröppningar och ljudgluggar. Tornets övre våning med en konsollist samt överbyggnad med lanternin och spira tillkom vid en ombyggnad 1855-57. Överbyggnaden samt luckorna i klockvåningen är klädda med kopparplåt. Långhusets sadeltak är relativt brant och är valmat i öster, liksom sakristians tak mot norr. Taken är sedan 1910 belagda med rött enkupigt tegel med underliggande spån. Hängrännor, stuprör och fönsterbleck är av kopparplåt. Fönsteröppningarna är stickbågiga och symmetriskt placerade med inmurade gråmålade träbågar, som är indelade i 28 rutor. Korfönstren förseddes vid renoveringen 1938 med färgade antikglas i blyspröjs. På västra gaveln finns två högt sittande fönsteröppningar med rektangulära småspröjsade träbågar. Huvudingången är via tornet i väster med en enkel putsad portal. Dörrbladen är placerade i murnischens innerkant och är klädda med gråmålad diagonalställd profilerad panel med delvis äldre smidesbeslag. En ingång finns även centralt på södra långsidan. Den utgörs av en låg rundbågig portal med en enkeldörr klädd med gråmålad fiskbensmönstrad panel samt överliggande fönsteröppning. En ingång togs även upp 9

på sakristians västra sida vid renoveringen 1938. En gjuten trappa leder till en stickbågig vitputsad nisch med en rakavslutad dörr klädd med gråmålad panel i fiskbensmönster. Interiör beskrivning Långhusets golv är täckt med räfflade kalkstensplattor. I bänkkvarteren ligger sexkantigt tegel, som inlades 1855-1857 i samband med att nya bänkar tillkom. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Taket består av ett relativt flackt gråmålat trätunnvalv, som avslutas nedåt med en marmoreringsmålad profilerad list. De fyra bänkkvarteren är slutna mot mittgången och öppna mot sidogångarna. Bänkarna insattes 1855-57 och den nuvarande färgsättningen med brunmarmorerade luckor, invändig brun strålasyr samt trärena baksidor härrör från renoveringen 1938. En ingång finns på södra sidan och dörrbladens insida består av gråmålad plankstomme med äldre lås. I väster finns en dörr till vapenhuset. Det är en dubbeldörr med grönlaserad diagonalställd profilerad panel. En gravhäll används som tröskelsten. Fönsteröppningarna är sedan 1938 försedda med innanfönster. På norra väggen är det medeltida altarskåpet placerat. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från sakristian. Korgen är kvadratisk till formen med framsidans fyllning dekorerad med ett förgyllt ornament bestående av kalk, bok och en rosenkrans. Baldakinen följer korgens form och avslutas nedtill med skulpterade tofsar. Ryggstycket har en ovanlig målad dekor. Predikstolen tillhör originalinredningen och är ritad av målaren och tapetfabrikör Johan Wortzelius och utförd av snickarmästare Torngren i Linköping. På södra sidan, längst fram mot koret, finns sedan 1997 en kororgel byggd av Robert Gustavssons orgelbyggeri i Härnösand. Läktaren i väster bärs upp av kvadratiska pelare, som är målade i brun strålasyr i likhet med bänkarnas insidor. Läktarens undersida har neddragna kanter, vilket ger illusion av ett flackt tunnvalv i mittgången. Undertaket är trärent. Läktarbarriären är gråmålad med marmoreringsmålade fyllningar. 1980 inbyggdes läktarunderbyggnader med vita vävklädda väggar mot kyrkorummet. Enkla vitlaserade dörrar leder till utrymmena under läktaren. I den norra delen finns förråd och i söder inryms väntrum och toalett. Orgeln nås via trappor vid 10

långhusets västra vägg, som numer göms bakom läktarunderbyggnaderna. Trappräckena nygjordes 1938 med räckena på orgelläktaren som förebild. Läktargolvet består av äldre breda brädor, som är brunlackade och därefter slipade eller eventuellt har spår efter en borttagen tidigare klistrad matta. På läktarens södra sida finns läktarbänkarna med äldre luckor på uppbyggda gradänger med dekorativt utformade räcken. På norra sidan ersattes bänkarna 1938 med lösa stolar. Gradängerna och räcket är dock kvar. Orgelverket är byggt 1783 av Per Schiörlin i Linköping med orgelfasad ritad av arkitekt Olof Tempelman vid Överintendentsämbetet och tillverkad av bildhuggaren Jonas Berggren. Koret, som är jämnbrett med långhuset, är beläget ett steg högre än långhuset. Golvet består av grova kalkstenshällar med en ilagd gravhäll. Väggar, tak och fönster har samma utformning och ytskikt som långhuset. I söder och norr finns korbänkar med tegelgolv. De utvidgades med en rad 1980 och då ersattes bänkarna i den södra delen med lösa stolar. I norr finns en ingång till sakristian med en romansk järnbeslagen dörr, som mot kyrkorummet är klädd med grönlaserad diagonalställd profilerad panel. Altaret är murat och vitputsat och täcks av en träskiva. På norra sidan finns en äldre trälucka. Altaruppsatsen är utförd 1783 av bildhuggaren Jonas Berggren efter ritningar av arkitekt Olof Tempelman. Den har välbevarade marmorerade baser och kannelerade dubbla joniska pilastrar. Den kröns av en skulpterad dekor i form av bl a änglar, moln och ett strålomgivet lamm. Altartavlan är målad 1801 av Pehr Hörberg och framställer Kristus i Getsemane. Altarringen är rak med avfasade hörn med fyllningar av varierande bredd och ansluter mot den östra väggen. På den östra väggen hänger kyrkans två nummertavlor. De är runda med förgyllda ramar med pärlstavslist och krönta med en urna och vapensköld. Kyrkan saknar dopfunt och ett enkelt dopbord och dopskål användes. Sakristian är belägen på korets norra sida med en romansk smidesdörr från 1100-talets slut, som ursprungligen satt i den medeltida kyrkans södra ingång. Dörren är sedan renoveringen 1938 trären. Golvnivån ligger ett steg lägre än korets golv. Golvet består av breda 11

obehandlade brädor. Väggarna är vitputsade och taket är plant och består av breda trärena brädor som avslutas nedåt med röddekorerad list. I väster finns en utgång upptagen vid renoveringen 1938 och försedd med en enkel dörr klädd med grönlaserad profilerad panel som leder till ett vindfång. I sydvästra hörnet finns en trappa till uppgången till predikstolen. Trappan är försedd med ett räcke av samma typ som återfinns på läktaren. Dörren till predikstolen är klädd med järnplåtar på insidan och med grönlaserad profilerad panel mot kyrkorummet. På sakristians avfasningar i norr finns två fönsteröppningar med gråmålade småspröjsade träbågar samt järngaller och luckor klädda med järnplåtar. I det sydöstra hörnet finns en inbyggd toalett med väggar klädda med grönlaserad panel. Mot den östra väggen finns ett stort skåp med inbyggda kistor, som sannolikt tillhör originalinredningen från 1700- talet. Enligt en beskrivning från grannkyrkan Skeda fanns ett liknande skåp där; Inuti sakristian i Skeda kyrka stod på 1750-talet ett stort fast skåp för förvaring av kyrkans kläder, ävensom trenne kassakistor, av vilka den ena var försedd med inte mindre än tre lås. Vapenhuset är beläget i tornets bottenvåning. Golvet är täckt med kalkstensplattor, som inlades 1938. Väggarna har frilagda kalkstensmurar med rundbågiga nischer i söder, norr och öster. Taket består av ett brunfärgat träbjälkklag. I öster mot långhuset har dörrbladen en grönlaserad plankstomme. I söder och norr finns små rektangulära fönsteröppningar. I vapenhuset finns två uppställda gravstenar, en runsten och basen till en kolonn. Tornet nås via en dörr, som togs upp 1938 i muren från orgelläktaren. Första våningen har kalkstensmurar med utdragna fogar med ritsar. I murarna finns flera uttag efter bjälkar eller bomhål. På södra sidan finns en rektangulär trälucka i vilken en liten fönsterbåge är infälld. På södra sidan löper en enkel trappstege till andra våningen. Även denna våning har blottade kalkstensväggar, mot norr finns en mellanvägg av trä. På tredje våningen finns en tydlig gräns mellan två olika kalkstensmurar. Här syns också det äldre långhusets gavelröste. Här finns även äldre anordningar för klockringning. På yttermurarna finns två omgångar av delvis igenmurade, sannolikt medeltida ljudgluggar. De undre är rektangulära, den norra och södra är igenmurade. Den västra utgör en fönsteröppning och mot öster utgör en ljudglugg ingången till långhusvinden, vilken är försedd med plåtlucka. De övre är rundbågiga, igenmurade i öster och väster. Den södra har i fasaden en bevarad kolonett och den norra är ombyggd till en fönsteröppning. Där över finns den 1855 nymurade klockvåningen med överbyggnad med 12

lanternin. Tornets murverk beskrivs närmare i den byggnadsarkeologiska undersökning som utfördes i samband med omputsningen 1999. Kyrkan har två klockor; storklockan är gjuten 1707 av Elias Arenhart i Norrköping och lillkockan är från 1669. Långhusvinden nås via en lucka från tornet. Takstolen är förstärkt med bl a dragjärn. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan och kyrkogården utgör tillsammans med skolbyggnaderna, prästgården och Lambohovs säteri en ovanligt välbevarad agrart präglad kyrko- och herrgårdsmiljö. Området utgör även område av riksintresse för kulturmiljövården. Kyrkogården De magnifika grindarna mot landsvägen utgör ett för Östergötlands kyrkogårdar ovanligt påkostat inslag. En fullständig kulturhistorisk bedömning av kyrkogården redovisas i separat rapport efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkans exteriör representerar tre historiska byggnadsskeden; det medeltida kalkstenstornet, långhusets 1700-talsutformning och tornavslutning från 1850-talet. Kyrkan präglas dock som helhet av den omfattande ny- och ombyggnationen som utfördes 1781-1783. De rosafärgade slätputsade fasaderna bidrar till att ge kyrkans olika delar en sammanhållen karaktär. Tornet, smidesdörren och kolonnbasen, kvarstår från den medeltida kyrkan och utgör en viktig källa till kunskap om medeltida byggnadsteknik. Tornet har interiört bevarat sin medeltida karaktär med spår av olika byggnadsskeden. Inredningen är av hög konstnärlig kvalitet med altaruppsats, predikstol, nummertavlor och orgelfasad i gustaviansk stil. Korbänkarna bidrar, trots ombyggnader, till korets helhetsgestaltning. Orgeln har kvar sin ursprungliga karaktär från 1783 och utgör en viktig del av kyrkorummet, vilket även gäller de bevarade läktarbänkarna och gradängerna. Tillsammans med Pehr Hörbergs altartavla utgör interiören ett ovanligt helgjutet och mycket välbevarat kyrkorum. Inredningen har även ett stort värde ur ett regionalt perspektiv, då den är utförd av länets vid denna tid främsta hantverkare och konstnärer. Värt att notera är även bänkkvarterens tegelgolv, det ålderdomliga skåpet i sakristian samt exteriörens kalkstenstavla och den inmurade minnesstenen över familjen Hadorphs. Sammanfattning Kyrkans exteriör präglas framför allt av om- och tillbyggnaden 1781-1783, vilket tillsammans med det medeltida tornet ger kyrkan en ålderdomlig men enhetlig karaktär. Intrycket förstärks av den rosafärgade putsen som har en lång tradition, men som numer utgör en sällsynt färgsättning bland Östergötlands kyrkor. Interiören är, trots vissa förändringar, starkt präglad av byggnadstidens ideal med sitt öppna ljusa kyrkorum med trätunnvalv och genom bevarad ursprunglig inredning såsom bl a altaruppsats, predikstol, läktarbarriär och orgelfasad. 13

Tornets medeltida murverk utgör ett värdefullt historiskt dokument. Från den medeltida kyrkan finns en del inventarier bevarade, som t ex altarskåpet, den smidesornerade dörren och kolonnbasen. Dessa föremål är i sig kulturhistoriskt värdefulla, men visar också på en lång historisk kontinuitet. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras. 1150-1199 Nybyggnad Kyrka av sten, sannolikt med rektangulärt långhus och smalare absidkor, utbyggnad i väster. (GL) 1150-1225 Nybyggnad Torn i väster. Medelt Ändring ombyggnad, tornet påbyggdes 1150- Ändring ombyggnad, tornet fullbordades. (GL) 1335 Ändring ombyggnad, kyrkan blev förbättrad. (BR) 1470 Ändring ombyggnad, det äldre koret revs och ersattes av ett rakslutet kor, valvslagning. (BR) 1470- Arkitekturbunden utsmyckning kalkmålningar. (GL) 1450-1499 Specifika inventarier altarskåp, utfört i en verkstad i Lübeck. (GL) 1470 ca Nybyggnad Vapenhus i söder. (GL) Medelt Nybyggnad Sakristia i norr. (GL) 1669 Specifika inventarier lillklockan göts. (GL) 1684 Specifika inventarier orgelpositiv, skänkt av riksantikvarien Johan Hadorph, Haddorps gård. (GL) 1689 Ändring ombyggnad, kyrkorummet förlängdes åt öster och kyrkorummet vidgades genom att södra långhusmuren lades i liv med vapenhusets södra yttermur. (GL) 1707 Specifika inventarier storklockan göts av Elias Arenhart, Norrköping. (GL) 1746 Ändring ombyggnad, det medeltida tornet påbyggdes med en hög tornspira och klockorna flyttades till tornet. Byggmästare Petter Frimodig. (BR, SvK) 1775 Ändring ombyggnad, den höga tornspiran från 1746 avkortades 18 meter p g a instabilitet. En ny dörr togs upp på tornets västra sida. Byggmästare Peter Andersson och murmästare Måns Månsson. (SvK, S) 1781-1783 Ändring ombyggnad, långhuset revs med undantag av den södra muren och en ny kyrka uppfördes i anslutning till det medeltida tornet. Kyrkan benämndes Sophia Albertina Kyrka. Byggmästare Petter Andersson och murmästare Måns Månsson. Ritningarna reviderades troligen av arkitekt Olof Tempelman, Överintendentsämbetet. (BR) 14

1783 Fast inredning predikstol, ritad av målaren och tapetfabrikör Johan Wortzelius och utförd av snickarmästare Torngren, Linköping efter förebild från predikstolen i Mjölby kyrka. (SvK) 1783 Fast inredning Orgel byggd av Per Schiörlin, Linköping, orgelfasad ritad av arkitekt Olof Tempelman, Överintendentsämbetet och tillverkad av Jonas Berggren, verket ombyggt 1938. Ny orgelläktare. (BR) 1783 Specifika inventarier altartavla Kristus på korset och altaruppsats. Ritningar arkitekt Olof Tempelman, Överintendentsämbetet, utförd av bildhuggaren Jonas Berggren, Målilla, skänkt av generalen Reinhold Johan von Lingen på Normestorp. Altartavlan ersattes av en ny 1801. (BR) 1783 Invigning den 3 augusti av biskop Uno von Troil i närvaro av prinsessan Sofia Albertina, som då vistades på Lambohov. (SvK) 1801 Specifika inventarier altartavla Kristus i Getsemane, målad av Pehr Hörberg, ersatte eller övermålade den äldre från 1783. Bekostades av greve Gustaf Adolf von Horn på Normestorp. Renoverades sannolikt 1855. (BR) 1855-1857 Ändring ombyggnad, interiör, ny bänkinredningen, ombyggdes 1938. Sexkantigt tegel i bänkkvarteren, ev ny altarring, altartavlan renoverades troligen. Byggmästare Jonas Jonsson, Linköping. (SvK, GL) 1856-1857 Ändring ombyggnad, tornavslutningen ombyggdes med åttkantig lanternin och spira. Byggmästare Jonas Jonsson, Linköping efter egen ritning eller ritning av E E von Rothstein. Eventuellt ombyggdes även taket. (SvK) 1858 Ändring fast inredning orgeln ombyggdes av A P Kullbom, orgelfasaden ommålades helt i vitt. (ÖLM) 1875-1899 Teknisk installation värmeugn mitt på nordväggen, sakristians öppna spis kompletterad med kamin. (SvK) 1875-1899 Vård/underhåll, interiör, ommålning av interiören i vitt och guld, bänkinredning och dörrar i ljus ekfärg. (SvK) 1890 Ändring fast inredning, orgelverket ombyggdes N F Hultgren. (ÖLM) 1910 Ändring ombyggnad, exteriör, yttertakets spånbeläggning ersattes med enkupigt tegel. Eventuellt inkläddes lanterninen med plåt. (SvK) 1926 Konservering det medeltida altarskåpet och skulpturer som förvarades i tornkammaren konserverades och återplacerades i kyrkorummet. Konservator Sven Sundbaum. (SvK) 1938 Ändring ombyggnad, exteriör, grundmurar förstärktes, den gamla putsen knackades ner, fasaderna färgsattes i en ursprunglig färgsättning i rosa med vita hörn och omfattningar. Dörrarna lagades och försågs med droppnäsa. Kalkstenen frilagd på tornets nedre medeltida del. Ingång upptagen på sakristians västra vägg. Nya bågar placerades på utsidan p g a av invändiga galler. Arkitekt Johannes Dahl, Tranås, målarmästare Mauritz Ekholm, Malmslätt. (SvK, ÖLM 15

1938 Ändring ombyggnad, interiör, bänkinredningen från 1855 byggdes om, läktartrappornas inklädnad borttogs och omgjordes med bl a nya räcken med förebild från de befintliga ursprungliga på läktaren, sannolikt borttogs tre bänkar under läktaren, bänkarna på läktarens norra del borttogs, ny uppgång till tornet från läktaren, muren mellan tornet och långhuset/orgelläktaren genombröts, innanfönster, korfönstren försedda med patinerat antikglas i blyspröjs. Vapenhuset omändrades, äldre mellanväggar av trä revs, borttagning av torntrappa och valvet frilades, nytt kalkstensgolv av råhyvlade hällar. Omläggning av kalkstensgolvet. Interiören som var målad i vitt och guld, utom bänkar och dörrar, som var målade i ekimitation, ommålades med återgång till ursprunglig färgsättning. Väggarna som var limfärgsmålade rengjordes och kalkades. Trappan och räcket till predikstolen lagades eller omgjordes. Ny skåpsinredning till sakristian. Isolering på långhusvinden, takstolarna som pressats ut av teglets tyngd förstärktes, Arkitekt Johannes Dahl, Tranås. Målaremästare Ekholm, Malmslätt. (SvK) 1938 Ändring fast inredning, nytt orgelverk med återanvändning av delar från 1783 års orgel. Orgelbyggare O Hammarberg, Göteborg. Fasaden återfick sina ursprungliga färger. (SvK, GL) 1938 Teknisk installation kaminerna ersattes av elvärme, kaminen och den öppna spisen i sakristan revs. (SvK) 1951 Specifika inventarier dopbord av borgholmskalksten, ritat av arkitekt Erik Lundberg. (GL) 1967 Ändring ombyggnad, exteriör, järnplåten på tornets tak och spira ersattes av kopparplåt. (SvK) 1971 Isolering. (SvK) 1980 Ändring ombyggnad, interiör, utvidgning av korbänkskvarteren, den norra försågs med ytterligare en bänkrad mot altaret, i det södra ersattes de fast bänkarna av lösa stolar, läktarunderbyggnader, de små fönstren på västväggen försågs med innanfönster, putslagning och ommålning av väggarna med kalkfärg, taket målades med grå alkydfärg. Inredningen, så även orgelfasaden målningsbättrades, bänkarnas insidor ommålades. Isolering av långhus- och sakristievind. Sakristians golv bröts upp, nytt bjälklag inlades. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping (BR, ÖLM) 1980 Renovering, exteriör, renovering av västingången. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping. (ÖLM) 1993 Arkeologisk undersökning i samband med installation av WC. (ÖLM) 1993 Teknisk installation handikapp - wc i långhusets sydvästra del, Garpemyr arkitektkontor ab, Linköping. (ÖLM) 1997 Fast inredning tillstånd till kororgel, byggd av Robert Gustavssons orgelbyggeri AB, Härnösand. 1997 Ändring specifika inventarier altarskåpet flyttades från södra till norra väggen. (ÖLM) 16

1999 Byggnadsarkeologisk undersökning av tornmurarna. Östergötlands länsmuseum. Rapport 2005:41. (ÖLM) 1999- Vård/underhåll, exteriör, förslag sandblästring av fasaderna, nedknackning av lös puts och cementlagningar, putslagning med rent kalkbruk samt avfärgning med kalkfärg i röd-rosa färgton, fönster, dörrar m m målades med linoljefärg. (ÖLM) 2004 Renovering fast inredning, Schiörlinorgeln restaurerades av Bergenblad & Jonsson Orgelbyggeri AB, ommålning av Olof Gustavssons Måleri AB, Askeby. (ÖLM) 2005 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se GL Lindqvist, Gunnar, Slaka kyrka, Linköpings stifts kyrkor 1988. S Slaka, en östgötasocken i ord och bild. Red. Bengt Cnattingius, Lars-Magnus Håkansson, Lkpg 1952. SvK - Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv BEFINTLIGA SKYDDSFORMER Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Slaka - Lambohov, K44, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. KÄLLOR Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; www.bebyggelseregistret.raa.se Feldt, Ann-Charlott, Slaka kyrka. Från natursten till rosa puts. Byggnadsarkeologisk undersökning. Rapport 2005:41 Lindqvist, Gunnar, Slaka kyrka, Linköpings stifts kyrkor 1988. Manuskript till Kyrkobyggnader 1760-1860, del 5, Östergötland. Sveriges Kyrkor. Riksantikvarieämbetet. Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, M-Ö, Norrköping 1877. Slaka, en östgötasocken i ord och bild. Red. Bengt Cnattingius, Lars-Magnus Håkansson, Lkpg 1952. Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del I, Uddevalla 1946. Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet 2004. Östergötlands läns kalender 1872. Östergötlands länsmuseums arkiv 17

Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004. Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978. Kartor Häradsekonomisk karta 1868-1877, Slaka Ekonomisk karta, 1947 och 1983, blad 8F 4h Slaka Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i februari 2006. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. 18