HORNS KYRKA Horns socken Kinda kommun Linköpings stift Östergötlands län

Transkript

1 Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2005 HORNS KYRKA Horns socken Kinda kommun Linköpings stift Östergötlands län

2 HORNS KYRKA Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift. Delrapport september Innehåll INLEDNING... 3 Bakgrund... 3 Syfte... 3 Kulturminneslagen... 3 Kulturhistorisk bedömning... 3 Inventeringens uppläggning och rapport... 4 HORNS KYRKA... 5 BESKRIVNING OCH HISTORIK... 5 SOCKNEN... 6 KYRKOMILJÖN... 7 KYRKOGÅRDEN... 7 KYRKOBYGGNADEN... 8 Exteriör beskrivning... 9 Interiör beskrivning KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkogården Kyrkobyggnaden HÄNDELSELISTA ÖVRIGT Befintliga skyddsformer Övriga inventeringar Källor Kartor

3 INLEDNING Bakgrund Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapsunderlaget för våra kyrkobyggnader och kyrkomiljöer genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Östergötlands länsmuseum inventeringen inom stiftets del av Östergötlands län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkobyggnader som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de kyrkobyggnader som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkans kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkan/kapellet och för vård- och underhållsplaner att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrko-/kapellbyggnaden samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkobyggnader/kapell och kyrkomiljöer i stiftet från 2000-talets första decennium. att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen Enligt Lag om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar av kyrkobyggnaden. Kulturhistorisk bedömning Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Kalmar län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Bedömningen utgår från såväl den enskilda kyrkobyggnadens värden som kyrkomiljöns i sin helhet, men också till värden i förhållande till andra kyrkobyggnader i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall 3

4 till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkobyggnaden, en beskrivning av exteriör och interiör, fotografier och en kulturhistorisk bedömning. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som en komplett beskrivning av händelser i kyrkobyggnadens historia. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i denna rapport. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, vilket är ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet ( Fältarbetet, fotografering och rapportsammanställningen har utförts av antikvarie Anna Lindqvist vid Östergötlands länsmuseum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Östergötlands länsmuseum samt på respektive kyrklig samfällighet 4

5 HORNS KYRKA Kinda Horns kyrka 1:1, Horns socken, Kinda kommun, Kinda härad, Östergötlands län och landskap, Linköpings stift Horn är en medeltida socken och omnämns Horns medeltida kyrka var belägen vid Ekeby på en udde i sjön Åsunden. Den revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på annan plats. I kyrkans takstolar ingår bemålade stockar från den rivna kyrkan, som har dendrodaterats till slutet av 1300-talet och målningarna är enligt äldre källor utförda Byggmästare Petter Frimodig tillsammans med bygg- och murmästare Anders Hansson från Kärna var ansvarig för uppförandet av kyrkan. Den invigdes 1754 och fick namnet Lovisa kyrka. Kyrkan är uppförd av sten med vita putsade fasader, rundbågiga fönsteröppningar och ett högt valmat tak. Taket är täckt med fabrikslackerad falsad plåt och sakristian med bandplåt. Exteriören karakteriseras framför allt av den för Petter Frimodig typiska höga och smala tornspiran. Huvudingången är via tornet i väster, men en mindre koringång finns även i söder. Kyrkan och kyrkogården omges av bl a prästgård, församlingshem och skola, vilka bidrar till en levande kyrkomiljö. Det bevarade tranformatorhuset och hemlighuset utgör ovanliga inslag på kyrkogården. BESKRIVNING OCH HISTORIK Horn på häradskartan från , blad Horn. 5

6 Utsnitt ur ekonomiska kartans blad , Utsnitt SOCKNEN Horn är en medeltida socken och omnämns Socknen är rik på fornlämningar med bl a två fornborgar. Socknen är belägen i länets södra del och gränsar i sydöst till Kalmar län. Den norra delen ingår i det ädellövskogsområde som ligger söder om Linköping och i Stångådalen, medan den södra delen tillhör södra Östergötlands skogsbygd. Huvudnäringarna har varit åker och skogsbruk. Horns samhälle expanderade under 1800-talet. En av anledningarna var byggandet av Kinda kanal, som drog till sig mycket folk. Kanalen öppnades för trafik på 1860-talet och går från Linköping till Horn och Hycklinge. I socknen har det funnits flera större gårdar, däribland säterierna Kristineberg, Hornsberg och Åby. Åby bruk anlades på 6

7 1750-talet efter tillstånd i Bergskollegiet. Det bidrog till att nya vägar anlades, vilket även sannolikt fick betydelse när diskussionen på 1700-talet blev aktuell om var den nya kyrkobyggnaden skulle förläggas. I 1872 års kalender över Östergötland uppges ett stort antal småindustrier i socknen, som bl a pottaskebruk, hammarsmedja, tegelbruk, färgeri, garveri, bryggeri och terpentinfabrik. KYRKOMILJÖN Kyrkan är belägen i Horns samhälle och omges av bebyggelse med tidigare administrativa funktioner eller affärslokaler. Den gamla kyrkskolan ersattes 1939 av en ny modern skola. Den äldre skolan och sockenstugan utgörs av reveterade byggnader från 1800-talets andra hälft, belägna söder om kyrkan. Väster om kyrkan och på andra sidan om landsvägen ligger ett församlingshem från 1962 samt den tidigare omnämnda skolan. Den äldre prästgården var belägen vid den gamla kyrkplatsen vid Ekeby. Ekeby prästgård var i bruk fram till 1920 då pastoratet köpte Katrinebergs gård, som gränsar mot kyrkogården i norr. Den togs i bruk som prästgård 1922 och ägs fortfarande av pastoratet. Katrineberg uppfördes i slutet av 1700-talet som änkesäte till Åby säteri. År 1829 skänktes gården till Kisa-Mor, som var en klok gumma och en numera viktig historisk person i Horns historia. Hon hade sin praktik på Katrineberg fram till sin död Horns kyrka KYRKOGÅRDEN Kyrkogården omgärdas av en stenmur med ingångar i väster och söder med dekorativt utformade putsade grindstolpar. Grindarna är sannolikt samtida och av smitt järn med initialerna L H, d v s Lovisa Horn. Arkitekt Ove Leijonhuvud, som var inblandad i kyrkans renovering 1925 gjorde samtidigt ett förslag till placering av ett gravkapell på kyrkogården. Ritningen, som sannolikt var gjord av byggmästare C A Carlsson i Horn, bearbetades av Byggnadsstyrelsen. Byggnaden uppfördes 1929 och har vita slätputsade fasader under ett plåttäckt valmat sadeltak. Norr om kyrkan finns ett transformatorshus från 1924, då kyrkan elektrifierades och som var i bruk fram till Det är klätt med en ljus enkel oprofilerad locklistpanel. På kyrkogården finns även ett bevarat hemlighus, som nu används som förråd. Beskrivningen och historiken kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. 7

8 KYRKOBYGGNADEN Horns medeltida kyrka var belägen vid Ekeby på en udde i sjön Åsunden. Kyrkan var uppförd av trä, sannolikt med rektangulärt långhus och med en sakristia av sten på norra sidan. Redan i slutet av 1600-talet var kyrkan i mycket dåligt skick, enär sakristiemurarne hade sjunkit samt lutade inåt kyrkan och beslut togs 1753 att uppföra en ny kyrka. Många sockenbor hade en lång och besvärlig kyrkväg och det diskuterades var den nya kyrkan skulle uppföras. Ägarna till Flarka frälsehemman erbjöd församlingen byggnadsplats på deras ägor och man enade sig om den nya kyrkplatsen, som låg ca ½ mil från Ekeby. Byggmästare Petter Frimodig tillsammans med bygg- och murmästare Anders Hansson från Kärna var ansvarig för uppförandet av kyrkan. Den gamla kyrkan och klockstapeln revs och en del byggnadsmaterial återanvändes i den nya kyrkan. I den nuvarande kyrkans takstol ingår det bemålade stockar från den gamla kyrkan. Dessa har genom dendrokronologisk analys, d v s årsringsdatering, daterats till slutet av 1300-talet. Enligt flera äldre uppgifter är målningarna utförda De är dock mycket fragmentariska med bibliska scener och inskrifter med minuskler. Den nya kyrkan uppfördes av sten med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i nordost och torn i väster. Den fick ett för rokokotiden typiskt högt och valmat takfall, som ursprungligen var spåntäckt. Tornet är ett av de bäst bevarade exemplen på Petter Frimodigs höga och smäckra spiror. Frimodig (d. 1766) var byggmästare från Linköping och ofta anlitad i samband med kyrkobyggen. Karakteristiskt för hans kyrkor är just de höga tornspirorna, som även finns på t ex på Ingatorp kyrka i Småland. Även interiören fick ett för tiden karakteristiskt utförande med ett tunnvalv av trä. Den ursprungliga fasta inredningen är till stora delar bevarad. Predikstolen och altaruppsatsen med altarmålning är tillverkade av Jonas Berggren. Berggren ( ) var både bildhuggare och målare och utbildad i såväl Kalmar som Stockholm och har utfört arbeten i flera kyrkor i stiftet. Kyrkan, som fick namnet Lovisa kyrka i Horn, invigdes på drottning Lovisas namnsdag den 25 augusti I den riksomfattande inventeringen av kyrkoinventarier som utfördes 1828 uppges det att orgeln tillverkades 1759, medan andra källor uppger att den tillkom först Den byggdes av den 8

9 småländske orgelbyggaren Lars Wahlberg ( ), som bl a byggt orglar i Kalmar och Växjö domkyrkor och Vårfrukyrkan i Skänninge. Under 1800-talet skedde inga större förändringar i kyrkan. Predikstolen försågs dock med ett ljudtak och en ny altarring och korbänkar i nygotik tillkom. De senare överensstämmer i utförande med inredningen i Hägerstad kyrka, som uppfördes mellan åren Horns kyrka 1941 och År 1923 utförde arkitekt Ove Leijonhufvud ett restaureringsförslag. Han föreslog att kyrkans slutna bänkar skulle behållas och endast göras mer bekväma. Församlingen var i högsta grad emot det, vilket framkom vid kyrkostämman; Härvid visade sig, att Herr Baron Leijonhufvud förslag, att det gamla systemet med slutna bänkar borde bibehållas, rönte synnerligen starkt motstånd. Det påpekades gång på gång, huru man vid grannkyrkornas restaurering allmänt infört öppna bänkar och derigenom vunnit både ur estetisk och praktisk synpunkt. Riksantikvarieämbetet ansåg dock att Leijonhufvuds förslag var väl genomarbetat och att det ur kulturhistoriskt synvinkel var betydelsefullt att de slutna bänkkvarterna fick vara kvar. Det blev en kompromiss och smala sidogångar anordnades utmed kyrkans norra och södra väggar. Nästa större renovering utfördes 1993 under ledning av Gunnar Sääf vid Sandbergs arkitektkontor i Vimmerby. I kyrkorummet togs de bakre bänkraderna bort för att skapa utrymme under läktaren. Frågan hade redan varit aktuell i slutet av 1960-talet, men då ansåg Riksantikvarieämbetet att; Orgelläktaren liksom bänkinredningen är ursprungliga. Med hänsyn härtill anser sig ämbetet inte böra medgiva inbyggnader av särskilda rum under orgelläktaren. I samband med renoveringen 1993 ommålades interiören med syfte att återskapa en äldre prägel av 1700-talet. Exteriör beskrivning Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan är uppförd i en sluttning och marknivån är högre på norra sidan. Sakristian är insprängd i en bergsknalle. Kyrkan är uppförd av sten med vita putsade fasader, gråmålad sockel och ett högt valmat tak. Taket är täckt med fabrikslackerad falsad plåt och sakristian med bandplåt. Tornet kröns av en hög och smäcker spira, som sedan 1993 är inklädd med kopparplåt, som målats i grått och vitt. Klockvåningen är försedd med dubbla rektangulära träluckor, även dessa inklädda med svartmålad kopparplåt. Fönsteröppningarna är stickbågiga med inmurade, äldre, svartmålade, småspröjsade träbågar. 9

10 Fönstren på korets östra sida är något mindre än de övriga. Långhuset har fönster på västra gaveln, även från långhusvinden. Fönsterbågarna på tornets södra och norra sida är mycket ålderdomliga och kan vara från byggnadstiden. Fönsterbågar och karmar i tornets andra våning är utbytta vid renoveringen Solbänkarna är av cement, utom på sakristan som har svartmålade falsade järnplåtsbleck. Huvudingången är via tornet i väster, vilken är försedd med en stickbågig avtrappad portal med en äldre dubbeldörr med dekorativt utformade svartmålade speglar av samma typ som på dörren mellan vapenhus och långhus. Äldre trappstenar av granit. Över den västra ingången finns en kalkstenstavla med en lång text som berättar om att kyrkan uppfördes En koringång finns även i söder. Dörren som sannolikt är ursprunglig är klädd med en profilerade panel i rombmönster. Interiör beskrivning Långhuset är rektangulärt med ett vitlaserat och lackat trägolv av smala furubrädor. I mittgången finns en gravhäll. Det finns ytterligare en grav i mittgången, vars ägare är okänd. Väggarna är vitputsade. Taket består av ett vitmålat flackt trätunnvalv, som avslutas nedtill med en vitmålad profilerad list. I väster finns en dörr till vapenhuset av samma typ som till ingången i tornets västportal. Dörrbladen, som är målade i en blågrå ton, vänder den dekorativt utformade sidan mot långhuset med äldre smide och låsanordning i dörrnischen. Fönstren har innanfönster med gråmålade träbågar, som är skruvade i ytterbågen. Bänkarna är indelade i två kvarter och är slutna mot mittgången och öppna mot sidogångarna. Golvet ligger ett steg högre än mittgången och består av ett vitlaserat och lackat trägolv. Bänkarna moderniserades 1925 och bänkluckorna är marmorerade i blått och numrerade i enlighet med äldre framtagen bemålning 10

11 Läktaren i väster bärs upp av gråblåmålade kvadratiska pelare med avfasade hörn. Läktarbarriären har ett utskjutande mittparti, som enligt kyrkoherde Hans Merseburg ändrades på 1930-talet, och marmorerade spegelfyllningar i blått och beige med ett blågrått ramverk. Läktarens undersida består av vitmålade breda brädor. Orgelläktaren nås via öppna partrappor mot den västra ytterväggen med uppgång från mittgången. Trappräckena är sannolikt ritade av arkitekt Ove Leijonhuvud i samband med renoveringen 1925 och även trappstegen omgjordes vid samma tillfälle. Golvet är av samma typ som i långhuset. På den södra sidan finns läktarbänkar från 1925, medan de med undantag av bakre raden är borttagna på norra sidan. Orgelfasaden är ursprungligen byggd av orgelbyggare Lars Wahlberg på talen, men omgjord och med nya verk vid flera tillfällen, senast Fasaden är målad i grått med förgyllningar. Koret ligger ett trappsteg högre än långhusgolvet och består mot öster av äldre hyvlade kalkstensplattor och mot väster av ett senare lagt kalkstensgolv, som tillkom vid korets utvidgning Framför kordörren finns en kalkstensplatta med text; INLAGDT ÅR I golvet finns även äldre gravhällar. Väggar, tak och fönster har samma utformning och ytskikt som långhuset. Korfönstrens innerbåge har dock antikglas i blyspröjs. Ovanför fönsteröppningarna finns skulpturala ornament i form av rocailler och girlanger. På norra sidan finns dubbla rader med korbänkar med gavlar i nygotik. På den södra sidan återstår endast en smal bänk mot öster samt panel mot ytterväggen i söder. Altaret är putsat och vitmålat med en kalkstensskiva. Altaruppsatsen är signerad Jonas Berggren och tillkom på 1750-talet och består av marmorerade pilastrar med joniska kapitäl, som bär upp en segmentbåge. Pilastrarna flankeras av två vapensköldar med givarnas namn. Altaruppsatsen är ommålad 1999 av konservator Sten Peterson. Altartavlan, som föreställer Jesus i Getsemane, är också tillverkad av Jonas Berggren. Altarringen, som är från 1800-talets andra 11

12 hälft, är rund och är sedan 1993 öppen mot den östra väggen. Den är målad i grått med sparsam förgyllning och dekorativa fyllningar i nygotik. Kyrkans dopfunt är tillverkad under 1600-talet och är snidad av ek med bla änglahuvud. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång direkt från sakristian. Korgen är tillverkad 1754 av Jonas Berggren med ett dekorativt mittfält med en biblisk scen i relief och vapensköldar med givarnas namn. Ursprungligen hängde en förgylld ängel över predikstolen, men den ersattes i mitten på talet av det nuvarande ljudtaket eller baldakinen. Predikstolen är sedan 1999 marmorerad i grått och en färgtrappa finns på baldakinens östra sida. Nummertavlorna är ovala med förgyllda gustavianska ramar. På södra sidan finns en koringång med originaldörr med invändig stående blågrå plankstomme med äldre lås. På norra sidan finns en avtrappad stickbågig dörröppning till sakristian med en dörr med samma utförande som korportalens. Sakristian är mycket ljus och rymlig med ett golv som är beläget några trappsteg högre än korgolvet och består av ett tegelgolv, inlagt vid renoveringen Väggarna är vitputsade och taket består av breda vitmålade brädor. Fönsteröppningarna i öster och norr har innanfönster av samma typ som långhuset och mellan bågarna finns järngaller. I det sydvästra hörnet finns en uppgång till predikstolen med äldre dörr och trätrappa med räcke. I det nordöstra hörnet finns en uppmurad öppen spis. Den södra väggen täcks av skåp för bl a textilförvaring och i det nordvästra hörnet finns ett skåp med äldre luckor med marmorering och beslag av 1700-talskaraktär. Vapenhuset, som är beläget i tornets bottenvåning, ligger två trappsteg lägre än långhuset och har ett golv av smala vitlaserade och lackade brädor. Väggarna är vitputsade och taket består av ett vitmålat äldre brädtak av samma typ som i sakristian. Mot långhuset finns en dubbeldörr med svartmålad slät plankstomme. I söder och norr finns stickbågiga fönsteröppningar, som saknar innanfönster. Runt väggarna finns enkla träbänkar. På den södra sidan går trappan upp till tornet. Den äldre trätrappan försågs 1925 med ett nytt räcke av samma typ som finns till läktartrapporna. 12

13 Tornets första våning når man via en öppen trappa från vapenhusets norra sida och en sekundär dörr av slät vitmålad panel. Första våningen har ett äldre obehandlat trägolv, putsade väggar och tak som utgörs av den övre våningens träbjälklag. I söder och norr finns rektangulära fönsteröppningar. Mot väggarna finns en obehandlad panel, som kan vara resterna efter t ex sädesbingar. Andra våningen har i stort sett samma utformning. Mot öster finns en plåtdörr till långhusvinden. På våningsplanet förvaras delar till en äldre predikstol samt bänkinredning. Tredje våningen har även samma utformning men med ett oxöga i väster. Där över finns klockvåningen. Kyrkan har två klockor; storklockan omgjuten av Magnus Hultman i Norrköping 1727 och lillklockan gjuten hos densamme Långhusvind. Takstolskonstruktionen är den ursprungliga från 1754 och i den finns återanvänt bemålat virke från den rivna medeltida kyrkan. De har genom dendrokronologisk analys, d v s årsringsdatering, daterats till slutet av 1300-talet samt till Enligt flera äldre uppgifter är målningarna utförda De är mycket fragmentariska med bibliska scener och inskrifter med minuskler. KULTURHISTORISK BEDÖMNING Kyrkan med sin höga spira, gravkapellet och kyrkogården med sina grindar utgör tillsammans med bl a prästgård, församlingshem och skola en levande kulturmiljö som fortfarande vittnar om kyrkplatsen som sockencentrum. Det bevarade transformatorhuset och hemlighuset utgör ovanliga inslag på kyrkogården. Kyrkogården Den kulturhistoriska bedömningen kompletteras efter avslutad kyrkogårdsinventering. Kyrkobyggnaden Kyrkans, sedan byggnadstiden i mitten av 1700-talet, föga förändrade exteriör är en god representant för de stora kyrkobyggnaderna som uppfördes vid den här tiden till följd av bl a befolkningsökningen. Kyrkan präglas av byggnadstidens ideal med sitt höga mansardtak, slätputsade fasader och symmetriskt placerade fönsteröppningar och koringång. De ålderdomliga fönsterbågarna och portarna bidrar väsentligt till helhetsintrycket. Kyrkan är även intressant ur ett regionalt perspektiv, då byggnaden och inredningen är ritad och utförd av stiftsanknutna byggmästare och hantverkare, bl a Petter Frimodig och Jonas Berggren. Frimodigs mycket originella tornspiror har stora arkitekturhistoriska värden. Interiören med den välbevarade ursprungliga inredningen, som bl a altaruppsats, predikstol, orgelläktare och orgelfasad ger tillsammans med tunnvalvet och äldre innerdörrar ett tidsenligt kyrkorum i rokoko. Västfasadens fönster släpper fortfarande in ljus under läktaren, vilket numer utgör sällsynta inslag i kyrkobyggnaderna. De återanvända medeltida bemålade stockarna har ett mycket stort konst- och arkitekturhistoriskt värde och målningarna utgör ett ovanligt intressant forskningsmaterial, då de aldrig varit övermålade. Sammanfattning Kyrkan med sin mycket höga spira utgör ett viktigt blickfång i landskapet. Kyrkan, kyrkogården och gravkapellet, transformatorhus och hemlighus utgör tillsammans med prästgård, församlingshem och skolbyggnaderna en levande kyrkomiljö med höga kulturhistoriska värden. 13

14 De i takstolen återanvända medeltida bemålade stockarna har stora konst- och arkitekturhistoriska värden. Övriga bevarade inventarier, som bl a dopfunten, från den rivna medeltida kyrkan visar på en lång historisk kontinuitet. Kyrkan utgör, såväl exteriört som interiört, ett exempel på den kyrkobyggnadstyp som utvecklades under mitten av 1700-talet. Kyrkan har stora regionala värden då stiftsanknutna byggmästare och hantverkare medverkat till såväl kyrkobyggnaden som inredningen. Jonas Berggrens predikstol och altaruppsats har även stora konsthistoriska värden. HÄNDELSELISTA Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras Nybyggnad - Kyrka av trä uppförd vid Ekeby med rektangulär plan och sakristia av sten på nordsidan. Riven i samband med att nuvarande kyrkan uppfördes på annan plats. (ÅN, HM) Medelt Specifika inventarier dopfunt, fragment finns bevarat. (HM) De bemålade stockarna som återanvändes i den nuvarande kyrkans takstol har genom dendrokronologisk analys på 1990-talet daterats till slutet av 1300-talet. (HM, ÅN) 1404 Arkitekturbunden utsmyckning kyrkan målades invändigt. (ÅN) 1620 Några av stockarna som har återanvänts i den nuvarande kyrkans takstol har genom dendrokronologisk analys på 1990-talet daterats till (HM) Specifika inventarier dopfunt av trä, ersatte den medeltida dopfunten. (BR) 1727 Specifika inventarier storklockan omgjuten av Magnus Hultman i Norrköping. (GL) 14

15 1754 Rivning av den medeltida kyrkan och klockstapeln. (ÖC ) 1754 Nybyggnad Kyrkan i sin helhet på ny plats, av sten med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och torn i väster. Bemålade bjälkar från den gamla kyrkan återanvändes i den nuvarande takkonstruktionen. Uppförd av bygg- och murmästare Anders Hansson i Kärna efter ritningar av Petter Frimodig. Fönstren tillverkades av glasmästare Nils Reding, Linköping. (BR, ÖC ) Fast inredning predikstol tillverkad av Jonas Berggren, skänkt av Axel Christof von Gardemein och Eva Drake på Åby. Uppges i Inventeringen 1828 Dels förgyld, dels hvit målad. (GL, ATA) Fast inredning altaruppsats och altartavla Jesus i Getsemane, tillverkad av Jonas Berggren, skänkt av Axel Chr von Gardemein och Eva Drake på Åby (GL, ATA) 1754 Invigning den 25 augusti på drottning Lovisas namnsdag av biskop Andreas Rhyzelius. (GL) 1758 Specifika inventarier lillklockan omgjuten hos Magnus Hultman i Norrköping. (GL, HM) 1767 Fast inredning - Orgel tillverkad (1759 enl Inventering 1828) av orgelbyggare Lars Wahlberg, ersatt med nytt verk (GL) 1811 Ändring - ombyggnad, interiör, graven som tillhörde familjen Brans på Stora Flarka och Rumma fylldes igen. (HM) 1854 Ändring fast inredning predikstolen från 1754 försågs med ljudtak, perlfärgad och förgylld, tillverkad av en lokal snickare. (HM) Ändring ombyggnad, fönsteröppningarna sänktes och vidgades, nya fönsterbågar, de gamla lär ha återanvänts i Kristinebergs herrgård. Om- eller nybyggnad av altarring och nya korbänkar, väggarna avjämnades och reveterades in och utvändigt, eventuellt nytillkom nu hörnrisaliter på fasaderna och korfönsternas invändiga utsmyckning. Eventuellt ombyggdes läktartrapporna även vid samma tillfälle. (HM) 1889 Teknisk installation kaminer i mitten av långsidorna. (ATA) 1894 Ändring - ombyggnad, exteriör, spåntaket över långhus och sakristia ersattes av järnplåt. (HM) 1895 Ändring - ombyggnad, exteriör, tornets mönsterlagda spåntak ersattes av plåt. (HM) 1896 Vård/underhåll, ommålning in- och utvändigt. (HM) 1925 Restaurering, interiör, smala sidogångar anordnades utmed kyrkans norra och södra väggar, modernisering av bänkarna, omläggning av golven i kyrkorum och sakristia, trapporna till orgelläktaren omgjordes med nya räcken samt även till torntrappan från vapenhuset, ommålning av läktarbarriär och bänkgavlar i 15

16 grågrönt och blågrå marmorering i enlighet med underliggande färglager. Arkitekt Ove Leijonhufvud, Stockholm, målare Gustaf Andersson, Motala. (GL) 1925 Ändring fast inredning orgeln från 1767 försågs med ett nytt verk av orgelbyggare Hammarberg, Göteborg, ombyggt (ÖC , SLC) 1925 Fast inredning predikstol och altaruppsats ommålad i vit oljefärg med förgyllningar. (ATA) 1925 Teknisk installation elektrisk värmeanläggning med transformatorhus norr om kyrkan. (K) 1926 Vård/underhåll, exteriör, lagning och målning av plåttaket, kaminernas plåtskorstenar borttogs, putslagningar av fasad och sockel, avfärgning i vitt, fönster målades med svart oljefärg. (ATA) 1932 Vård/underhåll, interiör svampangripet virke i södra golvpartiet avlägsnades, det underliggande stengolvet cementerades. Arkitekt Allan Berglund, Skövde. (ATA) 1933 Ändring specifika inventarier förslag till ny altartavla Hedarnas tillbedjan, målad av Filip Wahlström, Göteborg. Blev aldrig aktuellt att byta ut den gamla. (ATA) 1934 Konservering fast inredning altartavlan konserverades av konservator Alfred Nilsson, Stockholm. (ÖLM) 1934 Ändring ombyggnad, antikglas insattes i korfönstren. (ATA) 1937 Konservering fast inredning, framtagning av äldre färger på predikstol och altaruppsats. Konservator Alfred Nilson, Stockholm. (ATA) 1937 Ändring fast inredning, förslag att ersätta predikstolens baldakin från talet med den ursprungliga änglafiguren. (ATA) 1953 Vård/underhåll, interiör, den befintliga kalla blåaktiga färgtonen föreslogs målas om. (ATA) 1957 Ändring ombyggnad, interiör, två bänkar på läktarens norra sida borttogs. (ATA) 1962 Ändring fast inredning, orgelverket från 1925 om- eller nybyggdes. Olof Hammarberg, Göteborg. (SLC) 1962 Ändring ombyggnad, interiör, ytterligare bänkar på läktarens norra sida borttogs. (ATA) 1966 Vård/underhåll, exteriör, putslagning, målning, målning av plåttaket, Byggnadsfirma Bröderna Storm, Horn. (ÖC ) 1968 Teknisk installation automatisk klockringning och lucköppning. (K) 1971 Teknisk installation ny elinstallation. (ATA) 1971 Ändring ombyggnad, de två främre bänkraderna togs bort för att vinna större utrymme i koret, nytt kalkstensgolv ilades. (ATA, K) 16

17 Ändring ombyggnad, exteriör, plåttaket lagades. (ÖC , K) Isolering av långhusvinden med mineralull. (K) 1984 Vård/underhåll, exteriör, plåttaket ommålades, Bröderna Ericsons Måleri & Fasad, Hycklinge. (Vimmerby Tidning ) Dendrokronologisk provtagning av de återanvända stockarna i takstolen, vilka daterades till slutet av 1300-talet samt Thomas Bartholin, Lunds Universitet. (HM, ÅN) 1993 Vård/underhåll, exteriör, all puts knackades ner, omputsning med kalkbruk, kalkavfärgning. Sockelns cementspåslag avlägsnades. Långhusets tak omlades med fabrikslackerad plåt, spiran täcktes med kopparplåt, vilken målades grå och vit i enlighet med tidigare målning. Skador i spirans trästomme åtgärdades. Gunnar Sääf, AB I Sandbergs Arkitektkontor, Vimmerby. (ÖLM) 1993 Ändring - ombyggnad, interiör, de fyra bakre bänkraderna borttogs och den andra framifrån kortades. Den södra korbänken borttogs. Trägolvet vitlaserades och lackades. Altarrundeln kortades och golvet innanför sänktes och lades med kalkstensplattor. Ommålning med målsättning att återskapa en äldre prägel av 1700-talet. På läktarbröstning och bänkar togs en äldre marmorering fram. Sakristians trägolv ersattes av ett tegelgolv. Konservatorsarbeten på altartavlan. Gunnar Sääf, AB I Sandbergs Arkitektkontor, Vimmerby. Målare Alfons Andersson, Asby. (ÖLM) 1999 Konservering fast inredning, predikstol och altaruppsats. Sten Peterson Konservator NKF. (ÖLM) 2005 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift. Förkortningar ATA Antikvarisk-topografiskt arkiv, Riksantikvarieämbetet BR Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; GL Lindqvist, Gunnar, Horns kyrka och Hycklinge kyrka, Linköpings stifts kyrkor, HM Hans Merseburgs avskrifter från kyrkoarkivet K - Kyrkovaktmästare SLC Carlsson, Sten L., Sveriges kyrkorglar, Lund ÅN - Nisbeth, Åke, Ordet som bild. Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. Sthlm ÖC Östgöta Correspondenten ÖLM Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv 17

18 ÖVRIGT Befintliga skyddsformer Kyrkan och kyrkogården är skyddade enligt Lagen om kulturminnen 4 kap. Horn kyrkomiljö - Åby, K16, är utvärderad som kulturhistorisk värdefull miljö i kulturminnesprogrammet för Östergötland, utgivet av länsstyrelsen i Östergötlands län Övriga inventeringar Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum. Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum Skolinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum Källor Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), Riksantikvarieämbetet Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet; Hans Merseburgs privata arkiv Lindqvist, Gunnar, Horns kyrka och Hycklinge kyrka, Linköpings stifts kyrkor, Nisbeth, Åke, Ordet som bild. Östgötskt kalkmåleri vid slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. Sthlm Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-N, Norrköping Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del VI, Uddevalla Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén. Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Riksantikvarieämbetet Östergötlands läns kalender Östergötlands länsmuseums arkiv Kartor Häradsekonomisk karta , Horn Ekonomisk karta, 1946 och 1980, blad 7G 3a Horn Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i september Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland. 18