Årsredovisning 2014
Innehåll VD kommenterar... 2 Nordens Arks verksamhet... 3 Sponsorer, samarbetspartners och medlemskap... 4 Året som gick. Rapport från djurverksamheten... 5 Ekopark och lantgård...17 EEPprogrammet för järv expanderar till Nordamerika...19 Stiftelsen Nordens Ark firar 25årsjubileum...23 Förvaltningsberättelse 2014...27 Resultaträkning... 34 Balansräkning...35 Kassaflödesanalys... 36 Redovisningsprinciper och noter...37 Revisionsberättelse... 42 Styrelse, revisorer & personal 2014... 44 H.K.H. KRONPRINSESSAN VICTORIA Nordens Arks beskyddare Foto: T. Svensson TACK till faddrarna Elanders Sverige AB och Arctic Paper AB som bekostat tryckning och papper till årsberättelsen. Formgivning: Anders Rådén/ARDI. Engelsk översättning: Christopher Godfrey (www.animalimagery.co.uk). Omslagsbild: Pallaskatt (Felis manul). Foto: T. Svensson. Papper: Omslag Arctic Silk + (250 g/m 2 ), inlaga Arctic Volume White (130 g/m 2 ). Elanders har i samverkan med Chalmers Tekniska Högskola tagit fram en klimat kalkylator som med hänsyn till hela livscykeln beräknar utsläppen av växt husgaser (Carbon Footprint) för trycksaker. Med klimatkalkyler som underlag kan Elanders nu erbjuda dig att klimatkompensera dina trycksaker genom investering i reduktionsenheter från FNgodkända CDMprojekt.
VD kommenterar Detta hände sig 1988, jag minns som om det vore igår. Hur jag satt där på strandkanten och bekymrad funderade över vad vi hade satt igång, vi som initierade projektet att omvandla det gamla fina säteriet till en avelsanläggning för hotade djur. Grävskoporna lade lass på lass med fet matjord på lastbilar och ytan förvandlades till en parkeringsyta! Kan detta vara rätt undrade jag? En odlingsbar yta som nu skulle fyllas av bilar med gäster till det som skulle bli en ark, Nordens Ark. Min vånda minskade inte av att en infiltrationsbädd för avloppsvatten skulle anläggas i säteriets fruktträdgård. Funderingar och vånda föregick de hägn och voljärer för djur som skulle ges boning åt djur under Arkens beskydd. Den 14 juni året därpå öppnades grindarna för våra första gäster och ett tjugotal arter fanns, eller snarare, gömde sig i parkens grönska. Att besökarna skulle förstå att detta var en park för djur, inte en djurpark, var en from förhoppning som besannades först många år senare. Jag har haft förmånen att stå som kapten på Arken sedan begynnelsen för tjugosju år sedan. Reflektioner är många nu när jag står inför avmönstring eftersom jag går i pension sommaren 2015. Slående är hur frågor runt biologisk mångfald, hotet mot faunan och värdet av ekosystemtjänster har tagit allt större plats i samhällsdebatten. När vi vid uppbyggnaden av verksamheten berättade om att arter försvann med en skrämmande hastighet fanns liten förståelse för behovet av insatser. Det var egentligen först med Riokonventionen 1992 som Nordens Ark uppmärksammades så att myndigheter och näringsliv förstod målsättningen med verksamheten. Jubileumsåret 2014 blev ekonomiskt sett det bästa någonsin. Omsättningen ökade från 50 till 60 miljoner och kostnadsnivån höll sig inom budget, vilket gav ett välkommet överskott. Enligt stadgarna kommer det att återinvesteras i verksamheten. Firandet av 25årsjubileumet syftade till att göra Nordens Ark mer välkänt, men också till att berätta om vad vi har åstadkommit för hotade arter. Det är tusentals djur som fötts upp på Arken och satts ut i sina naturliga miljöer. Det är storkar och grönfläckiga paddor i Skåne såväl som vildkatter i Tyskland och lodjur i Polen. Vi verkar i fält för amurtigerns överlevnad i ryska fjärran östern och med samma målsättning med snöleoparden i Gobiöknen. Vid jubileumet ville vi berätta om allt detta och tacka alla våra vänner och gåvogivare som har varit med och gjort dessa och alla andra insatser möjliga. Tacket manifesterades med en fest i dagarna tre. Det kändes stort och fantastiskt fint att Kronprinsessan Victoria hedrade oss med sin närvaro. GöteborgsOperan och andra välkända artister ställde upp och gäster från hela världen kom och firade med oss. Vilken resa Nu lämnar jag med förtroende över till min efterträdare Mats Höggren som tillsammans med vice vd Linnéa Johansson fattar rodret. Ett par som kommer att föra Arken vidare mot nya mål med en färdplan som leder till att arter räddas och får ett liv i sina naturliga miljöer. Idag är våndan från de första åren helt borta. Min tacksamhet till styrelse och personal är mycket stor och jag är oändligt stolt över vad vi åstadkommit tillsammans. Varje gång jag ser en pilgrimsfalk i skyn kommer mitt hjärta att slå ett extra slag och min blick kommer att söka efter en ring runt fågelns ben för att se om den är född på Nordens Ark! Lena M Lindén VD Nordens Ark Ett stort tack till er alla som g jort det möjligt för Nordens Ark att göra en värdefull insats för hotade djur! Foto: Eva Stööp 2
Nordens Arks verksamhet Nordens Ark är belägen på Västkusten 20 km från Smögen och Kungshamn vid väg 171, cirka 120 km norr om Göteborg. Den övergripande målsättningen för verksamheten är att långsiktigt uppnå hållbara populationer av hotade arter i deras naturliga miljöer. Detta skall enligt stiftelsens stadgar ske genom de fyra punkter som samtidigt utgör Nordens Arks programförklaring: Att under kontrollerad avelsverksamhet bidra till att rädda hotade arter. Att bedriva forskning och studier av djuren på anläggningen, bidra till en ökad kunskap om djur, samt befrämja djurens möjligheter att överleva. Att användas som utbildningsresurs på olika nivåer som grundskola, gymnasium, högskola och universitet. Att vara tillgänglig för publik och genom detta utöka allmän hetens intresse och kunskap om naturvårdsarbete. 3
Året som gick rapport från djurverksamheten Emma Nygren 1), Karin Larsson, Leif Blomqvist & Ewa Wikberg 1 emma.nygren@nordensark.se Groddjur och fåglar Under året anslöt sig Nordens Ark till ytterligare ett bevarandeprojekt för en hotad amfibie. Projektet strävar till att skydda och återuppbygga en population av en trädlevande groda från Costa Rica, lemurlövgrodan Agalychnis lemur som är kritiskt hotad och känd från endast en lokal på Costa Rica. Sedan 2001 finns två små reservpopulationer på Manchester Museum och Bristol Zoo. Nordens Ark ingår nu i ett internationellt nätverk som tillsammans strävar efter att bygga upp en genetiskt sund population där avkomman senare genom utsättningar kan bygga upp en livskraftig population i artens naturliga miljö. Under året importerades 15 individer från Manchester Museum samtidigt som man påbörjade byggnationen av en biosäker anläggning för ytterligare individer. Dessa kommer att importeras när anläggningen står klar. Året var även i övrigt fyllt av aktiviteter i amfibieavdelningen, och ett stort antal groddjur som fötts upp på anläggningen kunde sändas iväg till andra institutioner. Inalles 60 individer groddjur exporterades under året till andra parker i Europa. De mest lyckade häckningsresultaten bland fåglarna ägde rum hos de inhemska arter som utgör stommen i fågel kollektionen och där Nordens Ark under många års varit involverad i stödutsättningar inom Sverige. Mer om fjällgås, pilgrimsfalk och vitryggig hackspett i avsnittet om in situ verksamheten. Bland fåglarna kan man dessutom notera att djurparkens båda tranarter, glasögontrana Grus vipio och japansk trana Grus japonensis, häckade, samtidigt som fjolårsungen av den förstnämnda arten kunde sändas till Blijdorp Zoo i Rotterdam. Efter en paus på två år registrerades också förökning i ibiskolonin Geronticus eremita med påföljd att kolonin utökades med två individer. Alpenzoo i Innsbruck försåg oss med en ny härfågel Upupa epops som ersättning för den individ som dött under året. Ett annat dödsfall som är värt att uppmärksamma var att anläggningens sista exemplar av rödhalsad gås Branta ruficollis tyvärr måste avlivas på grund av nedsatt hälsa beroende på hög ålder. Den rödhalsade gåsen var anläggningens äldsta djur och har funnits i parken i ett kvarts sekel. Två unga slagugglor Strix uralensis som kläckts året innan sändes till Brno Zoo i utbyte mot två stjärtandshonor Anas acuta som ankom i slutet av året. Däggdjur Det kanske största glädjeämnet under året var att samtliga fem ungar hos Pallaskatt Felis m. manul överlevde. Pallaskatterna har under de två föregående åren också förökat sig, men i likhet med många andra parker, har dödligheten varit hög bland ungarna och ingen i de tidigare kullarna har överlevt. Pallaskatten som 4
det möjligt att hålla publikinformation också vid ogynnsamma väderleksförhållanden. Samtidigt som nya avelsindivider anlände till anläggningen för att berika genuppsättningen i de egna besättningarna, exporterades 19 däggdjur till andra EAZAparker. Bland de mer betydelsefulla exporterna av de samkoordinerade djurarterna kan nämnas att en ung järvhane Gulo g. gulo sändes till Paris Zoo medan två pudukid fördes över till djurparkerna i Lodz i Polen och Halle i Tyskland. På inrådan av artkoordinatorn i Rotterdam exporterades två röda pandor Ailurus f. fulgens till Jászberény i Ungern. Stor medial uppmärksamhet väckte naturligtvis förflyttningen av de tre amurtigerungarna Panthera tigris altaica från 2013. Ungarna, som hade lådtränats på förhand kunde lastas utan sövning innan de avreste till Finland, Tyskland och Tjeckien. Det fortsatta goda samarbetet med Highland Wildlife Park i Skottland resulterade detta år i att två markhorskid Capra falconeri heptneri och två unga skogsrensvajor Rangifer tarandus fennicus flyttade från Nordens Ark till Skottland. Przewalskis vildhästar. Foto: T. Svensson härstammar från ett torrt och kallt klimat i Centralasien är speciellt mottaglig för parasitsjukdomen toxoplasmos. Toxoplasmos smittar via fritt levande gnagare som tjänstgör som mellanvärdar för parasiten. Parasitens ägg utsöndras via katternas avföring några veckor efter att katterna blivit infekterade, varefter djuren vanligen blir resistenta. I likhet med vårt avelspar, blir en del av katterna latenta bärare av parasiten som på nytt kan aktiveras om katternas immunförsvar försvagas genom tillfälliga infektioner, stress eller vid födsel av ungar. För att undvika dödsfallen från tidigare år, gjordes under 2014 allt för att minimera stressnivån hos föräldrarna samtidigt som både ungar och föräldrar blev medicinerade. Försöket lyckades och hela ungkullen överlevde. Uppgifter från stamboken visar att endast sju andra honor nedkom med 23 ungar under året. På inrådan av avelskoordinatorn, David Barclay från Skottland, sändes ungarna till andra EAZAparker under hösten. Majoriteten av de djur som under året anlände importerades i första hand för det fortsatta avelsarbetet i den egna anläggningen. Till siselkolonin Spermophilus citellus, där alla individer härstammar från Nürnberg Zoo, importerades fem nya exemplar från Poznan i Polen. Avelshanen hos amurleoparderna Panthera pardus orientalis sändes till Bellewaerde Zoo i Belgien, samtidigt som en ny hane anlände från Yorkshire Wildlife Park i England. Wuppertal i Tyskland försåg oss med en ny bock av den sydamerikanska hjorten pudu Pudu puda, medan en ny vargtik Canis l. lupus togs in från Lycksele. Inför etableringen av ett nytt vargpar byggdes det befintliga varghägnet ut. Den renoverade anläggningen omfattar nu nästan två hektar och är uppdelad i två avdelningar som antingen kan användas var för sig eller som en större enhet. Längs bryggan vid hägnet har en ny och större takförsedd informationsplats byggts, något som gör Hästar från Nordens Ark till Kazakstan En förflyttning av ett ungt sto av Przewalskis vildhäst Equus caballus przewalskii till semireservatet Weilburg i Tyskland är värd ett omnämnande. Märren Xidney med stamboksnummer 6034 är utvald att delta i ett nytt utplanteringsprojekt i mellersta Kazakstan. Innan den slutliga färden till Centralasien påbörjas, kommer stoet att ingå i en flock med fem andra ungston från avelsprogrammet EEP. Under transittiden i Weilburg får hästarna en möjlighet att vänja sig vid omställningen och lära känna varandra för att bilda en enhetlig flock med inbördes rangordning. Det är viktigt att hästarna är i perfekt kondition då den slutliga transporten till Kazakstan tar vid. Vildhästen försvann från stäpperna i Kazakstan för mer än 150 år sedan och nu planerar man att etablera en andra population i ett nyetablerat reservat i centrala Kazakstan (Altyn Dala Nature Reserve) där Frankfurts Zoologiska Sällskap under flera års tid varit involverad i skydd och forskning av saigaantiloper. Vildhästens överlevnad i det vilda är intimt sammankopplad med det avelsarbete som under många decennier pågått i djurparker i Nordamerika och Europa. Avelsarbetet har resulterat i att antalet vildhästar i djurparker ökat, vilket möjliggjort återinplanteringar i tre reservat i Mongoliet (Gobi, Blåkråka. Foto: L. Blomqvist 5
Takhin Tal och Hustain Nuru), i nationalparken Altyn Emel i Kazakstan, i Kalamaili Nature Reserve i Xinjiang provinsen i Kina och i Tjernobylområdet i Ukraina. Tack vare de lyckade utplanteringarna nedgraderades vildhästen från Utdöd i det vilda (RE) till Kritiskt hotad (CR) år 2008, och för ett år sedan till Hotad (EN). Idag räknar man med att det finns omkring 350 fritt levande hästar i Mongoliet som har den största frilevande populationen. Tillsammans med de fem märrarna kommer man även att sätta ut sex hingstar i Altyn Dala i Kazakstan. En av hingstarna är Nebukanesar med stamboksnummer 5912 som också är född på Nordens Ark. Från Nordens Ark flyttades han över till semireservatet Sprakel i Tyskland där han ingått i en hingstpool som betat reservatet under två års tid. Två hästar från Nordens Ark kommer därför att ingå i den grupp som valts ut för utsättning i Centralasien. Ursprungligen var utplanteringarna planerade inför våren 2015, men de har tills vidare blivit uppskjutna eftersom Kazakstan ännu inte fört in vildhästen i sin regionala Rödlista, något som både EEP och IUCN förutsätter. Vildhästanläggningen på Nordens Ark genomgick en märkbar renovering under året. Ett nytt stall med ny inredning som underlättar den dagliga skötseln uppfördes. Samtidigt försågs hägnet med en större och förbättrad informationsplats för besökarna. Nordens Ark går in i aveln av persisk leopard Årets stora investering bestod av en sammanbindning av publikbryggan från det befintliga snöleopardhägnet till anläggningen för Pallaskatt. Bryggan är på det högsta stället nästan 12 meter över marken och innehåller två publikplatser där den ena är försedd med tak. Utmed den branta bergväggen i anslutning till bryggan, uppfördes ett nytt hägn för persisk leopard. Leopardhägnet är uppdelat i två öppna visningshägn, två separeringsburar försedda med nättak samt ett tredje visningshägn med nättak. Det nya leopardhägnet på Nordens Ark har en totalyta på drygt 2 000 m 2. Hägnet, som följer ett av bergen i parken och vetter mot sydväst erbjuder utmärkta klättermöjligheter för leoparderna, samtidigt som det erbjuder möjligheter till både skydd och vila för djuren. Av den persiska leopardens Panthera pardus saxicolor ursprungliga utbredningsområde i Kaukasus och Iran återstår idag bara små populationer i fragmenterade livsmiljöer. Det är främst bergen i östra Iran och de anknytande områdena i södra Armenien och Azerbaijan som har kvar livskraftiga populationer av leopard. Globalt klassas arten som Hotad (EN), men populationerna i Kaukasus är helt beroende av immigrerande individer från Iran. Detta gör att den persiska leoparden är listad som Akut hotad (CR) i Kaukasus. Från de ryska områdena av Kaukasus har den persiska leoparden för länge sedan försvunnit och ryska naturvårdsmyndigheter, understödda av ryska vetenskapsakademin och IUCN (Internationella naturvårdsunionen), har därför under de senaste åren gjort stora investeringar och avsatt skyddade områden utanför Sotchi med lämpliga miljöer och med god tillgång till bytesdjur. För att påskynda leopardens återkomst inväntar man inte bara en naturlig invandring, utan man har för ändamålet byggt ett avelscentrum med konfiskerade leoparder från Turkmenistan och Iran, som tillsammans med djurparksfödda individer från Lissabon Zoo är utvalda för avel. Avsikten är att i ett senare skede återintroducera arten i Ryssland genom att sätta ut individer som fötts upp i anläggningen. EAZA har varit involverad i utformningen av hägnen och försett projektet med ett ungt avelspar från djurparken i Lissabon som är ansvarig för artens koordinering i EEP och den internationella stamboken. För att lära sig hur avelsverksamhet bedrivs i Europa, har anställda från Sotchi besökt djurparken i Lissabon men också Nordens Ark. På Nordens Ark blev gästerna informerade om de berikningsmetoder som användes för parkens stora kattdjur. Framgång i avelsarbetet har redan uppnåtts genom att tre kullar med fyra överlevande ungar fötts i avelsanläggningen i Sotchi. Tack vare sitt goda rykte blev Nordens Ark ombedd att bistå projektet genom att bereda plats för ett avelspar i parken och genom detta hjälpa till att bygga upp en större avelspopulation av arten i Europa. När antalet djur i Europas djurparker uppgår till cirka 200 individer skall leoparder sättas ut i sin naturliga miljö i nationalparken utanför Sotchi. Eftersom den befintliga populationen i avelsprogrammet ännu bara omfattar drygt 80 djur (Nolasco & Ferreira 2014), är vägen till detta mål ännu lång. Idag härstammar djurparksbesättningen från endast nio vildfödda individer, och programmet är därför i akut behov av nya obesläktade individer som skall komma från avelscentret i Sotchi. Den första persiska leoparden anlände till Nordens Ark från Hannover redan under vårvintern innan visningshägnen blivit färdiga. I likhet med många tidigare importer av stora rovdjur, hjälpte Volvo Cargo till med transporten och försåg oss med en perfekt luftkonditionerad transportbil för transporten från Tyskland. Honan anlände några månader senare från Chemnitz i Tyskland. In situ verksamhet Större ekbock. Foto: J. Helgesson Framsteg med uppfödning av långhorningar Tidigare fanns den bredbandade ekbarkbocken Plagionotus detritus i stora delar av södra Sverige men återfinns i dagläget endast inom ett begränsat område i Stockholmstrakten. Bristen på nyligen döda och gamla ekar är en av orsakerna till att den 6
Fem av de utsatta fjällgässen försågs med satellitsändare som gjorde det möjligt att följa gässens flyttningsvägar under hösten. Foto: N. Liljebäck Flyttningsstråken för de fem fjällgäss som försågs med radiosändare vid utsättningarna sommaren 2014. Utsättningsplatsen är märkt med en en cirkel. Kartoriginal: Google Earth bredbandade ekbarkbocken listas som Akut Hotad (CR) på den svenska Rödlistan. Nordens Ark har sedan 2006 ett uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län att genomföra ett uppfödningsförsök av den bredbandade ekbarkbocken. Målet är att utveckla metoder för att få en effektiv och självförsörjande uppfödning av denna långhorning och att årligen kunna bidra med djur som kan användas för utsättning i lämpliga livsmiljöer inom artens tidigare utbredningsområde. Under 2014 tog uppfödningen ett rejält kliv framåt då 120 skalbaggar kläcktes i avelsanläggningen. De nykläckta skalbaggarna fick para sig och lägga sina ägg i ett tiotal ekstockar. Äggen kläcks efter cirka två veckor och larverna börjar genast gnaga slingrande gångar in i veden där de fortsätter att leva i ett till två år innan de förpuppar sig. Förhoppningen är nu att några av ekstockarna som är fyllda med larver kommer att sättas ut i restaurerade ekområden i Kalmar län under 2015. Den större ekbocken Cerambyx cerdo är en annan art av långhorningar som är listad som Akut hotad (CR) på den svenska Rödlistan. Arten finns bara kvar på några få äldre ekar på Öland. Under 2012 fick Nordens Ark i uppdrag av Länsstyrelsen i Kalmar att utveckla en metod för att föda upp större ekbock. Eftersom den svenska populationen är så liten och sårbar valde man att hämta avelsdjur från Polen som har kvar en stabil population av större ekbock. Genom ett avtal med Polen fick Nordens Ark tillstånd att samla in 15 hanar och 15 honor per år under en treårsperiod. I början av juni åkte personal från Nordens Ark till Polen för att en sista gång samla in 15 par av större ekbock. Utvecklingen för att ta fram en effektiv uppfödningsmetod har utlöpt väl och under tre år har det producerats över 900 larver. Larvernas utvecklingsperiod har förkortats från fem år till mellan ett till två år. Detta år kläcktes cirka 170 färdigutvecklade skalbaggar. Skalbaggarna har under vintern lagts i dvala, eftersom dvalnings perioden eventuellt kan vara viktig för ekbockarnas utveckling. Under inkommande vår kommer skalbaggarna att tas upp ur dvalan för att para sig och lägga ägg, vilket är det sista delen 7
i utvecklingen av uppfödningsmetoden. Lyckas detta så har Nordens Ark utvecklat en framgångsrik metod för att föda upp större ekbock i ex situ förhållanden. Metoden kan i framtiden användas för att föda upp ekbockar med svenskt ursprung som kan användas för att förstärka den vilda populationen i Sverige. Fortsatta stödutsättningar av grönfläckig padda på Öland Den grönfläckiga paddan Bufo viridis klassificeras som det mest hotade groddjuret i Sverige och är listad som Akut hotad (CR) på den svenska Rödlistan. Arten har under de senaste 50 åren haft en kraftig tillbakagång i Sverige, främst beroende på habitatförluster och förändrat bruk av odlingslandskapet. Idag finns den endast kvar på ett fåtal lokaler i Sverige. Nordens Ark har varit involverad i bevarandet av arten under många år och fött upp små paddor som satts ut i Skåne, Blekinge, på Öland och Gotland. De senaste åren har utsättningarna koncentrerats till Öland där arten ännu ansågs som rätt allmän för bara ett sekel sedan. På Öland har man under de senaste åren gjort omfattande restaureringsarbeten, bland annat på den södra udden nära Ottenby fågelstation. Under 2009 2013 sattes 1 260 paddor från Nordens Ark ut på Öland för att förstärka den lilla population som finns på den södra udden. Att utsättningarna gett resultat har man fått bekräftat genom att paddan har reproducerat sig vid Ottenby under de senaste åren (Wennesjö & Hellström 2014). Under året fortsatte stödutsättningarna med 234 individer som sattes ut på två lokaler på Öland. Fem storkar till Storkprojektet i Skåne Hos de vita storkarna Ciconia ciconia kläcktes sex ungar av vilka fem skickades för utsättning till Storkprojektet i Skåne. I projektet finns idag över 100 fritt flygande storkar. Samtliga storkar är ringmärkta och med hjälp av tubkikare går det att identifiera varje individ från ett stort avstånd. Från projektet kunde man rapportera att 44 friflygande storkar ruvade fram 79 flygga ungar samtidigt som 94 ungar från projektets storkhägn släpptes ut i två omgångar. Totalt beräknades mellan 120 och 140 skånska storkar ha flyttat söderut under hösten. Fjällgässen hittar vägen Nordens Ark har sedan 2006 hållit en population av fjällgäss Anser erythropus med ursprung i västra Ryssland. Fåglarna ingår i Projekt Fjällgås som strävar till att förstärka den lilla population av frilevande fjällgäss som lever i den skandinaviska fjällvärlden. Anledningen till att man använder ryska fåglar, är att man hittat gener från bläsgås hos de avelfåglar som tidigare användes vid uppfödningen (Blomqvist & Larsson 2011). De ryska fjällgässen har under åren ruvat fram 188 ungar, av vilka 49 gässlingar kläcktes under 2014. Nytt för i år är att häckningen har kommit igång även på Jägareförbundets avelsanläggning i Östermalma som är Nordens Arks samarbetsparter i projektet. Avelspopulationen har delats upp mellan de båda anläggningarna för att minska sårbarheten och för att man skall kunna föda upp ett maximalt antal ungar. Totalt kunde 54 ungar sättas ut under året, 41 individer från Nordens Ark och 13 från Östermalma. Under året försågs fem av gässen med radiosändare och projektet kunde dagligen följa gässens flyttningsvägar. Till en början spreds sig fåglarna men under slutet av året kunde man konstatera att alla radioförsedda fåglar migrerat till de önskade övervintringsområdena i Holland och Tyskland. Under flyttningen hade gässen dessutom hållit sig tillsammans med andra frisläppta fjällgäss vilket resulterade i att 72 % av de fjällgäss som sattes ut kunde följas. Nu hoppas man bara på att gässen även skall finna tillbaka till den svenska fjällvärlden för att häcka. Sista falken ut Sedan år 2000 har uppfödningen av pilgrimsfalkar Falco p. peregrinus inom Projekt Pilgrimsfalk skett på Nordens Ark. Under de 15 år som förflutit, har 250 falkar kläckts, av vilka 16 Transport av pilgrimsfalksungar till hackingbur. Foto: C. Larsson 8
20 15 10 Kläckta Utsatta 5 0 1996 1999 2002 2005 2008 2011 2014 Antal kläckta och utsatta vitryggiga hackspettar. Urial. Foto: L. Blomqvist kläcktes under 2014. Under de senaste åren har uppfödningen skett i egen regi och utan externa bidrag. Då det idag finns en stabil population på cirka 250 häckande par i Sverige, är behovet av fortsatta utsättningar inte längre lika akut som tidigare. De falkar som i dagsläget finns på Nordens Ark, kommer att hållas kvar så länge de fortsätter att producera ungar. Intresset för pilgrimsfalken är ändå stort bland de många frivilliga som varje år ställer upp och matar de ungar som sätts ut. Inom pilgrimsfalkens tidigare utbredningsområde i Svealand är det endast i trakterna kring Stockholm, där den senaste häckningen konstaterades för 50 år sedan, som falken ännu inte återhämtat sig. Intresset för pilgrimsfalken är stort och möjligheten till informationsspridning om falkprojektet är utmärkta i huvudstadsregionen. Projektet beslöt därför att under året i samverkan med Stockholms ornitologiska förening (SOF) sätta ut ungar i centrala Stockholm. En hackinglåda som används vid utsättningarna sattes upp på Folksamskrapan i centrala Stockholm, och fyra falkungar sattes ut i lådan. Tyvärr välkomnades inte de nya hyresgästerna av stadens trutar som attackerade ungarna. Till slut såg man sig tvungen att flytta ungarna till en annan utsättningsplats, men nu kunde man bara fånga in tre av ungarna. Den fjärde hade lärt sig att komma undan de attackerande trutarna. Utfodringen av ungen måste därför fortsätta i ytterligare flera veckor tills den själv lärde sig att slå sina byten. De övriga falkungarna sattes ut i Mellansverige. Från insamlad data vet man att 11 procent av de utsatta ungarna överlever till vuxen ålder medan motsvarande procent hos vildfödda falkungar som skyddats av föräldrarna endast är något högre och ligger på 15 procent. Utsatta hackspettar lyckas med häckningen Den vitryggiga hackspetten, Dendrocopus leucotos, en av Sveriges mest hotade fåglar. Under 2014 noterades endast fyra häckningsförsök i Värmland och vid nedre Dalälvsområdet. Bara två av häckningarna var framgångsrika. Glädjande var ändå, att de häckade fåglarna är uppfödda på Nordens Ark något som tyder på att uppfödnings och utsättningsmetoderna fungerar. Vägen är ändå lång till en stabil population av vitryggar i det vilda. De hackspettar som finns på Nordens Ark härstammar från Norge där arten inte är lika hotad som på den svenska sidan. Norge har en stabil population av vityggig hackspett i det 9
sydvästra fjordlandet, där det finns naturliga habitat med lövskog och ett stort antal döda och döende träd. De hackspettar som fångats in och flyttats till Nordens Ark har tillsammans fått 103 ungar av vilka en del hållits kvar som avelsfåglar medan flertalet gått för utsättning (Blomqvist & Larsson 2015). Under verksamhetsåret sattes 13 ungar ut i Mellansverige. För att ungarna skall vänja sig vid sin nya omgivning placeras de först i hackingburar som byggs på utsättningsplatsen. Efter en dryg vecka öppnas buren och hackspettarna får flyga ut. Utfodringen fortsätter ändå i och i närheten av buren så länge fåglarna finns kvar i området, något som kan vara i flera veckor. Det finns även holkar i och i närheten av hackingburen så att fåglarna lätt ska kunna hitta skydd för natten. Förhoppningen är att de utplanterade fåglarna inte skall sprida sig alltför långt, utan hålla sig kvar i det utvalda utsättningsområdet. Liten panda Den lilla pandan har hållits på Nordens Ark sedan 1989 då det första paret anlände från parkerna i Rotterdam och Leipzig. Nordens Ark deltar i EEPprogrammet för liten panda och har bidragit till artens populationstillväxt med inalles tio kullar och 18 valpar. För att skydda arten i dess naturliga livsmiljöer gick Nordens Ark tillsammans med ett flertal andra EEPdeltagare under 2014 in för att ekonomiskt stödja bevarandet av arten i Nepal. Det långsiktliga målet är att samtliga djurparker i Europa som håller liten panda skall bidra med 250 till Red Panda Network, vilket gör det möjligt att anställa 20 nya skogsvakter. Skogsvakternas uppgift är att övervaka och skydda den lilla pandans livsmiljöer, och att delta i urbildningen av lokalbefolkningen om vikten av att bevara djurlivet och den lilla pandans livsmiljöer i Nepal. Snöleopard Nordens Ark har under många år engagerat sig i bevarandet av snöleoparden Uncia uncia. Parken har hållit arten sedan 1989 och ansvarar för den internationella stamboken och koordineringen av avelsverksamheten i Europa. Utöver ex situ arbetet är Nordens Ark även involverad i in situ verksamhet genom sitt samarbete med Snow Leopard Trust. I arbetet stödjer Nordens Ark forskning av vilda snöleoparder i Gobiöknen i Mongoliet (Johansson et al. 2013; 2015). Forskningsprojektet, som påbörjades 2008, är banbrytande och har sedan starten lyckats ta fram ny och värdefull information om artens biologi (Nygren et al. 2013). Under året besöktes Nordens Ark vid två olika tillfällen av delegationer från Snow Leopard Trust. På våren anlände två personer från Gilgit i norra Pakistan, med syftet att ta del av den kunskap som finns för att bygga upp en rehabiliteringsanläggning för den lokala faunan i Gilgit. Under besöket fick Aftab Mehmood och Jaffar Ud Din lära sig hur Norden Ark arbetar med hotade djur både när det gäller hägndesign, berikning, nutrition och rehabilitering av skadade djur. Delegaterna deltog också i en intensivkurs om rehabilitering av skadade vilda djur under ledning av KFV, Katastrofhjälp för Fågel och Vilt. Under hösten tog Nordens Ark emot ytterligare en delegation, denna gång från Indien. Delegationen bestod av sex personer, politiker, viltförvaltare och representanter från Snow Leopard Trust i Indien. Syftet med resan var att lära sig om Sveriges viltförvaltning och konflikter mellan människor och vilt. Amurtiger Nordens Ark har tillsammans med Världsnaturfonden och WWF Ryssland genomfört ett treårigt bevarandeprojekt (20112014) för att bevara amurtigern i ryska Fjärran östern. Projektet har finansierats av Svenska Postkodlotteriet. Projekt Nordlig tiger har fokuserat sina insatser i och kring Anuisky nationalpark där projektet strävar efter att säkerställa en hållbar utveckling av tigerpopulationen i dess nordligaste utbredningsområde. Under projektperioden har man fokuserat på åtgärder för att förhindra tjuvjakt på både amurtigrar och dess bytesdjur. Övervakningen av nationalparken har utvecklats Ett par av liten panda i Nepal uppvisar parningsbeteende. Foto: Red Panda Network 10
arbetet. Projektet har varit framgångsrikt och gett goda resultat med en tydlig ökning av såväl tigerpopulationen som dess bytesdjur. Antalet tigrar i nationalparken har nästan fördubblas under projekttiden, från nio till 17 tigrar. För att säkerställa en kontinuitet i arbetet kommer projektet att fortgå och samfinansieras i ytterligare minst tre år, 20142017, av Nordens Ark och Världsnaturfonden WWF. Tiger fångad med kamerafälla i nationalparken i Anuisky. genom att projektet inköpt nya fordon och bättre fältutrustning till övervakningsbrigaderna, samtidigt som man bidragit till byggandet av flera parkvaktsstationer. God tillgång på bytesdjur är centralt för bevarandet av tigrar. Under projektetperioden har man strävat mot att förbättra förvaltningen av parkens klövvilt genom stödutfodring under vinterhalvåret, något som har lett till en markant ökning av vildsvinspopulationen i området. Projektet har även byggt ett besöks och utbildningscenter för att kunna organisera olika utbildningsinsatser där lokalbefolkningen involveras. Under året besökte den svenska projektledningsgruppen området för att utvärdera det gångna arbetet och för att planera det framtida Övrig verksamhet Den zoologiska avdelningen är ansvarig för de 90 djurarter och raser som under året hållits på Nordens Ark. I enlighet med den djurkollektionsplan som årligen uppdateras och godkänns av styrelsen, kom man under året överens om att avveckla sju av arterna som inte är hotade och som samtidigt också varit mindre lämpliga för visning (se djurinventarielistan). De sju arterna ersattes med sex nya arter som i vilt tillstånd uppvisar nedåtgående populationstrender med en reell hotbild. Av de vilda djuren på Nordens Ark är 27 procent samordnade inom ramen för den avelsverksamhet som pågår i den svenska och europeiska djurparksföreningen (SDF och EAZA). I avelsarbete inom EAZA styrs aveln av fyra djurarter, snöleopard, järv, gulstrupig mård och skogsren från Nordens Ark samtidigt som ytterligare 20 av de övriga arterna ingår i nationella och internationella avelsprogram. I de avelsprogram där Nordens Ark deltar, är personalen representerad i artkommittéerna för nio arter (Faktaruta 1). Under verksamhetsåret valdes parkens zoolog in i den nya artkommittén för persisk leopard medan parkens Vd valdes in i styrelsen för Rewilding Europe (Faktaruta 1). En aktiv medverkan i zoologiska möten och utbildningstillfällen som berör djurkollektionen på Nordens Ark är därför viktig och personalen har under året beretts tillfälle att delta i ett flertal möten och kongresser både i Sverige och utomlands (Faktaruta 2). Under året medverkade personalen även i publicering av ett flertal artiklar, som framgår av Faktaruta 3. Inventering av amurtigrar i nationalparken Anuisky. Foto: E. Nygren 11
Faktaruta 1. Personalens engangemang i styrelser och arbetsgrupper. EEP koordinator: L. Blomqvist (Snöleopard, Järv) Internationell stamboksförare (ISB): L. Blomqvist (Snöleopard) Europeisk stamboksförare (ESB): L. Blomqvist (Skogsren); E. Wikberg (Gulstrupig mård) EAZA:s Artkommitteer: L. Blomqvist (Snöleopard, Amurleopard, Persisk leopard, Tiger, Liten panda, Järv, Przewalskis vildhäst); E. Nygren (Utter); E. Wikberg (Manvarg, Snöleopard) Medverkan i EAZA:s arbetsgrupper: L. Blomqvist (Felid TAG, Small Carnivore TAG, Deer TAG); C. Larsson (Canid TAG, Conservation Committee, Reintroduction and Translocation Group); E. Wikberg (Sheep & Goat TAG, Small Carnivore TAG); E. Andersson (Education Committee) Eriksbergs Viltpark: M. Niklasson (medlem) Skötselrådet för Visingsös Eklandskap: M. Niklasson (medlem) WAZA: L. M Lindén (Styrelseledamot, Treasurer) CBSG: L. M Lindén (Steering Committee Member) Rewilding Europe: L. M Lindén (Styrelseledamot) Medverkan i SDF:s arbetsgrupper: E. Wikberg (Styrelseledamot); M. Hallenberg (Representant i Jordbruksverkets referensgrupp för husdjursgenetiska frågor); E. Andersson (Forskning och utbildning) Global Conservation Network: L. M Lindén (Styrelseledamot) Amphibian Survival Alliance (ASA): L. M Lindén (Vice ordförande) ArtDatabanken: C. Andrén (Amphibian and Reptile Specialist Group) EU LIFE: C. Andrén (Baltcoast; Bombina bombina) NAMSA: L. M Lindén (Styrelseledamot) Göteborgs universitet, Jonsered Herrgård: L. M Lindén (Viceordf. för förtroenderådet) Kungl. Skogs och Lantbruksakademien: L. M Lindén (Ledamot) Letterstedtska Föreningen: L. M Lindén (Ledamot) August Abrahamssons Stiftelse (Nääs Slott): L. M Lindén (Styrelseledamot) Svenska Turistföreningen: L. M Lindén (Styrelseledamot) Faktaruta 2. Personalen deltog under året i följande möten/kongresser/ utbildningstillfällen Planeringsmöte i Tallinn med besök i Tallinn Zoo, Estland, 1214. jan. (L. M Lindén, B. Norming, C. Andrén, Therese Patriksson, M. Niklasson, L. Johansson, L. Blomqvist) EAZA s Advanced Breeding Programme Management Course, Bristol Zoo, England, 1417. jan. (E. Wikberg) IUCN Nationellt möte, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm, 22. jan. (L. M Lindén) Studiebesök i Anuiskij National Park, Ryssland. 26. feb. 6. mars. (E. Nygren) EAZA Felid TAG midyear meeting, Jihlava Zoo, Tjeckien, 79. mars. (L. Blomqvist) EAZA Education committee midyear meeting, Artis Zoo, Amsterdam, Nederländerna, 10. mars (E. Andersson) EAZA Deer TAG midyear meeting, Ostrava Zoo, Tjeckien, 34. april. (L. Blomqvist) Studiebesök i Prag Zoo, Tjeckien, 5. april. (L. Blomqvist) SDFs Årsmöte, Kristiansand Dyrepark, Norge, 89. april. (E Wikberg, E. Nygren) Studieresa till Highland Wildlife Park, Kingussie, Skottland med Östrabo skola, 59. maj (B. Johansson) EAZA Conservation Forum meeting, Leipzig Zoo, Tyskland 69. maj. (C. Larsson, E, Nygren) WAZA/CBSG Midyear meeting, Entebbe, Uganda, 1923. maj (L. M Lindén) Exkursion och insamling av större ekbock, Polen, 14. juni. (C. Andrén) Eurosite Wilderness Workshop. Living with wilderness in Europe. Haarlem, Holland 1719. sept. (M. Niklasson) Studiebesök vid Kransvlaak European Bison project, Oostvarderplassen, Holland, 19. sept. (M. Niklasson, C. Andrén) EAZA Annual Conference, Budapest Zoo, Ungern 2327. sept. (C. Larsson, E. Wikberg, E. Andersson) SDF djurvårdarkonferens, Borås djurpark, 30. sep. 2. okt. (E. Nygren) Styrelsens studieresa till Burger s Zoo, Arnhem och Gaiapark, Kerkrade, Nederländerna, 13. okt. (L. M Lindén, L. Johansson) WAZA Council meeting and conference, Delhi, Indien 36. okt. (L. M Lindén) SDF:s utbildningskurs om djurtransporter, Kolmårdens djurpark, 78. okt. (K. Larsson, E. ErikssonByröd, L. Svensson, A. Einemo, D. Liljegren, E. Wikberg) Möte med Costa Rican Amphibian Conservation Project, Costa Rica, 27. okt. 9. nov. (C. Andrén) CBSG Steering committee meeting and conference, Delhi, Indien. 30. okt 2. nov. (L. M Lindén) Fjällgåsmöte, Naturvårdsverket, Stockholm 12. nov. (C. Larsson) Wild Feline seminarium, SLU, Skara 14. nov. (E. Andersson) Ortolansparvmöte, Kungliga Skogs och Lantbruks akademien, Stockholm, 2. dec. (C. Larsson) SDFs Referensgruppmöte för djurparker, Jordbruks verket, Jönköping, 15. dec. (E. Wikberg) 12
Faktaruta 3. Publicerade artiklar/ rapporter under året Andrén, C. (2014): Ökade möjligheter för utbildning. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 12 13. Stiftelsen Nordens Ark Andrén, C. (2014): Samarbete med universitet och högskolor. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 1415. Stiftelsen Nordens Ark Andrén, C. (2014): Våtmarken. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 1819. Stiftelsen Nordens Ark Bergner, A., Avci, M., Eryigitc H., Jansson N., Niklasson, M., Westerberg, L. & Milberg, P. (2014): Influences of forest type and habitat structure on bird assemblages of oak (Quercus spp.) and pine (Pinus spp.) stands in southwestern Turkey. Forest Ecology & Management 336: 137 147 Blomqvist, L. (2014): Vitryggig hackspett. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 67. Stiftelsen Nordens Ark Blomqvist, L. (2014): Pilgrimsfalk. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 1011. Stiftelsen Nordens Ark Blomqvist, L. (2014): Fjällgås. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 1617. Stiftelsen Nordens Ark Blomqvist, L. (2014): Året som gick en blick i backspegeln. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 2832. Stiftelsen Nordens Ark Blomqvist, L. (2014): Järvstammens utveckling i EEP. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 3335. Stiftelsen Nordens Ark Blomqvist, L. & Larsson, C. (2015): Pecking order. Captive breeding and release supports the recovery of the whitebacked woodpecker s wild population. Zooquaria 89: 2021 Helgesson, J. and Larsson, C. (2014): Saving the greater Capricorn beetle. Zooquaria 87: 22 Johansson, Ö., Malmsten, J., Mishra, C., Lkhagvajav, P. and McCarthy, T. (2013): Reversible immobilization of freeranging snow leopards (Panthera uncia) with a combination of medetomidine and tiletaminezolazepam. J. of Wildl. Diseases 49 (2): 338346 Lindén, L. M (2014): 25 år med Nordens Ark. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 23. Stiftelsen Nordens Ark Lindén, L. M (2014): Med näbbar och klor. Nordens Ark och kampen för hotade djur. Votum & Gullers Förlag, 143 sidor. Karlstad Narfström, K., Larsson, C., Mattesson, V., Runsten, B. (2014): Operation med modern teknik av grå starr hos fågel. Svensk Veterinärtidning 66 (2): 1114 Niklasson, M. (2014): Lantgården. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 89. Stiftelsen Nordens Ark Niklasson, M. (2014): Ekoparken. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 2425. Stiftelsen Nordens Ark Nygren, E., Johansson, Ö. & Blomqvist, L. (2014): Den gåtfulla snöleoparden. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 2021. Stiftelsen Nordens Ark Nygren, E. (2014): Amurtiger. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 2223. Stiftelsen Nordens Ark Nygren, E. & Andrén, C. (2014): Större ekbock. Nordens Ark Årsberättelse 2013: 2627. Stiftelsen Nordens Ark Petchey, A., Gray, A., Andrén, C., Skelton, T., Kubicki, B., Allen, C., Jehle, R. (2014): Characterisation of 9 polymorphic microsatellite markers for the Critically Endangered lemur leaf frog Agalychnis lemur. Cons. Genet Resour. web doi.1007/s1268601402611 Litteraturhänvisning Blomqvist, L. & Larsson, C. (2011): Lesser whitefronted goose. A species in focus in the Nordic countries. WAZA News 1: 911 Blomqvist, L. & Larsson, C. (2015): Pecking order. Captive breeding and release supports the recovery of the whitebacked woodpecker s wild population. Zooquaria 89: 20 Johansson, Ö., Malmsten, J., Mishra, C., Lkhagvajav, P. and McCarthy, T. (2013): Reversible immobilization of freeranging snow leopards (Panthera uncia) with a combination of medetomidine and tiletaminezolazepam. J. of Wildl. Diseases 49 (2): 338346 Johansson, Ö., McCarthy, T., Samelius, G., Andrén, H., Tumursukh, L., Mishra, C. (2015): Snow leopard predation in a livestock dominated landscape in Mongolia. Biological Cons. 184: 2251 258 Nolasco, S., Dias Ferreira, J. (2014): International studbook Persian leopard Panthera p. saxicolor. 101 pp. Lisbon Zoo Nygren, E., Johansson, Ö. & Blomqvist, L. (2013): Den gåtfulla snöleoparden. Nordens Ark Årsredovisning 2013: 2021. Stiftelsen Nordens Ark Wennesjö, O & Hellström, M. (2014): Uppföljning av återintroduktionen av grönfläckig padda Bufo viridis på Ölands södra udde rapport gällande säsongen 2013. 35 pp. Länsstyrelsen Kalmar Län. 13
Djurinventarium från Nordens Ark 2014 ART GLOBAL HOTGRAD HOTGRAD I SVERIGE GRAD AV SAMORDNING STATUS 1.JAN 2014 FÖDDA ANLÄNT DÖDA UTGÅTT STATUS 31.DEC.2014 INSEKTER Större ekbock Cerambyx cerdo VU CR 0.0.476 0.0.170 15.15 1.1 14.14.640 Bredbandad ekbarkbock Plagionotus detritus EN 0.0.10 0.0.120 0.0.19 0.0.10 0.0.139 FISKAR Mal Silurus glanis LC EN 1.4 0.0.11 0.0.1 1.1.13 GRODDJUR Iransk bergssalamander Neurergus kaiseri CR 11.4.18 0.0.14 9.0.4 0.0.14 2.4.14 Större vattensalamander Triturus cristatus LC 0.0.12 0.0.4 1.2.5 Grönfläckig padda Bufo viridis CR 0.0.51 0.0.15000 0.0.14684 0.0.238 4.0.125 Strandpadda Bufo calamita LC VU 0.0.26 0.0.10 0.0.16 Agapadda Bufo marinus 0.0.3 0.0.3 Gulsvart pilgiftgroda Dendrobates leucomelas LC 0.0.15 0.0.8 3.4 Blå pilgiftsgroda Dendrobates tinctorius LC 0.0.10 0.0.10 Gyllene pilgiftsgroda Phyllobates terribilis EN 1.1.14 1.1.11 0.0.3 Orangebandad pilgiftsgroda Phyllobates vittatus EN 1.1.13 1.1.13 Klockgroda Bombina bombina LC 3.0 3.0 Lövgroda Hyla arborea LC 4.1 2.0.1 0.0.2 Mjölkgroda Trachycephalus resinifictrix LC 9.6 1.0 8.6 Korallfingergroda Pelodryas caerulea LC 0.0.9 0.0.9 Lemurlövgroda Agalychnis lemur CR 9.6 2.3 7.3 Karibisk lövgroda Cruziohyla calcarifer LC 2.2 2.2 Kycklinggroda Leptodactylus fallax CR ESB 1.3 1.3 Guldmantella Mantella aurantiaca CR 0.2.5 0.0.1 0.2.4 Tomatgroda Dyscophus guineti LC 6.0.13 1.0 0.0.9 4.5 Malajisk näshornsgroda Megophrys nasuta LC 0.0.82 0.0.17 0.0.12 0.0.53 Lökgroda Pelobates fuscus LC NT 0.0.37 0.0.37 Långbensgroda Rana dalmatina LC VU 0.0.6 0.0.6 Ätlig groda Rana esculenta LC 1.1.4 1.1.4 Gölgroda Rana lessonae LC VU 4.3.39 0.0.6 4.3.33 Sjögroda Rana ridibunda 19.13 17.4 2.9 Asiatisk skumbogroda Polypedates leucomystax LC 14.12.10 2.8.10 12.4 Vietnamesisk trädgroda Theloderma corticale DD 0.0.6 0.0.5 0.0.3 0.0.8 SKÖLDPADDOR Europeisk kärrsköldpadda Emys orbicularis NT 1.11 1.11 Vietnamesisk bäcksköldpadda Mauremys annamensis CR 1.4 0.0.4 1.4.4 Kaspisk bäcksköldpadda Mauremys caspica 1.0 1.0 Kinesisk kärrsköldpadda Chinemys nigricans EN 5.0 5.0 Grekisk landsköldpadda Testudo hermanni NT 0.0.3 0.0.3 Australisk ormhalssköldpadda Chelodina mccordi CR ESF 3.6.1 3.6.1 ÖDLOR Randig basilisk Basiliscus vittatus 1.2.3 0.0.15 3.0.5 1.3.9 Guldhuvad daggecko Phelsuma klemmeri EN ESB 4.6 1.0 1.2 2.4 Standings daggecko Phelsuma standingi VU 2.2 2.2 Ögonfransgecko Rhacodactylus ciliatus VU 3.1 2.0 1.1 Sandödla Lacerta agilis LC VU 4.4.9 0.0.10 2.3 0.0.3 2.1.16 14
ORMAR Gotlandssnok Natrix n. gotlandica NT 0.1.8 0.0.2 6.1 Huggorm Vipera berus LC 5.2 1.1 4.1 FÅGLAR Fjällgås Anser erythropus VU CR 37.26.3 16.9.4 3.2 4.2 31.20.4 21.15.3 Rödhalsad gås Branta ruficiollis EN 1.0 1.0 Stjärtand Anas acuta LC VU 0.2 0.2 Vit stork Ciconia ciconia LC RE SAZA/SDF 3.3 0.0.6 0.0.1 0.0.5 3.3 Eremitibis Geronticus eremita CR EEP 6.9 2.0.5 0.0.5 8.9 Pilgrimsfalk Falco p. peregrinus LC VU 11.10 6.8.2 0.1 1.1 6.8.2 10.10 Glasögontrana Grus vipio VU EEP 3.1 1.0.1 1.0.1 1.0 2.1 Japansk trana Grus japonensis EN EEP 1.1 0.1 1.2 Berguv Bubo b. bubo LC NT 1.2 1.2 Fjälluggla Bubo scandiacus LC CR 1.1 0.0.1 0.0.1 1.1 Lappuggla Strix nebulosa lapponica LC NT 1.1 1.1 Slaguggla Strix u. uralensis LC 3.2 0.1 1.1 2.0 Blåkråka Coracias garrulus NT RE 1.1 1.1 Härfågel Upupa epops LC RE ESB 1.1 0.1 0.1 1.1 Vitryggig hackspett Dendrocopos leucotos LC CR 18.17 5.8.5 2.2.2 4.6.3 17.17 DÄGGDJUR Sisel Spermophilus citellus VU 5.5 12.7 2.3 12.7.1 6.6 Pallas katt Felis m. manul NT EEP/ISB 1.1 2.3 2.3 1.1 Europeisk vildkatt Felis s. silvestris LC 4.0 1.0 3.0 Lodjur Lynx l. lynx LC NT ESB/SAZASDF 1.1 1.1 1.1 1.1 Amurleopard Panthera pardus orientalis CR EEP/ISB 1.1 1.0 1.0 1.1 Persisk leopard Panthera pardus saxicolor EN EEP/ISB 1.1 1.1 Amurtiger Panthera tigris altaica EN EEP/ISB 3.3 1.2 2.1 Snöleopard Uncia uncia EN EEP/ISB 3.2 3.2 Varg Canis l. lupus LC EN SAZA/SDF 1.0 0.1 1.1 Manvarg Chrysocyon brachyurus NT EEP/ISB 1.1 2.1.1 2.1.1 1.1 Utter Lutra l. lutra NT VU EEP/ISB 1.2 0.0.2 0.1 1.1.2 Järv Gulo g. gulo LC VU EEP 3.2 1.0 2.0 2.2 Liten panda Ailurus f. fulgens VU EEP/ISB 1.4 1.0 0.2 2.2 Przewalskis vildhäst Equus caballus przewalskii EN EEP/ISB 0.5 0.1 0.1 0.3 Pudu Pudu puda VU EEP/ISB 2.2 1.1 1.0 2.0 1.1 1.2 Skogsren Rangifer tarandus fennicus NT ESB 3.6 1.3 2.0 1.2 1.7 Markhor Capra falconeri heptneri CR EEP 10.10 4.5 4.4 0.2 10.9 Tadjikiskt stäppfår Ovis aries bochariensis VU MON 1.3 0.2 1.5 LANTRASER Nordiskt honungsbi > 10.000 > 10.000 > 10.000 >10.000 Orusthöna EN 3.11 22.13 22.3 0.14 3.7 BohusDals svarthöna EN 4.14 23.8 21.8 3.4 3.10 Gammalsvensk dvärghöna CR 4.8 12.8 13.6 3.10 Ölandsgås CR 1.2 0.0.1 0.0.1 0.1 1.1 Svensk blå anka EN 4.7 4.2 4.4 4.5 Blekingeanka CR 2.4 1.0 1.0 0.4 Gotlandskanin EN 1.5.1 5.4 5.5 1.4 Mellerudskanin CR 1.3 7.5 6.1 1.0 1.7 Linderödsgris EN 1.2 10.6 8.1 2.5 1.2 Jämtget EN 1.5 3.1 1.0 2.2 1.4 Lappget EN 1.3 3.1 1.0 4.0 1.4 Gutefår 1.10 11.5 8.3 3.2 1.10 Värmlandsfår 10.25 22.11 14.3 3.6 15.27 Dala pälsfår EN 3.7 7.5 7.3 3.9 Svensk rödkulla CR 8.18 4.6 0.4 12.20 Fjällko CR 1.2 1.2 Fjällnära boskap CR 0.6 0.6 Herefordko 7.12 6.4 13.16 Nordsvensk häst 0.1 0.1 Gotlandsruss 0.1 0.1 Tamkatt 0.2 0.2 Teckenförklaring: 1.0 = en hane; 0.1 = en hona; 0.0.1 en av okänt kön RE Nationellt utdöd; CR Akut hotad; EN Starkt hotad; VU Sårbar; NT Nära hotad; LC Livskraftig; DD Kunskapsbrist EEP European Endangered Species Program; ESB Europeisk StamBok; ESF European Studbook Foundation; ISB Internationell StamBok; SAZA/SDF Regional stambok för Svenska DjurparksFöreningen; MON Övervakad 15
Ekopark och lantgård Mats Niklasson Projektledare, mats.niklasson@nordensark.se År 2014 var ånyo ett händelserikt år för Ekoparksprojektet. Under året avslutades flera viktiga delprojekt. Bland annat blev stängslingen och vägöverfarter klara i alla hagar inför betessäsongen 2014. Det innebar att 96 hektar är nu stängslade och den största delen av Ekoparksprojektet är därmed i hamn. Djurbesättningen fortsatte att öka och är nu uppe i 216 djur (exklusive bisamhällena), fördelat på bin, sex lantraser av fjäderfän, två kaninraser, linderödssvin, fem raser av får och getter, fyra raser av nötkreatur och två hästraser. Under året kunde fortplantning bland 15 av lantraserna bokföras. Detta betydde att ett överskott av sammanlagt 53 individer kunde avyttras till privata uppfödare under hösten. Tack vare den breda genetiska basen i lantrasbesättningarna, måste endast ett nytt djur skaffas för den fortsatta aveln (en ny lappgetsbock). Vad gäller nötkreaturen så ser det ljust ut för våren 2015; samtliga 20 kor/kvigor är dräktiga. Inför säsongen rustades utegårdarna runt lantgården upp med nya visnings anläggningar för kanin, get och gris. Vid bestämda tidpunkter har parkens besökare tillträde till getternas hage och kan då klättra tillsammans med getterna på en större balansbana. Kaninernas nya anläggning på 200 m 2 är även öppen för besökare. Kalvningarna 2014 kom dock tyvärr igång väldigt sent, vilket medförde att betesplaneringen blev mer komplicerad än vanligt under säsongen. Betet fortgår i samtliga från början planerade hagar och i de först anlagda hagarna börjar nu en fin grässvål etableras. Den gynnsamma sommaren gav också en rekordstor höskörd. Under året har Skogsstyrelsen fortsatt haft personal på fyra till sex personer stationerad på Ekoparken med röjningsarbeten. Främst har risrensning och eldning gjorts i beteshagar samt färdigställande av en 4.2 km lång vandringsled med skyltar och markeringar. En folder med kartor och information om vandring runt Nordens Ark har producerats. Ängsrestaureringsprojektet utvidgades till att omfatta totalt 20 resursytor där också utsådd av eget odlat och insamlat ängsblomsfrö (118 olika 16
Ekfrämjandets ordförande Thomas Törnqvist överlämnar årets länspris till Mats Niklasson. Foto: L. Blomqvist arter, bl.a, ängsvädd (Succisa pratensis), rödklint (Centaurea jacea) och prästkrage (Leucanthemum vulgare)) gjordes under hösten. Vårbränning gjordes på flera ängar som är under restaurering på två av dessa hittades växten jungfrulin (Polygala vulgaris) för första gången, ett glädjande kvitto på att vi är på rätt väg. I februari anordnades en konferens om bete och betesdjur. Ett 40tal personer från hela landet deltog. En uppmärksammad presentation handlade om det i Holland och Europa pågående projektet med återavel av en uroxliknande koras, ibland kallad Tauros, som är tänkt att kunna beta året om. Ett flertal andra utbildningsinsatser har också genomförts i och omkring Ekoparksprojektet. Uppsala universitet, SLU, olika gymnasieskolor har exkurerat och vandrat i markerna, och fått information om projektet. Ett examensarbete har genomförts tillsammans med Stockholms universitet. Två examensarbeten vid SLU och Uppsala universitet påbörjades under året samtidigt som även en sonderande undersökning om möjligheten att etablera en biogasanläggning med medel från Västra Götalandsregionen under hösten påbörjades. I maj invigdes Ekoparksprojektet med ett 50tal inbjudna deltagare, en vandring och lunch anordnades i det fria. Ekoparksprojektet har i huvudsak finansierats av Västra Götalandsregionen. Stiftelsens ordförande Göran Bengtsson riktade ett tack till VGregionen och Erik och Lily Philipsons stiftelse som än en gång generöst bidragit till utvecklingen av Nordens Ark. Sotenäs kommun överlämnade som en gåva en övernattningsstuga ritad av Mats Thiselius, Eremitens koja, som vid invigningen placerades på lägerplatsen. Professor Nils Ryrholm höll ett anförande om betydelsen att bevara den biologiska mångfalden. Projektledaren visade beteshagarna, nygamla ängsmarker och redogjorde för ekveteraniseringsprojektet. Ekfrämjandets ordförande Thomas Törnqvist överlämnade i samband med avslutningen 2013 års länspris till projektledaren Mats Niklasson. För allmänheten anordnades fjärilsvandringar och guidningar till hällristningen och andra besökspunkter. Ekoparksloppet anordnades tillsammans med IK Granit. Sträckorna var fem och tio km och totalt 100 personer deltog. Under jubileumsdagarna anordnades en utställning om Ekoparken inne i djurparken med en exkursion för de internationella VIPgästerna. Årets fårsläpp anordnades i samband med invigningen av Ekoparken. Foto: L. Blomqvist 17