Riskbedömning för fladdermöss

Riskbedömning för fladdermöss Planerad transformatorstation Snösätra, Stockholms stad Version 2016-10-15 Nils-Otto Nilsson 1 Sammanfattning Det är väl dokumenterat att fladdermöss är känsliga för habitatförluster och antropogena störningar, vilka lätt uppkommer i urbana miljöer med hårt exploateringstryck. På uppdrag av Svenska kraftnät, genom Enetjärn Natur AB, gjordes en analys av förutsättningarna för fladdermöss i ett utredningsområde för etablering av en stamnätstation som ska trygga elförsörjningen i södra delarna av Stockholm. Efter genomförd analys utökades uppdraget till att även omfatta fältinventering av fladdermöss på platsen. Utredningsområdet ligger mellan stadsdelarna Rågsved och Fagersjö i södra Stockholm, i av en av Stockholms gröna kilar, Hanvedenkilen. Det ligger mellan Nynäsbanan och Magelungsvägen och utgörs idag av en ädellövskog med grova ekar, en blandskog med inslag av grova barrträd i bergbrant, diken med en tillhörande fuktsänkor och i övrigt av hårdgjorda ytor, vägar och jordhögar. Området ansluter söderut till Rågsveds friområde som sedan länge föreslagits som naturreservat av Länsstyrelsen i Stockholms län. Med ledning av en tidigare fladdermusinventering i Rågsveds friområde, flera naturvärdesinventeringar och ekologiska landskapsanalyser i området, kartmaterial m m, från tillgängliga dataportaler och annan offentlig dokumentation, gjordes en analys av utredningsområdets förutsättningar för fladdermöss och en bedömning av den troligaste artsammansättningen i området. Sannolikt bedömdes delpopulationer av de vanliga arterna nordfladdermus Eptesicus nilssonii, dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus, större brunfladdermus Nyctalus noctula och gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus förekomma och mindre sannolikt även delpopulationer eller ströindivider av mustasch-/taigafladdermus Myotis mystacinus/brandtii och brunlångöra Plecotus auritus. Vid fältinventeringen noterades att ljud- och ljusstörningen är omfattande och att endast nordfladdermus med säkerhet förekommer i området. Antalet potentiella platser för yngelkolonier är också starkt begränsat till några få hålträd och några yngelkolonier kunde inte konstateras i fält. Av de habitat och element som är särskilt värdefulla för fladdermössen märks ädellövskog med grova ekar, äldre hålträd, blandskog med grova barrträd, sprickor i bergväggar, tillgång till vatten samt våtmarksmiljöer med rik insektsproduktion. Som rekommendationer för fortsatt planering anges bl a 1) att kompensationsåtgärder genomförs som gynnar fladdermöss i allmänhet och som samtidigt stärker de gröna sambanden i Hanvedenkilen; 2) att ytterligare åtgärder sätts in för att minska ljus- och ljudstörningen i området till under nuvarande nivåer; och 3) att fladdermusfaunans artsammansättning och individtäthet följs upp efter exploatering och genomförda åtgärder. 1 Ekoscandica Naturguide AB, Box 21, 280 22 Vittsjö, Tel. 0451-25000, e-post info@ekoscandica.se

Bakgrund Människans inverkan på biosfären är ständigt aktuell. Fortlöpande landutveckling och ökande antropogen aktivitet resulterar i förändringar av naturliga habitat överallt i världen. Det är väl känt att förluster av habitat, fragmentering av populationer eller förskjutningar i ekologiska balanser kan få förödande effekter för den biologiska mångfalden (Scolozzi & Geneletti 2012; Liu m fl 2016). Vid all markexploatering är det därför en grannlaga uppgift att se till hur sådana negativa effekter kan undvikas, eller i annat fall kompenseras för, och hur biodiversiteten snarare kan förstärkas på platsen. En redan hotad grupp organismer som är särskilt känsliga för antropogena förändringar och störningar är fladdermöss (Russo & Ancillotto 2015; Voigt & Kingston 2016). Inte minst har den snabba framväxten av vindkraftverk för omställning till förnybar energi visat sig vara särskilt ödestiger för fladdermusfaunan. Under de senaste decennierna har därför frågorna kring var, när, hur och varför olika fladdermusarter förolyckas vid vindkraftverk flitigt undersökts (Rydell m fl 2012; Schuster m fl 2015). Riskerna för kollisioner vid såväl land- som havsbaserade vindkraftverk ses ännu som ett allvarligt hot för den redan hårt utsatta fladdermusfaunan (Ahlén & Baggøe 2014; Arnett m fl 2015). I människans spår tillkommer ytterligare hotfaktorer för fladdermössen. De flesta fladdermusarter trivs i ett varierande och närmast pastoralt landskap. På landsbygden har därför vår tids rationaliseringar inom jordbruk och skogsbruk, mot allt större enheter med ensartade monokulturer och genom det onaturliga trakthyggesbruket, lett till en kraftig minskning av lämpliga livsmiljöer för fladdermöss och allt större 2 fragmentering av olika arters populationer (Law m fl 2016; Williams-Guillén m fl 2016). Upphörande bete och igenväxning är ytterligare hotbilder för många fladdermusarter på landsbygden. I urbana områden tillkommer fragmentering och habitatförluster genom etablering av allt större vägnät och utökad bebyggelse, samt direkt störning genom intensifierade aktiviteter och allt tätare ljud- och ljusmattor (Gaston m fl 2013; Russo & Ancillotto 2015; Jung & Threlfall 2016). Hur fladdermöss påverkas av ljud och ljus har relativt nyligen uppmärksammats och kunskapen är fortfarande ofullständig (Bennet & Zurcher 2012; Fure 2012; Stone m fl 2009; 2015; Bunkley m fl 2015; Luo m fl 2015; Rowse m fl 2016; Altringham & Kerth 2016). Sämre tillgång på insekter och vatten är två ytterligare hot för fladdermössen i tätbebyggda områden. Alla arter av fladdermöss har idag ett generellt skydd, bl a genom fridlysning enligt Artskyddsförordningen och genom det Europeiska fladdermusavtalet EUROBATS (Ahlén 2006; Hutson m fl 2015). Fridlysningen är långtgående och innebär att djurens yngelplatser eller viloplatser inte får skadas, samt att störning under övervintring, parning, uppfödning eller flyttning är otillåten. Eftersom en rik fladdermusfauna dessutom är en god indikation på fungerande ekosystem finns det all anledning att skynda varsamt vid markexploatering och göra allt för att säkerställa, och allra helst förbättra, fladdermössens livsmiljöer och livsvillkor. I Sverige har 19 fladdermusarter hittills påträffats, varav 9 st klassas som hotade i den svenska rödlistan (Ahlén 2011; ArtDatabanken 2015). För att värna om vår fladdermusfauna bör planering av ny bebyggelse

och medföljandeantropogenaaktiviteter undersöka s med avseendepå vilka negativa effekterde kan få för fladdermössen i området och hur de i såfall kan undvikas. Olika arterkan emellertidha mycketolika beteendenoch väljahelt olika habitatvid exempelvisfödosök,parningeller val av boplatser.vissahabitatoch vissatidpunkter på åretär dessutommer känsligaän andra för antropogenstörning.bedömningen av riskernaför fladdermössvid markexploat ering kräverdärför god kännedomom fladdermusfaunans artsammansättning, var fladdermössen har sinasommar- och dagvisten, födosöksplatser, parningsområden, flyttvägaroch vintervistensamtvid vilka tidpunkterindividansamlingar kan förväntas för olika arter.kunskapenom vilka hänsynstaganden som särskilt Fig.1. Utrednings områdeför stamnäts tation(i blått)samtområdetsöversiktbör prioriterasför fladligalägei Stockholmsstad(överst)och i sin närmastenaturomgivning mellan dermössi urbanamiljöer Rågs vedoch Fagersjö (nederst). har nyligensammanställts men är ännulångtifrån fullständig(stone2013; Stone m fl 2015;Al tringham & Kerth 2016; Threlfall m fl 2016). På uppdragav Svenskakraftnätgenom EnetjärnNatur AB gjordesen analysavvilken påverkanuppförandetav en planeradstamnätsta tion, stationsnösätra,kan få för fladdermössi området.senaregjordes ävenen uppföljandefältinventering, för att få en mer konkret uppfattning om fladdermusfaunani området.stamnätstatio nen skatryggaelförsörjningeni södrastockholm och är tänkt att mellan stadsdelarna Rågsvedoch Fagersjö(Fig.1). Utredningsområdet liggeri en av Stockholmsgrönakilar, i Hanvedenkilens inre del, norr om sjön Magelungen. 3

Kriterier & underlag för bedömning Kända förutsättningar Innan en markexploatering genomförs finns under planeringsfasen mycket goda skäl att undersöka vilka fladdermusarter som förekommer i området och hur exploatering av platsen kommer att påverka arternas livsmiljöer. I nästan alla utredningsområden finns kritiska fladdermushabitat som kan försvinna eller fragmenteras och därmed orsaka fortsatt tillbakagång för redan hårt utsatta fladdermuspopulationer. Särskilt känsliga miljöer kan vara fladdermössens övervintringsplatser, tillfälliga dagvisten, yngelkoloniplatser, jaktmarker, och ansamlingsplatser under parning eller flyttning. Exploatering i områden med särskilt rik fladdermusfauna eller med kända förekomster av hotade arter bör i möjligaste mån undvikas helt. Efter fullgod planering följer det konkreta byggnads- och anläggningsarbetet, vilket kan innebära ytterligare risker för fladdermössen. Vid etablering av avställningsytor, vägar och vändplatser, vid nedläggning av ledningar och rör, vid grova transporter till och från byggplatsen och vid placering av ställningar och kranar nära själva byggplatsen, är det viktigt att undvika permanenta störningar eller skador på fladdermushabitat. Platser för yngelkolonier är särskilt kritiska för fladdermössens överlevnad. Dels är reproduktionstakten mycket låg (endast 1-2 ungar per år) och dels utgör varje yngelkoloni en stor ansamling av honor ur populationen. Att av misstag störa eller skada platsen för en yngelkoloni kan alltså innebära att en hel population, inom ett avsevärt större område, ödeläggs. 4 När ett område väl har bebyggts återstår kontinuerlig drift och andra aktiviteter på den exploaterade platsen. Konsekvenserna för fladdermössen behöver bedömas också för denna fas. Framförallt bör frågan ställas om fladdermössen tvingas till ändrade beteenden genom de nya barriärer av byggnationer eller av ljud- och ljusregimer som tillkommit. Såväl fysiska som psykiska barriärer kan exempelvis påverka fladdermössens val av områden för födosök eller parningsritualer, liksom deras spridningsvägar i området. Dokumentation för utredningsområdet Trots relativt få generella undersökningar av fladdermusfaunan i olika delar av landet, har på senare tid en allt tydligare bild vuxit fram kring olika arters generella utbredningsområden (Ahlén 2011). I vissa län har fladdermusfaunan kartlägga mer systematiskt, men pga den omfattande inventeringsmetodiken blir sådana undersökningar sällan mer än ett stickprov från spridda punkter i landskapet. Begränsade markområden saknar därför nästan alltid publicerade uppgifter om fladdermusförekomster. Inte heller i ArtPortalen, med sitt rapporteringssystem för fältobservationer av biologiska arter, finns ännu särskilt många fladdermusfynd inrapporterade. I detta fall tillkommer komplikationen att antalet fältexperter är mycket få, och att säkerställandet av vilken art som observeras i de flesta fall kräver rätt inspelningsutrustning, erfarenhet av ljudfilstolkning och i viktiga fall validering av expert. För det aktuella utredningsområdet finns viss fladdermusdokumentation som underlättar bedömningen av vilka fladder mus-

5 arter som kan finnas i utredningsområdet. Dels finns enstaka observationer rapporterade på ArtPortalen (2016), och dels en handfull inventeringsrapporter med fladdermusfynd i allt från utredningsområdets närhet i Rågstads friområde (Calluna 2014e), till Stockolms/Solna stad (Ignell 2013; de Jong 2015) och Stockholms län (Ignell 2015; de Jong & Gertz 2001; de Jong 1995; Gylje Blank 2012; Gylje m fl 2004). Dokumentationen har använts för att få en översiktlig bild av vilka arter som kan tänkas förekomma i området. Vid bedömningen av vilka habitat som har stor potential att hysa stationära fladdermöss har framförallt den nyligen utförda naturvärdesinventeringen för utredningsområdet använts som underlag, liksom den parallellt utförda analysen av ekologiska landskapssamband (Enetjärn Natur 2016a; b). Även en tidigare naturvärdesinventering för Rågsveds friområde, strax söder om utredningsområdet, har nyttjats, inklusive bilagor med analys av ekologiska landskapssamband (Calluna 2015a; b; c; d). De olika rapporterna ger utförliga beskrivningar av områdets topografi och vegetation och analyserar i detalj ekologiskt viktiga spridningsvägar för bl a ädellövskogsarter, barrskogsarter och fladdermöss. Även satellitbilder och kartmaterial har använts, i syfte att studera vegetation, terräng och landskapselement. Med kunskap om fladdermössens viktigare livsmiljöer, olika arters speciella krav och de olika arternas generella utbredningsområden, kan sådana studier ge en förvånansvärt bra bild över vilka fladdermusarter som sannolikt förekommer i olika områden. Det kan naturligtvis aldrig jämföras med direkta fältinventeringar, men de ger en god indikation på vilka arter som finns och vilka arter som särskilt bör eftersökas vid eventuella riktade inventeringar. Endast särskilt överraskande fladdermusfynd i fält är av lätt förståeliga skäl svåra att förutse. Övriga underlag har varit diverse styrdokument från myndigheter (t ex Fors 2014; Trafikverket 2015) samt planeringsdokument för Stockholms län och stad (t ex Länsstyrelsen för Stockholms län 2003; Regionplane- & trafikkontoret 2008; 2004; Miljöförvaltningen 2012; Trafikkontoret 2014; Stadsbyggnadskontoret 2015). Dokumenten har använts för att få en situationsbild av utredningsområdet i sitt större sammanhang. Av tillgängliga databaser har Skogsstyrelsens portal, Skogens pärlor, använts för att bedöma trädsammansättning och nyckelelement i nyckelbiotoper, och Stockholms stads dataportal, med dess olika skikt för bl a biotoper, jätteekar och grova ädellövträd, för att bedöma förekomsten av värdefulla hålträd och därmed sannolikheten för yngelkolonier i området. Fältinventering Efter genomförd analys av förutsättningarna för fladdermöss i undersökningsområdet gjordes två uppföljande fältinventeringar. Syftet var dels att direkt identifiera eventuella yngelkoloniplatser samt dels att studera förekomsten av olika fladdermusarter. För artidentifiering användes en kombination av manuell observation och automatisk ljudupptagning. Vid manuell registrering följdes ultraljudsnavigerande fladdermöss i realtid med en Ultrasound Detector D100 (Pettersson Elektronik AB). Artkarakteristiskta beteenden, inklusive angivelse av klockslag, noterades kontinuerligt med en Digital Voice Recorder VN-3500PC (Olympus Imaging Co). För automatisk ljudupptagning användes Ultrasound Detector D240X (Pettersson Elektronik AB) kopplad till Handy Recorder H2 (ZOOM Co). De tidsexpan-

deradeljudfilerna analyserades i efterhandmed BatSound4.1.4 (PetterssonElektronik AB). Pulsfrekvensvid maximal amplitud,pulstyp, pulslängdoch intervallängdanvändesför artbestä mning enligtgängse metodik (Ahlén & Baagøe1999). Automatiskadata jämfördesmed manuellaför att konfirmeraartbestämning en. Fig.2. Platserför observation och ljudupptagning avfladdermöss (grönt),samt tre Fältinventeringsärskiltintressanta, skyddsvärda ekarmedhåligheter,vilkaundersöktes för förekomst av eventuella yngelkolonier (rött). arnautfördesvid tvåolika tillfällen under 2016; den 11-12 juli för eftersökav följt av5 minutersförflyttningtill nästaosv. yngelkolonieroch den 13-14 augustiför Totalt inventerades på dettasättelvaväl utstudieav artsammansättningen. Vid eftersök valdalokaler i närområdet(fig.2). Valet av av yngelkoloniergjordesförst en visuellininventeringslokaler gjordesför att få med spektionavpotentiellakoloniplatserunder varierandefladdermusmiljöeroch samtidigt dagtid. Alla skyddsvärda träd och de mest fördelaplatsernasåjämnt som möjligt inom intressantahålträdenkoordinatsattes med och straxutanförundersökningsområdet. hjälp aven Garmin etrex 30 GPS(Garmin Den användametodeninnebäratt regiltd) (Fig.2). Senareunder kvällenoch natstreringenav enskildafladdermösspå en l oten genomfördesljudupptagningar på de kal inte nödvändigtvis ger en representativ mestintressantaplatsernaför att upptäcka bild av den enskildaplatsensfauna.olika eventuellasocialaljud. arteruppträderi olika miljöer, vid olika tidinför studienav områdetsartsamma npunkterpå dygnet,och väderlekenstyrdesssättningprioriteradesantallokaler över sutomkraftigtförekomstenav fladdermöss. långaobservationstider för att under begränmetodenär emellertideffektivför att snabbt sadtid få en sågod bild som möjligt av fladfå en helhetsbildav såvälfladdermusfauna dermusfaunaninom helaundersökning ssom populationstäthet inom helaunderområdet.generelltgjordesfältobservatio nsökningsområdet. ernaunder minst15 minuter på en plats, 6

Förutsättningar för fladdermöss Det större sammanhanget Utredningsområdet ligger norr om sjön Magelungen, i de innersta delarna av en av Stockholmregionens gröna kilar, den s k Hanvedenkilen. De gröna kilarna är speciellt identifierade för utvecklingen av såväl naturvärden och biologiska mångfald som frilufts- och rekreationsvärden, i de delar av Stockholmsområdet som står under särskilt hårt exploateringstryck (Regionplane- & trafikkontoret 2008; 2004). För Handvedelkilen är de biologiska och sociala värdena som svagast i de inre delarna eftersom områdena där omfattar många barriärer och störningskällor. Förutom den väsentliga skada som direkta viltolyckor i trafiken kan få för fladdermöss, har på senare tid även visats att fladdermössen indirekt påverkas av större vägar. Dessa fungerar som bullerbarriärer som fladdermössen ogärna korsar och i vars närhet fladdermössens födosök blir anmärkningsvärt ineffektiv (Shaub m fl 2008; Siemers & Schaub 2011; Bennet & Zurcher 2012; Bunkley m fl 2015; Luo m fl 2015; Altringham & Kerth 2016). Såväl buller med frekvenser som överlappar fladdermössens högfrekventa navigeringsljud, som lägre, icke-överlappande frekvenser tycks ha liknande effekt på fladdermössen (Luo m fl 2015). Grundförutsättningarna för en särskilt rik fladdermusfauna i utredningsområdets näromgivning är därför svag, särskilt som ljudmattan i området generellt ligger över 45 db och längs de största vägarna t o m över 55 db (Regionplane- & trafikkontoret 2004). Även ljusstörningarna är uppenbara i Hanvedekilens inre delar, men några allmänna riktlinjer för att anpassa exempelvis gatubelysningen med hänsyn till natur- och 7 kulturvärden tycks inte finnas, vare sig för Stockholms stad (Trafikkontoret 2014) eller ens för landet som helhet (Fors 2014; Trafikverket 2015). Ytterligare kunskap har också tillkommit sedan Trafikverket beställde en utredning kring belysningens effekter på djur och växter (Calluna 2011). För fladdermössens del har flera senare studier visat vilka effekter belysning kan ha på exempelvis platser för yngelkolonier, födosöksområden, förflyttningsstråk eller platser för parningslek och hur några av de mest negativa effekterna möjligen kan förebyggas (Stone 2013; Lacoeuilhe m fl 2014; Lewanzik & Voigt 2014; Mathews m fl 2015; Hale m fl 2015). Möjlig artsammansättning Trots den starkt urbaniserade näromgivning förekommer med stor sannolikhet vissa fladdermusarter i och omkring utredningsområdet. Genom kontakten söderut med Hanvedenkilens mindre ljud- och ljusmättade områden, med allt glesare bebyggelse, ges förutsättningar för vissa arter att åtminstone upprätthålla delpopulationer långt in i de innersta delarna av Hanvedenkilen. Rågsveds friområde, närmast söder om utredningsområdet, har sedan länge föreslagits som naturreservat (Länsstyrelsen i Stockholms län 2003) och vid en fladdermusinventering i en del av området noterades sex eller möjligen sju olika arter av fladdermöss (Calluna 2014e). Vilka av Sveriges fladdermusarter som rimligen kan/bör förekomma nära utredningsområdet, givet arternas generella habitatkrav och deras hittills kända förekomster, presenteras i Tabell 1. De landskapsekologiska förutsättningarna för fladdermössen i utredningsområdets omgivning, med troliga spridningsvägar, har

Tabell 1. Sammanställning av viktiga habitatkrav för våra 19 svenska fladdermusarter samt dokumenterade förekomster i utredningsområdets närhet. För beteckningar, se fotnoter. Fladdermusart 1 Tillhåll 2 Födosök 3 Förekomst 4 Trol. 5 Vinter Dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus BT BT( ) SH L nej X X X X Sydpipistrell Pipistrellus pipistrellus CR BT B SH L nej? Sthms län Trollpipistrell Pipistrellus nathusii T TB S L nej x? Större brunfladdermus Nyctalus noctula TB TB Ö L nej X x x x Mindre brunfladdermus Nyctalus leisleri CR TB TB Ö L nej Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus B B Ö L nej x x x x Sydfladdermus Eptesicus serotinus EN B B SH L nej x? Nordfladdermus Eptesicus nilssonii B B SHÖ L nej X X X X Barbastell Barbastella barbastellus VU B BG SH L nej? Vattenfladdermus Myotis daubentonii TBG G ÖS Y ja X X?? Dammfladdermus Myotis dasycneme EN TB G Ö Y x Mustaschfladdermus Myotis mystacinus BT GB SH Y ja Taigafladdermus Myotis brandtii B BG S YP ja Nymffladdermus Myotis alcathoe CR T G? S YP Sthm/ Solna Sommar Jaktmark Jaktsätt Ljusskygg Rågsved Planomr. X X X x Fransfladdermus Myotis nattereri VU BG GB SH P ja x??? Bechsteins fladdermus Myotis bechsteinii CR T TG S P ja Större musöra Myotis myotis B G HS P ja Brunlångöra Plecotus auritus BT BG SH P ja x x x x Grålångöra Plecotus austriacus CR BT TB H P 1 Hotkategorierna följer Rödlistan 2015 där CR = akut hotad, EN = starkt hotad, VU = sårbar och NT = nära hotad (ArtDatabanken 2015). 2 T = träd i grova ihåliga lövträd, i springor under grov bark, etc; B = byggnader, på sommaren gärna varmt, på vintern svalt, över fryspunkten i åtkomliga utrymmen i ekonomibyggnader, på vindar, i fasader, under takpannor, i fladdermusholkar, etc; G = grottor vinter i jämntempererade utrymmen i grottor, sommar i bergskrevor, stenrösen, brofundament, etc; = flyttande art flyttar vintertid i stor (eller åtm viss) omfattning åt SO. 3 Jaktmark enl. S = skogsmiljöer beroende på art, i luckig ädellövskog eller barrskog, i sumpskogar, i skogsgläntor, längs skogs-(mark)vägar eller skogsbäckar, etc. H = halvöppna miljöer beroende på art, längs lövbryn, längs alléer, i hagmark, i parker, i lantliga gårdsmiljöer, kring statsbebyggelse, i och runt solitära (vidkroniga) lövträd, etc. Ö = öppna biotoper i jordbrukslandskap, över gräsmarker, över vattenytor, över våtmarker, över skog, etc; Jaktsätt enl. L = luftjakt mest rak flykt i öppet lufthav, eller åtminstone några meter från vegetationsytor. Y = ytjakt ganska rak flykt, tätt längs ytor över vatten eller nära vegetation. P = plockjakt mest långsam, snirklig flykt bland trädgrenar, blad, vegetation, etc. 4 X = mkt allmän-allmän; x = mindre allmän-sällsynt;? = osäker uppgift, möjligen mkt begränsad förekomst. Uppgifter sammanställda från Artportalen 2016; Calluna 2014e; Ignell 2015; 2013; de Jong 2015; 1995; de Jong & Gertz 2001; Gylje Blank 2012; Gylje m fl 2004. 5 X = troligen allmän; x = troligen mindre allmän-sällsynt;? = förekomst inte utesluten. 8 analyserats i detalj tidigare (Calluna 2014b, Enetjärn Natur 2016b). Även de ekologiska nätverken för nyckelarter knutna till äldre ädellövträd resp. till äldre barrskogar har studerats (Mörtberg m fl 2007; Calluna 2014c; d; Enetjärn Natur 2016b). Dessa nätverk representerar även spridningsvägar för de fladdermusarter som är direkt knutna till ädellövträds- resp. barrskogsmiljöer. Ingen av våra hotade fladdermusarter bedöms förekomma inom utredningsområdet. Den enda hotade art som möjligen skulle kunna påträffas är fransfladdermus Myotis nattereri VU. Det finns endast osäkra uppgifter om arten i näromgivningen, men de varierade naturmiljöerna i Rågsveds friområde är långt ifrån olämpliga för fransfladdermus (jmf Calluna 2104d). Av våra vanligare arter förekommer troligen dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus, större brunfladdermus Nyctalus noctula, gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus, nordfladdermus Eptesicus nilssonii, samt möjligen även mustasch-/taigafladdermus Myotis mystacinus/brandtii (ett svårskilt artpar som oftast hanteras tillsammans), och brunlångöra Plecotus auritus i området. Även om dessa arter är relativt vanliga, representerar de fladdermöss med vitt skilda habitatkrav. Av tabell 1 framgår att deras tillhåll för vila eller yngelkolonier kan förekomma i såväl byggnader som träd och

jaktmiljöerna omfattar såväl öppna marker som halvöppna marker och skog. Vissa av arterna nyttjar det fria lufthavet för jakt, andra nyttjar ytor längs exempelvis bryn och åter andra kan snirkla in bland träd och buskar och plocka insekter direkt från vegetationen. Bland de uppräknade habitaten förekommer flera inom och kring området för den planerade transformatorstationen, varför eventuella förekomster och riskerna vid exploatering behöver analyseras art för art och habitat för habitat. Det framgår också av tidigare genomförda naturvärdesinventeringar och analyser av ekologiska landskapssamband att naturvärden som gynnar fladdermöss finns både inom och runt utredningsområdet (Mörtberg m fl 2007; Callluna 2014a-d; Enetjärn Natur 2016a; b). Lämpliga platser för födosök 9 Av de arter som bedöms förekomma i området är större brunfladdermus, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus och dvärgpipistrell alla arter som födosöker i det fria lufthavet eller åtminstone några meter från vegetationen (L i Tabell 1). Genom sin relativt snabba, raka flykt och användandet av smalbandspulser vid navigering kan dessa arter födosöka i insektsrika miljöer utan att vara särskilt beroende av graden av bebyggelse. Det är dessa arter som, av samma anledning, oftast förolyckas vid vindkraftverk (Rydell m fl 2012; Schuster m fl 2015). De är inte heller speciellt skygga för exempelvis gatbelysning utan kan tvärtom utnyttja ansamlingen av insekter vid sådana ljuskällor (Stone m fl 2015; Rowse m fl 2016). För de övriga arterna brunlångöra och mustasch-/tajgafladdermus, samt eventuellt vattenfladdermus och fransfladdermus, ser födosökshabitaten och jaktmetoderna annorlunda ut. Dessa arter är mer långsamt flygande eller snirklande och nyttjar framförallt bredbandspulser för att kunna lokalisera insekter som befinner sig nära eller direkt på vatten- eller vegetationsytor (Y & P i Tabell 1). Arterna undviker upplysta platser, troligen för att deras långsammare flykt ökar riskerna att bli bytesdjur for predatorer (Rowse m fl 2016). De alltmer upplysta stadsdelarna närmare centrum utgör därför allt sämre eller allt mer komplicerade jaktmarker för dessa arter. Redan den upplysta och hårt trafikerade Magelungsvägen kan utgöra en svåröverkomlig barriär för arterna (jmf Hale m fl 2015). Troligen finner de bättre jaktmarker längre söderut i Hanvedenkilen, och sannolikheten för deras förekomst i utredningsområdet är troligen mindre än för de luftjagande arterna. Sammantaget bedöms flera fladdermusmiljöer inom utredningsområdet vara habitat för födosök. Det fria lufthavet över området, särskilt över trädmiljöerna bör tillfredsställa större brunfladdermus. Den sammanhängande lövträdsdungen i västra delen ger lämpliga jaktmiljöer för dvärgpipistrell och nordfladdermus. I belysningsstråket längs cykelbanan genom utredningsområdet, och kanske även vid gatubelysning längs Magelungsvägen, kan säkert dra till sig gråskimlig fladdermus, dvärgpipistrell, nordfladdermus och större brunfladdermus. Som en miljö med särskilt god insektstillgång under våren och för att dricka, kan diket och övriga fukthålor nyttjas av de luftjagande arterna och den uppväxta blandskogen i östra delen är möjliga habitat för dvärgpipistrell, nordfladdermus, tajgafladdermus och eventuellt någon ytterligare Myotis-art. Lämpliga platser för visten De flesta av fladdermusarterna som bedöms förekomma utnyttjar framförallt utrymmen i byggnader som sommartillhåll, inte minst

för föryngring i yngelkolonier. Några arter, bl a större brunfladdermus, nyttjar typiskt även träd som plats för yngelkolonier. Eftersom yngelkolonier är viktiga för hela populationer och särskilt känsliga för störning måste alla områden med grova hålträd i anslutning till jaktmarker betraktas som potentiellt viktiga föryngringsplatser. Det bör samtidigt observeras att vissa arter kan flyga långa sträckor mellan sina favoritvisten och jaktmarkerna. Beträffande vintervisten är de luftjagande arterna är i stor utsträckning flyttfladdermöss (nedåtpil i Tabell 1). De bör därför inte övervintra i området, utom möjligen i frostfria utrymmen i byggnader. Stannfladdermössen kan också nyttja utrymmen i hus, men här finns även flera arter som föredrar jämntempererade utrymmen i bergskrevor eller grottor. Sammantaget bedöms några fladdermusmiljöer inom utredningsområdet vara särskilt viktiga för visten. Lövträdsdungen och blandskogsbranten, som båda hyser en hel del grövre träd och hålträd, är potentiella platser för yngelkolonier för större brunfladdermus och dvärgpipistrell, samt mindre sannolikt även för brunlångöra och någon Myotis-art. Blandskogsbranten i östra delen av utredningsområdet, som hyser bergssprickor och håligheter under block, torde slutligen fungera bra som övervintringsplats för brunlångöra och några av Myotis-arterna. Flyttstråk i området De flesta fladdermusarter genomför säsongsbundna flyttrörelser under året och av våra nordiska arter är åtminstone större brunfladdermus och trollpipistrell kända som långdistansflyttare (Ahlén m fl 2007). Under flytten följer fladdermössen framförallt nord-sydliga ledlinjer i landskapet, som 10 höjdryggar, dalgångar, kuststräckor, långsmala sjöar, större vattendrag, vägar och järnvägar eller kraftledningsgator. Under hösten kan kända sträcklokaler för fåglar även hysa ansamlingar av att flyttande fladdermöss (Ahlén m fl 2007). Framförallt placeringen av vindkraftverk längs ledlinjer i landskapet eller kända flyttstråk har visat sig innebära en förhöjd risk fladdermöss att förolyckas under höstflytten (Rydell m fl 2012). Om ljud och ljus har några negativa effekter för fladdermöss under sina flyttrörelser är däremot föga känt. Inom utredningsområdet finns inga uppenbara, storskaliga ledlinjer som skulle kunna innebära en ansamling av fladdermöss under höstflytten. Inte heller den nordost-sydvästgående kraftledningsgatan torde utgöra någon attraktiv flyttväg, eftersom den löper i blandad terräng över industribebyggelse, öppen mark och genom mindre skogspartier och därför knappast kan uppfattas som en tydlig ledlinje. Resultat av fältinventeringar Två efterföljande fältundersökningar genomfördes för att studera om yngelkolonier finns i undersökningsområdet och för att se vilka fladdermusarter som med säkerhet förekommer där. Förekomsten av yngelkolonier undersöktes genom att först hitta naturliga eller artificiella håligheter under dagtid och sedan studera dessa med fladdermusdetektor, vid en tid på året när det normalt är stor aktivitet i yngelkolonierna. De håligheter som noterades som potentiella yngelkoloniplatser utgjordes uteslutande av håligheter i äldre träd, närmare bestämt i tre skyddsvärda, gamla ekar i lövträdsdungen. Inga sociala läten kunde emellertid detekteras under en kväll-natt den 11-12 juli 2016. Under natten kunde även konstateras att ljud- och ljusstörningen är stor i hela under-

Tabell 2. Resultat av fladdermusinventering i undersökningsområdet, den 13-14 augusti 2016. Obs. Dat. plats Tidpunkt (ca) Insekts- Temp. tillgång ( o C) Vind & luftfuktighet Moln & nederbörd Biotop Fladdermusobservationer 1 14/8 01:40-01-55 låg 16,1 vindstilla mulet slutet-halvöppet, glänta i medelålders granskog 2 13/8 23:20-23:35 måttlig 16,9 måttlig bris mulet halvöppet, bryn mot gräsmark, en del halvgrova lövträd 3 13/8 22:20-22:35 riklig 17,5 vindstilla, hög luftfukt. mulet, mkt ströljus halvöppet-öppet, bryn mot gräsmark, grövre ädellövträd 4 13/8 22:40-22:55 måttlig 17,5 måttlig bris mulet halvöppet, bryn mot gräsmark, mest grövre ädellövträd 5 13/8 22:00-22:15 måttlig 14,3 vindstilla mulet halvöppet, snårmark & bryn, mest mindre triviallövträd 6 13/8 23:00-23:15 låg 16,8 vindstilla mest mulet halvöppet, bryn mot gräsmark, mindre triviallövträd 7 14/8 00:40-00:55 riklig 13,9 vindstilla, hög luftfukt. mest mulet mkt ströljus 8 13/8 23:40-23:55 riklig 16,0 svag bris, hög luftfukt. mulet 9 14/8 00:20-00:35 riklig 17,4 måttlig bris mulet, duggregn 10 14/8 01:00-01:15 riklig 14,4 vindstilla, mulet hög luftfukt. 11 14/8 00:00-00:15 måttlig 16,7 vindstilla mulet, duggregn halvöppet, bryn mot fuktäng, mest äldre triviallövträd halvöppet, bryn mot fuktäng, grövre barrträd och triviallövträd halvöppet, hällmark med gles tallskog halvöppet, bryn mot vassbälte, videsnår & grövre ädellövträd slutet-halvöppet, glänta i lövskog, enstaka grövre ädellövträd - - - (nordfladdermus obs. här 11-12/7) - - - 00:50 nordfladdermus 00:52 nordfladdermus - - 01:08 nordfladdermus - 11 sökningsområdet och att ljusstörningen är särskilt påfallande runt lövträdsdungen. Det är därför inte troligt att yngelkolonier alls förekommer i området. Endast kraftigt minskad ljud- och ljusstörning, liksom värnande om trädhåligheter och förstärkning av hålrum med exempelvis fladdermusholkar, skulle på sikt kunna göra området intressant som föryngringsplats för fladdermöss. Natten den 13-14 augusti 2016 genomfördes även en inventering av fladdermusfaunan i området. Elva platser valdes ut för observation och ljudupptagning (se Fig. 2) och i Tabell 2 presenteras detaljerna kring inventeringstillfället. Endast nordfladdermus Eptesicus nilssonii observerades under inventeringen, på två olika platser söder om utredningsområdet (7 och 10). En observation av nordfladdermus gjordes även tidigare, den 11-12 juli, vid observationsplats 3. Sammantaget ger fältinventeringen intrycket av att mycket få fladdermusarter förekommer i området och med säkerhet endast nordfladdermus. En stickprovsundersökning kan naturligtvis inte utesluta förekomsten av andra arter. Såväl fler arter som fler individer borde dock ha påträffats i normalfallet, om man endast ser till de goda väderförhållandena, den goda insektstillgång och de varierade undersökningsmiljöerna. De kraftiga ljud- och ljusstörningarna är sannolikt den viktigaste bidragande orsaken till den mycket begränsade och individfattiga faunan. Detta bör framförallt beaktas i det större sammanhanget, om Handvedelkilens naturvärden och biologiska mångfald ska kunna utvecklas också i sina innersta delar Hot och möjligheter Inom utredningsområdet för etablering av Snösätra stamnätstation kan tre delområden framförallt pekas ut som värdefulla för fladdermöss; ekdungen i västra delen, vattenmiljöerna längs fuktstråken genom området och blandskogsbranten i östra delen. Förutsättningarna för en särskilt rik fladdermusfauna eller individrika populationer är emellertid mycket begränsad i området. Genom

omgivningens täta vägnät med höga bullernivåer och kraftiga ljusföroreningar är det troligt att endast de mest konkurrenskraftiga fladdermusarterna i nuläget kan nyttja området i någon större utsträckning. Sådana arter är nordfladdermus, som med säkerhet påvisats i området och som är Sveriges i särklass vanligaste art, samt större brunfladdermus, dvärgpipistrell och gråskimlig fladdermus. Dessa arter tycks i stort ha gynnats i antropogena områden, t ex genom att kunna utnyttja bebyggelse och ljuskällor vid födosök, och har ibland så stora populationstätheter att andra arter konkurreras ut (Ahlén 2011). Eventuella åtgärder för att mildra eller kompensera för habitatförluster eller störningseffekter bör i första hand fokusera på mer känsliga fladdermusarter. Samtidigt som fladdermusfaunan i området är hårt begränsad måste man ändå påminna om att utredningsområdet ligger i den innersta delen av Hanvedenkilen en av de gröna kilar som särskilt pekats ut för utveckling av naturvärden och sociala värden. Etablering av en stor anläggning i en av de dalgångar som förbinder rika naturområden söderut med mer centrala delar av Hanvedenkilen norrut kräver särskild eftertanke. Generellt bör framhållas att förlusten av fladdermushabitat och skapandet av nya barriärer, genom byggnader, nya ljuskällor och ytterligare ljudregimer, endast bör rekommenderas om de negativa effekterna samtidigt kan kompenseras för. Troligen kan detta reduceras till en resursfråga, eftersom det finns en rad åtgärder som avsevärt kan förbättra fladdermössens livsvillkor och samtidigt förstärka andra naturvärdena i området, också vid en exploatering. Rekommendationer Generella förslag 12 Utredningsområdet för en tilltänkt stamnätstation har undersökts med avseende på vilka risker en etableringen kan medföra för fladdermusfaunan i området. De viktigaste fladdermushabitaten har identifierats, potentiella föryngringsplatser har undersökts och såväl artsammansättning som populationstäthet har belysts och satts i relation till de viktigaste störningskällorna i området. Resultaten kompletterar resultaten tidigare genomförda bedömningar av fladdermussambanden i området (Calluna 2014b; e; Enetjärn Natur 2016b). Att fladdermusfaunan redan är negativt påverkad av områdets höga nivåer av buller och ströljus, innebär framförallt att konkurrenskraftiga fladdermusarter som nordfladdermus, större brunfladdermus, dvärgpipistrell och gråskimlig fladdermus förekommer eller kan förekomma som födosökande i området, men däremot ytterst osannolikt med yngelkolonier. Uppförandet av den föreslagna stamnätstationen bör i detta avseende knappt märkbart kunna påverka fladdermössens situation i området. Givet placeringen i en dalgång, som förbinder Hanvedenkilens mer värdefulla, perifera naturområden med ännu mer centrala och urbana delar, rekommenderas dock att kompensationsåtgärder genomförs som stärker de gröna sambanden i Hanvedenkilen. Fladdermössen kan sägas ha en särställning som representant för den biologisk mångfalden, eftersom deras habitatkrav sammanfaller med en rad andra krävande och hotade arters krav. Kravet på god insektstillgång sammanfaller t ex med behovet av mer död ved i våra skogar, till gagn också

för vedinsekter, och behovet av fler varierade våtmarker är till gagn för såväl insekter som groddjur. Kravet på grova hålträd sammanfaller med andra vedinsekters behov och kravet på sammanhängande naturområden med gamla, luckiga ädellövskogar eller barrskogar gagnar även fåglar, insekter, däggdjur osv. Åtgärder som särskilt gynnar våra ovanligaste och känsligaste fladdermusarter är därför en mycket bra strategi för att samtidigt förstärka och utveckla områden med krympande biologisk mångfald och försvagade naturvärden. Genom noggrann planering och särskilda hänsynstaganden, kan viss markexploatering t o m skapa de resurser som behövs för att ett område inte ska förfalla ekologiskt av oaktsamhetsskäl. Konkreta förslag De konkreta rekommendationer som anges är vida och rör flera olika förvaltningsområden inom Stockholms stad och i någon mån även statliga myndigheter. Åtgärder under byggprojektets tre faser är här uppställda var för sig. Under den pågående planeringfasen rekommenderas; 1. att en modifierad situationsritning tas fram som säkerställer att de viktigaste fladdermushabitaten inte berörs direkt av exploateringen, t ex a. genom att stamnätsstängslets stäckning planeras så att nya, helt oupplysta fladdermuskorridorer skapas i närheten av bryn eller liknande. b. genom att ljusstörningar kompenseras med att ytterligare mörka korridorer anläggs (häckar, trädrader, bl a längs järnvägen); c. genom att planerna på en eventuell utsiktspunkt på berget åt öster slopas 13 eller genomförs på ett helt miljöanpassat sätt, för att undvika habitatförluster i blandskogsbranten; d. genom att cykelvägens eventuella dragning genom ekdungen sker på ett miljöanpassat sätt för att undvika habitatförluster i ekdungen. e. genom att exploateringen av diket i utredningsområdet kompenseras med att värdefulla och förbundna våtmarker och mindre vattenytor skapas, såväl norr om som söder om stationen (ungefär som de nu utritade smådammarna), för att generera bättre förutsättningar för en varierad insektsproduktion under våren och permanent tillgång till dricksvatten (och samtidigt gynna groddjuren); 2. att nyplanteringar planeras på ett sätt som gör att antalet och andelen inhemska träd och buskar totalt sätt ökar i utredningsområdet, samtidigt som en variation av öppen ängs- och våtmark bibehålls (jmf Threlfall m fl 2016); 3. att oundvikliga ljud från stamnätstationen i möjligaste mån planeras att dämpas genom att byggas bort, så att ljudstörningen blir så liten som möjligt, 4. att hastigheten längs den redan hårt olycksdrabbade Magelungsvägen sänks för att minska buller ytterligare; 5. att stamnätstationens och cykelvägens belysning inte överdimensioneras eller felriktas mot potentiella yngelkoloniplatser eller andra viktiga fladdermushabitat (jmf Stone 2015) 6. att låg, nedåtriktad belysning, med sensorstyrd tändning övervägs längs cykelvägen;

Under byggnads- och anläggningsfasen rekommenderas, för det andra; 1. att etablering av avställningsytor, byggvägar och vändplatser förläggs utanför värdekärnorna med ekdunge, blandskogsbrant och viktiga våtmarksdelar; 2. att etablering/restaurering av våtmarker sker så tidigt som möjligt under byggprocessen och med hjälp av ekologisk expertis; 3. att speciellt bullriga aktivitetet förläggs till lämpliga tidpunkter i fladdermössens livscykel, så att exempelvis sprängningar, borrningar, omfattande grävningar, grova transporter eller byggnadsbuller, i möjligaste mån utförs utanför fladdermössens föryngringsperiod (juni-juli), eller deras viktigaste parningsperiod (sept), eller under vintervilan (dec-feb); 4. att stark upplysning i möjligaste mån undviks nattetid under fladdermössens aktiva period (mars-okt), särskilt inte i riktning mot de viktigaste fladdermushabitaten i ekdungen och blandskogsbranten. Efter byggprojektets avslutning och under driftsfasen rekommenderas slutligen: 1. att tillgången på fladdermusvisten kraftigt förstärks genom utplacering av fladdermusholkar strax efter byggprojektets avslutning; 2. att fladdermusfaunans sammansättning och individtäthet följs upp genom efterföljande inventeringar; 3. att eventuella ytterligare åtgärder sätts in som bidrar till förbättringar för ovanliga och känsliga fladdermusarter. 14

Referenser Ahlén I. 2006. Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Rapport 5546, naturvårdsverket, Stockholm. Calluna AB. 2014d. Naturvärdesinventering. Analys av ekologiska landskapssamband för barrträd inför planerad bebyggelse i Snösätra, Rågsved. Stockholms stad, Stockholm. Ahlén I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna & flora 106(2): 2-19. Calluna AB. 2014e. Naturvärdesinventering. Fladdermusinventering inför planerad bebyggelse i Snösätra, Rågsved, bilaga 6. Stockholms stad, Stockholm. Ahlén I, Bach L, Baagøe HJ, Pettersson J. 2007. Fladdermöss och havsbaserade vindkraftverk studerade i södra Skandinavien. Rapport 5748, Naturvårdsverket, Stockholm. Enetärn Natur AB. 2016a. Inventering och bedömning av naturvärde. Snösätra Planerad transformatorstation och ombyggnation av kraftledningar. Enetärn Natur AB, Umeå. Ahlén I, Baggøe HJ. 2014. Bat diversity and wind power investigations required for risk assessment in Denmark and Sweden. Version 2014-03-13. Summary of oral presentation at CWE 2013. Altringham J, Kerth G. 2016. Bats and roads. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer. Arnett EB, Bearwald EF, Mathews F, Rodrigues L, Rodriguez-Durán A, Rydell J, Villegas-Patraca R, Voigt CC. 2015. Impacts of wind energy development on bats: A global perspective. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer. ArtDatabanken 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken, SLU, Uppsala Artportalen. 2016. Rapportsystem för växter, djur och svampar. Fyndutdrag från www.artportalen.se t o m 2016-05-27, hämtat 2016-05-27. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Bennet VJ, Zurcher AA. 2012. When corridors collide: Road-related disturbance in commuting bats. J Wildlife Manag 77: 93 101. Bunkley JP, McClure CJW, Kleist NJ, Francis CD, Barber JR. 2015. Anthropogenic noise alters bat activity levels and echolocation calls. Global Ecol Conserv 3: 62-71. Calluna AB. 2011. Vägbelysningens påverkan på djur och växter samt rekommendationer för val av ljus. Beställare Trafikverket. Calluna AB, Linköping. Calluna AB. 2014a. Naturvärdesinventering inför planerad bebyggelse i Snösätra, Rågsved. Stockholms stad, Stockholm. Calluna AB. 2014b. Naturvärdesinventering. Analys av ekologiska landskapssamband för fladdermöss inför planerad bebyggelse i Snösätra, Rågsved. Stockholms stad, Stockholm. Calluna AB. 2014c. Naturvärdesinventering. Analys av ekologiska landskapssamband för ädellövträd inför planerad bebyggelse i Snösätra, Rågsved. Stockholms stad, Stockholm. 15 Enetärn Natur AB. 2016b. Snösätra stamnätstation Analys av ekologiska landskapssamband. Enetärn Natur AB, Umeå. Fors C. 2014. Vägbelysningshandboken. Trafikverket, Borlänge & Statens väg- och transportforskningsinstitut, Linköping. Fure 2012. Bats and lighting six years on. Lond Natural 91: 69-88 Gaston m fl 2013. The ecological impacts of nighttime light pollution: a mechanistic appraisal. Biol Rev 88: 912 927. Gylje Blank S. 2012. Fladdermusinventering Värmdö kommun Artkartering 2011. Noctula, Bankeryd. Gylje S, Olevall I, de Jong J. 2004. fladdermusövervakning i Uppsala och Stockholms län. Länsstyrelsens meddelandeserie 2003:13, Länsstyrelsen i Uppsala & Stochholms län. Hale JD, Fairbrass AJ, Matthews TJ, Davies G, Sadler JP. 2015. The ecological impact of city lighting scenarios: exploring gap crossing thresholds for urban bats. Global Change Biol 21: 2467 2478. Ignell H. 2013. Inventering av fladdermöss kring Råstasjön 2013. Inför upprättande av detaljplan för Arenastaden. Calluna AB, Linköping. Ignell H. 2015. Inventering av fladdermöss i Järfälla kommun. Manuell lyssning och automatisk registrering av ultraljud vid 12 olika områden under sommaren 2015. Calluna AB, Linköping. de Jong J. 1995. Inventering av nyckelbiotoper för fladdermöss på Södertörn 1995. Södertörnsbiologerna & SLU, Uppsala. de Jong J. 2015. Inventering av fladdermöss i Solna stad 2014. Ecooom, Kalmar. de Jong J, Gertz J. 2001. Inventering av fladdermöss 2000, regional fladdermusövervakning i Stockholms och Uppsala län. U-rapport 2001:04. Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholm. Jung K, Threlfall CG. 2016. Urbanisation and its effects on bats A global meta-analysis. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer.

Hutson AM, Marnell F, Tõrv T. 2015. A guide to the implementation of the Agreement on the Conservation of Populations of European Bats (EUROBATS). EURO- BATS, Bonn. Law B, Park KJ, Lacki MJ. 2016. Insectivorous bats and silviculture: Balancing timber production and bat conservation. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer. Lacoeuilhe A, Machon N, Julien JF, Le Bocq A, Kerbiriou C. 2014. The Influence of Low Intensities of Light Pollution on Bat Communities in a SemiNatural Context. PLoS ONE 9(10): e103042. Lewanzik D, Voigt CC. 2014. Artificial light puts ecosystem services of frugivorous bats at risk. J Appl Ecol 51: 388 394. Liu Z, He C, Wu J. 2016. The relationship between habitat loss and fragmentation during urbanization: An empirical evaluation from 16 world cities. PLoS ONE 11(4): e0154613. Länsstyrelsen i Stockholms län. 2003. Aldrig långt till naturen Skydd av tätortsnära natur i Stockholmsregionen. Rapport 2003:20. Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholm & Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting, Stockholm. Luo J, Siemers BM, Koselj K. 2015. How anthropogenic noise affects foraging. Global Change Biol 21: 3278 3289. Mathews F, Roche N, Aughney T, Jones N, Day J, Baker J, Langton S. 2015. Barriers and benefits: implications of artificial night-lighting for the distribution of common bats in Britain and Ireland. Phil Trans R Soc B 370: 20140124. Miljöförvaltningen. 2012. Stockholm stads biotoper. Reviderad databas för Stockholms biotopkarta ochövergripande analys av förändringar mellan 1998 och 2009. Miljöförvaltningen, Stockholms stad, Stockholm & Division Informationsförsörjning, Lantmäteriet, Stockholm. Mörtberg U, Zetterberg A, Gontier M. 2007. Landskapsekologisk analys i Stockholms stad: Habitatnätverk för eklevande arter och barrskogsarter. Miljöförvaltningen, Stockholms stad. Regionplane- och trafikkontoret. 2004. Hanvedenkilen. Upplevelsevärden i Stockholmsregionens gröna kilar 7:2004. Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting, Stockholm. Regionplane- och trafikkontoret. 2008. Grönstruktur och landskap i regional utvecklingsplanering. RAPPORT 9:2008, Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting, Stockholm. Rowse EG, Lewanzik D, Stone EL, Harris S, Jones G. 2016. Dark matters: The effects of artificial lighting on 16 bats. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer. Russo D, Ancillotto L. 2015. Sensitivity of bats to urbanization: a review. Mammal Biol 80: 205-212. Rydell J, Engström H, Hedenström A, Kyed Larsen J, Pettersson J, Green M. 2012. The effect of wind power on birds and bats. A synthesis. Report 6511, Swedish Environmental Protection Agency, Stockholm. Schuster E, Bulling L, Köppel J. 2015. Consolidating the state of knowledge: A synoptical review of wind energy s wildelife effects. Environ Manag 56: 300-331. Scolozzi R, Geneletti D. 2012. A multi-scale qualitative approach to assess the impact of urbanization on natural habitats and their connectivity. Environ Impact Assess Rev 36: 9-22. Schaub A, Ostwald J, Siemers BM. 2008. Foraging bats avoid noise. J Exp Biol 211: 3174-3180. Siemers BM, Schaub A. 2011. Hunting at the highway: traffic noise reduces foraging efficiency in acoustic predators. Proc R Soc B 278: 1646 1652. Stadsbyggnadskontoret. 2015. Startpromemoria för planläggning av område vid Högdalen 1:2 i stadsdelarna Högdalen och Fagersjö (Stamnätstation). Stadsbyggnadskontoret, Stockholms stad. Stone EL, Jones G, Harris S. 2009. Street Lighting Disturbs Commuting Bats. Curr Biol 19: 1123-1127. Stone EL (ed). 2013. Bats and lighting. Overview of current evidence and mitigation guidance. University of Bristol, Bristol. Stone EL, Harris S, Jones G. 2015. Impacts of artificial lighting on bats: a review of challenges and solutions. Mammal Biol 80: 213-219. Threlfall CG, Williams NSG, Hahsb AK, Livesleya SJ. 2016. Approaches to urban vegetation management and the impacts on urban bird and bat assemblages. Landscape Urban Plan 153: 28 39. Trafikkontoret 2014. Teknisk handbok. Del 4 Belysning. Trafikkontoret, Stockholms staqd, Stockholm. Trafikverket 2015. Krav för vägars och gators utformning. Trafikverkets publikation 2015: 086. Trafikverket, Borlänge & Sveries kommuner och landsting, Stockholm. Voigt CC, Kingston T. 2016. Bats in the anthropocene. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer. Williams-Guillén K, Olimpi E, Maas B, Taylor PJ, Arlettaz R. 2016. Bats in the anthropogenic matrix: Challenges and opportunities for the conservation of chiroptera and their ecosystem services in agricultural landscapes. In: Bats in the anthropocene: Conservation of bats in a changing world (eds. Voigt CC, Kingston T). Springer.