Masarykova univerzita Filozofická fakulta. Ústav germanistiky, nordistiky a nederlandistiky. Magisterská diplomová práce

Masarykova univerzita Filozofická fakulta Ústav germanistiky, nordistiky a nederlandistiky Magisterská diplomová práce 2016 Bc. Gabriela Nechvátalová

Masarykova univerzita Filozofická fakulta Ústav germanistiky, nordistiky a nederlandistiky Skandinávská studia Bc. Gabriela Nechvátalová Svensk talspråklig stil på tjeckiska -en kommenterad översättning av valda noveller av Fredrik Lindström Magisterská diplomová práce Vedoucí práce: Mgr. et Mgr. Eliška Straková 2016

Prohlašuji, že jsem diplomovou práci vypracovala samostatně, s využitím uvedených pramenů a literatury.

Ráda bych poděkovala vedoucí práce Mgr. et Mgr. Elišce Strakové a své rodině a přátelům, kteří mi byli během celého studia na vysoké škole oporou.

Innehållsförteckning 1 Inledning... 6 1.1 Syfte... 7 1.2 Disposition... 7 2 Presentation av källtexten och källtextanalys... 8 2.1 Källtexten och författaren... 8 2.2 Källtextanalys... 9 2.2.1 Stilpåståendet och texttypen... 10 2.2.2 Den lexikaliska nivån... 10 2.2.3 Den syntaktiska nivån... 10 2.2.4 Textbindning... 13 2.2.5 Författarens närvaro... 13 2.2.6 Textkomposition... 14 2.2.7 Sammanfattning... 14 3 Översättningsstrategier och tänkt målgrupp... 15 3.1 Översättningsteorier - översikt... 15 3.2 Mina översättningsprinciper... 17 3.2.1 Makronivån... 18 3.2.2 Mikronivån... 19 3.3 Tänkt målgrupp... 19 4 Översättningskommentar... 21 4.1 Kulturspecifika referenser... 21 4.2.1 Komplettering... 21 4.2.2 Generalisering... 22 4.2.4 Adaptation... 23 4.2.5 Icke-svenska ord i källtexten... 23 4.2 Överföring av den talspråkliga stilen... 24 4.2.1 Syntax... 24 4.2.2 Talspråkliga markörer... 25 4.2.3 Svordomar... 27 4.2.3 Repetition... 28 4.4 Det indefinita pronomenet man... 28 4.3 Subjekt i tjeckiska... 29 4.5 Sammanfattning... 30 5 Sammanfattning... 32 6 Závěr... 34 Bibliografi... 36 Bilaga 1: Källtext... 1 Bilaga 2: Översättning... 1

1 Inledning Denna masteruppsats består av en översättning av tre noveller ur den svenska novellsamlingen Vad gör alla superokända människor hela dagarna av Fredrik Lindström, en kommenterad översättning till den samt en redogörelse för de översättningsprinciper som jag bygger kommentardelen på. Sverige är ett land som erbjuder litteratur av hög kvalitet. Det är speciellt svenska deckare som har blivit populära utanför Sverige och som är numera kända under namnet Nordic noir. Även Tjeckien tillhör de länder som varmt välkomnar denna genre, men jag skulle vilja presentera en annan typ av svensk litteratur som tjeckiska läsare skulle kunna bli intresserade av, men som ännu inte är känd i Tjeckien. Det är den främsta anledningen till varför jag valde just Lindströms novellsamling, som är en av Sveriges mest populära. Författaren Fredrik Lindström pekar på olika situationer som uppstår i det moderna samhället i den och jag tror att även tjeckiska läsare skulle förstå och känna igen sig i situationerna som beskrivs och förstå den humorfyllda satiren. Denna källtext valde jag också dels eftersom den inte är översatt till tjeckiska än och dels eftersom den innehåller spännande översättningsutmaningar i form av bland annat en talspråklig stil och kulturspecifika ord, som kommer att bli intressanta att undersöka närmare. Dessutom finns det inte så många publikationer som beskriver de översättningsutmaningar som uppstår just med språkparet svenska och tjeckiska och därför tror jag att denna uppsats skulle kunna bidra till bättre förståelse för vad som händer under översättandet mellan dessa språk. 6

1.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att skapa en översättning från svenska till tjeckiska av den valda källtexten. Översättningen ska vara adekvansinriktad till innehållet, dvs. att jag ska försöka att återge innehållet oförändrat. Jag ska också sträva efter att överföra den talspråkliga stilen så att måltextläsaren får uppleva den såsom källtextläsaren gjorde, och därför acceptansinriktar jag formen. Jag förväntar mig att källtextanalysen visar de problematiska delar av källtexten som jag återkommer till i översättningskommentaren. I kommentaren beskriver jag de översättningssvårigheter som uppstått under arbetet och presenterar hur jag löste dem. 1.2 Disposition Denna masteruppsats består av fem avsnitt, en bibliografi och två bilagor. I första avsnittet behandlar jag inledningen, syftet med uppsatsen och dess disposition. Nästa avsnitt ägnar jag åt en presentation av författaren Fredrik Lindström och innehållet i valda novellerna En omfattande del av detta avsnitt behandlar källtextensanalysen som jag delar in i rubriker så att det blir lätt att orientera sig i den. Den består av den lexikala och syntaktiska nivån, textnivå, författarnärvaro och textkompositionen. I slutet av denna del kommer en presentation av tänkt målgrupp. I det tredje avsnittet presenterar jag viktigaste tendenserna inom översättningsvetenskap samt mina översättningsstrategier som jag delar in i globala respektive lokala. Avsnitt fyra är det mest omfattande avsnittet i uppsatsen. Det visar de översättningsproblem jag stött på och dess lösningar, anknyta till olika strategier. I avsnittet fokuserar jag på överföring av kulturspecifika ord, talspråklig stil och andra översättningsutmaningar såsom överföring av ordet man och subjekt i tjeckiskan. Slutligen kommer ett sista avsnitt där jag sammanfattar mina resultat. 7

2 Presentation av källtexten och källtextanalys Detta avsnitt ägnar jag åt presentation av författaren Fredrik Lindström och hans tidigare verk, källtexten och dess innehåll samt en detaljerad källtextanalys som visar de typiska dragen hos originalet. Källtextanalysen delar jag in i rubriker så att det blir lätt att orientera sig i texten. 2.1 Källtexten och författaren Författaren, Fredrik Lindström, är inte bara en svensk samtida författare utan också språkvetare, programledare, komiker, skådespelare, filmregissör och populärhistoriker. Med hjälp av humor och underhållning försöker han att utbilda det svenska folket i svenskhet och det svenska språket. Han har studerat litteraturvetenskap, idé-och lärdomshistoria och nordiska språk. Fredrik Lindström har vunnit ett flertal priser såsom Natur & Kulturs kulturpris, Tage Danielsson-priset och Karamelodiktstipendiet (Blixten 2016). För att nämna några av hans framgångsrika serier är de exempelvis Värsta språket (2002), Världens modernaste land (2006) och Svenska dialektmysterier (2006). Lindströms debutbok heter Världens dåligaste språk (2000) och fokuserar på utvecklingen av det svenska språket. Sedan dess har Fredrik Lindström skrivit sju böcker. Vad gör alla superokända människor hela dagarna kom ut 2001 och är Lindströms skönlitterära debut. Dess fortsättning och samtidigt Lindströms senaste bok heter När börjar det riktiga livet? (Albert Bonniers förlag 2016). Denna kom ut 2011 och också består av några noveller som precis som den första delen behandlar de vardagliga problem vi stöter på (Ibid.). Hans utbildningar och karriär visar att han är en expert på språk och kultur, han har ägnat hela sitt liv åt detta. Källtexten utgör tre noveller ur novellsamlingen Vad gör alla superokända människor hela dagarna och den omfattar sammanlagd 21 440 tecken. Vad gör alla superokända människor hela dagarna är Sveriges mest sålda novellsamling (Ibid.). I novellsamlingen berättar författaren lättsamt om vardagliga funderingar och tankar som uppstår i människors liv. Läsaren kan enkelt känna igen sig i hans berättelser. Novellsamlingen består av 22 noveller. Jag har valt tre av dem, Det perfekta förhållandet, 8

Tid för barnen och Bestämma sig, vilka jag upplevde som de mest underhållande och som innehåller flest spännande översättningsutmaningar. Det perfekta förhållandet handlar om en ung kvinna och en man som träffas och tillbringar tid tillsammans. De vill inte erkänna att de har ett förhållande för att de upplever att ett förhållande orsakar problem och åtaganden, vilket de vill undvika. De beter sig som ett par och gör allt det som man i en relation normalt sett gör, men de vill inte kalla deras relation ett förhållande. Paret upplever att förhållanden bara skapar problem. I novellen följer vi parets oro över att de till slut skulle kunna bli ihop och funderar över vad det skulle ha för konsekvenser, vilket skiftande beskrivs ut bådas perspektiv. Berättelsen Tid för barnen handlar om ett par föräldrar som inte har tid för sina barn. De drömmer dock om sin framtid där de kommer att jobba mycket mindre för att kunna tillbringa mera tid tillsammans som en familj. De drömmer om hur de kommer att ha det och hur fantastiskt liv de kommer att få alla tillsammans. De vågar dock inte fatta några beslut för att förändra sitt liv. Novellen Bestämma sig handlar om en kvinna som har svårt för att fatta beslut. Berättaren beskriver alla de problematiska situationer som kvinnan stöter på under sitt liv och hennes bekymmer över alla de val man får ta varje dag. Ur det språkliga perspektivet skiljer sig inte dessa berättelser åt på något sätt och därför ska jag betrakta alla de tre berättelserna som en enig text både i min analys och i kommentaren till översättningen. 2.2 Källtextanalys I detta avsnitt ska jag redogöra för källtextanalysen. I analysarbetet använder jag mig av Melin och Langes analysmodell som beskrivs i boken Att analysera text och som fokuserar på svenska texter. Första delen ägnar jag åt stilpåståendet, sedan ska jag fokusera på den lexikala och syntaktiska nivån, textnivå, författarnärvaron och textkompositionen. (Melin och Lange 2000:18-19). Jag fokuserar på de mest distinkta inslag som texten består av för att dessa blir senare viktiga för min översättningskommentar. 9

För att underlätta letandet i källtexten ska jag hänvisa till den på följande sätt: (B1:X:Y). B1 står för bilaga 1 (källtexten) och därefter följer ett sidnummer X och till slut ett radnummer Y. Källtexten utgör tre novellsamlingar ur novellsamlingen Vad gör alla superokända människor hela dagarna. De analyserade novellerna är Det perfekta förhållandet, Tid för barnen och Bestämma sig. Textens syfte är att underhålla och att humoristiskt peka på de situationer som många känner igen hos sig själv eller andra. 2.2.1 Stilpåståendet och texttypen Stilpåståendet baseras på intuition om texten och ger en vetenskaplig ram för textens hypotes. Påståendena prövas sedan i analysen (Melin och Lange 2000:10-14). Denna fiktiva berättande prosa har ett symboliskt plan som kan läsas som en satir. Texten präglas av en talspråklig stil med inslag av ledig men också högre stil. Kontrasten mellan den talspråkliga stilen och den högre stilen bidrar till den humoristiska effekt boken försöker skapa. 2.2.2 Den lexikaliska nivån I källtexten förekommer en del vardagliga och talspråkliga uttryck såsom vänstra med någon (B1:9:294), hak (B1:10:330), dumpa någon (B1:7:214), sörpla (B1:3:85), ett dugg orolig (B1:9:277), sköna middagar (B1:1:10-11), den jobbiga grejen (B1:1:15), jättebra kompisar (B1:1:13), smälla på varandra (B1:1:6), och svordomar som skita (B1:7:209-210) och jävla (B1:2:63). På den lexikaliska nivån ser man också en hög frekvens av kulturspecifika ord väl bekanta för källtextläsarna, såsom sambo (B1:8:256), Bran Flakes (B1:8:247), Suzanne Brøgger (B1:7:229), skärgården (B1:8:240) och eau de toilette (B1:8:249). 2.2.3 Den syntaktiska nivån På detta plan förekommer en del ofullständiga och högertunga meningar. Dessa är ett av dragen som karakteriserar en talspråklig text (Cassirer 2003:87). 10

Det mest distinkta draget i berättelsernas syntax är högertunga meningar som består av samordnade satser. De hålls ihop med konjunktionen och, eller är de uppdelade med ett komma. Detta kan bidra till textens lättlästhet (Melin och Lange 2000:17). Man kan göra nästan allt om man har något slags talang för det: vara statist i filmer, jobba med utsatta barn, göra karriär som festfixare om man kommer över ett bra adressregister, utveckla någon helt ny bransch, flytta ut på landet och starta någon underbar butiks- och restaurangrörelse ungefär som Rosendal och skriva böcker om det och bara vara så där genomlyckad (B1:9-10: 297-301) I källtexten finns en stor förekomst av bisatser som står i texten utan huvudsatsen och fungerar som meningar. Detta är grammatiskt inkorrekt. En bisats är en satsdel och kan inte ensam fungera som en mening (Bolander 2005: 187). I berättelserna efterliknas ett verkligt tal som är inkorrekt enligt skriftspråksnormer. Det bidrar till den talspråkliga stilen (Cassirer 2003: 87). De är två vuxna människor som bara har lite nytta av varandra, ett ömsesidigt givande och tagande som de båda är införstådda med. Som ser till att skaffa sig alla fördelarna utan att behöva ta nackdelarna. Som utnyttjar varandra, fast på ett schysst sätt, så att ingen mår dåligt av det. Det perfekta förhållandet. (B1:1:17-20) Texten präglas av speciella konstruktioner såsom emfatiska omskrivningar och presentationskonstruktioner. Svenska har s.k. satsgrammatisk ordföljd. Dessa konstruktioner ger en möjlighet i svenskan att lyfta fram någon information eller att förtydliga den (Bolander 2005:197). De tillhör också de talspråkliga dragen (Lindkvist 2005:152). En emfatisk omskrivning lyfter fram ny information och skapas enligt Det var X som. (Bolander 2005: 213). Det är det som är så bra, att det har Alexander och Siri verkligen fått. (B1:5:133) Presentationskonstruktioner börjar med ett formellt subjekt det och det egentliga subjektet flyttas till slutet (ibid.: 210). Det är inget fel på barnflickorna. (B1:3:95) 11

När man läser källtexten stöter man på retoriska frågor. Med hjälp av dessa vill författaren skapa en direkt kontakt med läsaren samt vill aktivera honom vid läsandet (Melin och Lange 2000:100). Exempel på sådana meningar förekommer nedan. Men om det skulle hända, vad gör de då? (B1:2:33)...de kommer inte att börja med känslor, hon behöver inte oroa sig, för varför skulle de börja med det? (B1:2:59-60) Tänk om det är en sådan hon är egentligen? (B1:9:279) Ett annan exempel på ofullständiga meningar är meningar utan verb vilka ökar farten i berättelsen (Cassirer 2003:89). En utmätt tid. (B1:11:361) Glad och med massor av tålamod. (B1:6:184-185) Inte hon heller. (B1:1:32) Små pussar på tårna, joller och kel och en massa gosande så fort tillfälle varit. (B1:5:136-137) I texten finns talspråkliga markörer som då, vadå och ju. Men om det skulle hända, vad gör de då? (B1:2:33) Det vore ju bara korkat, riskera att förstöra det perfekta de har. (B1:2:60-61) Konjunktionen men dominerar i texten. Denna konjunktion markerar att informationen i meningen motsäger tidigare information eller att den inte är det man förväntar sig (Malin Lange 2000:77). Men nu handlar ju inte allt om det materiella. (B1:4:132) 12

2.2.4 Textbindning Texten hålls samman genom så kallad referentiell bindning (ibid.:76). Det är t.ex. de pronomen som refererar till Johan och Camilla i första novellen och förekommer konstant inom hela berättelsen. Johan och Camilla har inte något förhållande. (B1:1:4) De ses bara en eller två kvällar i veckan,. (B1:1:5) I novellen Bestämma sig är det det könsneutrala personliga pronomen man som är referent. Man tycker att man borde vilja välja själv, men det vill man inte, för då måste man ta konsekvenser av det. (B1:10:317-318) I novellen Tid för barnen är det pronomenet de som refererar skiftande till hela familjen, barnen eller bara föräldrarna. Sedan är det det som används som det formella subjektet. Det är bara just nu det är lite körigt. Men det är en övergående fas. Det är inte så här de tänkt att ha det resten av livet. (B1:3:71-72) För att räkna ut textens komplexitet använde jag mig av programmet LIX som rekommenderas av Melin och Lange (Melin och Lange 2000:75). Programmet LIX (Lix 2016) mäter läsbarhet för svenska texter genom att den räknar ut ett läsbarhetsindex. Textens svårighets- resp. lättläshetsgrad delas in enligt fem nivåer - index < 27 betyder att texten är mycket lättläst, 27-33 lättläst, 34-39 medelsvår, 40 47 svår och 48-56 mycket svår. (ibid.:166). Jag provade texten i programmet och det visade att denna text har läsbarhetsindex 29 vilket betyder att den är lättläst. 2.2.5 Författarens närvaro Författaren i berättelserna är synlig och närvarande. Dennes attityd till de ämnen som diskuteras är väldigt satirisk. Berättelserna växlar mellan författarens och huvudpersonernas röst utan att det anges av citationstecken. I denna berättande text kan utelämning av citationstecken eller tankstreck bidra till bättre flyt i texten (Doležel 1993:21). 13

Mycket trygghet har de också fått. Om det är några barn som har fått mycket trygghet så är det väl de här barnen, brukar deras mamma, som är i förlagsbranschen, säga. (B1:5:138-139) 2.2.6 Textkomposition Texten sker i nutiden med inslag av framtida förhoppningar. I dess berättelser är det den svävande anföringen som dominerar. En svävande anföring skapar känslan av att personerna själva talar medan deras röst ändå är i tredje person. Denna känsla framkallar talspråkliga markörer som ju, väl osv. som berättaren lånar ur huvudpersonens yttranden (Cassirer 2003:98). För det verkar ju så otacksamt att slösa med sitt liv när det nu finns så otroligt många valmöjligheter. (B1:9:296-297) 2.2.7 Sammanfattning Analysen bekräftade mitt stilpåstående om att texten har en talspråklig stil. Det finns talspråkliga ord och uttryck samt ofullständiga meningar som tillsammans bygger upp den talspråkliga stilen. Det var syntaxen som stod i centrum i analysen. Programmet LIX bekräftade att denna text är lättläst. Källtextanalysen ligger till grund för översättningskommentaren (Munday 2012:114) och därför är detta resultat väldigt viktigt för nästa avsnitt. 14

3 Översättningsstrategier och tänkt målgrupp I detta avsnitt ger jag först en översikt över de översättningsstrategier som finns, de översättningsstrategier som jag använder mig av vid översättandet och den tänkta målgruppen. Mina översättningsstrategier delar jag in i två kategorier som jag går in på djupare. Den första kategorin utgör den globala strategin och den andra behandlar de lokala strategierna. 3.1 Översättningsteorier - översikt Översättning är en process med vilken man överför en text från ett språk till ett annat. Originalet kallas för källtext och den översatta texten för måltext. Den muntliga överföringen heter tolkning (Munday 2012:8). Inom översättningsvetenskapen har det alltid funnits diskussioner om hur en översättning ska förhålla sig till sin förlaga. Ska översättningen vara trogen källtexten eller målspråket och målkulturen? Vidare ska jag kronologiskt presentera de viktigaste termerna och strategierna som har varit väl diskuterade inom översättningsvetenskapen. De första funderingarna om översättning börjar vid 100 f.kr. och resonerar kring om en översättning ska vara ord-för-ord (ordagrann) eller mening-för-mening (free) (ibid.:29). Men det var först Fredrik Daniel Ernst Schleiermacher, den tyske teologen och filosofen, som i sin publikation On the Different Methods of Translating (1813) formulerade två olika översätningsmetoder. Han ansåg att de två metoderna var de enda sätten genom vilka de språkliga skillnaderna mellan käll- och målspråket kunde överbyggas. Antingen kan översättaren välja att föra författaren till läsaren (överföra det främmande i översättningen) eller att föra läsaren till författaren (det främmande bevaras i översättningen). Schleiermacher föredrog den andra metoden. Han ansåg att det viktigaste var att skapa en översättning som känns som originalet (ibid.:46). Nästa viktiga översättningsvetare var den amerikanske lingvisten Eugene Nida. På 1960- talet introducerade hon begreppen dynamisk (senare kallad funktionell) och formell ekvivalens (senare kallad formell korrespondens). Dynamisk ekvivalens fokuserar på överföring av budskapet. Med denna ska översättaren skapa en ekvivalent effekt i 15

översättningen. Den andra metoden orienteras till källtextens form och innehåll, och används inom akademiska sammanhang. Hennes teori påbörjade diskussionerna kring det viktiga begreppet ekvivalens (ibid.:67-68) Andrew Newmark kritiserar Nidas teori om skapandet av ekvivalent effekt och ser detta som omöjligt. Han utgår från Nidas termer och introducerar begreppen kommunikativ och semantisk översättning. Kommunikativ översättning ligger nära definitionen om dynamisk ekvivalens. Newmark säger dock att med denna metod ska man sträva efter så nära ekvivalens till originalet som möjligt och utesluta den definita ekvivalensen, som enligt honom är omöjlig. I sin semantiska översättning föreslår han att respektera kontexten och är inte lika ordagrann som Nida i den formella ekvivalensen. Dessa teorier beskriver han i sin publikation Approaches to translation (1981) (ibid.:70). De franska språkvetarna och kollegorna Jean-Paul Vinay och Jean Darbelnet tar ett steg tillbaka och baserar sina teorier på s.k. fri och ordagrann översättning. Vinay och Darbelnets strategier kallas oblik (free) och direkt (ordagrann) och beskrivs i publikationen Comparative Stylistics of French and English - A methodology for translation (1995). Enligt dem skulle man i första hand försöka översätta enligt ordagranna strategier och om det inte fungerade i måltexten skulle man välja en fri översättning (ibid.:86). Christiane Nord, tysk översättare och språkvetare, beskriver i Text Analysis in Translation (1988) två översättningsmetoder: dokumentär och instrumentell. Dokumentär översättning är ett dokument som återspeglar källtextens kultur en översättning där måltextläsaren förstår att texten är en översättning. Den kan jämföras med ordagrann översättning och skapar en främmandegörande översättning eftersom översättaren behåller kulturspecifika ord som är obekanta för måltextläsaren. Instrumentell översättning ska å andra sidan vara torgen målspråket och ska skapa illusion om att det är ett original (ibid.:126). Den tyska lingvisten Juliane House introducerar sin definition av overt och covert översättning i A Model for Translation Quality Assessment (1977). En overt översättning är representerad som en översättning. Covert översättning ska kopiera källtextsfunktion och ersätta kulturspecifika ord så att måltextläsaren tror att han läser ett original (ibid.:142). Gideon Toury är en israelisk språkvetare som står bakom en stor förändring inom översättningsvetenskapen. Efter Tourys publikation Descriptive Translation Studies - And 16

Beyond (1995) ändrades synen på översättningsvetenskap och en deskriptiv tillsyn på översättningsvetenskap började utvecklas. Innan dess betraktades översättningsvetenskap snarare formativt och preskriptivt (Ibid.:169). Toury använder termerna adekvans och acceptans. Om översättaren är trogen normerna i källkulturen och källspråket skapar han en adekvansinriktad översättning, och om översättaren orienterar sig till målspråket och målkulturen skapar han en accaptansorienterad översättning (ibid.:173). Till slut skulle jag vilja nämna den amerikanske översättningsvetaren Lawrence Venuti som i boken The Translator s Invisibility: A history of translation (1995/2008) definierade begreppen domesticering och främmandegöring, som har sitt ursprung i Schleiermachers teori. I en domesticerade översättning försöker översättaren minska de kulturspecifika referenser som finns i källtexten. Denna strategi dominerar i stora länder såsom Storbritannien och USA. Främmandegörande översättning behåller å andra sidan de främmande referenser och låter läsaren få upptäckta källkulturen och källspråket. Den sista strategin kan jämföras med Schleiermachers strategi om att föra läsaren till författaren (ibid.:218). Ovan nämnde jag de viktigaste och mest diskuterade översättningsstrategierna inom översättningsvetenskapen. Denna diskussion kring måltext- och källtextorienterad översättning fortsätter även idag. Vidare ska jag fortsätta med en presentation av mina översättningsstrategier. 3.2 Mina översättningsprinciper Detta avsnitt ägnar jag åt de översättningsstrategier som jag gjort utgår från i min översättning och hänvisar till i uppsatsen. Valet av översättningsstrategier beror på originalets texttyp och dess funktion (Munday 2012:114). Katharina Reiss, tysk språkvetare som förespråkade vikten av ekvivalent överföring av textensfunktion, delar in texter i expressiva, informativa och operativa (ibid.:111-112). Vid översättning av expressiva litterära texter är det textstilen som ska överföras (ibid.:114). Denna uppsats behandlar en expressiv, litterär text, en satirisk novellsamling, och som analysen visade har källtexten en talspråklig stil, och den ska jag försöka att efterlikna. 17

Mina översättningsstrategier delar jag enligt Chestermans uppdelning, i de globala, som är mer övergripande och som gäller för texten i sin helhet, och i de lokala som används för att lösa de mer specifika översättningsproblemen (Chesterman 1997:90). 3.2.1 Makronivån De globala översättningsstrategierna (makronivån) bestämmer det grundläggande synsättet på översättningen (ibid.:1997:90). På makronivån tillämpar jag Tourys termer om adekvans och acceptans som jag kompletterar med Levys teori om överföring av stilen. 3.2.1.1 Toury och adekvansinriktad översättning Toury förespråkar att om översättaren inriktar översättningen till källtexten skapar han en adekvansinritkad översättning. Om översättaren väljer att anpassa översättningen till målkulturen skapar han en acceptansinritkad översättning (Toury 1995:56-57). Detta val mellan käll- eller måltextorienterad översättning är det första valet översättaren gör innan han börjar med översättningen. Den räknas som en övergripande strategi. Detta val kallar Toury för initial norm. Toury nämner dock att en översättning aldrig kan vara helt adekvans- eller accceptansinriktad (ibid.:1995:57). När översättaren bestämmer sina strategier ska han också beskriva hur han ska förhåller sig till källtextens form och innehåll (Ingo 2007:336). I min översättning försöker jag att återge innehållet och stilen i enlighet med källtexten, alltså blir jag adekvansinriktad i innehållet och formen. Som jag nämner i inledningen tillhör denna text den så kallade högprestigelitteraturen. Sådana texter översatts vanligtvis adekvansinriktat (Lindqvist 2002:168). Det är också språkparen och hur nära respektive olika de är som är en av faktorerna som påverkar valet av teorier (ibid.:15). Eftersom tjeckiskan och svenskan avviker från varandra strukturellt och grammatiskt ska jag anpassa formen till målspråket. 3.2.1.2 Jiří Levý och överföring av stil Jiří Levý är en världsberömd tjeckisk översättningsvetare som i sin publikation Umění překladu ( Konsten att översätta ) (Levý 1963) bland annat fokuserar på hur man kan skapar en ekvivalent överföring av källtextstilen (Levý 2012:125). Denna bok spelade en 18

viktig roll inom översättningsvetenskapen och var särskilt viktig för översättning av litterära texter både i Tjeckien och utomlands (Munday 2012: 95) och därför hänvisar jag till denna. Översättningen som behandlas i uppsatsen är adekvansinriktad till dess innehåll och stil. Jag försöker skapa en stil som har samma effekt på läsarna av översättningen som källtexten har på sina läsare. 3.2.2 Mikronivån De lokala strategierna (mikronivån) påverkar valen av den inre strukturen och berör de mer specifika problemen och sättet på hur de ska lösas (Chesterman 1997: 91). I textens mikronivå tillämpar jag internationella litteraturen som fokuserar på översättandet i allmänhet och också tjeckiska publikationer som behandlar översättningar till tjeckiska. Jag hänvisar bland annat till Newmarks översättningsmetoder som han beskriver i A textbook of translation, Rune Ingos publikation Konsten att översätta eller till metoder som behandlas av Jean-Paul Vinay och Jean Darbelnet. Jag utgår också från tjeckiska översättningsvetare såsom Zlata Kufnerová, Dagmar Knittlová och Jiří Levý. Vid översättandet använde jag som hjälpmedel ordböcker såsom en tjeckisk ordbok (Slovník spisovné češtiny 2014) som ägnar sig åt hur grammatisk korrekt tjeckiska ser ut, en synonymordbok (Slovník českých synonym a antonym 2012) som var till stor hjälp för att undvika repetionen, en svensk ordbok (Bonniers svenska ordbok 2004), en svensk synonymordbok (Norstedts svenska synonymordbok 2010) och en tjeckisk-svenks ordbok (Švédsko-český a česko-švédský kapesní slovník 1999). 3.3 Tänkt målgrupp Som själva titeln redan antyder är boken en lättsam satir. Målgruppen till dessa noveller är tjeckiska läsare som är intresserade av modern litteratur och som tycker om satiriska berättelser och hög hastighet vid läsandet. Texten är fylld med för källkulturen specifika ord och det krävs att läsaren är öppen till att novellerna utspelar sig i Sverige. Jag utgår från att tjeckiska läsare genom svenska deckare har blivit bekanta med den svenska miljön och att de inte kommer att uppleva de källtextens kulturspecifika ord som störande. I fall jag upplever att sådant skulle uppstå och störa flödet och flytet ska jag hjälpa läsaren enligt 19

de omarbetningar som jag beskriver i avsnitt 4 (komplettering, generalisering eller adaptation). Denna bok ska i första hand underhålla läsarna. 20

4 Översättningskommentar Detta avsnitt behandlar de översättningsproblem som jag stött på under översättandet. Den största utmaningen var den talspråkliga stilen och alla kulturspecifika uttryck. Dessa omfattar den största delen av avsnittet. Jag beskriver också hur jag bland annat löste förekomsten av det indefinita pronomenet man. I kommentarsdelen ska jag använda mig av samma modell för hänvisningar som jag hade i analysen. Måltexten kallar jag B2. B1 står för bilaga 1 (källtexten) och B2 för bilaga 2 (måltexten), därefter följer sidnummer X och till slut radnummer Y. I detta avsnitt förekommer exempel från bilagor på tjeckiska och svenska. I de fall det behövs ska jag återge de översatta styckena på tjeckiska tillbaka till svenska för att visa hur jag löste problemet. Tillbakaöversättningen skriver jag i enkla citationstecken och parantes på följande sätt: Fika - Káva ( Kaffe ). 4.1 Kulturspecifika referenser Jag har valt att vara adekvansinriktad till innehållet i min översättning. Kulturspecifika ord skapar både färg i översättningen men också ett avstånd mellan käll- och målspråket vilket leder till översättningsproblem (Newmark 1995:94-96). Innan man bestämmer sig för någon översättningsmetod ska man fundera över vilket syfte de kulturspecifika orden har i källtexten och vad de framkallar (ibid.:96). Det är viktigt att språket i översättningen fungerar klanderfritt i sin nya miljö och kultur. Översättaren ska själv avgöra i fall dessa referenser kräver någon anpassning i måltexten (Ingo 2007:126-127). Jag har delat in mina lösningar av de kulturspecifika referenserna i följande kategorier: komplettering, generalisering, adaptation och icke-svenska ord. 4.2.1 Komplettering Om måltextsläsaren befinner sig i en annan kultur eller miljö än källtextsläsaren är det motiverat att lägga till ett adjektiv eller förklarande ord för att förklara vissa termer eller saksammanhang (Ingo 2007:123). Den svenska miljön är väldigt olik den tjeckiska och därför kan vissa ställen uppfattas fel eller bli för tunglästa (Ingo 2007:134) Jag strävar efter 21

adekvansinriktat innehåll och behåller därför obekanta främmande benämningar men med hjälp av ett tillägg leder jag läsaren i rätt riktning. Jag har lagt till ett beskrivande ord till Bran Flakes (B1:8:247), Suzanne Brøgger (B1:7:229) och Karin Boye (B1:7:229), så att läsaren inte behöver fundera för länge över vad de ska framkalla och att texten inte tappar farten som originalet har. I översättningen blev det lupínky Bran Flakes ( flingor Bran Flakes ) (B2:7:234), och spisovatelky Suzanne Brogger a Karin Boye ( författare Suzanne Brogger och Karin Boye ) (B2:7:217). 4.2.2 Generalisering Om en kulturell referens inte har någon motsvarighet i målkulturen ersätter man det specifika ordet med ett mer allmänt uttryck, sk generalisering (Pedersen 2007:3). Generalisering gäller särskilt substantiv. En mindre specificerad benämning hjälper måltextläsaren att förstå ordet (Knittlová 2010:59). Men som jag nämnde i mina översättningsstrategier vill jag inte domesticera innehållet utan hålla mig till förlagan och därför väljer jag generalisering som problemlösning. Skärgård översätts vanligtvis till tjeckiska som soustroví ( ögrupp ). Men denna benämning har inte samma association som ordet skärgård. Ordet skärgård uttrycker kustområdet med små öar och hamnar, där, i Sverige, man har sina sommarstugor. Tjeckien har inget hav och detta ord skulle leda till fel association. Syftet med detta ord är att beskriva en sådan miljö vid havet där man tillbringar sin tid under sommaren. I fall en direkt översättning skulle inte fungera i måltexten måste översättaren bearbeta texten eller ordet så att det inte förlorar sin betydelse (Ingo 2007:133). Skärgård (B1:8:240) översatte jag till ostrůvky u pobřeží ( små öar vid kusten ) (B2:7:228) som hjälper läsaren att föreställa sig området. På svenska har man speciell benämning för mor resp. far från fars och mors sida. I Tjeckien skiljer man inte mellan mormor och farmor resp. morfar eller farfar. I detta fall valde jag också ett mer allmänt ord som inte säger om det handlar om far- eller morföräldrar och valde inte något tillägg heller eftersom jag upplevde att denna information inte hade någon stor betydelse. Översättaren ska, enligt Ingo, bara komplettera kulturspecifika ord om det finns en anledning (Ingo 2007:135). I översättningen använde jag orden dědeček a babička (B2:4:106) (jmf. eng. grandpa och grandma) istället för 22

morfar och mormor (B1:4:108) och utelämnar förklaring om att det är just mammas far och mammas mor som menas. Till slut skulle jag vilja välja exempel på hur jag löste dessa svenska ord försäkringskassan (B1:9:293) och bli sambo (B1:8:256) som inte heller har motsvarighet i tjeckiskan. För det förstnämnda, finns det inte i Tjeckien en sådan statlig myndighet och därför översatte jag ordet till pojišťovna ( försäkringsbolag ) (B2:9:279). Uttrycket att bli sambo blev bydlet se svým přítelem ( att bo ihop med sin pojkvän/flickvän ) (B2:8:243). 4.2.4 Adaptation Adaptation är en typ av kulturell adaptation (Ingo 2007:153). Man kan använda sig av denna metod för att lösa en situation som sker i källtexten och inte finns i målkulturen. Man skapar en ny situation som är ekvivalent till situationen i översättningen. Detta kallar Vinay och Darbelnet för situationell ekvivalens (Venuti 2000:90-91). I källtexten säger huvudpersonen att hon ser fram emot att baka bullar (B1:4:112). Detta sägs i ett sammanhang där hon vill beskriva hennes idylliska föreställning om en underbar framtid där hon spenderar sin tid med sina barn. Den associationen upplever jag som den viktigaste. Bullar är ett allmänt namn för söta bakelser. Jag ville behålla den associationen som läsarna av originalet har och därför ändrade jag ordet buchty, typiska tjeckiska namn för söt bakelser. Och i originalet blev det till péct buchty (B2:4:110). Denna metod använde jag mig också av när jag skulle översätta uttrycket förhållande utan känslor (B1:1:15). Detta är ett vanligt uttryck som man säger i Sverige för att beskriva ett förhållande där man inte är kär i varandra. För att beskriva denna situation på tjeckiska sägs det att man har ett förhållande utan kärlek. Metoden hjälper att överföra budskapet som finns i originalet (Ingo 2007:153). Jag anpassade nämnda uttryck kulturellt till vztah bez lásky ( förhållande utan kärlek ) (B2:1:15). 4.2.5 Icke-svenska ord i källtexten Det är väldigt vanligt att ange namn på pizzor eller andra italienska maträtter på italienska i Sverige. Svenskar är vana vid det och italienska benämningar skapar inget missförstånd. I Tjeckien finns inte sådan tradition och man översätter gärna dessa benämningar. 23

Som jag nämnde ovan säger Newmark att är det viktigt att fundera över syftet med kulturspecifika referenser. Författarens syfte med de italienska namnen inte är att göra läsarna förvirrade utan att han håller sig till benämningar som vanligtvis används för maträtter i Sverige. Källtexten har flyt och om jag behöll de italienska namnen skulle texten tappa fart. För att skapa samma effekt på måltextläsaren som denna passage har på källtextläsarna bestämde jag mig för att översätta passagerna. Därför översatte jag Calvin Klein, eau de toilette, (B1:8:249) till parfém Calvin Klein ( parfym Calvin Klein ) (B1:8:236) och en Al Tonno eller en Sundae med Cassata (B1:8:217-218) till tuňáková pizza nebo pohár s vanilkovou zmrzlinou ( tonfiskpizza eller Sundae med vaniljglass ) (B1:7:206). 4.2 Överföring av den talspråkliga stilen Att överföra den talspråkliga stilen upplevde jag som den största utmaningen i översättningen. Talat språk representeras på olika sätt i olika kulturer (Lindqvist 2005: 148). Som analysen visade är den talspråkliga stilen utförd av högertunga ofullständiga meningar, talspråkliga uttryck, bildspråk, repetition och svordomar. I detta avsnitt redogör jag för hur jag löste dessa översättningsproblem. 4.2.1 Syntax I analysen visade det sig att källtexten innehåller högertunga och långa meningar med samordnade satser. Vid översättning av denna typ av meningar till tjeckiska rekommenderar Levý att dela upp dem i kortare meningar och begränsa antalet samordnande konjunktioner som och, vilket jag förhåller mig till (Hrdlička 1997:66). Kortare huvudsatser bidrar till flyt i en tjeckisk översättning (Knittová 2010:124). Genom denna ändring vill jag skapa flyt i måltexten såsom källtexten har. Man ska bara chansa och pinas (jag trodde jag skulle vara på försäkringskassan och gå på buggkurs och vänstra med min svåger, jag trodde att det var mitt liv) hur många finns det inte som slösar bort sina liv? (B1:9:293-295) 24

Člověk má jen riskovat a trápit se. Myslela jsem si, že budu pracovat v pojišťovně, zapíšu se na taneční kurzy a budu zahýbat se svým švagrem. Domnívala jsem se, že to je můj život. Kolik lidí ho asi promarní? (B2:9:279-281) ( Man ska bara chansa och pinas. Jag trodde att jag skulle jobba på ett försäkringsbolag, gå på danskurs och vänstra med min svåger. Jag trodde att det var mitt liv. Hur många finns det som slösar bort det? ) Ett annat problem på den syntaktiska nivån var att en del bisatser står ensamma som meningar utan någon huvudsats. Som jag skrev i analysen ville författaren med hjälp av detta bidra till den talspråkliga stilen i berättelsen. I tjeckiska texter går detta inte att återge detta på samma sätt. Jag gjorde därför huvudsatser av bisatserna genom att ersätta pronomenet som med ett subjekt. Den talspråkliga karaktären som originalets syntax har kompenserar jag på den lexikala nivån i måltexten. Det beskriver jag mer detaljerat under 4.3.3 Talspråkliga uttryck. Som ser till att skaffa sig alla fördelarna utan att behöva ta nackdelarna. Som utnyttjar varandra, fast på ett schysst sätt, så att ingen mår dåligt av det. Det perfekta förhållandet. (B1:1:18-20) Snaží se získat veškeré výhody, aniž by museli čelit nevýhodám. Navzájem se zneužívají, ale férovým způsobem, aby to nikomu neublížilo. Dokonalý vztah. (B2:1:18-20) ( De ser till att skaffa sig alla fördelarna utan att behöva ta nackdelarna. De utnyttjar varandra, fast på ett schysst sätt, så att ingen mår dåligt av det. Det perfekta förhållandet. ) Levý betonar vikten av att bearbeta översättningen på den stilistiska nivån eftersom det språkliga redskapet inte är ekvivalent mellan källtexten och måltexten. Översättningen ska inte behålla sådana källtext-aspekter som skulle vara störande för måltextläsaren (Levý 2012:64). 4.2.2 Talspråkliga markörer När det kommer till slang och talspråk är det svårt att hitta en ekvivalens mellan källtext och måltext på exakt samma ställen i språken (Knittová 2010:105). Det finns olika åsikter 25

om hur talspråkliga uttryck ska ersättas i den tjeckiska måltexten (Kufnerová 1994:72). Översättaren kan exempelvis använda sig av allmän tjeckiska eller Mellersta Böhmens slang (ibid.:76). I tjeckiska förekommer vanligtvis talspråkliga markörer i adjektivsuffix. Om adjektivet slutar på -ý använder man suffixet -ej och om adjektivet slutar på -é kan man talspråkligt avsluta det med -ý/i (ibid.:72). Det är också viktigt att tänka på att talspråkliga uttryck i en översättning till tjeckiska inte får vara så många så att de stör läsaren vid läsandet (ibid.:72). Om en markering med talspråk inte är möjlig att göra på samma ställe i måltexten kan man använda ett neutralt ord just där och kompensera uttrycket på ett annat ställe i översättningen (Knittová 2010:105). Som jag skrev i avsnittet om syntax tänkte jag kompensera den talspråkliga syntaxen på den lexikala nivån och därför valde jag ändringar på sådana ställen som i källtexten är neutrala. att det var så enkelt, ( ) (B1:2:49) že to bylo tak jednoduchý ( ) (B2:2:48) ( att det var så enkelt ) Men det ska verkligen bli intressant ( ) (B1:6:183) To bude tak zajímavý ( ) (B2:6:173) ( Det ska bli så intressant ) Till adjektivet jednoduchý ( enkelt ) och zajímavý ( intressant ) la jag ett talspråkligt preffix, grammatiskt korrekt skulle detta adjektiv vara jednoduché och zajímavé. Det finns också en del slangord och uttryck som är ger texten färg och som jag återger till måltexten med hjälp av allmän tjeckiska och Mellersta Böhmens slang. Det gäller exempelvis uttrycket den jobbiga grejen (B1:1:15) som blev till otravná věc ( jobbiga grejen ) (B2:1:15) eller ett dugg orolig (B1:9:277) till vůbec se nebál ( ett dugg orolig ) (B2:8:262) där otravná är ekvivalent för jobbiga och vůbec är för dugg därför syns inte skillnaden i tillbakaöversättningen. 26

Som talspråkliga markörer förekommer också orden väl eller ju. De bekräftar något som är känt. (Bonniers svenska ordbok 2004:262, 678). Jag återgav dessa till tjeckiska som přece som används i motsvarande sammanhang. Så kan man väl inte säga, (...) (B1:1:26) To se přece neříká, (...) (B2:1:25) ( Så sägs det väl inte ) I källtexten finns också en del uttryck såsom dumpa (B1:7:214) vilket jag överförde till ett lite mer idiomatiskt uttryck för att bidra till textens talspråkliga stil dát kopačky ( ge fotbollsskor ) (B2:7:202) och för att kompensera det neutrala uttrycket på andra ställen såsom sköna middagar (B1:1:10-11) som blev příjemné večeře ( trevliga middagar ) (B2:1:11). 4.2.3 Svordomar Överföring av svordomar kräver att översättaren har en bra känsla för målkulturen. I Sverige upplevs inte svordomar så starkt som i andra länder längre utan de börjar blir en naturlig del av språket och kulturen (Ingo 2007:154). Kufnerová säger att översättaren måste veta svordomens emotionella värde i källtexten och sedan hitta dess funktionella ekvivalens i målspråket (Kufnerová 1994:108). Svordomar i en tjeckisk text kan upplevas starkare i en svensk. Jag använder mildare uttryck för att skapa sådana ekvivalenta uttryck som skulle skapa samma effekt i måltexten. Lindström använder inga grova svordomar och därför har även jag använt mildare uttryck för att hålla mig till originalets syfte. I meningen De köper ingen skit (B1:4:126) översatte jag ingen skit till žádné šunty (B2:4:122). Ordet šunty uttrycket på ett vardaktligt sätt en objekt med låg kvalitet, eller uttrycket skita i alltihop (B1:7:209-210) vilket jag överfört till na všechno se vykašlat ( skita i alltihop ) (B2:2:63). Ett annat exempel på svordomar i originalet är något jävla viljelöst djur (B1:2:63) som jag översatte till nějakým debilním bezmocným zvířetem 27

( något idiotiskt viljelöst djur ) (B2:2:61) som återigen följer sin förlaga. Ordet jävla ersatte jag med dess ekvivalenta uttryck på målspråket debilní. 4.2.3 Repetition Ett av översättningsproblemen som jag stötte på var upprepningar. Jag undersökte texten i LIX-programmet och det visade sig att de mest frekventa orden är det (2041), och (177), att (144), är (118), de (85), man (85) och som (84). Det totala antalet ord är 4018 som är uppdelade i 260 meningar. I tjeckiska texter strävas det efter variation och upprepningar kan upplevas störande i skrift (Levý 1998:91). Levy rekommenderar användning av synonymer för att berika språket. (Ibid.:92). Jag försökte därför minimera förekomsten av samma ord nära varandra i texten och ersatte dem med synonymer. Det formella subjektet det som presenterar ny information förekommer inte i tjeckiska och därför skapade inte dess överföring något problem. Tjeckiskans syntaxkonstruktion är ledig och vanligtvis placerar man ny information på slutet av meningen (Mluvte česky 2016). Hur jag överförde ordet man ska jag ägna mig åt i nästa avsnitt. 4.4 Det indefinita pronomenet man Det indefinita pronomenet man uttrycker ett allmänt subjekt i svenskan och används när man inte vet eller vill specificera vem som utfört någon händelse. Detta ord syftar till en eller flera personer (Bolander 2005:128). Det finns inte så många studier som ägnar sig åt översättningsproblem mellan svenska och tjeckiska och därför håller jag mig till en studie där det beskrivs hur man översätter detta pronomen från tyska till tjeckiska. Enligt den tyska grammatikboken används ordet man i tyska också som indefinit pronomen (Tysk syntax för universitetsnivå 2002:50). Det finns tre alternativ hur man kan överföra det indefinita pronomenet till tjeckiska. Den vanligaste 1 Antal förekomster i källtexten 28

lösningen är (a) användning av ordet člověk (könsneutralt subjekt), (b) passiv verbform eller (c) verb i tredje person plural (utan subjektet) (Čermák 2014:179). Enligt LIX-programmet har novellerna 261 meningar och ordet man förekommer 85 gånger. Det innebär att ordet finns i var tredje mening. Tjeckiska texter är känsliga för repetition (Levý 1998:92) och för att skapa ett rikare vokabulär använde jag mig av alla tre alternativ. (a) För om man vill någonting tillräckligt gärna så går det. (B1:6:168) Protože pokud člověk něco moc chce, tak to jde. (B2:5:160) ( För om man vill något tillräckligt gärna, så går det ) (b) Man får göra någonting konstruktivt istället. (B1:5:160) Místo toho se dá udělat něco konstruktivního. (B2:5:154) ( Istället för det kan det göras något konstruktivt ) (c) Nästan alla skrattar åt att man arbetar så mycket. (B1:5:149) Skoro všichni se smějí tomu, jak hodně pracují. (B2:5:144) ( Nästan alla skrattat åt det att (de) arbetar så mycket ) 4.3 Subjekt i tjeckiska I tjeckiska anges oftast inget subjekt (Petr 1987:669). Subjektet bestäms ur sammanhanget eller baserat på information som finns i föregående meningar. Det är verbformen och böjningen som signalerar vem eller vad som är subjektet (ibid.:695). 29

För att hålla sig acceptansinriktad till formen och för att inte minska antalet av upprepningar utesluter jag de subjekt som inte betydelsebärande. Genom denna ändring skapar jag en text på målspråket som har flyt. Johan och Camilla har inte något förhållande. De ses bara en eller två kvällar i veckan, lagar en pasta, tittar på en hyrvideo och smäller på varandra. Så har de hållit på i över ett år nu och bägge trivs bra med det. Ibland blir det en helg tillsammans, thailändsk mat och en bio, men där går gränsen. De har ju inget förhållande. Det har de kommit överens om. (B1:2:4-9) Johan a Camilla nejsou ve vztahu. Jen se jednou, dvakrát do týdne setkají, uvaří si těstoviny, podívají se na film z videopůjčovny a pak na sebe skočí. Takhle to mají už něco přes rok a oběma to vyhovuje. Někdy spolu stráví víkend, dají si thajské jídlo a zajdou do kina. To je ale všechno. Nejde přece o nějaký vztah. Na tom se domluvili. (B2:1:4-9) ( Johan och Camilla har inte något förhållande. Bara en eller två kvällar i veckan ses, lagar en pasta, tittar på en hyrvideo och smäller på varandra. Så har hållit på i över ett år nu och bägge trivs bra med det. Ibland tillbringar en helg tillsammans, äter thailändsk mat och går på en bio. Men där går gränsen. Det är ju inget förhållande. Om det har kommit överens. ) 4.5 Sammanfattning Detta avsnitt behandlade de översättningsutmaningar jag stött på när jag översatte källtexten. Jag behandlade de i rubriker 4.1 Kulturspecifika referenser, 4.2 Överföring av den talspråkliga stilen, 4.3 Det indefinita pronomenet man och 4.4 Subjekt i tjeckiska. Jag hade tre olika alternativ för att överföra de kulturspecifika referenserna som förekommer i källtexten. Antingen kompletterade jag ordet med ett förklarande tillägg eller generaliserade jag ordet om det handlade om en sådan referens som måltextläsaren inte skulle kunna uppfatta och som därmed skulle skapa dåligt flyt i översättningen. Sista varianten var att jag använde mig av adaptation när meningen det kulturspecifika uttrycket var att skapa någon särskild association som annars kunde förloras. 30

Rubriken om talspråkliga referenser utgjordes av syntax, talspråkliga markörer, svordomar och repetition. Tjeckiska texter är inte lika öppna för grammatiskt inkorrekta texter och repetition eller högertunga meningar kan upplevas störande. Jag försökte att anpassa dessa till normerna för tjeckisk skrift och kompenserade den talspråkliga karaktären på den lexikala nivån. Jag använde mig av allmän tjeckiska och talspråkliga uttryck. Det indefinita könsneutrala pronomenet man som används i svenska väldigt ofta ersatte jag antingen med det tjeckiska könsneutrala pronomenet člověk, passiv verbform eller verb i tredje person plural. Sista avsnittet handlade om vad som händer med subjekt vid översättning från svenska till tjeckiska där jag förklarade att subjektet oftast inte uttrycks. 31

5 Sammanfattning Denna masteruppsats behandlade en översättning från svenska till tjeckiska av tre noveller av novellsamlingen Vad gör alla superokända människor hela dagarna, skrivna av Fredrik Lindström, samt en kommentar till översättningen som jag kopplade till mina översättningsstrategier. Uppsatsen består av 6 avsnitt, bibliografi och två bilagor. I början av uppsatsen redogjorde jag för en omfattande källtextanalys. Den stod som grund för kommentardelen. Analysen bestod av den lexikala och syntaktiska nivån, textnivån, författarnärvaron och textkompositionen och den bekräftade mitt stilpåstående om att källtexten präglas av en talspråklig stil. I texten fanns talspråkliga uttryck och ord, repetition, högertunga meningarna och ofullständiga meningar vilka är typiska drag för en talspråklig stil. Jag beskrev diskussioner och termer som används inom översättningsvetenskapen som antingen ligger nära källtexten eller måltexten. Mina översättningsstrategier delade jag in enligt Chesterman i de globala, de mer övergripande och de lokala. På den globala nivån valde jag att tillämpa Tourys teorier om adekvans och acceptansorienterad översättning. Innehållet försökte jag adekvansinrikta, alltså orientera mot källtexten, och jag acceptansinriktade formen för att skapa samma stileffekt på måltextläsarna som den hade på källtextläsarna. På den lokala nivån tillämpade jag flera översättningsteorier, både de internationella såsom Newmark, Ingo och Venuti samt de tjeckiska, bland annat Kufnerová och Knittová. Översättningskommentaren bestod av underrubriker där jag behandlade överföring av kulturspecifika ord, överföring av den talspråkliga stilen, översättning av ordet man, samt subjekt i tjeckiska. För överföring av de kulturspecifika referenserna använde jag mig av följande metoder: komplettering, generalisering och adaptation. Det var syntaxen, talspråkliga markörer och repetitionen som skapade översättningsproblemen. Syntaxen fick jag förenkla i enlighet med tjeckiska normer, ofullständiga meningar blev till fullständiga och upprepningar fick reduceras och ersättas med synonymer. Jag försökte att kompensera de talspråkliga dragen på ordnivån genom att efterlikna s.k. allmän tjeckiska. Tjeckiska texter klarar inte lika många grammatiskt inkorrekta drag som svenska texter gör. 32