Nyhetsbrev IP/TMT 2014:3 13 juni 2014 What s new? Europaparlamentet föreslår en ny dataskyddsförordning. Företag som upphört med marknadsföring som strider mot MFL kan ändå bli föremål för påföljder. Långtgående undersökningsplikt i fråga om parallellimport. Regeringen föreslår en ny patent- och marknadsdomstol. DATASKYDD Europaparlamentet har antagit ett förslag till en ny dataskyddsförordning. Förslaget, som syftar till att harmonisera, modernisera och effektivisera unionens dataskydd, innehåller en rad nyheter vilka kan komma att få betydande konsekvenser för företag som hanterar personuppgifter. Enligt förslaget ska bland annat sanktionssystemet skärpas och den som inte följer regelverket ska riskera mycket höga bötesbelopp. EU:s dataskyddsdirektiv, vilket utgör grunden till den svenska personuppgiftslagen, antogs 1995. Direktivet tillkom i syfte att stärka och harmonisera skyddet för den personliga integriteten, särskilt med hänsyn till hanteringen av personuppgifter. Sedan direktivets tillkomst har hanteringen av personuppgifter förändrats avsevärt. Den ökade användningen av internet, och då särskilt användandet av sociala medier och molntjänster, medför nya utmaningar för skyddet av personuppgifter. Mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och det faktum att medlemsstaterna genomfört dataskyddsdirektivet på olika sätt, lade EU-kommissionen i januari 2012 fram ett förslag till en ny dataskyddsförordning. Förslaget syftar till att ytterligare harmonisera, modernisera och effektivisera regelverket. Eftersom den nya regleringen föreslås ha formen av en förordning innebär detta att reglerna, när förordningen antas, blir direkt tillämpliga i medlemsländerna. Skyldighet att inhämta samtycke Förslaget innehåller en rad nyheter vilka kan komma att få betydande konsekvenser för företag som hanterar personuppgifter. Det föreslås bland annat att ett företag ska
vara skyldigt att inhämta ett uttryckligt samtycke, d.v.s. ett krav på opt-in, för att få registrera personuppgifter. Detta utgör en förändring i förhållande till den nuvarande regleringen, enligt vilken det räcker med ett konkludent samtycke, och förändringen kan komma att få stor betydelse för exempelvis företag som bedriver direktmarknadsföring. Rätt till radering Europaparlamentets förslag innefattar vidare en rätt för registrerade att få personuppgifter raderade under förutsättning att det inte längre föreligger legitima skäl för den personuppgiftsansvarige att behålla uppgifterna. Rätten att få personuppgifter raderade innebär att den personuppgiftsansvarige, på begäran från en registrerad, är skyldig att ta bort uppgifterna från alla sina register och att dessutom vidarebefordra begäran till de tredje män som den personuppgiftsansvarige eventuellt lämnat ut uppgifterna till. Anmälningsskyldighet Enligt förslaget införs vidare en skyldighet för personuppgiftsansvariga att utan dröjsmål anmäla till tillsynsmyndigheten, i Sveriges fall Datainspektionen, om personuppgifter spridits eller förlorats, t.ex. till följd av dataintrång. Personuppgiftsansvariga åläggs vidare en skyldighet att rapportera till de registrerade om det är troligt att sådant intrång kan påverka skyddet av personuppgifter. I syfte att göra det enklare och billigare för företag att bedriva verksamhet i EU föreslås vidare att det införs en så kallad one-stop-shop reglering. Detta innebär att företag som behandlar personuppgifter i flera olika medlemsländer endast ska behöva förhålla sig till en tillsynsmyndighet istället för som idag, en tillsynsmyndighet i respektive medlemsland. Utökat tillämpningsomräde Enligt förslaget ska vidare tillämpningsområdet för unionens dataskyddsreglering utökas på så sätt att reglerna gäller även sådan behandling som sker utanför EU av företag som verkar på den gemensamma marknaden. Syftet med detta är att alla som bedriver verksamhet på den gemensamma marknaden ska iaktta samma regelverk avseende personuppgiftsbehandling. Skärpt sanktionssystem Europaparlamentet föreslår vidare ett skärpt sanktionssystem. Idag kan en tillsynsmyndighet då en överträdelse uppdagas, genom påpekanden eller liknande, få den personuppgiftsansvarige att vidta rättelse. Först om sådan rättelse inte vidtas kan tillsynsmyndigheten vid vite förelägga den personuppgiftsansvarige att vidta rättelse. Dagens sanktionssystem innebär i princip att personuppgiftsansvariga kan undgå ekonomiska sanktioner genom att först efter tillsynsmyndighetens påpekande följa regelverket. Europaparlamentets förslag innehåller ett skärpt sanktionssystem med innebörd att tillsynsmyndigheterna åläggs en skyldighet att utfärda sådana sanktioner som är effektiva, proportionella och avskräckande. Sanktionerna föreslås bli mycket höga och för vissa överträdelser kan de uppgå till 100 miljoner euro eller 5 % av företagets globala omsättning. Valet av sanktion ska ske med hänsyn till bland annat hur allvarlig överträdelsen är, om den skett med uppsåt eller av oaktsamhet och i vilken utsträckning överträdaren samarbetat med tillsynsmyndigheten. Endast om fråga är om en första oavsiktlig överträdelse ska tillsynsmyndigheten nöja sig med att utfärda en skriftlig varning. För att dataskyddsförordningen ska bli verklighet krävs att ett slutligt förslag antas av både Europaparlamentet och Rådet. Nästa steg i processen är därför att Rådet utarbetar ett eget förslag och att man därefter kan enas med Europaparlamentet om dataskyddsförordningens slutliga innehåll. Vill ni veta mer, kontakta gärna Johan Carlsson-Frost (johan.carlsson-frost@hammarskiold.se)
MARKNADSRÄTT Marknadsdomstolen ( MD ) har i sitt senaste avgörande förbjudit ett företag vid vite att använda vilseledande marknadsföring och ålagt företaget att betala rättegångskostnader trots att företaget hade upphört med marknadsföringen vid tidpunkten för rättegången. MD understryker därmed marknadsföringslagens (2008:486) ( MFL ) preventiva syfte genom att klargöra att företag som upphört med marknadsföring som strider mot MFL ändå kan vara föremål för påföljder för sitt tidigare agerande. Bauhaus & Co KB ( Bauhaus ) stämde Hornbach Byggmarknad AB ( Hornbach ) och påstod att Hornbach gjort sig skyldig för vilseledande marknadsföring när Hornbach vid entrén till sitt varuhus haft reklam i form av en text Vi slår varje pris och en prisjämförelse mellan bl.a. Hornbach och Bauhaus. Prisjämförelsen avsåg vissa produkter tillsammans med tillhörande tillbehör. MD ansåg att Hornbachs påstående Vi slår varje pris uppfattas av genomsnittskonsumenten som att Hornbach produkter alltid är billigare än konkurrenternas. Eftersom Hornbach vare sig påstått eller visat att företaget har lägre priser än deras konkurrenter, fann MD att påståendet var vilseledande och otillbörligt enligt MFL. Vidare fann MD att prisjämförelsen varit vilseledande eftersom den visade att totalsumman för Bauhaus produkter och tillbehör var högre än totalsumman för Hornbachs produkter och tillbehör trots att priserna på de produkter och tillbehör som legat till grund för totalsumman varit lägre hos Bauhaus än hos Hornbach. Upphörande ej hinder mot förbud vid vite MD hänvisade till sina tidigare avgöranden och fann att det trots det faktum att Hornbachs upphört med marknadsföringen, inte förelåg några hinder mot att meddela förbud vid vite mot Hornbach. Fördelning av rättegångskostnader Vad gäller fördelningen av rättegångskostnader tyckte Hornbach att Bauhaus borde stå för rättegångskostnaderna. Anledning därtill var att Hornbach hade upphört med prisjämförelsen innan Bauhaus tog första kontakt i ärendet och att Hornbach hade slutat använda uttrycket Vi slår varje pris endast några dagar efter Bauhaus första varningsbrev. Enligt huvudregeln i rättegångsbalken (1942:740) ska den part som tappar målet ersätta rättegångskostnader. Det finns dock en undantagsregel enligt vilken den vinnande parten ska stå för rättegångskostnader om denne inlett en onödig rättegång. Hornbach tyckte att Bauhaus hade inlett en onödig rättegång eftersom Hornbach hade upphört med marknadsföringen i sin helhet kort efter att de kontaktades av Bauhaus. Onödig rättegång I sitt avgörande slår MD fast att undantagsregeln har ett begränsat tillämpningsområde, särskilt med tanke på att MD kan meddela förbud mot otillbörlig marknadsföring trots att marknadsföringen har upphört. Att ett företag upphört med marknadsföringen innan talan väckts är därför, enligt MD, inte tillräckligt för att det ska vara fråga om onödig rättegång. En onödig rättegång kan anses föreligga endast i undantagsfall t.ex. om ett företag haft otillbörlig reklam på grund av tryckfel och på eget initiativ snabbt rättat innehållet i annonsen. Då detta inte var fallet här fann MD att Hornbach skulle ersätta Bauhaus med 94 000 kr för dess rättegångskostnader. Slutsats MD:s avgörande visar att ett företag vars marknadsföring strider mot MFL kan vara föremål för påföljder även om företaget upphört med marknadsföringen även innan företagets konkurrent fått kännedom om den. Företaget kan förbjudas vid vite att använda viss marknadsföring och även
bli ansvarigt för rättegångskostnaderna. Deras storlek är i hög grad beroende på hur talan är utformad eftersom ett medgivande kan leda till lägre kostnader. Därför finns det goda skäl att i dessa strategiska överväganden ta hjälp av en advokat för att hitta den taktiskt bästa lösningen för företaget. Vill ni veta mer, kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) PARALLELLIMPORT I två färska avgöranden har Stockholms tingsrätt konstaterat varumärkes- respektive patentintrång vid import av originalprodukter. Produkterna hade ursprungligen satts på marknaden utanför EES och sedan importerats till land inom EES utan rättighetsinnehavarnas medgivande. Av tingsrättens avgöranden framgår bl.a. att det föreligger en omfattande undersökningsplikt för näringsidkare i samband med handel och import i fråga om produkternas ursprung och den marknad de är avsedda för, och detta trots att det rör sig om originalprodukter. Annars finns risk för intrång i annans ensamrätt med förbudsföreläggande och ersättningsskyldighet som följd. Tingsrättens båda avgöranden, som nu har vunnit laga kraft, visar att det föreligger en relativt långtgående undersökningsplikt för näringsidkare som befattar sig med produkter som är immaterialrättsligt skyddade. I mål T 19211-12 väckte Audio Pro Aktiebolag ( Audio Pro ) talan mot Dustin Aktiebolag och Dustin Home AB (gemensamt Dustin ) för varumärkesintrång, och framställde bl.a. yrkande om förbud vid vite för Dustin att utbjuda till försäljning, marknadsföra och importera varor försedda med varumärket AUDIO PRO. Som grund för sitt yrkande angavs bl.a. otillåten parallellimport, varvid Audio Pro påstod att AUDIO PRO-högtalare importerats utan Audio Pros medgivande till Sverige från Ukraina. Det var fråga om originalprodukter, men originalförpackningarna var brutna och serienumren på produkterna var bortskrapade och ändrade; manipulering som Dustin bestred vetskap om. Parallellimport från land utanför EU Tingsrätten prövade om Dustin genom sin import och marknadsföring gjort intrång i Audio Pros ensamrätt till varumärket. Tingsrätten fann att Audio Pro själv genom återförsäljare satt produkten på marknaden i Ukraina och att produkten därefter importerats till Sverige. Tingsrätten fann vidare att den ukrainske distributören saknat rätt att sälja produkten utanför Ukraina och att Audio Pro inte lämnat något medgivande till import av produkten till Sverige. Tingsrätten fastslog därför att Dustin begått varumärkesintrång genom otillåten parallellimport samt marknadsföring av produkterna, och Dustin förbjöds att fortsätta med intrånget. Parallellimport från EU-land via icke EUland Även mål T2318-13 rörde otillåten parallellimport av originalprodukter, men denna gång var det fråga om import av patentskyddad utrustning från Tyskland. Boorwerk B.V. ( Boorwerk ) väckte talan om patentintrång mot den svenske importören Hans Eggestrand Aktiebolag ( Eggestrand ) och framställde bl.a. yrkande om förbud vid vite att i Sverige bjuda ut eller föra ut produkter på marknaden importerade från marknader utanför EES, samt yrkande om fastställande av skadeståndsskyldighet. Produkterna ifråga hade av ett schweiziskt bolag distribuerats på den schweiziska marknaden i enlighet med avtal med Boorwerk. Dessa hade sedan sålts till ett annat schweiziskt bolag, som i sin tur sålde dem vidare till ett tyskt bolag, varefter Eggestrand importerade dessa från det tyska bolaget till Sverige.
Trots att produkterna kom från Tyskland var det fråga om import av originalprodukter som härrörde från Schweiz, d.v.s. ett land utanför EES. Varken patenthavaren eller Boorwerk, i egenskap av exklusiv licenstagare, hade lämnat samtycke till att produkterna fördes ut på den gemensamma marknaden inom EES. Eggestrand medgav patentintrång men ansåg att skadeståndsskyldighet inte förelåg. Bolaget anförde att man visserligen fört in produkten i sin produktkatalog, men att man enbart mottagit ett fåtal provexemplar av produkten och att man inte sålt några exemplar av denna; man hade således inte utnyttjat produkten. Eggestrand anförde vidare att det faktum att produkten importerats från Schweiz var en omständighet utom Eggestrands kontroll, samt att det inte fanns något som borde givit Eggestrand anledning att fatta misstanke i fråga om produktens ursprung, äkthet eller tillåtlighet. Rätten ej konsumerad Tingsrätten fann att produkterna hade satts på marknaden inom EES olovligen, varför Boorwerks ensamrätt inte hade konsumerats. Det var således fråga om patentintrång och förbud utdömdes. Vad avser fastställandet av skadeståndsskyldigheten konstaterade tingsrätten att Eggestrand agerat oaktsamt och att Eggestrand därmed var ersättningsskyldigt för att ha bjudit ut produkter importerade från marknader utanför EES. Bl.a. uttalade tingsrätten att även om Eggestrand inte kände till att produkterna olovligen var importerade till EES, så måste det anses ankomma på den som avser att bjuda ut produkter som omfattas av annan leverantörs patent, att förhöra sig om leverantörens rätt enligt patentet. Skadestånd viktigt att kontrollera ursprunget Tingsrätten fastslog således en långtgående skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa att intrång inte begås, och påståenden om att man inte har haft möjlighet att kontrollera saken godtogs inte. I samband med import uppställs därför krav på kontroll av att det dels rör sig om en originalprodukt, dels att dessa produkter är avsedda för EES-marknaden. I detta avseende måste importören söka sig tillbaka i leverantörsledet för att kunna konstatera att produkten på ett korrekt sätt har nått EES, för att inte riskera att betraktas som oaktsam och därmed ådra sig ersättningsskyldighet. En god idé kan vara att införa rutiner för denna typ av kontroll för att undvika risk att begå intrång av immaterialrättslig karaktär, med långdragna och kostsamma processer som följd. Vill ni veta mer, kontakta gärna Mikaela Bielke (mikaela.bielke@hammarskiold.se) NY PATENT- OCH MARKNADS- DOMSTOL Justitiedepartementet föreslår i en ny promemoria att Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen ersätts med en ny domstol Patent- och marknadsdomstolen. Förslaget innebär stora förändringar i prövningen av mål och ärenden och har blivit flitigt diskuterat på flera punkter. Den nya domstolsordningen föreslås träda i kraft den 15 juli nästa år. Justitiedepartementet föreslår i promemorian Ds 2014:2 att en ny Patent- och marknadsdomstol upprättas för enhetlig och koncentrerad prövning av mål inom immaterialrätten, marknadsföringsrätten och konkurrensrätten. Idag är domstolsordningen för dessa måltyper uppdelad mellan flera olika domstolar. Ett enhetligt domstolsförfarande kommer enligt förslaget att leda till bättre användning av både resurser och kompetens. Utredningen är omfattande och nedan redogör vi för vad vi anser är de viktigaste förslagen till förändring. Domstolens kompetens Idag är immaterialrättsliga mål uppdelade
mellan Patentbesvärsrätten som handlägger registreringsmål och allmän domstol som handlägger tvistemål, d.v.s. oftast frågan om intrång. Det finns ingen möjlighet att förena dessa typer av mål även om sakfrågorna i målen är desamma. Enligt förslaget bör alla immaterialrättsliga mål och ärenden prövas av samma domstol. Detta kommer att lösa problem med parallella processer och leda till mer enhetlig praxis. På samma sätt är marknadsrättsliga mål idag uppdelade mellan å ena sidan Marknadsdomstolen, som är behörig när talan endast avser förbud mot marknadsföring, och å andra sidan allmän domstol, som är behörig när talan även avser skadestånd. Gäller talan marknadsstörningsavgift kan talan endast väckas vid Stockholms tingsrätt. Trots att det finns starka beröringspunkter mellan immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål är det idag inte möjligt att i ett och samma mål yrka immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga sanktioner. Därför bör även alla marknadsrättsliga och immaterialrättsliga mål bedömas av samma domstol. Enligt förslaget bör mål och ärenden som avser firmaregistrering inte falla under den nya domstolens kompetens. Utredningen påpekade att det finns starka beröringspunkter mellan firma och varumärke. Trots detta ansåg utredningen att det skulle finnas en risk för parallella processer i olika domstolar om den nya domstolen blir ansvarig för firmaregistreringar eftersom registrering av firmor idag sker hos Bolagsverket och överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Många remissinstanser har haft synpunkter vad gäller domstolens kompetens. Vissa remissinstanser tycker att överklagande avseende firmaregistreringar bör omfattas av domstolens kompetens eftersom firmarättsliga frågor har en nära anknytning till den övriga känneteckensrätten. Några av remissinstanserna tycker att domstolen även borde vara behörig att pröva tvister avseende företagshemligheter eftersom de i många fall har koppling till upphovsrätten. Det har även lagts fram förslag om att domstolen ska kunna pröva vissa mål om statsstöd och offentlig upphandling. Tillämplig processlag Utredningen föreslår att den nya domstolen ska tillämpa rättegångsbalkens ( RB ) och ärendelagens regler med vissa justeringar, framför allt vad gäller reglerna om kumulation och preklusion. Med stöd av regler om kumulation kommer olika typer av mål som idag handläggs av olika domstolar t.ex. varumärkesintrång och vilseledande marknadsföring att kunna handläggas i en och samma process. Utredningen föreslår också nya preklusionsregler som begränsar parternas möjlighet att efter en viss tidpunkt å- beropa nya omständigheter och bevis. Dessa regler kommer att ge incitament för parterna att medverka till att handläggningen påskyndas. Vissa remissinstanser påpekar att utredningen inte behandlar möjligheten att kumulera mål från andra domstolar t.ex. tvistemål med både avtalsrättsliga och immaterialrättsliga grunder. Detta resulterar i att talan, i vissa fall, kan behöva väckas vid flera domstolar. Remissinstanserna föreslår en bestämmelse enligt vilken även mål vid annan domstol, såsom licensavtal eller företagshemligheter, ska kunna kumuleras med mål vid den nya Patentoch marknadsdomstolen. Instansordning och prejudikatsbildning Enligt förslaget ska Högsta domstolen ( HD ) vara sista instans med ansvar för prejudikatbildningen. De ärenden som inletts genom överklagande av ett myndighetsbeslut ska enligt förslaget kunna överklagas till HD endast om Patent- och marknadsöverdomstolen tillåter överklagande genom en s.k. ventil. Detta har kritiserats eftersom flera av de måltyper som omfattas av förslaget, med en sådan reglering, kommer att få en förlängd instanskedja. Detta riskerar att öka handläggningstiden och kan leda till att
frågan inte längre är kommersiellt aktuell när den når sista instans. Vissa remissinstanser anser att den s.k. ventilen borde omfatta samtliga mål och ärenden medan vissa anser att ventilreglerna bör gälla redan för överklagande till överdomstolen. Det har även framförts att HD saknar förutsättningar att leda rättsutvecklingen på området och att problem med den långa instanskedjan och prejudikatbildningen kan undvikas genom en första instans med stark sammansättning och enhetlig rättstillämpning. Domstolens sammansättning Utredningen föreslår att tekniska ledamöter och ekonomiska experter ingår i rättens sammansättning i mål där det föreligger behov av särskild ekonomisk eller teknisk kompetens. Teknisk kompetens bör enligt förslaget utgöras av anställda patentråd och särskilt förordnade tekniska experter medan ekonomisk kompetens bör utgöras av endast av särskilt förordnade ekonomiska experter. Utredningen innehåller detaljerade förslag angående domstolens sammansättning som i huvudsak är beroende av vilken typ av mål det handlar om och var i instansordningen prövningen befinner sig. Remissinstanserna har dock kommit med flera synpunkter även i denna del. Lagstiftningsprocessen Nästa steg i lagstiftningsprocessen är att Justitiedepartementet skriver en proposition innefattande förslag till ny lagstiftning. Med tanke på utredningens omfattning och alla synpunkter som inkommit från remissinstanserna kan den tidsplan som lagts fram att den nya domstolsordningen ska träda i kraft 15 juli nästa år framstå som lite väl optimistisk. Vill ni veta mer, kontakta gärna Bojana Saletic (bojana.saletic@hammarskiold.se) Advokatfirman Hammarskiöld & Co Besöksadress: Skeppsbron 42 Telefon: +46(0)8 578 450 00 Box 2278 Fax: +46(0)8 578 450 99 103 17 Stockholm www.hammarskiold.se Kontaktpersoner IP/TMT Thomas Lindqvist (delägare) Claes Langenius (Managing Partner) Peter Ahlström thomas. lindqvist@hammarskiold.se claes.langenius@hammarskiold.se peter.ahlstrom@hammarskiold.se Bojana Saletic Mikaela Bielke Emma Lindwall bojana.saletic@hammarskiold.se mikaela.bielke@hammarskiold.se emma.lindwall@hammarskiold.se Anna Rzewuska anna.rzewuska@hammarskiold.se Johan Carlsson-Frost johan.carlsson-frost@hammarskiold.se Denna publikation från Hammarskiöld & Co förmedlar information och kommentarer på den juridiska utvecklingen av intresse för våra klienter. Nyhetsbrevet är inte en heltäckande sammanställning av de behandlade frågorna och är inte avsett att utgöra juridisk rådgivning. Läsare skall därför alltid söka specifik juridisk rådgivning innan de vidtar några åtgärder med anledning av de frågor som behandlas i nyhetsbrevet.